Interpellationssvar - Uppdrag om att fler ska vilja engagera sig som skyddsombud - 2023-10-20

Svar på interpellationer

Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig om jag avser att verka för att lagstiftningen ska ändras så att lokala skyddsombud som huvudregel ska utses av arbetstagarna på en arbetsplats och inte, som i dag, av den lokala arbetstagarorganisationen som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal gentemot arbetsgivaren.

Ciczie Weidby har också frågat mig om jag har övervägt att vidta andra åtgärder för att få fler arbetstagare än i dag att vilja engagera sig som skyddsombud, såsom förbättrade förutsättningar för och rätt till utbildning, vidareutbildning och fortbildning.

Slutligen har Ciczie Weidby frågat mig hur jag ser på de risker som regeringens uppdrag till Arbetsmiljöverket i förlängningen innebär i form av att skyddsombud utses av arbetsgivaren.

Jag vill börja med att tacka Ciczie Weidby för engagemanget i frågan. Jag är övertygad om att vi delar uppfattningen att skyddsombuden spelar en mycket viktig roll i ett välfungerande arbetsmiljöarbete för trygga och säkra arbetsplatser.

Regeringen gav den 14 september 2023 Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig i rollen som skyddsombud. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2024.

Bakgrunden till uppdraget är den oroväckande utvecklingen som innebär att allt fler arbetstagare arbetar på arbetsplatser som saknar skyddsombud. Ett viktigt led i ett välfungerande lokalt arbetsmiljöarbete är därför att fler tar steget till att engagera sig som skyddsombud och att fler vill stanna längre i rollen som skyddsombud. Det finns i dag för många arbetsplatser som saknar skyddsombud. Därmed följer att det finns för många arbetsplatser där risken är stor att det finns brister i det viktiga arbetet med att identifiera risker för arbetsrelaterad ohälsa, dödsolyckor och andra allvarliga olyckor.

Jag vill återkomma till vikten av det breda engagemanget i frågan och till det positiva i att Ciczie Weidby lyfter upp skyddsombudens ställning till debatt här i kammaren i dag, men det är viktigt att debatten förs utifrån ett korrekt faktaunderlag. Det fullständiga uppdraget finns på regeringens hemsida. Den som läser hela den texten ser att det uttryckligen framgår att det inte ingår i uppdraget att lämna förslag på författningsändringar. Uppdraget innebär alltså ingen förändring av arbetstagarorganisationernas rätt att med stöd av arbetsmiljölagen utse skyddsombud.

Uppdraget innebär inte heller någon förskjutning som innebär att skyddsombud ska kunna utses av arbetsgivaren. Enligt arbetsmiljölagen (1977:1166) utses skyddsombud i princip alltid av den lokala arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Men det framgår också uttryckligen av arbetsmiljölagen att skyddsombud i vissa fall kan utses direkt av arbetstagarna. Det finns inget lagkrav på att ett skyddsombud måste vara medlem i en arbetstagarorganisation.

Enligt uppdraget ska Arbetsmiljöverket under genomförandet föra en dialog med arbetsmarknadens parter och andra samhällsaktörer som myndigheten bedömer relevanta. Jag ser fram emot att ta del av resultatet av detta arbete och Arbetsmiljöverkets redovisning av uppdraget.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren, även om jag kanske inte upplever dem som så där väldigt tydliga.

I uppdraget skriver regeringen att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte. Jag kan tycka att statsrådet svarade lite raljant på min interpellation, fru talman. Hon nämnde att det är viktigt att debatten förs utifrån ett korrekt faktaunderlag och antyder att jag inte har läst hela texten, som tydligen ska vara väldigt tydlig. Men jag tänker att det ju inte bara är jag som tolkar regeringen på ett annat sätt.

Jag tycker att det är svårt att tolka detta på något annat sätt än att regeringen öppnar dörren för att förändra den ordning vi har nu, det vill säga att skyddsombuden som regel utses av den lokala arbetstagarorganisationen. Och det är som sagt inte bara jag - det är hela fackföreningsrörelsen. Det är LO, det är TCO och det är Saco, och de ser med stor oro på detta. De har till och med skrivit ett öppet brev till Paulina Brandberg, och jag hoppas att hon har öppnat det brevet. Utredningen får också kritik av Maria Steinberg, som är docent i arbetsmiljörätt och en av Sveriges absolut främsta arbetsmiljöexperter.

