Interpellationssvar - Ökat bostadsbyggande i norr | bostadsbyggande i kommuner med expansiv industri - 2023-12-20

Fru talman! Isak From har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att bostadsförsörja den gröna industriella omställningen i norra Sverige. Sofie Eriksson har frågat mig om jag har tagit del av information kopplat till industriutvecklingen i Ludvika. Sofie Eriksson har även frågat mig hur jag avser att agera i fråga om bostadsbyggande för att stötta kommuner med stora industriexpansioner.

Jag väljer att besvara de båda interpellationerna i ett sammanhang.

Jag vill börja med att berätta att jag har tagit del av information kopplat till industriutvecklingen i Ludvika.

I dag ser vi investeringar i framtidens industrier i stora delar av landet, inte minst i Norrbottens och Västerbottens län, där många samhällen står inför en omfattande expansion. Det är positivt samtidigt som det skapar utmaningar eftersom bland annat ny elproduktion, infrastruktur, bostäder, utbildningsmöjligheter och kompetensinflyttning snabbt måste komma på plats.

Sverige befinner sig i ett besvärligt ekonomiskt läge där förutsättningarna för bostadsbyggandet försämrats kraftigt till följd av en hög inflation och högre räntor i både Sverige och omvärlden.

För att gynna nyproduktion har regeringen aviserat i budgetpropositionen för 2024 en planeringsstimulans till kommuner som antar detaljplaner för småhus, detta i syfte att öka utbudet av byggbar mark för småhus. Bakgrunden är att många vill bo i småhus, såsom villa eller radhus. Det aviserade stödet avseende möjliggörande av småhusbebyggelse omfattar 60 miljoner kronor för 2024 och 75 miljoner kronor per år 2025 och 2026.

Dessutom ska ett analysarbete när det gäller strandskyddet påbörjas.

Regeringen ser stora möjligheter för norra Sverige att leda den nya industriella revolutionen och bli en motor för gröna innovationer. Det lokala behovet av nya bostäder är särskilt stort runt de stora företagsetableringarna och företagsexpansionerna i Norrbottens och Västerbottens län. Det är ur flera perspektiv önskvärt att inflyttad arbetskraft väljer att stanna kvar och bosätta sig i de berörda kommunerna. Attraktiva bostäder och livsmiljöer är viktiga förutsättningar för en långsiktigt hållbar rekrytering.

För att främja koordinering av statliga insatser som verkar möjliggörande för hållbart samhällsbyggande och snabb befolkningsutveckling i Norrbottens och Västerbottens län, i den samhällsomvandling som sker med anledning av större företagsetableringar och företagsexpansioner, har det tillsatts en bokstavsutredare. I utredarens uppdrag ingår att föreslå statliga insatser för ett ökat bostadsbyggande i kommuner med snabb befolkningsutveckling för att tillgodose behovet av hållbara bostäder och boendemiljöer på såväl kort som lång sikt.

Regeringen avser också att utarbeta en strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län, i vilken bostadsförsörjning är en viktig del. Regeringen har även gett Tillväxtverket i uppdrag att samordna arbetet på nationell nivå för att stödja nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i dessa två län.

Vidare kommer Länsstyrelsen i Norrbottens län respektive Länsstyrelsen i Västerbottens län att tillföras vardera 2,5 miljoner kronor för att stärka deras kapacitet att hantera målkonflikter som uppstår på grund av samhällsomvandlingen i spåren av stora etableringar och expansioner inom industrin.

Fru talman! Isak From har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att bostadsförsörja den gröna industriella omställningen i norra Sverige. Sofie Eriksson har frågat mig om jag har tagit del av information kopplat till industriutvecklingen i Ludvika. Sofie Eriksson har även frågat mig hur jag avser att agera i fråga om bostadsbyggande för att stötta kommuner med stora industriexpansioner.

Jag väljer att besvara de båda interpellationerna i ett sammanhang.

Jag vill börja med att berätta att jag har tagit del av information kopplat till industriutvecklingen i Ludvika.

I dag ser vi investeringar i framtidens industrier i stora delar av landet, inte minst i Norrbottens och Västerbottens län, där många samhällen står inför en omfattande expansion. Det är positivt samtidigt som det skapar utmaningar eftersom bland annat ny elproduktion, infrastruktur, bostäder, utbildningsmöjligheter och kompetensinflyttning snabbt måste komma på plats.

Sverige befinner sig i ett besvärligt ekonomiskt läge där förutsättningarna för bostadsbyggandet försämrats kraftigt till följd av en hög inflation och högre räntor i både Sverige och omvärlden.

För att gynna nyproduktion har regeringen aviserat i budgetpropositionen för 2024 en planeringsstimulans till kommuner som antar detaljplaner för småhus, detta i syfte att öka utbudet av byggbar mark för småhus. Bakgrunden är att många vill bo i småhus, såsom villa eller radhus. Det aviserade stödet avseende möjliggörande av småhusbebyggelse omfattar 60 miljoner kronor för 2024 och 75 miljoner kronor per år 2025 och 2026.

Dessutom ska ett analysarbete när det gäller strandskyddet påbörjas.

Regeringen ser stora möjligheter för norra Sverige att leda den nya industriella revolutionen och bli en motor för gröna innovationer. Det lokala behovet av nya bostäder är särskilt stort runt de stora företagsetableringarna och företagsexpansionerna i Norrbottens och Västerbottens län. Det är ur flera perspektiv önskvärt att inflyttad arbetskraft väljer att stanna kvar och bosätta sig i de berörda kommunerna. Attraktiva bostäder och livsmiljöer är viktiga förutsättningar för en långsiktigt hållbar rekrytering.

För att främja koordinering av statliga insatser som verkar möjliggörande för hållbart samhällsbyggande och snabb befolkningsutveckling i Norrbottens och Västerbottens län, i den samhällsomvandling som sker med anledning av större företagsetableringar och företagsexpansioner, har det tillsatts en bokstavsutredare. I utredarens uppdrag ingår att föreslå statliga insatser för ett ökat bostadsbyggande i kommuner med snabb befolkningsutveckling för att tillgodose behovet av hållbara bostäder och boendemiljöer på såväl kort som lång sikt.

Regeringen avser också att utarbeta en strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län, i vilken bostadsförsörjning är en viktig del. Regeringen har även gett Tillväxtverket i uppdrag att samordna arbetet på nationell nivå för att stödja nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i dessa två län.

Vidare kommer Länsstyrelsen i Norrbottens län respektive Länsstyrelsen i Västerbottens län att tillföras vardera 2,5 miljoner kronor för att stärka deras kapacitet att hantera målkonflikter som uppstår på grund av samhällsomvandlingen i spåren av stora etableringar och expansioner inom industrin.

Fru talman! Låt oss först konstatera att förra veckan var en mörk vecka med åtta döda i olyckor kopplade till byggarbetsplatser. Det är en utveckling som ingen vill se, och vi har all anledning att gå på djupet i frågan om vad det är som gör att byggbranschen är så drabbad av olyckor.

Vi kan också konstatera att de olyckor som skedde på Northvolt i Skellefteå inte var de första. Väldigt många olyckor är också kopplade till arbetsrelaterad brottslighet där tredjehandsinhyrda är på plats och utför något som de inte har rätt att göra.

Fru talman! Vi behöver inte ha fler arbetslösa. Vi har en horribel situation. I september varslades drygt 1 500 personer om uppsägning från byggindustrin. Det är en ökning med 446 procent sedan året innan, och det ökar fortfarande. Man får gå tillbaka ända till finanskrisen 2008 för att hitta liknande siffror.

