Interpellationssvar - Regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott | uttalande om rasism - 2024-10-15

Fru talman! har frågat mig om det är min och regeringens avsikt att i den kommande handlingsplanen mot rasism och hatbrott rangordna olika typer av rasism, inte utifrån handlingarnas allvar utan baserat på vem rasismen riktar sig mot, om en sådan rangordning vore förenlig med regeringsformen samt vilka åtgärder utöver handlingsplanen som jag avser att genomföra för att säkerställa att det allmännas representanter i enlighet med regeringsformen ska motverka diskriminering av människor på grund av omständigheter som gäller den enskilde som person.

Ola Möller har frågat statsministern hur han menar att ett uttalande om olika former av rasism går ihop med regeringsformen. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill börja med att tacka interpellanterna för frågorna. De senaste åren har myndigheter och andra aktörer bidragit till mer kunskap om hur olika former av rasism och diskriminering fortsätter utgöra en utmaning inom flera samhällsområden. Viktiga steg har också tagits för att olika offentliga verksamheter ska få bättre förmåga att integrera arbetet mot rasism i den egna verksamheten. Samtidigt har insatserna på området inte varit tillräckliga.

Med den handlingsplan mot rasism och hatbrott som för närvarande tas fram vill regeringen skapa förutsättningar för att arbetet på området blir träffsäkert, utvärderbart och långsiktigt. En viktig utgångspunkt är att ta fram tydliga mål för arbetet och ge myndigheterna bättre förutsättningar att uppnå dessa.

En annan viktig inriktning för handlingsplanen är att genomförandet av arbetet ska ske samlat mot rasism och hatbrott samtidigt som det är viktigt att, utan att rangordna dem, särskilt fokusera på olika former av rasism för att fånga upp olika gruppers utsatthet och öka insatsernas träffsäkerhet.

Anställda inom offentliga verksamheter har ett särskilt ansvar att motverka rasism och diskriminering och främja alla människors lika värde. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att diskrimineringslagen (2008:567) följs och ska bland annat verka för att diskriminering inte förekommer på några områden av samhällslivet.

I betänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering (SOU 2021:94) föreslås att diskrimineringslagen ska ändras så att förbudet mot diskriminering i viss offentlig verksamhet utökas till att inte bara omfatta bemötande utan även den offentligt anställdes åtgärder och underlåtenhet att vidta åtgärder, i de verksamheter där detta inte redan gäller. Regeringen avser att bereda ett lagförslag om utökat skydd mot diskriminering när det gäller offentliga verksamheter.

Regeringen genomför således flera åtgärder för att förebygga och motverka olika former av rasism och diskriminering i vårt samhälle. Det är regeringens avsikt att fortsätta det arbetet med samlad kraft.

Fru talman! har frågat mig om det är min och regeringens avsikt att i den kommande handlingsplanen mot rasism och hatbrott rangordna olika typer av rasism, inte utifrån handlingarnas allvar utan baserat på vem rasismen riktar sig mot, om en sådan rangordning vore förenlig med regeringsformen samt vilka åtgärder utöver handlingsplanen som jag avser att genomföra för att säkerställa att det allmännas representanter i enlighet med regeringsformen ska motverka diskriminering av människor på grund av omständigheter som gäller den enskilde som person.

Ola Möller har frågat statsministern hur han menar att ett uttalande om olika former av rasism går ihop med regeringsformen. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill börja med att tacka interpellanterna för frågorna. De senaste åren har myndigheter och andra aktörer bidragit till mer kunskap om hur olika former av rasism och diskriminering fortsätter utgöra en utmaning inom flera samhällsområden. Viktiga steg har också tagits för att olika offentliga verksamheter ska få bättre förmåga att integrera arbetet mot rasism i den egna verksamheten. Samtidigt har insatserna på området inte varit tillräckliga.

Med den handlingsplan mot rasism och hatbrott som för närvarande tas fram vill regeringen skapa förutsättningar för att arbetet på området blir träffsäkert, utvärderbart och långsiktigt. En viktig utgångspunkt är att ta fram tydliga mål för arbetet och ge myndigheterna bättre förutsättningar att uppnå dessa.

En annan viktig inriktning för handlingsplanen är att genomförandet av arbetet ska ske samlat mot rasism och hatbrott samtidigt som det är viktigt att, utan att rangordna dem, särskilt fokusera på olika former av rasism för att fånga upp olika gruppers utsatthet och öka insatsernas träffsäkerhet.

Anställda inom offentliga verksamheter har ett särskilt ansvar att motverka rasism och diskriminering och främja alla människors lika värde. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att diskrimineringslagen (2008:567) följs och ska bland annat verka för att diskriminering inte förekommer på några områden av samhällslivet.

I betänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering (SOU 2021:94) föreslås att diskrimineringslagen ska ändras så att förbudet mot diskriminering i viss offentlig verksamhet utökas till att inte bara omfatta bemötande utan även den offentligt anställdes åtgärder och underlåtenhet att vidta åtgärder, i de verksamheter där detta inte redan gäller. Regeringen avser att bereda ett lagförslag om utökat skydd mot diskriminering när det gäller offentliga verksamheter.

Regeringen genomför således flera åtgärder för att förebygga och motverka olika former av rasism och diskriminering i vårt samhälle. Det är regeringens avsikt att fortsätta det arbetet med samlad kraft.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet så mycket för svaret, och jag ska även denna gång börja med att ge regeringen beröm.

