Interpellationssvar - Befolkningens tillgång till bildning - 2024-10-01

Herr talman! har frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa befolkningens tillgång till bildning och om jag delar synen att en bildad befolkning är bra för rikets säkerhet.

Till att börja med vill jag vara tydlig med att jag ser folkbildningen som en viktig kraft i samhället och för vår demokrati. Detta värnar regeringen om.

Det är i sammanhanget viktigt att också se att regeringen för 2025 föreslår att cirka 4 miljarder kronor tillförs folkbildningen genom statsbidrag. Det handlar om cirka 2,4 miljarder kronor som fördelas i generellt statsbidrag till folkhögskolor och cirka 1,6 miljarder kronor i generellt statsbidrag till studieförbund. Det är alltså ett omfattande statligt stöd som möjliggör mycket viktig bildningsverksamhet runt om i landet.

Nivån på statsbidraget till studieförbunden har justerats till förmån för mer prioriterade åtgärder inom folkhögskolan och andra områden, till exempel inom utbildning för vuxna. Genom regeringens budgetproposition för 2024 (prop. 2023/24:1) förstärktes statsbidraget till folkhögskolorna med 100 miljoner kronor 2024, en nivå som också beräknas bestå permanent. Denna allmänna förstärkning var en viktig prioritering från regeringens sida i en tid då behoven hos varje folkhögskola ser olika ut.

Folkhögskolan är en viktig utbildningsform för många personer med funktionsnedsättning. Vi vet att utbildning för denna målgrupp är resurskrävande. I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) föreslår regeringen därför en förstärkning av det särskilda utbildningsstödet som ska underlätta studier på folkhögskola för personer med funktionsnedsättning. Förstärkningen föreslås uppgå till 25 miljoner kronor 2025.

I sammanhanget vill jag också gärna nämna att regeringen nyligen remitterat Folkbildningsutredningens betänkande Bildning, utbildning och delaktighet - folkbildningspolitik i en ny tid (SOU 2024:42). Förslagen syftar till att säkerställa en mer ändamålsenlig styrning, uppföljning och kontroll av statsbidrag till folkbildningen, samtidigt som folkbildningen ges de bästa förutsättningar att verka framöver. Jag ser fram emot att ta del av remissinstansernas yttranden inför den fortsatta beredningen av utredningens förslag.

En utbildad och bildad befolkning är nödvändigt för att samhället ska fungera. Utbildning och bildning ger Sveriges befolkning förutsättningar för ett aktivt deltagande i det demokratiska samhället.

Jag vill avsluta med att poängtera att regeringen föreslår fortsatta stora och breda satsningar genom hela utbildningssystemet i budgetpropositionen för 2025. Det handlar om allt från att återupprätta en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och grundläggande färdigheter till att ge vuxna möjligheter att utveckla sin kompetens och etablera sig i samhället och på arbetsmarknaden.

Herr talman! Precis som Niklas Sigvardsson vill jag välkomna Johan Pehrson som ny utbildningsminister. Johan Pehrson och jag har haft anledning att debattera förut, dock inte frågor som specifikt rör folkbildningen, ämnet för dagens debatt.

"Vi har ingenstans att vara längre. Hur ska den unga kulturen kunna växa om inte vi har någonstans att repa och utvecklas på?"

Det är ett citat från 20-årige Alexander i ett inslag från P3 Nyheter i morse. Temat som denna nyhet sorterade under kallas replokalskrisen och har en direkt koppling till den politik regeringen för när det gäller studieförbundens förutsättningar för sin verksamhet.

Johan Pehrson har kommenterat inslaget skriftligen, uppges det, och sagt att till förmån för utbildningar som leder till jobb skär man ned på studieförbundens verksamhet. Han poängterar att det går nästan 4 miljarder totalt till folkbildningen.

Här i kammaren svarar Johan Pehrson att folkbildningen är en viktig kraft i samhället. Med tanke på hur den här regeringen behandlar folkbildningen skulle inte jag vilja betraktas som en oviktig kraft av regeringen. Det finns ju inte ett tecken på eller något spår av att regeringen skulle betrakta folkbildningen som en viktig kraft i den politik man för.