Det är inte bättre inom trähusindustrin. Där har varslen mer än femdubblats, i huvudsak från småhusindustrin och modellhusindustrin, alltså där man bygger moduler. Och året är inte slut än.

Samtidigt har vi en skriande bostadsbrist inte minst i norra Sverige och även i Ludvika i Dalarna, vilket Sofie Eriksson kommer att prata mer om. Men vi har också en situation särskilt i nordligaste Sverige som berör Kiruna och Gällivare, där tillgången på byggbar mark helt och hållet saknas trots att det handlar om vidsträckta kommuner.

Vi har en finansmarknad som över huvud taget inte vill stå upp för att det finns projekt som behöver försörjas. Vi har i Skellefteå, Boden och Luleå byggbara projekt som skulle kunna starta omgående om finansiärerna fanns där.

Den samordning som nu sker på länsstyrelsen i Västerbotten och som Andreas Carlson till viss del hänvisar till ser också att här behövs nya tag. Det behövs ett handslag mellan staten och kommuner som är i en extrem samhällsomvandling så att staten också är med och lämnar garantier, för vi har uppenbarligen en finansmarknad som inte ser att det här faktiskt är projekt som är lönsamma och som går att genomföra.

Det finns en ökad andel arbetslösa, och det finns en brist. Arbetslösa - brist. Detta borde gå att matcha.

Ska småhusindustrin i Småland varsla, trots att det går att bygga både modulhus och villor som kan sättas upp i Skellefteå, Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna? I stället fortsätter varslen och uppsägningarna. Sektorn riskerar att gå i totalstopp om detta fortsätter. Om konjunkturen vänder är det inte möjligt att matcha. Här måste staten gå in och ta ett helhetsansvar.

Fru talman! Låt oss först konstatera att förra veckan var en mörk vecka med åtta döda i olyckor kopplade till byggarbetsplatser. Det är en utveckling som ingen vill se, och vi har all anledning att gå på djupet i frågan om vad det är som gör att byggbranschen är så drabbad av olyckor.

Vi kan också konstatera att de olyckor som skedde på Northvolt i Skellefteå inte var de första. Väldigt många olyckor är också kopplade till arbetsrelaterad brottslighet där tredjehandsinhyrda är på plats och utför något som de inte har rätt att göra.

Fru talman! Vi behöver inte ha fler arbetslösa. Vi har en horribel situation. I september varslades drygt 1 500 personer om uppsägning från byggindustrin. Det är en ökning med 446 procent sedan året innan, och det ökar fortfarande. Man får gå tillbaka ända till finanskrisen 2008 för att hitta liknande siffror.

Det är inte bättre inom trähusindustrin. Där har varslen mer än femdubblats, i huvudsak från småhusindustrin och modellhusindustrin, alltså där man bygger moduler. Och året är inte slut än.

Samtidigt har vi en skriande bostadsbrist inte minst i norra Sverige och även i Ludvika i Dalarna, vilket Sofie Eriksson kommer att prata mer om. Men vi har också en situation särskilt i nordligaste Sverige som berör Kiruna och Gällivare, där tillgången på byggbar mark helt och hållet saknas trots att det handlar om vidsträckta kommuner.

Vi har en finansmarknad som över huvud taget inte vill stå upp för att det finns projekt som behöver försörjas. Vi har i Skellefteå, Boden och Luleå byggbara projekt som skulle kunna starta omgående om finansiärerna fanns där.

Den samordning som nu sker på länsstyrelsen i Västerbotten och som Andreas Carlson till viss del hänvisar till ser också att här behövs nya tag. Det behövs ett handslag mellan staten och kommuner som är i en extrem samhällsomvandling så att staten också är med och lämnar garantier, för vi har uppenbarligen en finansmarknad som inte ser att det här faktiskt är projekt som är lönsamma och som går att genomföra.

Det finns en ökad andel arbetslösa, och det finns en brist. Arbetslösa - brist. Detta borde gå att matcha.

Ska småhusindustrin i Småland varsla, trots att det går att bygga både modulhus och villor som kan sättas upp i Skellefteå, Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna? I stället fortsätter varslen och uppsägningarna. Sektorn riskerar att gå i totalstopp om detta fortsätter. Om konjunkturen vänder är det inte möjligt att matcha. Här måste staten gå in och ta ett helhetsansvar.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Ljuset kommer, som alla vet, från norr. Vi i Ludvika är med och tänder lampan. 120 år av världsledande industri inom energiöverföring fortsätter nu i Ludvika. I Grängesberg, där jag bor, uppfanns den moderna överföringstekniken. Det är i dag otänkbart att föreställa sig vårt samhälle utan det enorma tekniksprånget.

Fru talman! 147 miljarder kronor är den största exportordern i svensk historia. Det är en av flera mångmiljardordrar till Hitachi Energy i Ludvika de senaste åren. Den senaste jätteordern består av teknik utvecklad i Ludvika som ska levereras till vindkraftsparker i Nordsjön utanför Tyskland och Holland. Ungefär 12 miljoner människor kommer genom denna enskilda order att förses med grön energi. Tekniken bidrar i allra högsta grad till den globala omställningen.

Men som Fredrik på HVDC i Ludvika sa handlar det i slutändan om skruv och mutter. Ett jobb ska göras. I dag är det ungefär 3 500 personer som jobbar på fabriken i Ludvika. Nu anställer man tre nya om dagen. Det var drygt 800 nya förra året och ungefär 1 000 nya i år. Bedömningen är ytterligare 1 000 år 2024. Detta sker här och nu, och det är en gigantisk utmaning för en kommun med drygt 27 000 invånare.

Rekrytering och nyanställningar innebär förhoppningsvis betydligt fler boende i Ludvika och närliggande kommuner. Men för att det ska gå att möta utmaningen behöver Ludvika, precis som andra industriexpansiva kommuner, ett statligt agerande i praktiken. Minst 500 nya bostäder måste byggas inom en treårsperiod. Både allmännyttan och privata aktörer är i behov av stöd för att starta tillräckligt många byggen snabbt. Lokala krafter gör så gott de kan, men de räcker inte hela vägen.

För vår kommun är behovet av stimulanser beräknat till omkring 100 miljoner kronor. Men bostadsministern levererar ungefär 1 ½ promille av detta till Ludvika i form av att en planarkitekt kan hyras in på deltid. Pengarna kan inte användas till faktiskt byggande. Det duger inte, fru talman. Näringslivet satsar, men staten bromsar.

Vi socialdemokrater har flera förslag på vad som kan göras, bland annat att införa en statlig byggstimulans som kan riktas till mindre orter med stora industrietableringar och expansioner. Vi föreslår statliga byggkrediter för att sänka investeringskostnaderna och den finansiella risken. Förslagen finns, men det verkar saknas handlingskraft.

Näringsminister Ebba Busch besökte Ludvika för några veckor sedan, och det är vi glada för. I en intervju med Aftonbladet pratar hon om samhällsbygge och om statens roll. Men i svaret från Andreas Carlson på min interpellation beskrivs ingenting av detta. Regeringen levererar inga som helst pengar till faktiskt stöd för faktiskt byggande. Jag håller med Andreas Carlsons partiledare om att det behövs ny politik för att möta behoven. Frågan är om det här var tomma ord. Vi ser inte stimulanserna. Konkurserna står som spön i backen. Folk får gå hem, och viktiga bostäder byggs inte.

Vi har fått en stat som drar sig tillbaka. Och, fru talman, vi har inte tid och vi har inte råd med den typen av passivitet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Ljuset kommer, som alla vet, från norr. Vi i Ludvika är med och tänder lampan. 120 år av världsledande industri inom energiöverföring fortsätter nu i Ludvika. I Grängesberg, där jag bor, uppfanns den moderna överföringstekniken. Det är i dag otänkbart att föreställa sig vårt samhälle utan det enorma tekniksprånget.