Att regeringen markerar mot antisemitismen och uppmärksammar den judiska minoritetens utsatthet är oerhört viktigt, och jag vet att det är väldigt viktigt för svenska judar. När frågan lyfts upp av regeringen, klart och tydligt och med eftertryck, väcker det också en upplevelse av tillhörighet och att ens liv tas på allvar.

Det här är viktigt för alla människor. Vi behöver veta att vi är viktiga, att vi är värda att försvara och att våra liv är värda lika mycket som grannens. Jag har följt statsrådet under en tid, både i sociala medier och via traditionella medier. Jag ser hur stort och, som jag upplever det, äkta hennes engagemang är.

Men, fru talman, av samma anledning har jag ställt min fråga, för det är inte bara för den judiska minoriteten detta är viktigt. Statsrådet Brandberg har en otroligt viktig uppgift. Hon ska arbeta för att upprätthålla regeringsformens skrivningar om allas lika värde och motverka diskriminering.

Fru talman! Paulina Brandberg har vid många tillfällen visat att hon känner starkt för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Jag uppskattar detta väldigt mycket - som politiker och miljöpartist men också som kvinna och mamma.

Paulina Brandberg pekar i sitt svar på den kommande handlingsplanen och säger att ingen rangordning ska göras mellan olika former av rasism. Men statsministern har tydligt uttryckt sin åsikt om detta. I Dagens Nyheter den 27 september uttryckte statsministern att antisemitism var en värre form av rasism än islamofobi. Jag vill därför upprepa min ganska raka fråga till statsrådet: Delar statsrådet Brandberg statsministerns uppfattning att det finns en rangordning mellan olika former av rasism, och hur anser hon i så fall att detta är förenligt med regeringsformen?

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet så mycket för svaret, och jag ska även denna gång börja med att ge regeringen beröm.

Att regeringen markerar mot antisemitismen och uppmärksammar den judiska minoritetens utsatthet är oerhört viktigt, och jag vet att det är väldigt viktigt för svenska judar. När frågan lyfts upp av regeringen, klart och tydligt och med eftertryck, väcker det också en upplevelse av tillhörighet och att ens liv tas på allvar.

Det här är viktigt för alla människor. Vi behöver veta att vi är viktiga, att vi är värda att försvara och att våra liv är värda lika mycket som grannens. Jag har följt statsrådet under en tid, både i sociala medier och via traditionella medier. Jag ser hur stort och, som jag upplever det, äkta hennes engagemang är.

Men, fru talman, av samma anledning har jag ställt min fråga, för det är inte bara för den judiska minoriteten detta är viktigt. Statsrådet Brandberg har en otroligt viktig uppgift. Hon ska arbeta för att upprätthålla regeringsformens skrivningar om allas lika värde och motverka diskriminering.

Fru talman! Paulina Brandberg har vid många tillfällen visat att hon känner starkt för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Jag uppskattar detta väldigt mycket - som politiker och miljöpartist men också som kvinna och mamma.

Paulina Brandberg pekar i sitt svar på den kommande handlingsplanen och säger att ingen rangordning ska göras mellan olika former av rasism. Men statsministern har tydligt uttryckt sin åsikt om detta. I Dagens Nyheter den 27 september uttryckte statsministern att antisemitism var en värre form av rasism än islamofobi. Jag vill därför upprepa min ganska raka fråga till statsrådet: Delar statsrådet Brandberg statsministerns uppfattning att det finns en rangordning mellan olika former av rasism, och hur anser hon i så fall att detta är förenligt med regeringsformen?

Fru talman! Jag får såklart tacka statsrådet för svaret. Jag kan också börja med att instämma i det som Märta Stenevi säger om kampen för det judiska folkets möjligheter att leva ett fullvärdigt och gott liv i Sverige; det är viktigt.

Men jag måste erkänna att jag är förbluffad. Jag ställer en rak fråga till statsminister Ulf Kristersson. Han bemödar sig inte att komma till riksdagen. Sedan skickar han en minister som klumpar ihop min interpellation med en fråga från en annan ledamot om en handlingsplan, och svaret ägnas i princip bara åt handlingsplanen. Min fråga till statsministern ignoreras i princip. Jag tror inte att det är det statsråd som sitter här som ligger bakom detta, utan det är statsministern som helt enkelt fegt inte själv vågar svara på rakt ställda frågor till honom om hans uttalande. Jag tycker att det är svagt.

Hundratusentals svenskar har nämligen av statsministern fått veta att den rasism de utsätts för inte är lika allvarlig som annan rasism. På en rak fråga om antisemitism är allvarligare än att dela nidbilder på islam, det vill säga islamofobi, svarar statsministern ja. Statsministern säger att en sorts rasism är allvarligare än en annan. Frågan är då om han också rangordnar antiziganism relaterat till afrofobi och antisemitism relaterat till annan rasism. Var tar detta slut?

Den stora fråga som uppstår är faktiskt hur detta rimmar med regeringsformen 1 kap. 2 §: "Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person." Det är fullständigt klart, och ändå väljer statsministern att svara ja på frågan om en sorts rasism är allvarligare än en annan.

Eftersom statsrådet har ägnat väldigt mycket tid åt handlingsplanen i sitt svar och jag förstår att statsrådet av taktiska skäl förmodligen kommer att fortsätta göra det eftersom hon med stor sannolikhet inte vill recensera sin chef ska jag göra det väldigt enkelt för henne. Är det ministerns mening att rasism kan rangordnas, ja eller nej?

Fru talman! Jag får såklart tacka statsrådet för svaret. Jag kan också börja med att instämma i det som Märta Stenevi säger om kampen för det judiska folkets möjligheter att leva ett fullvärdigt och gott liv i Sverige; det är viktigt.

