Interpellationssvar - Fartkameror för att bekämpa brott - 2023-09-14

Herr talman! Rasmus Ling har frågat mig om några åtgärder kommer att vidtas så att kommunerna kan sätta upp hastighetskameror samt om jag och regeringen kommer att vidta andra åtgärder för att bekämpa allvarlig trafikbrottslighet.

Olika typer av kameror är förstås helt nödvändiga hjälpmedel i arbetet med att förebygga och utreda brott. Vi behöver trafiksäkerhetskameror som bidrar till en säkrare trafikmiljö och ett minskat antal döda och skadade i trafiken. Vi behöver också bevakningskameror som skapar trygghet och verkar i ett brottsförebyggande och brottsuppklarande syfte. Poliser som arbetar på gator och torg utrustas numera med kroppsburna kameror för eget skydd men också som en del av brottsbekämpningen.

Det är Trafikverket som i samverkan med Polismyndigheten ansvarar för trafiksäkerhetskameror på det statliga vägnätet. Det är kommunerna som i samverkan med Polismyndigheten ansvarar för trafiksäkerhetskameror på det kommunala vägnätet. Utöver de fasta trafiksäkerhetskamerorna disponerar polisen ett antal mobila trafiksäkerhetskameror som flyttas runt på olika platser.

Kommunerna har en helt central roll i det brottsförebyggande arbetet. Lagstiftningen ska förstås inte sätta upp onödiga hinder för en effektiv brottsbekämpning. Regeringen har därför utsett en särskild utredare som ska föreslå åtgärder för att ytterligare underlätta kamerabevakning för kommuner och regioner. Utredaren ska också analysera behovet av utökade möjligheter att kamerabevaka i syfte att bekämpa brott och upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Detta uppdrag ska redovisas senast i april 2024.

Till det kommer att regeringen för en kontinuerlig dialog med Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter. Det är regeringens uppgift att styra och ge myndigheterna de förutsättningar som de behöver för att kunna bedriva sitt arbete.

Regeringen har i regleringsbrevet för 2023 uppdragit åt Polismyndigheten att säkerställa en kontinuerlig ökning av antalet fasta bevakningskameror till minst 1 600 stycken vid utgången av 2024. Polismyndigheten har också sedan 2022 tillförts särskilda medel för en ökad teknisk förmåga där kamerabevakning är en del.

Kameror och andra tekniska lösningar är viktiga verktyg för polisen. Framför allt behöver vi fler polisanställda som använder verktygen. Regeringen gör därför också stora satsningar för att Polismyndigheten ska kunna växa.

Jag håller med Rasmus Ling när han menar att ytterligare brottslighet kan klaras upp när polisen arbetar aktivt med exempelvis trafikbrott. Kameror är en viktig del i det. Grunden är förstås kompetenta och engagerade poliser med hög närvaro och hög synlighet.

Herr talman! Till att börja med vill jag tacka statsrådet för svaret på den skrivna interpellationen. Jag tycker att det är positivt att vi har en samsyn om att tekniken kan vara till stor hjälp i brottsbekämpningen och brottsuppklaringen, att de som buskör i väldigt höga hastigheter i centrala områden kan ha kopplingar till annat samt att det därför kan finnas en särskild poäng i att polisen kan lagföra och utreda detta.

Man ska naturligtvis aldrig köra över angiven hastighetsgräns någonstans, men det är ändå en skillnad på att köra i 80 kilometer i timmen på en landsväg med 70-gräns och att köra 80 i tätbebyggt område där det är max 40 eller kanske till och med 30.

Sydsvenskan, den stora tidningen i södra Sverige, har i en rad artiklar beskrivit problemen i trafikmiljön i Malmö. Det är allvarliga problem som finns. Man kör väldigt fort mellan nio på kvällen och tre på morgonen. Det stör folks nattsömn och skapar en väldigt otrygg miljö på många sätt. Människor har också övervägt att flytta på grund av detta.

