Interpellationssvar - Barnbidraget och barnfamiljernas ekonomi - 2024-11-05

Herr talman! Arber Gashi har frågat mig varför jag inte förespråkar en höjning av barnbidraget i denna fortsatt tuffa ekonomiska situation för landets barnfamiljer.

Det allmänna barnbidraget är en del av den ekonomiska familjepolitiken och syftar till att kompensera för delar av kostnaden för barnet. Det syftar även till att bland annat minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Barnbidraget lämnas som ett generellt bidrag till alla som har barn och omfattas av den svenska socialförsäkringen. Eftersom barnbidraget följaktligen lämnas även till dem som har höga inkomster är det inte träffsäkert att göra ändringar i barnbidraget om syftet är att stärka den ekonomiska situationen för de familjer som har det svårast. Höjda barnbidrag påverkar lika många personer sammanlagt i de två högsta inkomstgrupperna som i den lägsta. Att ett bidrag som träffar dem med högst inkomster också träffar svaga inkomstgrupper är därför svårt att motivera som en satsning på fattiga barnfamiljer.

Regeringen har under den höga inflationen fört en välbalanserad finanspolitik som har tagit oss ur den allra värsta situationen. Återhämtningen av den svenska ekonomin förväntas fortsätta under 2025. För att stärka den ekonomiska situationen för de barnfamiljer som har det svårt har regeringen under tiden med hög inflation vid fyra tillfällen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget inom bostadsbidraget. Vi har dessutom höjt tilläggsbidraget när behoven bedömts som störst.

När det svåra ekonomiska läget nu mildras och framtidsutsikterna för hushållen tack och lov ser ljusare ut föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2025 att tilläggsbidraget förlängs till den 30 juni 2025 och trappas ned från 40 till 25 procent av det preliminära bostadsbidraget. Detta är en väl avvägd och ändamålsenlig åtgärd för att fortsätta stödja hushåll som befinner sig i ekonomisk utsatthet.

Herr talman! Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Barnbidraget och bostadsbidraget är viktiga för familjer som har det ekonomiskt svårt, men det bästa verktyget för att varaktigt bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är egen inkomst av arbete. Fler barn måste få se sina föräldrar gå till jobbet; det är det bästa sättet att skydda dem från låg ekonomisk standard. Därför arbetar regeringen aktivt för att fler ska komma i arbete och för att det ska löna sig mer att arbeta. Vi har lagt fram förslag på ett förstärkt jobbskatteavdrag som främst riktas till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster. Det gör det mer lönsamt att arbeta och är också ett rättvist sätt att fördela - detta för att bygga Sverige både rikare och tryggare.

Herr talman! Tack till statsrådet för svaret!

Barnbidraget har länge varit en av grundstenarna i den svenska familjepolitiken och är ganska unikt i att vara ett generellt stöd, oberoende av inkomst. Att alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation, kan få samma stöd är en viktig princip som bidrar till minskad ekonomisk osäkerhet och stärker barnfamiljernas situation.

Med ökande kostnader för mat, kläder och andra nödvändiga utgifter riskerar många fler barnfamiljer än i dag att hamna i en svår ekonomisk situation. Ett generellt höjt barnbidrag skulle vara ett direkt och effektivt stöd till dessa familjer, särskilt nu när Sverige har gått igenom en period av hög inflation och många barnfamiljer har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Vi i Sverige kommer ur inflationen bra mycket fattigare än vi hade behövt göra, och vi befinner oss fortsatt i en stor kostnadskris. Tio års reallöneökningar har utraderats, och vanliga svenskar med vanliga löner får inte ekonomin att gå ihop.

Därför vill vi höja barn- och även studiebidraget med 200 kronor i månaden.

Herr talman! Att inte höja barnbidraget men tillfälligt höja bostadsbidraget, en höjning som nu fasas ut under nästa år, kallade statsrådet nyss för en väl avvägd, ändamålsenlig åtgärd för att fortsätta stödja hushåll som befinner sig i ekonomisk utsatthet - eftersom framtidsutsikterna ser ljusare ut för hushållen. Men i rapporten Barnfamiljers ekonomiska svårigheter från 2024, som publicerades av Hyresgästföreningen, Majblomman, Svenska Röda Korset och Rädda Barnen, framgår att hela 42 procent av hushållen med låga inkomster har tvingats låna pengar för att klara av nödvändiga utgifter de senaste sex månaderna.