Men jag måste erkänna att jag är förbluffad. Jag ställer en rak fråga till statsminister Ulf Kristersson. Han bemödar sig inte att komma till riksdagen. Sedan skickar han en minister som klumpar ihop min interpellation med en fråga från en annan ledamot om en handlingsplan, och svaret ägnas i princip bara åt handlingsplanen. Min fråga till statsministern ignoreras i princip. Jag tror inte att det är det statsråd som sitter här som ligger bakom detta, utan det är statsministern som helt enkelt fegt inte själv vågar svara på rakt ställda frågor till honom om hans uttalande. Jag tycker att det är svagt.

Hundratusentals svenskar har nämligen av statsministern fått veta att den rasism de utsätts för inte är lika allvarlig som annan rasism. På en rak fråga om antisemitism är allvarligare än att dela nidbilder på islam, det vill säga islamofobi, svarar statsministern ja. Statsministern säger att en sorts rasism är allvarligare än en annan. Frågan är då om han också rangordnar antiziganism relaterat till afrofobi och antisemitism relaterat till annan rasism. Var tar detta slut?

Den stora fråga som uppstår är faktiskt hur detta rimmar med regeringsformen 1 kap. 2 §: "Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person." Det är fullständigt klart, och ändå väljer statsministern att svara ja på frågan om en sorts rasism är allvarligare än en annan.

Eftersom statsrådet har ägnat väldigt mycket tid åt handlingsplanen i sitt svar och jag förstår att statsrådet av taktiska skäl förmodligen kommer att fortsätta göra det eftersom hon med stor sannolikhet inte vill recensera sin chef ska jag göra det väldigt enkelt för henne. Är det ministerns mening att rasism kan rangordnas, ja eller nej?

Fru talman! Jag vill börja med att korrigera ledamoten något. I den intervju som det hänvisas till svarade statsministern inte ja. Statsministern svarade: "Ja, att sprida antisemitism som går ut på judar som folkslag, det är riktigt illa." Det var meningen i sin helhet. Detta fick statsministern frågor om i helgens partiledardebatt och uttryckte sig då så här: Jag sa också i den intervjun att all extremism, rasism eller religiös intolerans är lika dålig.

Detta är också regeringens linje. Det finns ingen rasism som är bättre eller sämre än någon annan. Det finns inte något som helst utrymme för acceptans för någon form av rasism, oavsett om den riktar sig mot judar, muslimer, romer eller någon annan grupp som utsätts för hat och hot i vårt samhälle i dag.

Det som har hänt det senaste året är att situationen när det gäller utsatta grupper - rasism, antisemitism - har blivit otroligt mycket värre. För ganska exakt ett år sedan såg vi på svenska gator hur människor firade massmordet i Israel. Vi har under året hört judar uppge att de inte längre vågar visa sina Davidsstjärnor öppet. Judiska skolbarn utsätts för fruktansvärda trakasserier. Det har behövts säkerhetsarrangemang. Jag deltog själv i det judiska nyårsfirandet förra veckan, och det är helt otroligt vilket säkerhetsarrangemang som numera krävs för att judar ska kunna fira nyår i Sverige.

Denna antisemitism har en särart därför att den kommer från flera olika håll. Den kommer från högerextremismen och vänsterextremismen, och den kommer också från den del av befolkningen som kopplar detta till konflikten i Mellanöstern - det är den delen vi har sett blossa upp nu.

Det som har hänt är tyvärr inte heller bara att judars utsatthet har ökat utan också att polariseringen generellt har ökat. Vi ser hur personer med ursprung i Mellanöstern står på gatorna och ger uttryck för extremt antisemitiska åsikter. Detta drabbar människor från Mellanöstern generellt därför att många nu klistrar antisemitiska etiketter på hela befolkningen från Mellanöstern. Den gruppen blir alltså också i sig utsatt genom den situation vi har.

Detta gör att arbetet mot både antisemitism och andra former av rasism är mer akut än någonsin. Jag är därför väldigt glad att regeringen nu arbetar intensivt med handlingsplanen, som jag faktiskt kommer att nämna i debatten därför att det är vad regeringen väldigt konkret arbetar med just nu. Den kommer att ta sikte på alla former av rasism och visa på särskilda åtgärder bland annat när det gäller antisemitism och även rasism mot muslimer.

Fru talman! Jag vill börja med att korrigera ledamoten något. I den intervju som det hänvisas till svarade statsministern inte ja. Statsministern svarade: "Ja, att sprida antisemitism som går ut på judar som folkslag, det är riktigt illa." Det var meningen i sin helhet. Detta fick statsministern frågor om i helgens partiledardebatt och uttryckte sig då så här: Jag sa också i den intervjun att all extremism, rasism eller religiös intolerans är lika dålig.

Detta är också regeringens linje. Det finns ingen rasism som är bättre eller sämre än någon annan. Det finns inte något som helst utrymme för acceptans för någon form av rasism, oavsett om den riktar sig mot judar, muslimer, romer eller någon annan grupp som utsätts för hat och hot i vårt samhälle i dag.

Det som har hänt det senaste året är att situationen när det gäller utsatta grupper - rasism, antisemitism - har blivit otroligt mycket värre. För ganska exakt ett år sedan såg vi på svenska gator hur människor firade massmordet i Israel. Vi har under året hört judar uppge att de inte längre vågar visa sina Davidsstjärnor öppet. Judiska skolbarn utsätts för fruktansvärda trakasserier. Det har behövts säkerhetsarrangemang. Jag deltog själv i det judiska nyårsfirandet förra veckan, och det är helt otroligt vilket säkerhetsarrangemang som numera krävs för att judar ska kunna fira nyår i Sverige.

