Interpellationssvar - Nedskärningar och förändringar i det svenska biståndet - 2024-10-25

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve har ställt ett antal frågor till mig som rör svenskt bistånd och de förändringar som nu genomförs av regeringen.

Låt mig börja med att kommentera enprocentsmålet, vilket frångicks i budgetpropositionen för 2023. Det svenska biståndet är och förblir generöst. Genom en treårig ram om 56 miljarder kronor per år 2023-2025 har biståndet varit förutsägbart och blivit mer fokuserat och effektivt i linje med regeringens prioriteringar.

Sverige är fortfarande ett av de fem länder som de facto lever upp till FN:s utfallsmål om 0,7 procent av bni till bistånd. Biståndsbudgeten 2024 som andel av bni 2024 beräknas till 0,84 procent, och som andel av bni 2025 beräknas biståndsbudgeten uppgå till 0,81 procent.

Genom att vi i budgetpropositionen för 2025 aviserar en ny treårig ram om 53 miljarder kronor per år 2026-2028 behålls en förutsägbarhet för biståndet. Nivåerna för biståndsramen bedöms av regeringen vara tillräckliga för att bidra till regeringens arbete med ett mer fokuserat och högkvalitativt bistånd och därmed effektivare bidra till ett genomförande av de biståndspolitiska prioriteringarna under perioden 2026-2028.

Med det sagt överstiger utvecklingsbehoven vida de tillgängliga resurser som finns inom det samlade internationella utvecklingssamarbetet. För att möta det kraftigt växande finanseringsgapet krävs därför också en mobilisering av kapital från den privata sektorn samt ett bättre nyttjande av de innovationslösningar som finns inom näringslivet. Regeringen bereder också ett nytt gåvoskatteavdrag som ska omfatta företag och juridiska personer, i syfte att ytterligare öka den privata finansieringen av hållbar utveckling i världen.

För att öka förutsägbarheten finns också ett tak för avräkningarna för kostnader för mottagandet av asylsökande och skyddsbehövande i Sverige, vilket är maximalt 8 procent av biståndsbudgeten per år.

Riksdagsledamoten undrar vidare om jag anser det rimligt att ge 2,6 miljarder kronor av biståndet till att finansiera Migrationsverkets tomma flyktingbostäder.

För det första utgår regeringen från de prognosunderlag som tas fram av berörda myndigheter om vad som utgör kostnader som kan räknas som bistånd i enlighet med den modell för avräkningar som beskrivs i budgetpropositionen.

För det andra genomför regeringen nu en omfattande reformering av migrationspolitiken och systemet för mottagandet av asylsökande för att uppnå ett mer ordnat och effektivt mottagande. För att genomföra reformeringen av mottagandet behöver Migrationsverkets boendebestånd anpassas, vilket initialt kan medföra omställningskostnader. Det innebär bland annat att kostnaden per person i mottagandet under en period kan komma att öka.

Angående frågan om huruvida Sverige bör gå i en riktning som innebär att biståndet blir mer bundet anser jag fortsatt att huvudinriktningen ska vara att svenskt bistånd ska vara obundet. Det bundna biståndet till exempelvis svenska civilsamhällesorganisationer och svenska myndigheter utgör endast en liten del av den totala biståndsbudgeten.

Lotta Johansson Fornarve har också frågat mig om kopplingen mellan återvändandekostnader och internationellt bistånd. I en tid med ökad irreguljär migration och tvångsfördrivning har migration blivit ett allt viktigare område inom utvecklingssamarbetet. Att människor drivs på flykt av bristande framtidsutsikter, krig, förtryck eller fattigdom skapar ett enormt lidande, och de humanitära behoven i världen är i dag mycket stora. Därutöver migrerar ett väsentligt antal personer utan skyddsbehov irreguljärt, vilket innebär såväl risker för den enskilda som negativa konsekvenser för mottagarländer.

Regeringen har varit tydlig med att biståndspolitiken ska fokuseras för att utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring och hållbar återintegrering.

Slutligen har Lotta Johansson Fornarve frågat mig vad anledningen är till att regeringen nu överger PGU.

