Fru talman! För drygt hundra år sedan publicerade den berömde sociologen Max Weber en essä som heter Politik som yrke. I denna essä presenterade Weber ett begreppspar som skulle bli klassiskt angående den etiska måttstocken för våra handlingar: övertygelseetiken och ansvarsetiken.
Övertygelseetiken handlar om att göra det man tror är rätt här och nu utan att tänka på konsekvenserna. Ansvarsetiken å sin sida tar hänsyn till de förväntade följderna av våra beslut och är medveten om att det som kan uppfattas som rätt och gott här och nu i slutändan kan leda till rakt motsatt resultat än det man förväntade sig. Det är vad vi kan kalla den oreflekterade godhetens paradox.
Enligt Weber är den som inte förstår detta politiskt sett ett barn som med sin blinda övertygelse och godhetsiver kan orsaka stor skada. Dessa resonemang var ytterst angelägna 1919, då viljan att avskaffa alla orättvisor och skapa ett slags paradis på jorden hade lett till inrättandet i Ryssland av ett totalitärt helvete under Lenins ledning.
Fru talman! Anledningen till att jag påminner om Max Webers tankegångar om etiken är att de på ett utomordentligt bra sätt fångar mycket av det som präglar denna debatt och över huvud taget de debatter som rör flykting- och migrationsfrågorna. Den moraliska indignation som brukar resa sig inte bara från Lenins svenska ättlingar utan också från andra övertygade godhetsföreträdare ger uttryck för en fullständigt oreflekterad övertygelseetik som saknar allt ansvar för följderna av deras förment goda föresatser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll
Ta till exempel den migrationspolitik som Vänsterpartiet förespråkar, ofta med entusiastiskt stöd från Miljöpartiet. I detta sammanhang nöjer jag mig med att sammanfatta några av de förslag som finns i Vänsterpartiets senaste kommittémotioner i ämnet.
Partiet vill införa en amnesti och ge uppehållstillstånd till alla de personer som under en viss tid levt i Sverige, oavsett tidigare uppehållsrättslig status och då även till helt olagliga migranter.
Partiet vill också att personer vars utvisnings- eller avvisningsbeslut inte kan verkställas av praktiska skäl ska få permanent uppehållstillstånd.
Den europeiska gräns- och kustbevakningsstyrkan, Frontex, ska avvecklas.
Så kallade asylvisum ska ges till de personer runt om i världen som vill komma till Sverige för att söka asyl.
Dessutom ska transportörsansvaret avskaffas och avtalet mellan Turkiet och Europeiska unionen angående irreguljär migration sägas upp. Detta handlar, som vi vet, om det avtal som till stor del satte stopp för migrationskrisen 2015-2016, och dess avskaffande skulle med all sannolikhet leda till att miljontals nya migranter skulle söka sig till Europeiska unionen.
Fru talman! Jag tror inte att jag behöver göra denna lista ännu längre för att man ska inse att den samlade effekten av den politik som Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar skulle bli en utomordentligt omfattande invandringsvåg som skulle fördjupa alla de mycket allvarliga integrationsproblem som vi redan i dag brottas med.
Begriper den oreflekterade godhetens representanter den mäktiga signaleffekt som förslaget om en regularisering av alla de personer som har befunnits sig i Sverige under en viss tid skulle innebära?
Och om en sådan massiv regularisering genomförs, vem skulle övertyga potentiella migranter och människosmugglare om att inte fler regulariseringar skulle ske i framtiden?
Har man förstått att detta de facto innebär att man inte bara legaliserar utan även uppmuntrar den illegala invandringen?
Förstår Vänsterpartiet och Miljöpartiet att krisen 2015 skulle ihågkommas som en västanfläkt i jämförelse med den kris som deras förslag skulle orsaka?
Sist men inte minst, tror dessa partier att den stora majoriteten av det svenska folket som vill ha en mer restriktiv flyktingpolitik skulle finna sig i en sådan situation?
Godhetens självutnämnda företrädare vill säkerligen väl men saknar allt konsekvenstänkande. Ansvarsetiken briljerar med sin frånvaro i vad de föreslår.
Fru talman! I dag finns det en stor majoritet i denna riksdag som hindrar att Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag genomdrivs. Men det skulle kunna ändras om dessa partier får en maktposition, där man skulle kunna villkora ett eventuellt parlamentariskt stöd till en ny regering med att alla eller åtminstone många av dessa partiers förslag genomförs.
Fru talman! Låt mig nu gå in på det som avhandlas i regeringens proposition om effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll. Det handlar om att utöka de polisiära befogenheterna i syfte att motarbeta olovliga vistelser i Sverige och, i förlängningen, bekämpa utvidgningen av skuggsamhället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll
Alla vet att det i dag finns ett betydande antal människor som lever i Sverige utan att ha laglig rätt att göra det. Ingen vet dock med någon exakthet hur många det kan vara, och vi saknar tillförlitliga kunskaper om hur detta samhälle vid sidan av samhället fungerar.