Denna antisemitism har en särart därför att den kommer från flera olika håll. Den kommer från högerextremismen och vänsterextremismen, och den kommer också från den del av befolkningen som kopplar detta till konflikten i Mellanöstern - det är den delen vi har sett blossa upp nu.

Det som har hänt är tyvärr inte heller bara att judars utsatthet har ökat utan också att polariseringen generellt har ökat. Vi ser hur personer med ursprung i Mellanöstern står på gatorna och ger uttryck för extremt antisemitiska åsikter. Detta drabbar människor från Mellanöstern generellt därför att många nu klistrar antisemitiska etiketter på hela befolkningen från Mellanöstern. Den gruppen blir alltså också i sig utsatt genom den situation vi har.

Detta gör att arbetet mot både antisemitism och andra former av rasism är mer akut än någonsin. Jag är därför väldigt glad att regeringen nu arbetar intensivt med handlingsplanen, som jag faktiskt kommer att nämna i debatten därför att det är vad regeringen väldigt konkret arbetar med just nu. Den kommer att ta sikte på alla former av rasism och visa på särskilda åtgärder bland annat när det gäller antisemitism och även rasism mot muslimer.

Fru talman! Jag tackar än en gång statsrådet för svaret och för det starka engagemang mot antisemitism som hon ger uttryck för. Det är fortfarande vällovligt på alla sätt och vis, och jag uppskattar det mycket.

Men om statsrådet och regeringen tar islamofobi, afrofobi, rasism mot romer och rasism mot samer på samma allvar som antisemitism, hur märks det? Hur reagerar till exempel statsrådet på Brås rapport från 2021 om hur islamofobi möter svenska muslimer i alla delar av samhället och från alla samhällsgrupper? Hur reagerar jämställdhetsministern på att kvinnor vittnar om de lågintensiva och konstanta trakasserier de möter i form av slöjryckningar, knuffningar och bespottning när de rör sig ute? Hur reagerar hon på att kvinnor hellre stannar hemma än ger sig ut på stan av rädsla för dessa trakasserier eller på att män tvingas byta namn för att få ett jobb?

Hur reagerar statsrådet på att svarta svenskar, afrosvenskar men också svarta etniska svenskar, möts av hat och mobbning i skolan och hat och påhopp i det offentliga på grund av sin hudfärg? Hur reagerar hon på den dubbla rasism som muslimska svarta kvinnor möter på arbetsmarknaden eller på att svenskar med bakgrund i Afrika har lägre lön och sämre möjligheter på arbetsmarknaden än svenskar med samma utbildningsbakgrund?

Hur reagerar statsrådet på den våldsamma rasism som möter samer när deras försörjning och kulturarv bokstavligen mördas genom att renar slaktas som trakasserier eller när svenska publicister öppet kan fnysa när samers historiska utsatthet nämns? Hur reagerar hon på vittnesmålen om att samer undviker att bära samiska kläder och symboler av rädsla för att utsättas för den öppna rasismen?

Och hur reagerar statsrådet på den extrema utsatthet som drabbar romer och på hur rasismen även hindrar våldsutsatta kvinnor från att lämna destruktiva förhållanden därför att de inte kan lita på ett samhälle som konstant misstänkliggör och hatar?

Jag har följt regeringens kommunikation under det gånga året - det fruktansvärda året sedan Hamas terrorattack där, precis som statsrådet sa, 1 200 personer massmördades i Israel. Jag har noterat att statsrådet inte vid ett enda tillfälle har omnämnt de 40 000 palestinier som har mördats som just ett massmord utan i stället talat om det som en humanitär katastrof. Men det är ingen naturkatastrof.

Om man ständigt använder denna retorik och gör denna skillnad i ord, hur ska då svenska palestinier uppfatta att deras liv är lika mycket värda för regeringen som andras? Hur ska de veta att regeringen tycker att det är lika allvarligt när regeringen inte ens kan omnämna deras döda släktingar på det sätt som de förtjänar, alltså att de har mördats? De har dödats - de har inte råkat dö. Det är inte en humanitär katastrof som bara händer. De är mördade.

Fru talman! Ord spelar roll. Vad vi säger och vad vi inte säger spelar roll. För svenska judar har regeringens stöd och synliggörande varit otroligt viktigt och otroligt värdefullt. Men för svensk-palestinier, för svarta svenskar, för samer och för alla som drabbas av rasismen i Sverige ekar tystnaden.

Fru talman! Paulina Brandberg har med rätta varit tydlig i sin kritik mot till exempel vänsterpartister som uttryckt sig antisemitiskt. Men kan statsrådet här och nu ta lika tydligt avstånd från Sverigedemokraternas islamofobi, till exempel uttryckt genom spridandet av islamofobiska bilder? Och om inte: Hur ska någon kunna lita på att regeringen tar alla människors lika värde och rättigheter på allvar?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar än en gång statsrådet för svaret och för det starka engagemang mot antisemitism som hon ger uttryck för. Det är fortfarande vällovligt på alla sätt och vis, och jag uppskattar det mycket.

