Interpellationssvar - Ersättningen för så kallad dold mervärdesskatt - 2024-11-07

Fru talman! Niklas Karlsson har frågat mig hur regeringen har följt frågan om dold mervärdesskatt under året samt vilka åtgärder jag har vidtagit eller är beredd att vidta.

Kommuner och regioner får ersättning för faktiska kostnader på grund av mervärdesskatt inom vården, skolan och omsorgen i sin egen verksamhet. Privata utförare har samma kostnad för mervärdesskatt i dessa verksamheter men får ingen ersättning direkt från staten. Därför får kommuner och regioner en schablonersättning, normalt 6 procent, som kompensation för att utförarens pris är högre eftersom det innehåller mervärdesskatt. Syftet med schablonersättningen är att förhindra att mervärdesskatten ska avgöra om kommuner och regioner väljer att bedriva verksamhet i egen eller extern regi. I utredningen Översyn av ersättning för s.k. dold mervärdesskatt (SOU 2015:93) kom man fram till att schablonersättningen var för hög och föreslog en sänkning till 5 procent, men utredningen kom även fram till att schablonen var för låg inom vissa områden.

Regeringen följer utvecklingen inom flera områden och sektorer på flera olika sätt, till exempel genom medierapportering, utredningsbetänkanden, rapporter, kommunbesök, möten och seminarier. Precis som vid förra svaret till interpellanten bereds för närvarande inga förslag om ändring av schablonersättningen inom Regeringskansliet.

Fru talman! Låt mig inledningsvis säga någonting kort om det här med dold mervärdesskatt. Statsrådet och jag, som jobbar med detta, är väl förtrogna med vad det innebär, men för dem som lyssnar kanske det kan vara på sin plats att berätta vad det handlar om.

Om någon kommun väljer att utföra sin verksamhet genom en privat utförare blir den utföraren skyldig att betala mervärdesskatt och sedan fakturera kommunen för den. Det innebär att verksamheten blir dyrare än om man utför den i egen regi. För att skapa konkurrensneutralitet har staten sagt att den kommun som väljer att ha en privat utförare ska kompenseras med den mervärdesskatt som den privata utföraren är skyldig att debitera kommunen.

Detta handlar om att i grunden skapa lika villkor. Det är inte ekonomin som ska styra vilken utförare som ska syssla med verksamheten. Kommunen ska alltså inte heller kunna tjäna pengar på detta, utan det är andra saker som ska avgöra om man väljer andra utförare eller bedriver verksamheten i egen regi.

Det har nu visat sig att systemet med kompensation för det som kallas dold mervärdesskatt överkompenserar kommunerna när de väljer andra utförare i stället för egen regi. Det har i sin tur inneburit att det nu runt om i Kommunsverige utvecklas ett fenomen där kommunerna väljer att bolagisera den egna verksamheten och bedriva den i kommunala aktiebolag för att de ska få tillbaka mervärdesskatten med överkompensation. Detta innebär i praktiken att kommunerna börjar ägna sig åt skatteplanering genom privatisering och tjänar pengar på detta. Men de pengar man får till kommunen kommer fortfarande från vår gemensamma kassakista. Det är staten som skickar dem till kommunerna. Det är inga nya pengar.

Fru talman! Det här är faktiskt inte rimligt. Redan för knappt ett år sedan ställde jag en interpellation i samma ärende till finansministern. Statsrådet Slottner var den som var ansvarig och besvarade interpellationen. Det svar han gav då tolkade jag som att han var välvilligt inställd. Statsrådet Slottner kunde på plats lova att man skulle fortsätta att följa frågan men sa också att regeringen bara "suttit i drygt ett år".

Nu står vi här igen, ett år senare. Regeringen har suttit något lite längre. Man har läst lite fler tidningar, lyssnat på lite mer radio och haft några fler möten. Jag ställer min fråga till statsrådet igen, med tanke på att vi har samma inställning. Det var åtminstone vad statsrådet gav uttryck för i den förra interpellationsdebatten. Konkurrensneutraliteten måste gälla, och vi har ansvar för att upprätthålla den och se till att kompensationen är rätt på alla håll, så att man varken förlorar eller tjänar pengar på detta. Jag undrar: Vilka åtgärder är nu statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med den överkompensation vi ser i Kommunsverige när det gäller mervärdesskatten?

Fru talman! Precis som framkommer i interpellationssvaret finns det i dagsläget inga förslag till åtgärder eller initiativ på detta område. Sedan den senaste interpellationsdebatten i ämnet för ungefär ett år sedan är det ingenting i vår omvärldsbevakning som föranleder några initiativ från regeringen. Vi upplever inte att det är någon flod av kommuner som nu väljer att bolagisera verksamhet på grund av den här frågan.

