Interpellationssvar - Jämställd ekonomi - 2023-11-07

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag har gjort någon analys av hur jobbskatteavdraget påverkar jämställdheten och hur jag i så fall avser att agera utifrån denna.

Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Inflationen är på den högsta nivån på över 30 år och pressar hushåll hårt. Det viktigaste vi kan göra för hushållen är därför att se till att inflationen bekämpas. För att det ska lyckas krävs en återhållsam budget där utgifter vägs mot varandra. Samtidigt behöver vi stötta hushållen under en kris där många löntagare har fått en kraftig reallönesänkning. Därför ser vi nu till att sänka skatten brett, för både kvinnor och män, genom ett förstärkt jobbskatteavdrag.

Regeringen lämnade den 28 september en proposition till riksdagen om bland annat förstärkt jobbskatteavdrag. Ekonomisk jämställdhet är en central prioritering för regeringen. I propositionen finns den fördelnings- och jämställdhetsanalys som Eva Lindh efterfrågar. Där framgår att den disponibla inkomsten procentuellt sett väntas öka ungefär lika mycket för kvinnor och män till följd av förslaget. Jämställdhetsanalysen har varit ett av flera underlag i regeringens arbete med att ta fram förslaget.

Herr talman! Betydelsen av jämställdhet kan inte överskattas. Det är viktigt i sig för att alla ska få mer jämlika förutsättningar, men det är också viktigt för samhället och ekonomin att fler kan bidra. Det vinner vi alla på. Låt oss stadfästa att jämställdhet är viktigt.

För att vi ska veta effekten av de insatser vi gör i politiken är det viktigt att analysera allt utifrån ett jämställdhetsperspektiv och att göra en ärlig och tydlig jämställdhetsanalys. Det finns människor utanför Sverige som tycker att Sverige har varit bra på jämställdhet, även om vi inte har nått dit vi vill nå. Många frågar efter receptet och vad man behöver göra. Jag brukar svara att en av de viktiga sakerna är att analysera, för att vi ska veta att det vi gör verkligen riktar sig rätt. Därför är det viktigt i en budget att ha just en sådan jämställdhetsanalys.

När jag ställde frågan om konsekvenserna av jobbskatteavdraget för jämställdheten svarade finansministern att de framgår av regeringens analys. Jag håller inte med om det. Utifrån det som står i propositionen har jag alltså ett antal frågor.

Vad jag kan se är två år sammanslagna i analysen. Det innebär att vi inte vet vilka effekterna är av förslagen för det här året och för det kommande, 2024. Vi vet inte vad de innebär eftersom analysen är sammanslagen.

Det är dessutom så att man redovisar i procent. Men en ökning i procent av en väldigt låg inkomst ger inte särskilt mycket i kronor mätt. Samma procentuella ökning för en inkomst som är högre ger ju betydligt mer. Om man skulle säga att den ena får 0,5 procent i ökning och den andra 0,4 kan det vara så att den som får 0,4 får betydligt mer i kronor räknat än vad det kan se ut som när vi pratar om de procentuella förändringarna.

När man granskar den här jämställdhetsanalysen kan man se att regeringen skriver vad som ingår i den, men det är lite konstigt att vissa saker är med och andra inte. Det verkar som att regeringen inte ser till allt när det gäller effekterna av de olika satsningarna, till exempel jobbskatteavdragen, och vad de innebär. Man tar med pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt, men man tar inte med det som faktiskt infördes och som innebar att höginkomsttagare fick mycket lägre skatt under 2023. Det borde väl finnas med om det stämmer som man säger att man har tittat på det totala genomslaget av reformerna när det gäller skatteavdrag för 2023 och 2024?

Frågan kvarstår alltså: Vad innebär det här, och vilken effekt får det för jämställdheten när det gäller till exempel jobbskatteavdragen i budgeten?