Men om statsrådet och regeringen tar islamofobi, afrofobi, rasism mot romer och rasism mot samer på samma allvar som antisemitism, hur märks det? Hur reagerar till exempel statsrådet på Brås rapport från 2021 om hur islamofobi möter svenska muslimer i alla delar av samhället och från alla samhällsgrupper? Hur reagerar jämställdhetsministern på att kvinnor vittnar om de lågintensiva och konstanta trakasserier de möter i form av slöjryckningar, knuffningar och bespottning när de rör sig ute? Hur reagerar hon på att kvinnor hellre stannar hemma än ger sig ut på stan av rädsla för dessa trakasserier eller på att män tvingas byta namn för att få ett jobb?

Hur reagerar statsrådet på att svarta svenskar, afrosvenskar men också svarta etniska svenskar, möts av hat och mobbning i skolan och hat och påhopp i det offentliga på grund av sin hudfärg? Hur reagerar hon på den dubbla rasism som muslimska svarta kvinnor möter på arbetsmarknaden eller på att svenskar med bakgrund i Afrika har lägre lön och sämre möjligheter på arbetsmarknaden än svenskar med samma utbildningsbakgrund?

Hur reagerar statsrådet på den våldsamma rasism som möter samer när deras försörjning och kulturarv bokstavligen mördas genom att renar slaktas som trakasserier eller när svenska publicister öppet kan fnysa när samers historiska utsatthet nämns? Hur reagerar hon på vittnesmålen om att samer undviker att bära samiska kläder och symboler av rädsla för att utsättas för den öppna rasismen?

Och hur reagerar statsrådet på den extrema utsatthet som drabbar romer och på hur rasismen även hindrar våldsutsatta kvinnor från att lämna destruktiva förhållanden därför att de inte kan lita på ett samhälle som konstant misstänkliggör och hatar?

Jag har följt regeringens kommunikation under det gånga året - det fruktansvärda året sedan Hamas terrorattack där, precis som statsrådet sa, 1 200 personer massmördades i Israel. Jag har noterat att statsrådet inte vid ett enda tillfälle har omnämnt de 40 000 palestinier som har mördats som just ett massmord utan i stället talat om det som en humanitär katastrof. Men det är ingen naturkatastrof.

Om man ständigt använder denna retorik och gör denna skillnad i ord, hur ska då svenska palestinier uppfatta att deras liv är lika mycket värda för regeringen som andras? Hur ska de veta att regeringen tycker att det är lika allvarligt när regeringen inte ens kan omnämna deras döda släktingar på det sätt som de förtjänar, alltså att de har mördats? De har dödats - de har inte råkat dö. Det är inte en humanitär katastrof som bara händer. De är mördade.

Fru talman! Ord spelar roll. Vad vi säger och vad vi inte säger spelar roll. För svenska judar har regeringens stöd och synliggörande varit otroligt viktigt och otroligt värdefullt. Men för svensk-palestinier, för svarta svenskar, för samer och för alla som drabbas av rasismen i Sverige ekar tystnaden.

Fru talman! Paulina Brandberg har med rätta varit tydlig i sin kritik mot till exempel vänsterpartister som uttryckt sig antisemitiskt. Men kan statsrådet här och nu ta lika tydligt avstånd från Sverigedemokraternas islamofobi, till exempel uttryckt genom spridandet av islamofobiska bilder? Och om inte: Hur ska någon kunna lita på att regeringen tar alla människors lika värde och rättigheter på allvar?

(Applåder)

Fru talman! Jag kan svara ledamoten Stenevi om vad Liberalerna tyckte när man sprängde personsökare i Libanon, där sjukvårdspersonal och barn dödades och man bröt mot 70 § i den internationella sedvanerätten. Då retweetade en liberal riksdagsledamot en tweet med en personsökare där det stod "shalom", som hyllade detta brott mot folkrätten. Att Liberalerna gör skillnad när det gäller hur de bedömer olika saker, vilket ledamoten Stenevi pekar på, är ganska tydligt.

Jag vill vara tydlig. Jag tycker att det är mycket bra och oerhört viktigt att regeringen jobbar mot antisemitismen. Det går inte att nog påpeka hur viktigt detta arbete är, precis som arbetet med att motverka islamofobi, afrofobi, antiziganism, rasism mot samer och alla andra former av rasism. All rasism ska bekämpas och motverkas, alltid och överallt. Låt det inte råda några tvivel om det!

Vi fick ju inget riktigt svar här. Jag och statsrådet tolkar tydligen ordet "ja" lite olika här. Men detta får mig osökt att tänka på förre riksdagsledamoten Carl B Hamilton. Hamilton uttalade att rasistiska uttalanden mot muslimer kunde accepteras i samband med att justitieutskottets ordförande gjorde rasistiska uttalanden men att gränsen gick vid judar. Om uttalandet hade gällt judar på motsvarande sätt skulle det ha passerat den röda linjen. Hamilton fick senare lämna riksdagen.

Det påpekas också att olika grupper blir utsatta för rasism på gator och torg. Justitieutskottets ordförande spyr konsekvent ut islamofobi så långt att det till och med har gått till förundersökning.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa med anledning av Hamilton: "Kritiken är helt berättigad. Han har också bett om ursäkt. Det här blev väldigt fel. Vi gör ingen skillnad på respekt för människor som har olika religioner. Alla människor med en tro ska mötas med respekt." Jag tycker att det är ett bra uttalande av Pehrson, och Hamilton lämnade riksdagen. Frågan är om han sa vad som faktiskt sägs inom Liberalerna, med tanke på tweeten när folkrätten bröts, eller om Pehrson faktiskt menade det han sa.

Någonstans väcker relationen till statsministern en fråga. Hamilton fick lämna riksdagen när han gjorde skillnad på rasism och rasism. Men statsministern skickar sitt statsråd hit för att försvara honom och sitter lugnt kvar.

