Interpellationssvar - Utökade rättigheter för palestina i fn - 2024-10-03

Herr ålderspresident! Håkan Svenneling har frågat min företrädare Tobias Billström på vilket sätt han och Sveriges regering avser att konkret arbeta för en tvåstatslösning, om han anser att det är i linje med det svenska erkännandet av Palestina 2014 att avstå från att ge Palestina utökade rättigheter inom FN samt om han kommer att ta ställning för ett svenskt erkännande av Palestina i FN om en sådan omröstning blir aktuell. Som utrikesminister besvarar jag frågan.

Israeler och palestinier har lika rätt att leva i fred och säkerhet och att åtnjuta mänskliga rättigheter. Regeringen tror på vikten av diplomatiskt engagemang och arbete för att nå en fredlig lösning. Sverige och EU, liksom det internationella samfundet i stort, behöver hålla fast vid en tydlig, folkrättsbaserad politik som grund för fortsatta ansträngningar i förhållande till bägge parter. Regeringen anser att EU, tillsammans med länderna i regionen och andra nyckelaktörer, har en viktig roll i att verka för att en politisk process för en tvåstatslösning ska bli möjlig. Arbetet för en förhandlad tvåstatslösning står återkommande högt på dagordningen vid EU:s utrikesministermöten.

Sverige avstod i omröstningen den 10 maj 2024, som främst handlade om utökad observatörsstatus och proceduraspekter rörande Palestinas status i FN - detta i linje med likasinnade länder såsom Finland, Nederländerna och Kanada. Jag vill understryka att Sveriges stöd för en tvåstatslösning inte förändrats av vår röst om den här resolutionen. Stegen mot Palestinas fulla medlemskap i FN bör inte bara vara symboliska utan en del av en tvåstatslösning där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet.

Regeringens syn på och förhållningssätt till det beslut om erkännande av Palestina som den dåvarande socialdemokratiska regeringen fattade 2014 har min företrädare redogjort för tidigare i denna kammare.

Regeringen kommer att ta ställning inför en omröstning om fullvärdigt palestinskt medlemskap i FN i det fall ansökan når FN:s generalförsamling. Även det ställningstagandet kommer att göras efter en analys av förutsättningarna för en tvåstatslösning.

Herr ålderspresident! År 2014 erkände Sverige Palestina som stat. Det är ett faktum och ett beslut som inte går att ändra på. Ändå är det detta beslut som har skapat dagens märkliga race bland högerpartierna i att älska Israel och hata på muslimer. I stället för att som tidigare stå upp för internationell rätt har ett ifrågasättande och icke-ansvarstagande av internationell rätt blivit rättesnöret för Kristersson-Åkesson-regeringen.

För att vara extra tydlig: Carl Bildt erkände Kosovo. Det tyckte inte Vänsterpartiet var rätt vid den tidpunkten. Men efter att beslutet fattats accepterade vi det och stöttade alla ansträngningar i Kosovos statsbygge. Så kan en också göra.

Den svenska regeringen säger gärna att den vill ha tvåstatslösning. Men inget i dess politik indikerar att så är fallet. I stället har regeringen i omröstning efter omröstning lagt ned Sveriges röst eller röstat emot FN-resolutioner. Det är en hållning som blir alltmer ohållbar och som uppmärksammats av den stora majoriteten länder som ser behovet av att staten Palestina får tillträde och rättigheter på den internationella scenen.

Det är ju inte två jämbördiga stater vi talar om. Israel ockuperar Palestina. Ingångna avtal följs inte, och konventioner bryts på löpande band. Internationella domstolen, ICJ, var i sitt beslut i somras tydlig med att Israels ansvar är att förhindra folkmord. Generalförsamlingens beslut om att ockupationen ska avslutas inom ett år gäller, och MR-granskningar visar hur Israel bryter mot mänskliga rättigheter genom att ha skapat ett apartheidsystem där rättigheterna skiljer sig åt beroende på om man är israel eller palestinier.

Ingen har sagt att den palestinska sidan är perfekt. Men problemet här och nu är den högerextreme regeringschefen Benjamin Netanyahu och hans regering och militär. Han lyssnar inte på någon och gör allt för att klamra sig fast vid makten. Alla militära aktioner handlar om att flytta bort fokus från hans politiska misslyckanden, hans korrupta styre och gisslan som han har glömt bort i Hamas tunnlar. Han har medvetet genomfört ett folkmord i Gaza. Med berått mod har han bombat, mördat och fängslat oskyldiga människor. Han har strypt deras tillgång till mat, vatten och mediciner och förvandlat Gaza från världens största fängelse till den största begravningsplatsen.

