Interpellationssvar - Statlig närvaro i härnösand och i övriga landet - 2023-11-14

Fru talman! Peder Björk har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att upphäva tidigare beslut avseende omlokalisering av fem årsarbetsplatser till Härnösand inom ramen för Sidas verksamhet, och om så är fallet ifall jag och regeringen avser att ta initiativ till att omlokalisera fem årsarbetsplatser till Härnösand genom uppdrag till annan myndighet än Sida. Vidare frågar Peder Björk om regeringens plan för att öka statens närvaro i hela landet genom såväl nylokalisering som omlokalisering av statlig verksamhet.

Låt mig inleda med frågan om Sidas verksamhet. Sida har den 30 september i år inkommit med en rapport med anledning av ett regeringsuppdrag att genomlysa och analysera möjligheten till effektivisering av myndighetens utbildningsverksamhet. I rapporten pekar Sida på behov av att ändra i det tidigare uppdraget att etablera motsvarande fem årsarbetskrafter till utbildningsverksamheten i Härnösand. I den här typen av frågor kopplade till statliga myndigheters lokalisering finns det olika aspekter att beakta. Det handlar om att hänsyn ska tas till såväl effektivitet som statlig närvaro och regional utveckling. Regeringen bereder frågan och har ännu inte tagit ställning till Sidas hemställan.

När det gäller frågan om en plan för ökad statlig närvaro anser regeringen att en utvecklad statlig närvaro och service i hela landet är viktig. Den bidrar till att upprätthålla legitimitet och förtroende för statsförvaltningen. Den bidrar vidare till att uppfylla målet för den regionala utvecklingspolitiken och förbättra förutsättningarna att bo, verka och leva i hela landet.

Regeringen utgår i styrningen av de statliga myndigheterna från att delegering av beslut i arbetsgivarfrågor och i frågor rörande den interna organisationen främjar en effektiv statsförvaltning. Regeringen har samtidigt ett ansvar att överblicka konsekvenserna av de enskilda myndigheternas beslut för statsförvaltningen som helhet.

Regeringen ställer därför genom olika förordningar vissa krav på hur myndigheterna ska hantera beslut som knyter an till frågan om statlig närvaro. Myndigheterna ska bland annat när det är lämpligt i sin verksamhet i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till regionala förutsättningar och beakta möjligheterna till decentralisering när de planerar sina verksamheter.

Utöver detta följer också regeringen utvecklingen på området genom olika särskilda uppdrag. För att följa spridningen av de statliga arbetstillfällena i landet har regeringen till exempel gett länsstyrelserna i uppdrag att redovisa den statliga närvaron och servicen i länen. Regeringen har även gett Arbetsgivarverket i uppdrag att redogöra för förändringar avseende i vilka län myndigheternas personal har varit placerad under 2018-2022. Bakgrunden är regeringens behov av att följa utvecklingen av var i landet myndigheterna väljer att förlägga sin verksamhet och lokalisera olika funktioner.

Som civilminister ansvarar jag även för Statens servicecenter och de statliga servicekontoren. De statliga servicekontoren erbjuder myndighetsservice till nytta för medborgare och företag runt om i landet. Verksamheten bedrivs i dag på 137 servicekontor, och utbyggnaden av antalet kontor pågår. Jag kan lägga till att under det år jag har varit civilminister har jag invigt ett antal servicekontor. Vid utgången av 2024 bedöms det finnas 147 servicekontor i hela landet. Utöver utbyggnaden av antalet kontor utvecklas verksamheten även på andra sätt, genom till exempel ett pågående samarbete med Migrationsverket och samlokalisering med bland annat Malmö och Örebro kommuner.

Jag vill också när det gäller den statliga närvaron i landet påpeka att Försvarsmaktens organisation har utökats på flera platser. Därutöver expanderar Polismyndigheten och Kriminalvården. Detta kommer bland annat att innebära fler polisanställda och fler platser på häkten och anstalter. Sammantaget kommer det att leda till nya jobb som ökar den statliga närvaron runt om i landet.

Regeringen arbetar följaktligen kontinuerligt med frågan om statlig närvaro i hela landet. Jag bedömer att regeringen har tillräckliga verktyg för att även framöver kunna göra löpande avvägningar om och uppföljningar av den statliga närvaron i landet.

Fru talman! "Tomma tunnor skramlar mest" är ett ordspråk som jag tycker på ett bra sätt beskriver statsrådets svar på min interpellation men också sammanfattar SD-regeringens politik på detta område när det gäller statlig närvaro och service i hela landet.

Alldeles särskilt tydligt blir det när man jämför med hur tidigare Sregeringar har agerat politiskt på området. I flera regeringsförklaringar har statsministrar lyft upp den här frågan.

