Interpellationssvar - Nationella jämställdhetspolitiska mål - 2023-12-04

Fru ålderspresident! Sofia Amloh har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att ändra det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet om mäns våld mot kvinnor. Jag vill tacka för frågan och för frågeställarens engagemang för jämställdhet.

Till grund för den nuvarande formuleringen av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet ligger en analys om att våldet både är ett uttryck för den maktordning som råder mellan kvinnor och män och ett medel för att upprätthålla den. Att män är överrepresenterade bland förövare och att kvinnor utsätts för grovt, upprepat, systematiskt och ibland dödligt våld är ett faktum och en central utgångspunkt för svensk jämställdhetspolitik. Jag delar denna analys.

Det nuvarande delmålet presenterades i skrivelsen Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid (skr. 2016/17:10, bet. 2016/17:AU5, rskr. 2016/17:150). Av skrivelsen framgår att delmålet omfattar alla yttringar av fysiskt och psykiskt, inklusive sexuellt, våld och hot om våld som riktas mot kvinnor och flickor, oavsett om förövaren är en okänd eller en närstående person. Delmålet omfattar vidare hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Det andra ledet i delmålet, om kroppslig integritet, handlar om varje kvinnas och flickas rätt och möjlighet att bestämma över sin egen kropp, sexualitet och reproduktion. Även mäns och pojkars våldsutsatthet och kroppsliga integritet omfattas. Att motverka kommersialisering och exploatering av kvinnokroppen, i medier, pornografi och reklam, som syftar till att reproducera föreställningar om kvinnors underordning omfattas också. Det framgår även att delmålet om mäns våld mot kvinnor har en stark koppling till närliggande former av våld såsom våld i samkönade relationer och våld mot barn.

Den 3 augusti gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå en ny och mer inkluderande lydelse för det jämställdhetspolitiska delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, samtidigt som det i målformuleringen även fortsättningsvis beaktas att mäns och pojkars våld mot kvinnor och flickor utgör merparten av det könsrelaterade våldet. Det handlar om att synliggöra alla grupper och individer som omfattas av delmålet så att ingen riskerar att falla mellan stolarna och bli utan adekvat stöd och hjälp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredaren har också i uppdrag att analysera och bedöma om det bör införas ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål för att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck och, oavsett ställningstagande i sak, lämna förslag på hur ett sådant delmål kan formuleras.

Jag håller med Sofia Amloh. För att vi ska kunna förebygga och bekämpa våldet är det centralt att veta vem som är offer respektive förövare. Med nuvarande mållydelse är det dock inte helt transparent vilka grupper som omfattas av delmålet. Det finns därmed våldsutsatta grupper som riskerar att osynliggöras med nuvarande målformulering, till exempel hbtqi-personer, män som utsätts för våld av kvinnor och flickor som utsätts för våld av pojkar. Olika kontexter av mäns våld mot kvinnor och annat könsrelaterat våld kan kräva olika sorters lösningar. Alla utsatta grupper ska kunna erbjudas fullgott stöd och skydd.

Vi måste kunna synliggöra och stödja särskilt sårbara grupper och individer samtidigt som vi fokuserar på de strukturella dimensionerna av könsrelaterat våld. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor, som utgör merparten av det könsrelaterade våldet, är en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen har förstärkt arbetet bland annat genom en treårig satsning på 50 miljoner kronor per år under 2024-2026. Totalt för 2024 föreslår regeringen att drygt 600 miljoner kronor avsätts inom jämställdhetspolitiken för området mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, prostitution och människohandel.

Fru ålderspresident! År 1979 antogs Sveriges första jämställdhetslag. Män och kvinnor fick formellt samma villkor i svenska samhället. År 1994 nämns jämställdhetsintegrering inom svensk lagstiftning som strategi redan i den jämställdhetspolitiska propositionen Delad makt - delat ansvar, som presenterades av jämställdhetsminister Bengt Westerberg, då Folkpartiet; i dag är partiet Liberalerna.

FN:s fjärde kvinnokonferens ägde rum i Peking 1995. Trots förändringar i lagstiftning världen över var målet om faktisk jämställdhet ännu mycket avlägset. De 189 nationer som deltog i konferensen antog enhälligt både en deklaration och en omfattande handlingsplan för jämställdhetsarbetet på nationell, regional och internationell nivå, och det var på svenskt initiativ som jämställdhetsintegrering förordades som strategi i handlingsplanen, den så kallade Pekingplattformen.

