Interpellationssvar - Kompensatoriska åtgärder för integritet kopplat till hemliga tvångsmedel - 2023-11-09

Fru talman! Rasmus Ling har frågat mig om regeringen kommer att ta fram nya regleringar för hur dokumentation av användning av hemliga tvångsmedel ska göras. Han har också frågat om jag och regeringen kommer att vidta några åtgärder för att fler personer som utsatts för hemliga tvångsmedel ska få veta det i efterhand, även för det fall att det gått lång tid sedan det inträffade. Han har även frågat om regeringen är beredd att utveckla den årliga skrivelse som görs till riksdagen om hemliga tvångsmedel till att också inbegripa andra integritetsinskränkningar. Slutligen har han frågat om regeringen är beredd att se över möjligheten att minska utrymmet för vilka tjänstefel som kan anses som ringa, och som därmed är straffria, när det är fråga om användning av hemliga tvångsmedel.

Det är av största vikt att vända den allvarliga utvecklingen vad gäller brottsligheten och gängkriminaliteten i Sverige. I det arbetet krävs bland annat att de brottsbekämpande myndigheterna har tillgång till kraftfulla och effektiva verktyg.

Sedan den 1 oktober i år får preventiva tvångsmedel användas i fler fall i syfte att förhindra särskilt allvarlig brottslighet. Möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel för att utreda allvarliga brott när det finns en konkret brottsmisstanke utökades också. Samtidigt stärktes rättssäkerheten genom bland annat tydligare krav på dokumentation av användningen av hemliga tvångsmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Reglerna om hemliga tvångsmedel behöver leva upp till högt ställda rättssäkerhetskrav. Vi har därför krav på domstolsprövning och offentliga ombud som bevakar enskildas integritetsintressen. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden utövar tillsyn över användningen. Det finns också regler om underrättelser till enskilda som har varit föremål för hemliga tvångsmedel. Därutöver finns regeringens årliga skrivelse till riksdagen, där användningen av tvångsmedlen redovisas.

De nya reglerna om dokumentation har precis trätt i kraft. Tillämpningen får utvisa om det finns behov av ytterligare eller ändrade regler om detta. Beträffande möjligheten för personer att i efterhand få reda på om de varit föremål för hemliga tvångsmedel kan det nämnas att förslag om förändrade regler om underrättelser har lämnats i betänkandet Bättre möjligheter att verkställa frihetsberövanden. Ett utkast till lagrådsremiss som grundar sig på betänkandet remitterades den 25 oktober i år.

I nuläget pågår inte något arbete med att ändra de myndighetsuppdrag som styr vilket underlag som finns för regeringens skrivelse om hemliga tvångsmedel. Men det kan finnas skäl att överväga vad skrivelsen ska innehålla allteftersom regelverken om hemliga tvångsmedel förändras.

Offentlig verksamhet ska bedrivas på ett ansvarsfullt och korrekt sätt. Det är angeläget att det finns ett effektivt system för ansvarsutkrävande när det begås fel i tjänsten. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning som bland annat ska se över ansvaret för tjänstefel. Frågan om utvidgning av det straffbara området för tjänstefel är en fråga som kommer att behandlas inom ramen för utredningen.

Det är angeläget, slutligen, att enskildas personliga integritet skyddas. Samtidigt måste våra brottsbekämpande myndigheter ha effektiva och kraftfulla verktyg för att bekämpa allvarlig brottslighet och de kriminella nätverken. Regeringen kommer att fortsätta jobba fokuserat för att vända utvecklingen.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Gunnar Strömmer så mycket för svaret. Det sista som framkom, att det är angeläget att skydda den personliga integriteten samtidigt som man med kraft kan bekämpa brottsligheten, är det som är centralt.

Det finns någonstans en målkonflikt mellan integritet och statens befogenheter för att lösa många av brotten, åtminstone när det gäller de tvångsmedel som vi pratar om. Exakt var skärningspunkten ska gå mellan integritet och befogenheter är delvis en politisk fråga, men det är också en fråga där var man hamnar beror på omständigheter både i världen i stort och i Sverige. Där har det skett en förskjutning för alla partier, både Miljöpartiet och Moderaterna och alla andra i Sveriges riksdag, i riktning mot mer befogenheter än för ett antal år sedan på grund av ett förändrat läge i samhället.

Vi är överens om att gängbrottsligheten är ett av våra största samhällsproblem. För många om än inte alla åtgärder som vidtagits av tidigare och nuvarande regering finns det ett brett stöd. Det fanns ett brett stöd för preventiva tvångsmedel, som infördes den 1 oktober, för några veckor sedan. Vänsterpartiet var emot, men i övrigt var det bifall eller, som i Miljöpartiets fall, i allt väsentligt bifall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi har de långtgående befogenheterna som inskränker integriteten är det viktigt att vi folkvalda och regeringen funderar över att också vidta åtgärder för att stärka integriteten. I den här interpellationen har jag gett Gunnar Strömmer och regeringen ett antal förslag, fru talman. Ett av dem gäller hur underrättelser sker och ska ske till personer som har blivit föremål för användande av tvångsmedel.