Under mandatperioden 2014-2018 kom det 21 stycken regeringsbeslut om omlokaliseringar. Det innebar att 900 årsarbetskrafter flyttades i en omlokalisering från företrädesvis Stockholm ut i resten av landet. Totalt med annan utbyggnad av statlig verksamhet och service skapade detta 2 000 jobb i hela landet.

Även under förra mandatperioden fortsatte den socialdemokratiska regeringen med denna aktiva och offensiva politik på området, bland annat genom att omlokalisera 70 jobb till Härnösand.

Det blir tydligt att regeringen inte har någon idé om politik på det här området när man tar del av regeringsförklaringen från tidigare i höst. Där står följande, fru talman: "Regeringskansliet är ingen vanlig statlig förvaltningsmyndighet utan själva navet för att genomföra politiska förändringar. Regeringen kommer därför att stärka Regeringskansliets samlade reformförmåga." Man har alltså ett tydligt fokus på centraliseringspolitik när det gäller förvaltningsfrågor.

Min slutsats, fru talman, är att det inte finns någon ambition. Det finns ingen plan från SD-regeringen när det gäller statlig närvaro eller service för hela landet.

Detta tycker jag blir väldigt tydligt i svaret på frågan om hur statsrådet ser på omlokalisering av jobb till Härnösand. Det finns inget tydligt svar där om vad ambitionen och inriktningen är för regeringen.

Även i svaret i stort tycker jag mig se att det inte finns någon ambition eller vilja från regeringen när man, i alla fall som jag uppfattar det, hänvisar till två tidigare uppdrag som är beslutade av socialdemokratiska regeringar. Då syftar jag på uppdraget som man har gett till Arbetsgivarverket och uppdraget som man ger till länsstyrelserna.

Frågan kvarstår när man tagit del av interpellationssvaret. Finns det någon ambition, någon vilja eller någon plan från SD-regeringen i fråga om vad man vill med om- och nylokalisering av statlig verksamhet och statliga jobb?

Min fråga till statsrådet är denna, fru talman: Avser statsrådet att ta något som helst initiativ för att aktivt jobba för omlokalisering av statlig verksamhet för att säkerställa statlig närvaro och statlig service i hela landet?

(Applåder)

Fru talman! Det är intressant att ta del av statsrådets svar på Peder Björks interpellation. Det är väldigt mycket text, och det finns en hel del vällovliga ord som det är ganska lätt att stämma in i, till exempel gällande servicekontoren. Men som Peder Björk nyss poängterade uteblir svaret gällande situationen i just Härnösand.

Statsrådet pekar i svaret på vad Sida har skrivit om effektivisering i en rapport. Men han missar att det här är en konsekvens av regeringens budget och regeringens politik på området. Och till sist måste regeringen faktiskt fatta ett beslut.

Jag drar mig till minnes att jag vid en frågestund här i kammaren i mars i år frågade statsrådet Slottner om regeringen avsåg att arbeta aktivt - aktivt - för att ny- och omlokalisera statliga myndigheter och verk i hela landet. Jag reagerade på det då och vill ta upp det nu. Det första statsrådet sa i sitt svar var detta: "Myndighetsplaceringar ska vara ändamålsenliga. Vi kan inte se myndighetsplaceringar endast som en landsbygdspolitisk åtgärd, utan vi lägger myndigheter där vi tror att de har bäst effekt och störst verkan, och då ska myndigheter finnas i hela Sverige."

Direkt påpekade alltså statsrådet att placeringar ska vara ändamålsenliga. Det är svårt att inte hålla med om det; det tycker jag också. Men tyvärr är det väldigt många av oss som känner alldeles för väl till att ändamålsenlighet har en tendens att vara synonym med Stockholmsområdet i de här fallen. Därför är det tråkigt att den här regeringen och Sverigedemokraterna inte kan uttala en tydlig ambition på området.

Riksrevisionen påpekade i en rapport för inte alls länge sedan att den socialdemokratiska regeringens politik på detta område i många avseenden hade haft effekt men att det fanns en hel del man behövde fortsätta arbeta med - framför allt att styra ännu tydligare för att verken faktiskt ska etablera sig och vara aktiva på de orter där de ska vara.

Det här var statsrådet Slottners företrädare mycket väl medveten om. Jag hyser inga som helst tvivel om att hade Socialdemokraterna fortsatt i regeringsställning hade vi fortsatt arbetet med en tydligare politik och styrning. Men när jag läser den här regeringens svar på Riksrevisionens rapport hittar jag faktiskt ingen uttalad vilja att arbeta för ny- och omlokalisering. Då menar jag alltså en aktiv vilja att arbeta för ny- och omlokalisering av statliga myndigheter och verk.

