Herr talman! Ärendet som vi debatterar i dag handlar om regeringens förslag till ändringar i plan- och bygglagen när det gäller krav på aktsamhet. Lagändringarna innebär att det förtydligas att bygg-, rivnings- och markåtgärder ska planeras och utföras med aktsamhet. Det sker genom att ett allmänt aktsamhetskrav införs i plan- och bygglagen.
Syftet med lagändringarna är bland annat att begränsa risken för att människor eller egendom skadas. Det här är självklart något som vi tycker är mycket bra och står bakom, men det är inget nytt. I Boverkets byggregler, BBR, finns redan i dag ett aktsamhetskrav. Det förvinner när byggreglerna ersätts med andra nästa år, och därför införs nu i stället ett aktsamhetskrav i plan- och bygglagen, PBL. Den lagändring som vi debatterar i dag är alltså inte tänkt att förändra något utan ska bara ses som en flytt av lagtext.
Anledningen till Miljöpartiets reservation är alltså inte att vi vill ta bort det aktsamhetskrav som finns, men vi tycker att det är otillräckligt. När man nu lägger tid på att flytta lagtexten till PBL borde man ta chansen att skärpa den. Det tycker inte bara vi, utan det är något som även Sveriges Arkitekter har lyft i sitt remissvar om den ändring som regeringen föreslår i dag.
Läser man de olika remissvaren om Boverkets nya byggregler ser man att även andra remissinstanser lyfter både att det är ofördelaktigt att ändra byggregler stegvis och att resurseffektivitet och klimat inte tas om hand tillräckligt i de nya byggregler som ska införas nästa år. Det krav på aktsamhet vid genomförande av bygg-, rivnings- och markåtgärder som nu införs bör därför av flera skäl gå längre än vad regeringen har föreslagit. Vi anser att kraven skulle behöva omfatta även aktsamhet vid resursanvändning och aktsamhet om kultur- och naturvärden.
Herr talman! Boverket bedömer i sin rapport Kartläggning av fel, brister och skador inom byggsektorn att de sammanlagda fastighetsekonomiska kostnaderna för åtgärder och kostnader knutna till ineffektiv resursanvändning uppgår till mellan 59 och 73 miljarder kronor per år. Det kan exempelvis handla om att man beställer fel produkt eller beställer mer än vad man behöver, för säkerhets skull. Sedan slänger man användbara material, därför att det helt enkelt är enklast.
Stora delar av byggbranschen står i dag på tröskeln till att ändra arbetssätt för att minska den stora miljö- och klimatpåverkan som uppstår vid olika byggprojekt, och det är till exempel väldigt angeläget att minska den mängd avfall som uppstår från byggsektorn. I dag står byggbranschen för ungefär dubbelt så mycket avfall som allt det hushållsavfall vi producerar varje år i Sverige.
För att klimatpåverkan ska kunna minska och resursanvändningen bli mer effektiv behöver byggprojekt, från planering till färdigställande, genomsyras av cirkulära perspektiv. Även om en viss mängd avfall kan vara svår att undvika behöver till exempel material återbrukas i större utsträckning, och det behöver återspeglas i lagstiftning som vi tar fram.
Att föra in ett krav på aktsamhet vid resursanvändning skulle bidra till att minska hela bygg- och anläggningsbranschens klimatpåverkan och även dess stora resursanvändning. Det skulle också kunna bidra till att Sverige uppnår målen i EU:s bindande klimatlagstiftning samt målen i regeringens egen klimathandlingsplan.
Plan- och byggregelverket saknar i dag skrivningar om särskild aktsamhet om kultur- och naturvärden. Samtidigt går ofta oersättliga kulturvärden om intet helt i onödan, inte minst vid renoveringar. Jag tror att de flesta av oss här inne känner till fall där gamla, arkitektritade kök bytts ut till nya från Ikea, men det kan också handla om oförsiktighet som leder till skador på eller i en befintlig byggnad. Det kan till exempel handla om installationer där fasader skadas eller att fönster eller äldre dörrar skadas och behöver lagas eller bytas ut. Det kan också handla om skador på inredning och golv eller om oaktsam rivning där man skadar andra delar av huset.
I många fall kanske gamla detaljer av hög kvalitet behöver bytas ut mot nytt och billigt. Sverige har under århundraden haft en stor och viktig hantverkstradition. Professionella hantverkare har byggt hus och utformat detaljer som älskats av många människor. Finsnickare har tagit fram dörrar för en fastighet i taget, och smeder har smitt unika räcken och skyltar. Allt det här kan gå förlorat genom slarv och oaktsamhet.
Även naturvärden riskerar att skadas av oaktsamhet. Vissa åtgärder, till exempel schaktning, kan ge en direkt skada på naturvärden, som då kan förlora egenskaper som att de gynnar den biologiska mångfalden eller leder och tar hand om vatten. I många byggprojekt sätter man till exempel upp skärmar kring skyddsvärda träd för att maskiner inte ska köra sönder dem samtidigt som man kör tunga lastare eller lägger upp massahantering, vilket kan förstöra underliggande rötter eller möjligheten till vattentillförsel.
Att ersätta stora träd kan kosta miljonbelopp, men i många fall är det oersättliga värden som går förlorade när äldre träd förstörs. Även träd som blommar eller ger bär eller frukt kan, förutom det självklara ekonomiska värdet, ha stor och skyddsvärd betydelse för både djur och människor. De kan ha svårt att komma igen och vara svåra att ersätta efter att marken där de växer har körts sönder.
Ovarsamma markarbeten eller stora upplag för masshantering kan i kombination med ökade skyfall också ge allvarliga konsekvenser för både byggare och närliggande fastigheter, som kan drabbas av både ras och översvämning när vattenupptagningsförmågan förändras. Det är också någonting vi redan har sett i vissa fall.
Herr talman! Det går att hävda att de befintliga reglerna i PBL är tillräckliga, men jag tror att de flesta av oss kan komma på flera exempel då man blivit uppmärksammad på fall där det inte alls skett en tillräcklig aktsamhetsbedömning för att de grundläggande värdena ska kunna skyddas. Att det behövs ytterligare krav på aktsamhet finns det många remissvar om, inte minst när det gäller Boverkets nya byggregler.
Det här hade varit ett bra tillfälle att skärpa lagstiftningen. Vi lever i en tid när vi behöver skärpa kraven på hushållning med natur och klimat, och vi har inte tid att inte göra förbättringar vid alla tidpunkter då det finns möjligheter att göra det.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation i betänkandet gällande aktsamhetskravets omfattning.