Arbetsplenum - Arbetsrätt - 2024-02-13

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sverigedemokraterna har under en längre tid framhållit behovet av att se över vissa delar av ledighetslagstiftningen. Det gäller dels frågan om en utökad rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet, dels behovet av att båda föräldrarna ska ha en lagstadgad rätt att närvara vid besök hos mödravården under hela graviditeten. Vi ser fortfarande att det finns behov på dessa områden både för att få fler företag att växa fram i Sverige och för att ge föräldrar en möjlighet att förbereda sig inför det stundande föräldraskapet.

Detta är frågor som vi har lyft fram i våra kommittémotioner tillsammans med skarpa förslag om att regeringen ser över de aktuella delarna av ledighetslagstiftningen.

Fru talman! Vi står naturligtvis bakom vad som anförs i motionerna om behovet av förändringar på dessa områden. Vi konstaterar dock samtidigt att det nyligen har genomförts en stor reformering av det arbetsrättsliga regelverket i linje med vad som har efterfrågats av parterna på den svenska arbetsmarknaden. Det finns skäl att låta denna reformering nu fullt ut få genomslag på arbetsmarknaden innan initiativ tas till några nya reformer. Därför följer vi upp vår ståndpunkt med ett särskilt yttrande.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill även slå fast att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Sverigedemokraterna kommer alltid att vara en grindvakt mot samtliga partier som vill flytta mer makt till EU i frågor som är kopplade till svensk arbetsmarknadspolitik.

Fru talman! Införandet av EU:s sociala pelare, ett projekt som drevs på av regeringen Löfven 2017, har visat att vår svenska arbetsmarknadsmodell nu verkligen sätts på prov. Man kan undra om den socialdemokratiska regeringen på den tiden egentligen förstod konsekvenserna av sitt agerande.

Det omställningspaket som nu håller på att genomföras på den svenska arbetsmarknaden med reformer för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden är ett bra exempel på reformer som har den svenska arbetsmarknadsmodellen för ögonen. Likt andra reformer, fru talman, brottas dock även denna med problem som man måste hantera, till exempel förslaget om omställningsstudiestöd som är en viktig del som man måste få att fungera för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Vi delar mycket av den kritik som parterna fört fram gällande hur man fått det att fungera tills vidare. Här finns betydligt mer att göra, så det är en fråga som jag hoppas att regeringen prioriterar.

Fru talman! Jag vill avsluta med att framhålla Tidöavtalet där samarbetspartierna Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna anger att partierna är överens om att ta ansvar för Sverige i ett gemensamt samarbete framöver och där vi förväntar oss att samtliga partier håller sin del av överenskommelsen.

Detta ställs mot oppositionens regeringsunderlag, som tydligt pekar på en konstellation i någon form mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är ett underlag som spretar ordentligt även inom det område som vi debatterar nu. Här finns många frågor att ställa som är väldigt viktiga för väljarna och som vi säkert kommer att återkomma till i framtiden, till exempel hur man ser på utstationeringsdirektivet, ett direktiv som vissa från oppositionen vill riva upp. I stället vill man återinföra den ordning som gällde innan lex Laval, ett förslag som skulle öppna upp för ökad lönedumpning och vara förödande för framför allt svenska byggnadsarbetare. Det vore ett verkligt dråpslag mot den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Förslaget om att lagstadga om kortare arbetstid har tidigare enbart drivits av Vänsterpartiet, men nu flaggar delar av Socialdemokraterna för att man vill se över detta trots att partiet än så länge verkar väldigt splittrat i frågan.

Fru talman! Detta är frågor som vi garanterat kommer att få återkomma till i framtida debatter.

Fru talman! För Socialdemokraternas räkning vill jag inledningsvis yrka bifall till reservationerna 13 och 16.

Arbetsrätten reglerar något av det viktigaste som finns i våra liv: arbetet. Det gäller vilka skyldigheter och rättigheter både löntagare och arbetsgivare har. Det är helt enkelt regleringen av en tillvaro som präglar en stor del av våra liv.

Arbetslivet präglas av ett maktförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, och det är inte ett jämlikt förhållande. Med anledning av det har lagstiftaren bestämt att maktförhållandet ska regleras för att bli något mer jämlikt. Lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen, arbetstidslagen, semesterlagen och andra typer av lagstiftningar har tagits fram just av den anledningen: att jämna ut den ojämlika maktbalans som finns i arbetslivet.

Detta är inte resultatet av någon gudomlig kraft utan av hård och enträgen kamp över lång tid. Det är resultatet av en högst medveten politisk kamp av svensk och internationell arbetarrörelse.

Som socialdemokrat skulle jag kunna ägna hela mitt anförande åt att försöka medvetandegöra arbetsrättens politiska dimension. Det tänker jag dock inte göra. I stället tänker jag nu redogöra för socialdemokratins hållning i de arbetsrättsliga frågor som behandlas i det här motionsbetänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Grundläggande för den svenska arbetsrätten, nu som då, är den så kallade svenska modellen. Det är en modell som innebär att stora delar av arbetsmarknadens villkor och regler hanteras av parterna.

Modellen bygger på ett stort och omfattande gemensamt ansvar mellan parterna, ett ansvar som hittills fungerat väl. Få andra länder kan skryta med Sveriges tillväxt, goda arbetsvillkor och ett lågt antal konfliktdagar över tid. Det är något vi ska vara stolta över och fortsätta att arbeta för.

Inte heller detta är något som uppstått genom en gudomlig kraft nedkommen från himlen, utan det är resultatet av högst medvetna ansträngningar.

Tyvärr ser vi att det finns de som inte vill ta det ansvar som den svenska modellen innebär. Antingen förkastas den svenska modellen helt, vilket ytterligare rubbar maktbalansen på svensk arbetsmarknad och skadar tillväxten, eller så utnyttjas arbetare. Vi ser skrämmande exempel på modernt daglöneri, arbetare som tvingas sova på arbetsplatser i containrar och arbetare som tvingas arbeta alldeles för mycket till alldeles för låg lön. Det är fullständigt oacceptabelt att vi har sådana fenomen på svensk arbetsmarknad. Jakten på profit får aldrig stå över vanliga människors rätt till liv och hälsa.

Ett initiativ från tidigare socialdemokratiska regeringar för att sprida detta tankesätt är Global Deal. Socialdemokraterna beklagar att regeringens ambitioner gällande Global Deal och rättvis handel förefaller ha sänkts jämfört med den tidigare regeringens. Globaliseringens frukter behöver fördelas jämlikt. Arbetet med rättvis frihandel behöver förstärkas och fortgå med oförtröttlig kraft. Sverige har visat att det är möjligt.

