Herr talman! Detta betänkande innehåller så många frågor som är roliga att debattera att jag nästan önskar att vi hade uppdelade debatter inom det här området! Tyvärr kommer jag också att uppehålla mig mest vid frågan om mäns våld mot kvinnor. Det går liksom inte att undvika den just nu.
Precis som förra året börjar jag med att referera till tidningsrubriker som vi har hört om tidigare i talarstolen. Under jullovet skedde tre mord och 35 misshandelsbrott, rapporterar tidningen Veckorevyn. Då vet vi att mörkertalet är stort.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering
Jag hoppar till den senaste veckan. Då kan vi räkna till fyra mord på kvinnor - i Ronna, Stockholm, Borlänge och nu senast Marks kommun. Eller nej, förresten: tre mord på kvinnor och ett mord på en flicka. Det har även skett ett mordförsök i Askersund i mitt hemlän.
Herr talman! Jag har inte räknat ihop antalet mördade kvinnor för i år, kvinnor som mist livet på den plats där de borde ha varit som tryggast - i sina hem, många gånger i sin säng, mördade av en man som de trodde älskade dem. Jag har inte räknat ihop antalet, för det är så nedslående. Det kommer troligen inte att vara färre i år än förra året eller året dessförinnan eller året före det.
Vad är det som gör att det inte blir större rubriker av detta? Vad är det som gör att regeringar inte bjuder in till krissamtal om detta? Var är propositionen om säkerhetszoner för våldsutsatta kvinnor? Var är lagförslagen som garanterar barns rätt att slippa umgås med en våldsutövande förälder? Var är lagförslagen som garanterar att en våldsutsatt kvinna kan slippa umgås med sin förövare? Vad är det som gör att polisen, trots att de satsar resurser på detta år efter år, inte når bättre resultat än vad de gör? Och visst är det konstigt att en av de satsningar som polisen gjorde, Igor-projektet, som syftade till att få kvinnor att lämna en våldsam relation och som visade på bra resultat, lades ned?
Att prioriteringarna är olika vet vi. Inte för att man ska jämföra, men ponera att det var fyra döda i gängskjutningar på en vecka.
Herr talman! Nyligen presenterades, som vi har hört här från talarstolen, en utredning om möjligheter att lättare och effektivare utfärda kontaktförbud. Centerpartiet har tidigare föreslagit att kontaktförbud ska kunna utfärdas inte bara gentemot skyddspersonen, det vill säga kvinnan, utan också mot kvinnans anhöriga. Många är de fall runt jul och påsk där förövaren står och hänger runt platsen där kvinnans anhöriga bor för att kunna träffa kvinnan.
Det stora problemet är att det utfärdas alldeles för få kontaktförbud. I dag är det nästan enbart om mannen är dömd. Då har i regel hot och trakasserier redan pågått en lång tid.
Det finns en del förslag som är bra i nämnda utredning, till exempel att kontaktförbud ska kunna gälla ett stort område, kanske en hel kommun. Men egentligen är det något som är fel här, trots allt. Det är ju inte kvinnans vardag som ska begränsas, utan mannens, förövarens, vardag. Det spelar faktiskt ingen roll om mannen får ett kontaktförbud runt kvinnans hem och barnens skola, för allt som oftast måste ju kvinnan lämna det området för aktiviteter, besök, resor eller semester, även utanför kommunen.
Frågar ni mig skulle jag säga att det optimala vore att utfärda en ring runt mannens bostad och mannens jobb. Där får förövaren vistas. För varför ska kvinnans frihet begränsas och inte mannens?
Herr talman! Åter till frågan om att stödja kvinnor som vill lämna en våldsam relation! Det är inget man gör lättvindigt. Barn, husdjur, boende, skola, arbete - det finns många faktorer som kan hålla kvar kvinnan i ett våldsamt förhållande. Därför måste det finnas ett samlat stöd så att hon vågar ta steget.