Om jag har missat detta är jag naturligtvis villig att göra en korrigering. Då får statsrådet mer än gärna upplysa mig om det, för nu är det ju inte vi som har makten. Det är den här regeringen och Sverigedemokraterna som måste ta ansvar och styra, om man nu vill det, och det inkluderar Härnösand. Det inkluderar de beslut som tidigare fattats eftersom den socialdemokratiska regeringen sa att man aktivt skulle etablera fler statliga arbetstillfällen i Härnösand.

Om nu Sida måste omvärdera det här och gå till regeringen och få ny vägledning blir det ju relevant för regeringen att faktiskt svara på de frågor som Peder Björk ställde i interpellationen. Tänker regeringen ta ansvar för de statliga arbetstillfällena till Härnösand som den socialdemokratiska regeringen fattade beslut om?

Jag får väl för sakens skull upprepa också den andra frågan. Finns det någon plan för ny- och omlokalisering av statliga myndigheter och verk i hela landet? Jag märker ju när jag pratar med folk som hör om de risker som finns i vårt hemlän att det faktiskt är många som ifrågasätter statens legitimitet och känner sig besvikna, så jag skulle verkligen uppskatta ett svar.

(Applåder)

Fru talman! Hela Sverige ska leva och växa, och den utvecklingskraft som finns runt om i vårt land ska stärkas och tas till vara. Klyftorna mellan människor och mellan stad och land ska minska.

För att möta vår tids samhällsutmaningar behöver varje landsända få möjlighet att utvecklas utifrån sina unika förutsättningar. För att Sverige ska kunna leda den gröna industriella revolutionen och skapa tusentals nya jobb behöver den regionala utvecklingspolitiken gå i samklang med många andra politikområden. Inte minst är en fungerande arbetskrafts- och kompetensförsörjning en annan viktig del i kraftfull regional tillväxtpolitik. Socialdemokraterna vill att regeringen ges i uppdrag att fortsätta omlokaliseringen av myndigheterna från storstäderna för att öka effektiviteten, ta vara på kompetensen i hela landet och bidra till den regionala utvecklingen.

Fru talman! I Riksrevisionens rapport Etablering av myndigheter utanför Stockholm kan man läsa om drygt 4 000 nya jobb och flera miljoner i lägre lokalkostnader. Detta är några av effekterna av regeringens beslut att placera myndigheter utanför Stockholm. Trots detta växer Stockholms andel av det totala antalet statligt anställda.

De beslut som har fattats har tillfört 4 000 nya statliga jobb och bevarat 6 000 statliga jobb utanför Stockholmsregionen mellan 2004 och 2020. Men vi ser att regeringens insatser inte har varit tillräckliga för att stärka den statliga närvaron utanför Stockholm. Nu måste vi därför gå vidare, vilket jag hoppas att regeringen gör.

Förra mandatperioden var alla partier i denna kammare rörande överens om detta - att vi behöver omlokalisera myndigheter från Stockholm till andra delar av landet. Vi ser inget tydligt svar i den frågan från den här regeringen i de underlag jag har tittat på.

Den socialdemokratiska regeringen omlokaliserade cirka 2 000 statliga jobb. I Parlamentariska landsbygdskommittén konstaterade vi att mer än 10 000 statliga jobb hade flyttat från Stockholmsregionen under en tioårsperiod. Nu är det dags att fortsätta omlokalisera jobb ut i landet. Detta är viktigt på riktigt. Det handlar om viktiga arbetstillfällen men också om den service som de statliga myndigheterna erbjuder. Den ska faktiskt finnas i hela landet. Men vi såg i Riksrevisionens rapport att det faktiskt också är billigare.

Min fråga till ministern är: Kommer den här regeringen att fortsätta med omlokaliseringen från Stockholm till hela landet, eller kommer det att bli som med Utbetalningsmyndigheten, som hamnade i Stockholm den också?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka min kollega Peder Björk för att han lyfter ett så oerhört viktigt område. Jag tycker att det är viktigt att vi har många initiativ där det lyfts att vi behöver ett land som håller ihop, från öst till väst och från norr till söder.

I statsrådets svar nämns begreppet legitimitet. Det begreppet kan sägas vara anledningen till att jag så gärna vill delta i den här debatten i dag. Jag som socialdemokrat ser nämligen med stor sorg på hur tilliten människor emellan blir mindre i Sverige i dag, liksom tilltron till myndigheter.