Det är dock bra att vi delar oron över skyddsombuden, för det är allvarligt att folk inte vill ta uppdrag som skyddsombud. I LO-förbunden har över 12 000 skyddsombud försvunnit på åtta år, och det är såklart en katastrof. Sedan kan man ju fundera på vad det beror på. I till exempel min bransch, handels, tänker jag att det väldigt ofta handlar om att människor har osäkra anställningar och att organisationsgraden är låg. Det gör kanske att man inte vågar ta ett uppdrag, för man vill inte uppfattas som obekväm på något sätt och därmed kanske inte bli inringd på fler pass. En annan förklaring är att många företag har färre och färre anställda, vilket ju också minskar den fackliga aktiviteten.

Ytterligare en förklaring är att många skyddsombud hotas, trakasseras och hindras att utföra sina uppdrag på ganska många arbetsplatser runt om i landet. Det har helt enkelt blivit tuffare för skyddsombuden. Arbetsgivarna tycker dessutom att det är ett uppdrag som inte ska ta särskilt mycket tid. Det är väldigt sällan som de har förståelse för det löpande arbete som ett skyddsombud gör; många tänker att det räcker med att skyddsombudet är med på skyddsronden, och sedan är det liksom klart.

Bara så att vi kan fortsätta debatten: Om det är så att vi oroar oss för detta och vill att fler ska vilja vara skyddsombud kan man titta på lite andra saker. Man skulle kunna titta på alla dessa osäkra och otrygga anställningar som gör att människor inte vågar ställa krav på sin arbetsmiljö. Man skulle också kunna förbättra den lagstiftning som redan finns så att skyddsombud har större rätt till utbildning, vidareutbildning och fortbildning. Det handlar såklart också om att se till att fler är fackligt engagerade, vilket man skulle kunna lägga mer energi på - till exempel genom att införa avdragsrätt för fackavgift och så vidare.

Fru talman! Statsrådet säger här i kammaren att uppdraget till Arbetsmiljöverket inte innebär någon förändring av arbetstagarorganisationernas rätt att utse skyddsombud. Men varför blir ändå den samlade fackföreningsrörelsen orolig - så orolig att den skriver ett öppet brev till ministern?

Uppenbarligen tolkar facken uppdraget som ett första steg mot att skilja skyddsombuden från facken. Varför gör man då en sådan tolkning? Liberalerna lade så sent som våren 2022 fram sitt förslag om hur man - som man kallade det - vill modernisera skyddsombudsregleringen. Så här skriver man i sin partimotion: "Huvudregeln för de lokala skyddsombuden bör inte längre vara att de ska tillsättas av de lokala arbetstagarorganisationerna utan som regel av arbetstagarna." Även Sverigedemokraterna som är en del av regeringsunderlaget har varit tydliga med att de vill ha samma lagändring som Liberalerna.

Ministern svarar inte på den ställda frågan. Kommer ministern att verka för att skyddsombuden inte ska utses av facket på arbetsplatsen? Eller har Liberalerna ändrat uppfattning i frågan? Det skulle i så fall vara ett välkommet besked. Jag tänkte fråga om statsrådet kan stilla den samlade fackföreningsrörelsens oro genom att lämna ett sådant besked i dag.

Det är ju ganska ovanligt att hela den samlade fackföreningsrörelsen, från akademiker till arbetare, så tydligt reagerar och tillsammans skriver ett öppet brev till ett statsråd. Då kan man fråga sig varför detta är en så pass viktig fråga. Det förstår man om man läser brevet som skickades till Paulina Brandberg. Där beskriver facken vilket stöd de ger skyddsombuden. Betydelsen av det stödet är en förutsättning för att du som skyddsombud ska kunna vara tuff när det krävs och ställa krav på arbetsgivaren, för du vet att om det blir konflikt eller om du blir hindrad i ditt uppdrag kommer facket att backa upp dig.

Facken ger skyddsombuden trygghet inom utbildning, rådgivning och stöd vid tvister med arbetsgivare. Men om ett skyddsombud som inte har en facklig organisation i ryggen hindras i sitt uppdrag, då händer ingenting - eller det skulle ju kunna hända någonting om skyddsombudet själv har resurser och modet att dra sin egen arbetsgivare inför tingsrätt.

Ett oorganiserat skyddsombud har mycket sämre förutsättningar att göra ett bra jobb, oavsett hur kunnig hon är, och måste helt lita på arbetsgivarens goda vilja att prioritera skyddsåtgärder framför kanske en lite högre vinst. Arbetsmiljön på våra arbetsplatser blir sämre om skyddsombuden inte vågar ställa krav eller stoppa arbetet när det finns risk för liv och hälsa. Det spelar ingen roll hur många skyddsombud vi har om de inte har kraft att företräda sina arbetskamrater och om de lämnas ensamma när de hamnar i konflikt med arbetsgivaren.

