Interpellationssvar - Disciplinära åtgärder i skolan - 2024-06-14

Herr talman! har frågat mig om jag anser att kvarsittning är en effektiv metod för att uppnå elevers trygghet och studiero och om jag i så fall avser att vidta några åtgärder för att metoden används på ett sätt som tar hänsyn till särskilda behov eller situationer. Anna Lasses har även frågat mig om jag anser att det är rimligt att olika skolor väljer att använda disciplinära åtgärder på så olika sätt som det görs i dag, och om inte, om jag avser att vidta några åtgärder.

Enligt skollagens bestämmelser om trygghet och studiero finns det flera disciplinära åtgärder som får användas om en elev stör ordningen eller uppträder olämpligt, såsom utvisning ur klassrummet eller kvarsittning i högst en timme. Sådana åtgärder får vidtas endast om de står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter. Syftet är att en sådan åtgärd ska leda till att eleven ändrar sitt beteende och att studiemiljön i skolan blir bättre. Det är också reglerat att varje skolenhet ska ha utarbetade ordningsregler. Jag har dock inte möjlighet att kommentera hur en huvudman eller skola väljer att tillämpa skollagens bestämmelser.

Skolan är en viktig arena för att påverka barns och ungas moraliska kompass. Undersökningar från Brottsförebyggande rådet har visat att de ungdomar som går på en skola där eleverna i större utsträckning följer ordningsreglerna har mindre sannolikhet att begå våldsbrott, även med hänsyn tagen till skolornas elevsammansättning (kortanalys 4/2023).

En skolmiljö som präglas av trygghet och studiero är även en förutsättning för elevers lärande. Otryggheten i den svenska skolan har ökat över tid, och i många klassrum är det så stökigt att eleverna inte kan koncentrera sig på undervisningen. Regeringen har därför tillsatt Utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan, som ska föreslå flera åtgärder för ett stärkt ledarskap och ett effektivare arbete med trygghet och studiero i skolan (dir. 2023:154).

Det är viktigt att skolans ordningsregler är tydliga och att såväl elever och lärare som vårdnadshavare känner till de konsekvenser som kan följa vid olika former av ordningsstörningar eller olämpligt beteende. En skolmiljö där till exempel stök och bråk inte får några konsekvenser kan leda till att övriga elever förlorar tilliten till en trygg och rättvis skola där personalen tar ansvar. Utredningen ska därför bland annat lämna förslag där det tydligare än i dag framgår att det är rektor som ansvarar för ordningsreglerna och att dessa bör innehålla en konsekvenstrappa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är dock viktigt att beakta olika perspektiv. Om eleverna inte får det stöd de har rätt till kan studieron påverkas negativt. Skolor behöver därför bättre förutsättningar att sätta in tidiga stödinsatser. I dag sätts det mesta av stödet in först i årskurs 9, vilket för många är alldeles för sent. Därför satsar regeringen nu stort på bland annat fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper och mer och tidigare lovskola för fler.

Det är avslutningsvis viktigt att lärare och annan personal har tydliga förutsättningar genom lagstiftningen att regelmässigt hantera samtliga ordningsstörningar, såväl allvarliga som mindre allvarliga men frekventa sådana. Lagstiftningen behöver därför ses över med detta i åtanke. Jag ser fram emot att så småningom ta emot utredningens betänkande.

Herr talman! Tack för svaret, skolministern!

Jag kan berätta att den här frågan från början kommer från min numera 15-årige praoelev. Vi skrev interpellationen tillsammans. Det är en oerhört viktig och relevant fråga han har, för i grunden handlar den om precis det som skolministern pratade om, nämligen tilltron mellan lärare och elever. Den handlar också om rättvisa och om barn med särskilda behov.

Först vill jag säga att jag fullständigt håller med om vikten av lugn och ro, särskilt för just barn med behov av stöd. Jag välkomnar också den här utredningen. Den behövs verkligen. Jag ser fram emot att se vad den kommer att leda till.

Jag håller också med om att vi definitivt inte ska detaljstyra i klassrummet. Tvärtom ska vi lita till våra pedagoger och rektorer. Där är vi helt eniga.

Jag har heller ingenting emot disciplinära åtgärder. Man måste kunna ingripa på olika sätt där det behövs för att kunna upprätthålla ordning och trygghet.