Detta väcker frågan - och här vill jag att statsrådet ska utveckla svaret: Vad är det som skiljer ledamotens Hamiltons uttalande, där han skilde på rasism mot judar och rasism mot muslimer, och statsministerns svar, där han svarar "ja" på frågan om den ena sortens rasism är värre än den andra? Här tycker jag att det faktiskt krävs en tydlig förklaring. Vad är skillnaden? Vad är substansen och kärnan i att ministerns partikamrat fick lämna riksdagen medan statsministern lugnt sitter kvar?

(Applåder)

Fru talman! Jag kan svara ledamoten Stenevi om vad Liberalerna tyckte när man sprängde personsökare i Libanon, där sjukvårdspersonal och barn dödades och man bröt mot 70 § i den internationella sedvanerätten. Då retweetade en liberal riksdagsledamot en tweet med en personsökare där det stod "shalom", som hyllade detta brott mot folkrätten. Att Liberalerna gör skillnad när det gäller hur de bedömer olika saker, vilket ledamoten Stenevi pekar på, är ganska tydligt.

Jag vill vara tydlig. Jag tycker att det är mycket bra och oerhört viktigt att regeringen jobbar mot antisemitismen. Det går inte att nog påpeka hur viktigt detta arbete är, precis som arbetet med att motverka islamofobi, afrofobi, antiziganism, rasism mot samer och alla andra former av rasism. All rasism ska bekämpas och motverkas, alltid och överallt. Låt det inte råda några tvivel om det!

Vi fick ju inget riktigt svar här. Jag och statsrådet tolkar tydligen ordet "ja" lite olika här. Men detta får mig osökt att tänka på förre riksdagsledamoten Carl B Hamilton. Hamilton uttalade att rasistiska uttalanden mot muslimer kunde accepteras i samband med att justitieutskottets ordförande gjorde rasistiska uttalanden men att gränsen gick vid judar. Om uttalandet hade gällt judar på motsvarande sätt skulle det ha passerat den röda linjen. Hamilton fick senare lämna riksdagen.

Det påpekas också att olika grupper blir utsatta för rasism på gator och torg. Justitieutskottets ordförande spyr konsekvent ut islamofobi så långt att det till och med har gått till förundersökning.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa med anledning av Hamilton: "Kritiken är helt berättigad. Han har också bett om ursäkt. Det här blev väldigt fel. Vi gör ingen skillnad på respekt för människor som har olika religioner. Alla människor med en tro ska mötas med respekt." Jag tycker att det är ett bra uttalande av Pehrson, och Hamilton lämnade riksdagen. Frågan är om han sa vad som faktiskt sägs inom Liberalerna, med tanke på tweeten när folkrätten bröts, eller om Pehrson faktiskt menade det han sa.

Någonstans väcker relationen till statsministern en fråga. Hamilton fick lämna riksdagen när han gjorde skillnad på rasism och rasism. Men statsministern skickar sitt statsråd hit för att försvara honom och sitter lugnt kvar.

Detta väcker frågan - och här vill jag att statsrådet ska utveckla svaret: Vad är det som skiljer ledamotens Hamiltons uttalande, där han skilde på rasism mot judar och rasism mot muslimer, och statsministerns svar, där han svarar "ja" på frågan om den ena sortens rasism är värre än den andra? Här tycker jag att det faktiskt krävs en tydlig förklaring. Vad är skillnaden? Vad är substansen och kärnan i att ministerns partikamrat fick lämna riksdagen medan statsministern lugnt sitter kvar?

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte börja med att upprepa det jag sa i mitt tidigare inlägg, för det fall att det fortfarande råder något tvivel: All rasism, oavsett vem den riktar sig mot, är lika illa. Regeringen rangordnar inte att någon form av rasism är bättre än någon annan.

Statsministern har i helgens partiledardebatt tydliggjort vad han menade med sitt inlägg. Jag kommer inte att recensera hans inlägg mer än så.

Jag vill också vara tydlig med att det inte finns någon person som på något sätt har frikort när det gäller att sprida hat mot andra grupper. Oavsett vem som sprider antisemitism, rasism eller nidbilder är det precis lika illa, oavsett varifrån det kommer. Ingen har frikort. När det kommer från politiker är det ännu värre. Därför är det jätteviktigt att vi politiker alltid tänker igenom hur vi uppträder och kommunicerar för att människor inte ska ta illa vid sig eller uppfatta det som att politiker inte ser allas lika värde. Detta gäller inom regeringsunderlaget, men det gäller också inom oppositionens regeringsunderlag.

Jag är nyfiken på hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet ser på den antisemitism som spys ut av vänsterpartistiska partiföreträdare. Man står på demonstrationer och säger att det ligger i judars gener att döda. Dagligen, gång på gång, ser vi skandaler kring antisemitism som kommer från vänsterhåll men som av någon anledning inte verkar vara lika illa som om den kom från högerhåll. Den frågan skulle jag gärna vilja få svar på både från Socialdemokraterna och från Miljöpartiet. Hur ser man på att sätta sig i en regering som är beroende av Vänsterpartiet eller där Vänsterpartiet ingår? Hur ska man hantera den antisemitismen, och hur väl rimmar den med de värdegrunder som ni jobbar efter i era partier?

Fru talman! Jag tänkte börja med att upprepa det jag sa i mitt tidigare inlägg, för det fall att det fortfarande råder något tvivel: All rasism, oavsett vem den riktar sig mot, är lika illa. Regeringen rangordnar inte att någon form av rasism är bättre än någon annan.