De millenniemål som låg till grund för PGU har ersatts av Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. De mål och perspektiv som ingick i PGU inkluderas i allt väsentligt i det mål som riksdagen har godkänt för Agenda 2030. Som stor givare av utvecklingsbistånd, klimatfinansiering och humanitärt stöd bidrar Sverige starkt till det globala genomförandet av Agenda 2030.

För att täcka de stora finansieringsbehoven krävs dock resursmobilisering från andra finansieringskällor. Utvecklingssamarbetet behöver även i större utsträckning fungera som hävstång för att öka den inhemska resursmobiliseringen och mobilisera privata kapitalflöden för hållbara investeringar, inte minst i Afrika. Regeringen arbetar därför också för att tillvarata synergier mellan handel och bistånd - manifesterat i reformagendan för biståndet men även i den utrikeshandelsstrategi som antagits - för att främja hållbar tillväxt i världen.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation!

När vi ser hur fattigdomen återigen ökar i världen och hur kriser och konflikter fördjupas är det viktigt att rika länder som Sverige visar vägen och står upp för ett generöst internationellt bistånd.

Ministern säger att nivåerna för biståndsramen av regeringen bedöms vara tillräckliga för att bidra till regeringens arbete med ett mer fokuserat, högkvalitativt och effektivt bistånd. Det indikerar att regeringen anser att det tidigare biståndet inte varit tillräckligt effektivt och högkvalitativt. Biståndet har smutskastats av regeringen sedan den kom till makten, detta trots att svenskt bistånd fått ett mycket gott betyg och ofta framhållits som ett föredöme globalt av bland annat OECD.

Nu håller regeringen i stället på att slå sönder ett väl fungerande bistånd, samtidigt som man gör kraftiga nedskärningar. I en tid när biståndet behövs som allra mest, mer än någonsin, väljer regeringen att överge enprocentsmålet, som legat fast i decennier. I årets budget aviseras dessutom ytterligare en sänkning av biståndet med 3 miljarder från 2026.

Prognosen är att Sverige 2028 kommer att hamna under 0,7 procent av bni i bistånd om det sker minsta utveckling av svensk ekonomi. Därmed frångår regeringen EU:s och FN:s rekommendationer om nivån på biståndet. Är det verkligen ministerns avsikt att Sverige inte ens ska stå upp för EU:s uttalade rekommendationer när det gäller internationellt bistånd? Och kan han tänka sig att sänka biståndet ytterligare? Finns det någon undre gräns?

Sverige, som under lång tid setts som ett internationellt föredöme när det gäller internationellt bistånd, håller nu på att förlora ledartröjan. Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen och skickar helt fel signaler till världens övriga rika länder.

Regeringen sänker hellre skatten för Sveriges miljonärer än upprätthåller ett anständigt internationellt bistånd. Det är väl självklart att pengarna spelar roll. Alla som har en begränsad hushållskassa vet att om en tredjedel av kassan försvinner blir det mindre varor i matkassen. Alla förstår att om drygt 10 miljarder försvinner från biståndet, och sedan ytterligare 3 miljarder 2026, blir det mindre pengar till demokrati, mindre pengar till klimat- och människorättsförsvarare, mindre pengar till att hjälpa våldsutsatta kvinnor och mindre pengar till att ge barn en bra och säker skolgång, tillgång till rent vatten med mera.

Att regeringen dessutom väljer att lägga 2,6 miljarder av biståndet på Migrationsverkets tomma flyktingbostäder innebär att Migrationsverket 2025 blir en av de största mottagarna av svenskt bistånd. Det gynnar inte människor som lever i fattigdom och förtryck.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att använda bistånd för att täcka kostnader för inhemsk integration, något som strider mot OECD-Dacs regelverk, vilket regeringen har erkänt. Anser inte ministern att Sverige ska leva upp till och följa OECD-Dacs regelverk?

Herr talman! Sverige är och förblir ett av världens mest generösa biståndsländer. Bilden som målas upp av att regeringen skulle smutskasta det svenska biståndsarbetet eller slå sönder det svenska biståndet delas inte av regeringen. Jag känner själv inte igen mig i den bilden. För några veckor sedan besökte jag FN:s generalförsamling. Där kände man väl till de justeringar av svenskt bistånd som kommer.

