Interpellationssvar - Användning av pengar från det kommunala utjämningssystemet - 2023-08-22

Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och för regioner att erbjuda sina invånare kommunal service trots skillnader i skattekraft och strukturella faktorer. Systemet fördelar mycket pengar, och för att förtroendet för systemet ska bibehållas är det viktigt att det uppfattas som rättvist och korrekt.

De generella statsbidragen till kommunerna fördelas genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Systemet innebär också en omfördelning av skattemedel mellan kommunerna. De kommuner som får de största bidragen i systemet är de som har lägst skattekraft, det vill säga lägst skatteunderlag per invånare, och de som förväntas ha högre kostnader för sin verksamhet på grund av strukturella faktorer, såsom en hög andel äldre personer eller gles bebyggelsestruktur. Detta innebär att storleken på de generella statsbidragen, det vill säga utfallet i utjämningssystemet, varierar mellan kommunerna. För vissa kommuner är bidragen en stor andel av de totala intäkterna, medan ett tiotal kommuner med hög skattekraft betalar till systemet.

Kommuner och regioner ansvarar för sin verksamhet och ekonomi, och de har ett stort handlingsutrymme inom ramen för detta ansvar. De generella statsbidragen är på samma sätt som de kommunala skattemedlen fria att användas utifrån kommunernas egna prioriteringar och behov. Den kommunala beskattningsrätten är en viktig del av den kommunala självstyrelsen.

En viktig princip i utjämningssystemet är att det ska bygga på opåverkbara faktorer så att en enskild kommuns faktiska kostnader inte påverkar dess utfall i systemet. Det innebär att om en kommun har högre kostnader, givet dess strukturella förutsättningar, än genomsnittskommunen får inte den kommunen mer pengar i utjämningssystemet. Det är alltså inte så att andra kommuner får betala om en enskild kommun väljer att satsa mycket pengar på en viss verksamhet. Likaså får en kommun som är mer effektiv än genomsnittskommunen behålla de pengar som blir över.

En parlamentarisk kommitté har i uppdrag att se över utjämningssystemet i syfte att säkerställa att det uppfyller sitt syfte. Kommittén ska även analysera systemets effekter på utveckling och tillväxt. I tilläggsdirektiv till kommittén som beslutades av regeringen i våras anges att det kan behövas ytterligare åtgärder riktade mot kommuner och regioner för att främja ett effektivt resursutnyttjande och att kommittén ska föreslå åtgärder för att motverka ökande skattesatser i kommuner och regioner.

Fru talman! Sverige är ett avlångt land där olika kommuner har varierande förutsättningar. Därför behövs det ett kommunalt utjämningssystem som kan jämna ut variationerna avseende befolkning, skattekraft och andra ekonomiska förutsättningar.

Min interpellation ifrågasätter inte att det ska betalas ut ett kommunalt utjämningsbidrag till kommuner och regioner. Problemet är att den kommun som tar emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet också är känd för att slösa skattemedel.

Malmö stad ska under 2023 ta emot 6,3 miljarder kronor genom det kommunala utjämningssystemet. Malmö stad har under lång tid varit den kommun som tagit emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet. Samtidigt finansierar kommunen arabiska filmfestivaler och ger olika former av stöd till illegala migranter.

I år kommer Malmö stad för första gången att avsätta mer än 1 miljon kronor för arrangerandet av Malmös arabiska filmfestival. Det är en årlig festival som kommunen finansierar. Enligt min åsikt är en arabisk filmfestival inte en del av den kommunala kärnverksamheten. Jag tror att det är rätt många som håller med. Uppenbarligen har Malmö stad för mycket pengar om man kan slösa skattemedel på det här sättet.

Sedan har vi Zlatanstatyn. Hittills har den kostat Malmö stad mer än en halv miljon kronor. Statyn måste gömmas, bevakas och repareras hela tiden. Det är en lång historia bakom varför Malmö stad förvarar och betalar för en staty som rätt många Malmöbor vill sabotera. Det är en av många berättelser som slutar med att Malmö stads politiker slösar med andra människors pengar.

Malmö stad har till och med börjat arrangera firandet av muslimska högtider. Det är vad skattemedel går till nu. Är det kommunal kärnverksamhet?