Vi kunde i morse läsa om höjda matpriser, på tal om att det ser ljusare ut. Matpriserna ökade med 0,2 procent i oktober, visar ny statistik från Matpriskollen. Ökningen var därmed lika stor som månaden innan, vilket då var den största ökningen sedan februari i år. Förutom att frukt och bär blir dyrare stiger priserna mest på mejeriprodukter, vilket är alarmerande eftersom mejeriprodukter utgör hela 18 procent av den totala dagligvaruförsäljningen. Det är en stor del av det vi handlar och äter. Något som också är alarmerande är att man även förväntar sig fortsatt ökade matpriser under vintern. Statsrådet måste alltså ha menat de allra rikaste när hon pratade om de ljusnande framtidsutsikterna, inte de vanliga barnfamiljerna.

Varför lyfter jag då just frågan om barnbidraget? Jo, därför att vi vet att barnbidraget har en stark fördelningspolitisk effekt. Det når många barnfamiljer som kämpar och har det tufft ekonomiskt och ger dem ett viktigt stöd. Vårt förslag i budgeten att höja barnbidraget med 200 kronor i månaden skulle ge en direkt hjälp, här och nu, till barnfamiljer i hela landet, särskilt till dem som har det tuffast. Jag undrar därför återigen: Hur kan det vara mer prioriterat att sänka skatten för de allra rikaste i stället för att exempelvis höja barnbidraget, när vi helt uppenbart fortsatt befinner oss i en kostnadskris?

Herr talman och statsrådet! I Socialdemokraternas Sverige vill man hellre förstärka bidragsberoendet än låta fler få behålla mer av sina egna surt förvärvade pengar. Men, herr talman, i Moderaternas Sverige får man behålla mer av sin lön. Detta är en politik som är viktigast för dem med små marginaler, för dem som jobbar inom vården och omsorgen. Deras arbete måste löna sig.

Det är nämligen där marginaleffekterna slår som hårdast. När Socialdemokraterna föreslår höjda bidrag minskar respektavståndet till dem som arbetar - det handlar ofta om kvinnor i det offentliga. Så för man inte en rättvis politik. Deras arbete måste löna sig.

Höjda barnbidrag låter som en trevlig åtgärd; det känns lite bra i magen. Men vi måste fundera också på de långsiktiga konsekvenserna. Den tuffa ekonomiska situation vi står inför löser sig inte genom dyra reformer som inte är träffsäkra. Den löser sig inte genom ett höjt barnbidrag. Den tuffa ekonomiska situationen tar vi oss ur om vi får fler som går från bidrag till arbete, om företag får växa och blomstra och om vi får mer tillväxt.

Herr talman! Jag hoppas att övriga i kammaren noterar tonen när det talas om skattesänkningar för de allra rikaste samtidigt som barnbidraget faktiskt inte är så träffsäkert. Det delas ut till både riksdagsledamöter och miljonärer, så det får inte den effekt man hoppas.

Den låga höjning man föreslår från Socialdemokraterna är väldigt dyr ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Och den genererar inte de positiva effekter man antyder. De skattesänkningar vi föreslår i vår budget, däremot, har en positiv effekt. De skapar mer tillväxt och gör att man får behålla mer av sina egna pengar.

Vill Socialdemokraterna på allvar stötta hushållen borde de alltså också stötta en ekonomisk politik för ökad tillväxt. De borde redan från start stötta skattesänkningar som gör att man får behålla mer av sin egen lön och sin egen flit.

Nej, jag tror att det kanske är lite populism som visar sig här. Det strösslas med barnbidrag och de höjs, men man missar helt målet. Sverige behöver en politik för dem som jobbar hårt, för deras arbete måste löna sig.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på interpellationen.