Det finns en problematik i frågan som jag vill att justitieministern adresserar. Kommunerna Malmö stad och Helsingborgs stad har skickat skrivelser till Nationella operativa avdelningen, Noa, inom polisen med förfrågan om ett samarbete kring mobila fartkameror för att komma till rätta med denna problematik.

Svaret har dessvärre varit nekande. Målet med att använda kameror ska, menar polisen, i enlighet med deras överenskommelse med Trafikverket i första hand vara nollvisionen, alltså att få ned antalet skadade och dödade i trafiken. Det är förstås också jätteviktigt, men man har inte det trygghetsskapande perspektivet och säger alltså nej till kommunernas önskemål med det argumentet. Det finns tekniska möjligheter, men man använder dem inte.

Vad gäller de mobila mätstationer som justitieministern hänvisar till finns det, som statsrådet anförde, ett antal, men inte fler än 15 i hela landet. De har dessutom med råge nått sin tekniska livslängd, så det är ganska omständligt att drifta dem. Enligt polisen själva kommer det att dröja ganska länge innan man kommer att vara färdig med upphandling och kan ha sådana här stationer i kommunerna. Detta är naturligtvis beklagligt.

För dem som lyssnar på debatten - det är alltså olika kameror det pratas om. Polismyndigheten ska få fler bevakningskameror, men det är ofta i miljöer som torg eller kring sjukhus och annat. Här är det alltså övervakning av trafik på det kommunala vägnätet som avses, och det har man inte satsat på.

Statsrådet nämner den utredning som tillsatts, herr talman. Problemet är att det i direktiven till utredningen inte nämns något specifikt kring övervakning i trafikmiljö. Det står visserligen att det inte finns något som förhindrar utredaren att lämna förslag, under förutsättning att det ryms inom tidsramen. Men problemet är att det inte bara handlar om själva bevakningen utan också om vad man gör med den information som man får från bevakningen.

Min fråga till statsrådet är om han är beredd att förtydliga direktiven till utredningen så att man adresserar den här problematiken.

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för en angelägen fråga! Jag kan inte på rak arm säga att det kan bli fråga om några tilläggsdirektiv ännu. Rasmus Ling pekar på en ganska öppen skrivning i direktiven, så jag kan absolut ta på mig att se till att den här frågeställningen på ett lämpligt sätt når utredningen. Vad utredningen sedan vill göra med den är förstås upp till utredaren.

Det som gör att jag tycker att det är väldigt positivt att dessa frågor kommer upp är naturligtvis att detta handlar om det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet och med vilka verktyg det ska bedrivas, och om vikten av effektiva verktyg. I detta ligger naturligtvis den bredare frågan om vilka möjligheter tekniken erbjuder och, inte minst, den väldigt konkreta frågan om kameror med olika syften.

Det är helt riktigt, som Rasmus Ling var inne på, att bevakningskamerorna är något annat än trafiksäkerhetskamerorna. Enligt vittnesbörd som jag har uppfattat från väldigt många kommuner runt om i landet är möjligheterna för lokala beslutsfattare att parallellt med polisen genom kommunala beslut sätta upp bevakningskameror där man tycker att det finns ett behov av att öka tryggheten i praktiken rätt begränsade. Det kan ta lång tid; det är länsstyrelsen som har hand om tillståndsfrågan. Det finns många frustrerade och omdömesgilla kommunpolitiker där ute som tycker att dagens reglering är alldeles för rigid.

Det har därför varit väldigt viktigt att i ett tidigt skede i mandatperioden hugga tag i denna fråga och ge en utredare i uppdrag att se på möjligheten att egentligen vända på steken - ge kommunerna rätt att sätta upp bevakningskameror utifrån sina bedömningar och sedan ha en efterhandskontroll genom tillsyn för att säkerställa att det har skett inom lagens råmärken. Detta är ett uttryck för insikten om behovet av att ligga nära i det lokala och av att besluten ligger så nära lokalkännedomen som möjligt.