Skillnaden mellan stad och land ökar. Att staten finns i hela landet, helst med mer närvaro än bara i form av Systembolaget, är oerhört angeläget för sammanhållningen i vårt land. Men det har givetvis också stor betydelse för arbetsmarknad och regional utveckling, för att bara nämna några faktorer.

Fru talman! Jag representerar Gotland, en tydligt geografiskt avgränsad del av Sverige, som än så länge faktiskt har en hög statlig närvaro, med en diversifierad statlig familj. Jag menar att detta är av godo för Gotland, men minst lika mycket för Sverige som land. Statlig närvaro i hela landet är en sensationellt lönsam investering för den som på allvar vill bygga legitimitet och vill bygga ett land som håller ihop, där tilliten är stor, såväl i freds- som i ofredstid.

Jag hör också, fru talman, att statsrådet menar att vi som har fått förstärkningar på den statliga sidan inom ramen för polis och försvarsmakt ska vara väldigt nöjda med det. Jag kan försäkra att det samlade Gotland ser mycket positivt på att den förra regeringen uppmärksammade Gotlands strategiska läge och återetablerade försvarsmakten på Gotland.

Jag är dock av uppfattningen att satsningen på till exempel försvarsmakten på Gotland underlättas betydligt av att den statliga familjen är stark där. Därtill underlättas statliga etableringar också av att det finns erfarenhet av annan statlig etablering på orterna.

Det är ett ordrikt svar från statsrådet, och ändå saknar jag själva ambitionen när det gäller statlig närvaro i hela landet. Vad vill man?

Jag har lyft vad statlig närvaro medför på Gotland, men jag är genuint orolig. När jag frågar en annan företrädare för SD-regeringen om Gotlands roll i totalförsvaret svävar man på målet. På både kommun- och regionsidan är Gotland kraftigt missgynnat, och den gotländska välfärden är kraftigt underfinansierad.

Då tänker jag än en gång på detta med att bygga legitimitet, ett samhälle som håller ihop, tillit människor emellan men också människors tillit till myndigheter. Därför vill jag än en gång fråga vilken ambitionsnivå SD-regeringen har när det gäller den statliga närvaron i hela landet. Hur orolig ska jag vara som företrädare för Gotland? Hur orolig ska jag vara för att det snart kommer neddragningar och omlokaliseringar? Effektivitet kan inte vara den enda byggstenen i ett land som håller ihop. Det duger helt enkelt inte.

Jag tycker att Sverige förtjänar så otroligt mycket bättre, men jag tror också att Sverige tjänar på en regering med ordentliga, genuina ambitioner när det gäller statlig närvaro i hela landet. De ambitionerna lyser med sin frånvaro i statsrådets svar.

Fru talman! Tack, Peder Björk, för att du ställer frågan, och tack, statsrådet, för svaret!

Varför är det så himla viktigt för oss socialdemokrater med statlig närvaro i hela landet? Flera av mina kollegor har förtjänstfullt beskrivit detta. Det handlar om tilltro, om tillit till vårt samhälle och om att man inte ute i landet ska känna att Sverige bara handlar om Stockholm. Detta kan vissa människor raljera om, men det är på allvar väldigt avgörande. Om staten finns där känns det också som att man är närmare och kan ta del av den.

Jag vill fokusera på en fråga som statsrådet också lyfter upp i sitt svar, nämligen Statens servicecenter och servicekontoren. Detta har byggts ut mycket. Det var också en uttalad ambition från vår tidigare socialdemokratiska regering. Det har handlat både om att få fler kontor ute i landet och om att utveckla innehållet.

Nu är vi oroliga. Vad händer med detta? Framför allt vill vi veta vilken ambitionen är. När besparingen på statsförvaltningen uppgår till 1,1 miljarder, 1 procent, motsvarar det för servicekontoren och Statens servicecenter ungefär 90 tjänster. Det kanske inte låter så mycket, men när det gäller just denna verksamhet är det mycket.

Frågan är alltså: Vad har regeringen för ambitioner med den statliga närvaron, även när det gäller Statens servicecenter och servicekontoren? De är viktiga för människor där ute. Hur ska man utveckla detta nu när det sker neddragningar? Kommer det bara att handla om osthyvel, det vill säga minskningar? Kommer vi att se att detta påverkar utbyggnaden? Kommer det att innebära att man inte utvecklar så att fler myndigheter kanske kan finnas på plats på dessa kontor? Vilka är regeringens avsikter, och vad har man för ambitioner? Det skulle jag väldigt gärna vilja få svar på i denna debatt.

(Applåder)

(forts.)

Fru talman! Det var väldigt vad Peder Björk hade laddat här med "SD-regeringen"! Tre gånger tror jag att han använde det uttrycket i sitt inlägg.