Fru talman! Vi socialdemokrater hade också gärna sett att regeringen gjorde mer vad gäller entreprenörsansvaret. Vi ser i dag att det förekommer att arbetsgivare rundar de förpliktelser som lagen om entreprenörsansvar innebär, även om lagen i stora delar fungerar väl. Det finns en färdig utredning på bordet som konstaterar att uthyrd personal behöver omfattas av lagstiftningen. Vi socialdemokrater hade välkomnat att utskottet tydligt tagit ställning för detta och beklagar att så inte sker.

Det som präglar en stor del av debatten inom det arbetsrättsliga området just nu är strejkrätten och frågor kopplade till denna. Få var vi nog som trodde för sisådär ett år sedan att denna fråga skulle få det utrymme den nu har fått. Konflikten som pågår på svensk arbetsmarknad mellan IF Metall och Tesla, i syfte att få Tesla att teckna kollektivavtal, har emellertid fått en hel del debattörer att lufta idéer om att inskränka vanliga arbetares rätt att använda konfliktåtgärder.

Som jag tidigare anförde finns det i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare en grundläggande ojämlikhet som är fundamental och omfattande. Arbetares rätt att organisera sig och använda konfliktåtgärder för att uppnå fler och starkare rättigheter är en grundläggande del i att minska detta ojämlika förhållande. Att förändra möjligheten till sympatiåtgärder för svenska arbetstagare och arbetstagarorganisationer skulle vara att ytterligare stärka ojämlikheten i det maktförhållande som finns. Det vore att skicka tillbaka Sverige och svensk arbetsmarknad till det vi trodde var en svunnen tid då arbetsgivarnas makt var ännu starkare än i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Målet med politiken måste vara att minska maktskillnader och ojämlikhet i samhället. Det är i alla fall en tydlig uppgift för den svenska socialdemokratin. Med det i åtanke kommer vi socialdemokrater alltid att stå upp för löntagares rätt att organisera sig och att inom lagens ramar använda stridsåtgärder för att stå upp för sina rättigheter.

Fru talman! För socialdemokratin är det också fortsatt viktigt att parterna tar ansvar för den svenska modellen och att arbetsrättsliga frågor och förhållanden kan lösas mellan parterna i dialog och förhandlingar. Fler behöver inordnas i den svenska modellen.

Det är med oro vi ser en utveckling där allt fler företag väljer att se sina anställda som allt annat än arbetstagare. Detta medför bland annat att arbetsmiljöansvaret inte tas och att kollektivavtal inte tecknas. Det är i grunden en ordning som hotar den svenska arbetsmarknadsmodell som gett oss tillväxt och välstånd. Fler företag som anlitar exempelvis matbud behöver ta ansvar för arbetsmiljön, och fler behöver teckna kollektivavtal. Så upprätthåller vi världens mest framgångsrika arbetsmarknadsmodell.

Ett annat oönskat fenomen som dykt upp på svensk arbetsmarknad under senare år är den så kallade hyvlingen. Anställda kan visserligen få behålla sin anställning, men den anställningens omfattning kapas kraftigt. Människor som tidigare jobbat heltid kan få se sin anställning omvandlas till en deltid eller knappt det. Det är en i längden orimlig ordning som slår hårt mot svenska löntagare, till exempel inom handeln. Inte sällan är det unga som inte får lånelöften eller kan planera sina liv till följd av detta. Även här måste parterna ta sitt ansvar och tillse att denna ordning upphör. Normen på svensk arbetsmarknad ska vara tillsvidareanställning på heltid. Punkt.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Förändringarnas vindar blåser snabbt och kraftigt. Men låt inte osäkra anställningar, försämrade rättigheter för löntagare, lägre kollektivavtalstäckning och andra försämringar av löntagares ställning på arbetsmarknaden maskeras i fluffiga ord som modernisering eller som något ödesbestämt! Svenska löntagare - unga såväl som gamla - förtjänar att ha goda arbetsliv och arbetsvillkor.

Den svenska modellen kommer att tjäna Sverige väl om den upprätthålls. Det kräver ett gemensamt ansvar från parterna: arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer. Den svenska modellen har visat, gång efter annan, att den är bäst lämpad att ge svenska löntagare de rättigheter de förtjänar och ge landet Sverige en god och hållbar tillväxt över tid. Detta är Socialdemokraternas fasta övertygelse och något som vi kommer att stå upp och ta strid för alla dagar i veckan.

(Applåder)

Fru talman! Arbetsmarknaden är i ständig förändring. Den svenska modellen bidrar till såväl stabilitet som flexibilitet på arbetsmarknaden. Parternas vilja att komma överens, lösa konflikter och gemensamt bidra till såväl en hög tillväxt som en funktionsduglig arbetsmarknad tjänar svenska folket väl.

Alla som kan arbeta ska arbeta. Därför behöver regler, drivkrafter och stöd utformas för att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Arbete är trygghet, gemenskap och tillgång till det växande välståndet. En stabil och förutsägbar arbetsrätt är viktig för arbetsmarknaden. Arbetsrättens betydelse växer när ekonomin nu är i lågkonjunktur. Den svenska modellen bygger motståndskraft i ekonomin. Människor ska inte hipp som happ ställas på bar backe.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! I förra årets debatt om arbetsrätten sa jag att EU är det enda realistiska hotet mot den svenska modellen, orsakat av socialdemokratiska initiativ till sociala toppmöten och en social pelare. Men i år har Socialdemokraterna motionerat om att freda den svenska modellen från EU. Det är klart att det är bättre att vara efterklok än att vara prestigefull.

I förra årets debatt fick jag rätta mig själv eftersom jag hade glömt bort Centerpartiet. Givetvis var det Centerpartiet som möjligen var det där hotet mot arbetsrätten som jag påstod kanske inte fanns i den här kammaren utan snarare i EU. Det är därför något oroande, fru talman, att Socialdemokraterna nu verkar ha tagit intryck av sitt samarbetspartis syn på den svenska modellen och ifrågasätter parternas förmåga att hantera arbetstidsfrågan.

Sverige behöver fler poliser, kortare vårdköer, starkare försvar, ökad lärartäthet och fler undersköterskor i hemtjänsten. Sverige har stora behov, och efter åtta år utan tillväxtreformer och med en socialdemokratisk regering har Sverige dessutom EU:s lägsta tillväxt.

Många har det svårt på jobbet och med att få ihop livspusslet. Det är klart att i en framtid med teknologiska framsteg och hög tillväxt och utan svåra rekryteringsproblem i välfärdens kärna kan parterna komma överens inom ramen för den svenska modellen om att ta ut delar av den ekonomiska utvecklingen i mer fritid och inte bara i mer konsumtion. Många människor sliter i fysiskt krävande jobb, inte minst i välfärdens kärna. Där är det svårt och för vissa omöjligt att orka arbeta heltid till pensionen. Samma personer, ofta kvinnor, arbetar dessutom långt mer än heltid om man räknar in det oavlönade hemarbetet.

