Herr talman! Regeringen är inte en domstol i vanlig bemärkelse, och statsrådet kan ju inte vara jävig på något sätt, så statsrådet kan uttala sig om de här sakerna.
Jag hade hoppats på att få höra någonting om detta. Det är ju inte så att det bara kom ett brev från länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten för en månad sedan, utan det kom dessutom ett brev till Trafikverket för två år sedan som också skickades till departementet. Det innebär att regeringen, sedan det överklagades, har haft dessa saker på sitt bord.
Det handlar om hur man ska kunna se till att det blir ersättningsanspråk. Det är inte stora lagförändringar. Det påverkar saker och ting, men det handlar om att Trafikverket ska kunna bekosta anläggningar som ligger utanför själva järnvägen. I dag måste markägare och samer själva bekosta hagar där man kan samla in renarna så att man kan föra dem över järnvägen, och det är helt orimligt. Det behöver inte vara några stora förändringar i lagstiftningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Retroaktivitetsfrågan, som länsstyrelserna nu har pekat extra på för att de är så oroliga att satsningen i Norrbotten ska stanna av, är en större fråga, men regeringen säger inget om den. Regeringen kan prata om den; det finns inget problem med det. Jag tycker alltså att statsrådet kan kommentera den frågan. Är det något regeringen tänker göra?
Framför allt är det viktigt att veta för norra Sverige om regeringen kommer att ge klartecken till dessa planer. Det är alltså färdigplanerade stråk om elva mil järnväg som ligger och väntar. De går upp till Skellefteå, där vi har Northvolt som bara skriker efter arbetskraft. Man försöker bygga bostäder så att folk som ska jobba där också ska kunna bo där, men man är tvungen att ta in dem på annat sätt. Vi har Umeå, där man behöver folk. Vi har fortsättningen upp till Luleå, där H2 Green Steel ska ha sina anläggningar och där vi har Hybrit. Vi har fortsättningen på Botniabanan ned till Timrå, där vi också har en batterifabrik som är på gång.
Hela det här området bara sjuder av nyföretagaranda som behöver arbetskraften, och så finns det ingen järnväg. Det finns planer, men inget händer. Projektkontoren där uppe sitter bara och väntar på ett besked så att de kan börja göra upphandlingen och börja bygga. Men ingenting hörs från regeringen. Det är alldeles tyst om Norrbotniabanan.
Det är ett problem för hela norra Sverige. Godstrafiken kommer inte att klaras på nuvarande stambana, och vad gäller persontrafiken går det inte att ta sig på ett vettigt sätt till Skellefteå med tåg eller för den delen till Piteå. Det är stickspår som inte är trafikerade med normala tåg.
Detta behöver ske nu. Och jag tycker att statsrådet kan kommentera frågan om hur regeringen har tänkt sig att lösa den här ekvationen. Det kan ju också vara så att regeringen har tänkt ge klartecken utan att lösa anspråken från framför allt samerna. Men när det ska dras fram en järnväg som innebär 27 mil avgränsning av rennäringens möjlighet att förflytta sig förutsätter jag att man har någon idé om hur detta ska göras.
Jag tror att hela norra Sverige står och väntar på detta. Det finns andra stora och viktiga projekt, till exempel Malmbanan, men detta är det absolut viktigaste för att få en bra försörjning av arbetsmarknaden i den här delen av Sverige. Och där står det still.
Det var två år sedan den första skrivelsen kom. Den nuvarande regeringen har haft ett år på sig att läsa de dokumenten, vilka i princip är desamma som de som nu kommer från länsstyrelserna där uppe som säger till regeringen: Lös problemet; lös det åt oss nu! Vi kommer inte att komma vidare.
Mina frågor till statsrådet är, återigen: Kommer statsrådet att titta närmare på dessa saker, och - framför allt - hur tycker statsrådet att detta ska lösas?