Fru talman! Jag tänkte berätta lite grann vad det innebär att vara skyddsombud, att stå upp, driva och säga ifrån. Det kräver väldigt mycket i dag att vara skyddsombud ute på våra arbetsplatser.

Själv kommer jag ifrån stålindustrin, och det är sällan en arbetsplatsolycka har en lindrig utgång. Många gånger är det ganska allvarliga konsekvenser av en arbetsplatsolycka. Om man nu inte har en trygg anställning eller ett fackförbund i ryggen som står sig starkt - eller även om man har det - kräver det väldigt mycket att vara den personen som står där och säger att vi inte kan fortsätta produktionen på det här viset eller att vi måste göra om det, att vi måste stanna upp eller att vi måste göra det på ett annat vis, när det leder till produktionsbortfall, extra arbete och ställer till det på många andra sätt, både för kollegor och kanske för företaget i slutändan. Det kräver väldigt mycket. Då behöver vi starka, väl påklädda skyddsombud som vet exakt vad de gör och som har just den kraften i ryggen att göra det som krävs i den stunden.

Det är långt ifrån alla arbetsgivare runt om i vårt land som tycker att arbetsmiljön och säkerheten är det viktigaste just i den heta stunden mitt uppe i produktionen och som tycker att de självklart ska göra det som skyddsombudet nu säger. De är många gånger ivriga och har andra prioriteringar för ögonen och undrar om det där verkligen är nödvändigt och om man inte kan gena lite. När det är arbetsgivaren som säger det, den arbetsgivare som jag är anställd av - då är det inte lätt.

Det är absolut viktigt att vi har många skyddsombud. Men vi behöver också se till att vi har starka skyddsombud, som vet vad de håller på med, som har gått utbildningar, som har erfarenheten och som har gjort saker upprepade gånger. Detta behöver vi också ha med oss. Det tar också tid, och det krävs mycket av både arbetsgivare och fackliga organisationer att rusta och klä de skyddsombuden.

Men här har regeringen har gett detta uppdrag till en myndighet utan att vända sig arbetsmarknadens parter. Jag tycker att det är att undervärdera parterna och kortsluta vår partsmodell. Varför ger man inte uppdraget till parterna eller för samtalet med dem? Jag kan inte tolka det som att man har fört samtalet med parterna när man efter att ha lagt detta uppdrag genast får ett brev.

Min fråga är därför: Har parterna efterfrågat av regeringen eller statsrådet att uppdraget ska ges till en myndighet? Är det efterfrågat? Jag tycker kanske att statsrådet ska ta tillfället i akt att vara tydlig inför oss här i kammaren och ge löftet att vi inte behöver vara oroliga, att ingen fackförening, inget skyddsombud behöver vara orolig för att det ska läggas några lagförslag och lagändringar på bordet under den här mandatperioden. Då skulle kanske oron stillas.

Fru talman! Jag vill börja med att upprepa att det som vi pratar om här i dag är frågor som verkligen förtjänar att debatteras, och att jag välkomnar den här interpellationen. Jag tycker också att det är väldigt positivt att det finns en bred enighet om skyddsombudens viktiga arbete för säkra och trygga arbetsplatser.

Interpellanten gör gällande att jag står och är raljant här i kammaren. Det är inte över huvud taget min avsikt. Däremot kan jag inte låta bli att vara väldigt konfunderad, och jag är fortfarande konfunderad. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi går tillbaka till fakta. I detta uppdrag, som regeringen har gett Arbetsmiljöverket och som finns på regeringens hemsida, står det klart och tydligt att detta är ett uppdrag som ska göras inom ramen för gällande författningar. Det innebär alltså att arbetstagarorganisationernas rätt att med stöd av arbetsmiljölagen utse skyddsombud är oförändrad.

Jag tror inte att någon av deltagarna i den här debatten har missat att de allra flesta skyddsombud i dag utses via facken och är fackligt anslutna. Det är också ett faktum att det i dag även förekommer andra skyddsombud, som inte utses av facken.