Den förra regeringen hade möjlighet att ändra i schablonersättningen. Det fanns en utredning som föreslog en sänkning till 5 procent. Den valde den förra regeringen att inte gå vidare med. Den fick också kritik från både Vårdföretagarna och SKR, som ansåg att siffrorna i utredningen inte skulle vara applicerbara i den verklighet vi lever i.

I ett schablonsystem är det ofta så att vissa verksamheter blir underkompenserade medan andra blir överkompenserade. Fördelarna är att det blir administrativt enkelt och väldigt förutsägbart.

Det finns alltså för närvarande inga planer på initiativ från regeringen i denna fråga.

Fru talman! Jag får i dag ungefär samma svar som för ett år sedan. Jag ska erkänna att det gör mig något besviken, med tanke på att vi ändå delar uppfattning - om statsrådet är ärlig i det han säger, vilket jag tror att han är. Han gav för ett år sedan, precis som han gör nu, uttryck för att systemet inte fångar upp det här på ett exakt sätt.

Jag är inte själv ute efter att ta bort schabloniseringen. Jag ser också fördelarna med den. Men jag tycker att det finns anledning att fundera över detta med anledning av det faktum att det inte råder konkurrensneutralitet och att vi från statens sida skapar incitament för att privatisera - inte för att det skulle stärka verksamheten och göra den bättre eller för att det skulle finnas principer eller argument i kommunerna för hur de ska utveckla det som de sysslar med utan för att det är rent ekonomiskt fördelaktigt.

Fru talman! Jag är inte heller ute efter att statsrådet i dagens debatt ska tala om hur saker och ting ska se ut i detalj. Men det är trots allt så att den regering som fortsatt styr riket har ett helt utredningsinstitut till sitt förfogande. Detta utredningsinstitut ska vi vara rädda om och stolta över. Det ger oss förutsättningar att när omvärlden förändras uppdatera våra samhällsanalyser och fundera på vad vi kan åstadkomma för att föra en politik som är rätt och riktig.

Den här interpellationsdebatten hade inte behövt vara så lång. Om det nu är så som statsrådet säger, att han tycker att det här är orimligt och att man åtminstone hade behövt uppdatera sig om vad som föreligger och vad man skulle kunna göra åt det, hade ju statsrådet mycket enkelt och mycket kort kunnat svara till mig och resten av kammaren: "Det här ska vi ta på allvar. Vi ska försöka göra någonting åt det. Men innan vi gör det behöver vi en uppdatering om hur verkligheten ser ut. Jag är beredd att ta detta vidare. Jag är beredd att eventuellt tillsätta en utredning. Sedan kan vi återkomma till diskussionen."

Jag tror inte heller att vi når hela vägen till perfektion. Men det finns alltid anledning att rätta till saker och ting som är fel. Även om det för närvarande inte föreligger någon flod av privatisering i Kommunsverige - en sådan kan naturligtvis komma - utgör både principen och de få omständigheter vi lever under starka skäl till att göra mer än att bara följa medierapportering, lyssna på radio, läsa tidningar och ha ett antal möten med kommunala företrädare. Vi kan bättre. Det gäller även en kristdemokratisk regering, tror jag.

Fru talman! Ja, det vore en dröm - en rent kristdemokratisk regering! Nej, det ser jag att de socialdemokratiska ledamöterna inte tycker.

Det är korrekt att vi har utredningsinstitutet till hands i regeringen, som Niklas Karlsson säger. Det är måhända stort, men det är långt ifrån oändligt. Ibland kan det låta så, men så är det faktiskt inte. Även vad gäller utredningsförfaranden och val av utredningar kan det faktiskt vara ganska hårda prioriteringar ibland. Vi har ju väldigt många idéer, men utredningsmöjligheterna är begränsade, inte minst på grund av att det finns en gräns för hur många kvalificerade jurister vi kan tillgå till olika utredningar.

Regeringen har otroligt många utredningar på gång. Vi har påbörjat väldigt många utredningar och slutfört en hel del. Många av dem är nu ute på remiss, och en del av dem görs om till lagrådsremisser. Många har till och med lett till propositioner och till ny lagstiftning. Det är Tidöavtalet som är prioriterat i detta - det vi lovade väljarna inför valet är naturligtvis prioriterat, inte minst inom områden som rättspolitik, brott och straff och migrationspolitiken. Mycket finns också inom den ekonomiska politiken, etcetera.

Det här är ingen fråga som något av våra partier har lyft i valrörelsen, i alla fall inte vad jag känner till, och det är ingenting som omfattas av Tidöavtalet. Däremot tycker vi att det ska vara samma förutsättningar för offentliga och privata utförare, och det gäller såklart såväl de ekonomiska förutsättningarna som attityder och annat. Där tycker jag att det kan se lite si och så ut hos en del kommunföreträdare. Vi kan se att en del kommunföreträdare på olika sätt försöker gynna egna utförare, exempelvis genom att låta verksamhet i egen regi gå med underskott.