Man vill prioritera utbildningar som leder till jobb - det är vad Johan Pehrson svarar. Det svarar han också i kammaren i dag. Då undrar jag vilka utbildningar Johan Pehrson prioriterar.

Folkhögskolorna omnämns specifikt. Från 2023 till 2024 minskade antalet platser i folkhögskolorna med 1 000 stycken. Folkbildningsrådet sa i sitt budgetunderlag inför budgeten 2025, som vi just fått på riksdagens bord, att det behövs ytterligare 289 miljoner för att behålla antalet platser nästa år, plus den pris- och löneomräkning som regeringen själv bedömer till 3,43 procent. Sammantaget handlar det alltså om över 350 miljoner som man skulle behöva stärka folkhögskolorna med för att behålla antalet platser. Folkhögskolorna är alltså inte prioriterade av regeringen.

Sedan kommer vi till vuxenutbildningen, som Johan Pehrson också nämner i sitt svar. Om vi tittar på anslagsutvecklingen i budgeten ser vi att det är över 500 miljoner mindre 2025 än 2024. Det betyder att färre kommer att kunna gå en vuxenutbildning i komvuxregi med statlig finansiering.

Vi kan titta på yrkeshögskolan. Där är anslaget exakt detsamma 2024 och 2025. Det betyder att det har en värdeurholkning, enligt regeringens egna beräkningar om en pris- och löneomräkning på 3,43 procent, som uppgår till 137 miljoner.

För akademin bedöms det bli över 3 000 färre utbildningsplatser nästa år.

Vilka utbildningar som leder till jobb är det Johan Pehrson prioriterar i stället för studieförbunden och folkhögskolorna?

Herr talman! Jag vill börja med att tydliggöra för statsrådet vad regeringen och SD prioriterar bort när man prioriterar ned stödet till studieförbunden och bildningen.

Studieförbunden i Sverige har tillsammans drygt 300 medlemsorganisationer. Dessa medlemsorganisationer inkluderar olika typer av ideella föreningar, religiösa samfund, politiska partier och andra intresseorganisationer.

Utöver medlemsorganisationerna samarbetar studieförbunden med tusentals olika lokala och regionala föreningar, företag och andra samhällsaktörer inom ramen för deras folkbildningsverksamhet. Totalt sett uppgår antalet samarbetspartner till drygt ett par tusen, beroende på hur man räknar, kanske till och med fler.

Här är några av de områden som studieförbunden och deras samarbetspartner samarbetar kring och med, för att tydliggöra frågan i interpellationen. Genom att erbjuda utbildning, folkbildning och plattformar för dialog stärker studieförbunden demokratin. Ett välutbildat och informerat samhälle är mindre sårbart för desinformation, extremism och splittring, vilket bidrar till socialt sammanhang och sammanhållning.

Vissa studieförbund samarbetar med civilsamhällesorganisationer som har en viktig och stor roll i såväl kris och krig som normalläge, till exempel inom utbildning om hur man hanterar kriser och katastrofer. Detta kan faktiskt bidra till att stärka Sveriges förmåga att hantera både naturkatastrofer och andra typer av kriser.

Folkhälsa och välmående vill jag också nämna. Studieförbundens kurser och aktiviteter inom exempelvis hälsa och livsstil stärker människors psykiska och fysiska välmående, vilket på sikt kan minska samhällskostnader och bidra till en starkare samhällsstruktur. Ett välmående samhälle är mer motståndskraftigt mot yttre hot.

Tycker statsrådet att regeringen genom att minska bidraget till studieförbunden och ökad bildning bidrar till mer bildning och större säkerhet i Sverige?

Herr talman! Senast jag var på min närmaste folkhögskola träffade jag en av elevassistenterna. Han hade ett ganska tydligt medskick. Han sa: Kan du berätta för dem där uppe som bestämmer vilket viktigt arbete vi på folkhögskolorna gör? Han menar att de inte kostar någonting, och om man räknar på det sparar samhället pengar på att ge bidrag till folkhögskolor. Han är övertygad om att folkhögskolan ger unga som tidigare inte har lyckats i skolan ett alternativ till hemmasittande, utanförskap och i värsta fall kriminalitet.

