Interpellationssvar - Oseriösa aktörer på arbetsmarknaden - 2024-04-05

Herr talman! Adrian Magnusson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att så kallade gigföretag verkar inom ramen för den svenska modellen. Jag vill tacka Adrian Magnusson för frågan. Det är en viktig fråga, och jag delar ledamotens engagemang.

Alla som arbetar i Sverige ska ha goda arbetsvillkor och en säker arbetsmiljö, oavsett formen för arbetet. Förändringarna i arbetslivet påverkar hur vi arbetar, men goda arbetsvillkor och en hög skyddsnivå på arbetsmiljöområdet ska gälla för alla.

Oseriösa aktörer och arbetslivskriminalitet utgör ett hot mot svenska företag, anställda och samhället i stort. Detta skapar stor otrygghet, snedvrider konkurrensen och bidrar till den kriminella ekonomin. Regeringen ser mycket allvarligt på detta, och jag vill understryka att regeringen prioriterar arbetet mot arbetslivskriminalitet.

Den svenska arbetsmarknadsmodellens förmåga till snabb omställning och anpassning gör att Sverige har goda förutsättningar att möta de förändringar som sker på arbetsmarknaden. Att parterna tar ett stort ansvar på arbetsmarknaden och anpassar villkoren efter förutsättningarna i olika branscher är en viktig del av den svenska modellen. Det gäller även för gigarbete.

Sedan några år tillbaka har Arbetsmiljöverket utövat särskild tillsyn av plattformsföretag, bland annat inom ramen för en insats om nya sätt att organisera arbete. Syftet har varit att få ökad kunskap om arbetsmiljön där arbete organiseras i nya former.

Den 11 mars 2024 enades rådet om det så kallade plattformsdirektivet, ett EU-direktiv som syftar till att stärka rättigheterna för de som arbetar via digitala plattformar samtidigt som det ökar tydligheten för plattformsföretag. Direktivet bereds nu vidare för ett formellt antagande. Därefter ska det genomföras i de olika medlemsländerna.

Herr talman! Tack, statsrådet Brandberg, för svaret!

Som statsrådet själv tar upp är det en angelägen fråga vi diskuterar här i dag. Jag delar statsrådets bild att alla som arbetar i Sverige ska ha goda arbetsvillkor och en säker arbetsmiljö, oavsett formen för arbetet. Det ska inte ha någon betydelse om man gigar, som det ibland kallas lite modeaktigt, eller har en timanställning, deltidsanställning eller tillsvidareanställning. Det här med att ha ett tryggt och säkert arbetsliv ska gälla alla.

Med det som utgångspunkt kan vi väl ändå konstatera att om så hade varit fallet hade vi inte haft den här debatten i dag. Då hade jag inte ställt interpellationen om hur regeringen ska säkerställa att gigföretag ska arbeta enligt den svenska modellen.

Avsikten med interpellationen var inte att räkna upp det som vi precis har konstaterat här. Jag hoppas verkligen att vi är överens där. Det hade varit högst anmärkningsvärt om statsrådet hade sagt att en god arbetsmiljö och trygga jobb inte är så viktigt.

Det är en i vissa fall väldigt utsatt grupp vi pratar om när vi pratar om gigarbete eller plattformsarbete - vad man nu vill kalla det. Det kan vara människor som lever lite grann dag för dag och som är helt beroende av sin egenägda cykel eller moped för att klara försörjningen, exempelvis som matbud. Där är arbetsgivaransvaret väldigt otydligt, försäkringsförhållandena är mycket oklara och arbetstiderna är lite hur som helst.

I fallen med matbud ska vi dessutom inte prata om risken som finns att alla matbuden ses som någon sorts andra klassens människor. Det finns tyvärr många berättelser om matbud som upplever att de blir uttittade på restauranger och ses som besvärande när de kliver in i sina jackor som de har fått från matbudsföretaget.

Herr talman! Statsrådet lyfter i sitt svar fram Arbetsmiljöverkets arbete. Det är bra. De gör ett viktigt arbete och har drivit ett antal fall till domstol för att försöka reda ut huruvida gigföretagen har ett arbetsmiljö- och arbetsgivaransvar. Hittills har svaren från rättsinstanserna varit nekande.

Arbetsmiljöverket har också själva i rapporter konstaterat att något arbetsgivarförhållande inte föreligger från de granskade bolagen. Det är möjligt att Arbetsmiljöverket har fått mycket mer kunskap om sektorn under de här åren - jag hoppas det. Men någon förändring i förhållandet mellan plattformsarbetarna och de så kallade gigföretagen har inte kunnat skönjas. Det är bara att konstatera.