Statsministern har i helgens partiledardebatt tydliggjort vad han menade med sitt inlägg. Jag kommer inte att recensera hans inlägg mer än så.

Jag vill också vara tydlig med att det inte finns någon person som på något sätt har frikort när det gäller att sprida hat mot andra grupper. Oavsett vem som sprider antisemitism, rasism eller nidbilder är det precis lika illa, oavsett varifrån det kommer. Ingen har frikort. När det kommer från politiker är det ännu värre. Därför är det jätteviktigt att vi politiker alltid tänker igenom hur vi uppträder och kommunicerar för att människor inte ska ta illa vid sig eller uppfatta det som att politiker inte ser allas lika värde. Detta gäller inom regeringsunderlaget, men det gäller också inom oppositionens regeringsunderlag.

Jag är nyfiken på hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet ser på den antisemitism som spys ut av vänsterpartistiska partiföreträdare. Man står på demonstrationer och säger att det ligger i judars gener att döda. Dagligen, gång på gång, ser vi skandaler kring antisemitism som kommer från vänsterhåll men som av någon anledning inte verkar vara lika illa som om den kom från högerhåll. Den frågan skulle jag gärna vilja få svar på både från Socialdemokraterna och från Miljöpartiet. Hur ser man på att sätta sig i en regering som är beroende av Vänsterpartiet eller där Vänsterpartiet ingår? Hur ska man hantera den antisemitismen, och hur väl rimmar den med de värdegrunder som ni jobbar efter i era partier?

Fru talman! Först och främst: Jag har inga problem att ta avstånd från alla typer av antisemitiska uttalanden, vem som än gör dem. Jag har uttryckt detta under många år och i många olika sammanhang. Frågan är snarare: Kan regeringen ta avstånd från det som justitieutskottets ordförande sprider?

Fru talman! Rasismen i Sverige är utbredd. Den är djupt rotad. Den är inget importerat problem. Det är inget nytt problem. Det är en månghövdad hydra som tar sig olika uttryck beroende på vem den är ute efter. Det förekommer rasism i alla samhällsklasser, i alla åldrar och i alla delar av vårt land. Om man ska tala om överrepresentation är det i så fall en överrepresentation av män.

När statsministern osynliggör så många av dem som drabbas av rasism i vårt land är det djupt bekymmersamt. Att statsrådet fortsätter att göra detsamma i den här debatten bekymrar mig på ett sätt ännu mer, för regeringen har att värna allas lika värde. Om man inte ens klarar att bedöma 40 000 mördade släktingar till svenska medborgare som just mördade, hur ska då de medborgarna kunna tro att regeringen ser på deras liv på samma sätt som på andras?

Om man har en jämställdhetsminister som inte vill adressera det faktum att vi har kvinnor i Sverige som inte kan gå på stan för att de väljer att utöva sin religionsfrihet undrar jag: Hur ska vi se på det? Är deras frihet inte lika mycket värd?

En grundläggande liberal värdering är allas lika värde. Men när man läser statsrådets inlägg, kommentarer och debattartiklar är det svårt att skaka av sig en rätt skrämmande känsla - att i regeringens ögon är vissa människoliv mindre värda än andras.

Fru talman! Först och främst: Jag har inga problem att ta avstånd från alla typer av antisemitiska uttalanden, vem som än gör dem. Jag har uttryckt detta under många år och i många olika sammanhang. Frågan är snarare: Kan regeringen ta avstånd från det som justitieutskottets ordförande sprider?

Fru talman! Rasismen i Sverige är utbredd. Den är djupt rotad. Den är inget importerat problem. Det är inget nytt problem. Det är en månghövdad hydra som tar sig olika uttryck beroende på vem den är ute efter. Det förekommer rasism i alla samhällsklasser, i alla åldrar och i alla delar av vårt land. Om man ska tala om överrepresentation är det i så fall en överrepresentation av män.

När statsministern osynliggör så många av dem som drabbas av rasism i vårt land är det djupt bekymmersamt. Att statsrådet fortsätter att göra detsamma i den här debatten bekymrar mig på ett sätt ännu mer, för regeringen har att värna allas lika värde. Om man inte ens klarar att bedöma 40 000 mördade släktingar till svenska medborgare som just mördade, hur ska då de medborgarna kunna tro att regeringen ser på deras liv på samma sätt som på andras?

Om man har en jämställdhetsminister som inte vill adressera det faktum att vi har kvinnor i Sverige som inte kan gå på stan för att de väljer att utöva sin religionsfrihet undrar jag: Hur ska vi se på det? Är deras frihet inte lika mycket värd?

En grundläggande liberal värdering är allas lika värde. Men när man läser statsrådets inlägg, kommentarer och debattartiklar är det svårt att skaka av sig en rätt skrämmande känsla - att i regeringens ögon är vissa människoliv mindre värda än andras.

Fru talman! Det är modigt av statsrådet att bjuda upp till dans kring vad ett eventuellt regeringsunderlag säger när man har Björn Söder som kallar pridetåg för pedofili, när man har trollfabriker som delar vit makt-innehåll, när man har kopplingar till mc-gäng och när man har justitieutskottets ordförande, som blev retweetad av sina riksdagskollegor och hamnade i förundersökning för hets mot folkgrupp.

Men jag tar gärna, ofta och mycket avstånd från all antisemitism var den än visar sitt fula tryne. De som visar den, oavsett om de är vänsterpartister eller sossar, kan fara åt helvete, rakt upp och ned. Det är det enda jag har att säga i den frågan.