Riksdagen beslutade 2006 att det övergripande målet för jämställdhetspolitiken ska vara att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Sverige undertecknade 2011 Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor.

År 2016 fastslog riksdag och regering sex delmål under det övergripande målet, som anger fokus och inriktning för jämställdhetspolitiken: Makt och inflytande ska fördelas jämnt, och kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och forma villkoren för beslutsfattande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Det sjätte delmålet är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Mäns våld mot kvinnor är alltså en jämställdhetsfråga.

Mäns våld mot kvinnor är ett samlingsbegrepp för det våld som flickor och kvinnor utsätts för och visar på en maktobalans mellan könen. Kunskap om makt och våld och om stereotypa könsnormer är därför grundläggande för förebyggandet och bekämpandet av mäns våld.

År 2018 infördes kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i högskoleförordningen och är nu examensmål för åtta högskoleutbildningar.

Bara för att vara riktigt tydlig tänker jag återigen redogöra för vad målet om mäns våld mot kvinnor omfattar:

alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, ekonomiskt och digitalt våld, liksom hot om våld mot flickor och kvinnor

våld i nära relationer, riktat mot flickor, kvinnor, pojkar, män och hbtqi-personer

våld mot barn och barn som upplever våld i hemmet

hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor

prostitution och människohandel för sexuella ändamål och sexuell exploatering av barn

kommersialisering och exploatering av kvinnors kroppar i reklam, medier och pornografi.

Statsrådet formulerar det väl i sitt svar, och det mål vi har i dag är bra. Jag har dessutom precis beskrivit målet, som tydligt inkluderar flera former av våld och synliggör vilka målgrupperna är. Men ändå vill regeringen ändra målet. Min fråga är: Varför?

Fru ålderspresident! Att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor är prioriterat för regeringen. Vi har inte på något sätt någon ambitionssänkning i detta avseende, utan vi växlar tvärtom upp detta arbete.

Interpellanten har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för allt som i dag ingår i det sjätte jämställdhetspolitiska målet. Från regeringens sida finns inga som helst planer på att ändra på innehållet i det jämställdhetspolitiska målet.

Interpellanten säger dock också att begreppet mäns våld mot kvinnor är ett samlingsbegrepp för det våld och de övergrepp som flickor och kvinnor utsätts för, och det är här det blir lite skevt. Eftersom vi har ett sjätte jämställdhetspolitiskt delmål som även innefattar det våld som exempelvis män utsätts för i heterosexuella partnerrelationer och det våld som förekommer i hbtqi-relationer finns ett problem. Våld i denna typ av relationer osynliggörs när det hamnar under samlingsbegreppet mäns våld mot kvinnor. Effekten av detta är att vi bekämpar mäns våld mot kvinnor och samtidigt osynliggör det våld som försiggår i andra relationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Detta handlar inte om någon ambitionssänkning utan om att vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Jag har i min tidigare roll som åklagare mött människor som är utsatta för våld i partnerrelationer men inte passar in i den vanliga mallen. Jag tänker särskilt på en man som var utsatt för extremt grovt och systematiskt våld av sin fru, även sexuellt våld. Gång på gång bad han om hjälp, men han blev inte trodd. Våldet blev grövre och grövre, men han fick ingen hjälp - han blev inte trodd. I stället blev han misstänkliggjord. Det var först när det hade gått riktigt, riktigt långt som det blev en polisanmälan och en rättsprocess, som visade på det grova våld han hade blivit utsatt för. Jag vet att denne man inte är ensam, dels för att jag har haft andra, liknande mål, dels för att jag också har tagit del av andra vittnesmål.

Vi måste klara av att växla upp arbetet mot mäns våld mot kvinnor utan att spela ned den maktordning som råder mellan män och kvinnor, som ju ligger bakom våldet. Vi måste klara av att göra detta och samtidigt se att det finns andra våldsutsatta grupper som drabbas när det våld som de utsätts för faller under ett paraplybegrepp som heter mäns våld mot kvinnor. Det är mot denna bakgrund som regeringen har gett en utredare i uppdrag att titta på om vi kan hitta en mer inkluderande målformulering. Det ska av formuleringen också framgå att den övervägande delen av våldet handlar om att män och pojkar är förövare och att det är kvinnor och flickor som utsätts.