Vi är inte en ensam satellit i världen som gör så här, utan det finns många andra länder som också tvingas göra tuffa prioriteringar. Vi ska ha klart för oss att det finns stora problem också här på hemmaplan.

Vi har en tuff situation vad gäller säkerhetsläget runt Östersjön med Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina, vilket innebär att vi måste rusta upp vårt försvar också. Vi har en situation kopplad till gängkriminaliteten som har blivit alltmer akut, med skjutningar, bombattacker och annat. Då måste man som politiker prioritera. Vi kommer aldrig att lova allt till alla eller lova runt och hålla tunt, utan nu gör vi det som vi gick till val på.

Man ska också ha klart för sig att även med en justering på 3 miljarder kastas svenskt biståndsarbete inte omkull, utan vi förblir en av världens mest generösa biståndsgivare som det finns all anledning att vara stolt över.

Biståndets övergripande mål är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Regeringen prioriterar därför fattigdomsbekämpning, mänskliga fri- och rättigheter, demokrati, miljö och klimat samt kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter och egenmakt högt. Ett problem med svenskt bistånd de senaste decennierna är att vi har varit lite av en vattenspridare och inte satsat och vattnat där det växer.

Nu fokuserar vi biståndet på ett tydligare sätt där vi själva känner att vi kan göra störst nytta och i regioner och på platser där vi också gör störst nytta. Det betyder att vi är beredda att göra rätt tuffa prioriteringar inom den biståndsram som finns. Vi är beredda att satsa mer resurser på länder och projekt där vi känner att det går bra, och i länder och projekt där vi känner att det inte funkar bra är vi beredda att skala ned eller helt skala bort verksamhet.

Det är detta slags tuffa prioriteringar som inte gjordes av den av Vänsterpartiet stödda tidigare regeringen. Men det lovar jag att vi kommer att göra så att vi får maximal effektivitet och nytta för den väldigt generösa biståndsram som vi har.

Herr talman! Jag tackar ministern för ytterligare svar.

Ministern säger att det finns stora problem på hemmaplan och att man måste prioritera, men då tycker jag att man gör en väldigt konstig prioritering när man väljer att sänka skatten för miljonärer i stället för att bibehålla en hög nivå i biståndet och den svenska välfärden.

Inte nog med att regeringen skär i biståndet med drygt 10 miljarder. Det är mycket pengar. Men sedan försvinner ytterligare 3 miljarder nästa år. Det är självklart att det kommer att märkas. Det kommer att drabba de mest utsatta och fattiga människorna i världen. Jag fick inget svar på om det finns någon lägstanivå för biståndet. Tycker inte ministern att det är ett problem att Sverige från 2028 inte kommer att hamna på den nivå som EU rekommenderar, det vill säga 0,7 procent?

Regeringens nya reformagenda för biståndet innebär en ny riktning för biståndet. Biståndet ska i större utsträckning vara till för att tillgodose svenska intressen. Det går faktiskt emot hur bistånd ska användas. Bistånd ska gynna mottagaren, inte givaren. Biståndet ska gå till dem som är i störst behov av stöd och inte till att gynna svenska företag.

Utöver insatserna i krigets Ukraina, som nu är Sveriges största mottagare av bistånd, prioriterar regeringen numera alltmer de länder där svenska företag har intressen. År 2024 avslutas stödet till Burkina Faso, Kambodja, Mali och Sydsudan, några av världens allra mest utsatta länder. Under de kommande åren kommer ytterligare samarbetsländer att fasas ut. Det är oroande.

Regeringen talar om reformer för effektivt bistånd, men det går inte ihop när de stora förändringarna handlar om att använda bistånd till svenska exportorgan. Det är inte ett effektivt bistånd utan lutar mer åt ett bundet bistånd, något som dömts ut av seriösa biståndsorganisationer. Ministern säger nu i sitt svar att huvudinriktningen ska vara ett obundet bistånd. Det låter förstås bra, men den nya inriktningen pekar på ett mer bundet bistånd. Bundet bistånd är både dyrare och mindre effektivt. Kostnaden för bundet bistånd uppskattas vara 15-30 procent högre än för obundet. Ett obundet bistånd är därför mycket mer effektivt.