Fru talman! 147 miljarder kronor är den största exportordern i svensk historia. Det är en av flera mångmiljardordrar till Hitachi Energy i Ludvika de senaste åren. Den senaste jätteordern består av teknik utvecklad i Ludvika som ska levereras till vindkraftsparker i Nordsjön utanför Tyskland och Holland. Ungefär 12 miljoner människor kommer genom denna enskilda order att förses med grön energi. Tekniken bidrar i allra högsta grad till den globala omställningen.

Men som Fredrik på HVDC i Ludvika sa handlar det i slutändan om skruv och mutter. Ett jobb ska göras. I dag är det ungefär 3 500 personer som jobbar på fabriken i Ludvika. Nu anställer man tre nya om dagen. Det var drygt 800 nya förra året och ungefär 1 000 nya i år. Bedömningen är ytterligare 1 000 år 2024. Detta sker här och nu, och det är en gigantisk utmaning för en kommun med drygt 27 000 invånare.

Rekrytering och nyanställningar innebär förhoppningsvis betydligt fler boende i Ludvika och närliggande kommuner. Men för att det ska gå att möta utmaningen behöver Ludvika, precis som andra industriexpansiva kommuner, ett statligt agerande i praktiken. Minst 500 nya bostäder måste byggas inom en treårsperiod. Både allmännyttan och privata aktörer är i behov av stöd för att starta tillräckligt många byggen snabbt. Lokala krafter gör så gott de kan, men de räcker inte hela vägen.

För vår kommun är behovet av stimulanser beräknat till omkring 100 miljoner kronor. Men bostadsministern levererar ungefär 1 ½ promille av detta till Ludvika i form av att en planarkitekt kan hyras in på deltid. Pengarna kan inte användas till faktiskt byggande. Det duger inte, fru talman. Näringslivet satsar, men staten bromsar.

Vi socialdemokrater har flera förslag på vad som kan göras, bland annat att införa en statlig byggstimulans som kan riktas till mindre orter med stora industrietableringar och expansioner. Vi föreslår statliga byggkrediter för att sänka investeringskostnaderna och den finansiella risken. Förslagen finns, men det verkar saknas handlingskraft.

Näringsminister Ebba Busch besökte Ludvika för några veckor sedan, och det är vi glada för. I en intervju med Aftonbladet pratar hon om samhällsbygge och om statens roll. Men i svaret från Andreas Carlson på min interpellation beskrivs ingenting av detta. Regeringen levererar inga som helst pengar till faktiskt stöd för faktiskt byggande. Jag håller med Andreas Carlsons partiledare om att det behövs ny politik för att möta behoven. Frågan är om det här var tomma ord. Vi ser inte stimulanserna. Konkurserna står som spön i backen. Folk får gå hem, och viktiga bostäder byggs inte.

Vi har fått en stat som drar sig tillbaka. Och, fru talman, vi har inte tid och vi har inte råd med den typen av passivitet.

Fru talman! I dag finns två interpellationer ställda till bostadsministern gällande behovet av att snabbt få till fler bostäder i de områden där det finns en snabb expansion för industrin och företag som växer. Det här är en viktig fråga.

Jag har under många år väckt motioner i frågan. Mina år med dessa motioner har inte varit någonting jämfört med hur lång tid den fråga jag tänkte ta upp nu har drivits, nämligen Ostkustbanan och Norrbotniabanan. Här hade vi behövt en regering som hade drivit på lite snabbare i den frågan och gjort det möjligt att pendla till Norrland där det sker en expansion. Det är klart att det är en stor infrastrukturfråga.

Nu är vi här och nu i den här situationen. Därför var det lite roligt att höra socialdemokrater prata om byggstimulanser. De skulle knappast lösa situationen här och nu för den expansion som sker nu i framför allt Norrland. Det som behövs är åtgärder som lite snabbare skapar möjligheter för fler att ta en bostad. Här finns flera åtgärder som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen för fram på området. De måste lyftas upp för att belysa situationen.

Ett exempel är de tidsbegränsade byggloven. De förlängdes med fem år och gäller till maj 2028. Det finns en möjlighet med tidsbegränsade bygglov för att få fram tillfälliga bostäder i de områden där de snabbt behövs. Det komiska i situationen är att de tidsbegränsade byggloven tillkom under den förra regeringen, då med förutsättningen att skaka fram snabba, nya bostäder till migranter som kom till Sverige under migrationskrisen hösten 2015.

Åtgärden var inte alls lämpad för att skapa förutsättningar för snabb expansion för till exempel industrin i Norrland. Det är ett typiskt exempel på en åtgärd som den förra regeringen föreslog för att återigen skapa förutsättningar för migranter att komma till Sverige och få en gräddfil in på bostadsmarknaden. Men dagens regering, stödd av Sverigedemokraterna, jobbar fram förslag för att skapa förutsättningar för tillväxt i landet. Det är en stor skillnad på den regering vi har i dag och den gamla regeringen. Jag är glad att vi har en ny regering i Sverige i dag.

Migrationspolitiken har påverkat bostadspolitiken i stor omfattning. Med det nya paradigmskiftet på området skapar det förutsättningar för att lösgöra fler bostäder till dem som behöver dem. Tidigare har bostäder byggts bara för att möta den stora befolkningstillväxten, medan vi i dag kan bygga bostäder för de invånare i Sverige som behöver en bostad så att de kan studera och ta de jobb som erbjuds där tillväxten är stor.

Fru talman! Det finns flera åtgärder som jag kommer att ta upp i mitt nästa anförande. Regeringen har genom bostadsministern i dag presenterat en rad förslag som är ute på utredning, en rad stimulanser som gör det möjligt för kommunerna att lösa de problem som finns i Norrbotten och som också har exemplifierats med Dalarna. Där har jag stor tilltro till att Sverigedemokraterna tillsammans med den nya regeringen ger de förutsättningar som behövs.

Fru talman! I dag finns två interpellationer ställda till bostadsministern gällande behovet av att snabbt få till fler bostäder i de områden där det finns en snabb expansion för industrin och företag som växer. Det här är en viktig fråga.

Jag har under många år väckt motioner i frågan. Mina år med dessa motioner har inte varit någonting jämfört med hur lång tid den fråga jag tänkte ta upp nu har drivits, nämligen Ostkustbanan och Norrbotniabanan. Här hade vi behövt en regering som hade drivit på lite snabbare i den frågan och gjort det möjligt att pendla till Norrland där det sker en expansion. Det är klart att det är en stor infrastrukturfråga.

Nu är vi här och nu i den här situationen. Därför var det lite roligt att höra socialdemokrater prata om byggstimulanser. De skulle knappast lösa situationen här och nu för den expansion som sker nu i framför allt Norrland. Det som behövs är åtgärder som lite snabbare skapar möjligheter för fler att ta en bostad. Här finns flera åtgärder som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen för fram på området. De måste lyftas upp för att belysa situationen.

Ett exempel är de tidsbegränsade byggloven. De förlängdes med fem år och gäller till maj 2028. Det finns en möjlighet med tidsbegränsade bygglov för att få fram tillfälliga bostäder i de områden där de snabbt behövs. Det komiska i situationen är att de tidsbegränsade byggloven tillkom under den förra regeringen, då med förutsättningen att skaka fram snabba, nya bostäder till migranter som kom till Sverige under migrationskrisen hösten 2015.