Herr talman! Precis som interpellanten Eva Lindh nämnde kan vikten av jämställdhet inte överskattas. Ekonomisk jämställdhet skapar egenmakt över ens liv och framtid, inte minst för kvinnor. Med detta som bakgrund är det väldigt oroande att kvinnors löner inte bara stagnerar utan faktiskt backar. Jag hoppas att vi oavsett partifärg i denna kammare kan vara överens om att utvecklingen är djupt problematisk, inte bara för att kvinnors ekonomiska förutsättningar under arbetslivet försämras utan också för att den skapar kvinnliga fattigpensionärer.

I riksdagen hade vi i våras ett seminarium som anordnades av Lön hela dagen. Då frågade vi arbetsmarknadens parter vad politiken skulle kunna göra för att vända trenden. Svaret var entydigt: Skapa ett jämställt uttag ur föräldraförsäkringen! IFAU har också rapporter som säger samma sak.

Det är positivt att regeringen och finansministern har valt att behålla målet om jämställt föräldraskap i utgiftsområde 12. Det går att läsa i regeringens budgetproposition att den ojämna fördelningen av föräldraförsäkringen har negativa effekter på kvinnors löneutveckling och även på den långsiktiga försörjningsförmågan. Regeringen erkänner alltså problemet att det största lönegapet skapas då första barnet föds och att det sedan sänker kvinnors inkomster under resten av livet.

Nu kommer vi till verktygslådan. Om föräldraförsäkringen är en stor källa till ojämställda löner och pensioner - hur kan vi lösa det problemet?

Jag hade nyligen en interpellationsdebatt med statsrådet Anna Tenje på temat föräldraförsäkringens utformning och dess påverkan på både löner och pensioner. Sammanfattningsvis handlade hennes svar om dubbeldagar och jobbskatteavdrag, apropå dagens debatt. Jag fick det svaret trots att regeringen har en stor verktygslåda att jobba med för att lösa problemet med ojämställda löner och pensioner. Den innehåller allt från pappadagar till snabbhetspremier, tak, golv, reserverade månader och mycket mer. Men det stannar inte där.

Regeringen går fram med en reform som kan skapa ännu mer ojämställdhet. Jag syftar naturligtvis på att de öppnar för att man ska kunna ge bort dagar ur föräldraförsäkringen till vem man vill. Lagstiftning är normerande, och det är inte svårt att räkna ut att pappor på mansdominerade arbetsplatser kan känna press att inte ta ut de här dagarna utan i stället ge bort dem till barnets mormor eller farmor. Då behöver man inte vara ledig. Det kommer att leda till att mammor tar ut ännu fler dagar och får sämre löner och pensioner. Det blir sämre ekonomisk jämställdhet.

Visst skulle statsrådet kunna vifta bort mina farhågor, men det här är ingen kritik som vi i oppositionen har hittat på. Såväl LO som TCO och flera andra lyfter fram att det är djupt problematiskt att förslaget kan leda till detta. Regeringen kan göra det svårt att nå sitt eget mål om jämställt föräldraskap genom denna reform som alltså kan försämra det jämställda uttaget och hota den ekonomiska jämställdheten i vårt land.

Jag vill fråga om statsrådet känner sig säker på att reformen med överlåtande av dagar inte kommer att leda till ett mer ojämställt uttag och därmed också till sämre löner och pensioner för kvinnor. Ja eller nej?

(Applåder)

Herr talman! Jag har den största respekt för det som anförs av finansministern. Jag tror att vi alla som lever i Sverige i dag är oerhört medvetna om det otroligt pressade ekonomiska läget. I ett sådant läge finns det än större anledning att, som det så populärt heter, hålla två eller helst tre tankar i huvudet samtidigt. Det måste vara möjligt att bekämpa inflationen, underlätta för hushållen och främja jämställdhet.