Alla ögon är nu på Libanon. Libanon är en skör stat där människor betalar priset för både de egna politikernas och omvärldens misslyckande med att hantera Mellanösterns kriser. Så de dödas - av ekonomin när deras sparkonton försvinner i korruption, i hamnexplosionen på grund av oansvariga ledare, av exploderande personsökare som underrättelsetjänster ligger bakom, helt i strid med internationell rätt, och av bomber riktade mot extrema grupper som har tagit över deras bostadsområden.

Nu har Benjamin Netanyahu startat en markinvasion av Libanon. Det bryter mot internationell rätt.

Carl Skau på FN:s livsmedelsorgan World Food Programme har berättat för medierna att FN har förberett sig i månader för denna utveckling och för att kunna försörja miljoner av människor på flykt. De har byggt lager av livsmedel och mediciner och hoppas kunna förhindra en mänsklig katastrof.

Samtidigt är budskapet från den svenska regeringen diametralt motsatt. Regeringen och UD har inte förberett någonting. De skrev en notis på sin hemsida för snart ett år sedan, och alla som inte har läst och följt det rådet får skylla sig själva, hälsar utrikesministern. Den svenska ambassaden stängdes och flyttades till Cypern, men i dag har den visst öppnat i Libanon igen. Inget annat land har agerat i närheten av Sveriges regering. Det är inte heller genom svenska uppgifter vi vet hur många som befinner sig i Libanon.

Jag hoppas att den svenska regeringen förstår att det är dags att rädda svenska, libanesiska, palestinska och israeliska liv.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill först av allt skicka en hälsning till den palestinska rörelsen. Ni står på rätt sida av historien, och kraften att fortsätta kampen hittar vi hos varandra, i Sverige och i världen.

Låt mig ge en bild av rörelsen. Vi är människor med olika bakgrund, olika yrken, olika åldrar och olika religioner: kristna, muslimer, judar och ateister - you name it. Vi är en bred rörelse som enas av solidaritet och medmänsklighet.

När förre utrikesministern lämnade sitt uppdrag var det en seger. Många av oss har kämpat från dag ett av folkmordet för att den svenska regeringen på något sätt ska visa medmänsklighet eller åtminstone stå upp för internationell rätt. Det fick vi aldrig av Billström, och tyvärr får vi det nog inte heller av den nya utrikesministern. Det är bara mer av samma.

Hoppet hittar vi inte här i kammaren eller i regeringen. Hoppet hittar vi bland åhörarna, hos aktivisterna på gatan och i de organisationer som kämpar för människors frihet och medborgerliga rättigheter både nationellt och internationellt.

När fredsarbetet och det internationella åtagandet behöver stärkas sponsrar regeringen en folkmordsstat. Kristersson och kompani matar ockupationen, apartheiden och folkmordet på det palestinska folket. Regeringen gör tillsammans med bland annat USA detta trots att de vet att Israel begår folkmord och trots att de vet att detta gör att Israel kommer undan med något fruktansvärt.

Nu drabbas förutom Palestina också Libanon, Jemen med flera. När ska dessa mördare stoppas? Hur länger kommer ni att hålla Israels hand? När är det tillräckligt Är det vid de 15 000 identifierade barnen? Är det vid de 40 000 identifierade civila? Är det vid de 20 000 försvunna barnen? Eller är det vid University of Edinburghs uppskattning av att 300 000 mördats i folkmordet? När är det tillräckligt för att regeringen ska sätta in sanktioner med mera mot Israel?

Frågan från min kamrat Håkan Svenneling gällde Sveriges agerande i FN:s omröstning om utökad status för Palestina. Ministern ger samma svar som den tidigare katastrofministern och länkar Palestinas rätt till fullvärdigt medlemskap till tvåstatslösningen. Men det är absurt. Det är inte palestinierna som står i vägen för en tvåstatslösning i dag, utan det är Israel. Det är Israel som inte vill ha en tvåstatslösning. Det räcker att lyssna på ministrarna i Israels regering för att fatta det. Så vad är det vi snackar om? Precis som jag sa till din företrädare menar jag att om detta är standarden borde Sverige stå i första ledet för att få Israel att lämna FN. Låt oss vara konsekventa, åtminstone i det vi säger och det vi gör.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det är med stor sorg och djup upprördhet jag står här i dag för att ta upp den svenska regeringens skamfulla beslut att avstå från att rösta i FN:s generalförsamling för att ge Palestina utökad status i organisationen - en omröstning som är ett tydligt steg mot ett fullvärdigt medlemskap för Palestina i FN. Regeringens beslut står i skarp kontrast till Sveriges erkännande av Palestina som stat och våra åtaganden för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Att Sverige efter 70 år av brutal israelisk ockupation, apartheid, fördrivning, bosättarkolonialism, svält och folkmord inte har modet att stå upp för rättvisa är inget annat än en skam och framför allt ett svek mot det palestinska folket och principen om internationell humanitär rätt.

