Interpellationssvar - Kaoset på e22:an - 2024-01-30

Herr talman! har med anledning av den situation som uppstod på väg E22 mellan den 3 och 4 januari i år frågat infrastruktur- och bostadsministern vad han och regeringen avser att göra för att tillse att en liknande situation inte uppstår, om han och regeringen kommer att ta initiativ till att händelseförloppet noggrant utreds samt vilka slutsatser han och regeringen redan nu drar av det inträffade. Interpellationen har överlämnats till mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att över 1 000 fordon med passagerare blev stående i över ett dygn på en svensk europaväg till följd av ett svårt men ändå begränsat snöoväder kan inte beskrivas som något annat än ett misslyckande. Regeringen kan konstatera att det uppstod brister i hanteringen som behöver åtgärdas av de berörda offentliga aktörerna för att tillse att en liknande situation inte uppstår igen.

I Sverige utgår samhällets krisberedskap bland annat från den så kallade ansvarsprincipen. Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar även under krissituationer. I ansvaret ingår att vidta de åtgärder som krävs för att verksamheten ska kunna fungera vid en kris.

Ansvarsprincipen gäller även i det civila försvarets planering inför höjd beredskap och krig, likaså för hanteringen av konsekvenser av händelser under höjd beredskap och krig. Mot bakgrund av händelserna på E22:an i början av januari kan regeringen konstatera att det i den fortsatta upprustningen av det civila försvaret är viktigt att det inte finns några oklarheter gällande roller och ansvar. Samhället måste kunna klara av komplexa situationer med många inblandade aktörer under svåra förhållanden. Regeringen utesluter inte att det kan behöva vidtas åtgärder om ett sådant behov framkommer.

Regeringen kallade för två veckor sedan upp de ansvariga myndighetscheferna och företrädare för den kommunala räddningstjänsten för att få redovisningar av varför insatsen tog så lång tid och vilka åtgärder som skulle behöva vidtas för att undvika att en liknande situation uppstår igen. Regeringen ville med detta möte även understryka vikten av att myndigheter och övriga vars ansvarsområde berörs av en fredstida krissituation agerar skyndsamt vid den här sortens händelser i enlighet med de lagar och förordningar som reglerar dessa aktörers skyldigheter under kriser, höjd beredskap och ytterst i krig.

Situationen på E22:an var en regional händelse, men lärdomarna från hanteringen kan beaktas även på nationell nivå inom ramen för de beredskapsansvariga myndigheternas ansvar. Länsstyrelsen i Skåne län och Trafikverket avser att utvärdera händelsen. Regeringen följer löpande myndigheternas arbete med krishantering och den utveckling som sker för att stärka förmågan till hantering av kris och höjd beredskap.

Herr talman! Den 3 januari vid klockan 9 på morgonen fastnade en lastbil på E22 utanför Hörby i Skåne. Hundratals bilar fyllde sedan på vägen, och snart var det totalstopp och nästan 1 000 bilar med förare och passagerare satt fast på E22.

Herr talman! Som statsrådet sa kan det som inträffade inte beskrivas som något annat än ett monumentalt misslyckande. Människor satt fast i sina bilar i upp till ett dygn, och det är ett rent mirakel att ingen for riktigt illa när E22:an fullständigt proppades igen.

Samordningen av myndighetsresurser misslyckades, och det är uppenbart att ingen tog ledning eller ansvar i den uppkomna situationen, i alla fall inte på det sätt som var önskvärt. Under dagarna efter att detta hände var den minister som ansvarar för rikets infrastruktur fullständigt missing in action. Ett sms med en kortfattad kommentar var allt som kom från honom. Ministern är fortfarande, passande nog, spårlöst försvunnen och vägrar svara på riksdagens frågor om kaoset på E22.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här interpellationen överlämnade ministern till en kollega i regeringen, och trafikutskottet vägrar han att träffa. Det enda som saknas är skylten över Regeringskansliet: Livsfarlig ledning.

Lite drygt två veckor efter händelserna kallades myndigheterna samman av regeringen för att svara på vad som hade hänt, och jag är glad över att den här interpellationen har fått fart på vissa delar av Regeringskansliet.

Herr talman! I svaret hänvisar statsrådet till ansvarsprincipen, som innebär att den som ansvarar för en ordning när det så att säga råder lugn och ro även ska ansvara för den i kristider. Det är väl lovvärt, men det är ju uppenbart att någonting inte har fungerat i det här fallet. Befälsordningen har uppenbarligen varit otydlig, och vi vet inte vad infrastrukturministern gjorde de där dagarna, och vi verkar heller inte få svar på det.

Regeringen har, som sagt, sedan händelserna kallat till sig ansvariga myndigheter och framfört kritik och frustration. Jag har försökt ringa Försvarsdepartementet ett antal gånger för att få reda på om det fördes något protokoll vid mötet, men Försvarsdepartementets registrator vill inte lyfta på luren. Man kan, om man vill vara lite elak, undra vad det innebär för regeringens påstådda handlingskraft när det inte ens verkar råda ordning och reda och handlingskraft på Försvarsdepartementet.