Fru talman! Lagstadgad arbetstidsförkortning - exempelvis sex timmars arbetsdag - skulle innebära att var fjärde operation ställs in, vart fjärde gripande av kriminella inte blir av, var fjärde lektion blir utan lärare och vart fjärde hemtjänstbesök stryks. Att argumentera för att färre timmar kan kompenseras med ökad produktivitet är närmast respektlöst. Om det arbetades 25 procent färre timmar skulle det innebära krav på 33 procent högre produktivitet på de kvarvarande timmarna. Det är möjligt att det finns kontorsjobb i tjänstesektorn där en sådan produktivitetsökning är möjlig, men ingen kan lura mig att en redan pressad undersköterska kan göra 33 procent fler besök i timmen eller en lärare leda 33 procent fler lektioner i timmen. Ekvationen går inte ihop.

I betänkandet argumenterar Socialdemokraterna för att fler ska ha rätt till heltid. Här borde politiken snarare ta initiativ som handlar om hur fler kan orka arbeta heltid och orka arbeta ett längre arbetsliv.

Fru talman! Fler arbetade timmar betyder inte tvunget att de som jobbar ska arbeta fler timmar i veckan, även om det är viktigt att vissa gör det. Det gäller inte minst dem som inte har ett fysiskt krävande arbete. Därför är det viktigt med sänkt skatt på den extra arbetade timmen och lägre marginalskatter. Det är också viktigt med en mer jämställd fördelning av det oavlönade hushållsarbetet. Om medarbetare i offentlig sektor, ofta kvinnor, ska lönearbeta mindre medan företagare och andra i privat sektor, oftare männen, ska arbeta mer än standardarbetstiden riskerar det att bli ett bakslag för jämställdheten på arbetsmarknaden. Kvinnorna kommer då att ha mer tid för barn, städning och matlagning medan männen fortsätter att arbeta mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Arbetsmiljö, omställning och drivkrafter för arbete är de områden som behöver utvecklas. Förslitningen i arbetet behöver minska, möjligheterna att byta yrke mitt i livet behöver öka och det behöver löna sig mer att arbeta mer och längre. Omställningsreformen som det hänvisas till i vårt betänkande är ett exempel på en viktig åtgärd för att förlänga arbetslivet för fler.

För att stärka Sveriges välstånd och välfärd behöver alla hjälpas åt. Vi arbetar för vår egen skull och för att solidariskt finansiera det gemensamma. Sverige kan bli mer rikt igen, och det kräver mer arbete.

Politikens kärnuppgift inom arbetsrätten är att människor ska vara trygga på arbetsmarknaden. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i detta betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Oliver Rosengren och jag debatterade faktiskt arbetstid i radion i förra veckan, så jag är lite pepp på att ta upp det, även om jag inte trodde att vi skulle prata om arbetstid i dag.

Det var några frågor som jag ställde förra veckan men inte fick svar på då. När Oliver Rosengren och Moderaterna säger att fler ska vara i arbete har han givetvis rätt i det. Men frågan är: Hur lockar man fler personer att jobba i yrken som är stressiga och krävande och gör att många sliter ut sig och blir sjukskrivna? Det presenterar Moderaterna väldigt sällan. Frågan är faktiskt hur man ska orka att jobba inom vissa branscher när det blir längre och längre till pensionen.

I omsorgsyrken och inom handeln, som jag kommer från, har folk ofta inte heltid. Där är det jättevanligt att man kanske har 25 eller möjligtvis 30 timmar på kontrakt, dels för att arbetsköparen vill ha sin flexibilitet, dels för att schemana väldigt ofta blir ganska dåliga om man har heltid.

Därför tänker jag att normalarbetstiden lika gärna kan vara just 30 timmar, för att just locka folk in i dessa yrken och för att alla ska kunna orka att jobba ända fram till pensionen.

Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågorna!

Moderaterna och Tidöpartierna har inte gett upp ambitionerna när det gäller att se till att arbetsmiljön blir tillräckligt bra på svensk arbetsmarknad för att människor ska klara av att arbeta ett helt yrkesliv och klara av att arbeta heltid.

Det är klart att det krävs en rad olika förbättringar på arbetsmarknaden. En av de viktiga delarna, som inte minst berör kvinnor i offentlig sektor, gäller fördelningen av det oavlönade hemarbetet. Den behöver bli mer rättvis och jämn. Det är inte rimligt att man utöver att slita med ett fysiskt arbete när man lönearbetar ska komma hem och fortsätta att jobba långt mer än heltid, för så blir det om man sammanför dessa båda arbetsslag.

Arbetsmiljön behöver också förbättras med teknologisk utveckling, nya redskap, bättre schemaläggning och så vidare. Det måste vara möjligt att göra yrkesbyten. Det kanske inte går att skapa ett ännu längre arbetsliv i fysiskt krävande välfärdsjobb, och då måste vi se till att omställningsreformen kan fylla den funktion som den är tänkt att ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det finns en lucka i logiken i Vänsterpartiets resonemang. Om vi lagstadgar om arbetstidsförkortning skulle vi ju få exempelvis sex timmars arbetsdag både i de välfärdsyrken som vi behöver locka fler till och i de yrken som de som har lämnat välfärdsyrkena har gått över till. Då blir den kortare arbetstiden ändå inte en konkurrensfördel för välfärden jämfört med de andra jobben. Tvärtom kommer arbetsmiljön fortsatt att vara den punkt där de skiljer sig åt, och därför kan vi inte ge upp när det gäller den.

Att fixa arbetsmiljön kommer att vara det som avgör om vi kan locka fler till välfärden. Man kommer ju att arbeta lika mycket eller lika lite ifall man lagstiftningsvägen kapar arbetstiden.

Fru talman! Det är verkligen glädjande och rörande att Moderaterna pratar så väl om att förbättra arbetsmiljön. Där instämmer vi ju. Men tyvärr ser vi inga förslag på just det området, men det kanske är på väg. Vi har ju debatter angående arbetsmiljö som kommer framöver.

Jag delar också Oliver Rosengrens analys att hemarbetet är väldigt skevt fördelat, och då kan man fundera på vad ska vi göra för att komma åt det. Vad gör vi åt invanda könsmönster som gör att kvinnor väldigt ofta är de som tar det största ansvaret? Vad är det som gör att det alltid är kvinnor som tar ut en större del av föräldraledigheten och så vidare?

Man kan alltid hävda att det är upp till varje familj att bestämma allting och att vi inte ska lagstadga om saker. Men det har vi ändå gjort de senaste 100 åren. Det år jag föddes, 1974, blev det äntligen så att papporna också kunde vara hemma med sina barn. Det var många som protesterade och tyckte att det var rätt larvigt, för det var ju ändå kvinnornas uppgift att ta hand om barnen. Men allteftersom har man börjat tycka att det är ganska rimligt att båda föräldrarna, oavsett om det är två pappor, två mammor och så vidare, faktiskt delar på föräldraledigheten och också delar på arbetet där hemma. Nu ska vi ju inte debattera delad föräldraförsäkring, men det skulle alltså kunna vara en väg att gå.

