Interpellationssvar - Försäkringskassans anslag - 2023-09-14

Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera för att Försäkringskassan ska ha erforderliga medel för att kunna utföra sitt uppdrag och inte behöva säga upp nödvändig personal.

Myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer inte minst av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att myndigheten hushållar väl med statens medel. Myndighetens ledning har också arbetsgivaransvaret för myndighetens personal.

Försäkringskassans prognos från maj 2023 visade på ett kraftigt underskott i myndighetens verksamhet. Försäkringskassans ledning beslutade därför redan i början av sommaren 2023 om ett besparingsprogram för att på sikt nå en ekonomi i balans.

Sedan jag tillträdde som socialförsäkringsminister för snart elva månader sedan har jag och min stab haft en kontinuerlig dialog med Försäkringskassan. Givetvis kommer jag att ha det även fortsättningsvis, inte minst med tanke på att detta är angelägna frågor att följa.

Regeringen beslutade dessutom den 31 augusti 2023 att öka anslagskrediten för innevarande år i enlighet med Försäkringskassans framställning.

Herr talman! Jag har stort förtroende för Försäkringskassans ledning och för det sparprogram som man nu har tagit fram. Man har med beslutsamhet prioriterat och gått fram på olika punkter. Jag har ingen anledning att inte lita på myndigheten och på generaldirektören utan är stolt över det arbete de har gjort.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet. Det är trevligt att vara här igen. Och det är roligt att se att också moderata kollegor har anmält sig till debatterna och är här i kammaren. Statsrådet kanske kan behöva lite eldunderstöd.

Herr talman! Statsrådet och jag är helt överens om att socialförsäkringen, som omfattar i stort sett alla som bor eller arbetar i Sverige, är en viktig del av de offentliga trygghetssystemen. De har stor betydelse för enskilda och för hela samhällsekonomin. För många människor är ersättningen från Försäkringskassan helt livsavgörande.

Herr talman! I en interpellationsdebatt om just anslaget till Försäkringskassan som statsrådet och jag hade den 13 december förra året sa statsrådet Anna Tenje: "Det är av stor vikt att de medel som tilldelas myndigheten används på ett effektivt sätt för att fullgöra kravet på en effektiv verksamhet." Gott så! Där är vi helt överens. Men sedan händer något.

Under sommaren har vi som bekant fått rapporter om att Försäkringskassan har tvingats säga upp provanställd personal, ungefär 450 personer, eftersom myndigheten inte har fått de förvaltningsanslag som man har begärt hos regeringen.

Herr talman! Det innebär att myndigheten har lagt massvis med pengar och tid på att rekrytera personer och på att utbilda personal och lära upp dem i verksamheten. Men sedan tvingas man säga upp personal, inte för att man inte behöver dem utan för att regeringen inte har givit tillräckligt med pengar för att betala personalens löner.

Herr talman! I vår förra debatt i ämnet sa statsrådet också att problemet inte bara är brist på pengar utan att brist på kompetens eller hög personalomsättning också kan vara ett problem. Jag håller verkligen med. Men brist på kompetens löser man inte genom att säga upp nödvändig personal som man nyss har hittat och anställt.

Herr talman! För mig är det svårt att förstå att regeringen inte har givit kassan de pengar man behövde, varken i höstbudgeten för i år eller i vårändringsbudgeten, vilket statsrådet signalerade i vår förra debatt. Statsrådet måste ändå rimligen ha insett att det innebar att Försäkringskassan skulle behöva säga upp personal.

Pengar har uppenbarligen funnits för att sänka skatten för de rikaste men inte för att behålla nödvändig personal på Försäkringskassan. Det tycker jag är en märklig prioritering. Är det verkligen en effektiv prioritering?

Herr talman! De uppsagda behövs bevisligen i verksamheten, eftersom handläggningstiderna nu växer. Kompetens är svårt att hitta. Det kostar pengar att rekrytera. Och det kostar mycket pengar att lära upp personal, upp till 1 miljon innan man är självgående, enligt de fackliga företrädare jag har pratat med. Och statsrådet brukar säga att stävja fusk och felaktigheter är en viktig prioritering. Det håller jag med om. Men hur ska personalen som är kvar hinna med att göra det när de blir färre?