Det finns vitt skilda uppskattningar om antalet människor som befolkar detta parallella samhälle. Det finns också många vittnesmål om hur livet kan gestalta sig i skuggsamhället, men ingen samlad och tillförlitlig bild finns att tillgå om allt detta.
I en regeringsproposition från mars 2021 sägs följande om antalet personer som kan tänkas befolka skuggsamhället: "Socialstyrelsen konstaterar i Social rapport 2010 att det inte finns tillförlitlig statistik över sådana utlänningar. Enligt rapporten varierade det beräknade antalet vid den tidpunkten mellan 10 000 och 35 000 och enligt vissa beräkningar var det så många som 30 000-50 000 personer (s. 270). Sedan dess har väldigt många asylsökande sökt sig till Sverige och också andra personer, som inte ansöker om uppehållstillstånd. Även om det inte går att säkert uttala sig om hur många personer som i dagsläget vistas i landet utan tillstånd, är det sannolikt att siffran har ökat väsentligt jämfört med de tidigare uppskattningarna."
Polisen, å sin sida, har uppmärksammat den koppling som finns mellan de utsatta områdena, skuggsamhället och kriminaliteten. I en rapport från 2017 beskrivs denna koppling på följande sätt:
"Det bedöms finnas verksamheter och resurser i områdena som möjliggör för individer att leva helt utanför det svenska samhällssystemet.
De kriminella nätverken kan ordna boende, arbete, bankverksamhet, skydd och säkerhet för människor som i andra fall har svårt att få dessa tjänster och som i vissa fall vistas olagligt i Sverige. Vilket gör de utsatta områdena attraktiva för de som lever gömda att söka sig till.
I de utsatta områdena sker som exempel en omfattande illegal andrahandsuthyrning av bostäder, illegal låneverksamhet, ett stort utbud på varor som alkohol, tobak och stöldgods som säljs till ett underpris, illegal spelverksamhet och omfattande illegal festverksamhet."
Men det är inte bara de kriminella nätverken som kan erbjuda de tjänster och det skydd som personer som helt lever vid sidan av det etablerade samhället behöver. Olika separatistiska strukturer, allt från klaner till islamistiska organisationer, kan vara lika eller mer förmögna att göra det och på det viset utvidga den bas av klienter och proselyter som ger mänsklig näring åt dessa systemhotande strukturer. Skuggsamhällets radikala utanförskap är därför en av brottslighetens och separatismens främsta mänskliga resurskällor.
Fru talman! De som vill bekanta sig närmare med skuggsamhällets grymma verklighet borde läsa Liza Alexandrova-Zorinas bok Imperiets barn, som publicerades tidigare i år. Den handlar om hänsynslös exploatering, maffior och allehanda profitörer som frodas tack vare vår oförmåga att effektivt bekämpa detta gissel. Den som läser denna bok och fortfarande motsätter sig regeringens förslag om effektivare verktyg vid utlänningskontroll, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör, har de facto valt sida, maffiornas sida, människosmugglarnas sida, den hänsynslösa exploateringens sida och den aningslösa övertygelseetikens sida.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll
Fru talman! Jag vill slutligen påminna om följderna av den debatt som år 2012 blossade upp kring de utökade inre utlänningskontrollerna som felaktigt associerades med Revaprojektet.
Vi vet att det handlade om en fullständigt missvisande hopkoppling av två helt olika företeelser där polisen kritiserades för påstådd rasprofilering och andra förmenta missförhållanden.
En högljudd koalition bildades då som innefattade ett brett spektrum av övertygelseetikens företrädare, från militanta vänsterpartister och högröstade journalister till människorättsaktivister och aningslösa pojkrumsliberaler. Följden blev att regeringen och polisen sattes på defensiven och kände sig tvungna att drastiskt minska antalet inre utlänningskontroller.
År 2012 genomfördes drygt 42 000 sådana kontroller. Det är en siffra som hade mer än halverats fyra år senare och 2020 reducerats till en fjärdedel. På det viset underlättades skuggsamhällets fortsätta tillväxt med alla de problem som associeras med skugg- och parallellsamhällets existens. Övertygelseetiken segrade i den så kallade Revadebatten och lyckades åsamka stor skada på hela den framtida svenska samhällsutvecklingen.
I dag vill den oreflekterade godhetens företrädare hindra oss att på ett effektivt sätt ta upp kampen mot skuggsamhällets gissel. Som tur är finns det numera en stor majoritet i denna kammare som inte är beredd att följa den oreflekterade övertygelseetikens väg, men, och detta bör betonas, den skulle kunna förändras om Vänsterpartiet och Miljöpartiet får möjlighet att villkora ett eventuellt stöd till en viss regeringsbildning med att deras förslag genomförs.
Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation.
(Applåder)
I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 20.)