Men det sitter hundratusentals människor ute i vårt land som är kränkta över att statsministern i intervjun i DN rangordnade rasismen. Nu säger statsrådet att han fick förklara detta i efterhand och förtydliga det i partiledardebatten. Han gjorde alltså fel. Det är det som statsrådet står här och säger. All rasism är lika illa, men det sa inte statsministern.

Eftersom statsrådet nu är här för att teckna firma åt statsministern, eftersom han är så feg att han inte vågar komma hit själv, undrar jag: Kan Paulina Brandberg be om ursäkt till alla de hundratusentals människor i vårt land som kände sig påhoppade, utpekade, bespottade och nedvärderade av statsministerns raka svar på frågan om den ena formen av rasism är värre än rasismen mot dem? Han sa ja, med en bisats till. Kan statsrådet be alla dessa människor om ursäkt, eller ska de fortsätta känna att de inte kan få det från Sveriges regering?

I detta anförande instämde Lawen Redar (S).

Fru talman! Det är modigt av statsrådet att bjuda upp till dans kring vad ett eventuellt regeringsunderlag säger när man har Björn Söder som kallar pridetåg för pedofili, när man har trollfabriker som delar vit makt-innehåll, när man har kopplingar till mc-gäng och när man har justitieutskottets ordförande, som blev retweetad av sina riksdagskollegor och hamnade i förundersökning för hets mot folkgrupp.

Men jag tar gärna, ofta och mycket avstånd från all antisemitism var den än visar sitt fula tryne. De som visar den, oavsett om de är vänsterpartister eller sossar, kan fara åt helvete, rakt upp och ned. Det är det enda jag har att säga i den frågan.

Men det sitter hundratusentals människor ute i vårt land som är kränkta över att statsministern i intervjun i DN rangordnade rasismen. Nu säger statsrådet att han fick förklara detta i efterhand och förtydliga det i partiledardebatten. Han gjorde alltså fel. Det är det som statsrådet står här och säger. All rasism är lika illa, men det sa inte statsministern.

Eftersom statsrådet nu är här för att teckna firma åt statsministern, eftersom han är så feg att han inte vågar komma hit själv, undrar jag: Kan Paulina Brandberg be om ursäkt till alla de hundratusentals människor i vårt land som kände sig påhoppade, utpekade, bespottade och nedvärderade av statsministerns raka svar på frågan om den ena formen av rasism är värre än rasismen mot dem? Han sa ja, med en bisats till. Kan statsrådet be alla dessa människor om ursäkt, eller ska de fortsätta känna att de inte kan få det från Sveriges regering?

I detta anförande instämde Lawen Redar (S).

Fru talman! Ola Möller tycker att det är modigt att bjuda upp till dans när det gäller regeringsunderlag. Jag kan tycka att det möjligtvis är lite magstarkt när detta kommer från en ledamot i ett parti som hade en ledamot som deltog i en Hamaskonferens och som fick sitta kvar i Socialdemokraterna trots att det hade uppdagats. Det var först när det kom fram en ny skandal om att man hade lagt sig i ett enskilt migrationsärende som denna ledamot blev en politisk vilde.

Jag tycker väldigt illa om whataboutism, men jag tycker att detta är ett magstarkt uttalande från ledamoten.

Jag har i denna debatt flera gånger upprepat att det inte finns någon rangordning mellan olika former av rasism. Det som spelar någon roll är såklart vad regeringen gör. Den handlingsplan som regeringen nu arbetar med att ta fram kommer på ett tydligt sätt att rikta insatser mot all form av rasism men särskilt mot vissa grupper som kräver särskilda insatser. Judar är en sådan grupp. Men vi ser också andra grupper som regeringen riktar särskilda insatser mot, bland annat muslimer och afrosvenskar.

Jag menar att denna handlingsplan med all önskvärd tydlighet kommer att visa att regeringen tar alla former av rasism på stort allvar och arbetar på bred front för att alla ska känna sig trygga i vårt land, även de kvinnor, såklart, som känner utsatthet för att de möts av hat på grund av sin muslimska tillhörighet.

Med detta vill jag säga: Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ola Möller tycker att det är modigt att bjuda upp till dans när det gäller regeringsunderlag. Jag kan tycka att det möjligtvis är lite magstarkt när detta kommer från en ledamot i ett parti som hade en ledamot som deltog i en Hamaskonferens och som fick sitta kvar i Socialdemokraterna trots att det hade uppdagats. Det var först när det kom fram en ny skandal om att man hade lagt sig i ett enskilt migrationsärende som denna ledamot blev en politisk vilde.

Jag tycker väldigt illa om whataboutism, men jag tycker att detta är ett magstarkt uttalande från ledamoten.

Jag har i denna debatt flera gånger upprepat att det inte finns någon rangordning mellan olika former av rasism. Det som spelar någon roll är såklart vad regeringen gör. Den handlingsplan som regeringen nu arbetar med att ta fram kommer på ett tydligt sätt att rikta insatser mot all form av rasism men särskilt mot vissa grupper som kräver särskilda insatser. Judar är en sådan grupp. Men vi ser också andra grupper som regeringen riktar särskilda insatser mot, bland annat muslimer och afrosvenskar.

Jag menar att denna handlingsplan med all önskvärd tydlighet kommer att visa att regeringen tar alla former av rasism på stort allvar och arbetar på bred front för att alla ska känna sig trygga i vårt land, även de kvinnor, såklart, som känner utsatthet för att de möts av hat på grund av sin muslimska tillhörighet.

Med detta vill jag säga: Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.