Jag vill bara rätta och säga att det här inte är någon SD-regering. Sverigedemokraterna sitter inte i Sveriges regering. Det är en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna och som har ett budgetsamarbete med Sverigedemokraterna och som därmed samlar en majoritet i riksdagen. Men det är ingen SD-regering, utan det är faktiskt en regering där Sverigedemokraterna inte ingår.

Om man skulle ha denna retorik, som Peder Björk och väldigt många andra socialdemokrater framför, skulle vi även kalla den förra regeringen för antingen C-styrd eller V-styrd eftersom också den var beroende av parlamentariskt stöd - från Centerpartiet och/eller Vänsterpartiet.

Jag tycker att det där är ful retorik. Jag har sagt det förut, och jag kommer att upprepa det varje gång en socialdemokrat säger SD-regeringen, för det är helt enkelt inkorrekt.

När det gäller själva frågan om Sida och dess utbildningsverksamhet i Härnösand med fem anställda är det inget konstigt att jag svarar som jag gör. En hemställan har kommit in från Sida. Den bereds nu på Regeringskansliet, och därmed har vi inget svar ännu på hur vi kommer att hantera den. Jag står inte här i talarstolen i en interpellationsdebatt och chansar lite med vad regeringen kommer att tycka eller säger något spontant om vad jag själv tycker. Hemställan är under beredning, och det tar den tid det tar. Sedan kommer regeringen så småningom att återkomma om vad som händer med den.

Vad gäller den statliga lokaliseringspolitiken är jag inte dogmatisk i frågan. Det är många parametrar man ska ha med när man lokaliserar myndigheter. Regionalpolitiken är en sådan parameter, som också finns med i den myndighetsförordning vi har. Där ska man ta regionala hänsyn. Det behöver inte alltid betyda att man förlägger hela myndigheten antingen till Stockholm eller någonstans utanför Stockholm; man kan ju exempelvis också lokalisera delar av myndigheten utanför Stockholm om man har en viss kärnkompetens man vill behålla i Stockholm eller i någon annan stad.

Men självklart måste frågor om effektivitet och kompetensförsörjning också finnas med när vi lokaliserar myndigheter. Det är en helhet. Man blir alltid rädd när man börjar blir citerad med gamla saker man har sagt för något år sedan. Jag tror att det var Peter Hedberg som citerade mig nu. Men det citatet kan jag stå för fullt ut i dag också: Myndighetsplaceringar och våra myndigheter ska vara ändamålsenliga. De ska naturligtvis göras utifrån var vi får bäst effekt av de pengar vi lägger ned på myndigheter och var de gör störst nytta. Men i detta finns också regionalpolitiska hänsyn att ta.

Lite mellan raderna låter det ibland som om jag eller regeringen skulle vara emot omlokalisering av myndigheter och vara emot att myndigheter ligger utanför Stockholm. Så är det absolut inte. Vi har massor av myndigheter runt om i detta land, och en del har huvudkontoret i Stockholm men verksamheter runt om i landet.

Regeringen har som sagt en pragmatisk inställning till detta där regionalpolitiken är en parameter när vi placerar myndigheter. Det kommer att bli fler statliga jobb runt om i landet de kommande åren i och med den kraftiga satsningen på rättsväsen och försvar men också på en fortsatt utbyggnad av lokala servicekontor eller de statliga servicekontoren, som jag tycker är väldigt viktiga.

Monica Haider sa att andelen jobb på statliga myndigheter skulle ha ökat i Stockholm. Den senaste siffra jag har är att andelen statliga jobb i Stockholm har minskat med drygt 1 procent och att det även har skett en minskning i Västra Götaland och Skåne. Men det är möjligt att Haider har andra, mer uppdaterade, siffror som jag saknar.

Fru talman! Tyvärr kan jag utifrån statsrådets svar nu konstatera att det var så som jag befarade inledningsvis i debatten. SD-regeringen har ingen plan, ingen vilja och ingen ambition att jobba med omlokalisering och nylokalisering av statlig verksamhet i hela landet.

Jag kan ha den största respekt för att statsrådet inte kan ge ett konkret besked om Härnösand här och nu, men det man kan kräva av en regering är att den ändå ska ha en vilja, en ambition och en plan. I det här fallet kan jag konstatera att regeringen inte har det när det gäller statlig närvaro och statlig service i hela landet.

Nu har ändå statsrådet innehaft sin roll i ett års tid, och jag tänker att statsrådet under den tiden har hunnit fundera över hur han tänker kring de här frågorna. Statsrådet tog själv upp i sitt svar på interpellationen att det finns ett uppdrag som man har gett till Arbetsgivarverket att göra en kartläggning. Det här är en rapport som statsrådet hänvisar till och som skulle ha återrapporterats till regeringen i slutet av maj.