Åtgärden var inte alls lämpad för att skapa förutsättningar för snabb expansion för till exempel industrin i Norrland. Det är ett typiskt exempel på en åtgärd som den förra regeringen föreslog för att återigen skapa förutsättningar för migranter att komma till Sverige och få en gräddfil in på bostadsmarknaden. Men dagens regering, stödd av Sverigedemokraterna, jobbar fram förslag för att skapa förutsättningar för tillväxt i landet. Det är en stor skillnad på den regering vi har i dag och den gamla regeringen. Jag är glad att vi har en ny regering i Sverige i dag.

Migrationspolitiken har påverkat bostadspolitiken i stor omfattning. Med det nya paradigmskiftet på området skapar det förutsättningar för att lösgöra fler bostäder till dem som behöver dem. Tidigare har bostäder byggts bara för att möta den stora befolkningstillväxten, medan vi i dag kan bygga bostäder för de invånare i Sverige som behöver en bostad så att de kan studera och ta de jobb som erbjuds där tillväxten är stor.

Fru talman! Det finns flera åtgärder som jag kommer att ta upp i mitt nästa anförande. Regeringen har genom bostadsministern i dag presenterat en rad förslag som är ute på utredning, en rad stimulanser som gör det möjligt för kommunerna att lösa de problem som finns i Norrbotten och som också har exemplifierats med Dalarna. Där har jag stor tilltro till att Sverigedemokraterna tillsammans med den nya regeringen ger de förutsättningar som behövs.

Fru talman! Låt mig inleda med interpellanten Isak Froms konstaterande, nämligen att det har varit en mörk vecka. Jag delar den uppfattningen till hundra procent. Det är en mycket stor tragedi när någon förlorar livet i en arbetsplatsolycka, och jag och ansvarigt statsråd Paulina Brandberg, som arbetar just med arbetsmiljöfrågor, och hela regeringen, delar det engagemang som Isak From ger uttryck för.

Isak From tar också upp att tillgång till byggbar mark saknas. Jag delar även den uppfattningen. Det är en av de stora strukturella bristerna som behöver tas tag i och åtgärdas. Vi tar ett steg i den budget som har presenterats för riksdagen - och som har röstats igenom här i kammaren om jag inte är helt felunderrättad, fru talman. Det innebär en stimulans för kommuner att ta fram detaljplaner för småhus.

I det arbetet handlar det också om att tillgängliggöra attraktiv byggbar mark. Jag nämnde i mitt svar att ett analysarbete pågår om strandskyddet. Inom ramen för den årliga uppdateringen av Tidöavtalet har de fyra samarbetspartierna nyligen enats om att strandskyddet ska reformeras. I det uppdaterade Tidöavtalet finns en ambition att tillsätta en utredning för att reformera strandskyddet med inriktningen att öka möjligheterna till bebyggelse nära vatten, där bland annat kommunerna ska ges en större roll i frågor som rör strandskyddet.

Vi har också gett besked om att vi kommer att gå fram med de åtgärder som det redan finns beredningsunderlag för, fru talman.

Jag vill också utveckla lite grann om uppdraget som bostadsutredaren har att främja koordinering av insatser för hållbart samhällsbyggande och snabb befolkningsutveckling i Norrbottens och Västerbottens län. De iakttagelser och förslag som samordnaren Peter Larsson kommer att ta fram är förstås angelägna. Det är något som vi kommer att analysera. På grund av uppdragets karaktär handlar det förstås om Norrbotten och Västerbotten, men det kan vara aktuellt även för situationer som den som beskrivs i Ludvika.

Jag har som jag också nämnde satt mig in i situationen i Ludvika. Jag har haft ett möte med Hitachi Energy. Min partiledare har som också nämndes varit på besök. Det handlar om att se hur transportinfrastrukturen kan möjliggöra de mycket stora samhällsomvandlingar som sker till följd av nyindustrialiseringen eller egentligen påbyggnadsindustrialiseringen. Det är ju en industri som varit på plats länge men som nu utvecklas i mycket hög takt. Det handlar också om bostadsförsörjning. I detta ligger fokus för regeringens infrastrukturpolitik också på godstrafik.

När det gäller bostadsbyggande vill jag den sista minuten gå in på det som är allra mest allvarligt i den situation vi har.

Det som påverkar bostadsbyggandet är inflationen. Ledamöterna tar inte upp det i sina inlägg, fru talman. Det är inflationen som har lett till ökade produktions- och finansieringskostnader. Ebba Busch var mycket tydlig med det i den intervju som interpellanten pekar på. Det är inflationen. När den har krupit tillbaka öppnas en verktygslåda med olika mått och steg. Med tanke på att det är inflationen som är orsaken måste vi arbeta för att få ned inflationen. Biter sig lågkonjunkturen fast finns det andra verktyg i verktygslådan, men det är mycket viktigt att fortsätta bekämpa inflationen och att ha en ansvarsfull ekonomisk politik som inte motverkar penningpolitiken, för då finns det risk att situationen blir än värre.

Det är ett svar på frågan som gällde Ebba Buschs uttalande i intervjun, där hon också var tydlig med att det är inflationen som behöver bekämpas.

Fru talman! Låt mig inleda med interpellanten Isak Froms konstaterande, nämligen att det har varit en mörk vecka. Jag delar den uppfattningen till hundra procent. Det är en mycket stor tragedi när någon förlorar livet i en arbetsplatsolycka, och jag och ansvarigt statsråd Paulina Brandberg, som arbetar just med arbetsmiljöfrågor, och hela regeringen, delar det engagemang som Isak From ger uttryck för.

Isak From tar också upp att tillgång till byggbar mark saknas. Jag delar även den uppfattningen. Det är en av de stora strukturella bristerna som behöver tas tag i och åtgärdas. Vi tar ett steg i den budget som har presenterats för riksdagen - och som har röstats igenom här i kammaren om jag inte är helt felunderrättad, fru talman. Det innebär en stimulans för kommuner att ta fram detaljplaner för småhus.

I det arbetet handlar det också om att tillgängliggöra attraktiv byggbar mark. Jag nämnde i mitt svar att ett analysarbete pågår om strandskyddet. Inom ramen för den årliga uppdateringen av Tidöavtalet har de fyra samarbetspartierna nyligen enats om att strandskyddet ska reformeras. I det uppdaterade Tidöavtalet finns en ambition att tillsätta en utredning för att reformera strandskyddet med inriktningen att öka möjligheterna till bebyggelse nära vatten, där bland annat kommunerna ska ges en större roll i frågor som rör strandskyddet.

Vi har också gett besked om att vi kommer att gå fram med de åtgärder som det redan finns beredningsunderlag för, fru talman.

Jag vill också utveckla lite grann om uppdraget som bostadsutredaren har att främja koordinering av insatser för hållbart samhällsbyggande och snabb befolkningsutveckling i Norrbottens och Västerbottens län. De iakttagelser och förslag som samordnaren Peter Larsson kommer att ta fram är förstås angelägna. Det är något som vi kommer att analysera. På grund av uppdragets karaktär handlar det förstås om Norrbotten och Västerbotten, men det kan vara aktuellt även för situationer som den som beskrivs i Ludvika.

Jag har som jag också nämnde satt mig in i situationen i Ludvika. Jag har haft ett möte med Hitachi Energy. Min partiledare har som också nämndes varit på besök. Det handlar om att se hur transportinfrastrukturen kan möjliggöra de mycket stora samhällsomvandlingar som sker till följd av nyindustrialiseringen eller egentligen påbyggnadsindustrialiseringen. Det är ju en industri som varit på plats länge men som nu utvecklas i mycket hög takt. Det handlar också om bostadsförsörjning. I detta ligger fokus för regeringens infrastrukturpolitik också på godstrafik.

När det gäller bostadsbyggande vill jag den sista minuten gå in på det som är allra mest allvarligt i den situation vi har.

