Interpellationssvar - Hörseltekniska arbetshjälpmedel - 2024-10-22

Fru talman! Jonathan Svensson har frågat mig om jag bedömer att det är av vikt att hörselnedsatta har tillgång till arbetshjälpmedel och om jag avser att vidta några åtgärder för att tillse att fler hörselnedsatta får tillgång till arbetshjälpmedel från det offentliga.

Personer med olika funktionsnedsättningar eller sjukdomar har rätt till stöd i form av olika hjälpmedel för att kunna delta i arbetslivet. För bland annat personer med hörselskada eller synskada är arbetshjälpmedel viktiga för möjligheten att arbeta.

Eftersom de nuvarande reglerna för arbetshjälpmedel är från tidigt 90-tal är det viktigt att regelverket för arbetshjälpmedel uppdateras och moderniseras så att det anpassas efter dagens behov. Regeringen har därför beslutat om ändringar i förordningen (1991:1046) om bidrag till arbetshjälpmedel. Ändringarna syftar till att förenkla och effektivisera hanteringen av återbetalningsärenden samt förtydliga och modernisera själva regelverket. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 2024.

Ändringarna innebär att det förtydligas att bidrag får lämnas för uppdateringar och uppgraderingar av datorbaserade hjälpmedel samt för utbildning för att kunna använda ett hjälpmedel eller en anordning. Det förtydligas också att bidrag till utbildning ska kunna lämnas även när den sammanlagda kostnaden för ett datorbaserat hjälpmedel överstiger 50 000 kronor.

För att förenkla och effektivisera återbetalningshanteringen har regeringen även beslutat att plocka bort möjligheten för en person att reglera återbetalningsskyldighet genom överlåtelse av arbetshjälpmedlet till Försäkringskassan. Det innebär att en person som har blivit arbetsoförmögen endast blir återbetalningsskyldig om arbetshjälpmedlet aldrig har använts.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, för närvarande genomför en granskning av bidrag till arbetshjälpmedel. Syftet med granskningen är att undersöka hur bidrag till arbetshjälpmedel används i dag och om det har skett någon förändring över tid. Granskningen belyser bland annat om det finns utmaningar i tillämpningen utifrån att ansvaret är delat mellan olika aktörer. Jag ser fram emot ISF:s redovisning av denna granskning.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och för att du tar dig tid att komma till kammaren även i kväll för att diskutera den här frågan, som är väldigt viktig för väldigt många människor i vårt land!

Som framgår av min interpellation finns det över 700 000 människor i vårt land som har en hörselnedsättning och är i yrkesverksam ålder. Även om givetvis inte alla dessa människor arbetar går det att konstatera att ungefär var sjätte person som arbetar har en hörselnedsättning. Det innebär att det på en arbetsplats med 60 medarbetare är ungefär 10 som har nedsatt hörsel.

Givetvis finns det stora variationer i hur en hörselnedsättning påverkar olika individer; vissa har lättare hörselnedsättningar medan vissa har betydligt grövre sådana. Men jag anser ändå att hörseln är en viktig fråga för och i arbetslivet, och många av de 700 000 personer som jag beskrev är också i behov av stöd till arbetshjälpmedel. Det handlar om att underlätta deras hörsel och på så sätt främja ett mer jämställt deltagande i arbetslivet.

I dagsläget kan du få stöd för arbetshjälpmedel på lite olika sätt beroende på hur länge du har varit anställd på din arbetsplats. Under det första året som anställd på din arbetsplats har du möjlighet att söka stöd från Arbetsförmedlingen för att få tillgång till dina arbetshjälpmedel - detta givetvis under förutsättning att din hörselnedsättning påverkar din arbetsförmåga och att hjälpmedlet skulle kunna underlätta för dig att utföra ditt arbete.

Om du däremot har arbetat mer än tolv månader hos din nuvarande arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan för att ansöka om bidrag till arbetshjälpmedel. För en del av alla dem som väljer att vända sig till Försäkringskassan för att ansöka om det här stödet blir det problem. Det är nämligen på det viset att Försäkringskassan i sina bedömningar gällande rätten till hörseltekniska arbetshjälpmedel väljer att avslå ansökningar från människor med väldigt grava hörselnedsättningar med hänvisning till att de kan ha användning för hjälpmedlet även utanför arbetet. De hör alltså för dåligt för att få rätt till stöd till hörseltekniska arbetshjälpmedel.

Fru talman! Det finns ändå någonting som är ologiskt i det här. Att man hör så pass dåligt att man inte har rätt till stöd till hjälpmedel som skulle underlätta för en att höra - det finns ingen logik i det, fru talman. När man sedan har fått sitt avslagsbeslut från Försäkringskassan hänvisas man till den region man bor i. Problemet är dock att regionerna inte ser det som sin uppgift, och i många regioner hamnar man mellan stolarna.