Men kvarsittning - vad fyller det för funktion förutom att vara ett straff, ett straff som ofta gör att eleven får bekräftat att hen är misslyckad och att skolan kanske inte riktigt är till för just hen?

Skollagen och Skolverkets riktlinjer är glasklara: Syftet med en disciplinär åtgärd är att man ska kunna upprätthålla trygghet och studiero i skolan samt ändra beteendet hos de elever som behöver göra det. Åtgärden får inte användas som bestraffning, och särskild hänsyn ska tas till barnets bästa och de behov barnet har, utifrån vilken elev det handlar om.

Ju mer man läser, desto tydligare blir det att det egentligen saknas evidens för att kvarsittning har den här effekten, det vill säga att ändra beteendet. Kvarsittning fungerar framför allt avskräckande för de elever för vilka en tillsägelse normalt räcker, och då ska också tillsägelse användas.

Med tanke på allt detta vill jag återigen fråga: Vad tycker egentligen skolministern om just kvarsittning som metod?

Herr talman! Vi har stora ordningsproblem i svensk skola. Svenska elever blir mer störda av skärmar och mobila enheter, känner större otrygghet i skolan och kommer oftare för sent än elever i andra länder. Jag är helt övertygad om att vi behöver fler möjligheter till disciplinära åtgärder än vi har i dag. Framför allt måste vi få en politik som står bakom de rektorer och lärare som vill upprätthålla lugn och ro i sina klassrum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gör också någonting med unga människor när de ser vuxenvärlden vända sig bort när deras klasskompisar till exempel råkar ut för mobbning, våld och trakasserier. Tyvärr lever många elever i den verkligheten i dag.

Kvarsittning är en disciplinär åtgärd, och den ska användas utifrån den lagstiftning som finns. Den används inte särskilt ofta i svensk skola i dag, men jag tycker att det är väldigt viktigt att den finns kvar.

Själva meningen med den utredning vi nu har tillsatt är att stärka rektors ansvar för trygghet och studiero och se till att det är lärarna som bestämmer vad som ska gälla i klassrummet, men även att se till att det finns disciplinära åtgärder att ta till när elever inte lever upp till de ordningsregler som också ska finnas. Vi ser också i forskningen att elever i de skolor där ordningsregler används och följs får en tryggare och bättre miljö än elever i andra skolor.

Herr talman! Jag tackar återigen för svaret. Jag är böjd att hålla med om det mesta skolministern säger. Det är verkligen ett stort problem vi ser i skolorna, och man behöver upprätthålla ordningen. Jag tycker också att det är bra att man ser över vilka andra typer av disciplinära åtgärder som kan användas.

Men det är också viktigt att dessa åtgärder når sitt mål och syfte. Det man har sett just när det gäller kvarsittning är att det har en avskräckande effekt på de elever för vilka en tillsägelse oftast räcker. Då ska också tillsägelse användas; det är väldigt klart och tydligt. Man pratar ju, även skolministern, om en konsekvenstrappa. Om en elev lyssnar på en tillsägelse ska man inte behöva ta till nästa åtgärd, som exempelvis kan vara kvarsittning.

Som skolministern säger används kvarsittning inte ofta, men när det används handlar det ofta om elever som kanske har särskilda behov. Det kan exempelvis vara NPF-elever, elever som är utagerande eller barn med problem i hemmet. Detta är elever i behov av stöd, och precis som skolministern säger är detta stöd någonting som alltför ofta saknas eller sätts in alldeles för sent. Jag vet att regeringen jobbar för att komma till rätta med det, men de facto är det så.

Vad dessa elever minst av allt behöver är att känna sig utpekade som misslyckade, som att skolan inte är för dem. Det är just detta som kvarsittning får som effekt. Man pekas ut. Det är också en oerhört inkonsekvent åtgärd. Den leder ingenvart.

Lagen säger att åtgärder ska anpassas utifrån elevens behov och situation. Ändå är det dessa elever som får kvarsittning. Deras beteende ändras inte genom det.

Återigen: Det är jättebra med fler möjligheter och olika typer av disciplinära åtgärder, men är det verkligen eleverna med särskilda behov som ska få just kvarsittning?