Regeringen har identifierat ett problem, nämligen att vi har för få lokala skyddsombud. Vi tycker att det är ett problem att vi har för många arbetsplatser som saknar lokala skyddsombud. Vi ser också med oro på den trend som visar att vi har färre och färre som engagerar sig som lokala skyddsombud. Detta är ett problem som regeringen känner att vi behöver göra någonting åt. Vi kan inte stillasittande se på när detta fortsätter. Detta är bakgrunden till det uppdrag som vi har gett till Arbetsmiljöverket.

Jag undrar om debattörerna skulle vilja ändra lagen för att förbjuda skyddsombud som inte är fackanslutna. När man lyssnar på interpellanten och de övriga debattörerna framstår det som att det är i den riktningen som de vill gå. Då skulle jag tycka att det vore positivt med klarspråk i denna fråga.

Jag ställer mig också frågande till följande: Om regeringen nu ger ett brett uppdrag till Arbetsmiljöverket som täcker in alla skyddsombud, anser interpellanten och de övriga debattörerna då att regeringen i stället uttryckligen hindrar Arbetsmiljöverket att titta på situationen för vissa skyddsombud? Det hade i så fall också varit intressant information att få.

Regeringen värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen och ser det som viktigt att engagera parterna i alla frågor som rör arbetsmiljö och skyddsarbete på våra arbetsplatser. Det är också därför som det framgår av detta uppdrag att Arbetsmiljöverket kommer att genomföra detta uppdrag och ha kontakt med arbetsmarknadens parter för att kunna genomföra det på ett så bra sätt som möjligt.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta. Jag fick några frågor som jag givetvis ska svara på. Sedan tänker jag ställa några frågor.

Jag har mångårig erfarenhet av att vara förtroendevalt skyddsombud. Jag kräver inte på något sätt att statsrådet ska besitta samma erfarenhet. Man kan absolut ha åsikter i olika frågor som man själv inte har personlig erfarenhet av. Men det är bra om man vet vad det innebär att vara skyddsombud och vad som ingår i detta uppdrag.

Självklart ska skyddsombud väljas med förtroende från sina arbetskamrater. Skyddsombudet ska inte väljas med förtroende från en chef eller någon annan utan med förtroende från arbetskamraterna. Då blir det oftast den fackliga organisationen, eftersom det är den som organiserar arbetarna på en arbetsplats.

Jag kan absolut inte tala för de andra som har varit uppe i talarstolen. Men jag har inte hört några andra som tycker att man ska ändra detta och förbjuda på något sätt.

Det som jag upplever att Paulina Brandberg missar är varför man som skyddsombud ska vara just förtroendevald av en organisation. Det är för att man då omfattas av förtroendemannalagen. Om man inte omfattas av förtroendemannalagen har man inte rätt till ledighet för utbildning, och man har inte en tryggad anställning om chefen tycker att man är jobbig. Enligt förtroendemannalagen kan man inte sägas upp på grund av att man är ett jobbigt skyddsombud.

Jag får därför bolla tillbaka detta till statsrådet och fråga om hon eventuellt tänker att man kanske måste ändra viss lagstiftning. Eller ska skyddsombuden vara skyddslösa - laglösa?

Man kan undra varför jag säger att skyddsombud skulle utses av chefen, eftersom statsrådet aldrig har sagt det. Nej, men på de arbetsplatser där det inte finns några fack blir arbetsgivarens makt ganska oinskränkt, och då blir det kanske chefen som utser ett skyddsombud. Då blir det kanske svårt att påtala olika risker och problem i arbetslivet, och särskilt om skyddsombudet inte har skydd i lagen och av organisationer.

Som några tidigare har varit inne på är det inte så förvånande eller konstigt att regeringen vill hitta olika sätt att försvaga fackliga organisationer. Här i riksdagen är det framför allt Liberalerna och Sverigedemokraterna som mest vill kroka arm med dem som vill försämra och helt ta bort de rättigheter som finns nu för skyddsombuden.

Paulina Brandberg säger i nästa andetag att regeringen minsann vill försvara den svenska arbetsmarknadsmodellen och partssystemet för att det är så otroligt viktigt. Men att skyddsombud utses av facket är ju den svenska modellen. Det är ju en del av den svenska modellen att det är så vi gör i vår arbetsmarknadsmodell.

Jag måste därför ställa frågan: Om man nu vill försvara den svenska modellen, varför tillsätter man då en utredning som ändå syftar till att försvaga kopplingen mellan fack och skyddsombud?

Fru talman! Jag ska börja med att svara på frågan. Vi socialdemokrater vill inte ändra lagstiftningen. Men fakta är att Liberalerna, Paulina Brandbergs eget parti, och det största partiet i regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, vill ändra regleringen om hur skyddsombud utses i en riktning som gör att de blir svagare.