Fru talman! I min interpellation ställde jag frågan till statsrådet om hon avser att vidta några åtgärder för att fler ska få tillgång till de hörseltekniska arbetshjälpmedlen. I det svar på min fråga som statsrådet precis gav i kammaren beskrev hon att arbetshjälpmedel är ett viktigt verktyg för att människor som har en hörselskada ska kunna delta i arbetslivet. Det tycker jag är bra; det stämmer helt och hållet.

Dessvärre lade statsrådet en väldigt stor del av sitt anförande på att beskriva förändringar i en förordning som redan har genomförts. Dessutom handlar förordningsändringarna till stor del om att underlätta återbetalningsärenden. Hur en uppdaterad återbetalningshantering ska leda till att fler får tillgång till arbetshjälpmedel förstår jag inte riktigt fullt ut. Jag vill därför ge statsrådet en chans att utveckla sitt och regeringens svar på frågan hur hon och regeringen tänker agera för att fler människor ska få tillgång till de hjälpmedel de är i behov av.

Fru talman! För mig och hela regeringen är det självklart att alla som kan arbeta också ska arbeta. Det innebär såklart att människor som har olika funktionsvariationer eller sjukdomar och är i behov av särskilt stöd för att kunna arbeta också ska få det. Det är en väldigt viktig och grundläggande princip.

Att fler kan komma i arbete utifrån sina egna förutsättningar är bra för hela samhället, och det är särskilt viktigt för individen. Som vi har talat om här under en längre tid mår alla bättre av att arbeta och ha en egen inkomst att leva på, men det handlar också om att vara delaktig i och en del av en gemenskap. Att uppmuntra och främja arbete är precis det som är arbetslinjen.

Jag var inne på moderniseringen av regelverket, som alltså inte bara handlar om att det ska vara enklare att lämna tillbaka något när man har blivit arbetsoförmögen. Den handlar faktiskt också om att effektivisera och förenkla handläggningen, som jag ändå känner är en del av den problematik som interpellanten lyfter.

Precis som jag avslutade med att säga handlar det också om att ISF har fått uppgiften att göra en granskning för att se om det är ändamålsenligt, om det har förändrats över tid och om det tillstöter problem just för att det är flera aktörer som är inblandade. Jag ska inte säga "Ju fler kockar, desto sämre soppa", men givet mina tidigare erfarenheter som kommunstyrelsens ordförande vet jag att hjälpmedelsfrågorna är komplicerade och svåra eftersom de ligger på många olika aktörer. Interpellanten tog bara upp Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och sedan regionen, men här kommer dessutom även kommunen in.

Jag ser alltså fram emot den redovisning som ISF kommer att komma med i sin granskning. Därefter, givet att jag följer frågorna mycket noga, får jag helt enkelt återkomma kring om det behövs några förändringar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

I sitt svar tar statsrådet upp den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför avseende bidrag till arbetshjälpmedel. Precis som statsrådet beskriver tittar man i den granskningen på just de frågor vi diskuterar i dag och om det är rätt bedömningar som görs när det kommer till stöd till arbetshjälpmedel.

Jag och många fler tycker givetvis att det är väldigt välkommet att man granskar den statliga verksamheten. Det är ju i praktiken alltid positivt att granska den statliga verksamheten för att se om den fungerar på bästa sätt och, om den inte skulle fungera på ett tillfredsställande sätt, föreslå förändringar. Det är jättepositivt att man granskar verksamheten för att se om den kan göras bättre.

Jag måste ändå få påpeka, fru talman, att den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför, såvitt jag vet, är en granskning man själv har tagit initiativ till. ISF har ju i uppdrag att ständigt granska och analysera hela socialförsäkringsområdet. Vissa av granskningsuppdragen får man direkt från regeringen, men vissa andra tar man själv initiativ till. Den granskning vi diskuterar i dag, alltså den som kollar på arbetshjälpmedel, är en sådan som man själv har tagit initiativ till. Det är alltså inte statsrådet eller regeringen vi har att tacka för denna granskning.

Faktum är att regeringen har haft två år på sig att se till att det blir lättare för människor att få tillgång till arbetshjälpmedel. Redan strax efter att regeringen tillträtt uppmärksammades statsrådet på de utmaningar som finns när det gäller arbetshjälpmedel för hörselskadade. Då blev statsrådet uppvaktad av intresseorganisationer på området, och det fanns dessutom medialt intresse för frågan. Statsrådet var då ute i exempelvis Ekot och beskrev att reglerna för hjälpmedel skulle ses över, vilket till viss del också har skett.

Trots detta togs inga initiativ under 2022 eller 2023. Under 2024 kom den förändring av förordningen som statsrådet tidigare redogjorde för. Precis som statsrådet beskrev innehöll den vissa förbättringar, bland annat gällande datoriserade hjälpmedel. Den handlade också till stor del om återbetalningshanteringen, som jag nämnde i mitt förra anförande.

Trots att statsrådet fått indikationer på att det finns problem i systemet valde man att inte gå fram med några förändringar. Jag tycker att det går att konstatera att regeringen efter två år i Rosenbad inte har klarat av att förändra en förordning på ett sätt som leder till att fler människor klarar av sitt arbetsliv på ett bättre sätt. Det tycker jag är högst beklagligt.