Oliver Rosengren, vilka förslag finns det när det gäller att förbättra arbetsmiljön så att kvinnor ska vilja vara kvar, och med vilka politiska förslag ska man komma åt att kvinnor ofta jobbar dubbelt medan män inte gör det?

Fru talman! En av de uppenbara åtgärderna för att det ska vara enklare att orka med arbetet är att inte plocka bort var fjärde arbetad timme från kollegorna, för då blir de färre. Detta är nog ett av skälen till att SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har slagit fast att de är emot lagstadgad arbetstidsförkortning. Då skulle man nämligen utöver de 81 000 som behöver rekryteras till år 2031 behöva ytterligare 41 000 för att behålla nuvarande nivå. Det kommer att försvåra situationen för många av dem som i dag sliter med redan pressade scheman och en redan stressig vardag, inte minst i välfärdens kärna. En åtgärd som vi otvetydigt inte ska vidta inom arbetsrätten är alltså lagstadgad arbetstidsförkortning.

Fru talman! Då var det dags för den årliga AMT-debatten om arbetsrätt. I det betänkande vi nu debatterar, AU5, finns 16 reservationer, och tio av dem är från Vänsterpartiet. Bland alla dessa yrkar jag bifall till reservation 4, och jag kommer att ägna stora delar av mitt anförande åt plattformsekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det handlar om den nya tidens daglöneri, som i dagligt tal kallas för gigarbete. Fortfarande finns det de som ser det som ett nytt och fräscht fenomen på svensk arbetsmarknad och att det är bra att man får lite gig för att komma in på arbetsmarknaden.

Men det är ändå ett faktum att plattformsföretagen i dag väldigt sällan betraktas som arbetsgivare och att majoriteten av plattformsarbetarna inte betraktas som arbetstagare. Det gör att dessa arbetare går miste om flera av de rättigheter och också den anställningstrygghet som anställda har. Det innebär också att plattformsföretagen inte behöver ta något arbetsmiljöansvar för de icke-anställda arbetarna.

Dessutom är det väldigt svårt för plattformsarbetare att bli medlemmar i och representeras av fackföreningar eftersom facken i regel riktar sig till anställda och försvarar deras rättigheter i relation till en arbetsgivare.

Utöver detta finns det en mängd andra problem, såsom löneotrygghet, social otrygghet och tidsotrygghet. Plattformsarbetarnas utsatthet är omfattande, och det är verkligen beklagligt att utskottet inte ser de stora behov som finns av att komma till rätta med dessa problem.

Jag anser att utgångspunkten måste vara att plattformsföretagen ska betraktas just som arbetsgivare och att dessa arbetare ska betraktas som arbetstagare. Men då krävs det en förändrad lagstiftning som faktiskt tydliggör det. Det är uppenbart att varken nuvarande lagstiftning och rättspraxis eller ambitionsnivån från högerregeringen kommer att leda till att villkoren för dessa arbetare förbättras.

Plattformsdirektivet är förmodligen inte den enda lösningen på de omfattande problem som plattformsarbetet medför och kanske sannolikt inte heller en tillräcklig sådan. Men det är ändå ett steg på vägen för att förändra arbetarnas villkor både i Sverige och i EU. Jag menar att kommissionens direktivförslag bör genomföras i sin ursprungliga form med tillägg av de förbättringar som tillkom när parlamentet behandlade frågan och som vänstern i parlamentet ligger bakom.

Fru talman! Den nya överenskommelsen i fråga om plattformsdirektivet skiljer sig markant från den i december, främst genom att man helt plockat bort de omstridda kriterier som enligt den tidigare versionen skulle ha inneburit att plattformsarbetare som uppfyllde dem automatiskt skulle räknas som anställda och inte som egenföretagare.

Det nya förslaget gör att plattformsdirektivet i stort sett blir helt meningslöst eftersom den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter gör upp om löner och villkor, inte omfattar gigarbete när det på papperet inte finns några parter. Arbetskraften klassas inte som arbetstagare, och företagen klassas inte som arbetsgivare.

Svensk lagstiftning måste verkligen ses över när det gäller detta. De roller som råder på arbetsmarknaden måste tydliggöras.

Fru talman! Jag åker nästan aldrig taxi, men jag pratar väldigt gärna med taxichaufförer. En av dem heter Cathrine Lind. Men hon är mest känd som Taximammi, både i Uberappen och på sociala medier. I går skrev hon ett ganska långt inlägg på Instagram. Jag ska inte läsa hela, men så här skriver hon:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

"Jag hör ofta av mina passagerare historier om hur de åkt med förare som är sura. Det kan definitivt ha att göra med hur de kör för nästan inga pengar eftersom Uber/bolt dumpar priserna istället för att se till att ha förare kvar. Eftersom kunder väljer att boka billiga resor så förarna har inget stort val annat än att köra då ni finns bara i dessa appar.

Förarna kör intensivt, för många timmar och sliter. Detta eftersom ni kunder är jätteglada att kunna boka billigt och nu underhåller dessa utländska bolag med era pengar som de glatt skickar ut ur vårt land utan att skatta ett skit!"

Jag ber om ursäkt för mitt språk, men det är alltså ett citat. Vidare skriver hon:

"De förare som kan, slutar. Det är bra förare som vi förlorar i branschen."

Hon skriver vidare:

"Skulle du köpa kläder om du visste att just de kläderna gjorts under slavliknande former där människor slitit för maten för att du som kund kan handla billigt? Kanske inte eller hur? Vi i Sverige är duktiga på att bojkotta om vi förstår att ett internationellt bolag utnyttjar människor.

MEN vi blundar totalt för vad som händer här på hemmaplan. Då säger vi ''det är inte mitt fel, de väljer själva''. Eller hur?

Så enkelt är det inte. När majoriteten av kunderna indoktrinerats av appbolagen att välja det billigaste och ni tror att vi tjänar, så har de vunnit. Man väljer att ta det billigaste och sen klagar ni på hur förarna kör. Ni får resultatet av appbolagens nonchalans. De skiter fullständigt i hur kvaliten är bara de får in sina miljoner att dra ut ur landet. Dina pengar.

Välj att vara kritisk till hur dina pengar hamnar.

14 februari stänger vi förare apparna så ni vet. Det är vårt sätt att visa kärlek till oss själva och vägra bli utnyttjade."

I morgon kan ni alltså inte boka några taxibilar via några appar.

Det är ju detta som det kokar ned till. Jag måste ändå ställa frågan: Är det viktigare för partierna i denna kammare att Uber, Volt, Bolt och allt vad de heter och de andra stora globala jättarna tjänar enorma pengar på människor som utför ett arbete där de inte får rimliga villkor?