Herr talman! Regeringens fagra ord om effektivitet verkar alltså inte vara annat än just fagra ord och fromma förhoppningar. Jag vill därför fråga statsrådet Anna Tenje: Vad är statsrådets bild? Menar statsrådet att uppsägning av 450 provanställda är effektiv användning av statliga medel?

Herr talman! Både statsrådet och ledamoten Eriksson beskrev i sina första anföranden vikten av det svenska socialförsäkringssystemet. Jag kan bara instämma i det. Det är så centralt för många människors vardagliga försörjning i det här landet. Jag skulle vilja bygga vidare lite på den beskrivningen.

Under den tidiga sommaren kunde vi alla läsa om att Försäkringskassan behövde göra besparingar på personalsidan. Lite drygt hälften av alla provanställningar avslutades med kort varsel. Detta är extra tråkigt då det på många platser i landet gjorts många nyrekryteringar under våren.

Färre medarbetare med en lika stor arbetsbörda är inte en kalkyl som går ihop. Det kommer givetvis att få konsekvenser. Det kommer möjligen att innebära att sjuka människor som ansöker om sjukpenning kommer att få vänta ännu längre på sina beslut. Ofta är det människor som redan har knappa marginaler. De kommer att få ännu svårare att sätta mat på bordet, betala hyran och köpa julklappar till barnen.

Det kommer möjligen att innebära att föräldrar som ansöker om merkostnadsersättning för sitt barn med funktionsnedsättning kommer att få ligga ute med mer pengar för mediciner, specialkost och dyra hjälpmedel under ännu längre tid.

Det kommer möjligen att innebära att närstående till människor med livshotande sjukdomar som ansöker om närståendepenning kommer att överväga om hen verkligen har råd att stanna hemma med sin döende familjemedlem.

Jag är helt övertygad om att statsrådet är fullt medveten om den kostnadskris som slår otroligt hårt mot många svenska hushåll, mot vanliga familjer som har svårt att få sin ekonomi att gå ihop varje månad. Att i ett sådant läge behöva vänta på Försäkringskassans allt längre handläggningstider är för många i det här landet en omöjlighet.

Herr talman! Jag skulle vilja kort lyfta fram ett antal exempel på ersättningar och förmåner där jag och garanterat stora delar av den här kammaren tycker att handläggningstiderna är på tok för långa. Det handlar om närståendepenning och sjukpenning. Där pratar vi om 30 dagar. När det gäller kostnader för vård utomlands är vi uppe i ungefär tre månader. När det gäller assistansersättning pratar vi om fem månader. När det gäller sjukersättning är vi uppe i hela sju månader.

Det bör också noteras att de åtgärder som Försäkringskassan har gjort på personalsidan sannolikt ännu inte fått full effekt. Det kan alltså tänkas att handläggningstiderna blir ännu längre.

Herr talman! Vi alla här inne förstår att detta inte är en hållbar situation och att det kommer att sätta många människor i vårt land i en svår sits. Jag vill därför fråga statsrådet hur hon och regeringen ska se till att vanliga svenska hushåll som befinner sig mitt i den brinnande kostnadskrisen ska klara sig när de får vänta ännu längre på beslut om ersättningar som de sannolikt har rätt till.

Herr talman! Jag vill redan nu tacka ledamoten Eriksson för att hon har ställt en angelägen interpellation om detta som är nog så viktigt att följa.

Regeringen lägger stor vikt vid att verksamheter vid våra statliga myndigheter är effektiva men också har en budget som är i balans. Försäkringskassan är en central del av vår välfärdsstat. Det är inte tu tal om saken; medarbetarna på Försäkringskassan är verkligen en viktig resurs och utgör egentligen grunden som hela verksamheten bygger på.

