Interpellationssvar - Stopp för rysk fossilgas - 2023-10-06

Fru talman! Linus Lakso har frågat energi- och näringsminister Ebba Busch om hon och regeringen avser att verkställa riksdagens beslut om att stoppa importen av rysk fossilgas. Interpellationen har överlämnats till mig.

Som statsministern framförde i regeringsförklaringen är försvaret av Ukrainas frihet och suveränitet de kommande årens främsta utrikespolitiska uppgift. Regeringen fördömer gårdagens brutala angrepp mot en ukrainsk matvaruaffär i Charkivregionen. Enligt uppgifter från ukrainska myndigheter ska ett femtiotal människor ha mist livet.

Detta visar återigen på Rysslands hänsynslöshet. Attacker mot civila utgör krigsförbrytelser. Vi kommer att fortsätta att stödja Ukraina så länge som det krävs, och vi kommer att fortsätta att öka trycket på Ryssland.

Det är också därför som regeringen är drivande i EU-kretsen för att få till stånd så robusta och effektiva sanktioner som möjligt mot Ryssland i syfte att strypa den ryska statens inkomster och den ryska krigsförmågan.

Importen av rysk naturgas till EU har minskat dramatiskt det senaste året. EU har inte beslutat om att införa sanktioner mot rysk gas; dock innehåller det senaste sanktionspaketet ett förbud mot att tillhandahålla gaslagringsfaciliteter till ryska företag och individer.

Regler om certifiering av gaslagerägare har införts för att förhindra missbruk av de europeiska gaslagren. Sverige har inga nationella sanktioner utöver EU:s sanktioner. Sanktioner är mest effektiva när de beslutas gemensamt inom EU. Nästa steg är att höja ambitionsnivån ytterligare. Regeringen driver tydligt linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil energi, snarast möjligt ska upphöra. Detta kan i sin tur förbättra förutsättningar för sanktioner även på detta område.

Utöver detta anser regeringen att EU bör anta sanktioner mot både rysk fossilgas och rysk kärnkraft. Vi diskuterar förutsättningarna med andra medlemsstater, och jag har även meddelat detta under diskussionerna i rådet.

Sanktionerna antas genom enhällighet, och även om regeringen anser att EU bör anta sanktioner mot rysk fossilgas har många andra medlemsstater en annan energimix och andra handelsflöden på energiområdet jämfört med Sverige. Vi måste vara lyhörda och ha förståelse för andra medlemsstaters situationer.

Frågan har inte väckts av andra medlemsstater i samband med sanktionsdiskussionerna i rådet, men jag har meddelat att Sverige skulle stödja ett sådant förslag. Det är viktigt att värna enigheten i EU och EU:s antagande av kraftfulla sanktioner mot Ryssland på andra områden, inte minst eftersom sanktionerna ofta antas i paket.

Regeringen driver således tydligt linjen att EU kontinuerligt ska öka trycket mot Ryssland. Vi fokuserar på de områden där vi tror vi kan få ett konkret resultat genom ett antagande. Vi arbetar kontinuerligt tillsammans med likasinnade i EU för att utforska hur ytterligare sanktionsåtgärder kan utformas.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, Tobias Billström! Jag välkomnar såklart allt som görs för att stötta Ukraina. Men, fru talman, att bara hänvisa till EU när det gäller att stoppa rysk fossilgas duger tyvärr inte. En enig riksdag har ställt sig bakom en uppmaning till regeringen att stoppa importen av rysk gas, och det är nu över ett och ett halvt år sedan.

Att gå före som land skulle öka pressen både på andra länder och på EU att agera. Faktum är både Estland, Lettland och Litauen som enskilda länder redan har gått före och stoppat importen av rysk gas. Även USA har infört ett importstopp.

Vad Sverige gör som enskilt land spelar också roll i praktiken. Bara under krigets första nio månader har åtminstone åtta stora tankfartyg levererat rysk fossilgas till Sverige. Dessa leveranser har ett samlat värde på över 1 miljard kronor.