Herr talman! Nu har statsrådet alltså pratat med myndigheterna och ska avvakta Trafikverkets och länsstyrelsens utredningar. Vi får hoppas att dessa båda utredningar noggrant går igenom de båda myndigheternas arbete och ansvar under de 24 timmar som människor satt fast på E22 i Skåne.

I svaret på interpellationen får vi inget besked om huruvida regeringen tänker utvärdera sin egen roll och sitt eget agerande när denna beredskapskollaps - i brist på bättre ord - ägde rum. Men det är trots allt regeringen som styr riket och bär det yttersta ansvaret.

Sveriges regering bär det yttersta ansvaret för att hundratals människor fick sitta och frysa i sina bilar på E22 i upp till ett dygn. Finns det en kultur av handlingskraft i regeringen? Är regeringen verkligen beredd att i alla fall allvarligt resonera och självkritiskt fundera kring sin egen roll? Det framgår inte av vare sig verkligheten eller svaret på interpellationen.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten Magnusson har redogjort för hur det kan se ut när olika myndigheters samverkan inte fungerar i ett utsatt läge. Jag kommer att beröra en annan aspekt av situationen.

I det kaos som inträffade i samband med snöovädret blev det naturligtvis fokus på alla de minst tusen personer som fastnade i sina bilar under mycket lång tid och på insatserna för att rädda dem därifrån. Bandvagnar undsatte dem så småningom, och de var också behjälpliga när en ambulans körde fast i närheten av motorvägen.

Situationen skulle dock ha kunnat sluta mycket illa om det exempelvis hade fötts ett barn på centralsjukhuset i Kristianstad med en akut hjärtproblematik som på grund av sitt tillstånd skulle vara i behov av en mycket snabb transport till sjukhuset i Lund för operation. Under de dygn som trafiksvårigheterna ägde rum inträffade som tur var ingen sådan urakut situation på sjukhuset i Kristianstad. Men det måste finnas en beredskap för att detta kan inträffa när Skåne drabbas av ett liknande väder och trafikkaos.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Region Skåne har tyvärr inget ambulanshelikopteravtal. Men vid Kristianstad Airport finns Sjöfartsverkets räddningshelikopter stationerad, och det är vi i nordöstra Skåne väldigt glada för. Helikoptern finansieras till 30 procent av staten och till resterande del av sjöfarten, och den är avsedd för sjö- och flygräddning.

Herr talman! I denna typ av situationer skulle räddningshelikoptern kunna vara livsavgörande för en svårt sjuk person som akut behöver transporteras till sjukhus i Lund eller Malmö för operation. Det finns alternativa vägar, om de nu är farbara, men det tar betydligt längre tid att färdas med ambulans i ett sådant här väderläge än med helikopter. Det borde ingå i den civila beredskapen att det finns resurser att använda vid denna typ av extraordinära situationer. Men då måste naturligtvis verksamheten vara dimensionerad för att klara krislägen, och det måste finnas någon form av reglerande avtal. Det har vi haft bekymmer med tidigare: att det inte har funnits avtal när man utfört en tjänst.

Jag vill fråga statsrådet hur statsrådet tänker sig att lösa beredskapen för att tillförsäkra svårt sjuka att komma till rätt sjukhus om en sådan här situation skulle upprepas.

Herr talman! Först vill jag tacka min partikamrat Adrian Magnusson, som har ställt interpellationen, inte minst med tanke på att vi socialdemokrater i trafikutskottet förvägrades möjligheten att ställa frågor till infrastrukturministern kring just den aktuella händelsen och kring vad regeringen avser att vidta för åtgärder.

Jag vill också tacka för svaret från ministern. På ett sätt tycker jag att det är ärligt och insiktsfullt när man talar om ett misslyckande - jag är inte riktigt van vid den typen av interpellationssvar i det utskott som jag sitter i. Men trots det finns det saker som jag vill ta fasta på.

Jag har haft politiska uppdrag under väldigt lång tid på kommunal och regional nivå. Det är alltid politiken som har det yttersta ansvaret. Och i svåra situationer, i kris men också i krig, är det viktigt att politiken kliver fram och tar det ansvar som man har. Denna regering har faktiskt gjort tvärtom. Den var frånvarande, och det var oklart var delar av regeringen var.

Som flera före mig har sagt var det bara tur att inget riktigt allvarligt hände under dessa timmar på E22:an.

Bilden när det gäller det inträffade är att samordningen mellan myndigheterna inte fungerade. Det var oklarheter i fråga om befogenheter. Det fanns en rädsla för att fatta beslut eftersom man kunde bli ifrågasatt. Åtgärder kom för sent.