Den farligaste perioden är när en kvinna säger att hon ska lämna sin partner. Det är då morden sker. Ändå finns det i dag inget samlat lämnaprogram och inget strukturerat stöd för kvinnor som vill bryta upp. Är inte det lite konstigt, herr talman, särskilt med tanke på att det finns program för män som hoppar av kriminell gängverksamhet?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering
Faktum är att en person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning, som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt som innefattar insatser avseende bostad, terapi, avvänjning från drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidsaktiviteter. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående. Där, mina vänner, har ni ett exitprogram för kriminella!
En kvinna som lyckas lämna en våldsam relation får i bästa fall erbjudande om skyddat boende på en kvinnojour en tid, i värsta fall skyddad identitet. Hon lämnas sedan ensam med ansvar för flytt, bostad, skolbyte och hyra samt alla övriga kostnader. Hur kan det vara så?
Centerpartiet har som sagt föreslagit ett nationellt lämnaprogram innehållande ett strukturerat stöd inklusive ett månatligt ekonomiskt stöd - ett fuck off-kapital - samt en nationell bostadskö. Det är förslag som går att sjösätta på relativt kort sikt.
Min fråga är vad regeringen har för förslag för att stödja kvinnor som vill ta sig ur och lämna en relation tidigt, snabbt och strukturerat och rädda deras liv. Det är ju det som kan ske - om man inte kommer bort från den våldsamma relationen finns det risk att man dör.
Här vill jag yrka bifall till reservation 6, som delvis handlar om ett lämnaprogram.
Herr talman! I dag är också eftervåld och ekonomiskt våld begrepp som många känner till och använder sig av - men inte i tillräcklig utsträckning, och många åtgärder saknas fortfarande för att eliminera detta våld.
Det mest bidragande när det gäller eftervåldet är de eviga vårdnadstvisterna gällande gemensamma barn. Vi vet att domstolar när de dömer i mål gällande vårdnad, boende och umgänge inte i full utsträckning tar hänsyn till att våld har förekommit i relationen eller att risk för våld kan förekomma.
Eftersom det numera är ett brott när en förälder misshandlar den andra föräldern i barns närvaro dömer alltså domstolarna brottsoffer att umgås med sina förövare. Kvinnor döms att lämna barnen hos förövaren, och barnen tvingas till umgänge med en våldsam pappa. Vilka andra brottsoffer tvingar vi till något sådant, till att umgås med sina förövare?
Herr talman! Tidöregeringen pratar ofta om ett paradigmskifte och skärpta straff. Det är visserligen bra, för vissa straff behöver absolut skärpas. Men det görs ju inte i en handvändning, och de straffrättsliga åtgärderna når långt ifrån alla våldsutövare. En stor del av alla brott anmäls inte och kommer aldrig till domstol. För dessa våldsverkare spelar det ingen roll hur mycket vi höjer straffen.
Därför är förebyggande arbete mot alla former av våld i nära relation jätteviktigt. Som jag sa tidigare startar ju inte våldsutövandet helt plötsligt när man är vuxen och har en relation, lika lite som man som tonåring plötsligt vaknar och tänker att "i dag ska vi prova att ha hårt sex". Det kommer ju någonstans ifrån - en orolig uppväxt, värderingar, lättillgänglig våldsam pornografi. Därför måste detta adresseras med förebyggande arbete redan i ung ålder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering
Jag har tidigare uttryckt min oro och rädsla för att ungarelationer.se inte får fortsätta sin verksamhet, för de gör ett fantastiskt arbete i det här.
Den senaste tidens forskning visar bland annat på behovet av lågtröskelstöd, som många utredningar pratar om när det gäller både unga och äldre kvinnor i utsatthet som vill ut ur prostitution. Den målgruppen behöver lågtröskelverksamhet och lågtröskelstöd såsom en chatt. Detta och utvecklingen mot att allt fler unga uppger att de upplevt våld i relationer gör det tydligt att det är mer stöd och resurser som krävs, inte mindre.
Jag uppmanar regeringens företrädare att stödja ungarelationer.se. Det är vi skyldiga våra barn och ungdomar. Inga fler mord på flickor!
(Applåder)