Plattformsdirektivet lyfts också fram. Regeringen har byggt mycket av sitt arbete med plattformsarbetet på det. Det kan väl vara lovvärt, även om svensk arbetsmarknadspolitik inte brukar byggas på regelverk från Europeiska unionen. Jag och Socialdemokraterna ser i alla fall fram emot att se hur plattformsdirektivet, när det väl implementeras i svensk rätt, kommer att göra livet bättre för plattformsarbetarna. Min förhoppning är trots allt att så kommer att ske. Om så inte sker är det ett stort misslyckande.

Herr talman! Det är glädjande att statsrådet tar upp den svenska arbetsmarknadsmodellen i sitt svar. Även här håller jag med statsrådet; den svenska arbetsmarknadsmodellen har tjänat oss väl vad gäller omställning. Men statsrådet vet förmodligen lika väl som jag att organiseringsgraden bland många av de utsatta gigarbetarna, såsom matbud, är låg.

Den svenska modellens styrka bygger på hög anslutningsgrad, inte bara bland arbetsgivare utan också bland arbetstagare. Men kollektivavtalstäckningen är låg även bland företagen. Det är inte många av gigföretagen som arbetar med matbud som tecknat kollektivavtal. De är faktiskt försvinnande få.

Men, som sagt, statsrådet lyfter fram den svenska modellen i sitt svar. Tycker statsrådet att regeringen kan göra något för att öka både arbetares och arbetsgivares organiseringsgrad för att, som statsrådet själv uttrycker det, stärka förutsättningarna för att möta de förändringar som sker på svensk arbetsmarknad?

Herr talman! Frågan om gigarbetare är viktig att diskutera. Detta är en relativt ny företeelse, får man väl ändå säga, på svensk arbetsmarknad och också något som vi har sett öka väldigt mycket de senaste åren, inte minst under pandemin. Det är jätteviktigt att vi anpassar kartan efter hur verkligheten ser ut i dag och inte efter hur den brukade se ut. De åtgärder vi vidtar måste utgå från alla olika typer av arbete och arbetsformer som finns på den svenska arbetsmarknaden, för vi ska ha ett fungerande arbetsmiljöarbete överallt.

När den här regeringen tillträdde i oktober 2022 pågick förhandlingarna om plattformsdirektivet för fullt i EU. Från den svenska regeringens sida kämpade vi hårt för att få in skrivningar för att värna den svenska modellen i direktivet. För att den svenska regeringen skulle kunna ställa sig bakom direktivet var det avgörande att vi fick in den typen av skrivningar så att det blev kompatibelt med vår arbetsmarknadsmodell. Vi var framgångsrika i det arbetet. Sedan tog vi över ordförandeskapet i EU, och i den rollen var det väldigt viktigt för oss att lyckas gå i mål med detta direktiv, när vi nu hade lyckats få in dessa skrivningar.

Under våren 2023 hade vi ett hårt arbete. Vi visste att det tjeckiska ordförandeskapet hade misslyckats med att nå enighet om en allmän inriktning i ministerrådet, men det svenska ordförandeskapet lyckades med detta. Vi lyckades alltså få in skrivningar för att värna den svenska modellen, och vi lyckades sedan få till stånd en allmän inriktning i ministerrådet.

Detta direktiv är helt avgörande när vi pratar om dessa frågor. En av de saker som är mest centrala i direktivet är vilken status gigarbetarna ska anses ha. Ska de vara egenföretagare, eller ska de anses vara anställda? Detta är av helt avgörande betydelse när det gäller vem som är ansvarig för deras arbetsmiljö. Och om de ska organisera sig, är de egenföretagare eller anställda? Detta är helt centrala frågor. För att vi ska kunna tillämpa våra befintliga regelverk måste vi reda ut dessa frågor, och det är precis sådant som plattformsdirektivet fokuserar på.

Nu återstår bara den så kallade juristlingvistgranskningen av detta direktiv innan det förhoppningsvis kan antas i närtid. Därefter kommer regeringen att påbörja arbetet med att implementera direktivet i svensk lagstiftning, och då kommer vi verkligen att adressera dessa frågor och se hur vi kan jobba med dem. Hur kan vi jobba med frågan om anställningsstatus så att det fungerar på vår arbetsmarknad och vi därmed kan tydliggöra var ansvaret ligger? Det är såklart till fördel för arbetstagarna, som får ett stärkt skydd, men också för dem som faktiskt ska räknas som arbetsgivare när det blir tydligt för plattformsföretaget vilket regelverk som gäller. Tydlighet tjänar ju alla på i detta arbete.