Socialdemokraterna! Jag misstänker att ni också är ganska nöjda nu när plattformsarbetet ska regleras på nationell nivå, men det har ju gått så där hittills. Under 15 år har vi inte kommit någonvart. Hur är det tänkt att den svenska kollektivavtalsmodellen ska kunna reglera plattformsföretagen? Transportarbetareförbundet har under många år kämpat för arbetarnas villkor, men de förlorar ständigt eftersom lagstiftningen ser ut som den gör.

Fru talman! Det kokar ned till detta: Om plattformsarbetet fortsätter att expandera och om sättet att organisera arbetet spiller över på ännu fler områden på arbetsmarknaden hotas hela den svenska modellen. Om arbetare inte längre ses som anställda och arbetsgivare inte längre ses som arbetsgivare kan inga förhandlingar ske och inga kollektivavtal ingås. Vad gör vi då?

Fru talman! I dag ska vi prata om arbetsrätt och hantera 45 motionsyrkanden. Jag ska faktiskt ändra lite i mitt tal utifrån Ciczies sista frågeställning. Jag tycker nämligen att den är väldigt spännande.

Digitaliseringen, rent tekniskt, leder till stora förändringar för oss alla. Ciczie lyfter fram gigarbetarna. Jag tycker att hon gör det på ett förtjänstfullt sätt. Samtidigt är frågan rätt komplicerad. Är det jag som beställer som är arbetsgivaren? Är det den som äger den tekniska plattformen som är arbetsgivaren? Är det den som kör som är en egenföretagare? Jag delar nog analysen att detta över tid kommer att tvinga fram mer funderingar än vad vi har i dag, för den här typen av digitala tjänster kommer nog att växa fram på fler områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Men digitaliseringen stannar inte bara vid plattformsarbete. Jag tror att detta gäller de flesta av oss i denna kammare och många andra som jobbar i tjänstesektorn - vi ser det till och med bland barnen i skolan: Vi har mobilen med oss. Vi har Ipaden med oss. Vi tar med oss jobbdatorn hem. Plingar det till någon gång på kvällen svarar man på ett mejl.

När upphör arbetstiden? Jag kan tycka att det är en minst lika komplicerad fråga om man exempelvis pratar om lagstadgad arbetstid. Vi är på väg in i en situation där vi nästan inte - förstå mig rätt - har arbetstid. Väldigt många av oss svarar alltså på en fråga oavsett när på dygnet den kommer.

Fru talman! Jag tror faktiskt att vi kommer att få fundera mycket mer på de här frågorna, oavsett partifärg och oavsett vilka som sitter i regering. Det sker nämligen en förändring, och den förändringen kommer att fortsätta ske. Vi kommer att vara tvungna att förhålla oss till detta.

Nu blev den här delen av mitt tal längre än vad jag hade tänkt, men jag blev lite inspirerad.

I princip alla dessa 45 motionsyrkanden handlar om den svenska modellen. Det gör också att det på ett sätt är lätt för mig att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det förhåller sig till den svenska modellen, och man konstaterar att den svenska modellen har tjänat oss väl.

Tittar man på hur den svenska modellen fungerar, med starka parter som förhandlar och löser väldigt många frågor, ser man att den faktiskt gör att vi som lagstiftande församling i Sverige hanterar färre frågor än många andra parlament gör. Den rollfördelningen kan nästan vara lite trist för oss politiker, för ibland får vi luta oss tillbaka och lita till modellen, men den har som sagt tjänat oss väl. Den har också gjort att vårt land har förhållandevis få strejker och en förhållandevis väl fungerande arbetsmarknad, så jag tror att vi ska vara rädda om den.

Hela omställningspaketet har också tagits emot positivt. Det tog tid. Det förhandlades. Men man kom ändå fram till ett paket som ledde till ökad flexibilitet men också bättre förutsättningar för dem som exempelvis vill omskola sig under sin tid i arbetslivet.

Vi kommer säkert att upptäcka brister i den här modellen också, fru talman, men den måste få sätta sig innan vi går in och ser vad vi kan göra där. Framför allt måste vi, om vi ska gå in och göra något, göra det i samverkan med parterna. Jag vet att vi i kammaren är överens där och att den svenska modellen har ett starkt stöd bland alla partier. Det tror jag för övrigt är en av modellens styrkor.

Det finns ändå motioner som tar upp ämnen som är oerhört viktiga. Det gör ju alla motioner på sitt sätt, men det finns sådana som jag har funderat lite mer på.

Ett ämne är sysselsättningsgrad. Även där tror jag att vi är överens i många stycken. Vi ska eftersträva heltid. Jag tror att de flesta är överens om det även på arbetsmarknaden. Jag tror att parterna är förhållandevis överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Sedan ser inte alltid livet ut så. Jag vet själv hur det var när jag var ensamstående pappa med tre barn. Då fanns det tillfällen då jag hade önskat att få jobba lite mindre än heltid, men jag var heltidsanställd. Nu är alla mina barn, till och med 17-åringen, så stora att de kanske inte alltid behöver pappa lika mycket som när de var mindre. Ja, då kan jag vara beredd att jobba fler timmar och jobba långt mycket mer än sex, åtta, tio timmar. Det är också ett sätt att se på hur arbetstid ska fungera.

Med det sagt, fru talman, är jag tveksam till att vi via lagstiftning ska göra en förändring. Jag tror nämligen att även det här är en fråga för parterna. Jag tycker att Rosengren hade ett bra anförande och lyfte fram perspektivet att om vi gör en generell förändring blir det lika för alla. Då har vi egentligen inte gjort någon större förändring.

När parterna får titta på det här kommer det att finnas områden där man i fackliga förhandlingar och arbetsgivarförhandlingar kommer fram till att man vill ändra tid. Sådana förändringar finns för övrigt redan när det gäller tid, när man går i pension och liknande. Jag tror att det även här gäller att ha respekt och förtroende för den svenska modellen.

Ett annat område som vi haft debatter om här i kammaren är arbetsmiljö och risk för olyckor. I det kapitlet i det här betänkandet handlar det om entreprenörers ansvar. Jag tror att det är en fråga som vi behöver ha med oss.

När man gör upphandlingar och när man köper in tjänster i Sverige eller från andra länder är det oerhört viktigt att vi har samma regelverk. Men jag tänker inte ta den debatten en gång till, utan jag upplever att vi även där är överens i många stycken. Vi behöver ha ett bra skydd. Vi behöver ha skyddsombud. Vi behöver få den här biten att fungera, och vi behöver vara överens om att den grundläggande principen är att man har samma spelregler oavsett om företaget är registrerat i Sverige eller i Estland eller någon annanstans.

Det som varit den stora politiska debatten under en tid när det gäller det här området är sympatiåtgärder. Här, fru talman, tror jag faktiskt att vi befinner oss i ett lite mer komplicerat läge.

Sverige är beroende av investeringar från andra länder. Väldigt många av våra största företag ägs i dag från andra länder. Jag ser bara hemma i Västsverige att flera av våra stora koncerner ägs av exempelvis kinesiska företag.

