Fru talman! Jag tackar försvarsminister Pål Jonson för svaret. Jag tycker att det i mångt och mycket är ett bra svar, men ändå funkar det inte riktigt. Jag tänkte att vi kunde debattera detta mer i dag.
Säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats kraftigt de senaste åren. Sverige behöver rusta både sitt militära försvar och sitt civila försvar. Vår förmåga att möta ett sämre säkerhetspolitiskt läge måste kraftfullt förbättras. Statsrådet Carl-Oskar Bohlin utryckte det som att situationen håller honom vaken om nätterna.
Nu kommer dock rapport efter rapport om att utbyggnaden och ökningen av förmågan går väldigt långsamt. Mikael Oscarsson från Kristdemokraterna citerades i Dagens Nyheter när han sa: "Det tar en evinnerlig tid."
Dalregementet, I 13, har återetablerats i Falun. Dalregementet är ett modernt lätt infanteri som utbildar skyttebataljoner. Efter Rysslands invasionskrig i Ukraina har vi sett infanteriets avgörande betydelse för ett lands försvarsförmåga mot en aggressiv och auktoritär angripare. För I 13 handlar det bland annat om skyddet av förbindelsen till Norge och skyddet av viktiga totalförsvarsanläggningar.
Också i Falun går det dock trögt. Redan om några år ska regementet nå full kapacitet, förhoppningsvis med möjlighet, option, att kunna bli en brigad. Men ökningen av infanteriets förmåga i Falun hotas just nu av en rad processer som motverkar varandra.
I processerna för att få till mark, lokaler och övning krockar olika intressen. Det handlar om detaljplaner, miljöfrågor med mera. Varje intresse bedöms som lika viktigt och handläggs på enskilda myndigheter och inte som en helhet. Detta leder till att totalförsvarets intressen väger lätt, och andra enskilda intressen bedöms som viktigare. Falun är bara ett exempel bland många andra.
Det är ett stort problem om vi som land inte kan hantera viktiga intressen för riket på ett sammanhållet och tillfredsställande sätt. Med anledning av detta ställde jag fyra frågor till försvarsminister Pål Jonson. I svaret från försvarsministern konstateras bland annat: "Ledtiderna inom områdena personal, materiel och infrastruktur skiljer sig något åt men har det gemensamt att de är långa." Det framgår även att ministern har tagit initiativ till dialogmöten med berörda myndigheter.
Jag tycker att det är väldigt bra med dialogmöten, och jag tycker att det är mycket bra att ministern tar initiativ till detta. Statsrådet kan dock inte leda det dagliga arbetet. Min erfarenhet, som jag tror att jag delar med många andra nuvarande och tidigare kommunalråd som jobbat med större etableringar, är att staten är oerhört spretig och jobbar mycket i stuprör.
Länsstyrelsen har ett ansvar att samordna staten, men inga myndigheter eller statliga bolag har ett ansvar att låta sig bli samordnade. Kommunerna och etablerande bolag, eller som i det här fallet Försvarsmakten, ska ha kontakt med länsstyrelsen, Lantmäteriet, Svenska kraftnät, Vattenfall, Trafikverket, Naturvårdsverket med flera.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I det som nu beskrivs som det värsta säkerhetsläget sedan andra världskriget behöver utbyggnaden av totalförsvaret prioriteras. Vi kan inte nöja oss med att konstatera att det som är gemensamt för ledtiderna är att de är långa. Det går inte att be Ryssland om tidstillägg eller dispens.
Fru talman! Jag undrar om statsrådet har funderat över att ha en statlig samordnare för totalförsvarets utbyggnad likt det som finns för industriomställningen i norra Sverige.