Jag ser alltså fram emot att kunna ta vid med detta arbete när det här direktivet så småningom antagits.

Herr talman! När man pratar om gigarbete hamnar man lätt i de extrema formerna, där människor verkligen far illa. Det handlar om matbud och liknande, som har en arbetsgivare i praktiken men samtidigt ses som egenföretagare. Det finns såklart gigarbetare som vill vara egenföretagare - det måste vi komma ihåg. Det kan handla om exempelvis musiker som vill uppträda på någon spelning någonstans. Det är inte dessa personer, som verkligen är egenföretagare, som den här interpellationen handlar om utan om de människor som i praktiken har en arbetsgivare men trots det blir något slags egenföretagare. De far många gånger illa.

Ska vi kunna se till så att den svenska modellen verkligen löser de problem som finns - den gängse ordningen i Sverige är ju att vi låter parterna i stor utsträckning sköta denna typ av frågor - måste organiseringsgraden öka. Vi måste se till att fler människor organiserar sig fackligt. Vi måste också se till att fler arbetsgivare tecknar kollektivavtal. Annars kommer vi aldrig att lösa denna problematik.

Vissa av dessa företag säger tyvärr öppet: Vi vill inte vara en del av den svenska modellen; vi ser vår verksamhet som något annat, som kompletterar den svenska modellen. Då har vi ett problem - om väldigt många företag i det här landet ställer sig utanför den modell som vi sedan Saltsjöbadsavtalet gemensamt har valt för att lösa arbetsmarknadsfrågor. Det är en modell som har gagnat oss och gynnat det här landet.

Vi står nu inför andra stora omställningar när det gäller till exempel artificiell intelligens, där den svenska modellen också kommer att vara helt avgörande. Börjar vi nagga den i kanten kommer vi plötsligt att upptäcka många andra problem som vi behöver hantera.

Jag vill ändå ta mig tid att prata om människor inom gigsektorn, som den som vill vara lite trendig kan kalla den. Jag kan ibland tycka att det blir lite skönmålning av de förhållanden man har. Vi kan väl kalla det plattformsarbete.

Jag vet inte om statsrådet själv såg bilderna från när det var snöstorm, till exempel. Tågtrafiken och tunnelbanetrafiken var inställd. Människor uppmanades att inte ge sig ut på vägarna. Vad såg man då? Foodorabud i rosa kläder som cyklade i ovädret. Vi kan inte ha det så på svensk arbetsmarknad. Vi kan inte ha en situation där en grupp människor blir ett modernt proletariat, som vi tvingar ut när vi uppmanar alla andra att vara hemma. Då ska dessa människor ge sig ut och ordna mat till folk.

Dessutom är det oklart vem som har arbetsgivaransvaret. Om den här människan - jag har ingen aning om hur det gick för hen, men jag hoppas att hen mår bra - till exempel cyklar omkull, vad händer då? Vem har ansvaret? Detta är frågor som i många fall är oklara. Försäkringsförhållandena är oklara, och arbetsmiljöansvaret är oklart. Det finns egentligen inte, för man har kommit fram till att det inte finns någon arbetsgivare i den meningen.

Detta är ett reellt problem. Vi får hoppas att plattformsdirektivet kan lösa det i viss mån. Men organisationer som Gigwatch, till exempel, säger öppet att detta inte kommer att lösa problemen. Europafacket har också varit väldigt tveksamt till att plattformsdirektivet i den form som till slut antogs kommer att lösa denna problematik på arbetsmarknaden. Det finns en ganska uppenbar risk för att det blir ett slag i luften.

Ett annat sätt kunde vara att uppmana fackförbund och arbetsgivare att organisera fler av dessa människor och företag så att vi kan få in dessa företag och de faktiska anställda i den svenska modellen.

Jag är lite nyfiken. Vad kommer regeringen att göra om plattformsdirektivet inte visar sig vara lösningen?

Herr talman! Till att börja med vill jag konstatera att det helt klart råder en samsyn mellan oss om att det finns stora problem med hur gigarbetares situation ser ut i dag. Det råder ingen som helst tvekan om att gigarbetare far illa på svensk arbetsmarknad och att det har ett samband med deras i många fall oklara anställningsstatus och vem som egentligen är ansvarig för vad när det gäller deras arbetsmiljö och anställning generellt.