Senast i morse fick statsrådet en skrivelse från Hörselskadades Riksförbund där hon uppmanas att göra något åt problemen som vi diskuterar i dag. Jag vill därför fråga statsrådet hur det kommer sig att regeringen, trots starka indikationer på att många människor som är i behov av hjälpmedel inte får tillgång till sådana, inte har agerat på en halv mandatperiod. Jag vill också fråga statsrådet vilka åtgärder hon tänker vidta för att se till att fler som är i behov av arbetshjälpmedel får ta del av sådana.

Fru talman! Med all respekt kan jag konstatera att handläggningen och arbetet när det gäller regelverket kring arbetshjälpmedel är från 90-talet. Om vi nu ska stå här och kasta paj, sten och diverse andra attiraljer på någon som inte har gjort det som borde göras kan vi börja med att konstatera att förordningen inte har förändrats sedan dess. Jag tror inte att någon riktigt har ryggen fri i det här avseendet.

I den granskning som ISF nu gör tittar man på de frågor och problem som interpellanten tar upp i sin interpellation. Gott så, tänker jag - då behöver vi alltså inte initiera en ny utredning som ska göra samma sak. När man ger uppdrag till ISF är det ofta så att man tittar på vilka saker man redan hade tänkt göra och sedan kompletterar med andra saker. Jag tycker att detta är ett bra sätt att spendera både skattebetalarnas pengar och ISF:s tid.

För mig som statsråd, och för hela regeringen, ligger arbetslinjen i fokus. Utanförskapet ska knäckas, och antalet individer som är självförsörjande ska öka. Just därför är det synnerligen angeläget att man ser till arbetsförmågan och att de personer som kan arbeta också gör det. Av den anledningen är arbetshjälpmedel mycket viktiga.

Även mindre åtgärder är viktiga. Den fråga som interpellanten har tagit upp här i dag är väldigt viktig för att se till helheten och skapa möjlighet för fler att komma i arbete. Därför behöver man självklart se över de här sakerna.

Nu kommer ISF med sin granskning, och jag ser fram emot den. Vi får se om ISF föreslår några förändringar. Jag är villig att göra förändringar om de underlättar för fler att komma i arbete.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det stämmer att förordningen inte har uppdaterats sedan 90-talet. Däremot kom det år 2018 en dom efter att Allmänna ombudet överklagat ett beslut från Försäkringskassan. Det var först då denna fråga aktualiserades på riktigt.

I dag har vi diskuterat en fråga som är väldigt angelägen för en stor grupp människor som har någonting gemensamt. De har en hörselnedsättning som kan påverka deras förmåga att delta i arbetslivet. I flera år har många inom denna grupp fått avslag på sina ansökningar om stöd för arbetshjälpmedel, som hade underlättat för dem att behålla en fot på arbetsmarknaden.

Sedan 2019 tycks antalet avslag ha ökat väsentligt, från 13 procent 2019 till 29 procent första halvåret i år. Det är en ganska stor ökning på förhållandevis kort tid.

Detta avslag får man med hänvisning till att man hör för dåligt för att vara berättigad till arbetshjälpmedel från Försäkringskassan. Av Försäkringskassan hänvisas man till sin region, som inte anser att det är regionens uppdrag att hantera detta.

Fru talman! Det här är människor som har möjlighet att delta fullgott i arbetslivet, betala skatt och ställa klockan på morgonen för att gå till arbetet och bidra till vårt gemensamma samhälle. Men eftersom många av dem inte får tillgång till de arbetshjälpmedel de är i behov av finns det risk att de behöver gå ned i arbetstid, blir sjukskrivna eller rent av inte klarar av att sköta sitt arbete.

I Sverige har vi i dag en stor kompetensbrist inom både offentlig och privat sektor. Då behövs all hands on deck för att vi ska klara kompetensförsörjningen i vårt land.

Jag ser fram emot att få ta del av den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen just nu genomför och att sedan också få se vilka åtgärder statsrådet vidtar med anledning av den.

Jag vill ställa en sista fråga till statsrådet. Ser statsrådet allvaret i denna fråga, och kan vi förvänta oss en skyndsam hantering så fort inspektionen har lämnat sin rapport?

Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till Jonathan Svensson för att han har lyft upp denna fråga och skrivit denna interpellation.

Jag tycker, som sagt, att det är oerhört viktigt att alla som kan får vara med och delta i arbetslivet. Givetvis är det synnerligen viktigt, inte minst när det gäller att hantera den kompetensbrist på arbetsmarknaden som interpellanten själv berättade om, att så många som möjligt som kan arbeta också är med och arbetar. Det har ett värde i sig, men det är också viktigt för Sverige i stort.

Jag följer denna fråga mycket noga. ISF håller på med sin granskning och kommer att redovisa sitt resultat till mig inom kort. Jag kan lova ledamoten att jag med alla möjliga medel kommer att se till att så många som möjligt som kan arbeta också får möjlighet att arbeta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.