Interpellanten förordar att barnbidraget ska höjas, och det är även vad socialdemokraterna föreslår i sin budgetmotion: att barnbidraget ska höjas med 200 kronor per månad. De skattelättnader som Tidösamarbetet genomför nästa år innebär att en genomsnittlig löntagare kan förvänta sig en skattesänkning på cirka 2 600 kronor per år, eller drygt 200 kronor per månad. Det är samma peng som interpellantens parti anser är en rimlig höjning av barnbidraget, cirka 200 kronor mer i månaden.

Man kan också ta del av hur bankernas ekonomer spår att ett genomsnittshushåll kommer att påverkas ekonomiskt under 2025. Man kommer fram till att ett genomsnittshushåll ser ut att kunna få drygt 800 kronor mer i plånboken varje månad tack vare skattesänkningar. Sammantaget ger politiska reformer och skattesänkningar en ökad köpkraft på cirka 3 300 kronor i månaden under 2025 för en normal familj. Det finns alltså ljusningar i ekonomin för hushållen.

Herr talman! Interpellanten menar även att skattesänkningar är en dålig prioritering då de gynnar höginkomsttagare. Men även en höjning av barnbidraget innebär ju att höginkomsttagare gynnas.

Interpellationen kan tolkas som att interpellanten anser att höginkomsttagare borde betala mer i skatt. Man kan fundera på vad som är rättvist. Ska det löna sig att kompetensutveckla sig själv, studera och ta studielån? Jag tycker att detta är värt att nämna i sammanhanget då interpellationen tar upp skatter för höginkomsttagare.

Ett tydligt exempel på vad den progressiva skatten innebär i praktiken finns i en artikel som Svenskt Näringsliv har publicerat. Där jämförs en höginkomsttagare med 150 000 kronor i månaden med en medelinkomsttagare med 35 000 kronor i månaden. Beräkningar från några banker som gjordes efter beskedet om sänkta marginalskatter visar att en medelinkomsttagare med 35 000 kronor i månadslön i snitt kommer att betala 7 700 kronor i skatt varje månad under nästa år. För en höginkomsttagare blir det 65 400 kronor i skatt.

Detta innebär att höginkomsttagaren har 4,3 gånger högre lön än medelinkomsttagaren men betalar 8,5 gånger mer i skatt. Höginkomsttagaren betalar alltså mer skatt än åtta medelinkomsttagare tillsammans. Det är värt att ta med sig i detta sammanhang, tycker jag.

Herr talman! Vi har hört ledamöterna beskriva den ekonomiska situationen. Det är ställt utom allt tvivel att Sverige och även stora delar av världen drabbades hårt av både coronapandemin, historiskt hög inflation och höga räntekostnader. Regeringen förde en ansvarsfull ekonomisk politik i syfte att så snabbt som möjligt bryta den höga inflationen, som gröpte ur hushållens plånböcker och gjorde svenska folket fattigare. Alla hushåll drabbades av inflationen och lågkonjunkturen, men ekonomiskt utsatta hushåll drabbas särskilt hårt i sådana här miljöer.

Därför agerade regeringen också väldigt skyndsamt för att stötta hushållen i allmänhet och de svagaste hushållen i synnerhet. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden ser man väldigt tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt sett ökar mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna.

Men kampen mot inflationen är nu vunnen, och nu går vi mot ett mer normalt läge trots att det finns stora risker i ekonomin. Det är krig i vårt närområde och en växande oro i olika delar av världen - detta är såklart stora osäkerhetsfaktorer.

Samtidigt ser vi nu ett ljus vid horisonten; det har både ledamoten Högström och ledamoten Persson redogjort för tidigare. Regeringen har nu också presenterat en expansiv budget i syfte att få fart på svensk ekonomi igen. Nu när inflationen är besegrad har regeringen skapat ett större utrymme för att just kunna göra detta.

Regeringen har fått svenska folkets förtroende och mandat att återupprätta arbetslinjen. Den bästa försäkringen mot ekonomiskt utanförskap är att ha ett jobb att gå till. Det är också garanten för vår gemensamma välfärd.

Som jag sa tidigare måste fler barn få se sina föräldrar gå till jobbet, och fler hushåll måste lyftas upp ur fattigdom och stärkas, så att de står bättre rustade inför nästa kris. Då finns det inga statliga bidrag som kan ersätta värdet av att ha ett eget arbete, en egen lön och en egen försörjning. Det måste bli mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta.