Den palestinska kampen är en kamp för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är en motståndskamp mot den förtryckande ockupationens strypgrepp och det kallblodiga förnekandet av den mest grundläggande mänskliga värdigheten. Situationen i Palestina är en brutal påminnelse om kolonialismens konsekvenser och den hänsynslösa fördrivningen av ursprungsbefolkning. Trots decennier av Israels ockupation och förtryck har västvärlden konsekvent misslyckats att upprätthålla principerna om demokrati, frihet och internationell rättsordning.

Detta hyckleri blir särskilt tydligt när vi jämför retoriken och åtgärderna mot Rysslands illegala invasion av Ukraina med tystnaden och medskyldigheten till Israels brutala ockupation och folkmord i Gaza och på Västbanken. Vi ser ett kolonialt förhållningssätt och en rasistisk och överlägsen mentalitet som genomsyrar Sveriges nuvarande regering och västerländska ledare. Detta är inget annat än skamligt.

Sedan oktober 2023 har över 42 000 människor dött i Gaza, varav fler än 16 000 barn. Miljontals människor har flytt från sina hem utan någon säker plats att ta vägen, och de möter svält och fruktansvärda förhållanden.

Vi ser hur Israel urskillningslöst bombar Gaza. Vi ser barn som får begrava sina föräldrar och föräldrar som får begrava sina barn. Vi ser bombning av sjukhus, ambulanser, skolor och flyktingläger, och fler journalister och sjukvårdspersonal än i något annat krig har mördats i Gaza. Inget område är fredat, och inga civila går säkra.

Hur kan Maria Malmer Stenergard och den svenska regeringen stå bakom dessa handlingar? Vart har samvetet tagit vägen? Varför denna dubbelmoral? Medan vi i Sverige fördömer Rysslands ockupation av Ukraina och med all rätt står upp för Ukrainas rätt till frihet blundar vi för Israels folkrättsvidriga ockupation och förtryck. Detta är inte bara hyckleri, utan det är falsk solidaritet. Hur kan vi tala om mänskliga rättigheter och internationell lag om vi samtidigt ignorerar det palestinska folkets kamp för överlevnad? Är palestiniers liv mindre värda än ukrainares?

Sveriges beslut att avstå från att rösta i FN:s generalförsamling är inget mindre än medverkan i Israels folkmordspolitik. Vi måste stå upp för palestiniernas rätt till ett fritt och värdigt liv. Europa och Sverige i synnerhet måste resa sig och kräva fred, rättvisa och ett slut på Israels illegala ockupation av Palestina. Det är dags att Sverige tar sin rättmätiga plats som försvarare av mänskliga rättigheter och internationell rätt och slutar att stödja en ockupation som strider mot alla dessa principer.

Historien kommer att döma oss hårt för vår tystnad och vårt hyckleri om vi inte handlar nu.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Inte en enda gång har jag hört Sveriges utrikesminister fördöma krigsbrotten, bomberna över sjukhusen, bomberna över skolorna eller de döda barnen. Jag har däremot hört en utrikesminister i den här regeringen kalla det som Israel gör mot Gaza för proportionerligt.

Regeringen har problem med att rösta för eldupphör. Man har problem med att rösta för att ockupationen ska dras tillbaka. Inte ens när EU vädjar om att man ska ta emot skadade och sjuka palestinska barn kan man rösta för eller gå med på det.

Grunden till allt detta är ockupationen. Den enda möjligheten till långvarig fred är att ockupationen upphör. Om regeringen redan från början hade agerat och uttalat krav på vapenvila och fördömt krigsbrotten tillsammans med andra länder hade det åtminstone kunnat lindra skadan något, men det har man valt att inte göra.

Vi i Vänsterpartiet har sedan dag ett varit tydliga med att Israels krigsbrott och folkmord inte är acceptabla. Det är därför med stor sorg jag kan konstatera att Sveriges regering står på fel sida om historien.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, interpellanten, för interpellationen, och tack, statsrådet, för svaret!