Både han och jag menar att fler borde få chansen att gå på folkhögskola. Avhoppen från folkhögskolans yrkesutbildning är långt färre än på komvux. Fler pluggar vidare. Och en stor andel av dem som blivit behöriga till högre studier har en funktionsnedsättning.

Söktrycket till folkhögskolan är högt. Man fyller platserna. Om man fick resurser för det skulle man snabbt kunna erbjuda utbildning för fler.

När folkbildningen och folkhögskolan beskrivs på det här viset kan man förstå att besvikelsen blev enormt stor bland folkhögskolorna när budgetpropositionen för kommande år presenterades häromveckan. Regeringen säger sig vilja bygga ut antalet utbildningsplatser för vuxna genom omfördelning av medel. Men folkhögskolan lämnas helt utanför den omfördelningen.

År 2023 minskade regeringen anslaget till folkhögskolan. Det innebar 4 000 färre utbildningsplatser. I kombination med de stora kostnadsökningarna innebar det en enorm press, stora besparingar, uppsägningar och nedlagda utbildningar på våra folkhögskolor.

Inte heller för 2024 räckte anslagen till att behålla antalet utbildningsplatser utan resulterade i en minskning med 1 000 utbildningsplatser. Det går inte att år efter år erbjuda bra stöd och utbildning till allt mindre pengar när kostnader för personal och allt annat ökar. Det säger sig självt.

Sedan Liberalerna tog över ansvaret för folkhögskolan och folkbildningen har platserna på folkhögskolan minskat med 5 000. Om man inte räknar upp anslaget för kommande år riskerar platserna att återigen minska.

Om Johan Pehrson menar allvar med att det här är en viktig utbildningsform som man värnar om, varför ser man då inte till att fler får möjlighet att läsa och utvecklas på en folkhögskola? Varför skär utbildningsministern ned på antalet platser på folkhögskolan?

(forts.)

Herr talman! Ämnet för interpellationen har inriktning på den breda folkbildningen. Ämnet vuxenutbildning är öppet för debatt. Vi har naturligtvis fokus på folkhögskolan och på studieförbunden.

Inledningsvis hörde vi, herr talman, om hur interpellanten hade lyssnat på radion och hört om människor som kände att deras tillgång till en bra replokal hade minskat. Det finns ju andra bilder från massmedierna som berättar om satsningar som görs denna höst på replokaler och tillgång till musik i Mellansverige, till exempel i Västerås. Det finns alltså lite olika bilder.

Den omläggning och uppstramning som sker i folkbildningspolitiken sker ju inte som en blixt från en klar himmel. Den beror på att vi har en historia där folkbildningen tyvärr på några håll kan ha gått lite vilse. Inte minst har studieförbunden en historia av en hel del fusk och fel, om jag uttrycker mig milt. Tillsammans med aktörerna, både Folkbildningsrådet och studieförbundens egen paraplyorganisation, har vi ett arbete för att fokusera på ökad transparens och spårbarhet och att man tar sitt uppdrag för folkbildning och demokrati på allvar så att man inte går in i en annan verksamhet som går åt motsatt håll. Detta är viktigt att ha med sig när man pratar om studieförbundens förutsättningar.

Folkhögskolorna är centrala när det gäller att ge människor en andra chans och ibland också annan chans. Det kan vara personer som har svårt att tillgodogöra sig utbildningen på gymnasiet eller vuxenutbildningen i kommunal regi. Därför är folkhögskolorna väldigt viktiga. Det finns mängder av lediga kurser att söka i dag.

Vi har skjutit till permanenta medel för detta år för att lindra den ekonomiskt utmanande situation som folkhögskolorna har. Vi har i vårt budgetalternativ också meddelat en särskild satsning för att stödja och hjälpa personer med en funktionsvariation.

Herr talman! Man måste komma ihåg att både folkhögskolorna och studieförbunden har en del av sin finansiering från staten. Det sker också en finansiering från kommuner, regioner, andra aktörer, olika projekt, IOP:er och Europeiska socialfonden för verksamhet som är viktig och som ska ske i folkbildningens namn.