I svaret säger ministern att det är viktigt med en fortsatt upprustning av civilt försvar, att det inte ska råda några oklarheter gällande roller och ansvar och att man också är beredd att vidta åtgärder vid behov. Därför vill jag ställa en fråga till statsrådet. Med tanke på det som har hänt tycker jag att det finns anledning att redan nu dra slutsatser och kanske också peka på åtgärder som man kan göra här och nu.

Vi har en del vinter kvar innan det blir vår, så detta kan hända igen. Dagen efter att vi i utskottet hade uppe frågan om att vi ville kalla till oss infrastrukturministern uppstod det en liknande, men inte lika allvarlig, situation ute på våra vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi alla kan vittna om att vinterväghållningen har försämrats över tid. Jag bor utmed E4:an, söder om Jönköping, och detta kan jag tydligt se där. E22:an blev ett konkret exempel på vad som kan hända.

Jag ser att den rådande situationen är en konsekvens av att vägverk och trafikverk har slagits sönder. Delar av myndigheterna har bolagiserats. Kunskap, erfarenheter och utrustning har försvunnit. Privatisering och avreglering skulle göra samhällsnyttig verksamhet billigare och effektivare. Det har faktiskt blivit tvärtom. Man har kastat ut barnet med badvattnet.

Jag vill gärna ha ett svar på frågan om vilka slutsatser man drar och vilka åtgärder man kan göra här och nu.

Herr talman! Sedan valet 2014 har jag haft den stora äran att representera Socialdemokraterna här i Sveriges riksdag. Jag har också den stora förmånen att representera Skånes norra och östra valkrets. I min valkrets är E22:an direkt avgörande för att människor ska få vardagen att gå ihop.

I de östra delarna av Skåne är infrastrukturen många gånger under all kritik. Här finns ytterst få järnvägsstationer och järnvägsledningar. Det gör att E22:an blir avgörande för att människor ska kunna ta sig till och från jobbet, till och från skolan, till och från släkt och vänner och till och från sjukvård. När E22:an korkar igen påverkar det stora delar av östra Skåne, från norr till söder. Och det påverkar väldigt många skåningar.

Det är svårt för oss som inte satt fast i trafiken den 3 januari att föreställa oss hur det påverkade människor både fysiskt och psykiskt. Det är svårt att förstå den totala känslan av ovetskap, och det är svårt att förstå den oro och rädsla som många som satt fast i bilarna kände.

Historierna från den 3 januari är dock många, för det var många som satt fast i trafiken. Det är historier om hur tusen bilar fastnade i trafiken. Det är historier om hur personer fick smälta snö för att få i sig vätska. Det är historier om hur människor med diabetes satt livrädda i sina bilar för att de inte visste hur de skulle klara situationen om de skulle få ett anfall. Det är historier om hur kylan på natten gjorde att människor satt i sina bilar och var rädda för att faktiskt frysa ihjäl. Det är historier om hur personer fick hitta lösningar för att uträtta sina behov då de satt fast i nästan ett dygn samtidigt som det var storm och kyla utanför. Det är historier om ett mardrömsdygn.

Vad som har varit återkommande i dessa historier är den totala avsaknaden av information. Det är en besvikelse över att det inte fanns några som åtminstone knackade på bilarna och frågade: Hur klarar ni er? Har ni mat? Har ni vatten? Klarar ni kylan? Man knackade alltså inte ens på för att se ifall människorna i bilarna levde. Detta har människor upplevt som en otroligt stor oro - det handlar om framtiden och om det som man fick uppleva.

Dessa historier, herr talman, har också bidragit till att vi socialdemokrater nu menar att vi måste se till att säkra våra vägar och stärka beredskapen.

Är en regering ansvarig för att det snöar? Nej, det är man såklart inte. Däremot är det tydligt att några av de förslag som vi presenterar och framför allt som vi har presenterat hade kunnat göra skillnad. Där har regeringen ett ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Redan i somras krävde vi att det ska finnas en beredskapsgeneral för att koordinera hjälpinsatser mellan länsstyrelser, kommuner, regioner och andra berörda myndigheter. Men det valde regeringen att inte lyssna på. Det hade kunnat göra skillnad i en sådan här situation.

Utöver det menar vi att också andra saker behöver komma till, andra krav och alla andra beredskaper, för att hantera en sådan här situation. Om vi i Sverige ska ha god beredskap behöver vi ha en pålitlig och välfungerande infrastruktur. Alla i Sverige måste kunna lita på vägarna och järnvägarna. Men så ser situationen inte ut. I Sverige korkar nämligen både järnvägar och vägar igen alldeles för ofta. E22:an är tyvärr ett lysande exempel.

Det kommer många vackra ord från ministern och regeringen gällande denna situation. Men faktum är att regeringen med sin politik monterar ned stora delar av vår infrastruktur och inte gör det som krävs. Samtidigt uppmanar man människor att ta sitt ansvar om krisen och kanske kriget kommer. Men ändå väljer man att dra ned på statens ansvar. Exakt vilka signaler skickar detta i tider av oro?