Det som påverkar bostadsbyggandet är inflationen. Ledamöterna tar inte upp det i sina inlägg, fru talman. Det är inflationen som har lett till ökade produktions- och finansieringskostnader. Ebba Busch var mycket tydlig med det i den intervju som interpellanten pekar på. Det är inflationen. När den har krupit tillbaka öppnas en verktygslåda med olika mått och steg. Med tanke på att det är inflationen som är orsaken måste vi arbeta för att få ned inflationen. Biter sig lågkonjunkturen fast finns det andra verktyg i verktygslådan, men det är mycket viktigt att fortsätta bekämpa inflationen och att ha en ansvarsfull ekonomisk politik som inte motverkar penningpolitiken, för då finns det risk att situationen blir än värre.

Det är ett svar på frågan som gällde Ebba Buschs uttalande i intervjun, där hon också var tydlig med att det är inflationen som behöver bekämpas.

Fru talman! Till ledamoten Hedlund kan jag säga att Norrbotniabanan fanns med i nationell plan ända fram till 2006. Sedan fick vi en alliansregering, och då försvann den. Den hade varit klar nu, för länge sedan. Från början var den inte heller uppdelad i två delar, utan den skulle gå hela vägen. Tyvärr stannade den i Umeå, men nu rullar det på igen. Nu har regeringen också beslutat så att de överklaganden som var lagda är borttagna.

När det gäller statsrådets svar och koppling till strandskyddet blir det både lite lustigt och tyvärr lite patetiskt. Tidöpartierna röstade ju här i kammaren bort det förslag som Socialdemokraterna och Centern hade, som faktiskt hade möjliggjort ett strandnära byggande i stora delar av landet. Det röstade man bort. Och nu kommer man här, flera år efteråt, och ska utreda frågan på nytt. Det är ju beklämmande. Det fanns ett förslag. Det är bara att lägga fram det igen, så kan vi fatta beslut här i kammaren igen.

När det gäller bostadsförsörjningen och finansieringen är jag helt övertygad om att vi behöver titta på nya affärsmodeller tillsammans.

Kan statsrådet vara intresserad av att ge Skellefteå i uppdrag att tillsammans med staten pröva nya affärsmodeller som främjar ett grönt, socialt hållbart byggande?

Vi behöver i den gröna industriella omvandlingens spår bostäder som är långsiktigt hållbara. Det som byggs nu, med barackboende, skapar bara nya konflikter. Det är ingen långsiktigt hållbar lösning för bostadsförsörjningen. Det behövs riktiga bostäder i Skellefteå, Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna.

Som jag inledde med är särskilt Kiruna och Gällivare behäftade med andra hinder. Olika riksintressen där lägger hinder i vägen.

Det finns i dag projekt som skulle kunna gå igång omedelbart, men i stället har vi ökad arbetslöshet i byggsektorn och i småhusindustrin och ökade varsel och konkurser samtidigt som vi har ett stort behov av nya bostäder på flera platser. Det här måste gå att kombinera.

Statsrådet är också inne på det som gäller inflationen. Jo, visst är den ett bekymmer. Men nu kommer väldigt tydliga siffror på att den är på väg ned. Regeringen behöver skicka signaler om att vi ser att den här skutan är på väg att vända, att vi faktiskt kommer att få en sjunkande inflation och att de projekt som kan gå igång borde kunna gå igång. Men här behövs det också att staten är med och tar en del av ansvaret. Det är orimligt att lägga hela ansvaret för samhällsomvandlingen på enskilda kommuner.

Fru talman! Till ledamoten Hedlund kan jag säga att Norrbotniabanan fanns med i nationell plan ända fram till 2006. Sedan fick vi en alliansregering, och då försvann den. Den hade varit klar nu, för länge sedan. Från början var den inte heller uppdelad i två delar, utan den skulle gå hela vägen. Tyvärr stannade den i Umeå, men nu rullar det på igen. Nu har regeringen också beslutat så att de överklaganden som var lagda är borttagna.

När det gäller statsrådets svar och koppling till strandskyddet blir det både lite lustigt och tyvärr lite patetiskt. Tidöpartierna röstade ju här i kammaren bort det förslag som Socialdemokraterna och Centern hade, som faktiskt hade möjliggjort ett strandnära byggande i stora delar av landet. Det röstade man bort. Och nu kommer man här, flera år efteråt, och ska utreda frågan på nytt. Det är ju beklämmande. Det fanns ett förslag. Det är bara att lägga fram det igen, så kan vi fatta beslut här i kammaren igen.

När det gäller bostadsförsörjningen och finansieringen är jag helt övertygad om att vi behöver titta på nya affärsmodeller tillsammans.

Kan statsrådet vara intresserad av att ge Skellefteå i uppdrag att tillsammans med staten pröva nya affärsmodeller som främjar ett grönt, socialt hållbart byggande?

Vi behöver i den gröna industriella omvandlingens spår bostäder som är långsiktigt hållbara. Det som byggs nu, med barackboende, skapar bara nya konflikter. Det är ingen långsiktigt hållbar lösning för bostadsförsörjningen. Det behövs riktiga bostäder i Skellefteå, Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna.

Som jag inledde med är särskilt Kiruna och Gällivare behäftade med andra hinder. Olika riksintressen där lägger hinder i vägen.

Det finns i dag projekt som skulle kunna gå igång omedelbart, men i stället har vi ökad arbetslöshet i byggsektorn och i småhusindustrin och ökade varsel och konkurser samtidigt som vi har ett stort behov av nya bostäder på flera platser. Det här måste gå att kombinera.

Statsrådet är också inne på det som gäller inflationen. Jo, visst är den ett bekymmer. Men nu kommer väldigt tydliga siffror på att den är på väg ned. Regeringen behöver skicka signaler om att vi ser att den här skutan är på väg att vända, att vi faktiskt kommer att få en sjunkande inflation och att de projekt som kan gå igång borde kunna gå igång. Men här behövs det också att staten är med och tar en del av ansvaret. Det är orimligt att lägga hela ansvaret för samhällsomvandlingen på enskilda kommuner.

Fru talman! Ja, näringslivet satsar på Sverige nu. Frågan är varför vår nuvarande regering inte verkar vara så intresserad av att möta de behov som skapas i relation till den utvecklingen.

Det är bra att man tittar på Norrbotten och Västerbotten. Men har man missat vad som händer i kommuner som Östersund, Timrå och Ludvika, de etableringar och expansioner som sker i våra kommuner? Samordnande funktioner för statliga insatser behövs även hos oss.

Men tillbaka till bostäderna. Bostadsbyggandet kraschlandar, och regeringen ser på. Var är handlingskraften? Var är bostadspolitiken? Jag ser inte den.

Jag upprepar det jag sa i mitt första inlägg: Vi har inte tid att vänta ut det här och hoppas på att det vänder om några år. Då kan det vara för sent. Vi har verkligen inte råd att låta de här investeringarna hamna i andra länder, där vi kan se att staten kliver in på banan.

Vår regering kan ju göra saker. Man kan stimulera bostadsbyggande. Man kan genomföra verkningsfulla åtgärder för infrastrukturen så att företag kan exportera sitt gods och människor kan pendla till jobbet. Man kan tillföra tillräckliga medel till kommuner och regioner så att man inte behöver skära ned på exempelvis sjukvården samtidigt som behoven ökar. Varför gör man inte det?

Fru talman! Min bild är att man helt enkelt har en ideologisk inriktning som handlar om passivitet - att staten inte ska göra så himla mycket. Man vill minska på det samhälleliga åtagandet så att man kan sänka skatterna och öka klyftorna i landet.