I ärlighetens namn är det så, herr talman, att jämställdheten tarvar sina vakthundar, och det gäller i allra högsta grad den ekonomiska jämställdheten. Vi vet hur snedfördelningen ser ut när det gäller vab, det vill säga vård av barn. Vi vet hur den ser ut när det gäller uttag av föräldradagar. Vi vet att kvinnor arbetar gratis i slutet av dagen. Vi vet också att de kvinnliga fattigpensionärerna är långt fler än de manliga. Vi vet dessutom att jämställdhet lönar sig. Vi har det svart på vitt. Det svenska arbetskraftsdeltagandet är långt högre än det europeiska, och det tjänar Sverige oerhört väl.

Därför, herr talman, är det oerhört oroande, anser jag, att den jämställdhetsmedicin som ordineras av den här regeringen enbart stavas jobbskatteavdrag. Jag tror att det är farligt och gör Sverige fattigt. Jag tror att det för oss bakåt. Jag hoppas, även om jag misstror att det kommer att ske i dag, att vi kommer att få större och tyngre svar av regeringen än det vi hittills fått höra.

(Applåder)

Herr talman! Stort tack för den här debatten! Jag tackar interpellanten för en viktig fråga på ett viktigt område. Jag vill börja med att zooma ut lite, vilket flera andra talare också gjort. Jag ska sedan självklart också komma till svaret på frågan.

Min mormor Fanny föddes 1892. Min farmor Matilda föddes 1902. De föddes i en tid då kvinnor inte ens fick rösta i alla val. Enormt mycket har hänt sedan dess. Det tror jag att vi alla känner. Vi är tacksamma mot alla som gått före och breddat och berett vägen för oss som kommit efter.

Med det sagt finns det väldigt mycket kvar att göra. Mitt äldsta barnbarn Juni är tio år nu. Jag vill att hon när hon är så gammal som jag är nu också ska känna att det gått framåt. Jag vill att hon ska leva i ett mer jämställt samhälle än vad jag gör nu.

Jag vill nämna tre stora och viktiga jämställdhetsfrågor, och så kommer jag att landa i interpellantens fråga.

Den första är hedersproblematiken. Jag ska nämna den väldigt kort. Det är en av de mest akuta frågorna. Den handlar om att små flickor och pojkar, unga kvinnor och äldre ska få leva precis det liv som de vill och inte begränsas av sin man, av en farbror, av en kusin eller av en bror. Det är en av de frågor som regeringen har absolut starkast i fokus och ett stort problem som jag tror att många av oss känner. Det har inte blivit mindre med åren utan ökat på senare år. Här vet jag att alla partier vill göra mer, och det är viktigt.

Den andra frågan - nu går vi över till ekonomi - handlar om ägande. Sverige 2023: Kvinnor äger hälften så mycket som män. Det är ingenting att vara stolt över. Här finns det mycket mer att göra, alltifrån företagande till att stimulera och uppmuntra kvinnor att gå andra utbildningar och ta andra jobb. Självklart måste man också se till att lönerna blir mer jämställda. Men ägandet i sig av skog, fastigheter och annat är viktigt för kvinnors frihet och jämställdhet.

Den tredje frågan, som jag ska koppla till interpellationen, handlar om att betydligt fler kvinnor måste komma in på arbetsmarknaden och kanske i högre grad jobba mer. Vi har en stor grupp kvinnor som står utanför. De kan finnas med i arbetskraften som arbetssökande eller stå utanför. De har kommit till Sverige för 10, 20, 30 eller 40 år sedan men har inte riktigt etablerat sig på arbetsmarknaden.

Här finns det viktiga saker som den här regeringen tänker göra och också tar tag i. Nummer ett är att vi jobbar med en stor bidragsreform. Det ska alltid löna sig att jobba och kvalificera sig till välfärden. En kvinna som tar ett jobb ska ha mer i plånboken när hon gjort det. Familjen ska få behålla mer. Det är viktigt på riktigt.