Herr talman! Jag känner mig tvungen att blanda mig i diskussionen. Jag har nämligen i just denna talarstol haft åtskilliga debatter med den förre infrastrukturministern, Tomas Eneroth. Han är inte helt obekant, kan jag tänka.

Det är nästan pinsamt att höra Socialdemokraternas raljerande över regeringen och det som hände på E22:an. Jag har haft flera debatter med den förra infrastrukturministern om bristerna i vinterväghållningen. Den sista hade vi efter att en yrkesförare hade glidit av vägen och slagit ihjäl sig. Då fick jag till svar av den dåvarande infrastrukturministern att vi har ett väl fungerande och modernt sätt att sköta vinterväghållningen.

Jag har snart 50 års erfarenhet av att vara ute på vägarna och har kört i stort sett alla tänkbara fordonskombinationer. Jag har sett utvecklingen genom åren. En sak är säker: Trafikverket har uppfunnit världens bästa ismaskin. Där har vi bekymret. Man förlitar sig på de elektroniska meteorologerna i diket och på att någon vid en datorskärm ska skicka ut resurser för att ploga vägen. De kommer ut för sent, och insatserna är för små.

Om man hade skickat ut insatserna i tid hade situationen på E22:an aldrig uppstått. Det är ett av skälen till att trafikutskottet vill förhöra Trafikverket och inte regeringen. Det är Trafikverket som sköter verksamheten. Det är där bristerna finns, och det är där vi måste ha fokuset. Om de hade skickat ut resurser på vägen hade situationen aldrig uppstått.

Detta har ni socialdemokrater försvarat. Ni tycker till och med att det har varit ett bra sätt att sköta vinterväghållningen. Det som hände på E22:an var ingalunda det enda som hände det dygnet. Det var likadana situationer på E4, E20 och E6 samt på riksväg 50, riksväg 60 och riksväg 62. Skillnaden var att det inte var så många fordon som fastnade där. Men situationerna var likadana. På E20 var det också stopp i Finnerödjabacken, som är ett välkänt ställe.

Under alla debatter som jag har haft med Socialdemokraterna och den förre infrastrukturministern hävdade man att det fungerade väl. Nu vet vi att det inte gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att visa att det största katastrofområdet egentligen är Socialdemokraterna uppmanar jag er att läsa vad Riksrevisionen skriver när det gäller infrastrukturplaneringen. Det står: "I uppdraget till Trafikverket angav regeringen dessutom vissa specifika åtgärder som skulle ingå i Trafikverkets förslag. Riksrevisionen konstaterar att regeringen inte hade några underlag avseende dessa åtgärder när regeringen beslutade denna styrning. Kostnaderna för åtgärderna visade sig sedan överstiga den tillgängliga ekonomiska ramen inom planperioden."

Om man läser hela rapporten, vilket ni gärna får göra, kan man konstatera att Socialdemokraterna har absolut noll koll när det gäller infrastruktur. Det resulterade i det som hände på E22:an. Det är en direkt följd av hur ni har styrt infrastrukturen. Och här sitter ni och raljerar. Det är bedrövligt.

(Applåder)

Fru talman! Denna debatt, som min kollega Adrian Magnusson har begärt att ha med infrastrukturministern, handlar om ett mardrömsdygn i Skåne. Det drabbade dock inte bara skåningar. Också några från Blekinge och resten av landet drabbades på olika sätt.

Det är uppseendeväckande att en ledamot står här och säger att det är Socialdemokraternas fel, men jag ska inte debattera med en annan ledamot i dag. Jag kan däremot konstatera att han i alla fall fick debattera med den socialdemokratiske infrastrukturministern flera gånger. Det är värt att nämna.

Detta handlar om ett mardrömsdygn under första veckan i januari. Arbetspendlare, turister, invånare och blåljuspersonal satt fast och våndades i upp till ett dygn, precis som har konstaterats här tidigare.

Trafikverkets personal ska, i alla fall enligt medierna, ha sagt på ett arbetsmöte att han inte hade någon kunskap om detta. Han visste mer om tågtrafik och var kanske inte rätt person att vara där.

Ministern för civilt försvar tar denna debatt i kväll, vilket är vällovligt. Men är detta ministerns frågor? Försvarsmakten kom ju in med sina bandvagnar ganska sent i processen.

När fick ministern för civilt försvar ansvar för denna fråga? Var det redan den 3 januari, eller kom det senare, när infrastrukturministern vägrade ta dessa frågor? Ifall ministern för civilt försvar fick ansvar för dessa frågor redan den 3 januari undrar jag vilka åtgärder som föreslogs från regeringen och ministern för civilt försvar i det akuta skedet?

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att man här i kammaren låter påskina att infrastrukturministern håller sig undan eller inte tar diskussionen i kammaren. Infrastrukturminister Andreas Carlson är det statsråd som svarar på allra flest interpellationer i denna kammare. Om man författar en interpellation som faller under infrastrukturministerns ansvarsområde kommer han att komma hit och svara på den. Det tycker jag att han har bevisat under det år han har utövat sitt ämbete.