Den här högerregeringen verkar inte anse att gemensamma problem bäst möts med gemensamma lösningar. Eller också anser man att kraschen i byggsektorn och bostadsbristen inte är gemensamma problem. Det blir ett sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhälle.

Problemet för regeringen är ju att detta också leder till sämre konkurrenskraft och minskad investeringsvilja i vårt land. Det blir ju uppenbart skevt. Här vill näringslivet skapa hur många nya jobb som helst. Omställningen som på många sätt skulle kunna innebära oro för att jobb ska försvinna leder till det motsatta i Sverige. Men det funkar inte; det går inte ihop om staten drar sig tillbaka. Risken är att investeringarna hamnar i andra länder. Vi kan inte stå och rulla tummarna.

Det är bra att regeringen vill få fram mer byggbar mark. Men hur ska vi få igång själva byggandet? Ränteläget och avskaffade stöd för byggande gör att få vågar ta den risken just nu, och jag tror att det är här skon klämmer. Det är här som regeringen så tafatt står vid sidan om och låter byggbranschen halka omkull. Det handlar om prioriteringar i slutänden.

Vi kan stå här och tjåla hur länge som helst om olika processer och det ena och det andra. Det finns positiva saker i det där, men byggandet står nästan stilla och folk blir uppsagda. Och det går att göra någonting åt detta. Frågan är varför vår regering avstår.

Fru talman! Ja, näringslivet satsar på Sverige nu. Frågan är varför vår nuvarande regering inte verkar vara så intresserad av att möta de behov som skapas i relation till den utvecklingen.

Det är bra att man tittar på Norrbotten och Västerbotten. Men har man missat vad som händer i kommuner som Östersund, Timrå och Ludvika, de etableringar och expansioner som sker i våra kommuner? Samordnande funktioner för statliga insatser behövs även hos oss.

Men tillbaka till bostäderna. Bostadsbyggandet kraschlandar, och regeringen ser på. Var är handlingskraften? Var är bostadspolitiken? Jag ser inte den.

Jag upprepar det jag sa i mitt första inlägg: Vi har inte tid att vänta ut det här och hoppas på att det vänder om några år. Då kan det vara för sent. Vi har verkligen inte råd att låta de här investeringarna hamna i andra länder, där vi kan se att staten kliver in på banan.

Vår regering kan ju göra saker. Man kan stimulera bostadsbyggande. Man kan genomföra verkningsfulla åtgärder för infrastrukturen så att företag kan exportera sitt gods och människor kan pendla till jobbet. Man kan tillföra tillräckliga medel till kommuner och regioner så att man inte behöver skära ned på exempelvis sjukvården samtidigt som behoven ökar. Varför gör man inte det?

Fru talman! Min bild är att man helt enkelt har en ideologisk inriktning som handlar om passivitet - att staten inte ska göra så himla mycket. Man vill minska på det samhälleliga åtagandet så att man kan sänka skatterna och öka klyftorna i landet.

Den här högerregeringen verkar inte anse att gemensamma problem bäst möts med gemensamma lösningar. Eller också anser man att kraschen i byggsektorn och bostadsbristen inte är gemensamma problem. Det blir ett sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhälle.

Problemet för regeringen är ju att detta också leder till sämre konkurrenskraft och minskad investeringsvilja i vårt land. Det blir ju uppenbart skevt. Här vill näringslivet skapa hur många nya jobb som helst. Omställningen som på många sätt skulle kunna innebära oro för att jobb ska försvinna leder till det motsatta i Sverige. Men det funkar inte; det går inte ihop om staten drar sig tillbaka. Risken är att investeringarna hamnar i andra länder. Vi kan inte stå och rulla tummarna.

Det är bra att regeringen vill få fram mer byggbar mark. Men hur ska vi få igång själva byggandet? Ränteläget och avskaffade stöd för byggande gör att få vågar ta den risken just nu, och jag tror att det är här skon klämmer. Det är här som regeringen så tafatt står vid sidan om och låter byggbranschen halka omkull. Det handlar om prioriteringar i slutänden.

Vi kan stå här och tjåla hur länge som helst om olika processer och det ena och det andra. Det finns positiva saker i det där, men byggandet står nästan stilla och folk blir uppsagda. Och det går att göra någonting åt detta. Frågan är varför vår regering avstår.

Fru talman! Till att börja med vill jag replikera på Isak From, socialdemokratisk ledamot som deltar i debatten.

Gällande Norrbotniabanan och alliansregeringens arbete i frågan kan jag bara säga att det inte berör Sverigedemokraterna. Vi tillhörde inte alliansregeringen och stödde inte den.

Jag kan bara konstatera, fru talman, att Socialdemokraterna under sin tid inte jobbade tillräckligt snabbt med frågan. Det ser vi resultatet av i dag.

I övrigt är bostadsbyggandet i huvudsak en finansieringsfråga. Inflationen och höga räntor är det som har försatt oss i den situation som vi i dag är i. Dessa saker är såklart väldigt svårpåverkade, men regeringen gör tillsammans med Sverigedemokraterna väldigt mycket för att få till en vändning av den ekonomiska situationen i Sverige.

I huvudsak handlar det i slutänden om att folk ska ha råd att bo. De bostäder som byggs måste ha förutsättningar för det. Det är ingen mening att bygga bostäder som människor i slutänden inte har råd att flytta in i. Den politiken fungerar inte i praktiken. De åtgärder som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna jobbar med i dag skapar förutsättningar att faktiskt få fram bostäder till människor som de också har möjlighet att ta.

När det gäller de situationer som interpellanterna tar upp men också andra situationer i bostadsbristens Sverige har vi flera förslag som är under utredning och på gång. Till exempel bereds ärendet gällande startlån för förstagångsköpare och att utveckla en hyrköpsmodell som möjliggör för människor att hyra sig in till att i framtiden äga sin bostad.

Vi har en kommitté som arbetar med en översyn av bolånetak och amorteringskrav - ett av många förslag som regeringen har dragit igång sedan den kom på plats. Det är rätt fokus på bostadspolitiken från den nya regeringen till skillnad mot den gamla. Nu kan vi göra skillnad på riktigt.

Fru talman! Till att börja med vill jag replikera på Isak From, socialdemokratisk ledamot som deltar i debatten.

Gällande Norrbotniabanan och alliansregeringens arbete i frågan kan jag bara säga att det inte berör Sverigedemokraterna. Vi tillhörde inte alliansregeringen och stödde inte den.

Jag kan bara konstatera, fru talman, att Socialdemokraterna under sin tid inte jobbade tillräckligt snabbt med frågan. Det ser vi resultatet av i dag.

I övrigt är bostadsbyggandet i huvudsak en finansieringsfråga. Inflationen och höga räntor är det som har försatt oss i den situation som vi i dag är i. Dessa saker är såklart väldigt svårpåverkade, men regeringen gör tillsammans med Sverigedemokraterna väldigt mycket för att få till en vändning av den ekonomiska situationen i Sverige.

I huvudsak handlar det i slutänden om att folk ska ha råd att bo. De bostäder som byggs måste ha förutsättningar för det. Det är ingen mening att bygga bostäder som människor i slutänden inte har råd att flytta in i. Den politiken fungerar inte i praktiken. De åtgärder som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna jobbar med i dag skapar förutsättningar att faktiskt få fram bostäder till människor som de också har möjlighet att ta.

När det gäller de situationer som interpellanterna tar upp men också andra situationer i bostadsbristens Sverige har vi flera förslag som är under utredning och på gång. Till exempel bereds ärendet gällande startlån för förstagångsköpare och att utveckla en hyrköpsmodell som möjliggör för människor att hyra sig in till att i framtiden äga sin bostad.