Min fundering till statsrådet är helt enkelt: Vad drar statsrådet för slutsatser av det som framkommer i rapporten från Arbetsgivarverket?

Fru talman! Eftersom man inte kan redovisa en plan och en ambition på området från SD-regeringen funderar jag på om det är effektivitet som är överordnad allt annat, även när det kommer till närvaro och service från statliga myndigheter ute i landet.

Fru talman! Mycket tyder på att det faktiskt är på det sättet. Det är effektivitet som regeringen prioriterar, inte minst i statsrådets eget svar på interpellationen.

Låt mig citera två stycken ur svaret. Det första är: "Det handlar om att hänsyn ska tas till såväl effektivitet som statlig närvaro och regional utveckling." Det andra är: "Regeringen utgår i styrningen av de statliga myndigheterna från att delegering av beslut i arbetsgivarfrågor och i frågor rörande den interna organisationen främjar en effektiv statsförvaltning. Regeringen har samtidigt ett ansvar att överblicka konsekvenserna av de enskilda myndigheternas beslut för statsförvaltningen som helhet."

Fru talman! Det här tyder på att regeringen intar en mycket passiv baksätesstrategi, där myndigheterna kan köra på hur de vill - så länge de är effektiva. Då kommer inte den här regeringen att lägga sig i. Det, fru talman, är en oroväckande tanke om nu myndigheterna inte ser som sitt uppdrag att finnas tillgängliga med statlig verksamhet och statlig service i hela landet.

Så vad är då beskedet här i dag från statsrådet? Är det att effektivitet är överordnad statlig service och statlig närvaro i hela landet och att det som sker, det sker? Det skulle jag vilja ha ett svar på från statsrådet.

Fru talman! Statsrådet nämnde att han inte är dogmatisk i de här frågorna, och det är inte jag heller. Däremot vill jag återigen påpeka att ändamålsenlighet ofta blir synonymt med Stockholmsområdet när det kommer till lokalisering av statliga arbetstillfällen och myndigheter.

Jag tror inte heller att regeringen är särskilt mycket emot om- eller nylokalisering. Men problemet är att man inte är tillräckligt för. Regeringen är inte aktiv. Nu har vi i denna debatt utgått en del från Sida i Härnösand, men det finns ju andra verksamheter i Västernorrlands län som också hotas. Folke Bernadotteakademin är ett exempel, där det nu finns en stor oro för vad som kan hända. Både Sida i Härnösand och Folke Bernadotteakademin är också verksamheter som i Västernorrland bidrar till ändamålsenlig och effektiv statlig utbildning samt fredsbyggande och konfliktlösning som gynnar både Sverige och omvärlden. Effektivitet finns alltså även där.

Det blir talande, om vi utgår från Västernorrland, att statsrådets partiordförande under förra valrörelsen åkte runt i bland annat Västernorrland. Hon stannade då till vid en bensinmack vid riksväg 90 i Kramfors och gav en hel del olika löften om allt som skulle komma oss till del. Nu, ett år senare, konstaterar jag att det verkar som om Kristdemokraterna kanske inte administrerar nedskärningarna av statliga arbetstillfällen men i alla fall inte gör tillräckligt för att stoppa dem.

Jag skulle därför vilja säga att statsrådet och partiordföranden är varmt välkomna tillbaka till den här bensinmacken vid riksväg 90 i Kramfors. Där kan de förklara för väljarna vad det egentligen var för satsningar man menade skulle komma. Vi får ju heller inte vara med i regeringens satsning när det gäller strategin för norra Sverige.

Vi kanske alltså får drista oss till att vara lite besvikna över det uteblivna intresset från regeringen och hoppas på lite bättring. Men eftersom detta är mitt slutanförande får jag säga tack för debatten så långt. Vi lär återkomma till frågan.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska börja med att svara på statsrådets påstående om Stockholms andel av de statliga jobben. Det jag sa står i Riksrevisionens rapport om etablering av myndigheter utanför Stockholm. Den heter inte riktigt så, men det är i alla fall Riksrevisionens rapport. I den står det: "Trots det växer Stockholms andel av det totala antalet statliga anställda."

Det var dock inte det jag hade tänkt säga. Det jag nu tänkte prata om var att regeringen har givit en utredare i uppdrag att titta på sammanslagning av olika myndigheter som bara har upp till 100 medarbetare. Detta berör ett antal myndigheter; jag tror att det är tio. I kommittédirektivet står det att utredaren ska behandla konsekvenser av förslag som innebär ändrad lokalisering.