Den här interpellationen är emellertid formulerad på det sättet att man frågar hur regeringen avser att omhänderta erfarenheterna och slutsatserna av det som hänt. Anledningen till att det är jag som svarar på den frågan är att det var jag som samlade alla berörda aktörer efter denna händelse. Jag har, precis som nämnts tidigare, beskrivit den som ett misslyckande. Det var nämligen ett kapitalt misslyckande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man behöver ha några saker klart för sig, och jag är övertygad om att samtliga socialdemokratiska ledamöter i grunden är medvetna om hur den svenska förvaltningsmodellen fungerar. Regeringen är inte operativ på det sätt som man låter påskina. Regeringen styr myndigheten genom anvisningar, förordningar och myndighetsuppdrag.

Vi har alltså inte en förvaltningsmodell som innebär att regeringen kliver in operativt i en pågående krishantering som perdurerar under mindre tid än ett dygn. I de sammanhang där regeringen har en aktiv roll i krishanteringen har vi att göra med längre utdragna kriser som kräver myndighetsbeslut, myndighetsuppdrag och nya anvisningar för att förvaltningsmyndigheterna ska kunna fullgöra sina operativa uppdrag.

Man kan tycka att representanter för ett parti som har haft regeringsmakten under större delen av 1900-talet borde vara medvetna om det vid det här laget. Jag noterar många nedslagna blickar i bänkarna, men det här är alltså att försöka göra någonting till vad det inte är.

Frågan är då hur regeringen kommer att omhänderta slutsatserna av detta, det vill säga myndigheternas misslyckande med att hantera händelsen på ett adekvat sätt.

Jo, för det första konstaterar vi att det behövs en annan ledarskapskultur, vilket jag gjorde tydligt redan under det möte jag höll, och en tydligare förståelse i de här organisationerna för att man behöver ta mandat i sådana här situationer. Jag vill inte vara med om det en gång till att myndigheter dividerar om vem som har eller inte har mandat att klippa upp ett vajerräcke. Det duger helt enkelt inte. Det har jag varit mycket tydlig med.

För det andra kommer vi att ge MSB i uppdrag att göra en utvärdering - inte bara av denna händelse utan också av andra kriser som har ägt rum under året. Det handlar inte med nödvändighet om kriser där hanteringen varit bristfällig.

Vi är av uppfattningen att man kan lära sig något av varje krishantering. Därför kommer MSB att få i uppdrag att göra en helhetsutvärdering av krishanteringen när det kommer till såväl E22 som jordskredet vid Stenungsund och oljeutsläppet i Pukaviksbukten för att se vad vi gemensamt kan dra för slutsatser och få en bättre hantering i det operativa skedet. Det är nämligen i det operativa skedet som myndigheterna som har det operativa ansvaret måste vara bättre på tårna än vad vi såg utspelas vid E22.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet behöver inte bekymra sig över att jag slog ned blicken. Jag tittade i mina papper för att se om jag hade sagt att regeringen borde ha tagit det operativa ansvaret. Jag hittade inte det, för jag sa inte det, men jag förstår att de inövade talepunkterna går före att ge svar på det jag sa. Jag förstår det. Det kan vara så.

Om vi nu ändå ska dunka lite grejer i huvudet på varandra påminner jag om regeringsformen 1 kap. 6 § där det står att regeringen styr riket. Jag tycker att det är någonting man ska ha med sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det blir ju ganska uppenbart här och nästan lite komiskt, skulle jag vilja påstå, hur den samlade högern desperat försöker skydda regeringen. Den sverigedemokratiske ledamoten som var uppe i talarstolen sa till och med att under förra mandatperioden kallade han minsann hit infrastrukturministern och pratade om de här frågorna.

Då var det en politisk fråga, och politiskt ansvar skulle utkrävas av en minister. Men nu, när man själv bär upp den kristdemokratiske infrastrukturministern, är det helt plötsligt en fråga som handlar om ämbetsmän och byråkrater och om att peka finger mot byråkratin, generaldirektören på Trafikverket och andra tjänstemän där. Detta är inget annat än ett inövat politiskt spel.

När man insåg vart det här barkade hän i början av januari tänkte man: "Hur ska vi skydda våra egna statsråd? Det här kan bli en ganska jobbig situation. Det här kan bli ganska besvärligt. Det kan ju vara så att väljare i Hörby, Kristianstad, Ystad eller Malmö börjar utkräva ansvar någonstans. Vi måste snabbt vara framme och peka finger mot byråkratin i det här landet, och mot tjänstemän! Vi måste med alla till buds stående medel skydda infrastrukturministern och regeringen från de politiska effekterna av detta."

