Fru talman! Ett gott samarbete mellan socialtjänst, skola och vårdnadshavare är en förutsättning för att ge stöd till ett barn som håller på att hamna snett. Det innebär möten i skolan på arbetstid och möten med socialtjänsten på arbetstid, och det innebär tid borta från arbetet.
Med arbetsförhållanden som liknar statsrådets eller mina går det att hantera. Arbetsdagen går att stuva om, luckor kan skapas och uppgifter kan tas igen vid ett annat tillfälle. Något inkomstbortfall blir sällan aktuellt över huvud taget eftersom man har flexibel arbetstid och inte behöver ta ledigt.
För en ensamstående förälder som arbetar i hemtjänsten eller på förskola är situationen en helt annan. Arbetar man på schema och blir kallad till ett möte på skolan, socialtjänsten eller bup med några dagars varsel måste man ta ledigt från arbetet. Det innebär inkomstbortfall. Arbetar man inte i direkt anslutning till bostadsorten kan en timmes möte på skolan mycket väl innebära att en halv dags inkomst försvinner.
Fru talman! Jag får varje dag hårresande rapporter om den ekonomiska utsattheten hos barnfamiljer. Föräldrar med låga inkomster från arbete lånar till hyra för att inte bli vräkta och söker matkassar från Stadsmissionen eller frukost från Hela Malmö för att också ha råd med mensskydd till döttrarna i slutet av månaden - så akut är krisen för många familjer i Sverige. Trångboddheten har ökat dramatiskt på ett par decennier för att bostadsbidraget urholkats, och nu ska det tillfälliga tillägget dessutom sänkas.
Fru talman! Att ha ett barn som inte mår bra eller som är på väg in i kriminalitet är en fruktansvärd upplevelse för alla föräldrar. Ändå har förslag som både skulle kunna underlätta samarbetet och lätta på stressen för föräldrarna blivit liggande i två år. Många föräldrar går på knäna ekonomiskt. De bor trångt, de väljer bort måltider för egen räkning för att ha pengar till mat till barnen, de har inga marginaler över huvud taget för oförutsedda utgifter och de oroar sig ständigt för att bli vräkta. De arbetar ofta på schema och ofta på tider då statsrådet förhoppningsvis sitter hemma i sin soffa och har fredagsmys med sin familj, precis som jag gör. Våra äldre behöver omsorg även då, men då jobbar de här mammorna.
Det här är föräldrar som går till jobbet sjuka för att de inte har råd med det inkomstbortfall som karensdagen innebär. Det är föräldrar som arbetar oerhört hårt med uppgifter som är helt avgörande för att vårt samhälle ska fungera men som ändå får det sämre och sämre ekonomiskt varje år.
Fru talman! Tycker inte statsrådet att det hade varit rimligt att åtminstone se till att de här föräldrarna får möjlighet till ekonomisk ersättning när de försöker rädda sina barn från gängen så att de slipper välja mellan att delta i det arbetet och att sätta mat på bordet till sina andra barn?
Sedan regeringen tillträdde har det legat färdiga och remitterade förslag på bordet för att ge föräldrar rätt till ersättning vid deltagande om utredning och förhandsbedömning av barnets behov av stöd. Enligt statsrådets svar bereds förslagen på Regeringskansliet, och man har också gett en utredare i uppdrag att lägga fram förslag för rätt till ekonomisk ersättning vid själva insatsen.
Förslagen ska lämnas den 5 november och kommer sedan att behöva remitteras och därefter beredas. Man kan konstatera att två år redan har passerat utan att något hänt, och det är rimligt att anta att det kommer att ta minst ett år till innan riksdagen har ett förslag på bordet - om ett sådant kommer.
Fru talman! Min fråga till statsrådet är därför: Kan statsrådet här och nu garantera att regeringen kommer att gå vidare med de förändringar som krävs för att föräldrar ska ges möjlighet att delta i insatser från socialtjänsten utan att riskera att inte kunna betala hyran?