Jag har gjort många studiebesök vid försäkringskassorna och servicekontoren runt om i landet. Jag är imponerad av de medarbetare jag mött där. De har stor kunskap och många kloka synpunkter på hur man kan jobba bättre, effektivare och smartare och hur man i flera fall kan korta handläggningstiderna. De tar till sig ny teknik och använder sig av AI i stor utsträckning, just för att korta de långa handläggningstiderna. Detta arbete pågår runt om i landet, på samtliga av våra kontor och även på servicekontoren.

Jag är imponerad av det arbete som bedrivs. Men jag är också imponerad av ledningens sätt att hantera en svår och besvärlig situation. Det sparprogram som nu ligger verkar just här och nu. Förhoppningsvis får det också positiva konsekvenser, så att man kan få en budget i balans men också fortsätta med verksamheten på ett effektivare sätt även framdeles.

Det handlar inte bara om att göra sig av med provanställda. Det är ett brett sparprogram med nogsamma prioriteringar från ledningen, som jag som sagt har full respekt och förtroende för.

Jag vill påminna ledamöterna som deltar i den här debatten om att det inte är så att myndigheterna är isolerade öar som inte påverkas av vår omvärld. Vi har ett tufft läge generellt sett i våra regioner, kommuner och företag - och givetvis även i hushållen, där det kanske i de flesta fall smärtar allra mest. Men myndigheterna står inte fria från detta, och det är inte heller så att underskottet har uppstått i ett vakuum, som ledamoten Eriksson kanske ville låta påskina. Det handlar ju om ärvda försyndelser med kostsamma reformer som har varit underfinansierade sedan lång tid tillbaka.

Vi har såklart delvis ett arv från pandemin med ökande ärendebelastning inom vissa områden medan andra områden kanske fått stå tillbaka sedan tidigare. Men vi har även en inflation som slår ganska hårt rätt in i hela Myndighetssverige. Nu, herr talman, när hushållen och företagen får bära ett tungt lass och kommunerna och regionerna gör sitt för att dra sitt strå till stacken och inte spä på inflationen ytterligare vore det väl väldigt konstigt om inte också den statliga sfären och vi från statens sida föregår med gott exempel? Då är det viktigt att göra ett gott jobb, jobba med effektiviseringar och se till att få en budget i balans.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först avvika från ämnet och gratulera ledamoten Svensson till sitt premiäranförande här i kammaren efter bara två dagar som ledamot. Jag är imponerad.

Jag hörde dessvärre inget svar på vare sig min eller ledamoten Svenssons fråga från statsrådet Tenje i hennes anförande här. Jag antar att det beror på att statsrådet Tenje håller med mig om det inte är en effektiv användning av medel att först rekrytera personal och sedan säga upp dem. Jag antar också att statsrådet Tenje inte har något bra svar på ledamoten Svenssons fråga om hur man ska stötta hushållen i deras ekonomiska problem när de inte får de pengar de väntar på från Försäkringskassan. Rätta mig gärna om jag har fel, men det är så jag tolkar de uteblivna svaren.

Herr talman! Jag vill också påminna statsrådet om det statsrådet sa i vår debatt den 13 december 2022. Då pratades det inte om några gamla försyndelser eller någon inflation. Då pekade statsrådet på att Försäkringskassan själv prognosticerade ett litet överskott för år 2022. Verkligheten verkar alltså förändras beroende på när vi diskuterar de här frågorna.

Herr talman! Jag har pratat med företrädare för de två facken på Försäkringskassan - ST och Saco - och de säger samma sak. För ett år sedan hade Försäkringskassan fokus på att stoppa kompetensflykten, sänka omsättningen av personal och skapa stabilitet för att kunna utveckla verksamheten. Det handlade om att effektivisera, digitalisera och hitta smidigare processer. Men i dag, herr talman, är många av de nyanställda uppsagda. Det råder i princip anställningsstopp, och det skapar luckor i organisationen. Det stoppar upp utvecklingsprocesser, och det förhindrar effektiviseringsarbetet som är så nödvändigt och skulle vara så välkommet.