Det finns högt ställda rättssäkerhetskrav, säger Gunnar Strömmer. Och det gör det. Det finns krav på domstolsprövning. Men frågan är vad som händer i de situationer där det brister, när regelverket inte efterföljs. Åklagare och poliser är människor, precis som justitieministrar och riksdagsledamöter. Människor kan göra fel. Men hur ska vi se på de situationer där fel har begåtts och där det dessutom visar sig att personer som blivit utsatta för hemliga tvångsmedel är oskyldiga?

I den rättsliga vägledning som Åklagarmyndigheten har framgår det att det är "viktigt att notera att underrättelseskyldighet inte föreligger mot alla personer som på något sätt berörts av ett hemligt tvångsmedel. Den underrättelseberättigade personkretsen är begränsad till misstänkta och innehavare av sådana platser och elektroniska adresser som åtgärden riktats mot."

En konkret fråga till Gunnar Strömmer är om regeringen kan vara beredd att se över den underrättelseberättigade personkretsen, så att fler som har blivit utsatta för det och är oskyldiga faktiskt får veta det i efterhand.

Fru talman! Tack, Rasmus Ling, för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Jag börjar med att kroka i Rasmus Lings reflektion när det gäller de grundläggande avvägningar som vi har att hantera mellan å ena sidan den effektiva brottsbekämpningen och å andra sidan den personliga integriteten. Det råder ingen som helst tvekan om att inte minst hemliga tvångsmedel är väldigt ingripande verktyg. Men de motiveras förstås av att det intresse som ligger till grund för användningen, nämligen den effektiva brottsbekämpningen i synnerhet när det handlar om väldigt grov brottslighet, är ett angeläget allmänt intresse. Det väger upp det motstående intresset av att värna den personliga integriteten.

Jag tycker också att man kan bredda perspektivet vad gäller personlig integritet. En 24-årig kvinna mördas genom en sprängladdning i hennes radhus när hon sover på natten; det är svårt att tänka sig en mer ultimat personlig integritetskränkning.

Vi har alltså både den effektiva brottsbekämpningen och brottsoffrens integritetsintressen i den ena vågskålen och sedan förstås de andra legitima integritetsintressena som handlar om dem som blir föremål för exempelvis användning av hemlig avlyssning eller vad det nu kan vara. Det råder ingen som helst tvekan om att samhällsutvecklingen gör att den effektiva brottsbekämpningens intresse och brottsoffrens integritetsintresse nu ges en relativt sett större tyngd. Jag välkomnar att det går att få ett brett stöd för den förskjutningen här i kammaren.

Ibland hör man lite slarviga, tycker i alla fall jag, eller grunda invändningar på temat att vi nu har rört oss ut på något slags sluttande plan. Jag vill understryka att så verkligen inte är fallet. Sverige är en väl fungerande demokratisk rättsstat. När det gäller just tvångsmedelsanvändningen finns det en mycket etablerad och rättssäker ordning för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En åklagare kan som sagt inte själv hitta på att man vill använda tvångsmedel utan måste gå till domstol och få det domstolsprövat. I domstolsprövningen finns det advokater som är särskilt utsedda för att bevaka integritetsintressena. Det finns en tillsyn som sker i efterhand av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, och det finns den skrivelse som regeringen lämnar till riksdagen varje år och som Rasmus Ling tar upp. Där får man den samlade bilden av tvångsmedelsanvändningen, det vill säga checks and balances, hanteringen av det konkreta fallet men också granskningen av helheten.

Vår utgångspunkt är att vi ger polisen och åklagarna större möjligheter att använda hemliga tvångsmedel också för att förhindra och förebygga brottslighet. Vi öppnar i praktiken upp den verktygslåda som hittills har varit öppen för Säkerhetspolisens arbete mot terrorism och spioneri för att användas också av polis och åklagare mot de kriminella nätverken och den grova organiserade brottsligheten. Det är utan tvekan en förskjutning i riktning mot den effektiva brottsbekämpningen, men det sker i en rättssäker ordning.

När det gäller de konkreta frågor som Rasmus Ling tar upp gör vi i samband med detta också saker för att ytterligare stärka möjligheterna för den enskilde att få sitt fall belyst på ett lämpligt sätt, inte minst genom att vi ställer högre krav på dokumentation i samband med tvångsmedelsanvändningen. Det är också för att den enskilde i efterhand, på ett bättre sätt än i dag, ska kunna få underlag för att se om man har blivit hanterad på ett sätt som är rimligt och rätt.