När det gäller själva den fråga som interpellationen handlar om är jag inte orolig; den kommer att få en lösning den dag då Palestina är en fungerande stat. Självfallet kommer Sverige då att välkomna Palestina som fullvärdig medlem i FN. Nu är det tyvärr inte mycket till stat på grund av att det i huvudsak är en myndighet. Sverige har erkänt denna stat, men det återstår en del arbete, om man säger så.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och ställa en annan fråga här. Det handlar om vilka Vänsterpartiets bevekelsegrunder egentligen är för de många interpellationerna och debattinläggen om dessa frågor. Att Vänsterpartiet har en tradition av att arbeta för Palestinas sak är känt, men på senare tid har det även visat sig att något annat har hänt, nämligen att det har smugit sig in antijudisk rasism i Vänsterpartiets retorik.

Det har också visat sig att Vänsterpartiet gjorde en fenomenalt bra valrörelse i samband med EU-valet, och partiledaren har nämnt att det gick bra just på grund av frågan om kriget i Gaza. Det skulle därför kunna sägas att Vänsterpartiet gör detta av inrikespolitiska skäl. Det kanske är så att Vänsterpartiet tänker sig att det ska ge röster i Sverige.

Det skulle därför kunna vara ett bra tillfälle just nu för Vänsterpartiet att förklara varför det finns rasism inom partiet och förklara vad partiet gör för att rensa ut detta. Vi vet att Sverige tyvärr har fått nya problem med antisemitism. Det är viktigt att palestiniernas sak främjas på något sätt, men det borde väl ändå gå att göra detta utan att för den sakens skull sprida antisemitism.

Hur gör Vänsterpartiet för att säkerställa att partiets företrädare inte torgför antisemitiska åsikter? Jag tycker att detta tillfälle är lika bra som något annat för Vänsterpartiets företrädare att här i talarstolen förklara hur utrensningarna av antijudisk rasism, det vill säga antisemitism, pågår i det egna partiet. Jag tror att detta skulle vara bra för partiets allmänna trovärdighet i denna sak.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Kriget i Gaza efter terroristorganisationen Hamas fruktansvärda terrorattacker mot Israel för snart ett år sedan har lett till ofattbara konsekvenser för civilbefolkningen. Det har även orsakat en ökad spänningsnivå i hela regionen, som riskerar en större regional konflikt.

Regeringen ser med mycket stor oro på den tilltagande eskaleringen mellan Israel och Hizbollah liksom på de ökade spänningarna mellan Israel och Iran. Regeringen uppmanar alla sidor att visa återhållsamhet.

Med gemensamma diplomatiska ansträngningar kan vi motverka fortsatt upptrappning och ytterligare spridningseffekter i regionen. Det är viktigt att stödja väl avvägda initiativ som kan lugna situationen och minska polariseringen.

Arbetet med att förmå parterna i Gazakriget att acceptera och genomföra den plan som har presenterats av USA och som inkluderar en omedelbar vapenvila, ökat tillträde för humanitär hjälp och frigivande av gisslan måste fortsätta. Detta har tidigare utrikesminister Tobias Billström och jag framfört direkt till Israels utrikesminister såväl som i samtal med andra regionala aktörer.

Sverige har tillsammans med övriga EU varit mycket tydligt i stödet till de amerikanska ansträngningarna. En vapenvila kan också ha dämpande effekter i regionen. Regeringen följer naturligtvis de fortsatta förhandlingarna mycket noga.

Samtidigt behöver vi se bortom det akuta krisläget och fokusera på åtgärder som kan leda till en genuin fredsprocess. Här ingår att stoppa återkommande våldscykler, hantera underliggande orsaker till konflikten och bidra till att öka förtroendet mellan israeler och palestinier.

Hamas, som sedan drygt 20 år är listad som terrororganisation av EU, måste upphöra med sina våldshandlingar. Regeringen stöder och deltar aktivt i det arbete som pågår bland EU:s medlemsländer när det gäller ytterligare restriktiva åtgärder mot Hamas.

Samtliga palestinska grupper som vill spela en roll i ett framtida Palestina måste, så som den palestinska myndigheten har gjort, ta avstånd från våld och terrorism, erkänna Israels rätt att existera och hålla fast vid de avtal som på palestinsk sida har ingåtts med Israel.

Israel å sin sida måste stå fast vid tvåstatslösningen och upphöra med sin bosättningspolitik, som strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå.