Jag noterar att de socialdemokrater som nu är närvarande i kammaren naturligtvis tycker att man ska ge ännu mer resurser, men vi anser att vi gör en rejäl satsning på folkbildning. Vi menar att de 4 miljarderna från staten är en grundplåt för en bra och stark folkbildning.

Herr talman! Johan Pehrson återkommer till att det läggs 4 miljarder på folkbildningen. Det motsvarar ungefär en sjundedel av de inkomstskattesänkningar som föreslås för de välbärgade i nästa års budget. Det är mindre än vad man lägger på för att ta bort marginalskatten för dem som har de allra högsta inkomsterna.

Jag ställde en fråga till Johan Pehrson i mitt förra inlägg om vilka utbildningar som leder till jobb som han prioriterar. Den kraftfulla satsning på folkbildningen som Johan Pehrson pratar om ledde detta år till tusen färre platser inom folkhögskolan. Det finns även en plan för att ta bort finansieringen för var tredje studiecirkel, vart tredje kulturevenemang, som genomförs av studieförbunden.

Regeringens förda politik har redan sett till att ett studieförbund har fått stänga helt. Det som det rapporterades om i dag var ju otaliga replokaler som en efter en nu stängs.

Folkhögskolan innebär en andra och en annan chans för den som inte har fått med sig en gymnasieexamen efter genomförd grundskole- och gymnasieutbildning. Studieförbunden utgör en infrastruktur för människors tillgång till att bilda sig fritt och frivilligt och tillsammans med andra, och den täcker hela landet. Studieförbunden - störst är ABF - finns i varenda kommun i hela landet. Den enda andra gemensamma nyttighet som finns i varenda kommun i hela landet är Systembolaget. Men så här kommer det inte att vara om regeringen får som den vill. ABF och de andra studieförbunden kommer inte att kunna upprätthålla den infrastruktur som de utgör för kulturarrangemang, studiecirklar och bildning i hela landet.

Frågan kvarstår. Vilka utbildningar som leder till jobb är det som Johan Pehrson syftar på när han använder det som motiv för att paja infrastrukturen för bildning och försämra möjligheterna till en andra och en annan chans?

Jag tänkte avsluta detta inlägg med att återkomma till en av huvudfrågorna i interpellationen. Det var den om Johan Pehrson delar bilden av att en bildad befolkning är viktigt av säkerhetsskäl. Det var också något som min kollega här tog upp förut. Bedömer Johan Pehrson att en bildad befolkning har större motståndskraft mot påverkansoperationer från främmande makt eller inte? Om han gör det undrar jag varför han i så fall vill försämra tillgången till bildning.

Det är ju bildning som gör att människor kanske tänker "Hm, vem är avsändaren för det här? Varför skickas det här budskapet till mig?" och förhåller sig kritiska till desinformation och annan typ av destabilisering av det svenska samhällsklimatet. Att ha en bildad befolkning vaccinerar mot den typen av destabiliseringsförsök.

Delar Johan Pehrson bilden att en bildad befolkning är viktigt av säkerhetspolitiska skäl?

(Applåder)

Herr talman! I mitt anförande antog jag bara att statsrådet delade den uppfattningen, men jag vill ändå sälla mig till Linus Skölds fråga. Carl-Oskar Bohlin fick nämligen en fråga under frågestunden om hur viktigt han tyckte att civilsamhället var för säkerheten i vårt land. Han tyckte att det var superviktigt, för att sammanfatta det hela på mitt sätt. Jag antog alltså bara det här.

Då förstår jag än mindre hur statsrådet kan säga att man satsar på studieförbunden. I budgeten föreslår regeringen en gradvis justering. Förslaget innebär 250 miljoner mindre i budgeten till studieförbunden för 2024, följt av ytterligare sänkningar på 100 miljoner 2025 och 150 miljoner 2026. Detta skulle innebära en ny nivå för statsbidraget till studieförbunden på 1,3 miljarder kronor 2026 jämfört med 1,8 miljarder kronor för innevarande år. Jag vet inte hur det skulle vara en satsning.