Fru ålderspresident! Jag försöker verkligen lyssna till statsrådets svar om att man vill ändra målet men ändå inte ändra det. För mig blir det väldigt otydligt, framför allt om vi går tillbaka till punkt 2, som jag läste upp här nyss, alltså när det handlar om våld i nära relationer, som det här målet inkluderar. Det riktar sig mot flickor, kvinnor, pojkar, män och hbtqi-personer. Vad är det som statsrådet saknar i målgruppen för att kunna jobba med de här frågorna? Den frågan kvarstår.

Fru ålderspresident! I dag är det en kvinna i månaden som mördas av sin partner eller expartner, och siffrorna pekar inte åt rätt håll. Nu vill regeringen omformulera de jämställdhetspolitiska målen. Målet som handlar om just mäns våld mot kvinnor vill man göra mer könsneutralt, i strid med vad forskningen visar.

Ibland är det kanske svårt att se de framsteg som har gjorts. I Sverige är toleransen lägre och anmälningsgraden högre för vålds- och sexualbrott jämfört med hur det är i många andra länder. Här finns banbrytande kvinnofrids- och sexköpslagar. Sedan 40 år tillbaka finns det kunskap om våldets mekanismer. Sverige har spelat en viktig roll för de internationella konventionernas antaganden.

Fru ålderspresident! I oktober i år publicerade 31 kvinnoorganisationer en debattartikel som kritiserar jämställdhetsministern för att hon raserar det svenska arbetet mot mäns våld mot kvinnor i och med det initiativ som vi nu debatterar. Det är en mycket tung kritik som vi socialdemokrater står helt bakom.

Bakgrunden är att regeringen vill sluta att använda begreppet mäns våld mot kvinnor, som är helt grundläggande för att vi ska kunna förebygga och bekämpa detta våld och ge stöd till våldsutsatta. Man måste veta vem som är offret och vem som är förövaren, precis som statsrådet själv säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Begreppet mäns våld mot kvinnor har arbetats fram genom forskning och praktiskt arbete, genom kvinnojourer och i enlighet med internationella konventioner. I 20 år har regeringar från både höger och vänster ställt sig bakom detta.

I den jämställdhetspolitiska utredningen från 2005 tog man fram målet. Detta byggde vidare på den proposition som presenterades av regeringen Bildt 1994, med Bengt Westerberg som ansvarigt statsråd, som jag tidigare hänvisade till. Där lyftes våld för första gången fram som ett jämställdhetsproblem.

Konsekvenserna av att ändra målet om mäns våld mot kvinnor blir att vi kvinnor, våra levnadsvillkor och viktiga jämställdhetsproblem osynliggörs. När våldet osynliggörs, osynliggörs också förövaren och mäns möjligheter att ta ansvar.

I svaret på interpellationen låter det faktiskt som att ministern tycker att det är viktigt att synliggöra våldet mot kvinnor och att kön spelar roll. Men samtidigt kan jag läsa ett citat från ministern som lyder så här: Jag tror att man gör sig själv en otjänst om man delar upp personer i olika kategorier utifrån vilket kön de har.

Jämställdhet vilar helt på kön och på hur makt, levnadsvillkor, ekonomi och inflytande snedfördelas mellan män och kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. På vilket sätt menar statsrådet att jämställdhetsarbetet skulle stärkas genom att man gör det mer könsneutralt?

Fru ålderspresident! Interpellanten säger att hon inte förstår vad jag menar - att jag vill ändra målet men ändå inte ändra det.

Detta handlar om att regeringen inte vill ändra innehållet i målet på något sätt. Däremot ser vi att det finns grupper som osynliggörs när målet är formulerat som det är. Jag skulle vilja fråga interpellanten om hon tycker att det är tydligt att till exempel våld i hbtqi-relationer, samkönade relationer, ingår i ett mål som definieras som mäns våld mot kvinnor. Är det tydligt, eller kan interpellanten se att det finns en risk för osynliggörande av just detta våld, som vi också behöver kunna hantera?

När man hör interpellanten debattera framstår det som om vi står i ett läge där vi behöver välja mellan att synliggöra mäns och pojkars våld mot kvinnor och flickor och att synliggöra andra våldsutsatta grupper. Jag menar att det blir ett väldigt ensidigt tänk.