(Applåder)

Herr talman! Tack återigen, statsrådet, för svaren! Vi socialdemokrater föreslår ju en höjning av barnbidraget och studiebidraget med 200 kronor i månaden. Vi föreslår också en permanent höjning av bostadsbidraget för barnfamiljer och dessutom en skattesänkning för vanligt folk. Detta tycker alltså regeringen är en dålig idé. Man kallar det till och med för populism att höja barnbidraget, något som vi har gjort flera gånger och som är efterfrågat av många barnfamiljer i dag.

I stället föreslår ni skattesänkningar för de allra rikaste, så att det ska börja löna sig att tjäna 125 000 kronor i månaden, som finansministern uttryckte det. Av reformutrymmet på 60 miljarder går hälften till skattesänkningar. De som gynnas mest är de som tjänar allra bäst - som statsrådet själv, som om jag inte missminner mig har en lön på över 150 000 och får 4 000 kronor mer i månaden nästa år - medan en utsatt barnfamilj i ett hem där man också arbetar får 775 kronor mindre i plånboken.

I årets jämlikhetsindex har Sverige sjunkit som en sten. På fyra år har vi rasat 14 placeringar och är numera sämst i Norden. Sverige ligger på plats 24 av 164 länder. Det kan jämföras med att vårt rika grannland Norge toppar listan, Finland är på plats 5 och Danmark är nummer 6.

Oxfam, som är en internationell organisation som arbetar med att bekämpa fattigdom och ojämlikhet världen över, menar att det är den svenska skattepolitiken som har lett till att vi tappar placeringar. Det är väl precis så som den här regeringen vill ha det, uppenbarligen. Den förda politiken leder ju inte till annat än att klyftor ökar. Den nuvarande skattepolitiken ska gynna dem som redan har det bäst, medan de som lever i fattigdom ska bära den stora bördan.

Ni hävdar att dessa skattesänkningar kommer att främja tillväxt och skapa fler jobb. Men vi har sett detta förut. Idén att om bara de rikaste får lite mer pengar kommer det att sippra ned till resten av samhället har prövats många gånger, särskilt av Moderaterna, och den har misslyckats lika många gånger. Den leder till ökade klyftor - inte till ökad välfärd eller till trygghet för vanligt folk.

För att tillväxten ska öka behöver hushållens ekonomi stärkas, så att de kan konsumera i stället för att bara ha näsan över vattenytan. Era skattesänkningar, särskilt för dem som redan har det bäst, gör inte livet lättare för en ensamstående förälder som ser sitt bostadstillägg minska nästa år och inte har fått höjt barnbidrag men arbetar och har inkomst.

Jag vill vända mig mot retoriken att det ska löna sig att arbeta - det är klart att det ska. Men när ni talar om det menar ni att det ska löna sig att tjäna 125 000. Men att jobba som barnskötare eller inom Kommunals avtalsområden lönar sig uppenbarligen inte med er politik. Jag begriper inte att det är detta svar man får när vi talar om barnbidrag, som ska kunna stötta barnfamiljer i en tid av stora kriser.

Jag undrar om det är rätt uppfattat: Måste klyftorna i samhället öka för att tillväxten ska öka enligt statsrådet och ledamöterna här?

(Applåder)

Herr talman! Jag tyckte att statsrådet väl beskrev just fördelarna med den förda politiken och hur den faktiskt gynnar hela samhället och alla delar av vårt samhälle.

Sverige är ett fantastiskt land att leva i. Vi har ett gediget skyddsnät som finns till för att vara en hjälpande hand när livet är svårt. Tanken är att skyddsnätet i de allra flesta fall ska vara tillfälligt.

För att Sverige ska stå starkt och för att vårt skyddsnät ska kunna vara så omfattande som det är behöver vi fler som är med och bidrar. Sverige har varit i klorna på skyhög inflation samtidigt som vi har haft lågkonjunktur; det är en situation som tuffast drabbar dem med små marginaler. Med tanke på den höga inflationen ska man också veta att stora delar av vårt försäkrings- och bidragssystem faktiskt har skruvats upp, eftersom många av dem är kopplade till inflationsutvecklingen, lite förenklat.