Tillsynsfrågan är viktig. Just nu har vi inte gett myndigheten ytterligare uppdrag att förändra underlagen för den skrivelse som går till riksdagen. Men jag är beredd att löpande överväga om ytterligare saker behöver göras. Nu ska vi se om de nya verktyg som vi sätter in verkar innan vi gör nya bedömningar i den delen.

Fru talman! Statsrådet talade länge och mycket men svarade inte på frågan om personkretsen. Jag skulle gärna vilja få svar på det i nästa anförande. Är man beredd att utvidga den underrättelseberättigade personkretsen?

Fru talman! Det är en positiv approach vad gäller att utveckla skrivelsen om hemliga tvångsmedel. Även om det inte finns tydliga löften är dörren i alla fall inte stängd. Det är ett bra första steg. I Miljöpartiets tycke finns det anledning att utveckla det här i situationer där staten behöver mer verktyg och muskler. Om vi accepterar mer övervakning behöver vi också ha fokus på andra sidan myntet. Jag ser fram emot att det utvecklas i skrivelsen någon gång och kommer att följa det.

Fru talman! Jag går åter till frågan om personer som har blivit föremål för tvångsmedelsanvändning men som visar sig vara oskyldiga. I betänkandet som justitieministern hänvisar till, Bättre möjligheter att verkställa frihetsberövanden, framgår regelverket. Om det på grund av sekretesshinder inte går att meddela en person att man varit utsatt för hemliga tvångsmedel har underrättelseskyldigheten upphört ett år från att förundersökningen avslutats om det fortfarande är sekretess. Det föreslås förlängas till ett och ett halvt år efter att användningen har avslutats. Det är en förlängning men fortfarande ganska kort tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag instämmer inte i bedömningen att intresset av att få veta att man har blivit utsatt för hemliga tvångsmedel skulle avta på ett sådant sätt i efterhand. Jag ser tvärtom ett stort och även principiellt värde i att man i de fall staten har utsatt en medborgare för hemliga tvångsmedel och framför allt i de fall man visat sig vara oskyldig ska ha rätt att få reda på det vid något tillfälle, även om lång tid har förlöpt. Även om det är på grund av sekretesshinder, att polisen inte bör röja det och inte ska berätta hur det har gått till, eller för att man inte ska kunna ta reda på det, finns det fortfarande ett värde i att få reda på det, också om betydligt längre tid än ett och ett halvt år har förflutit.

Tycker inte justitieministern också att det finns ett värde i att få reda på det, även om det för en tid föreligger sekretesshinder så att det går en längre tid?

Fru talman! Låt oss först närmare diskutera frågan om den underrättelseberättigade personkretsen, alltså vem som ska ha rätt att bli underrättad om att den blivit föremål för hemliga tvångsmedel. Vi har inga förslag eller några processer igång när det gäller att ändra den kretsen. Utgångspunkten i lagstiftningen är att underrätta den krets som anses vara berörd. Den måste naturligtvis definieras närmare, men det är ändå inte en alldeles restriktiv bedömning av vem som är berörd. Redan i dag är det så att den som berörs av tvångsmedelsanvändning också ska få underrättelse om detta.

Däremot har vi tittat på frågor som är ägnade att ge ett bättre underlag för den enskilde som är berörd att bedöma sin situation. Där kommer ju inte minst de utökade kraven på dokumentation in i bilden. De kom till för att försöka få till stånd en bättre kvalitet och en bättre överblick för den enskilde i samband att man blir underrättad om det här och i efterhand vill se om det varit rim och reson i den användning av tvångsmedel man blivit föremål för. Vi har i våra lagstiftningsärenden understrukit behovet av att få en ännu bättre dokumentation, till gagn för den enskilde.

När det gäller frågan om det berättigade intresset, att det har gått en viss tid och så vidare kan jag absolut instämma i att det finns ett berättigat intresse. Sedan ska det vägas mot de motstående sekretessintressena. Även om det i olika fall kan finnas förundersökningssekretess eller andra sekretessintressen som gör att informationen inte delas med den enskilde får åklagaren inte hålla den för sig själv. I den situationen ska informationen lämnas till Integritetsskyddsmyndigheten för att man ska få till stånd en tillsyn för att garantera transparens och insyn i tvångsmedelsanvändningen rörande enskilda. Den kan utövas av den enskilde själv och/eller av tillsynsmyndigheten.

Det kommer att finnas fall där enskilda människor som gärna hade velat ha information inte får det, därför att det finns motstående intressen som väger tyngre. Samtidigt vill jag understryka att det alltså inte betyder att de fallen förblir ogranskade. De blir förstås genomlysta i samband med den tillsyn som utförs av tillsynsmyndigheten.