Det fastslås också i Internationella domstolens yttrande från den 19 juli i år att det ökade våldet från extremistiska bosättare är särskilt bekymmersamt. Det är därför EU har infört sanktioner mot just dessa individer och organisationer, vilket är något som Sverige aktivt har gett sitt stöd till.

Israel måste också göra mer för att följa den internationella humanitära rättens regler om att skydda den civila befolkningen, och detta har såväl jag som tidigare utrikesminister Billström tydligt framfört till den israeliska utrikesministern. Billström har också varit, och jag kommer fortsatt att vara, tydlig med att även Internationella domstolens beslut om provisoriska åtgärder måste efterlevas.

För att stärka förutsättningarna för en återupptagen fredsprocess är det även angeläget att Palestina tar itu med den brist på demokratisk legitimitet och nationell enighet som faktiskt har utgjort ett hinder för framsteg i många år. Sverige och EU behöver fortsätta att konsekvent och med stor tydlighet framhålla vikten av att Palestina genomför nationella val och uppnår inompalestinsk försoning. Det finns också ett stort behov av palestinska reformer för att stärka rättsstatliga principer, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Detta är frågor som jag i förra veckan hade möjlighet att diskutera närmare med Palestinas utrikesminister.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Herr ålderspresident! Stegen bör inte vara enbart symboliska, säger utrikesministern. Saken är den att de resolutioner som Sverige antingen har röstat emot eller lagt ned sin röst om har varit mer än symboliska.

Den omröstning som ägde rum den 10 maj ledde till att Palestina lämnade sin observatörsstatus i FN och blev en stat med rätt att lägga fram förslag till resolutioner i generalförsamlingen. Det var också det som skedde den 18 september när Palestina tillsammans med andra stater följde upp Internationella domstolens beslut från i juli och FN:s generalförsamling i bred majoritet tydliggjorde att såväl Israel som andra stater, såsom Sverige, har ett ansvar att följa domen.

Trots utrikesministerns ord om att hon tycker att beslutet i sig är viktigt verkar den svenska regeringen inte ha tagit särskilt mycket intryck av resolutionen. I stället för att följa åtagandena att inte underlätta Israels ockupation av Palestina funderar nämligen den svenska regeringen på att köpa israeliska vapen - sannolikt i strid med internationell rätt. Ni riskerar att göra oss medskyldiga till brott mot internationell rätt och i förlängningen till folkmord, Maria Malmer Stenergard.

Vad borde då Sverige göra för att konkret arbeta för en tvåstatslösning? Ja, det första är att kräva en permanent vapenvila. Det är rätt absurt att vi ännu inte har hört det kravet uttalas av Sveriges regering.

Att Sverige skulle kunna kräva en obehindrad humanitär tillgång till och i Gaza har vi hört. Dagens situation leder till massvält och en fruktansvärd humanitär situation. Regeringen borde sluta att smutskasta FN-organet UNRWA och i stället satsa helhjärtat på att få fram både förnödenheter och framtidshopp till palestinska flyktingar. Att regeringen dessutom har nekat EU:s begäran att ta emot skadade och sjuka från Gaza är ett inhumant beslut som visar på total avsaknad av empati.

Sverige borde också ställa sig bakom Sydafrikas anmälan till Internationella domstolen. De juridiska processerna är otroligt viktiga för att ställa de ansvariga till svars. Sverige borde också öka det ekonomiska stödet till domstolarna ICJ och ICC.

EU borde suspendera eller avveckla det associeringsavtal som ger Israel förmånliga villkor i handeln med EU. Att Israel i dag har förmåner är rätt absurt. Sverige och EU måste växla om och öka pressen på Netanyahu, och då är sanktioner och indragna förmåner rätt väg att gå.

Sedan måste de militära banden till Israel brytas. Att vi har en militärattaché i Tel Aviv är absurt. Att vi köper in vapenmateriel från Israel och inte har koll på vår export av rödpunktssikten är skrämmande. Det är dags för ett vapenembargo mot Israel. Vi måste stoppa ett pågående folkmord.

Herr ålderspresident! Alla de krav jag nu har beskrivit har Vänsterpartiet tagit upp i en motion som vi lägger på riksdagens bord i morgon och som vi kallar Israels folkmord i Gaza.

Herr ålderspresident! När Sverige erkände Palestina var vi det första landet i EU att erkänna Palestina som stat. Nu har andra stater i EU och Europa följt efter: Norge, Irland, Spanien, Slovenien och Malta erkände nyligen Palestina som självständig stat. I övriga delar av världen har många länder redan erkänt Palestina. Ett erkännande av Palestina ger påtagligt bättre förutsättningar för en fungerande fredsprocess.