Statsrådet har fortfarande inte svarat på min fråga om hon tänker verka i denna riktning. Men hon har inte heller svarat på om hon har övervägt andra åtgärder för att fler ska kunna bli skyddsombud. Hade statsrådet haft en dialog med facken innan hon lämnade uppdraget till Arbetsmiljöverket är jag helt övertygad om att de hade kunnat förklara för statsrådet hur det fungerar på arbetsplatserna och hade kunnat tipsa om vad som behövs för att fler ska kunna bli skyddsombud. Organisering är någonting som facken arbetar med varje dag.

Men vi vet också att statsrådet har tackat nej till att träffa flera fackförbund. Och i ljuset av den kraftiga reaktionen från den samlade fackföreningsrörelsen på regeringens uppdrag till Arbetsmiljöverket kan man enkelt dra slutsatsen att det inte har förekommit någon dialog i denna fråga.

Fru talman! Det är oerhört problematiskt att regeringen inte gör skillnad på utan likställer fackliga och oorganiserade skyddsombud i sitt uppdrag till myndigheten och med det menar att det går lika bra med vilket som.

Jag hoppas verkligen att brevet från LO, TCO och Saco har fått statsrådet att tänka om och att facken på så sätt har lyckats skapa en förståelse för hur viktig den fackliga uppbackningen är för ett fungerande skyddsarbete och hur viktig den är för att vi ska stärka kunniga skyddsombud som företräder sina arbetskamrater utan rädsla och som vågar ställa rättmätiga krav.

Fru talman! Jag tycker inte att jag hör några lugnande besked. Jag hör bara att statsrådet säger att man inte bör vara orolig för att detta inte finns inom uppdraget. Men uppenbarligen kan det inte ha undgått statsrådet att oron finns. Jag tänker att man behöver lyssna in detta och ta denna oro på allvar. Om den är obefogad borde man se till att lugna i stället. Jag tycker inte att statsrådet gör det - inte här och inte tidigare.

Om statsrådet vill värna vår partsmodell, vår svenska modell - hon upprepar flera gånger att hon anser att den är otroligt viktig - varför vänder man sig då inte till arbetsmarknadens parter som kan detta, vilket flera i denna debatt har vittnat om? Varför vänder man sig inte till dem och säger: Vi behöver fler skyddsombud. Vad kan vi göra för att hjälpa er i detta arbete? Hur stärker vi skyddsombudens roll?

I stället måste de skriva öppna brev till statsrådet för att få sin röst hörd eller läsa om att man inte vill lyssna och att man inte är angelägen om denna typ av samtal.

Det blir inte trovärdigt när statsrådet säger att man vill värna den svenska modellen och att man tycker att vår partsmodell är viktig. Det blir väldigt tomma ord, och jag tycker att statsrådet är skyldig att svara oss. Kommer det inte att bli några ändringar i lagstiftningen under den här mandatperioden? Jag tycker att statsrådet är svaret skyldig. Kommer skyddsombuden att stärkas i stället för att bli försvagade under den här mandatperioden?

Fru talman! Jag känner att jag behöver upprepa ytterligare en gång att uppdraget som regeringen har lämnat till Arbetsmiljöverket handlar om att identifiera de faktorer som skulle kunna göra att fler vill engagera sig som skyddsombud. Det handlar alltså inte om att ändra spelreglerna på arbetsmarknaden. Det står tvärtom uttryckligen i regeringens beslut att förslag till lagändringar inte ska tas fram. Ändå för vi en debatt som om det vore det som stod i regeringens beslut. Det blir konstigt att föra en diskussion kring någonting som inte är det som regeringen har fattat beslut om.

Jag blir också lite perplex av det som interpellanten framför, där det påpekas för mig att skyddsombud inte ska väljas i förtroende av sin chef. Något sådant har jag inte framfört, och ingen annan företrädare för regeringen heller. Varken jag eller någon annan företrädare för regeringen har heller någonsin påstått att de icke fackligt anslutna skyddsombuden har samma skydd som de som utsetts av facket.

Det stämmer som interpellanten förklarade att när det gäller dem som utsetts av facket gäller förtroendemannalagen. Däremot är inte övriga skyddsombud helt skyddslösa. De omfattas av arbetsmiljölagen. Men det är såklart ett sämre skydd, och något annat har inte heller påståtts av vare sig mig eller någon annan från regeringen.