Den andra delen handlar om att sänka skatter. Vi vet att sänkta skatter på låg- och medelinkomster påverkar sysselsättningen. Jobbar man med bidragssystemen och skatterna kommer det att bli mer lönsamt att arbeta, och fler kommer att göra det. Men det kommer att behövas mer. Det behövs bättre språkundervisning och mer av riktade insatser i vissa områden för att kvinnor ska "komma ut".

En annan viktig fråga, som vi också nämner i den budgetproposition jag lämnade in här för några veckor sedan, handlar om flerbarnstillägget. Det vill vi reformera. Det är en kvinnofälla som heter duga, först och främst för väldigt många som har invandrat till Sverige men också för andra.

Skatten kommer jag säkert att återkomma till i ett senare anförande. Det finns många skäl att sänka skatten. Det handlar om att stötta hushållen och se till att det blir mer lönsamt att jobba och att marginaleffekterna förändras, så att fler kvinnor som i dag inte är på arbetsmarknaden kan ta sig in där med språkstöd, utbildning och hjälp från Arbetsförmedlingen och få en egen inkomst att leva på.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar i mycket den bild av problem och utmaningar som finansministern målar upp. Jag vill kort säga en sak om detta med hedern. Jag minns väldigt väl den dag då jag i mitt arbete som skolkurator verkligen fick upp ögonen för vad det här innebär. Det var en flicka som kom in till mig och sa: Varför är inte alla flickor lika mycket värda? Ni skulle agera om det var en annan flicka som var utsatt för samma sak som jag.

Det är just det som det handlar om. Vi måste prata om alla flickor och alla kvinnor - och förstås även alla pojkar och män - och ge jämlika förutsättningar. Det är det som jämställdhet handlar om.

Jag delar alltså mycket av synen på utmaningarna och problematiken. Men sedan har vi olika vägar att nå fram. När jag ställer frågan om den här jämställdhetsanalysen är frågan allvarligt menad. Det ska inte vara så att man bara gör en jämställdhetsanalys och så är det klart, utan den måste vara ärlig och tydlig. Om jag inte kan utläsa det här eftersom det är hopbakat är det ett problem - inte för att jag inte kan läsa det utan för att vi inte kan se konsekvenserna och effekterna av de insatser som regeringen gör. Då blir det också svårare att föra en diskussion om vad som är bäst.

Vi socialdemokrater föreslår också en skattesänkning, men en rättvis skattesänkning för vanligt folk. Jag menar att den skattesänkning som vi föreslår också riktar sig mer jämlikt till män och kvinnor. Vi har i Sverige fortfarande den situationen att kvinnor inte har lika höga löner. Precis som finansministern pekade på är också ägandet väldigt ojämställt och ojämlikt fördelat.

När man har en skattesänkning som på allvar riktar sig mot låg- och medelinkomsttagare och trappas av vid höga inkomster, såsom den vi föreslår, innebär det också att kvinnor får mer i kronor och ören än i det förslag som regeringen lägger fram. Jag kan ha fel, men det här går inte att utläsa i propositionen. Det är det som är min poäng i den här frågan, som är allvarligt menad. Hur kan vi se effekterna? Men jag och ganska många med mig är övertygade om att det som man skriver - att det här gynnar kvinnor mer än män - inte stämmer. Det gör det inte.

En annan sak som finns i budgeten, bortanför jobbskatteavdragen, är de otillräckliga satsningarna på välfärden. Finansministern har tidigare sagt att de utgör 40 procent av den budget som man har. Så är det måhända. Det är ändå otillräckligt. Vi har pratat mycket om prioriteringar här i kammaren i dag. Vad är det man prioriterar före det andra - att sänka skatten för höginkomsttagare eller att satsa på välfärden? Jag tycker att man borde satsa mer på välfärden, dels för välfärden själv - vi behöver stötta den svenska välfärdsmodellen, som är viktig för många - dels för att det är så otroligt viktigt för kvinnor. Det omfördelar mer till kvinnor än till män och ger bättre förutsättningar för att fler ska komma i jobb.