När det gäller trafiksäkerhetsfrågorna och kamerorna i det sammanhanget är det klart att de primärt har ett annat syfte: kort och gott att övervaka trafiken. De har också en förebyggande effekt. Folk håller nere hastigheten om det finns en risk för att fastna i en kamera. Det är klart att de äger sitt berättigande redan av det skälet.

Jag förstår den efterfrågan som finns hos en lokalpolitiker i Malmö. När man ser denna typ av trafikstörningar vill man kunna övervaka detta på ett effektivt sätt.

Jag vill ta fasta på det som jag förstår att polisen har svarat; det var Rasmus Ling också inne på. Antalet mobila anläggningar av detta slag är begränsat, och jag förstår det som att man är inne i en upphandlingsprocess för att få en ny generation mobila stationer, förhoppningsvis fler än de 15 som finns i dag. Jag utgår från att detta ska ske i nära samspel med de lokalsamhällen där dessa stationer måste stå för att ha effekt.

Allra sist vill jag säga något om kopplingen mellan trafiksäkerhetskamerorna och den bredare brottsbekämpningen. Det viktigaste när det gäller trafik och brottslighet är att det är poliser som är ute och stoppar bilar. Det är när man stoppar bilar man kan slå i sina register, se om det finns stöldgods eller vapen och så vidare. Kamerorna har utan tvekan en betydelse i detta sammanhang, men de kan naturligtvis aldrig ersätta den närvarande, synliga polisen, som kan agera på plats.

Herr talman! Det är bra att justitieministern låter utredaren adressera problematiken, och så får jag hoppas att man förtydligar direktiven om så krävs och fortsätta ligga på för detta.

Vi har fattat beslut i kammaren om ny lagstiftning som gör att kommunerna har ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Detta är något som många kommuner med glädje har tagit på sig - många har arbetat med det även tidigare. Detta hade vi en bred samsyn kring, och denna lagstiftning kunde antas tidigt i mandatperioden; den var beredd.

Som justitieministern säger i svaret är regeringens uppgift att ge myndigheterna de förutsättningar de behöver för att bedriva sitt arbete, och det ska inte finnas några onödiga hinder. Men då kommer man till problematiken att kommunerna vill och till och med kan sätta upp kameror som fångar registreringsnummer och så vidare, men det är ändå Polismyndigheten som måste ta detta vidare. Kommunerna har i dag möjlighet att exempelvis bötfälla felparkerare i sitt vägnät. Men man har inte möjlighet att bötfälla den som kör för fort i stadsmiljö. En fråga är om justitieministern skulle kunna tänka sig att se över den frågan - att helt enkelt ge mer muskler till de kommuner som vill arbeta med detta.

Ytterligare en fundering gäller det justitieministern säger om att polisen på plats måste ta dem som kör väldigt fort. Jag delar denna uppfattning. Men man kan även tänka sig att detta mycket snabbare än i dag kan nå polisen, om man har fler kameror som fångar upp registreringsnummer. Även med en utbyggnad kommer det att vara begränsat var polisen kan närvara rent fysiskt. Det skulle finnas tekniska möjligheter att arbeta mer effektivt med en typ av system som varnar och säger vart bilarna färdas så att polisen kan rycka ut. Men dagens regelverk måste i så fall anpassas efter detta.

Mot bakgrund av att regeringen ser som sin uppgift att bedriva arbetet så effektivt som möjligt borde det väl, herr talman, inte föreligga något hinder för att arbeta i den riktningen.

Herr talman! Låt mig bara ge några korta kommentarer. Först och främst vill jag understryka att jag verkligen ser det behov som Rasmus Ling lyfter fram när det gäller kameror för att övervaka trafik. Det är ett effektivt och resurssnålt sätt att övervaka om man ska göra det under längre tid och på särskilda platser, så att man inte behöver ha bemanning dygnet runt. Detta vill jag alltså på ett allmänt plan bejaka.

Det är också lätt att sätta sig in i situationen för boende i områden där det körs på det sätt som Rasmus Ling beskriver. Där vill man förstås med vilka medel som helst få grepp om situationen. Där är vi helt överens.