Det är beklämmande att den nuvarande regeringen går i motsatt riktning och visar ovilja att ge reella förutsättningar för Palestina som en självständig stat i fred och frihet. Jag noterar också att utrikesministern här i dag backar bandet när det gäller orden som används, herr ålderspresident. Både hon och ledamoten Olsson använder ord som "myndigheten". Det är inte korrekt svenska. Sverige har erkänt Palestina som stat. Vi kallar det staten Palestina.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att lyfta att det är tydligt att ministern gör skillnad på människor. Och det gäller inte bara ministern, utan regeringen gör skillnad på människor både nationellt och internationellt. På det här robotliknande sättet hade regeringen inte uttalat sig om det gällde personer som är "mer lika" ministern Malmer Stenergard.

Israel är de som måste upphöra med våldet och folkmordet. Det ligger på Israels ansvar, och jag önskar att ministern var ärligare gällande maktförhållandet mellan Israel och Palestina. Det största problemet är och har varit att Israel har haft total makt över Palestina. Palestina har inte fått sina rättigheter respekterade.

Den israeliska regeringen har flera gånger annonserat att man kommer att jämna Palestina med marken och att Palestina inte kommer att existera. Israel har tusentals palestinier - barn, kvinnor och män - i koncentrationsläger där de torteras, våldtas och mördas. Man bombar medvetet civila områden och kommer med samma ursäkt hela tiden: Hamas. Nu när i princip varenda palestinier i Gaza lever i flykt lever folk i tält på gatorna, och till och med de bombas med den ursäkten.

Israel begår krigsbrott gång efter gång och respekterar inte folkrätten, och er tystnad är medhjälp, Malmer Stenergard. Ingen kommer att kunna låtsas som att man inte visste. Det gäller Billström, det gäller Kristersson, och det gäller nu dig, Malmer Stenergard.

Vill vi få till en lösning med Palestina måste deras makt och röst räknas.

(Applåder)

Herr ålderspresident! På tal om rasism tror jag att Moderaterna ska sätta sig ned och vara tysta. Moderaterna leder nämligen det här landet med ett parti som byggdes av nazister. Nazisterna dödade 6 miljoner judar. Då ska man inte läxa upp andra människor om nazismen eller antisemitismen, utan då ska man sätta sig ned och vara tyst.

Statsministern pratade bara häromdagen om att hatet mot judar är mycket allvarligare än hatet mot muslimer. Varför hatar Moderaterna muslimer? Varför finns det så mycket islamofobi i denna kammare och i regeringen?

Jag vill också gärna kommentera ett tidigare uttalande som utrikesministern gjort, nämligen att det är lättare och mindre problematiskt "att ta emot dem som är lika oss". Jag vill be om ett förtydligande av detta uttalande. Vilka syftar utrikesministern på när hon säger "oss"? Vilka avser hon med "dem"? Menar hon att människor från exempelvis Ukraina representerar "oss" medan palestinier eller andra grupper representerar "de andra"? Hur motiverar utrikesministern denna uppdelning, och hur förhåller hon sig till de rasistiska undertonerna i ett sådant uttalande?

Finns det en koppling mellan detta resonemang och Sveriges val att avstå från att rösta i FN för att ge Palestina utökad status i organisationen och stödja deras ambition om ett fullvärdigt medlemskap? Hur kan Sverige och utrikesministern, i ljuset av de pågående människorättskränkningarna och Sveriges påstådda engagemang för internationell rätt och mänskliga rättigheter, motivera sitt beslut att avstå?

Hur kan vi se på och vägra ta ställning för att stoppa Israels ockupation när civila, särskilt kvinnor och barn, dör och lider utan nödvändig vård? Fler barn och kvinnor dödades i Gaza på ett år än i någon annan konflikt i världen. När min kollega Lorena stod här och pratade om hur palestinier dödas, mördas och våldtas satt Moderaterna och skrattade. Det här är på allvar. Det är inte ett skämt. Människor dör - ta det på allvar!

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag blir bedrövad när det applåderas i den här salen över den flathet som regeringen visar inför att människor - barn - i tiotusental mördas på löpande band. Man mördar dem inte bara med gevär och bomber; man mördar dem med svält som vapen.