Herr talman! Det är ett stort bekymmer i svensk skola att särskilt stöd sätts in alldeles för sent. Det mesta av det särskilda stödet i svensk skola sätts in i årskurs 9. Det är ett stort problem. Vi ligger långt efter andra jämförbara länder, till exempel Finland, som sätter in stödet mycket tidigare. Detta beror bland annat på att det har funnits en ideologi som har sagt att alla barn oavsett behov ska inkluderas i samma klassrum. Många gånger har det blivit i väldigt stora klasser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det regeringen nu gör är att utöka det statliga stödet för att kunna bygga upp fler mindre, särskilda undervisningsgrupper för de barn som verkligen behöver stödet som allra mest. När jag nu reser runt i kommuner ser jag en stark utbyggnad av sådana undervisningsgrupper. Jag tror att det är viktigt och bra. De här eleverna behöver stöd, och de behöver stöd tidigt.

Därmed inte sagt att elever i behov av stöd kan bete sig hur som helst i klassrummen. Det går inte heller. Ordning och reda och trygghet och studiero handlar inte bara om de elever som stökar utan också om deras klasskompisars rätt till en trygg miljö där man använder tiden i klassrummet till att studera och lära sig saker, där man inte blir störd av mobiltelefoner och där man inte blir störd av att elever ständigt kommer för sent. Detta måste vi göra någonting åt.

Kvarsittning är en del i den arsenal av åtgärder som en skola kan vidta, men vi behöver mer. Framför allt måste lärare och rektorer känna att de har politiken i ryggen när de vidtar disciplinära åtgärder mot elever som beter sig på ett sådant sätt att de förstör både för sig själva och för sina klasskompisar, och inte minst för lärare och annan personal. Vi ser att anmälningarna till Arbetsmiljöverket under en tioårsperiod mer än fördubblats i svensk skola.

Detta är naturligtvis också ett skäl till att många unga människor väljer att inte bli lärare: Man har en bild av att det är stökigt i svensk skola.

Vi behöver fler olika möjligheter, inte färre - så skulle jag säga.

Herr talman! Tack för svaret, ministern!

Jag är verkligen enig med ministern om att stöd ska komma in tidigt. Det är bra att regeringen jobbar för det. Sedan hade jag naturligtvis gärna sett att resurserna man skjuter till var lite större.

Med det sagt håller jag med om att ordning är oerhört viktigt. Ingen elev ska bete sig illa, oavsett vilka behov man har eller vem man är. Men just för elever med behov av stöd måste konsekvenserna vara relevanta. Där ifrågasätter jag starkt om kvarsittning verkligen är rätt metod.

Disciplinära åtgärder är som sagt viktiga och nödvändiga för att upprätthålla en trygg miljö. De kan gärna vara fler, men de ska vara relevanta. Man kan också ta bort de som är dåliga och tillsätta fler som faktiskt fungerar.

Vi får aldrig glömma syftet med åtgärden. Det handlar inte om att straffa utan om att se till att elever har möjlighet att klara skolan. Det gäller både dem som följer ordningsreglerna och dem som inte gör det. Att kvarsittning ibland kläs med vackra ord, såsom tid för reflektion, är det ingen elev som går på. Ett straff är ett straff.

Jag känner att skolministern och jag har samma mål för den svenska skolan, och vi tycker båda att barns utbildning är otroligt viktig för hela deras liv.

Jag hoppas att utredningen, när den väl landar på ministerns bord, kommer att mynna ut i en proposition med en massa bra förslag där kvarsittning har hänvisats till historien, till förmån för stöd till alla barn med behov av stöd och till förmån för effektiva åtgärder som kan upprätthålla trygghet och studiero i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tror att vi behöver fler möjligheter till disciplinära åtgärder i svensk skola, inte färre. Den utredning som nu pågår arbetar framför allt utifrån att stärka rektors och lärares både ansvar och befogenheter i dessa frågor. Vi vet nämligen att svensk skola har blivit alltmer otrygg och har större problem med stök.

Jag vill dock lyfta fram även föräldraansvaret i denna fråga. I Sverige har vi varit alldeles för rädda för att prata om föräldraansvar. Föräldrarna är ansvariga för att uppfostra sina barn. Skolan har ett ansvar för att hjälpa till att fostra barnen, men uppfostringsansvaret ligger hos föräldrarna. Därför är det viktigt att det finns möjlighet att ha exempelvis förväntansdokument, om vad som förväntas av föräldrarna i deras uppfostran av barnen.

Vi behöver ha betydligt fler åtgärder i svensk skola i dag än vi faktiskt har, för att se till att klassrummen blir lugna och trygga och är en plats för lärande och ingenting annat.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.