Jag tror inte heller att vi är oöverens när jag sa att detta inte kan ersätta poliser. Då menade jag snarast det bredare brottsbekämpandet. En kamera kan trots allt inte leta efter vapen, sprängmedel eller stöldgods.

Något som kan göra det hela än mer effektivt framöver, när vi får igenom de reformer vi vill, är att en polisman som stoppar en bil genom några enkla slagningar i sin mobil ska kunna få en väldigt bra bild av vem man har att göra med och se om det finns anledning att göra beslag eller andra sökningar. Den typen av bredare brottsbekämpning förutsätter en fysiskt närvarande polis. Sedan kan man säkert hitta ett samspel däremellan, exempelvis med en teknisk utveckling som gör det möjligt att använda informationen från den här typen av kameror lite mer omedelbart och så vidare. Det vill jag gärna bevaka.

När det gäller bötfällandet är min utgångspunkt att en straffrättslig fråga av det slaget är en polisiär fråga som ytterst ska prövas av allmän domstol. Där är jag nog inte lika beredd att se förändringar, men i övrigt tycker jag att det finns många uppslag här som verkar produktiva att gå vidare med. Den diskussionen fortsätter jag gärna.

Herr talman! Tack, justitieministern, för de svaren! För gemene man skulle det kanske inte upplevas som någon stor förändring eller revolution om kommunerna skulle få en sådan befogenhet. Straffrättsligt och för jurister är det en annan sak, men jag tycker ändå inte att man ska avfärda frågan. Även om man inte vill gå fullt så långt kan man ändå underlätta det hela.

Jag säger det igen: Det har varit en problematik. Kommunerna har samlat upp information som man sedan har gett till polisen, men polisen har sedan inte haft resurser eller tid att ta detta vidare. Då blir det ju ganska meningslöst att ta fram informationen, för även om man serverar den på ett fat går polisen inte vidare med ärendet. Då kommer man ju inte att fortsätta att ta fram detta. Det måste hända något med det ifall man ska bevara det arbetet från kommunens sida. Samspelet måste fungera för att det ska komma ut något av det.

I övrigt uppskattar jag att flera av förslagen inte avfärdas, utan en del tas emot positivt och en del ska föras vidare. Vi kommer naturligtvis att följa upp detta. Det är inte så många månader tills utredningen ska vara klar. Vi kommer att fortsätta att följa detta och ligga på för att stadsmiljön ska förbättras i Helsingborg och Malmö och på andra ställen i landet och för att denna problematik ska få en lösning.

Herr talman! Än en gång tusen tack, Rasmus Ling, för möjligheten att diskutera de här frågorna!

Låt mig avslutningsvis säga två saker med anledning av vad Rasmus Ling tog upp. Det första är att kommuner, precis som medborgare och andra aktörer i samhället, naturligtvis har rätt att ha höga förväntningar på polisen. Man väntar sig att polisen med varm hand ska ta emot underlag, underrättelseuppgifter och information som sedan kan ligga till grund för att exempelvis lagföra folk som begår olika brott. Där är jag helt övertygad om att polisen inte har någon annan uppfattning, och jag vill understryka att det är en mycket legitim förväntan.

Det andra är att det också är en legitim förväntan hos kommunerna att ha stort inflytande över och stora möjligheter att påverka sådant som i praktiken är lokala frågor. Hur situationen för boende i vissa områden påverkas av trafiken är naturligtvis en sådan fråga. Det tycker jag också att man måste bekräfta. Det finns högt ställda och rimliga förväntningar på en god samverkan mellan kommuner och polis också i det här hänseendet. Det vill jag gärna understryka vikten av.

Det var också utmärkt att få ta upp förhållandena i just Malmö och Helsingborg i dagens debatt. Jag tycker att det finns ett stort värde i att över huvud taget få möjlighet att diskutera detta nationellt. Med gemensamma krafter får vi bevaka frågorna och se om det finns anledning att komma tillbaka och göra något från den nationella nivån för att främja tryggheten och säkerheten för medborgarna i Malmö och Helsingborg och på andra ställen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.