Malmö stads slöseri är ökänt och urholkar förtroendet för hela det kommunala utjämningssystemet. För det finns en och annan som ställer sig samma fråga som jag ställer mig: Om andra måste betala 6,3 miljarder kronor till Malmö stad för att kommunens ekonomi ska gå ihop, hur kommer det sig att Malmö stads politiker slösar så mycket?

Är det så att det kommunala utjämningssystemet är konstruerat på ett felaktigt sätt? I stället för att man ska kunna behålla skolor och annan kommunal kärnverksamhet i mindre kommuner kan Malmö stad avlöna sin armé av kommunikatörer och avsätta 850 000 kronor för att sätta upp en enhörning i det offentliga rummet.

Det är just därför jag frågar statsrådet om han tänker vidta några åtgärder för att de kommuner som tar emot medel genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för detta system. Detta är nämligen precis vad Malmö stad, den största mottagaren av kommunala utjämningsbidrag, har gjort.

Det är viktigt att regeringen tar tag i denna fråga, eftersom det finns en diskussion där man ifrågasätter hela det kommunala utjämningssystemet. Därmed behövs det åtgärder för att återupprätta förtroendet för det kommunala utjämningssystemet, som har raserats av det slöseri som vissa kommunpolitiker ägnat sig åt.

Fru talman! I det svar jag fick av statsrådet hörde jag inget erkännande av det slöseri som vissa kommuner ägnar sig åt. Men i dag ser vi ett kommunalt utjämningssystem som är konstruerat på ett sådant sätt att det upprätthåller detta slöseri.

Fru talman! Utjämningskommitténs betänkande ska komma senare i vår. De måste få jobba i lugn och ro utan att jag gör offentliga uttalanden om exakt hur jag tycker att de ska lägga fram sitt förslag på ny utformning av skatteutjämningssystemet. Jag kommer alltså att vänta lite med alltför säkra uttalanden och kommer att ta emot deras betänkanden och läsa dem med mycket stort intresse.

Först vill jag göra en rättelse. Malmö är inte den kommun som tar emot mest bidrag från det kommunalekonomiska skatteutjämningssystemet. Vi räknar per invånare. Det måste vi göra. Annars blir det helt orimligt. De kommuner som tar emot mest i detta system är Bjurholm, Sorsele, Pajala, Dorotea och Åsele. Alla fem är små kommuner som ligger i de norra delarna av Sverige. Då har vi fått det sagt. Malmö kommun ligger på plats 127 av mottagande kommuner i Sverige. Det kan vara bra att veta.

När jag var kommunpolitiker i den stad som vi befinner oss i nu, Stockholm, pratade jag väldigt mycket om kommunal kärnverksamhet och hur vi skulle stoppa kommunalt slöseri. Som kommunpolitiker tog jag på stort allvar hur vi i Stockholms kommun skulle kunna fokusera mer på och prioritera kärnverksamheten för att om möjligt också kunna sänka skatten.

Det finns inget objektivt mått på eller begrepp för vad som är kärnverksamhet. Vad man tycker är kommunal kärnverksamhet skiftar lite mellan olika politiker och säkert mellan olika väljare och medborgare. En del tycker att kärnverksamheten bara är den lagstyrda verksamheten. Om man gör den väldigt strikta tolkningen skulle vi skala av väldigt mycket av den kommunala verksamheten. En del gör en lite vidare tolkning, medan andra gör en betydligt vidare tolkning.

Var skulle gränserna gå från staten? Ska vi säga att om kommun x satsar på y, z, å, ä och ö ska vi dra in bidrag ur skatteutjämningssystemet, men om man satsar på den och den verksamheten är det okej att få bidrag? Det skulle bli enorma gränsdragningsproblem och, skulle jag vilja påstå, vara ett stort brott mot den kommunala självstyrelsen.

Jag menar att det måste vara väljarna som avgör vilka politiker som ska styra i exempelvis Malmö kommun. Det kan inte vara jag som civilminister som ska straffa kommuner genom det kommunalekonomiska systemet. Det är så jag ser på det, utifrån hur det skulle fungera i praktiken.

Det är viktigt att kommuner har koll på sin ekonomi och inte svävar ut för mycket utan ser till att prioritera kärnverksamheten. Jag ska erkänna att jag tycker att vi ibland kan se exempel på lite obegripliga prioriteringar här och där i Sverige. Men jag tror att skatteutjämningssystemet skulle bli ett väldigt trubbigt instrument att använda här.