Den här regeringen har i alla fall förmågan att hantera flera samhällsproblem samtidigt och synliggöra flera grupper samtidigt.

Regeringen har inte någon som helst ambition att osynliggöra mäns våld mot kvinnor eller pojkars våld mot flickor. Tvärtom vill vi växla upp det arbetet. Samtidigt klarar vi av att synliggöra andra våldsutsatta grupper som också förtjänar samhällets stöd och skydd. Vi behöver inte välja.

När man debatterar dessa frågor är det med mycket känslor. Det finns många missuppfattningar, och vissa av dem finns just i den debattartikel som Sofia Amloh tar upp. Det är en debattartikel där det finns en uppfattning att regeringen inte bara, som det påstås, vill sluta använda begreppet mäns våld mot kvinnor även när det är just detta som avses, utan där påstås också att regeringen inte längre anser att man ens ska kunna använda ordet kvinna. Detta ligger väldigt långt från sanningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar helt interpellantens uppfattning att om vi ska jobba med jämställdhet måste vi prata om män och kvinnor. Vi måste prata om den maktordning som råder mellan män och kvinnor och som utgör grunden till i princip alla de jämställdhetsproblem som jag jobbar med dagligen på mitt departement.

Jag menar dock att det inte är rimligt att hjälpa vissa grupper på bekostnad av andra grupper, utan det gäller att hålla flera tankar i huvudet samtidigt och att alla som utsätts för våld i en partnerrelation, sexuellt våld och våld i nära relationer ska känna att de blir synliggjorda och att samhällets stöd och skydd finns till även för dem.

Fru ålderspresident! Jag säger det igen: Jämställdhet handlar om maktförhållandet mellan män och kvinnor. Om statsrådet till riksdagen vill lägga fram andra nationella politiska mål riktade till andra grupper får hon gärna göra det, men när det handlar om jämställdhet handlar det om män och kvinnor. Att osynliggöra just det strukturella våldet - detta våld pågår varje dag och varje månad, där den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle är att kvinnor blir våldsutsatta och rent av dör - är väldigt anmärkningsvärt, tycker jag.

Fru ålderspresident! Icke-svaret är kanske svar nog. Vi har i Sverige 2023 en jämställdhetsminister som inte verkar tycka att kön spelar så stor roll. Det kommer att få konsekvenser för svenskt jämställdhetsarbete.

Ni skriver absolut historia. Det är tyvärr inte en historia som vi kommer att vara speciellt stolta över, tvärtom. Det är en dyster historia. Och vem trodde att det skulle vara ett liberalt statsråd som skulle hålla i den yxan?

Kvinnorörelsen kräver att politiken när det gäller arbetet mot våld och för jämställdhet ska utvecklas i stället för att avvecklas. Det är djupt sorgligt att vi har en regering som inte ser det på det viset.

Fru ålderspresident! Interpellanten anför som skäl mot att ha ett mer inkluderande begrepp för det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet att jämställdhet handlar om män och kvinnor. Jag skulle därför vilja veta om Sofia Amloh skulle vilja ändra innehållet i det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet, som alltså redan i dag innefattar till exempel våld i samkönade relationer.

Nu finns det inte fler replikskiften, men jag hade varit väldigt nyfiken på att få veta hur Sofia Amloh ser på just den frågan. Tycker hon att detta inte hör hemma under det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet? Varför ändrade i så fall inte Socialdemokraterna, när de satt i regering, innehållet i det jämställdhetspolitiska delmålet? Det är det som är det relevanta, vilken politik man jobbar med.

Jag skulle även vilja veta om Sofia Amloh ser något problem med att pojkars våld mot flickor också osynliggörs när vi pratar om mäns våld mot kvinnor, som om detta är ett vuxenproblem. De riktigt viktiga insatserna behöver vi sätta in gällande våra barn och unga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Det finns väldigt många skäl att använda ord som avspeglar det som man faktiskt menar och det som man faktiskt vill arbeta med. Annars riskerar vi att hamna fel i vårt arbete och att osynliggöra grupper som behöver synliggöras.

Med det sagt vill jag tacka Sofia Amloh för debatten. Jag vet att Sofia Amloh har ett stort intresse och ett engagemang i dessa frågor. Vi delar det. Även om vi inte delar vägen tackar jag för att vi gång på gång får möjlighet att diskutera dessa viktiga frågor här i kammaren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.