Min fråga åtföljer Linus fråga: Anser statsrådet att bildning har betydelse för att skapa säkerhet i Sverige?

Jag undrar också hur detta kan vara en satsning. Det blev jag lite förvånad över.

Herr talman! Varje gång jag samtalar med personer som går på folkhögskola framkommer en liknande bild. Historier om bristande stöd i skolan, utanförskap och hemmasittande har bytts mot historier om gemenskap, motivation och framtidstro. Så här lät det bland deltagarna när jag besökte Sommenbygdens folkhögskola förra året:

Jag behöver gå gymnasiet, men jag har aldrig passat in.

Gymnasiet är för mycket press och stress.

Jag har fått en andra chans, och här är det ingen som dömer mig.

Det är en tillgång att vi alla är olika och lär av varandra.

Stänger ni folkhögskolan dödar ni mina drömmar.

Det här illustrerar väl hur avgörande folkhögskolan är för dem som deltar i de kurser som man erbjuder där, kanske särskilt allmän kurs. Det är en betydelsefull utbildningsform som kan bidra till att fler får en andra chans till utveckling och lärande. Folkhögskolan skulle kunna bidra till kompetensförsörjningen i större utsträckning om den fick resurserna.

Men det vi ser nu är att det går åt fel håll. Faktum kvarstår, trots det som Johan Pehrson lyfter fram här: Det finns i dag 5 000 färre platser på Sveriges folkhögskolor än när den här regeringen tillträdde. Om utbildningsministern verkligen menar att folkbildningen är viktig borde han se till att utvecklingen vänds och att fler återigen får möjlighet att delta i folkbildning.

(Applåder)

Herr talman! Rent semantiskt är det klart att vi satsar ett statsbidrag. Jag har stor respekt för att det finns partier i riksdagen som har för avsikt att satsa ännu mer på folkbildning än det som regeringen satsar. Jag vill upprepa igen att vi lade på permanenta resurser till folkhögskolorna för deras viktiga rolls skull. Vi satsar nu ytterligare 25 miljoner för att specifikt hjälpa personer med funktionsvariation. Utbildning på folkhögskolorna har i mycket karaktären av en andra chans, som föregående talare skickligt och väldigt fint berättade.

När det gäller studieförbunden gör vi stora förändringar. Här måste man vara noga. Det är mycket resurser som har förfuskats och gått direkt till kriminell verksamhet. Det är därför vi har detta samarbete, som jag sa, och de här sakerna sker parallellt. Folkbildningsrådet tar detta på stort allvar, säger de. Syftet är att öka transparensen, kvaliteten och säkerheten och motverka fusk och fel i folkbildningsverksamheten.

Återigen: Det här är inte studieförbundens enda resurser, utan de har olika intäktskällor. De har också rätt många kurser som är avgiftsfria. Inget är ju gratis, herr talman. Det sägs ibland att det är gratis, men det är i själva verket avgiftsfritt. Det är andra pengar som finansierar kurserna. Det kan vara regionalt eller kommunalt. Det kan vara medel från Europeiska socialfonden eller IOP.

Jag hör vad ni säger - ni menar att vi ska öka på ännu mer. Jag hör också specifikt att interpellanten Linus Sköld är oroad över svensk säkerhet. Det, herr talman, vill jag lova Linus Sköld att jag också är.

Under hösten ordnar ett större studieförbund intressanta studiecirklar där man vid fem tillfällen ska samlas och diskutera krig och fred - varför vi politiker kollektivt pratar så mycket om krig och så sällan om fred. Det har jag inga synpunkter på. Det är väl ett bra ämne. Men till frågeställningarna hör: Vad gör ett vapenbolag på universitetet? Hur stänger man ned ett vapenföretag? Jag utgår från att man avser Sverige, eftersom studiecirkeln äger rum i Sverige. Det här ska leda till att vi tar upp inspirerande exempel och diskuterar lärdomar för oss själva, sägs det.