Regeringen vill även knyta biståndet till att öka återvändandet utan att vara tydlig med vilken typ av återvändandekostnader som kan finansieras med internationellt bistånd. Enligt OECD:s regelverk kan enbart frivilligt, tryggt och värdigt återvändande av flyktingar från ett utvecklingsland till ett annat vara biståndsverksamhet. Återvandring från Sverige kan aldrig någonsin finansieras med någon form av biståndsmedel.

Att dessutom använda en stor summa av biståndet till inhemsk integration, helt emot OECD-Dacs regelverk, är minst sagt anmärkningsvärt. Hela 893 miljoner kronor av biståndsbudgeten går till ukrainska flyktingar. Jag har absolut inget emot att vi stöder ukrainska flyktingar, men det är inte bistånd. Ytterligare 506 miljoner kronor tas av biståndet för schablonersättningar för integration, vilket inte heller får räknas som bistånd. Anser inte ministern att Sverige ska följa OECD-Dacs regelverk? Jag skulle vilja ha ett svar på det.

I budgeten meddelar regeringen att politiken för global utveckling, PGU, överges, med hänvisning till arbetet med Agenda 2030. Vänsterpartiet ser med oro på riskerna med det, inte minst med tanke på att regeringens arbete med Agenda 2030 inte är tillräckligt. PGU togs fram efter en lång process av diskussioner och samförstånd. Varför överger regeringen politiken för global utveckling?

Herr talman! Jag tycker att Lotta Johnsson Fornarve underdriver regeringens biståndspolitik när hon kallar den "ny inriktning". Jag vill hävda att det här är den största omläggningen av svenskt bistånd sedan 70-talet.

Det stämmer att svenskt bistånd kommer att se väldigt annorlunda ut om två år än hur det såg ut för två år sedan. Det handlar om att vi delvis har gjort upp med den ganska märkliga ordningen att ha ett enprocentsmål. Jag tycker att det är märkligt att vi per automatik måste skjuta till ytterligare biståndsmedel bara för att det går bra för svenska företag och för att Scania exporterar ytterligare en lastbil. I stället borde vi fundera på var svenska biståndspengar gör som störst nytta och var behoven i världen är som allra störst just nu.

När vi talar om svenska intressen kan det delvis handla om att koppla samman handel med bistånd. Det handlar primärt om att bygga upp det lokala, regionala och nationella näringslivet på plats i landet. Inget land har någonsin lyfts ur fattigdom enbart genom bistånd, utan det är genom att bygga institutioner, handla med andra länder och bygga upp en marknadsekonomi, något jag vet att Vänsterpartiet inte känner särskilt starkt för.

Genom arbetet i Ukraina visar vi hur synergierna mellan handel och bistånd har kommit som allra längst. Där anstränger vi oss verkligen för att få svenska företag att sourca eller på andra sätt göra affärer med det lokala, regionala och nationella ukrainska näringslivet. Vi har också ett särskilt uppdrag för att hjälpa till vid närmandet till EU och bygga upp det ukrainska näringslivet. Jag hoppas att vi kan duplicera eller på olika sätt använda den modell som vi nu bygger upp i Ukraina på fler platser runt om i världen där just handel och bistånd kan hitta varandra och göra långsiktig skillnad för väldigt fattiga eller för länder som befinner sig i en konfliktsituation.

Att värna svenska intressen handlar också om att titta på hur man ställer sig till viktiga nationella eller säkerhetspolitiska avvägningar. Vi tittar noggrant på hur olika länder röstar i förhållande till Ryssland och Ukraina. Jag vet inte om det är kontroversiellt för Vänsterpartiet, men för mig är det en självklarhet att länder som på olika sätt tar ställning för Rysslands sak framför Ukrainas inte ska få svenska skattepengar.