Det ska bli väldigt intressant att se vad som händer vid en sammanslagning av Myndigheten för arbetsmiljökunskap, som ligger i Gävle, och Arbetsmiljöverket, som ligger i Solna. Man kan läsa att Myndigheten för arbetsmiljökunskap ska inordnas i Arbetsmiljöverket, och Arbetsmiljöverket ligger i Solna. Var kommer den nya myndigheten att landa - i Gävle eller i Solna?

I Växjö finns Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Den socialdemokratiska regeringen beslöt att flytta den myndigheten ut i landet, till Växjö. Nu är det aktuellt att slå samman den med Myndigheten för stöd till trossamfund, som finns i Bromma. Jag utgår från att MUCF kommer att få stanna kvar i Växjö, där det största antalet anställda redan finns.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet Erik Slottner pratar om många parametrar som ska klaffa för att en lokalisering ska lyckas, bland annat kompetensförsörjningen. Kompetensförsörjningen av statlig sektor på Gotland, som jag representerar, har fungerat alldeles utmärkt, och så är mig veterligen fallet på de allra flesta andra håll. Jag vänder mig därför emot att just kompetensförsörjningen skulle vara en invändning i det här sammanhanget.

Statlig närvaro i hela landet är, som vi också har hört från mina kollegor, en väldigt tydlig prioritering av sammanhållning, av det gemensamma och av den tillit som vårt samhälle så väl behöver. Statlig närvaro i hela landet underlättar också väsentligt, fru talman, i fråga om effektiv brottsbekämpning. Det torde i dessa tider intressera även statsrådet Erik Slottner, men jag kan ha fel.

Avslutningsvis vill jag poängtera att jag anser att begreppet SD-regering är högst relevant eftersom inget - jag upprepar: inget - sker i denna regering utan att Sverigedemokraterna gett sitt godkännande. Det kan också vara det, fru talman, som är själva anledningen till flatheten och ointresset i fråga om statlig närvaro i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill också meddela att jag kommer att fortsätta att använda uttrycket den SD-styrda regeringen eftersom det faktiskt är så det är. Det är enligt Tidöavtalet så att allting ska gå via Sverigedemokraterna, och då kan man inte säga något annat än den SD-styrda regeringen.

När det gäller frågan om statlig närvaro som vi nu debatterar vill jag också inskärpa att det faktiskt inte bara handlar om att inte vara emot utan också om att aktivt driva en politik för statlig närvaro i hela landet. Jag tänker att det mycket handlar om huruvida man ser att det finns kompetens även utanför Stockholm eller om man inte gör det. Vi är övertygade om att det gör det. Undersökningar visar också att det på många sätt har blivit bättre och mer effektivt med att placera och lokalisera statliga arbeten och statlig närvaro ute i landet.

Kort också när det gäller servicekontoren, som jag tog upp tidigare: Jag önskar få ett svar från statsrådet om hur de besparingar som ligger på statsförvaltningen kommer att påverka servicekontoren och deras verksamhet.

(Applåder)

Fru talman! Jag beklagar verkligen att debattdeltagarna fördjupar sig i den lögn som sprids om "SD-regeringen". Jag finner det därför helt nödvändigt att ägna tid åt detta. Det bli då mindre tid för debatt i själva sakfrågan. Jag beklagar det, men det är interpellanten och de andra debattörerna som försätter oss i den situationen.

Det är alltså sakfel att den här regeringen är SD-ledd. Med den retoriken kan man lika gärna säga att den är KD-ledd, att den är L-ledd eller att den är M-ledd. Vi behöver stöd av alla de partierna för att få igenom vår politik. Det är inte heller så att allt regeringen gör behöver gå via SD. Tidöavtalet reglerar ett antal områden där vi ska förhandla och komma överens med SD, men långt ifrån allt regeringen beslutar ligger inom Tidöavtalets ram. Jag tror till och med att det finns en och annan fråga där regeringspartierna gjort gemensam sak med Socialdemokraterna för att få igenom sin politik i riksdagen.

Detta är alltså rena sakfel. Man gör detta för att brunsmeta regeringen, och jag tycker att det är klandervärt. Det är därför jag reagerar så mycket. Jag är också rädd att de som följer debatten - kanske inte jättemånga just denna tisdagskväll - kan tro att den här regeringen leds av SD. Men den är inte SD-ledd. Den består av Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Med ert resonemang var den socialdemokratiska regeringen i så fall C-ledd eller V-ledd, men det sa jag aldrig när jag recenserade den.

