Fru talman! Jag lyssnade väldigt uppmärksamt, men jag hörde fortfarande ingenting om vad statsrådet vill med karensen. Har statsrådet inga visioner? Varför har statsrådet över huvud taget tagit denna portfölj, detta enormt viktiga uppdrag, om hon inte vill något med karensen? Det tror jag att de som lyssnar på denna debatt undrar nu.
Vi, den socialdemokratiska regeringen, tillsatte Karensutredningen under vår tid. Den regering som Anna Tenje företräder lade ned den utredningen för ganska precis ett år sedan, trots att statsrådet själv bara en månad tidigare sa här i kammaren: "Det är väldigt viktigt att den utredning som vi här har nämnt flera gånger får fortgå." Att statsrådet kan vända på en femöring när det gäller sjukförsäkringen vet vi alltså redan. Vem i regeringen som då vred om armen på statsrådet för att hon skulle ändra sig vet jag inte, men det kan inte ha varit en särskilt rolig upplevelse i alla fall.
Frågan är vem som ska vrida om vilken arm på statsrådet framöver för att vi ska få fram ett mer rättvist karenssystem i Sverige. Sverige är det enda landet i Norden som har dubbla självrisker i sjukförsäkringen, fru talman. Inget annat nordiskt land har karensavdrag i sin sjukförsäkring. Bara Sverige har det.
När högern pratar om sjukförsäkringen och om sjuka människor är det alltid med undertonen att människor skulle fuska eller stanna hemma, mygla, om det inte fanns dubbla självrisker i sjukförsäkringen. Det tycker jag är märkligt. Det är en konstig människosyn, och jag undrar vad den grundar sig i.
Är det så att statsrådet inte skulle utföra sitt väldigt viktiga uppdrag om hon inte fick avdrag på sitt arvode om hon inte gick till jobbet? Är det enda anledningen till att hon har det uppdrag hon har? Jag tror inte det. Jag vet att det inte är så för mig i alla fall. Jag vet också att de allra flesta människor går till sina jobb för att de tycker att det är viktigt. De har ett ansvar som de ska uppfylla, och de vill inte sätta sina kollegor på pottan, utan de vill utföra de uppgifter som de är ålagda.
Vi vet genom en enkät från Handelsanställdas förbund att sju av tio har gått till jobbet sjuka minst en gång det senaste året och att den vanligaste orsaken som har uppgetts är att de inte vill sätta sina kollegor i klistret. Kollegorna har redan för mycket att göra, och de är underbemannade. Man vet att om man stannar hemma när man är sjuk sätter man kollegorna i klistret, och därför går man till jobbet ändå. Detta är verkligheten för svenska löntagare i dag. Ändå har vi dubbla självrisker i sjukförsäkringen: både nedsättning på sjukpenningen och ett karensavdrag.
Jag och även statsrådet, tror jag, går till jobbet även om vi inte skulle få löneavdrag för att vi tycker att det vi gör är viktigt. Skulle det vara någon skillnad mot hur andra människor som är anställda gör? Jag tror inte det, och jag hoppas inte det. Tycker statsrådet att svenska anställda är mer benägna att fuska och stanna hemma fast de inte är sjuka än vad finländare, danskar och norrmän är? För deras arbetsmarknad verkar funka alldeles utmärkt. Där går människor till jobbet fast man inte har karensavdrag.