Interpellationssvar - Unga mäns psykiska ohälsa - 2024-01-25

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag och regeringen kommer att tillse att kunskaperna ökar om hur vi kan underlätta för unga män att söka hjälp samt främja unga mäns psykiska hälsa. Eva Lindh har också frågat mig vilka insatser jag ser som prioriterade för att möta behovet av insatser för att ge unga män möjligheter till en bättre uppväxt och framtid. Eva Lindh har även frågat mig hur jag arbetar för att minska antalet självmord bland unga. Eva Lindh har slutligen frågat mig om jag ser fler möjligheter till samarbete kring psykisk ohälsa i Norden.

Jag instämmer i Eva Lindhs uppfattning att vi har ett gemensamt ansvar för att se till att alla barn och unga får en bra uppväxt och möjligheter att utvecklas efter sina egna förutsättningar. I det arbetet är insatser för att möta barns och ungas psykiska ohälsa av stor betydelse, liksom insatser för att minska ojämlikheter i hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ökad kunskap om normer för manlighet och mäns livsvillkor är en förutsättning för att verksamheter ska kunna bemöta pojkars och mäns olika behov. Det är viktigt att alla aktörer i samhället, utifrån sina respektive roller och ansvar, skapar förutsättningar för pojkar och män att söka hjälp i ett tidigt skede och få tillgång till effektiva insatser för att minska risken för psykiskt lidande för enskilda individer såväl som för personer i deras närhet. Det kan bidra till ökad jämställdhet och bättre hälsa för alla. Regeringen genomför flera satsningar för att stödja berörda aktörer i det arbetet och för att skapa förutsättningar för en god hälsa i barn- och ungdomsgruppen, inte minst för pojkar och män. Det handlar bland annat om nationella forskningsinitiativ, stöd till civilsamhällets organisationer och riktade myndighetsuppdrag. Ett exempel är det uppdrag som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Folkhälsomyndigheten redovisade under 2023 och som innehåller en kartläggning av ungas psykiska hälsa. I kartläggningen lyfts viktig kunskap om ojämlika levnadsvillkor, könsskillnader och jämställdhet hos unga fram. Resultatet från kartläggningen utgör ett viktigt underlag till stöd för olika aktörer i den fortsatta utvecklingen av insatser inom området.

När det gäller frågan om insatser för att ge unga män möjligheter till en bättre uppväxt och framtid har regeringen initierat ett stort antal åtgärder.

Regeringen har gett Socialstyrelsen, tillsammans med ett flertal berörda myndigheter, ett uppdrag att ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga till och med 20 års ålder. Programmet ska medverka till att främja barns och ungas hälsa och utveckling, förebygga ohälsa och skapa förutsättningar för förbättrad hälsouppföljning.

Det handlar också bland annat om införandet av ett fritidskort som ska ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra genom ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv, satsningar på idrottsverksamhet i utsatta områden och insatser för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet, bland annat genom framtagandet av en nationell strategi.

Avseende det suicidpreventiva arbetet genomförs också flera insatser. Staten och Sveriges Kommuner och Regioner har ingått en överenskommelse inom området psykisk hälsa och suicidprevention som omfattar drygt 1,6 miljarder kronor för 2024 och som innehåller riktade medel för att utveckla det suicidpreventiva arbetet. Vidare har Suicidanalysutredningen (S 2023:01) i uppdrag att bland annat analysera och föreslå hur ett nationellt ansvar för breda händelseanalyser, så kallade haverikommissioner, efter suicid kan utformas.

Av Tidöavtalet, som är en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, framgår att en ny nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention ska tas fram efter redovisning av myndighetsuppdrag den 1 september 2023 och att en nationell samordnare med ett samlat ansvar för det suicidpreventiva arbetet ska tillsättas.

Dessa insatser kommer att bli viktiga för den fortsatta utvecklingen av arbetet inom området.

Avslutningsvis vill jag framhålla att jag och regeringen sätter stort värde på det nordiska samarbetet och ser fram emot att ytterligare utveckla detta vidare, inte minst genom Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet 2024. Inom ramen för ordförandeskapet kommer vi bland annat att anordna en folkhälsokonferens med fokus på en god och jämlik hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar socialministern för det gedigna svaret. Det uppskattas verkligen.

För mig handlar jämställdhet om att ge både flickor och pojkar så likvärdiga förutsättningar att utvecklas och få ett gott liv som möjligt. När vi pratar om jämställdhet är det viktigt att prata om både flickor och pojkar. Det är därför det verkligen känns bra att vi kan ha den här diskussionen och debatten här i dag.