Direktivet, som vi ser fram emot ska antas, kommer att sätta upp vissa minimikrav som Sverige ska leva upp till för att vi ska uppfylla det som åläggs oss. Vi kommer att behöva tillsätta en utredning för att implementera detta direktiv, och i den kommer vi såklart att utgå från svensk arbetsmarknad. Vilka problem har vi på svensk arbetsmarknad? Vilka oklarheter finns här? Vi kommer såklart också att utgå från vår svenska modell och hur den fungerar för att vi ska kunna få till de lagstiftningsåtgärder som krävs för att vi ska kunna uppfylla våra förpliktelser enligt direktivet men också för att vi ska kunna förbättra situationen för denna grupp och för plattformsföretagen. Som jag sa tidigare: Alla vinner på att det finns en tydlighet i var ansvaret ligger.

Vi kommer såklart att få återkomma till frågan när vi tillsätter utredningen, men det finns inget som hindrar att vi tar ett bredare grepp om frågan än vad direktivet kräver av oss.

Precis som jag var inne på är anställningsstatusen en avgörande pusselbit. Att ha tydlighet där är en avgörande pusselbit för möjligheten att organisera sig på vår svenska arbetsmarknad. Men här vill jag bara skjuta in att det inte är någon skyldighet att organisera sig i Sverige. Regeringens uppgift här är att skapa möjligheter att organisera sig, och där menar jag att det är en viktig pusselbit att man kan tydliggöra när någon ska anses vara anställd och när någon är egenföretagare.

Precis som nämndes här ska inte alla gigarbetare klassificeras som anställda. Här behöver vi ha ett regelverk som är träffsäkert och som verkligen fyller sitt syfte. Det är de som i realiteten agerar som anställda som ska kunna ha den statusen.

Herr talman! Det är glädjande att statsrådet i alla fall i vissa avseenden delar problembilden. De som är egenföretagare och betalar F-skatt har lyfts här några gånger. Man skulle kunna ge ett uppdrag till Skatteverket, exempelvis, i samband med detta och säga: Det kanske är dags att vi granskar de människor som betalar F-skatt. Är de verkligen egenföretagare, eller är de i praktiken anställda? Har de fler än en uppdragsgivare, eller har de bara en? Vissa av de egenföretagare som jobbar inom dessa företag har faktiskt bara en uppdragsgivare, men ändå betalar de F-skatt. Är det bara en uppdragsgivare är det i praktiken en arbetsgivare. Detta är något som man skulle kunna titta på.

Det gläder mig att höra att man kan tänka sig att ta ett bredare grepp än vad direktivet kräver kring dessa frågor. Jag ser fram emot att ta del av utredningsdirektiven men också att läsa utredningen när den är klar. Är det något som är underskattat så är det att läsa utredningar. Det är faktiskt ganska roligt, kan jag tycka. Jag ser fram emot att göra det. Men jag tycker fortfarande att lösningen på något sätt är att vi ökar organisationsgraden. Jag vill trycka på det.

Det finns alla möjligheter att inte välja att organisera sig i Sverige. Men om vi lyfter fram den svenska modellen som en viktig lösning i fråga om att klara omställningen på svensk arbetsmarknad behöver vi se till att fler, både arbetsgivare och arbetstagare, organiserar sig.

Jag säger inte att statsrådet själv ska springa ut och börja värva folk till Transport eller få in företag i sektorn. Men ord har betydelse. Vi kan vara tydliga med att vi gärna ser en ökad organisationsgrad inom denna sektor. Vi ser gärna att fler ansluter sig fackligt. Vi ser gärna att fler företag tar tillfället i akt och tecknar kollektivavtal och organiserar sig, de också.

Jag är i alla fall övertygad om att politikers ord har betydelse. Jag hade önskat att denna regering hade varit något tydligare i detta avseende. Då hade man kunnat vara tydligare gentemot arbetsgivare och arbetstagare. Men tack för en bra debatt!

Herr talman! Jag skulle vilja tacka för den här debatten. Detta är en viktig fråga. Vi ska inte glömma bort någon del av svensk arbetsmarknad. Vi ska ha en arbetsmarknad som fungerar för alla som är verksamma på den.

Vi kommer som sagt att tillsätta en utredning när EU-direktivet är klart. Så småningom kommer det att resultera i ett betänkande, som vi väl båda två får sätta oss in i. Sedan ser jag fram emot kanske något av en bokcirkel i interpellationsdebattsformat framöver. Då kan vi återkomma till dessa frågor.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.