Vi kommer nog att vara tvungna att värna och försvara vår modell. Det är inget snack om det. Men när man värnar och försvarar kommer man också att vara tvungen att fundera på hur mycket resurser man sätter in vid vilka tillfällen.

Jag vet att för några år sedan var det ett kafé i Göteborg som drevs av en enskild person där man satte in hela registret och blockerade till konkurs. Då är det ju inte en diskussion om att arbetstagarna är de svaga. I det sammanhanget var det faktiskt egenföretagaren, den enskilda kvinnan som hade startat kaféet, som var den svaga parten. Det var hon som förlorade.

Vi ska värna den svenska modellen. Vi ska värna strejkrätten, och vi ska värna rätten till sympatiåtgärder. Men man måste också använda dem på ett sådant sätt att modellen fungerar över tid.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 15.

De senaste mandatperioderna har den svenska och den globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga och olagliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i den svenska ekonomin och skapat stora utmaningar på den svenska arbetsmarknaden. Vi befinner oss just nu i ett väldigt tufft ekonomiskt läge med stor osäkerhet om hur ekonomin kommer att påverkas på kort och lång sikt. Osäkerheten i ekonomin och på arbetsmarknaden är betydligt större. Kriserna påverkar givetvis den globala såväl som den inhemska arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka ytterligare och sysselsättningen falla tillbaka.

När utskottet hade debatt i riksdagen om arbetsrätt för ungefär ett år sedan var vi i ett tufft läge, fru talman. I dag vill jag hävda att vi befinner oss i ett ännu värre läge. Enligt senaste undersökningen steg arbetslösheten till 8 procent, säsongsrensat, och den väntas fortsätta öka i år. Över 400 000 människor är öppet arbetslösa eller inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program. Det är givetvis alldeles för mycket, och fler människor väntas bli arbetslösa fram till 2025. Det är allvar. Det gäller hushåll som kommer att få det tufft och människor som får lämna jobb som snickare, fallskyddsspecialist och byggarbetare.

Fler människor ska arbeta. Fler unga pojkar och flickor ska se sina föräldrar åka till jobbet.

Under förra mandatperioden fick Centerpartiet inom ramen för januariavtalet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad med ett omfattande omställningspaket, en stor reformering av matchningen och inte minst en modern arbetsrätt. Den nya, mer moderna arbetsrätten innebär att vi får en mer flexibel arbetsmarknad, och den passar bättre i dagens samhälle. Det innebar stora förbättringar för såväl människor som företag och lade en bättre grund för att jobbskapandet ska kunna växa.

Vi lever i en föränderlig omvärld där utvecklingen många gånger går väldigt fort. Samhället ser inte ut i dag som det gjorde för 50, 20 eller bara 5 år sedan, före coronapandemin. Det gäller även arbetsmarknaden med digitalisering och automatisering och arbetstagares förväntningar och även krav på sina arbetsgivare. Precis som vårt samhälle i stort är svensk arbetsmarknad i ständig förändring. Det gäller att lagar, regler och arbetsmarknadens spelregler förändras därefter.

Coronapandemin var fruktansvärd på många sätt och vis. Den tvingade oss att arbeta på andra sätt än vi gjort historiskt sett. Det tvingade såväl arbetstagare som arbetsgivare att vara flexibla, att ställa om och att tänka nytt. Det finns många gånger ett före och ett efter pandemin.

Januariavtalets inriktning med en ny modern arbetsrätt var nödvändig. Vi står nu bättre rustade för att klara samhällets och arbetsmarknadens utmaningar framöver.

Men vi har i dag fortfarande regelverk på arbetsmarknaden som skrevs i en annan tid för decennier sedan, en tid när de största företagen stod för jobben. Det har förändrats. Så är det inte längre.

Numera är det små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. En hel del lagar och regler är helt enkelt inte anpassade för dagens arbetsmarknad och näringsliv, och de riskerar att hindra framväxten av morgondagens jobb och i längden att hota Sveriges internationella konkurrenskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

På många platser är dessutom de små och växande företagen avgörande för näringslivets återväxt och den lokala arbetsmarknaden. Ett område som hindrar jobbskapande är utformningen av reglerna om stridsåtgärder. När tiden är rätt måste vi våga öppna för en diskussion om just detta. Samhället och arbetsmarknaden förändras, och det måste regelverken också göra. Centerpartiet ser ett behov av att göra en översyn av konflikträtten för att skapa en bättre balans mellan arbetsmarknadens parter, ekonomin och samhället i övrigt.

Med det sagt, fru talman, kan jag inte nog understryka att Centerpartiet är stolt över den svenska modellen, bland annat hur merparten av förhandlingarna över tid huvudsakligen har skett utan partipolitisk påverkan för att bidra till en trygg arbetsmarknad för arbetstagare såväl som arbetsgivare. Det skriver vi verkligen under på!

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om arbetsrätten och EU. Europeiska pelaren för sociala rättigheter har, trots löfte om att den inte ska stöta sig med medlemsländernas befintliga arbetsmarknadspolitik, lett till en rad rättsliga och bindande initiativ från kommissionen på det socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska området.

Flera av förslagen är numera antagna och utgör bindande lagstiftning för medlemsstaterna. I takt med att ännu fler konkreta förslag för genomförandet av den sociala pelaren har presenterats har det blivit tydligt att den svenska arbetsmarknadsmodellen är hotad på riktigt och inte kommer att finnas kvar i sin nuvarande form om förslagen genomförs.

För Centerpartiet har det alltid varit självklart att beslut om arbetsmarknad och sociala skyddsnät behöver fattas utifrån hur det ser ut och fungerar i respektive medlemsland. Besluten ska ligga så nära folket som möjligt. Att förflytta arbetsmarknadspolitiken till EU-nivå riskerar att sänka kraven och minska skyddet snarare än att höja dem.

Vi behöver inte mer lagstiftning på EU-nivå i arbetsmarknadsfrågorna, utan vi behöver lyssna till erfarenheter av hur det fungerar i andra länder, dela med oss av kunskaperna och fortsätta att arbeta utifrån ett svenskt perspektiv. Vi behöver värna den svenska arbetsmarknadsmodellen och använda rätt verktyg i rätt sammanhang. I grunden finns en stor samsyn i riksdagen om detta, och det har vi hört i dag. Men tyvärr upplever jag att regeringen vid ett flertal tillfällen tidigare har framfört mycket otydliga ställningstaganden i EU-frågor på arbetsmarknadsområdet.

Låt mig nämna några exempel. Regeringen tvekade innan man till sist skrev under stämningsansökan tillsammans med Danmark gällande minimilöner. Det krävdes hårda påtryckningar från oppositionen.

Ett annat exempel är vacklandet i fråga om plattformsdirektivet. Det har vid flera tillfällen framstått som att det är viktigare att få vissa frågor överstökade och komma överens snabbt än att faktiskt värna den svenska modellen och vår svenska arbetsmarknad, som vi så många gånger har varit stolta över. Detta gör mig bekymrad. Centerpartiet anser därför att regeringen bör vidta åtgärder för att motverka all EU-lagstiftning som hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

(Applåder)

Fru talman! Välkommen till debatten i arbetsmarknadsutskottet.