Vi hörde här hur utrikesministern menar att man uppmanar alla sidor till återhållsamhet. Är det inte på sin plats att Sveriges regering börjar ställa hårda krav på Israel att den massaker som pågår i detta nu omgående upphör?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tvåstatslösningen är som sagt det enda som i slutändan kan bringa fred i regionen. Men låt mig påpeka att Hamas, Hizbollah och Iran inte tror på tvåstatslösningen. Dessa organisationer - i Irans fall en stat - följer inte heller den internationella humanitära rätten, som jag vet att Vänsterpartiet talar varmt för. Organisationerna skjuter raketer mot civilbefolkningen, och de använder mänskliga sköldar för att försvara sig mot de israeliska styrkorna. Även detta är ett brott mot den internationella rätten.

Ett antal vänsterpartister har varit uppe i talarstolen, och många minuter i denna debatt har gått åt till att skälla på regeringen och att anklaga Israel för att begå folkrättsbrott, men inte en enda gång har någon vänsterpartist talat om de brott som Hamas, Hizbollah och Iran begår. Det menar jag visar att Vänsterpartiet är totalt enögt. Partiet undergräver sin trovärdighet. Därför finns det anledning att fråga sig varför Vänsterpartiet vill ha den här typen av debatter. Det tycks ju vara av inrikespolitiska skäl.

Jonas Sjöstedt stod i maj i år sida vid sida med ordföranden för Vänsterpartiet i Angered, som vi vet bjöd in till sitt årsmöte företrädare för PLFP, en terroristklassad organisation. Det måste ni ändå svara på någon gång.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag tror att stämningen både i den här kammaren och i världen blir mycket bättre om man försöker lyssna på varandra och på vad den andre säger.

Jag lyssnade på Håkan Svenneling, och han sa att regeringen borde sluta smutskasta UNRWA. Jag kan berätta att ett av de största arrangemang som jag var med på förra veckan på FN-veckan var ett seminarium som jag arrangerade tillsammans med Jordaniens utrikesminister och som enkom handlade om att uppmärksamma UNRWA och be länder att stötta dem.

Sverige är världens femte största givare till UNRWA. Det var självklart för regeringen att stoppa utbetalningarna när det framkom misstanke om oegentligheter och att pengar gick till terrororganisationer. Men utbetalningarna har sedan genomförts efter det att det har skapats bättre transparens och kontroll i organisationen.

Jag tycker att det är väldigt allvarligt om man anklagar regeringen för att inte ha ett engagemang i stödet för UNRWA. Det var åttonde året vi var med och arrangerade det här seminariet. Även FN:s generalsekreterare var där och talade, och det är jag väldigt glad för.

Jag går över till den fråga interpellationen faktiskt gäller. Palestina har sedan 2012 status som observatör i FN. Resolutionen från den 10 maj innebär att Palestina får vissa utökade rättigheter som observatör i FN. Exempelvis kommer Palestina nu att placeras bland medlemsstaterna på FN-möten, i alfabetisk ordning. Palestina får också rätt att göra uttalanden å en grupps vägnar i FN, rätt att presentera ändringsförslag till resolutioner samt rätt att ansluta sig till medförslagsställare. Palestina har fortsatt inte rätt att rösta i generalförsamlingen och kan inte kandidera till FN-organ. Resolutionen handlar således främst om proceduraspekter rörande Palestinas deltagande i FN.

Regeringen anser att stegen mot Palestinas fulla medlemskap i FN inte bara ska vara symboliska utan en del av en politisk process som kan leda till en tvåstatslösning där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet, och då resolutionen inte tillräckligt tydligt reflekterade nödvändigheten av en förhandlad tvåstatslösning valde Sverige, i likhet med flera likasinnade länder, att avstå. Sveriges erkännande av Palestina och stöd för en tvåstatslösning förändrades alltså inte av vår röst i samband med den här resolutionen.

Enligt FN-stadgans artikel 4 upptas stater som nya medlemmar i organisationen genom beslut av generalförsamlingen. Beslutet måste föregås av en rekommendation av säkerhetsrådet. Resolutionen från den 10 maj lades fram i generalförsamlingen mot bakgrund av USA:s veto mot en säkerhetsrådsresolution om palestinskt fullvärdigt medlemskap i FN. Jag kan konstatera att generalförsamlingsresolutionen från den 10 maj innehöll en uppmaning till säkerhetsrådet - där frågan ju först ska behandlas - att behandla frågan igen. Det är dock en grundförutsättning att det finns stöd i FN:s säkerhetsråd för dels en tvåstatslösning, dels ett palestinskt fullvärdigt medlemskap i FN.