För att nå dit måste vi lära oss mer. Vi måste se på hur barn och unga människor uppfattar sin situation och vad vi behöver göra för att stötta på bästa sätt. Psykisk ohälsa bland unga är ett växande samhällsproblem och har varit det en tid.

Det finns könsskillnader när det gäller den psykiska ohälsan bland unga. Det handlar framför allt om att pojkar och män - inte bara unga - har svårare att prata om känslor men också att söka hjälp. Det innebär i förlängningen att man går och bär på sina egna känslor, såsom sorg, oro och nedstämdhet, alldeles själv. Det kan vara förödande för den psykiska hälsan.

Den ideella organisationen Under Kevlaret jobbar sedan flera år tillbaka med att stötta killar och unga män i att möta sina känslor. De gav för några år sedan ut rapporten Hellre Tabasco än känslor, som verkligen visar på hur svårt det kan vara. De hade intervjuat 1 000 pojkar. I de intervjuerna säger var tredje kille att han hindrar sig från att visa känslor för att inte framstå som svag. En fjärdedel säger att de ofta känner ångest, oro, sorg och nedstämdhet. Rapporten heter det som pojkarna också säger - de skulle hellre dricka tabasco än gråta framför sina killkompisar. Det ger en tydlig bild av hur behovet ser ut och vad vi behöver göra.

De här känslorna kan också leda till ökad risk för självmordsförsök. Det känns hårt att säga det, men det är faktiskt så det är; det är många män som försöker ta sitt liv. I Sverige har studier uppmärksammat pojkars svårigheter att klara skolan. Man tror att det hänger ihop. Missbruk, spelande och sömnsvårigheter är också aspekter som påverkar unga mäns psykiska hälsa negativt.

Den forskningsöversikt som Nordiska ministerrådet har gjort sammanfattar det kunskapsläge som vi har i dag. Man säger att det är väldigt svårt och att det finns stora utmaningar: Vi har inte tillräcklig samlad kunskap, och vi behöver samordna insatserna. Vi måste också underlätta för pojkar och unga män att söka hjälp när de behöver det. Vi har ett gemensamt ansvar för att alla barn ska få en bra uppväxt och möjligheter att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Skillnaderna i hälsa ökar också. Det här är otroligt viktigt att ta med sig. Det finns skillnader mellan pojkar och flickor, men annat spelar också roll. Den ojämlika hälsan ökar tyvärr, och det behöver vi politiker ta ansvar för.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för denna möjlighet att särskilt lyfta fram just mäns och pojkars situation i det här sammanhanget. Vi har ofta - och ska ha - en diskussion om hur unga flickor har det. De har det väldigt besvärligt. Vi vet att många har ökande nivåer av oro, ångest och stress kopplat till många faktorer. Det finns olika saker i livet som påverkar på olika sätt. Men vi vet samtidigt att män och pojkar i större utsträckning väljer att ta sitt liv; man hamnar i en situation där man inte ser någon annan utväg. Det är en situation som ingen ska behöva hamna i. Därför uppskattar jag att vi tar tillfället i akt att diskutera den här situationen särskilt.

Jag tycker att det finns några saker som är särskilt uppseendeväckande vad gäller män. Eva Lindh talar om möjligheten att tillsammans med andra i olika situationer prata om livet och de här sakerna. Det tycks vara svårare för män. Det tycks vara så att män har lite mindre tillgång till detta än vad kvinnor har. I den nationella folkhälsostudien från 2022, tror jag att det var, framgick det tydligt att män upplever en större emotionell ensamhet än kvinnor; man upplever att man inte har någon att anförtro sig till eller samtala med när det gäller frågor som på olika sätt rör känslolivet.

Det vet vi också när vi tar olika initiativ för att möta känslor av ensamhet i Sverige. Det är svårare att nå fram till män i de här sammanhangen. Det behöver vi fundera på. Hur kan vi och civilsamhället organisera oss? Hur kan våra myndigheter och andra fundera på hur vi också når männen? Det gör vi förstås, men det finns uppenbart mer att göra.

Jag tänker också på den mycket intressanta och oroväckande studien som kom från Kairos Future där man mäter hur människor ser på sitt eget liv. Där var den grupp i samhället som hade störst känslor av meningslöshet i förhållande till sitt eget liv unga män. Det hade ökat mycket kraftigt i befolkningen som helhet och inte minst för den gruppen. Det är verkligen något att fundera på.

Nu har vi ett antal initiativ och inte minst en strategi för ökad psykisk hälsa. Min uppfattning är att vi i mycket högre utsträckning måste mobilisera hela samhället i de här frågorna, myndigheter i bred mening, kommuner och regioner förstås och att inte bara se det som ett vårduppdrag. Det är viktigt.