Som sagt: Den här frågan är ingenting som vi har tittat på än, och det är ingen fråga som vi planerar att titta på. Jag är ärlig med att säga det. Det är ingen prioriterad fråga, och det finns andra frågor inom mitt ansvarsområde som jag tycker är viktigare än just denna, ska jag säga. Jag ser inte heller att det nu händer någonting i Kommunsverige som föranleder mig att ta några nya initiativ. Det nämns en handfull kommuner, mest i södra Sverige, som påstås ha bolagiserats av dessa skäl, men det är absolut ingen epidemi som härjar i Kommunsverige. Det tycks i stället vara ett ganska begränsat fenomen.

Fru talman! Jag ska väl börja med en rättelse: Nej, vi har ingen kristdemokratisk regering utan en SD-styrd regering. Det är helt korrekt, och jag tackar för att statsrådet rättade mig kring detta.

Så här är det: Utredningsinstitutet är stort - så är det naturligtvis - men man har också annat till sitt förfogande. Man har ett helt statskontor, och man har ett helt regeringskansli. Möjligheten att fördjupa sig i detta finns alltså där. Det handlar inte om resursbrist, utan det handlar om vilja. Statsrådet har nu vid ett flertal tillfällen i två interpellationsdebatter sagt att man följer frågan men inte gör någonting. Jag kan inte konstatera annat än att svaret egentligen inte är någonting värt.

Den som följer utvecklingen kring systemet med dold mervärdesskatt kan konstatera att det har justerats under både socialdemokratiskt och borgerligt ledda regeringar. Det gjordes första gången 2008, då man gjorde en justering av mervärdesskattekompensationen. Det var en borgerlig regering som gjorde det. Statskontoret gjorde en översyn 2011, och det var en borgerlig regering som lät göra detta. Man lade också fram förslag i en offentlig utredning 2015, vilket under Magdalena Andersson som finansminister ledde till en förändring i förordningsskrivandet.

Det här är inte en fråga om resursbrist, utan det är en fråga om vilja. Om jag ändå ska tolka statsrådet välvilligt tror jag att han faktiskt tycker att man skulle kunna titta på detta och göra någonting bättre. Jag är inte ute efter att polemisera, utan jag är ärligt och uppriktigt ute efter att hitta ett system som är bättre. Jag sa i den förra interpellationsdebatten att jag sträcker ut en hand för att vi ska göra det gemensamt. Statsrådet svarade då att han, om Socialdemokraterna gör det, är beredd att fatta den handen. Nu kommer den igen, och jag hoppas att statsrådet tar den.

(Applåder)

Fru talman! Vi skakar inte hand förrän debatten är över, och statsrådet har alltid sista ordet! Det är kutym och något jag tycker är värt att hålla fast vid.

Jag får också säga att jag imponeras av Karlssons goda minne gällande den tidigare interpellationsdebatten. Det är dock mycket möjligt att han har läst den skriftligt inför den här debatten - det kan ju hända.

Sedan får jag ändå säga att Kristdemokraterna har fler ministerposter i Sverige än vad Sverigedemokraterna har. Sverigedemokraterna har nämligen noll ministerposter eftersom de inte sitter i regeringen. Det gör i stället Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, och det är således ingen SD-ledd eller SD-styrd regering - eller någon SD-regering över huvud taget. Det är en borgerlig regering bestående av tre partier som har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna. Det är nämligen så valet slutade ut i den demokrati vi lever i, och vi sa före valet att dessa fyra partier på något skulle bilda majoritet i riksdagen om de fick majoritet i valet.

Det är korrekt att möjligheten naturligtvis finns. Det är klart att det finns möjlighet att titta på denna fråga genom utredning eller andra resurser, men det är inte det mest prioriterade. Vi har så otroligt mycket på vår agenda. Jag har jättemycket på min agenda som jag vill göra, och jag hinner inte göra allt det som jag väldigt gärna vill göra. Resurserna är nämligen inte oändliga, och vi måste prioritera.

Det är alltså helt korrekt att detta egentligen inte handlar om resursbrist i den meningen, för det är klart att det finns resurser om vi skulle vilja. Det finns dock annat vi faktiskt hellre vill, och detta är inte en prioriterad fråga för regeringen - just nu, utifrån det vi nu vet. Det är mycket möjligt att det kan hända saker på området som gör att vi behöver återkomma och titta på det här, men just nu ser jag ingenting i vår omvärldsbevakning som skulle föranleda någon akututryckning från regeringens sida för att ändra på detta. I stället fortsätter vi att jobba med de frågor som är mer prioriterade för regeringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.