Vi har en kommitté som arbetar med en översyn av bolånetak och amorteringskrav - ett av många förslag som regeringen har dragit igång sedan den kom på plats. Det är rätt fokus på bostadspolitiken från den nya regeringen till skillnad mot den gamla. Nu kan vi göra skillnad på riktigt.

Fru talman! Ja, det är precis så som Roger Hedlund säger här på slutet att många olika åtgärder behöver komma på plats på kort tid i ett högt tempo. Det hade förstås varit bättre om flera av åtgärderna av strukturell karaktär hade varit på plats innan vi hamnade i en lågkonjunktur med hög inflation.

Vi har ju en lång tid bakom oss nu när pengar har varit nästan gratis och det har varit högkonjunktur. Det är klart att det är mycket begärt att förvänta sig att en ny regering på ett år och under lågkonjunktur och med hög inflation ska kunna lösa ännu mer än vad den egna regeringen gjorde under åtta år under högkonjunktur och då pengarna var nästan gratis.

Låt mig gå in på några av inslagen hittills i debatten. När det gäller riksintressen gjorde den förra regeringen något bra när man tillsatte en förstudie med Lena Eriksson, som har tagit fram förslag på hur man skulle kunna få en ännu bättre fysisk planering i Sverige. Där ingår riksintressena. Hon har presenterat intressanta och omfattande förslag som vi bereder i Regeringskansliet.

Det är också bra att Isak From medger att inflationen är ett bekymmer. Man kan inte blåsa faran över så enkelt som Isak From gör i den här debatten, fru talman, utan det är viktigt med uthållighet så att vi inte får en än värre situation.

De behov som finns till följd av nyindustrialiseringen stannar förstås inte i norr, som Sofie Eriksson säger. Vi ser ju en nyindustrialisering och en förstärkt industrialisering i öst, väst, syd, mitt - ja egentligen över hela vårt land. Därför är det förstås mycket prioriterat för regeringen att se vad som kan göras för att underlätta och möjliggöra denna fantastiska utveckling, som det ju i grund och botten handlar om, där Sverige kan gå före i den gröna omställningen. Det skapar jobb och stärker tillväxten i vårt land. Men det finns förstås flaskhalsar som behöver hanteras. Då är det förstås viktigt med en god dialog och ett samarbete mellan de olika nivåerna. Därför har vi samordnaren Peter Larsson på plats. Därför har länsstyrelserna en viktig uppgift. Men man kommer inte ifrån att det ytterst handlar om att få ned inflationen och att få på plats de strukturella reformer som gör att det blir en bättre funktion på bostadsmarknaden.

Sofie Eriksson nämner också förslaget om byggkrediter, bygglån, och säger i debatten här att regeringen inte gör något på den finansiella sidan för bostadsbyggandet. Jag vill bara upplysa ledamöterna i kammaren om att det finns en kreditgaranti. Syftet med den statliga kreditgarantin som finns på plats är just att främja att det byggs fler bostäder genom att underlätta finansiering för byggherrar. Under 2022 beviljades nya kreditgarantier till drygt 2 300 lägenheter, varav de flesta var garantier under byggtiden.

Boverket konstaterar i sin redovisning att det är ett rimligt antagande att en del av de byggprojekt som garanteras inte hade kunnat genomföras utan att kreditgivaren tecknat en kreditgaranti.

Det finns andra olika förslag som Peter Larsson arbetar med som samordnare för expansionen i norr. Jag ser fram emot att ta del av förslagen. Jag tror förstås att de kan underlätta situationen där, men det finns också möjligheter potentiellt sett, beroende på vad han kommer fram till i sitt uppdrag, att de kan underlätta och möjliggöra samhällsomvandling även i andra delar av landet.

Detta är en prioriterad fråga. Det är därför som regeringen arbetar i högt tempo när det gäller bostadspolitik och bostadsmarknad. Men vi kommer inte ifrån att inflationen måste dämpas, fru talman.

Fru talman! Ja, det är precis så som Roger Hedlund säger här på slutet att många olika åtgärder behöver komma på plats på kort tid i ett högt tempo. Det hade förstås varit bättre om flera av åtgärderna av strukturell karaktär hade varit på plats innan vi hamnade i en lågkonjunktur med hög inflation.

Vi har ju en lång tid bakom oss nu när pengar har varit nästan gratis och det har varit högkonjunktur. Det är klart att det är mycket begärt att förvänta sig att en ny regering på ett år och under lågkonjunktur och med hög inflation ska kunna lösa ännu mer än vad den egna regeringen gjorde under åtta år under högkonjunktur och då pengarna var nästan gratis.

Låt mig gå in på några av inslagen hittills i debatten. När det gäller riksintressen gjorde den förra regeringen något bra när man tillsatte en förstudie med Lena Eriksson, som har tagit fram förslag på hur man skulle kunna få en ännu bättre fysisk planering i Sverige. Där ingår riksintressena. Hon har presenterat intressanta och omfattande förslag som vi bereder i Regeringskansliet.

Det är också bra att Isak From medger att inflationen är ett bekymmer. Man kan inte blåsa faran över så enkelt som Isak From gör i den här debatten, fru talman, utan det är viktigt med uthållighet så att vi inte får en än värre situation.

De behov som finns till följd av nyindustrialiseringen stannar förstås inte i norr, som Sofie Eriksson säger. Vi ser ju en nyindustrialisering och en förstärkt industrialisering i öst, väst, syd, mitt - ja egentligen över hela vårt land. Därför är det förstås mycket prioriterat för regeringen att se vad som kan göras för att underlätta och möjliggöra denna fantastiska utveckling, som det ju i grund och botten handlar om, där Sverige kan gå före i den gröna omställningen. Det skapar jobb och stärker tillväxten i vårt land. Men det finns förstås flaskhalsar som behöver hanteras. Då är det förstås viktigt med en god dialog och ett samarbete mellan de olika nivåerna. Därför har vi samordnaren Peter Larsson på plats. Därför har länsstyrelserna en viktig uppgift. Men man kommer inte ifrån att det ytterst handlar om att få ned inflationen och att få på plats de strukturella reformer som gör att det blir en bättre funktion på bostadsmarknaden.

Sofie Eriksson nämner också förslaget om byggkrediter, bygglån, och säger i debatten här att regeringen inte gör något på den finansiella sidan för bostadsbyggandet. Jag vill bara upplysa ledamöterna i kammaren om att det finns en kreditgaranti. Syftet med den statliga kreditgarantin som finns på plats är just att främja att det byggs fler bostäder genom att underlätta finansiering för byggherrar. Under 2022 beviljades nya kreditgarantier till drygt 2 300 lägenheter, varav de flesta var garantier under byggtiden.

Boverket konstaterar i sin redovisning att det är ett rimligt antagande att en del av de byggprojekt som garanteras inte hade kunnat genomföras utan att kreditgivaren tecknat en kreditgaranti.

Det finns andra olika förslag som Peter Larsson arbetar med som samordnare för expansionen i norr. Jag ser fram emot att ta del av förslagen. Jag tror förstås att de kan underlätta situationen där, men det finns också möjligheter potentiellt sett, beroende på vad han kommer fram till i sitt uppdrag, att de kan underlätta och möjliggöra samhällsomvandling även i andra delar av landet.

Detta är en prioriterad fråga. Det är därför som regeringen arbetar i högt tempo när det gäller bostadspolitik och bostadsmarknad. Men vi kommer inte ifrån att inflationen måste dämpas, fru talman.

Fru talman! Med statsrådet och ledamoten Hedlunds parti som påverkar regeringen har vi ökad arbetslöshet, fler varsel och bostadsbrist samtidigt.