Om en formell ansökan om fullvärdigt medlemskap når FN:s generalförsamling innebär det att ingen av de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd motsatt sig den. Det innebär också att den har stöd av minst nio säkerhetsrådsmedlemmar. Ett sådant scenario skulle sannolikt innebära att förhandlingsläget mellan parterna är så gott att en hållbar framförhandlad tvåstatslösning är möjlig. Ett sådant framtida potentiellt scenario går det dock bara att spekulera kring i dagsläget.

Avslutningsvis är det en extremt allvarlig anklagelse att säga "Varför hatar Moderaterna muslimer?", och det kan jag över huvud taget inte acceptera i den här kammaren.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm.

Herr ålderspresident! Jag får känslan att Moderaterna i denna kammare inte riktigt har lyssnat när det kommer till vår tydlighet om internationell rätt. Vi ställde den här interpellationen just för att vi vill stärka den part som inte genomför några terrorattacker och inte bidrar till någon eskalering av situationen utan i stället är den stat som faktiskt försöker få kontroll över sitt territorium men som är under ockupation. Det är staten Palestina. Det är därför det handlar om mer än symboliska handlingar och procedurfrågor. Man måste stödja staten Palestina, för det gäller att skapa två jämbördiga parter som tillsammans en dag kan avsluta ockupationen inom ett år och upprätta en fredlig tvåstatslösning.

Det kan tyckas som en väldigt hård debatt i dag, när vi ändå är överens om tvåstatslösningen - men det är ju för att ni röstar fel i FN. Det är ju för att ni inte betalar ut pengarna till UNRWA. Man kan prata hur mycket man vill om att vi är femte största givare när pengarna sitter på svenska konton.

Vi kritiserar er för att ni konsekvent aldrig kritiserar Israel och Israels handlingar utan bara är fokuserade på att hitta terrorister. Dessutom skiter ni i svenskarna som är i Libanon och smutskastar människor som är från Mellanöstern. Det är därför vi kommer med vår kritik.

Vi är tydliga om rasism. Rasism drabbar judar, muslimer, kristna - alla. Det är därför vi pratar om rasism. Men statsministern börjar göra åtskillnad mellan antisemitism och islamofobi, och det är en av de farligaste utvecklingarna vi nu ser i det här landet. Dessutom har Sverige fått en utrikesminister som börjar föra Sverigedemokraternas politik abroad genom att sprida detta hat i den internationella debatten. Det oroar mig djupt, och det är därför jag tycker att det är beklagligt att inte få några besked om vad den rimliga vägen är för att bygga en tvåstatslösning med Palestina och Israel som fungerande stater i fred med varandra.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det krig som nu pågår har gjort tvåstatslösningen ännu viktigare. En sådan lösning ligger i både Israels och Palestinas intresse. Alternativet fortsatt våld och konflikt tjänar ingen på.

En vapenvila i Gaza är också en förutsättning för att kyla ned situationen mellan Israel och Hizbollah såväl som att få en mer varaktig avspänning i regionen i stort. Regeringen är övertygad om att det endast är genom en framförhandlad tvåstatslösning med fast folkankring i folkrätten med Jerusalem som huvudstad för båda staterna som Israel och Palestina kommer att kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet inom internationellt erkända gränser. Detta är naturligtvis ett mycket mödosamt och svårt arbete som känns extra svårt i dessa tider, men regeringen ser ingen annan väg framåt.

Herr ålderspresident! Låt mig avslutningsvis säga två saker. Det är svårt att tacka för debatten. Jag tycker inte att den har hållit en tillräcklig nivå som den här kammaren förtjänar. Det är högst beklagligt att man menar att vi inte bryr oss om svenska medborgare som finns i Libanon. Det är precis vad vi gör. Det är därför vi i ett års tid har avrått människor från att åka dit och dessutom uppmanat dem att faktiskt lämna landet, vilket är den allvarligaste avrådan vi kan ge.

Vi ger nu också konsulärt stöd - och det har vi gjort hela tiden - för den som till exempel inte har råd att själv åka hem. Det finns ekonomiskt bistånd att få om man vänder sig till svenska myndigheter, som nu inom kort kommer att finnas på plats.

Herr ålderspresident! Det har flera gånger talats om värdighet i debatten. Jag vill betona vikten av värdighet i hur man uttrycker sig även i denna kammare. Tillmälen riktade mot min företrädare hör verkligen inte hemma här, och jag tycker att man skulle kunna markera mot det.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.