Båda facken menar också - och det har jag även läst från generaldirektören i rapporterna från Försäkringskassan - att de pengar som Försäkringskassan fick från regeringen för att betala ut elprisstödet inte räckte. Försäkringskassan fick i stället omfördela medel och ta från andra anslag för att kunna få ut elprisstödet. Att man inte har de pengar och den personal man behöver påverkar förstås handläggningstiderna, precis som ledamoten Svensson tog upp.

Herr talman! För verksamhetsutvecklingen verkar det ha varit ett förlorat halvår. Uppsägningarna för med sig oro och omsättningen av personal ökar igen, och det leder till kringkostnader. En facklig företrädare säger att läget är extremt bekymmersamt för medarbetarna men framför allt för alla de människor som har rätt till ersättning från Försäkringskassan och till skyndsam behandling av sina ärenden men som nu får vänta.

Herr talman! Det här är allvar. Den anslagskredit som Försäkringskassan har fått är bara ett litet plåster på ett stort, blödande sår. Regeringen måste komma till beslut och ge besked till Försäkringskassan och andra myndigheter som behöver veta vad de har att röra sig med nästa år för att inte behöva säga upp ännu mer personal. Det är viktigt på riktigt för vanligt folk.

Jag vill återigen fråga statsrådet: Är det här en effektiv användning av statliga medel? Kommer Försäkringskassan att få tillräckligt med förvaltningsanslag i höstbudgeten så att de kan handlägga ärenden och betala ut ersättning till dem som har rätt till det inom rimlig tid?

Herr talman! Jag noterar att det från regeringens sida inte finns någon tydlig plan för vanliga svenska hushåll som har svårt att klara sin ekonomi varje månad. Försäkringskassans minskade personalstyrka har redan börjat få konsekvenser.

När jag själv inte sitter här i riksdagen - jag är inne som ersättare nu - jobbar jag på just den myndighet vi diskuterar. Jag och flera av mina kollegor märker av hur allt fler vanliga människor ringer in och undrar över sina ärenden och när de kan få nästa utbetalning. Ofta handlar det om att sista betalningsdatum på hyresräkningen börjar närma sig och att pengarna på bankkontot tryter.

I Sverige har vi under lång tid sett hur befolkningen överlag haft stort förtroende för vårt gemensamma samhällsbygge och känt att samhället har funnits där för den som varit i behov av hjälp. Om vi önskar att det fortsatt ska se ut så måste socialförsäkringssystemet kunna fungera när vanligt folk behöver det som mest.

Jag vill återigen fråga statsrådet hur hon och regeringen avser att agera för att säkra vanliga svenska hushålls möjligheter att få ekonomin att gå ihop när de får vänta ännu längre på Försäkringskassans beslut.

Herr talman! Jag får väl också gratulera Jonathan Svensson till ett väldigt bra val av första debatt att delta i och också till ett bra val av arbete att göra när han inte sitter i riksdagen.

Jag börjar med att bemöta ledamoten Erikssons påstående kring elstödet. Jag vet inte om det är en ren lögn som Eriksson försöker dra till med här i talarstolen eller om det de facto är så att hon är felunderrättad, men jag väljer givetvis att snälltolka eftersom det vore fasansfullt om man ville sprida sådana lögner.

Det stämmer alltså inte och var inte på något vis så att pengarna för administration och utbetalning av elstödet inte räckte till och att man därför var tvungen att plocka från andra håll och att man därmed skulle kunna förklara underskottet med utbetalningarna av elstödet. Det stämmer inte alls. Det var till och med så att det blev pengar över. Nu tänker jag att vi har rett ut det lilla snedsteget.

Det är självklart så att ingen ser fram emot ett sparprogram. Det är det väl heller ingen som tror? Det kommer förvisso ofta något gott ur det dåliga, men det är klart att ingen ser fram emot ett sparprogram. Det får förstås negativa konsekvenser i flera fall.

Jag kan bara konstatera att underskottet som sådant uppstod under de första tre månaderna i den första prognosen. Det såg inte ut som att det skulle vara en budget som inte var i balans när vi hade vår senaste debatt i frågan. Saker och ting händer! Att saker och ting är konstanta, som ledamoten Eriksson försöker låta påskina, är ju ett galet förhållningssätt.