Nu har den moderatledda regeringen vunnit kampen mot inflationen och kan fokusera på att kickstarta ekonomin och sätta in åtgärder mot lågkonjunkturen som pressar både företag och hushåll. Det är detta som är lösningen på det som ledamoten beskriver. Vi måste komma ut ur lågkonjunkturen, och det gör vi inte genom mer och fler bidrag. Vi kommer inte ut ur lågkonjunkturen genom ett höjt barnbidrag. Tvärtom kommer vi ut ur lågkonjunkturen genom arbetslinjen, genom att det faktiskt ska löna sig att arbeta, så att fler jobbar extratimmar och så att företag kan blomstra.

Man har i många fall en ganska föraktfull syn, tycker jag. Man beskriver det som en skattesänkning för de rikaste. En genomsnittlig person i Norbergs kommun får med vår budget 3 500 kronor per år i skattesänkning.

Vi kommer att ha debatter om detta framöver. Den ser jag verkligen fram emot, för jag kan konstatera att det finns ett vägval, herr talman: arbetslinjen mot bidragslinjen.

(Applåder)

Herr talman! Detta är mitt sista inlägg, så jag vill passa på att tacka statsrådet för interpellationsdebatten.

Ungefär var tionde barnfamilj lever i ekonomisk utsatthet, vilket i någon mening nämns i interpellationen. Det bör poängteras att det är många familjer som har haft det tufft. Vi vet att inflationen är en bidragande orsak till att barnhushållens ekonomiska standard uppvisar en nedgång. Men inflationen beräknas nu vara på en låg nivå. Vi ser även en ekonomisk ljusning framöver, och återhämtningen förväntas fortsätta under 2025.

Det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag förlängs till och med den 30 juni 2025. Det är ett träffsäkert verktyg eftersom det är riktat specifikt till resurssvaga hushåll och en viktig åtgärd för att stödja hushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader.

Barnbidraget är förvisso ett välkommet ekonomiskt tillskott till familjerna. Men för att familjer ska ha en trygg ekonomi behöver föräldrarna ett arbete att gå till. Har föräldrarna redan ett arbete att gå till måste vi se till att det lönar sig att gå och arbeta varje dag. Arbetet är grunden till en trygg ekonomi och en egen försörjning.

Här i kammaren ser vi återigen skillnaden mellan Tidösamarbetets arbetslinje och de socialistiska partiernas bidragslinje.

Herr talman! För en utomstående person blir det nog lite svårt att få den socialdemokratiska logiken att gå ihop. Det verkar som om de hushåll som tjänar så mycket pengar att de med precision ska drabbas av de socialdemokratiska skattehöjningarna samtidigt har det så svårt att de måste få höjda barnbidrag.

Samtidigt sammanfattar detta väldigt bra den socialdemokratiska fördelningspolitiken: Höjd skatt för hårt arbetande småbarnsföräldrar ska finansiera höjda barnbidrag till hårt arbetande småbarnsföräldrar. Det skapar i bästa fall ekonomisk rundgång, men i värsta fall skapar det något som vi har sett många gånger både i Sverige och utomlands, nämligen en dålig tillväxtpolitik där det lönar sig för lite att utbilda sig, för lite att arbeta och för lite att vara flitig och strävsam.

Det skapar också en dålig fördelningspolitik där höginkomsttagare, miljonärer, statsråd och riksdagsledamöter får lika mycket i höjda barnbidrag som ekonomiskt utsatta familjer. Det illustreras väl av att det är lika många personer i de två absolut rikaste inkomstgrupperna som berörs av socialdemokraternas förslag om höjda barnbidrag som i de fattigaste inkomstgrupperna. Att ett bidrag till miljonärer också träffar svaga inkomstgrupper blir därför svårt att motivera som just en satsning på fattiga barnfamiljer.

