Fru talman! I dag debatterar vi KU:s betänkande nummer 9 om tryck och yttrandefrihet och massmediefrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Hur ter sig då den perfekta demokratin? Ja, det kan man verkligen fråga sig i dessa tider. Jag tänker på det som skaver, exempelvis när man argumenterar och ger sig på en person och dennes ibland påhittade etiketter eller tillkortakommanden i stället för att rikta sig mot själva sakfrågan. Det tycker jag är fegt och oanständigt.
Ett annat fenomen som skaver är desinformation och påverkanskampanjer. Det behövs inte många varv på X, eller Twitter, för att inse att det där finns många konton vars enda syfte är att skapa konflikt och polarisering.
Jag tänker också på när man censurerar sig själv för att man är orolig för repressalier, som i värsta fall kan leda till att man förlorar både vänner och försörjning.
År 2013 myntade statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson begreppet åsiktskorridor. Han skriver på sin blogg: "Men när åsiktskorridoren blir så smal att även många av våra mer klassiska socialdemokratiska, liberala, konservativa ställningstaganden också kan kallas samhällsfarliga eller betraktas som rejäla tankevurpor, då riskerar vi att helt missa de riktigt skruvade verklighetsuppfattningarna och de sant samhällsomstörtande idéerna."
Fru talman! Jag tror att många fler än jag känner på sig vilka frågor som kan befinna sig i Ekengrens åsiktskorridor. Frågorna varierar såklart över tid, men detta är ett intressant fenomen.
Självcensur - låt oss hålla oss kvar vid den företeelsen ett tag, för den hänger ihop lite grann med åsiktskorridoren. Jag var på ett intressant seminarium om just självcensur för ett tag sedan. Där presenterades en undersökning som gjorts som en del i en SOM-undersökning. Där visade man vilka frågor som orsakar självcensur och i vilka sammanhang.
Det framkom att självcensuren i Sverige är hög och att den utgör en svaghet i vår demokrati. Föga förvånande var det på sociala medier som förekomsten av självcensur var störst. Detta kan man läsa om i Talande tystnad? - En ESO-rapport om självcensur i Sverige.
Fru talman! Är det på internets sociala medier som de fria, demokratiska samtalen kan och ska föras? Svaret på den frågan är väl: Ja, men kanske inte bara där.
Att bekämpa desinformation och hatpropaganda är nödvändigt, men det måste ske utan att vår grundläggande rätt till yttrandefrihet offras. I stället för att förespråka censur och snabba reaktioner på innehåll som kan vara kontroversiellt eller stötande bör vi satsa på att stärka medvetenheten, kritiskt tänkande och mediekunskap bland medborgare.
Det som uttrycks på digitala plattformar känner, som vi vet, inga landsgränser.
EU har tagit flera steg för att bekämpa desinformation online. Det hände en del före 2018, men jag börjar med 2018. I april 2018 presenterade kommissionen en EU-strategi. Man samlade de stora digitala plattformsföretagen liksom reklambranschen, medier och civilsamhälle för att ta fram en uppförandekod om desinformation.
Lite senare samma år, i oktober, inrättade EU en uppförandekod om desinformation, vilken undertecknades av ett antal onlineplattformar, bland annat Facebook, Google och Twitter, som det hette då. Enligt denna uppförandekod är onlineplattformarna skyldiga att årligen rapportera om sina åtgärder i arbetet med att bekämpa desinformation.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor
I december fortsatte detta med ytterligare en handlingsplan för demokrati. Och i juni 2022 presenterade kommissionen en förstärkt uppförandekod.
Vi kan helt klart konstatera att våra digitala plattformar spelar en alltmer central roll i vårt informationsutbyte och i vår åsiktsbildning. EU:s förslag för att bekämpa desinformation och hatpropaganda på internet är lovvärt - absolut. Men det måste balanseras noggrant för att inte äventyra den fria åsiktsbildningen och yttrandefriheten, som är grundläggande i vårt samhälle.
Slutligen, fru talman, vill jag lyfta en annan fråga.
I dagens digitaliserade värld är våra personuppgifter en alltmer värdefull tillgång, och krav på skydd av den personliga integriteten växer. Det är inte rimligt att vår offentlighetsprincip används för kriminella ändamål. Kriminella drar nytta av denna öppenhet och tillgänglighet. Den öppenhet och tillgänglighet som traditionellt är till för att hämma korruption ger nu de kriminella carte blanche att botanisera på valfri internetsida för att i lugn och ro kunna planera sin nästa stöt. Offentlighetsprincipen ska användas för samhällsnyttan och inte för kriminella.
Dessa frågor engagerar. Det märks inte minst på de motioner som har skrivits. Där kan jag hålla med motionärerna.
Regeringen beslutade att ge en särskild utredare i uppdrag att se över grundlagsskyddet för söktjänster som offentliggör personuppgifter, lagöverträdelser, adresser, civilstånd och andra uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden. Det välkomnas. Detta uppdrag ska redovisas i november i år.
Kan vi stärka och skydda den personliga integriteten kommer vi även att göra det svårare för kriminella att utnyttja vår öppenhet.