Saker och ting har verkligen hänt i vår omvärld. Vi har en situation inte minst när det gäller vabben - den tillfälliga föräldrapenningen - som bitit sig fast på en ganska hög nivå. Vi hade covidreglerna; när barnet hade minsta lilla snuva skulle det hållas hemma. Reglerna gällde under coviden, men det är ett förhållningssätt som fortfarande gäller. Barn stannar hemma i större utsträckning och föräldrar tar ut tillfällig föräldrapenning i betydligt större utsträckning än tidigare. Givetvis påverkar det både ärendebalansen och för den delen också ekonomin.

Detsamma har vi med assistansen. Det har gjorts en ganska omfattande reform för att stärka den, och det är klart att det får konsekvenser. Omställningsstödet och överenskommelsen mellan fack och näringsliv har, hur bra de än är, också gett konsekvenser. Om man då inte har tillfört tillräckligt mycket medel till att börja med, eller om det helt enkelt kostar mer än vad man hade beräknat, får det såklart konsekvenser.

Inflationen var jag inne på. Vi skrev nyligen upp prisbasbeloppet med 9,14 procent. Vi har en väldigt hög inflation och ökade kostnader. Om man inte tror att det får konsekvenser för myndigheternas ekonomi från en månad till en annan och vidare i tiden och att det de facto ökar underskottet lever man i en verklighet som är ganska långt ifrån den som vi andra befinner oss i här och nu.

Visst är det så att ett sparprogram aldrig är någonting som kommer att gå igenom helt smärtfritt. Det får konsekvenser, men det handlar om ansvarstagande. Jag har fullt förtroende för Försäkringskassans ledning, för generaldirektören och för alla de duktiga medarbetare som dagligen jobbar med att få till ett mer effektivt och dessutom mer serviceinriktat socialförsäkringssystem.

Herr talman! Det är mycket man kan säga om det där anförandet. För det första är det skillnad på förvaltningsanslag, alltså kostnader för utbetalningen, och själva stödpengarna. I stället för att anklaga mig för lögn menar jag att statsrådet behöver ha en dialog med Försäkringskassan och fackliga företrädare. Det är de som berättar att de stöd man fick för själva utbetalningen av elprisstödet inte täckte kostnaderna.

Herr talman! För det andra säger statsrådet att jag inte skulle befinna mig i samma verklighet som "vi andra". Jag skulle vilja säga att det är regeringen som inte verkar befinna sig i samma verklighet som de familjer som nu får vänta i fem eller kanske upp till sex månader på besked om huruvida de har rätt till stöd för assistans till sina funktionshindrade barn eller inte. Det är så långa handläggningstider nu. Om man ansöker om assistans får man veta att det kan dröja upp till sex månader innan man får besked. Ett halvår är en otroligt lång tid att vänta på besked om huruvida man får stöd eller inte om man är en familj som lever i en ekonomiskt utsatt situation, vilket många gör. Detta är den verklighet som jag vill att vi ska prata om.

Det är dessutom så att Försäkringskassan har visstidsanställt pensionerade rutinerade handläggare, som skulle handlägga bland annat komplicerade LSS-ansökningar, för att beta av ärenden, förbättra balansen och korta köerna. Men i somras fick dessa handläggare veta att de inte längre var behövda, eftersom det inte fanns pengar. Det betyder att köerna fortsätter att vara långa. Vad tänker statsrådet göra åt det?

Herr talman! Jag vill återigen tacka för interpellationen. Detta är ett viktigt ämne. Det är onekligen en väldigt angelägen fråga att följa, och det kommer jag också att göra. Jag ämnar göra det i en tät och nära dialog med generaldirektören och ledningen men också med de fackliga företrädarna, eftersom detta är en helhet.

Herr talman! Jag har stort förtroende för Försäkringskassan, för ledningen och för det sparprogram som nu ligger, men också för medarbetarnas fantastiska förmåga att arbeta med effektivisering, tillgodogöra sig ny teknik och hela tiden jobba kontinuerligt med att förbättra det arbete som man bidrar med. Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.