Jag tycker att det blir uppenbart i den här debatten att högerns ambition är att skydda ministrar till vilket pris som helst, för jag är som sagt helt säker på att en socialdemokratisk minister hade kommit hit och svarat på frågorna. Jag tror inte för ett ögonblick att Sverigedemokraterna hade accepterat om en socialdemokratisk minister hade sagt att de skulle ta detta med Trafikverkets generaldirektör och att han eller hon skulle få ta det ansvaret.

Det blir uppenbart här att de politiska konsekvenserna ska bekämpas med alla möjliga verktyg. Det är som sagt nästan lite komiskt.

Regeringsinnehav innebär ett ansvar. Att vara statsråd innebär ett ansvar. Man skulle kanske kunna resonera så att det också innebär ett ansvar att vara vice ordförande i ett riksdagsutskott. Det ansvaret måste man vara beredd att axla. Det är tydligt med just den här krisen, som man väl ändå får kalla den, att man inte riktigt är beredd att axla det ansvaret, utan att det gäller att hitta syndabockar någon annanstans i stället. Jag tycker att det är beklagligt.

Om man jämför agerandet under förra mandatperioden med agerandet under den här mandatperioden är det uppenbart att det handlar om ett politiskt spel. Jag påminner återigen om regeringsformen 1 kap. 6 §: Det är regeringen som styr riket. I en parlamentarisk demokrati är det rimligt att ansvar utkrävs av politiker. Det gäller såväl riksdagsledamöter som ministrar.

Regeringen styr riket. Är det något i styrningen av riket som fallerar är det rimligt att regeringen avkrävs ansvar och kommer hit till riksdagen och trafikutskottet och svarar på frågor, men det är uppenbarligen inte intressant eftersom regeringen tydligen ska skyddas till vilket pris som helst.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan konstatera att ministern inte svarade på min fråga. Jag är väldigt väl medveten om att ansvaret för sjuktransporter är regionalt. Men endast 9 av 21 regioner i Sverige har ambulanshelikoptrar för akuta transporter - dock ingen närmare Skåne än Göteborg på västra sidan och Visby på högra flanken, och det är alldeles för långt i en tidskritisk situation där man snabbt måste nå ut för att transportera en patient till rätt vårdnivå. När en sådan här väder- och trafiksituation uppstår måste någon gå in och ta ansvar, och denna någon anser jag är staten. Medborgarna måste kunna garanteras detta. Det måste finnas en beredskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska också säga att det faktiskt händer att man använder räddningshelikoptrar i den här typen av situationer. Det har hänt. Det behövs en beredskap för det, och ett avtal. Det har blivit problem vid något tillfälle när regionen inte velat betala när en akut situation inträffat, så jag hoppas att statsrådet kan medverka till att se över möjligheten att använda räddningshelikoptrar exempelvis vid sådana här svåra trafiksituationer när det inte finns ambulanshelikoptrar att tillgå.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att inte heller jag fick svar på min fråga om vilka slutsatser regeringen drar i nuläget, och om man ser att man kanske behöver vidta åtgärder här och nu med tanke på det som hände. Det är ändå en bit vinter kvar innan vi kör på snöfria vägar.

För ungefär en vecka sedan gjorde statsrådet ett inlägg på X, tidigare Twitter, där han förklarade den svenska förvaltningsmodellen precis som han också gjorde här nyss. Jag tycker att det kan vara på sin plats att påminna om hur det var när statsrådet var i opposition. När det gällde både Pisaresultaten 2021 och våra många, stora diskussioner om corona lyfte den dåvarande oppositionen vikten av att företrädare för regeringen kom till riksdagen och redogjorde för läget. Och det gjorde de.

När statsrådet satt i näringsutskottet yttrades vid något tillfälle att det är på sin plats att energi- och digitaliseringsministern dyker upp i näringsutskottet och redogör, och det gjordes också vid de tillfällena. Den rätten, att ministern som har det yttersta ansvaret skulle komma till utskottet, förvägrades vi socialdemokrater i opposition.

Vi socialdemokrater har krävt en oberoende granskning av det som hände. Vi har krävt att ministern kommer till utskottet. Men den nuvarande regeringen vägrar, trots att regeringens vakthund låter som den gör. Jag vill gärna ha något ytterligare svar på min fråga.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka min kollega Adrian Magnusson för den här otroligt viktiga interpellationen, som faktiskt belyser så mycket mer än problemen som inträffade den 3 januari. Vi har just nu en SD-styrd regering som kräver att medborgare ska vara beredda på krig och kris, samtidigt som vi har ett samhälle som inte ens kan hantera dessa typer av kriser på ett godkänt sätt. Det var ett mardrömsdygn på E22:an. Det är bland annat det vi samtalar om i dag.