Det som gör mig lite fundersam är att vi alla är överens om att det är bekymmersamt att allt fler arbetsplatser saknar skyddsombud. Regeringen ser problemet och tar nu det här initiativet för att ändra på den här saken. Vi ger Arbetsmiljöverket ett brett uppdrag.

Sofia Amloh framförde kritik om att vi inte skulle ha frågat arbetsmarknadens parter vad som behöver göras för att få fler skyddsombud. Men om man läser regeringens beslut ser man att det är precis det vi ger i uppdrag till Arbetsmiljöverket att föra dialog med parterna om. Jag kan läsa högt ur regeringsbeslutet: "Inom ramen för uppdraget ska Arbetsmiljöverket föra dialog med arbetsmarknadens parter och andra samhällsaktörer som myndigheten bedömer relevanta." Det som framförs som kritik är att regeringen inte har frågat parterna, men det är alltså precis det regeringen ger Arbetsmiljöverket i uppdrag att genomföra.

Till alla er i den rödgröna oppositionen - till interpellanten och till ledamöterna - som är kritiska till det här uppdraget har jag en fråga. Det är något jag verkligen undrar över. Ni hade ju regeringsmakten mellan 2014 och 2022. Vilka initiativ tog ni i regeringsställning för att fler ska vilja vara skyddsombud? Om vi delar problembilden att det är ett problem att det finns för få skyddsombud och ni precis har haft regeringsmakten - vilka initiativ tog ni för att förbättra situationen? Det är jag väldigt nyfiken på att få höra.

Fru talman! Jag får börja med att tacka statsrådet för en intressant debatt. Det är ett väldigt viktigt ämne.

På onsdag den 25 oktober är det skyddsombudens dag. Då är det meningen att man ska uppmärksamma alla de skyddsombud som varje dag kämpar för arbetskamraternas rätt till hälsa och säkerhet på jobbet. En majoritet av skyddsombuden är medlemmar i facket och utsedda av facket. Jag vill passa på att rikta ett varmt tack till alla skyddsombud. Tack för ert absolut jättelivsviktiga arbete!

Jag hoppas att många har tagit del av den här debatten, för den visar att regeringen vill öppna för fler oorganiserade skyddsombud och försvaga kopplingen mellan skyddsombud och fack. Vänsterpartiet anser att det är helt fel väg att gå. Vi vill behålla den fackliga företrädesrätten och förbättra skyddsombudens förutsättningar att utföra sina uppdrag. För oss är det självklart att skyddsombuden ska vara medlemmar i facket och utses av facket, för det ger styrka och trygghet.

Ska vi ha ett hållbart arbetsliv där människor orkar jobba till pensionsåldern utan att slitas ut i förtid måste arbetsmiljöarbetet utvecklas och stärkas, och då måste skyddsombudens möjligheter att verka också förbättras. Med det sagt hoppas och tänker jag att det blir fler debatter i detta ämne och att statsrådet eventuellt nästa gång vill bjuda in fler till samtal om hur vi kan få fler att bli skyddsombud.

Fru talman! Jag är också väldigt glad åt att vi har den här viktiga debatten, även om jag tycker att det är märkligt att ha en debatt som utgår från att regeringen har fattat ett beslut som inte står i regeringsbeslutet. Jag kan försäkra både interpellanten och övriga debattörer om att den här regeringen inte är särskilt ängslig av sig. Vill vi genomföra en åtgärd vidtar vi just den åtgärden, och skriver vi i ett uppdrag att det inte innefattar att ge några förslag på författningsändringar är det faktiskt också det regeringen beslutar och ingenting annat.

Det den här regeringen gör till skillnad från den förra är att vi agerar på problematiken att det finns för få skyddsombud. Vi ser även att man behöver hitta de faktorer som styr. Precis som ledamoten Amloh redogjorde för finns det en otrygghet för många skyddsombud i dag. Hot och trakasserier drabbar skyddsombud. De kan känna otrygghet kring den egna anställningen. Detta är faktorer som behöver identifieras för att kunna plockas bort och göra att det förhoppningsvis blir fler skyddsombud. Detta vill regeringen ta tag i. Regeringen pratar inte bara om hur viktiga saker är. Vi agerar också på dem.

Slutligen vill jag rikta ett tack till skyddsombuden, som genomför ett otroligt viktigt arbete på arbetsplatserna i Sverige varje dag. Jag vill också tacka interpellanten och debattörerna för debatten. Jag ser fram emot att fortsätta diskutera den här frågan vid fler tillfällen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.