(Applåder)

Herr talman! Självklart ska vi vara tacksamma för alla de kvinnor som har gått före oss och skapat en mer jämställd värld. Men kvinnors löner backar de facto, för första gången på 15 år.

Föräldraförsäkringen, som jag nämnde, kan tyckas vara en lite märklig ingång till att diskutera jämställd ekonomi, men det är den inte. Hos par som är 40-plus vet vi nämligen att upp till 75 procent av löneskillnaderna i dag kan förklaras av föräldraledighet och vab.

Det måste inte vara så, för vi vet att vi via politik kan påverka i riktning mot ett jämställt uttag ur vår föräldraförsäkring. Att regeringen har valt att behålla målet om ett jämställt uttag och ett jämställt föräldraskap förpliktar också. Om statsrådet vill att hennes barn och barnbarn ska få en mer jämställd värld än den värld hon i dag lever i förpliktar det alltså till att inte lägga fram reformer och propositioner som faktiskt kan göra att jämställdheten backar i vårt land.

Jag frågar igen eftersom jag inte fick något svar på min fråga: Känner sig statsrådet säker på att överlåtandet av dagar i föräldraförsäkringen inte kommer att leda till ett mer ojämställt uttag och därmed till sämre löner och sämre pensioner, ja eller nej?

(Applåder)

Herr talman! Jag har i likhet med finansministern ett pärlband av anekdoter om vad jämställdhet har medfört i min närmaste familj, i min släkt och i min bekantskapskrets. Det finns många fina historier om ökad egenmakt, utbildningsvägar som har öppnats och pensioner och inkomster som har blivit bättre. Men på temat anekdotisk bevisföring finns det i min bakgrund likväl fortfarande historier om ojämlikt uttag av föräldraförsäkring och en kvinnas pension som är ungefär hälften av hennes mans.

Detta berättar jag absolut inte för att hänga ut någon utan snarare för att understryka att vi har långt kvar. Vi har absolut åstadkommit mycket men har uppenbarligen lång väg kvar. Och som jag sa tidigare: Jämställdheten tarvar sina vakthundar, inte minst på det ekonomiska området. Vi måste öka tempot, och jobbskatteavdraget kan inte vara den enda medicinen om vi ska nå framgång. Det kan inte vara det enda svaret i en situation där vi har klimatkris, krig i vårt närområde och en skenande inflation. Det duger inte som vakthund; det väger för lätt.

Den ekonomiska jämställdheten tarvar långt mer än detta. Jag hoppas sannerligen att finansministern framöver kommer att dra fram fler ess ur ärmen för att komma till rätta med den ojämställdhet som vi ännu har kvar.

(Applåder)

Herr talman! Tack än en gång för denna debatt - en viktig sådan. Jag vill återkomma till interpellantens frågor, som denna debatt ändå handlar om. Precis som jag sa i tidigare inlägg påverkar jobbskatteavdraget män och kvinnor i samma utsträckning procentuellt sett. Sedan är det, som interpellanten är inne på, helt sant att män tjänar mer, och i kronor och ören blir det en större skattesänkning för män. Men detta är ett annat problem, som vi verkligen borde fundera på och debattera. Nu sänker vi procentuellt sett skatten mest för låg- och medelinkomsttagare, men ska vi låta bli att sänka skatten för vanligt folk för att lönerna är ojämställda? Jag ser inte detta som en lösning, men det kan man naturligtvis göra.

Vad gör vi - väldigt kort - i budgeten för kvinnor generellt? Vi sänker skatten, som jag sa - det är viktigt. Det ger ökad drivkraft att jobba. Vi förlänger det förhöjda bostadsbidraget; vi höjde det till 40 procent tidigare. Av dem som får det bidraget är 60 procent, tror jag, ensamstående mammor. Vi lägger 40 procent av reformutrymmet på välfärdens sektorer. Där jobbar både män och väldigt många kvinnor.