Kollegor har sagt det före mig, men jag upprepar det gärna igen: Regeringen och staten måste ta sitt ansvar. Vi vet alla att staten måste stå stark när människor känner sig svaga och utsatta. Det är uppenbart att regeringen hanterar dessa frågor på ett lika tragiskt sätt som man hanterar välfärden. Utan en fungerande infrastruktur, utan en fungerande välfärd, utan en fungerande vård och utan en fungerande beredskap sviker samhället sina medborgare i situationer av kris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Våra socialdemokratiska förslag finns att läsa. I de här frågorna har mina kollegor i trafikutskottet gått ut med förslag om till exempel en beredskapsgeneral, som jag nämnde i mitt förra inlägg. Men det handlar också om krav på snökedjor för tung trafik, högre böter och andra sanktioner när det gäller vinterdäck för tung trafik och så vidare. De här förslagen finns att läsa, och min uppmaning till regeringen och ministern är att ta del av dem. Uppenbarligen finns det mycket mer att göra. Vi lägger åtminstone förslag på bordet.

(Applåder)

Fru talman! Vad bra att ni i Socialdemokraterna lägger fram förslag! Men ni får gärna komma till mig och fråga, så att ni lägger fram förslag som fungerar i praktiken! De förslag som jag har sett hittills kommer tyvärr inte att funka.

Ni står här och utkräver ansvar av regeringen. Då måste man ställa sig frågan: Varför gjorde ni ingenting själva när ni hade regeringsmakten? Bristerna i underhållet av vintervägar påtalades åtskilliga gånger. Människor omkommer. Vi får stopp i trafiken och i flödena till privatpersoner och industri. Då svarade ni att det fungerar alldeles utmärkt. Nu säger ni helt plötsligt att det inte fungerar alls. Då måste man ställa frågan: Hur ska ni ha det? Det hade varit klädsamt om ni hade gjort någonting under den tid ni hade regeringsmakten i stället för att nu stå här och påtala brister som ni faktiskt har skapat själva. I rapporten från Riksrevisionen är det tydligt att ni inte har koll på infrastruktur över huvud taget. Kom inte och raljera i de här frågorna, utan försök sätta er in i detta, ta ansvar och hjälpa till i svåra stunder! Det är någonting vi alla behöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag ser ryggdunkandet här, men man blir lite ställd när man hör en sverigedemokrat säga att en socialdemokrat som vill lägga fram förslag bör fråga en sverigedemokrat först. Så talar ett auktoritärt styre. Låt detta bli en varning inför framtiden! Det är inte så vi vill ha det.

Under det här mardrömsdygnet satt tusen bilar fast i kön med flera personer i varje bil. Anhöriga, arbetskamrater och andra satt hemma och undrade hur det skulle gå. Många av dessa personer tittar på debatten i dag. Jag tror inte att de blir särskilt imponerade av att de som nu har ansvaret säger att allt är Socialdemokraternas fel och att det blir ett skuldbeläggande.

Jag tycker att frågorna till ministern har varit tydliga och raka: Vem har ansvar? När kan ansvar utkrävas? Vilka lärdomar ska vi dra? Jag blir förvånad över den upprördhet som visas. Man blir totalt förlamad av att få frågor om att man själv har ansvar. Regeringsföreträdarna ska naturligtvis vara stolta över den makt de fått till låns, bära upp det ansvaret och svara på frågorna som kommer här i kväll. Jag upprepar min fråga till ministern för civilt försvar: När blev denna fråga ministerns ansvar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska börja med att svara på Ewa Pihl Krabbes fråga efter att ha fått den två gånger. Det korta svaret är att man typiskt sett inte flyger helikopter i den här typen av väderlek på grund av risken för nedisning.

Den socialdemokratiska ledamoten har helt rätt i att regeringen styr riket. Det jag försökte förklara i mitt föregående inlägg här i talarstolen var hur regeringen styr riket. Denna omständighet borde inte vara någon nyhet för Socialdemokraterna. Regeringen styr riket genom sina myndigheter. Myndigheterna har det operativa ansvaret.

Om det är så att det finns strukturella problem och fel bär naturligtvis regeringen ansvaret för att rätta till dem. Det är som bekant på det sättet att Sverige är behäftat med en lång rad strukturella problem och fel som en konsekvens av hur det här riket har styrts över tid. Vi arbetar just nu för att rätta till de strukturella problemen på en lång rad områden.

Utesluter jag att det finns strukturella problem i botten för den här hanteringen? Nej, det gör jag inte. Det är därför vi kommer att låta genomföra en oberoende utvärdering av krishanteringsinsatserna. Det gäller inte bara den här händelsen utan även andra kriser som har präglat Sverige under året. Det tror jag är helt nödvändigt för att bli bättre och se till att ha bättre strukturer för att hantera detta.

När det kommer till den operativa hanteringen är min uppfattning, som stärkts av det samtal jag hade med myndigheten, att kulturen är uppströms strukturen. Det som behövs i berörda organisationer är en kultur av handlingskraft, ansvarskänsla och vilja att göra rätt. Strukturen är sekundär. Men vi ska göra strukturella förändringar om det behövs.

