Teresa Carvalho (S)
Vice utskottsordförande, Arbetsmarknadsutskottet
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Bakgrunden till min fråga är att regeringen har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att fler ska vilja engagera sig i rollen som skyddsombud. Det låter ju bra. Skyddsombuden är livsviktiga; de räddar bokstavligt talat liv. Vi delar såklart uppfattningen att det behövs fler som är villiga att engagera sig i arbetsmiljön på arbetsplatsen och att åta sig rollen som skyddsombud.
Men i detta uppdrag till Arbetsmiljöverket är det en formulering som har fått många att reagera. Det är verkligen inte bara jag och Socialdemokraterna som har reagerat utan också de fackliga centralorganisationerna, som sammantaget företräder 3 ½ miljon löntagare, och därtill några av landets mer välmeriterade arbetsmiljöexperter. Det handlar om denna formulering: "Regeringen anser att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte."
Man får väl säga att det är på goda grunder som många av oss har tolkat detta som att regeringen nu öppnar för att särkoppla skyddsombuden från facken, inte minst mot bakgrund av att Liberalerna men även de övriga Tidöpartierna tidigare har drivit just denna fråga. Liberalerna skrev exempelvis så här i sin motion till riksdagen strax före valet: "De regionala skyddsombuden bör ersättas av en ny och mer ändamålsenligt utformad funktion. Huvudregeln för de lokala skyddsombuden bör inte längre vara att de ska tillsättas av de lokala arbetstagarorganisationerna."
Det råder ingen som helst tvekan om att Liberalerna hittills har drivit frågan om att frikoppla skyddsombuden från facken. Detta skulle innebära att vi får fler oorganiserade skyddsombud, och det är allvarligt. Oorganiserade skyddsombud innebär nämligen vingklippta, ensamma och svagare skyddsombud. Och svagare skyddsombud skulle leda till farligare arbetsplatser. Skyddsombuden kan exempelvis inte driva rättsliga tvister på egen hand eller ens förväntas kunna sätta hårt mot hårt när chefen inte gör det som krävs för en god arbetsmiljö. Det är inte för inte som många redan är rädda för repressalier när brister påtalas för arbetsgivaren.
Beroendeställningen blir naturligtvis ännu mer påtaglig om man har en otrygg anställning. Det är alltså såklart ingen slump att det i fackförbund i branscher med många otrygga anställningar också finns färre skyddsombud.
Därför är också de regionala skyddsombuden otroligt viktiga, för de har tillgång till fler arbetsplatser där det inte finns någon skyddskommitté. Det var också därför som vi socialdemokrater i regeringsställning lade fram ett lagförslag om att de regionala skyddsombuden skulle få tillträde till ännu fler arbetsplatser, men det röstade ju högermajoriteten i riksdagen som bekant nej till.
Jag noterar att ministern säger att det inte ingår i Arbetsmiljöverkets uppdrag att föreslå författningsändringar, men det utesluter ju inte heller detsamma. Därför vill jag egentligen veta två saker: Har Liberalerna ändrat uppfattning i den här frågan? Och kan Paulina Brandberg lova att inte göra något som resulterar i en ändring av fackens företrädesrätt att utse lokala skyddsombud?