Det kan också handla om att man knyter biståndspolitiken närmare invandringspolitiken, något som vi till exempel hade en presskonferens om tidigare i veckan. Vi har sagt i reformagendan och även i det som presenterades i veckan att utgångspunkten ska vara OECD-Dac, men i undantagsfall kan man gå ifrån det. Utgångspunkten ska dock alltid vara OECD-Dac.

Vad gäller att prioritera på hemmaplan är det viktigt för regeringen att tidigt visa på hur biståndsramen kommer att förändras, så att Sida och andra myndigheter som jobbar med bistånd får förutsägbara spelregler och kan anpassa verksamheten därefter. Jag tycker att det har varit en seriös process där vi har vägt de här olika intressena mot varandra. Att sänka skatten är ingenting jag skäms för.

Herr talman! Ministern säger att det här är den största omläggningen någonsin av svenskt bistånd. Men varför bygger man inte på det som faktiskt har fungerat tidigare? Svenskt bistånd har fått mycket goda betyg i internationella jämförelser och framställs ofta som ett föredöme globalt. Jag har inte någonting emot handel, men bistånd får aldrig användas för att främst gynna svenska företag och svenska intressen utan ska gynna mottagaren.

Gör om och gör rätt, ministern! Återgå till att 1 procent av bni ska gå till internationellt bistånd! Det är fullt möjligt. Det visar vi i Vänsterpartiet i vår skuggbudget, där vi står upp för världens fattiga genom att lägga 1 procent av bni på internationellt bistånd samtidigt som vi gör stora investeringar i välfärd och den gröna omställningen. Detta går om man gör rätt prioriteringar och inte prioriterar att sänka skatten för landets miljonärer.

Se till att biståndsmedel går till att gynna dem som har störst behov: världens fattigaste, barn, kvinnor, demokratikämpar, miljöaktivister och utsatta! Skär inte ned på biståndet till Palestina, Sudan, Afghanistan och Kambodja utan stärk det! Bistånd ska inte gå till att gynna svenska företagare utan till att gynna världens fattiga. Gör om och gör rätt! Sverige kan bättre. Låt oss återigen ta på oss ledartröjan i världen och stå upp för ett generöst internationellt bistånd!

Herr talman! Jag tycker att den här debatten på ett tydligt sätt visar de ideologiska skiljelinjerna mellan Moderaterna och Vänsterpartiet och mellan regeringen och oppositionen. Det stämmer att Vänsterpartiet vill höja skatterna för undersköterskor och bussförare för att öka biståndsbudgeten.

Vi har länge varit kritiska mot enprocentsmålet. Bara för att det går bra för Scania, Astra Zeneca, Ericsson eller Spotify måste biståndet öka. När någon någonstans i världen tecknar ytterligare ett Spotifyabonnemang måste vi per automatik höja biståndsbudgeten. Det är en ganska märklig ordning. Jag är stolt över att vi nu har gjort upp med den.

Pengarna ska gå till de mest behövande - till de demokrati- och kvinnorättsaktivister runt om i världen som kämpar mot auktoritära regimer eller kränkande stater. Därför ökar vi transparensen, skär ned på antalet transaktionsled och rensar upp i byråkrati och administration, så att så mycket pengar som möjligt går just till de aktörerna.

Jag lovar att jag aldrig kommer att skämmas för att jag gynnar svenska företag och det svenska näringslivet. Det är just svenska företag som bidrar till nya skatteintäkter, så att vi också har råd med en så pass generös biståndsbudget som vi kommer att ha även efter nästa år.

Att hitta synergierna mellan handel och bistånd handlar primärt om att bygga upp det lokala, regionala och nationella näringslivet. När jag träffar företrädare för andra länder, fattigare länder - det kan vara utrikesministrar, utrikeshandelsministrar eller biståndsministrar - är de ofta väldigt glada över det svenska biståndet, men de är ofta ännu gladare när vi pratar om handel och om att få svenska företag att etablera sig på de här ofta utsatta och komplexa platserna runt om i världen. Där är jag stolt över allt det arbete som Sida, Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit gör. Det är ingenting jag skäms för.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.