Jag hade först inte tänkt att begära replik, men efter den sista delen av ledamotens anförande blev jag lite konfunderad. Det gäller framför allt Centerns syn på EU och inverkan på den svenska modellen.

Centern har lagt fram ett yrkande i betänkandet där man vill återgå till det gamla regelverket gällande utstationering innan lex Laval infördes. Det var ett regelverk som var direkt skadligt för den svenska modellen, framför allt inom byggbranschen, vilket tvingade fram skarpa åtgärder.

Fru talman! I samma betänkande har man lagt fram ett yrkande om att man vill motverka all EU-lagstiftning som hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen, vilket införandet av lex Laval tydligt innebär.

Hur är Centerpartiets syn på lex Laval i dag?

Fru talman! Av alla som hade kunnat begära replik på mig var nog Sverigedemokraterna de sista jag hade tänkt mig, i synnerhet i dessa frågor. Här trodde jag ändå att Sverigedemokraterna var samstämmiga med Centerpartiet om att man vill ha den typen av frågor så nära folket som möjligt och inte lyfta upp dem på EU-nivå. Det är just därför vi yrkar bifall till den reservation där vi trycker extra på att Sverige som land ska ta ställning för att arbetsrättsliga frågor ska ligga på varje medlemsland. Att Sverigedemokraterna inte stämmer in mer än vad ni gör om att Sverige som land ska ta ställning gör mig konfunderad. Jag ställer frågan: Varför instämmer ni inte i vår reservation om att göra ett tydligare ställningstagande mot EU?

Fru talman! Jag vill upplysa ledamoten om att Sverigedemokraterna nog är det parti som hårdast driver linjen att svensk arbetsmarknadspolitik är en nationell fråga.

Min fråga gällde lex Laval. Vill Centern återinföra lex Laval, som är direkt skadlig för den svenska modellen? Man vill helt enkelt backa bandet och ge EU mer makt över svensk arbetsmarknadspolitik. Samtidigt finns en reservation som säger tvärtom.

Var står Centerpartiet i dag när det gäller lex Laval?

Fru talman! Jag tackar igen för denna replik.

Jag håller inte riktigt med om vad Sverigedemokraterna framför här. Om ni intar den position som ni hävdar, och som även syns i medierna, blir jag själv konfunderad över varför ni inte ligger på regeringen. Sverigedemokraterna är trots allt ett samarbetsparti i Sveriges riksdag. Varför trycker ni inte på mer och ser till att markera mot den sociala pelaren via de forum som ni har tillgång till nu?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Samhället ska hjälpa den som faller men aldrig någonsin hindra någon att flyga. Det måste finnas en balans mellan individens ansvar och samhällets skyldigheter, företagens möjligheter att skapa vinst och därigenom tillväxt och välfärd kontra den anställdes rättigheter och krav.

Våra erfarenheter och ideologier skär på lite olika ställen utifrån vilket perspektiv vi har. Vissa av våra partier har stöd av den gruppen medborgare som redan har ett jobb, de som redan är medlemmar i ett fackförbund och har haft möjlighet att bygga upp en a-kassa först på agendan.

När intresseorganisationer värnar sina medlemmar, vilket naturligtvis är helt rimligt, blir det allt svårare för den stora gruppen som står utanför och ivrigt knackar på personalingången till sitt första jobb och sin första anställning. Det kan vara Erik med funktionshinder, Eva som har missbruk och psykisk ohälsa bakom sig eller Hind som kom till Sverige och inte lärde sig riktig svenska innan hon skaffade familj och hade några år hemma med barnen.

Parallellt med kraven på att lära sig svenska måste vi ha ett sfi värt namnet, det vill säga ge möjligheter till praktik och kombinationsutbildningar där man får lära sig både svenska och ett yrke samtidigt. Då krävs det att arbetsgivare, privata såväl som offentliga, har ekonomiska och personella resurser att ta emot, lära och utveckla.

Fru talman! Det finns också olika perspektiv när det gäller om de privata företagen är en tillgång eller ett hot mot individer som behöver komma in på arbetsmarknaden. För mig och Liberalerna är svaret enkelt. Arbetsmarknadsutskottet skapar inte ett enda riktigt jobb. Vi politiker skapar inte 14 nya rörläggartjänster i Tierp eller 8 nya servitrisjobb i Åstorp. Till det krävs drivna entreprenörer och arbetsamma företagare, någon som ser potential i en nedgången lokal eller kan se ett hotell där vi andra bara ser en gräsplätt.

Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, och varje vecka ser vi dessutom att antalet som möts av varsel eller uppsägningar ökar. Det är allvarligt; vi är inne i en lågkonjunktur. Men sanningen är att vi trots att vi har många år av högkonjunktur bakom oss inte har lyckats rusta dem som står långt från arbetsmarknaden.

Alla som kan jobba ska jobba. Men då måste det löna sig bättre att gå från bidrag till jobb, och att utbilda sig måste ge mer kvar i plånboken.

Fru talman! Arbetsrätten behöver bli flexiblare för att fler ska få sitt första jobb. Förra mandatperioden gjordes positiva förflyttningar i svensk arbetsrätt, vilket är bra. Sverige behöver en modern arbetsrätt. Men fortfarande finns det regelverk som är anpassade efter en tid när normen var att en person arbetade på samma arbetsplats hela yrkeslivet. Så ser inte arbetslivet ut längre.

Arbetsrätten behöver ha en balans mellan trygghet och flexibilitet, och för oss liberaler innebär det att man ska känna sig trygg på jobbet men också trygg med att hitta ett nytt jobb vid behov. De aviserade förändringarna i a-kassan är ett steg på vägen. Det handlar om trygghet genom kraftig ersättning i starten men också förväntan och incitament att snabbt hitta ett nytt arbete genom omställning.

Om fler ska få friheten att ha en egen lön måste det finnas jobb också för dem som saknar utbildning, erfarenhet och kontakter. Om fler ska kunna få sitt första jobb måste dessutom rätten att provanställa stärkas - tvärtemot vad en del andra här inne har anfört i sina motioner. Då kommer företag nämligen att våga och kunna ge fler chansen att visa vad de går för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

I denna sal har det pratats mycket om att etableringsjobben inte kom på plats tillräckligt snabbt. Regeringen har anklagats för senfärdighet och ovilja. Nu är reformen sjösatt, men jag har ännu inte hört talas om att arbetsmarknadens parter levererat ett enda jobb. Vilken tur då att regeringen håller fast vid nystartsjobben som ett komplement.