Där ska vi göra insatser för att korta tider och annat. Men som Eva Lindh också pekar på gäller det att vi får ett samtalsklimat för både kvinnor och män där vi kan tala om de här sakerna. Det gäller att både kvinnor och män ser att de har en möjlighet och att det är helt okej att söka hjälp när de inte mår bra. Det behöver vi helt uppenbart arbeta mer med. Jag är glad att vi har den här diskussionen.

Relativt snart får vi ett betänkande från utredningen om haverikommission om självmord. Där har vi en förhoppning om att vi ska göra bättre analyser om de situationerna. Det ska vi inte göra för att peka finger utan för att lära oss mer om hur vi ytterligare kan arbeta för att skapa ett skyddsnät och förebygga situationer. Där behöver naturligtvis skillnaderna och dimensionerna rörande såväl män som kvinnor finnas med.

Fru talman! Också jag vill understryka att vi inte glömmer bort unga flickors psykiska ohälsa. Den är stor och verkligen värd att uppmärksamma. Men att man inte söker hjälp för de unga pojkar som lider är någonting som vi behöver adressera särskilt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har också sett det. Jag har i många år arbetat som skolkurator och socialsekreterare. Det handlar inte om att jämföra. De unga människor som lider av psykisk ohälsa måste vi verkligen ta på allvar och göra stora insatser för. Men jag har också sett att det är lättare generellt för flickor att söka hjälp.

Det har kanske gått lite längre för de pojkarna som ändå gör det till slut. De talar inte heller med sina kompisar. De dricker hellre tabasco än att tala om känslor eller gråta inför en kompis. Det behöver vi särskilt beakta. Vi måste ta oss an hela den avgörande frågan om den psykiska ohälsan bland våra unga. Det är verkligen bekymmersamt.

Jag vill också säga något om känslan av ensamhet. Framför allt har man sett det tydligt när man ser studier på äldres hälsa. Känslan av ensamhet spelar roll inte bara för den psykiska hälsan utan också för den fysiska. Det blir också så för oss alla. En känsla av ensamhet behöver inte alltid vara att man är ensam, utan det handlar om känslan av ensamhet.

Det är väldigt bra med det nationella forskningsinitiativ som regeringen tar. Man ska också stödja civilsamhällets organisationer. De har en avgörande och viktig roll. Jag har till exempel följt med intresse Locker Room Talk som verkligen jobbar på ett bra sätt och med metoder som gör skillnad.

Det handlar om att man finns i pojkarnas vardag. Det är pojkarna som man framför allt riktar sig till. Man ska finnas i deras vardag där de är på sin idrottsträning. Det är väldigt avgörande, och det är ett långsiktigt arbete.

Det civilsamhällets organisationer gör är viktigt. Men jag kan inte låta bli att ändå känna en oro. Vi har en politisk åtskillnad. Jag vet att Kristdemokraterna ofta talar om att vi ska värdera detta, och att resurserna till välfärden är viktiga.

Jag ser hur det ser ut i kommuner och regioner som skulle ha möjligheten att göra mer insatser. Det är bra med de riktade insatserna. Det är bra att det uppmärksammas. Men det måste finnas en grundnivå att möta unga människors psykiska ohälsa.

Blir det neddragningar i kommunerna och regionerna drabbar det också den verksamhet som ska finnas. Klarar man inte av det man redan har i sitt uppdrag kanske man inte kan arbeta mer uppsökande för både flickor och pojkar så att unga verkligen får det stöd som de behöver.

Jag är tacksam för svaret. Det finns en hel del som jag kan hålla med om. Men det grundläggande för hur välfärden kommer att klara sitt uppdrag framöver känner jag stor oro för och också för att det ska drabba just den här gruppen.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för detta inlägg! Det var intressant att höra om de rapporter som Eva Lindh refererar till.

Först till frågan om välfärden. Det är oerhört viktigt att vi klarar att upprätthålla en god och fungerande välfärd. Det är inte minst inflationen som spökar för kommuner och regioner. Det gäller att bekämpa den och se till att vi gör kloka saker och rätt saker. Det är klart att vi följer utvecklingen för detta och ser de behov som finns. Där är också resursfrågan viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller till exempel barn- och ungdomspsykiatrin har vi höjt stödet för att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin från 380 miljoner med den förra regeringen till 530 miljoner, som var ett av mina första beslut. Det håller vi nu i.

Det är samma sak med överenskommelsen med SKR. Den ligger kvar på samma nivåer som tidigare. Därutöver har vi tillfört till exempel ett sektorsbidrag till hälso- och sjukvården och ökade statsbidrag till kommuner och regioner. Men vi behöver såklart följa framöver hur det utvecklas.