Man kan även titta på hur det ser ut när Socialdemokraterna får möjlighet att styra. Om ledamoten är så fast besluten att hjälpa just barnfamiljer med svag ekonomi borde han ta ett samtal med några av sina kollegor i Stadshuset, eller varför inte Landstingshuset, bara något stenkast härifrån. Där ser ledamotens partivänner genom skattehöjningar till att många barnfamiljer nu definitivt inte får ta del av regeringens skattesänkningar. Karin Wanngård och Aida Hadzialic höjer skatten med 6 000-7 000 kronor per år för en genomsnittlig småbarnsfamilj i Stockholm, vilket knappast täcks av Socialdemokraternas förslag om höjda barnbidrag med 2 400 kronor.

Någon väldigt klok person lär ha sammanfattat den socialdemokratiska politiken så här: Alla ska få mer bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön. Jag tycker att det är ganska talande.

Motsatsen till detta är den politik som den moderatledda regeringen för. Den tar sin utgångspunkt i att göra det mer lönsamt att arbeta, mer lönsamt att utbilda sig och mer lönsamt att vara flitig och strävsam. Den uppmuntrar till att ta det där extra kvällspasset, ta sitt första jobb som arbetslagsledare eller hoppa på den där utbildningen som kan leda till ett jobb.

Vi arbetar även vidare med de bidragsreformer som tidigare aviserats med aktivitetskrav, kvalificering till välfärden och bidragstak, just därför att jobben är den bästa garantin och försäkringen mot utanförskap och ekonomisk utsatthet.

(Applåder)

Fru talman! Ni moderater är alltså inte för en höjning av barnbidraget därför att den även kommer de rika till del. Tänk om ni hade tänkt likadant i skattepolitiken! Då hade vi haft en helt annan diskussion här i dag.

Jag instämmer helt och hållet i konceptet att det är oerhört viktigt för barn att se sina föräldrar gå till jobbet varje dag. Därför är det bekymmersamt att regeringens arbetslinje hittills har varit väldigt misslyckad, med den högsta arbetslösheten på många år och den näst högsta ungdomsarbetslösheten i EU.

Den frustration jag känner över Anna Tenjes retorik handlar om att regeringen och Sverigedemokraterna inte förmår att se, eller kanske inte vill se, att det är vanligt folk, arbetande folk, som fullständigt går på knäna. Ni säger att det ska löna sig att arbeta, men vad ni menar är att det ska löna sig att tjäna 125 000 kronor i månaden. Det ska inte löna sig att arbeta för ensamstående barnskötare. De kommer att få nästan 500 kronor mindre varje månad mer er budget. De får visserligen ungefär 130 kronor i det jobbskatteavdrag ni är så stolta över, men den lilla summan äts väldigt snabbt upp för de ensamstående föräldrar som nu kommer att se en utfasning av den tillfälliga höjningen i bostadsbidraget. Med en socialdemokratisk budget hade de fått höjda barnbidrag. Det får de inte med er.

Ett höjt barnbidrag skulle innebära en stabil och förutsägbar hjälp för barnfamiljer under dessa perioder. I slutändan handlar det också om barns bästa. En ekonomisk grundtrygghet i form av ett höjt barnbidrag innebär att alla barn får en mer stabil uppväxtmiljö. Det är en investering i både dagens och morgondagens samhälle. Såklart spelar den inte lika stor roll för en som har Anna Tenjes lön, men den betyder hela världen för dem som går på marginaler just nu.

(Applåder)

Fru talman! Stort tack till interpellanten för interpellationen! Stort tack också till ledamöterna Högström och Persson som deltog i debatten! Jag tycker att det har varit en väldigt bra debatt som har tydliggjort skillnaderna mellan våra olika partier men även vilka lösningar som gör Sverige rikare, tryggare och friare framöver. Bidragslinjen har ställts mot arbetslinjen, och ökade skatter har ställts mot ökade incitament att arbeta, vara strävsam och premiera utbildning.

Fru talman! Även om inflationskrisen nu är över, även om vi fortfarande har en lågkonjunktur och även om det fortfarande är ett oroligt läge i världen ser vi ändå en ljusning inför framtiden. Sverige behöver nu omstartas så att vi klarar både dagens och morgondagens utmaningar och problem. Det gör man genom att stärka hushållen på lång sikt genom arbete och genom att få igång ekonomin igen, och detta gör nu regeringen.

Jag ser fram emot att fortsätta debattera de här viktiga frågorna i kammaren framöver. Stort tack för interpellationsdebatten i dag!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.