Arbetsplatser ska inte bygga murar. Det är lätt att kräva att turordningsreglerna ska bli snävare, att det ska vara svårare att ändra sysselsättningsgrad och att alla ska kunna arbeta heltid. Men de som ska utveckla jobb och skapa arbetstillfällen måste också känna sig trygga. När omsättningen går ned, marknaden sviker och företagarna själva inte kan ta ut lön längre är det rimligt att de kan förändra sysselsättningsgraden för de anställda. Därmed inte sagt att den så kallade hyvling vi ser på en del stora företag är rimlig. Tvärtom är detta både dålig personalpolitik och i förlängningen också dålig företagsekonomi. Det borde företagen veta.

I en motion anförs att man borde få arbeta längre. Det är i ett liberalt synsätt inte bara rimligt utan också nödvändigt. Att arbetsmarknadens parter ger årsrika möjlighet att arbeta längre än i dag är positivt, och vi ser nu att allt fler som uppnått mogen ålder fortsätter att arbeta utifrån sina möjligheter och förutsättningar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Oliver Rosengren (M).

Fru talman! Jag tackar Camilla Mårtensen för ett anförande som inte bara behandlade arbetsrätt utan arbetsmarknadspolitik i allmänhet.

Jag uppfattade kritik mot etableringsjobben. Vilka förändringar av arbetsrätten ser ledamoten framför sig med anledning av det hon anförde?

Fru talman! Nej, jag ser inga direkta förändringar i arbetsrätten för att etableringsjobben ska kunna komma till stånd utan förutsättningarna för dem finns. Men jag är nöjd med att den utfasning av nystartsjobben, som diskuterades tidigare, inte har blivit verklighet, för jag ser svårigheter med att få till stånd så många etableringsjobb som krävs för att möta rådande behov. Då är nystartsjobben ett bra komplement.

Fru talman! Jag uppfattade inte att nystartsjobben nämndes i anförandet. Det förvånar mig att det förs ett resonemang om etableringsjobben men utan förslag på lagändringar. Ska jag uppfatta det mer som en allmän kommentar?

Fru talman! Nej, jag satte faktiskt etableringsjobben mot nystartsjobben och menade att det är bra att nystartsjobben finns kvar. Som det ser ut nu tror jag inte att vi kommer att få fram tillräckligt många etableringsjobb, och jag litar inte på att detta kommer att lösa sig när situationen på arbetsmarknaden blir tuffare och tuffare. Jag tror inte att arbetsmarknadens parter kommer att kunna leverera på det sätt vi vill, och då hoppas jag att vår regering är mogen och modig nog att se vilken typ av förändringar som krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 7, om äldres rätt att arbeta kvar i sin anställning högre upp i åldrarna, och reservation 3, om rätt till heltid och möjlighet till deltid.

Fru talman! I det aktuella betänkandet behandlas en mängd centrala frågor inom arbetsrätten, men jag väljer att rikta min uppmärksamhet mot äldres rätt till fortsatt anställning och rätten till heltidsarbete och möjligheten till deltid.

Miljöpartiet vill uppvärdera äldre personers kompetenser och erfarenheter. I S-MP-regeringen var vi med om att höja åldersgränsen för rätt till studiemedel från 56 år till 60 år. Det var ett viktigt första steg. Vår vision är att ge äldre arbetstagare möjlighet att fortsätta arbeta så länge de önskar och är kapabla. Det handlar om att erkänna och värdesätta den rika erfarenhet och kompetens som äldre medborgare har att erbjuda samtidigt som vi säkerställer deras välbefinnande och hälsa.

Vi vill gå vidare och även säkerställa att den som vill och har möjlighet ska kunna vara kvar i sin anställning längre. I dagsläget ger lagen om anställningsskydd alla som vill rätt att arbeta kvar i sin anställning fram till 69 års ålder. Miljöpartiet menar att rätten att ha kvar sin anställning behöver finnas ännu högre upp i åren.

Arbete är för många en viktig friskfaktor, och jag tycker inte att vi som samhälle kan tacka nej till människor som vill fortsätta att bidra genom arbete. I ett större perspektiv kan det också bidra till att minska ålderismen i samhället. Jag anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att höja gränsen för rätten att kvarstå i anställning.

Fru talman! Det är nödvändigt att komma till rätta med problematiken relaterad till arbetsmiljö i vårt samhälle, särskilt inom välfärden. I de kvinnodominerade branscherna, framför allt vård och omsorg, sliter kvinnor ut sig, och andra arbetar ofrivilligt deltid. Enligt en rapport från Kommunalarbetareförbundet känner sju av tio av deras medlemmar som arbetar inom äldreomsorg och barnomsorg oro för att pensionen inte kommer att räcka eller att de inte ska orka arbeta fram till pensionsåldern. Kvinnor toppar sjukskrivningstalen, särskilt när det gäller stressrelaterade sjukskrivningar. Det gäller inte minst inom hälso- och sjukvård samt vård och omsorg, där pressade arbetssituationer tvingar många att gå ned i tid för att orka eller att lämna sina jobb helt. Detta sker samtidigt som behoven inom välfärden är stora. Men Tidöregeringen skjuter inte till tillräckliga medel för att möta krisen i välfärden, så trots behovet av mer personal begränsas kommuner och regioner av knappa resurser.

För att upprätthålla en god välfärd måste arbetsvillkoren för dem som arbetar inom välfärdsyrkena förbättras. Detta innebär att satsa på en bättre arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor. Miljöpartiet förespråkar rätt till heltid och möjlighet till deltid. Men det är också viktigt att se till att de som arbetar heltid har orken och resurserna att klara det. Därför är investeringar i arbetsmiljö avgörande för välfärdens framtid. Det pågår en hel del initiativ för att ge tydligare rätt till heltid, vilket vi välkomnar. Men det är också viktigt att erbjuda en större flexibilitet för de anställda genom att ge den som vill gå ned i tid den möjligheten. De individuella behoven kan skilja sig åt, och de kan se olika ut under olika delar av livet. Men möjligheten ska finnas. Offentliga arbetsgivare behöver gå före genom att tydligt erbjuda en sådan flexibilitet.

Fru talman! I sammanhanget vill jag också passa på att beklaga att regeringen har valt att ta bort den så kallade återhämtningsbonusen som Miljöpartiet införde 2021. Medel har funnits att söka för arbetsgrupper inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen för att testa egna idéer för förbättrad arbetsmiljö. Det har även kunnat handla om arbetstidsmodeller. Många lyckade och intressanta projekt har testats över hela landet.

Jag beklagar verkligen att regeringen drar undan den här utvecklingsmöjligheten. Det hade varit mycket bättre att låta den fortgå och utvärdera och förbättra modellen än att skrota den i förtid. Vår ambition är att den ska återinföras och stärkas. Den här typen av satsningar är nödvändiga för att förbättra arbetsmiljön.

Vi talar ofta om rätt till heltid, men vi måste också tala mer om ork till heltid. Bättre arbetsmiljö är nyckeln till detta.

Arbetsrätt

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 februari.)