Det är viktigt att vi fäster lite särskild uppmärksamhet på mäns och pojkars situation. Därför uppskattar jag också det här utbytet. Bilden i samhället drar ofta i en annan riktning. Det beror delvis på att män och pojkar inte luftar den här typen av tankar på samma sätt. Därför blir inte riktigt ljuset på den frågan alltid på det sätt som det borde, som Eva Lindh pekar på.

Det är någonting för oss att ta med oss. Det gäller att vi utvecklar våra metoder och ser till att vi har de glasögonen på oss när vi utformar reformer på området. Vi ser fram emot att kunna nå både flickor och pojkar.

Eva Lindh nämner skolan. Där finns en del bekymmer. Det är möjligt, kanske rent av troligt, att en del av de sätt som läroplanerna är utformade kanske i särskild utsträckning har missgynnat pojkar. Det finns i varje fall en del som hävdar detta. Man har gått från faktakunskaper till ett annat förhållningssätt i utvärderingen av kunskaperna. Det är någonting som vi nu ser över. En del förändringar har redan gjorts. Förhoppningsvis kan det bidra till att minska funktionen av den typen av saker i skolan.

Vi ser fram emot att ha med de aspekterna när vi arbetar med den nationella strategin för en psykisk hälsa och suicidprevention. Men det gäller också att vi ser till att frågan är synlig i olika sammanhang och inte minst när det gäller det suicidpreventiva arbetet.

Fru talman! Resurser till välfärden är verkligen avgörande. Men ibland låter det som om regeringen säger att det bara handlar om en tillfällig svacka, och även om det bara skulle vara en tillfällig svacka är tiden nu för dessa unga människor. Denna otroligt viktiga tid i deras liv kommer ju inte tillbaka. Stödet till barn och unga vuxna som har problem med psykisk ohälsa måste finnas nu, inte framöver eller om några år.

När kommuner och regioner nu faktiskt drar ned, för det är ju så det ser ut i verkligheten, uppstår svårigheter som inte går att ta igen sedan. Min stora oro är därför att det ska vara tuffa år framöver oavsett vad som händer. Jag oroar mig för alla de unga som har psykisk ohälsa. Vi borde ge dem allt det stöd som de behöver.

Låt mig bara säga - och jag hoppas att statsrådet inte ser detta som ett hot utan som ett löfte - att jag kommer att fortsätta att följa frågan. Jag brinner för detta. Jag tycker också att vi gemensamt ska följa detta, som jag skrev i min interpellation, för vi kan lära oss mycket tillsammans i Norden. Vi har likvärdiga förutsättningar och kan lära oss av varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jämställdhet är viktigt, att det blir goda förutsättningar för både flickor och pojkar. Därför tackar jag för debatten, och jag tackar också för det utförliga svaret. Vi kanske ses här igen i en uppföljande debatt framöver för att se vad som händer. Jag hoppas verkligen att det blir insatser för pojkarna också.

Fru talman! Det kan aldrig vara ett hot att riksdagens ledamöter är engagerade i människors psykiska hälsa och de utmaningar som psykisk ohälsa kan föra med sig i livet. Jag ser det som ett utomordentligt bra löfte. Ju fler som är engagerade i de här frågorna, desto bättre är det för samhället som helhet.

Vi följer förstås frågan om resurser. Jag har nämnt att vi fortsätter att hålla i den ökade satsning vi gör på barn- och ungdomspsykiatri. Vi jobbar med att stärka gemenskapen för människor, så att färre ska behöva uppleva den ensamhet som kan vara en bakomliggande orsak till att de mår dåligt.

Vi behöver förstås se till att vården blir tillgänglig och kommer människor till del när de söker den, men vi måste också arbeta med faktorer som påverkar detta. Det handlar om att ungdomar sover för lite, har för lite fysisk aktivitet och ägnar väldigt mycket tid åt ostrukturerad men tidskrävande skärmanvändning. Det är också något som vi behöver fundera på och analysera. Till detta kommer också skolan. Det finns många faktorer som vi behöver diskutera och fundera på hur de påverkar killar respektive tjejer.

Jag förde själv väldigt många sådana samtal på OECD:s hälsoministermöte i veckan, där vi talade mycket om detta. Många länder upplever en ökande psykisk ohälsa - både att folk söker mer hjälp och att de de facto mår sämre på olika sätt. Där behöver vi hjälpa varandra mellan länder, inte minst de nordiska länderna, som ju liknar varandra i mycket. Vi har liknande utmaningar i våra hälsosystem. Där kan vi, precis som Eva Lindh pekar på, dra mer nytta av varandra och se vem som gör saker som gör att vi lyckas. För det är som Eva Lindh säger: Tiden har vi inte riktigt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.