Min uppfattning är att vi på det hela taget har en balanserad och väl beprövad ordning. Den inbegriper en långtgående möjlighet för de berörda att få information i efterhand om att de blivit föremål för användning av tvångsmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga att när vi nu utvidgar tillämpningsområdet för hemliga tvångsmedel, exempelvis genom att göra det möjligt för polis och åklagare att använda dem preventivt mot de kriminella nätverken, har vi i lagstiftningen lagt in ett slags femårsgräns. Under de fem år som de här reglerna nu ska få gälla ska det också göras en ordentlig utvärdering av användningen i alla dimensioner, inklusive dem som Rasmus Ling i dag tar upp.

Jag vill understryka att jag är öppen för förändringar men gärna vill se hur befintliga regelverk används i praktiken innan vi drar alltför långtgående slutsatser om framtiden.

Fru talman! Att vi har en beprövad ordning gäller ju för det regelverk vi har haft. För det nya regelverket finns ingen beprövad ordning eftersom det bara är några veckor sedan det trädde i kraft.

Jag vill passa på att säga något om de fall där tvångsmedel har använts men där det på grund av sekretess inte kan meddelas den enskilde. De fallen lämnas över till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Deras prövning handlar om ifall det var rätt eller inte rätt att medge att tvångsmedel skulle användas. Det kan mycket väl gälla situationer där det var ett korrekt beslut av domstolen att medge det, men där det ändå visade sig att den som utsattes var helt oförvitlig och oskyldig. I de fallen har man ingen möjlighet om det föreligger sekretess att få reda på det i efterhand. Jag menar, fru talman, att det är fel. Jag tycker att justitieministern borde dela den bilden.

Det är dessutom så att om sekretess fortfarande föreligger efter ett och ett halvt år försvinner ärendet ur systemet. Jag tycker inte att det är en bra ordning. Jag tycker att det borde förlängas. Jag har stor respekt för sekretesshindren; de ska tas på största allvar. Vi ska inte ha ett system där polisens metoder röjs på ett sätt som försämrar brottsbekämpningen. Men låt oss säga att 10 eller 15 år förflutit - vid något tillfälle borde jag som enskild ha rätt att få reda på att staten övervakade mig under en viss tidsperiod och att jag var oskyldig. Att få reda på det är en upprättelse, och att oskyldigt utsatta personer får upprättelse brukar Gunnar Strömmer lyfta fram behovet av.

Fru talman! Jag tackar Rasmus Ling än en gång för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag. Låt mig bara säga att utgångspunkten i lagstiftningen är att huvudregeln är att den enskilde ska bli underrättad. Vi har alltså inte en ordning som bygger på att människor inte ska få bli underrättade om de har utsatts för användning av hemliga tvångsmedel. Utgångspunkten är tvärtom att den som har berörts så långt möjligt ska underrättas om tvångsmedelsanvändningen i efterhand. Det är ett viktigt värde, och det bygger vår lagstiftning på redan i dag.

Det finns motstående sekretessintressen. Det ligger redan i begreppen hemliga tvångsmedel och förundersökningssekretess. Det finns ett motstående sekretessintresse som handlar om att värna det intresse som i grund och botten motiverar användningen av hemliga tvångsmedel. Det betyder också att det kan uppkomma situationer där man även i efterhand av olika skäl anser det olämpligt att underrätta den enskilde. Den informationen stannar alltså inte hos åklagaren utan lämnas över till Integritetsskyddsmyndigheten för en i och för sig inte oväsentlig kontroll av om det var rätt eller fel att sätta in tvångsmedlet. Man får ändå säga att det är en ganska fundamental fråga i sammanhanget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att vi totalt sett har en rättssäker ordning givet de motstående intressen vi har att hantera. Med det sagt är jag alltså öppen för att över tid se om det krävs ytterligare rättssäkerhetsgarantier. En viktig sak som nu tillförs lagstiftningen är som sagt mer långtgående krav på de myndigheter som hanterar tvångsmedel att upprätta dokumentation så att antingen den enskilde eller tillsynsmyndigheten ska ha ordentligt underlag för sin granskning.

Jag vill också säga att det finns en beprövad ordning även om den här utvidgningen skedde den 1 oktober, för det är ju en utvidgning av en beprövad ordning som i dag används när det gäller terrorister och spioner men som nu även ska användas mot de kriminella nätverken.

Jag vill understryka en öppenhet för att löpande pröva om vi ytterligare behöver stärka rättssäkerheten i olika avseenden, men jag vill också understryka att jag känner mig grundtrygg i att vi använder en mycket rättssäker och beprövad modell när det gäller användningen av hemliga tvångsmedel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.