För 1 miljard kronor kan det ryska krigsmaskineriet införskaffa motsvarande flera tusen av de så kallade kamikazedrönarna från Iran eller ett femtontal avancerade missiler - missiler som Ryssland regelbundet använder för att terrorisera Ukrainas befolkning. Detta skedde så sent som i går, som utrikesministern precis nämnde.

Att en sådan attack kan vara finansierad med svenska pengar via köp av rysk fossilgas tycker jag känns riktigt, riktigt illa. Så sent som den 9 september i år ankrade fartyget Coral Energy återigen utanför Nynäshamn tankat med stora mängder rysk fossilgas. Det innebär ytterligare finansiering till Rysslands krigskassa.

Jag tycker att det är något anmärkningsvärt att Sveriges regering har agerat så senfärdigt och inte stoppat importen av rysk fossilgas. Att hänvisa till EU i det här fallet tycker jag som sagt inte duger. Precis som ministern nämnde finns det länder som håller emot. Vad är det som får oss att tro att Ungern, som precis har tecknat nya avtal med Ryssland om import av fossil energi, kommer att gå med på ett stopp på EU-nivå? Nej, då är det bättre att enskilda länder som Sverige tar initiativ och stoppar importen.

Fru talman! Jag undrar hur ministern ser på att svensk import av rysk fossilgas fortsätter att finansiera Rysslands brutala angreppskrig på Ukraina. Vore det inte rimligt, utrikesministern, att Sverige, likt baltstaterna, går före och stoppar importen av rysk fossilgas?

Fru talman! Regeringen har under Sveriges ordförandeskap i EU drivit på att EU ska öka pressen på Ryssland, inklusive genom sanktioner, samtidigt som vi har värnat enigheten inom EU. Under det svenska ordförandeskapet antogs två kraftfulla sanktionspaket. Rysslands viktigaste inkomstkälla råolja och andra petroleumprodukter är redan belagda med importförbud. Import av rysk kol och fasta fossila bränslen förbjöds för över ett år sedan.

Det senaste sanktionspaketet innehåller ytterligare ett steg för att förhindra Rysslands tillträde till EU:s energimarknad. Paketet innehåller ett förbud mot tillhandahållande av gaslagringskapacitet för ryska operatörer inom EU, och det omfattar också åtgärder som begränsar Rysslands tillgång till europeisk teknik och även motverkar att sanktionerna kringgås via tredjeland. På så sätt har vi strypt den ryska statens inkomster och krigsförmåga ytterligare.

Vi har nu de kraftfullaste och mest långtgående sanktionerna någonsin mot Ryssland, som innebär direkt minskade inkomster för den ryska statskassan. Men mer behöver göras. Och där tror jag att jag och interpellanten är överens. Efter ordförandeskapet har Sverige fortsatt att driva på för ytterligare sanktioner mot Ryssland. Vi förutsätter att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om detta under hösten.

En grundläggande princip för sanktionspolitiken är dock att sanktioner är som mest effektiva när de når brett internationellt stöd. Nationella åtgärder skulle ha marginell effekt på den ryska statens inkomster. Detta gäller än mer i fallet med kontrakt för flytande fossilgas. De löper över lång tid, och där saknas ofta förutsättningar för att avbryta dem.

Från svensk sida skulle vi, precis som jag sa tidigare i mitt inledande anförande, ställa oss bakom förslag som innebär EU-sanktioner mot rysk gas. Detta har jag även meddelat i rådet. Vi har även undersökt förutsättningarna för detta med andra medlemsstater. I nuläget verkar det inte vara aktuellt. Frågan blir därför hur vi kan utforma den sanktionslagstiftning som får störst effekt. Regeringens ambition och övertygelse är att lagstiftningen bäst tas fram tillsammans med Europeiska unionens övriga medlemsstater. Anledningen är enkel, nämligen att detta är ett gemensamt problem för hela EU. Och ett gemensamt problem kräver också gemensamma svar.