Det här är en verksamhet som är ganska allvarlig, menar jag, om man ska ge sig in på att stänga ned vapenföretag som rimligen är svenska. Jag kommer själv från en del av Sverige där både Saab och BAE, gamla Bofors, är verksamma. Men vi har fler vapenföretag i Sverige. Det är klart att vi måste vara noga med att folkbildningen fokuserar på hur vi ska stärka svensk säkerhet.

Med det sagt finns det en bred palett. Studieförbunden kan göra sitt, folkhögskolorna kan göra sitt, grundskola och gymnasieskola kan göra sitt, public service kan göra sitt och vi i riksdagen ska göra vårt för att stärka det svenska civilförsvaret och motståndskraften mot det som Linus Sköld räknade upp som hot mot den svenska demokratin. Jag delar till fullo den ambitionen.

Herr talman! Det här var ett häpnadsväckande inlägg av Johan Pehrson. Han sällar sig till en inte särskilt smickrande rad av auktoritära ledare som ger sig på att styra vad människor får lära sig och diskutera i olika sammanslutningar.

Poängen med folkbildningen är att den är fri och frivillig. Den är fri till innehållet. Det som man får lära sig i en studiecirkel är inte politiskt styrt. Den är också frivillig att delta i.

Johan Pehrson oroar sig för att en studiecirkel ska lägga ned något vapen - jag vet inte vad det var - på något universitet. Jösses! Nej, den ende som lägger ned någonting här är ju Johan Pehrson. Han lägger ned studieförbund på löpande band.

Jag tycker att detta är fräckt av Johan Pehrson. Han borde be om ursäkt för det övertramp han gjorde i talarstolen alldeles nyss.

När det kommer till att "satsa" tycker jag att man ska vara varsam med orden, precis som Johan Pehrson säger. Det finns en semantisk innebörd i ordet "satsa". När man har en fallande skala på hur många som kan delta i verksamheten som man finansierar är det lögn att beskriva det som en satsning. Det är lögn att beskriva det som att man satsar på folkbildningen om det är ett fallande antal deltagare i folkhögskolornas kurser och man samtidigt tar bort finansieringen för var tredje studiecirkel och vart tredje kulturarrangemang.

Johan Pehrson inledde med att säga att folkbildningen är en viktig kraft i samhället. Jag hoppas att Johan Pehrson står för att det är en viktig kraft för fri och frivillig bildning och ingenting annat.

(Applåder)

Herr talman! Vi är inne i arbetet med att behandla den utredning som vi har fått på vårt bord om att öka transparensen och kvaliteten i folkbildningen och se till att den har ett demokratiskt syfte.

Det är självklart att man får bilda sig i vad man vill, men vi har fört in demokratikriterier som är ganska avgörande. Det betyder inte att människor inte får samlas och diskutera vad som helst - det är klart att de får. Men vi har synpunkter på hur, så att säga, detta sker när det är offentlig finansiering. Det hoppas jag att även Socialdemokraterna ställer sig bakom. Det handlar om de starka demokratikriterierna - för att vi ska ge resurser till hela civilsamhället och för att vi inte på något sätt ska bita oss i svansen.

Det är Folkbildningsrådet som bestämmer vad som ska godkännas. Det lägger inte jag mig i. De får göra vad de vill. Men jag går med stort intresse igenom katalogerna, som även hamnar på mitt bord när jag hämtat posten i brevlådan, med spännande kurser som erbjuds. Då möter jag också fantastiska kurser, om jag får säga det. Det handlar om föreningsordförandekunskap och om hur en valberedning jobbar. Det är viktiga saker för att stärka demokratin och inte minst för att ha en stark koppling till de politiska partierna.

Det är något som man kan säga att man också tycker är bra. Men man måste ibland kunna ifrågasätta vilka ämnen som har funnits, särskilt med en historia där det har varit mycket brottslighet kopplad till denna typ av verksamhet.

Jag vet att det inte finns någon socialdemokrat som vill att detta ska komma åter. Nu ska vi se till att vi får den här utredningen genomlyst av remissinstanser. Sedan ska jag återkomma till kammaren med förslag om hur folkbildningen ska kunna se ut och förstärkas ännu mer. Det står inte i motsats till att vi satsar dessa resurser och att någon annan vill satsa ännu mer på just studieförbunden, till exempel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.