Hanna Westerén sa i sitt första inlägg att tilliten till myndigheterna minskar. Jag vet inte riktigt om det stämmer. Det skulle vara intressant att se de siffrorna - det menar jag helt ärligt och inte ironiskt. Jag skulle gärna ta emot de siffrorna. Min bild är att svenska myndigheter generellt sett har väldigt hög status. Jag skryter ofta om detta när jag talar internationellt och möter myndighetschefer. Vi ska verkligen värna och vara rädda om det höga förtroende som svenska myndigheter åtnjuter hos svenska folket. Finns det siffror som visar att tilliten till myndigheter minskar tar jag naturligtvis det på mycket stort allvar.

Eva Lindh frågade om service och finansiering med tanke på det generella sparanslag som statsförvaltningen gör. Jag tänker inte säga hur varje myndighet ska uppfylla det kravet eller de besparingarna. Vi gör en 1-procentig besparing för att det är rimligt att också statlig förvaltning bidrar till finansieringen av de ökade resurser som behövs till rättssamhället, till försvaret, för att stärka välfärden och för att stärka utsatta hushåll i en väldigt tuff tid. Också statlig förvaltning måste ha det ansvaret. Det kan inte vara bara enskilda hushåll, företag och hårt ansträngda kommuner och regioner som tar det. Det finns ett stort signalvärde i detta, men det behövs också för att finansiera annan nödvändig politik.

Det är nu upp till generaldirektörerna på varje myndighet att se hur de ska hantera den procenten. Jag tror att det kommer att gå väldigt bra i de allra flesta fall.

Sedan undrar man om regeringen har någon plan för omlokalisering av myndigheter. Nej, regeringen har ingen grandios plan för detta, utan vi tar myndighet för myndighet. Vi har en pragmatisk inställning till detta och säger att det ska vara ändamålsenliga placeringar.

Regionalpolitiken är en del av det, precis som myndighetsförordningen reglerar. Det är en hänsyn som ska tas. Men självklart måste vi också se till att placera myndigheten så att man kan göra ett effektivt, kvalitetsmässigt arbete och kan behålla sakkompetens. Det är alltid lättare att placera helt nya myndigheter på en ort utanför Stockholm än att exempelvis omlokalisera. Risken är annars att man tappar kompetens på vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag är på riktigt bekymrad över hur lite intresse SD-regeringen och statsrådet visar för den här frågan. Det visar debatten. Statsrådet ägnar mer tid åt att diskutera hur regeringen benämns än åt att faktiskt presentera vilken plan och idé regeringen har när det gäller statlig närvaro och statlig service i hela landet.

Tyvärr är beskedet tvärtemot det vi hade önskat. SD-regeringen har ingen plan, ingen ambition, ingen vilja. Statsrådet säger själv att man inte har en plan på området. Då undrar vi hur något över huvud taget ska ske på området.

Statsrådet ger inte heller något konkret besked om vad som händer med jobben i Härnösand. Utifrån statsrådets resonemang tycks effektivitet vara överordnat allt annat. Det gör mig bekymrad. Vi behöver statlig närvaro och statlig service i hela landet. Med en regering som inte har någon idé för hur man ska se till att det händer finns det stor risk för att det inte bara blir en nedmontering av det som nu finns utan att det dessutom inte kommer att ske någon utveckling alls på området.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att man utifrån den revisionsrapport från Riksrevisionen som flera har nämnt i debatten kan konstatera att omlokalisering och nylokalisering av statliga myndigheter bidrar till både regional utveckling och effektivitet på lång sikt. Det gör oss socialdemokrater övertygade om att man måste ha en aktiv politik för omlokalisering och nylokalisering av statlig verksamhet i hela landet. Det kommer vi socialdemokrater att fortsätta driva.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill kommentera Monica Haiders frågeställning om att det var Riksrevisionens rapport som hade visat på en ökning av andelen statliga jobb i Stockholm. Det jag hänvisade till var länsstyrelsens sammanställning. De visar uppenbarligen olika resultat. Men nu vet vi i alla fall var våra källor kommer från.

Regeringen jobbar på det stora hela med många uppdrag för att effektivisera och minska myndigheterna. Det kommer naturligtvis att få konsekvenser även för själva lokaliseringen av myndigheterna. Det är också därför det finns med i kommittédirektiven.

Det ska bli spännande att ta emot utredningen - även om det dröjer ett tag innan den kommer - bland annat för att se hur man tänker sig att lokaliseringsfrågan ska hanteras. Men det får vi debattera vid ett senare tillfälle.

I övrigt tänker jag, eftersom interpellanten fortsätter att hänvisa till en regering som jag inte sitter i, inte vidare kommentera det som sades nyligen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.