Vi vill undvika något annat, och det har inte minst Ukrainas regering själv varit tydlig med, nämligen att olika länder i Europa gör på helt olika sätt. Det är av den enkla anledningen att alla har egna lagstiftningar. I en sådan situation skulle möjligheterna för Ryssland att hitta olika kryphål i nationella lagstiftningar öka, och det är därför som det är så viktigt att hålla ihop.

Fru talman! Tack för svaret, Tobias Billström! Jag välkomnar naturligtvis allt som redan görs, men jag menar fortfarande att det kan göras betydligt mer från Sveriges sida när det gäller den ryska fossilgasen. Miljöpartiet har i decennier varnat för riskerna med beroende av fossil energi, naturligtvis utifrån klimataspekter men även utifrån försörjningstrygghet.

Riksdagens tillkännagivande beslutades i näringsutskottet, på Miljöpartiets initiativ, och skrevs under av Tobias Billströms partivän och numera ministerkollega Carl-Oskar Bohlin - dock efter att han först vägrat att gå med på initiativet, med motivet att inte vilja legitimera miljöpartistisk politik. Enligt uppgift har EU-minister Jessika Roswall också sagt att Sverige inte driver frågan i EU eftersom det saknas tillräckligt stöd.

Jag är i alla fall glad att utrikesministern meddelar att Sverige har tryckt på, men det får mig ändå att undra med vilken kraft man har drivit frågan.

I dag är statsministern på ett möte i Granada i Spanien för att förhandla fram prioriteringar för Spaniens ordförandeskap. Därför har jag en fråga till utrikesministern och regeringen, nämligen om statsministern här kommer att ta med sig frågan om att stoppa import av fossil energi, specifikt fossilgas från Ryssland, både utifrån försörjningstrygghet i EU och utifrån klimataspekter, det vill säga trycka på betydelsen av att minska mängden fossil energi på grund av klimatfrågan.

Fru talman! Jag tror att interpellanten och jag är överens på ett par punkter. Först och främst måste Europa öka omställningstakten från fossil energi till fossilfri energi. Tillgången till ren el är avgörande för klimatomställningen, samtidigt som det också minskar beroendet av rysk fossil energi. Med ny kärnkraft skapas förutsättningar för att minska utsläppen.

Det här gäller framför allt rysk fossil energi, men för att klara klimatomställningen och stärka den europeiska konkurrenskraften måste hela samhället ställa om till fossilfritt så snart som möjligt. Sverige har kommit förhållandevis långt i det arbetet, och vi är därför inte lika direkt drabbade av Rysslands agerande som andra. Men även vi drabbas både direkt och indirekt med höga energipriser.

För ett år sedan lanserade USA och Europeiska kommissionen ett nytt partnerskap för att snabbt minska Europas beroende av ryska fossila bränslen och påskynda Europas gröna omställning. Detta partnerskap har överträffat våra mål. Det har levererat mer än dubbelt så mycket amerikansk flytande naturgas till Europa jämfört med vad vi lovade i utgångsläget. Det är med andra ord en mycket stor framgång. Vi har noterat de betydande europeiska insatserna för att diversifiera energiförsörjningen och påskynda energiomställningen, vilket har bidragit till att begränsa effekterna av den globala energikrisen i Europa.

Svaret på frågan från interpellanten är att vi kommer att fortsätta att arbeta tillsammans för att främja energisäkerhet och hållbarhet i Europa genom att diversifiera källor, sänka energiförbrukningen och minska Europas beroende av fossila bränslen. Detta är regeringens politik.

Vi kommer också att fortsätta vår nära samordning för att stödja Ukrainas energisäkerhet genom landets vidare integration i den europeiska energimarknaden. Vi kommer vidare att fortsätta vårt samarbete för stabila och balanserade globala marknader och försörjningstrygghet, och vi kommer att påskynda övergången till ren energi globalt, bland annat genom insatser för att minska metanutsläppen inom energisektorn.