Det finns en illustrativ omständighet som jag tycker är belysande för detta. En organisation som var en av de snabbaste på plats när den väl blev begärd som stödresurs var hemvärnet, som präglas av frivilligkrafter. Det är en organisation som jag vill mena präglas av den kultur som är nödvändig i den här typen av situationer och som går ut på att vilja lösa uppgiften. Det är en kultur där man inte dividerar om vems mandat och vems ansvar det är utan försöker lösa uppgiften så snabbt som möjligt. Det var också bland annat tack vare hemvärnets insatser som evakueringen när den väl kom igång, i ett alldeles för sent skede, gick förhållandevis snabbt, vilket sannolikt var det som ledde till att den obehagliga situationen på E22 sedan kunde få ett lyckligt slut. Detta tycker jag är illustrativt för någonting som behövs i flera förvaltningsmyndigheter. Man behöver få på plats en tydlig kultur där uraktlåtenhet i skarpa situationer inte är ett alternativ.

Den underförstådda premissen för frågeställningen är idén om att regeringen ska gå in och operativt hantera situationer som pågår under ett mycket kort tidsförlopp. Frågan som ställs är var infrastrukturministern var under exakt de här 24 timmarna. Om man har den idén krävs det en helt annan förvaltningsmodell, men något sådant förslag ser jag inte från Socialdemokraterna här i dag.

(Applåder)

Fru talman! Att de här inövade talepunkterna ska repeteras förstår jag. Men jag har aldrig någonsin påstått det som jag tror att ministern själv skrev på X, tidigare Twitter: att han borde ha åkt ned i någon bandvagn till Hörby, satt sig i något litet skjul där ute och lett arbetet på plats. Jag har aldrig sagt det. Men jag tycker att man i händelse av kris bör veta var den högsta ansvariga personen i riket befinner sig och vad den gör under de här timmarna. Regeringen styr riket även under tider av kris, vill jag ändå påstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är lustigt att raljant bli uppläxad för raljans och bristande ansvar av någon som från sekund ett sedan det här hände har ägnat all sin tid åt att hitta en syndabock som är långt bort från regeringen. Det är ganska intressant. Jag tackar för den lilla uppläxningen, eller vad jag nu ska säga.

Här lämnas många frågor obesvarade. Vi får inte riktigt veta var infrastrukturministern var. Vi får reda ut det på annat sätt. Vi får inte svar på det i dag i varje fall.

Om jag ska avsluta i en lite mer positiv ton uppskattar jag ändå att statsrådet i sitt andra svar säger: Det kanske är så att det finns strukturella problem. Då kanske vi måste lösa dem. Det var ett bra initiativ att kalla upp myndighetscheferna och ha en diskussion med dem. Hur ska vi se till att det inte händer igen?

Samtidigt måste man ändå komma ihåg hur det är. Jag tror att det var Harry S Truman som hade en skylt på sitt skrivbord i Vita huset där det stod: The buck stops here. Regeringen har fortfarande ansvaret. Den kan inte frånhända sig ansvaret bara för att den känner för det.

Jag uppskattar att statsrådet i sitt andra svar kom fram till dessa frågor. Vi är beredda att titta på strukturella lösningar. Men jag vill återigen upprepa att jag aldrig någonsin har påstått att ministern skulle sitta nere i Hörby. Jag förstår att det är vad man vill påskina. Men det har jag aldrig sagt.

(Applåder)

Fru talman! Likväl är det en underförstådd premiss som Adrian Magnusson med flera ger uttryck för i debatten. Man ställer frågan om var exakt någonstans infrastrukturministern befann sig under dessa 24 timmar. Det är att låta påskina att infrastrukturministern som sådan skulle ha haft en operativ roll.

Frågan har ställts: Var någonstans var regeringen? Vilket ansvar togs under dessa 24 timmar som situationen var perdurerande? Min invändning är att man då inte har förstått hur den svenska förvaltningsmodellen fungerar.

Ja, the buck stops here. Det gör det i så måtto att regeringen är ytterst ansvarig för utvecklingen i Sverige över tid i det lilla och i det stora. The buck stops here i så måtto att om man 2026 tycker att Sverige har blivit ett sämre land efter de fyra år vi har lagt betydande möda på att städa upp efter de problem vi fick ärva, om man tycker att utvecklingen inte har vänt åt rätt håll, ska man naturligtvis rösta efter den slutsatsen.

Idén är att ministrar ska gå in och vara operativa i snabbt pågående kriser. Man kan naturligtvis ha den uppfattningen. Men då måste man lägga fram ett förslag som bygger på en helt annan förvaltningsmodell än den vi har valt i Sverige.

Vi ska utreda om det finns strukturella problem. Men min uppfattning är att det också finns kulturella problem. Det är en fråga om ledarskap respektive organisation. Vi har en väldigt bra diskussion. Vi kommer att återkomma när utvärderingen är tillsatt och när den är genomförd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.