Man kan ha olika åsikter om huruvida detta är tillräckligt. Jag menar att det är väl avvägt. Men det finns naturligtvis mer att göra, både för att öka jämställdheten och för att vi nu ska ta Sverige genom en väldigt tuff tid.

I grund och botten är jag glad för denna debatt. Jag vill slutligen också säga en sak om kvinnors ägande: Vi ökar även anslaget till Tillväxtverket för insatser för att öka kvinnors företagande.

Det finns mycket att säga om detta. När det gäller jobbskatteavdraget tycker jag att jag har svarat på de frågor som ställts. Sedan kan man ha olika syn på och analys av om det är rätt eller fel. Men jag är, avslutningsvis, glad över att Socialdemokraterna också tycker att det är en god idé att sänka skatten för vanligt folk. Det är faktiskt något nytt och glädjande, som jag tycker är väldigt positivt.

Herr talman! Vi är många som brinner för jämställdheten, och jämställdheten har förbättrats. Men många forskare menar nu att jämställdheten är på tillbakagång. Unga kvinnor kommer inte att ha samma möjligheter som vi hade. Därför måste vi fortsätta att alltid hålla jämställdhetsfrågan överst, för vi kan inte ge upp detta. Så fort vi inte kämpar för att fortsätta öka jämställdheten svänger det, så vi kan inte ge upp detta.

Finansministern har pekat på flera utmaningar, men man har inte några förslag för att på allvar förbättra jämställdheten. Mycket av det som görs och som vi behöver göra handlar om att satsa på de mest lågavlönade. Vi vet till exempel att ensamstående kvinnor med barn tillhör dem som har det tuffast i Sverige nu. Trots detta gör man inte tillräckligt för att stötta den gruppen.

Man säger att man satsar på välfärden, men resurserna är otillräckliga. Det sker neddragningar på många områden och framför allt i regionerna. Sjukvården är på väg in i en kris.

I denna situation gäller det att prioritera. Regeringen avfärdar återkommande detta och hänvisar till att det är svårt och att man riskerar att spä på inflationen. Detta drabbar framför allt kvinnorna. Men när det gäller att satsa på lägre skatter för höginkomsttagare, det vill säga framför allt män, finns det resurser. Jag ifrågasätter den prioriteringen - jag tycker inte att den är rimlig. Den utgör inte heller en satsning för att öka jämställdheten i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Avslutningsvis: Detta är en enormt viktig fråga, som jag personligen brinner för. Det är därför vi i vår budget satsar mer resurser för att hjälpa och stötta barn som är utsatta för hedersförtryck. Det är därför vi nu också reformerar flerbarnstillägget för att det inte ska bli en kvinnofälla för utrikes födda kvinnor. Varför Socialdemokraterna inte har gjort detta tidigare kan jag inte förstå.

Det är därför vi sänker skatten mest på låga och medelhöga inkomster, för att öka arbetsutbudet men också för att stötta i en tuff tid, när reallönerna har sjunkit.

Det är därför vi fortsätter med ett äldreomsorgslyft så att personalen i äldreomsorgen - många är kvinnor - får en utbildning och en bättre lön.

Och det är därför vi tar ansvar för budgeten som helhet, det vill säga ser till så att den inte är inflationsdrivande så att vi alla, inklusive kvinnor med små marginaler, har råd att handla mat till barnen eller att göra något med barnen på semestern, till exempel.

Det är några av de saker vi gör, och detta är viktigt på riktigt. Jag är glad över att kammaren och många partier tycker att detta är viktigt på riktigt. Vi har ibland lite olika verktyg för att nå dit, men för mig är egenförsörjning, bidragsreformer, skattesänkningar på låga inkomster samt att lära sig språket och få hjälp att komma ut väldigt viktiga delar i detta. Jag hoppas att fler kvinnor som under många år har lämnats utanför nu ska komma in.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.