Slutligen, fru talman, vill jag notera att ursprunget för LNG-importen är svårt att avgöra. Det går inte att avgöra om den ryska andelen av LNG-importen till svenska hamnar är betydande. I de fall fartyg går direkt från rysk hamn till svensk hamn utan omlastning på vägen skulle gasens ursprung eventuellt kunna härledas till Ryssland. Det är dock inte säkert att gasen är helt rysk, även om den skeppas direkt från en rysk hamn till en svensk hamn.

LNG köps, liksom vanlig fossilgas, ofta genom så kallat take-or-pay-kontrakt. Vad innebär detta? Jo, om importören inte tar emot gasen måste den ändå betalas, och den ryske exportören kan då sälja gasen en gång till och således få betalt en gång till. Det nya priset kommer att vara högre än det som angavs i take-or-pay-kontraktet. Även om den ursprungliga importören vägrar att betala kommer den ryska exportören att tjäna på detta, och det vill vi undvika.

Fru talman! Jag tackar för svaret, utrikesministern.

När det gäller kontrakten kan det naturligtvis vara ett praktiskt problem att komma ur sådana fällor. Där vill jag tipsa regeringen om att titta på hur Estland, Lettland och Litauen har gjort för att komma ur ett beroende av rysk fossilgas. Är det något vi har lärt oss efter sju år i regering är det att det ofta går att lösa problem, om man verkligen vill. Jag vill fortfarande uppmana regeringen att öka ansträngningarna för att stoppa importen av rysk fossilgas.

Jag välkomnar naturligtvis utrikesministerns ambitioner att minska beroendet av fossil energi, inte minst från skurkstater som Ryssland, men det finns tyvärr andra länder som vi importerar fossil energi från som inte heller står på den demokratiska sidan. Jag är väl medveten om att regeringen är för att bygga ny kärnkraft, men oavsett vad tar det lång tid, och man har också sänkt skatten kraftigt på fossila bränslen.

Hur avser regeringen att minska beroendet av fossil energi de närmaste tio åren, utifrån de ambitioner som utrikesministern nämnde?

Fru talman! Förhållandet mellan klimatpolitiska frågor i vid bemärkelse och säkerhetspolitiska frågor blir allt viktigare.

Sverige kommer att fortsätta driva på för en ambitiös europeisk klimatpolitik, inte minst för att minska beroendet av ryska fossila bränslen. Med ny kärnkraft skapar man förutsättningar för att få ned utsläppen samtidigt som man ökar tillgången på ren el och minskar beroendet av rysk fossil energi.

Allt detta sammantaget är avgörande för klimatomställningen, och EU:s roll för att upprätthålla den globala ambitionsnivån för klimatomställningen är central. Det var just därför det svenska ordförandeskapet prioriterade att med hög ambitionsnivå ta vidare förhandlingarna om de delar av Fit for 55-paketet som kvarstår. Den prioriteringen kvarstår för oss även efter avslutat ordförandeskap.

Avslutningsvis vill jag påpeka att regeringen skulle välkomna sanktioner mot rysk gas, det som interpellationen handlar om. Frågan har dock inte väckts av andra medlemsstater i samband med sanktionsdiskussionerna i rådet även om jag har meddelat att Sverige skulle stödja ett sådant förslag.

Det finns naturligtvis också andra, mer effektiva sätt att stödja Ukraina. Sverige hör till de tio största bidragsgivarna till landet. Vi har hittills bidragit med stöd värt över 25 miljarder kronor, och vi har just lanserat en biståndsstrategi som är den enskilt mest omfattande någonsin samtidigt som vi för bara någon timme lanserade ytterligare ett militärt paket till Ukraina.

Ukraina blir nu vår största biståndsmottagare, och inom ramen för vårt stöd har Ukraina också fått några av våra mest avancerade vapensystem. Vi kommer att fortsätta vara en långsiktig partner till Ukraina och ge det humanitära, civila och militära stöd som landet behöver både nu och långsiktigt för att kunna bygga upp sitt land igen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.