En av de stora satsningarna i budgeten är höjt rot- och rutavdrag. Ett höjt rotavdrag för byte av bänkskivor hemma bygger inga nya villor och skapar inga nya lägenheter och småhus i Kiruna. Det är en prioritering som man faktiskt har valt att göra.

Före Rysslands invasion av Ukraina och den inflation och energikris som har präglat hela Europa och drivit upp priserna var omfattande byggprogram på gång, inte minst i Skellefteå. Där hade flera olika bolag väldigt stora planer som fortfarande finns. Men bolagens likviditetskris är så stor att man inte kommer igång. Här har vi socialdemokrater föreslagit någon form av startstöd till exempel, särskilt för de kommuner som nu står mitt uppe i samhällsomvandlingen. Man måste ju komma igång. Det finns flera projekt som kan gå igång. Men det kan behövas att staten signalerar att den här frågan är viktig.

Nu signalerar man att arbetslösheten som ökar inte är så viktig. På flera håll i landet är den faktiskt ganska hög, dock inte i Västerbotten. Vi behöver både folk och bostäder. Det kan man matcha. Arbetslöshet, varsel och nya bostäder går att matcha.

(Applåder)

Fru talman! Med statsrådet och ledamoten Hedlunds parti som påverkar regeringen har vi ökad arbetslöshet, fler varsel och bostadsbrist samtidigt.

En av de stora satsningarna i budgeten är höjt rot- och rutavdrag. Ett höjt rotavdrag för byte av bänkskivor hemma bygger inga nya villor och skapar inga nya lägenheter och småhus i Kiruna. Det är en prioritering som man faktiskt har valt att göra.

Före Rysslands invasion av Ukraina och den inflation och energikris som har präglat hela Europa och drivit upp priserna var omfattande byggprogram på gång, inte minst i Skellefteå. Där hade flera olika bolag väldigt stora planer som fortfarande finns. Men bolagens likviditetskris är så stor att man inte kommer igång. Här har vi socialdemokrater föreslagit någon form av startstöd till exempel, särskilt för de kommuner som nu står mitt uppe i samhällsomvandlingen. Man måste ju komma igång. Det finns flera projekt som kan gå igång. Men det kan behövas att staten signalerar att den här frågan är viktig.

Nu signalerar man att arbetslösheten som ökar inte är så viktig. På flera håll i landet är den faktiskt ganska hög, dock inte i Västerbotten. Vi behöver både folk och bostäder. Det kan man matcha. Arbetslöshet, varsel och nya bostäder går att matcha.

(Applåder)

Fru talman! Nu gör vi skillnad på riktigt, säger Roger Hedlund från Sverigedemokraterna. Som vanligt med en högerregering minskar bostadsbyggandet kraftigt.

Fru talman! Den industriella utvecklingen som vi nu ser i Sverige är någonting att värna och vårda. Men man måste också passa sig lite, för den är inte självklar. Det är ingen naturlag att det är just här som etableringar, expansioner och investeringar ska ske. Den internationella konkurrensen om detta är väldigt stor. Vi som land borde vilja ha de jobben hos oss. Då krävs också en bostadspolitik som svarar upp mot behoven.

Ministern talar om inflation. Den är högst central i sammanhanget. Jag vill bara föra till protokollet att våra förslag heller inte eldar på den. Vi har inte större utgifter på totalen än vad regeringen har. Men vi prioriterar annorlunda.

Regeringen prioriterar att man ska ta bort en plastpåseskatt och införa lyx-rot och lyx-rut i stället för stimulanser till byggande. Rotavdraget har tagits upp här lite. Det har kommit en färsk granskningsrapport från Riksrevisionen som visar på att den reformen inte har varit effektiv i att mota svartarbete. Ändå höjer regeringen fortsatt taket.

Jag undrar om det har gått prestige i det här. Bara för att man avskaffade investeringsstödet kan man inte införa något liknande igen. Det vore oerhört allvarligt om sådana ideologiska skygglappar hindrar tillväxt och välfärd i vårt land.

Fru talman! Vad vi har fått är en stat som drar sig tillbaka. Vi har inte tid och inte råd med den typen av passivitet.

(Applåder)

Fru talman! Nu gör vi skillnad på riktigt, säger Roger Hedlund från Sverigedemokraterna. Som vanligt med en högerregering minskar bostadsbyggandet kraftigt.

Fru talman! Den industriella utvecklingen som vi nu ser i Sverige är någonting att värna och vårda. Men man måste också passa sig lite, för den är inte självklar. Det är ingen naturlag att det är just här som etableringar, expansioner och investeringar ska ske. Den internationella konkurrensen om detta är väldigt stor. Vi som land borde vilja ha de jobben hos oss. Då krävs också en bostadspolitik som svarar upp mot behoven.

Ministern talar om inflation. Den är högst central i sammanhanget. Jag vill bara föra till protokollet att våra förslag heller inte eldar på den. Vi har inte större utgifter på totalen än vad regeringen har. Men vi prioriterar annorlunda.

Regeringen prioriterar att man ska ta bort en plastpåseskatt och införa lyx-rot och lyx-rut i stället för stimulanser till byggande. Rotavdraget har tagits upp här lite. Det har kommit en färsk granskningsrapport från Riksrevisionen som visar på att den reformen inte har varit effektiv i att mota svartarbete. Ändå höjer regeringen fortsatt taket.

Jag undrar om det har gått prestige i det här. Bara för att man avskaffade investeringsstödet kan man inte införa något liknande igen. Det vore oerhört allvarligt om sådana ideologiska skygglappar hindrar tillväxt och välfärd i vårt land.

Fru talman! Vad vi har fått är en stat som drar sig tillbaka. Vi har inte tid och inte råd med den typen av passivitet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte avslutningsvis kommentera inläggen på slutet om rotavdraget.

Syftet med höjningen av taket i rotavdraget är att rädda en del jobb i en mycket utsatt sektor. Det är konjunkturellt riktigt. Den riksrevisionsrapport som hänvisas till granskar inte effekterna av när rotavdraget används som tillfälligt konjunkturstöd, som exempelvis den tillfälliga höjningen av rotavdraget som regeringen aviserat i budgetpropositionen för 2024. Vi kommer förstås att analysera rapporten och återkomma i en skrivelse om hur vi ser på den som kommer att lämnas till riksdagen.

Fru talman! I övrigt vill jag tacka för debatten och engagemanget. Ni kan lita på att det är en prioriterad fråga för regeringen att se till att vi ska lyckas med den samhällsomvandling som nu sker och att de investeringar som vi talar om även på infrastrukturområdet ska syfta till att stärka jobb och tillväxt i hela landet för att hela Sverige ska fungera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tänkte avslutningsvis kommentera inläggen på slutet om rotavdraget.

Syftet med höjningen av taket i rotavdraget är att rädda en del jobb i en mycket utsatt sektor. Det är konjunkturellt riktigt. Den riksrevisionsrapport som hänvisas till granskar inte effekterna av när rotavdraget används som tillfälligt konjunkturstöd, som exempelvis den tillfälliga höjningen av rotavdraget som regeringen aviserat i budgetpropositionen för 2024. Vi kommer förstås att analysera rapporten och återkomma i en skrivelse om hur vi ser på den som kommer att lämnas till riksdagen.

Fru talman! I övrigt vill jag tacka för debatten och engagemanget. Ni kan lita på att det är en prioriterad fråga för regeringen att se till att vi ska lyckas med den samhällsomvandling som nu sker och att de investeringar som vi talar om även på infrastrukturområdet ska syfta till att stärka jobb och tillväxt i hela landet för att hela Sverige ska fungera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.