Interpellanten själv säger att Malmö förra året tog emot 6,3 miljarder kronor och lade 1 miljon på en arabisk filmfestival. Var och en förstår att det inte är de 6,3 miljarderna som finansierar denna filmfestival, utan det är nog andra pengar. Det är ändå otroligt olika summor pengar vi pratar om. Man kan tycka att det är fel att lägga pengar på detta i alla fall. Men kom inte och säg att det är det kommunala skatteutjämningssystemet som finansierar denna filmfestival. Det är faktiskt att ta i lite i överkant.

Fru talman! Folk i vissa delar av Sverige där man knappt har någon kommunal service undrar vad politikerna sysslar med och hur vissa storstäder kan slösa som de gör medan andra kommuner knappt har någon kommunal service. Var kommer pengarna från?

Pengarna kommer ju från det kommunala utjämningssystemet. Utan dessa statsbidrag skulle kommuner som Malmö stad inte kunna ägna sig åt den sortens slöseri vi ser i dag. Utan det kommunala utjämningssystemet, där det inte finns några villkor som det är konstruerat i dag, skulle Malmö stad inte kunna ge skattemedel till studieförbundet Ibn Rushd, som enligt flera rapporter har ideologiska kopplingar till muslimska brödraskapet.

Det är ett stort problem när Malmö stad, som är den kommun som tar emot mest medel genom det kommunala utjämningssystemet, inte per capita men mest medel, också är den kommun som är mest känd för sitt slöseri.

Jag vill inte vara raljant och säga att Malmö stad saknar 6,3 miljarder kronor i sin kommunala budget. Men det är precis så det är. Utan det kommunala utjämningsstödet skulle Malmö stad sakna ungefär en fjärdedel av sin budget. Då skulle det vara omöjligt för kommunen att ägna sig åt det slöseri som vi ser i dag.

Det är här problemet ligger. Det kommunala utjämningssystemet, vars syfte var att stärka mindre kommuner som saknade kommunal service, har i stället blivit ett verktyg för att möjliggöra slöseri för storstäder som Malmö. Det är uppenbart att detta har urholkat förtroendet för det kommunala utjämningssystemet och resulterat i att större kommuner har blivit en lekstuga där skattebetalarna får finansiera leksaker som enhörningar och Zlatanstatyer.

En sådan ordning skapar också en större klyfta mellan stad och landsbygd. Det finns kommuner på landsbygden där den kommunala servicen är svåråtkomlig och där man om man inte bor i centrum bara har hembygdsgården, som sköts och finansieras av civilsamhället och inte genom skattemedel. Men i större städer finns det skattefinansierade fritidsgårdar för vuxna, som de sex allaktivitetshusen i Malmö som råkar ligga i Malmös invandrartäta områden.

Det finns en orättvisa i detta, speciellt när de större städerna inte finansierar denna verksamhet med egna pengar utan genom ett kommunalt utjämningssystem som inte jämnar ut utan ger större städer möjlighet att slösa med skattemedel.

Jag anser att dessa problem med det kommunala utjämningssystemet måste åtgärdas. Det går inte att ha förtroende för ett system som i praktiken möjliggör slöseri. Detta är ett slöseri som politiker på vänsterkanten ofta använder sig av för att gynna det egna styret, vilket är högst olämpligt.

Fru talman! Det är en allmän uppfattning att sådant som kommuner som Malmö ägnar sig åt är slöseri. Visst kan man göra bedömningen att en kommun får lägga medel på en arabisk filmfestival eller på Ibn Rushd. Men jag tror att de flesta kan avgöra vad kommunal kärnverksamhet är.

Kommunal kärnverksamhet är först och främst det som är lagstadgat. Men det är även skola, vård, omsorg och trygghet. Det är det vi förväntar oss att få från kommunen. Det är inte alla kommuner som kan leverera det, medan Malmö stad levererar detta och även slösar pengar på annat, eftersom de får alltför mycket medel från staten genom det kommunala utjämningssystemet.

Fru talman! Det som sas på slutet innebär alltså att alla kommuner som tar emot pengar i utjämningssystemet bara kan lägga skattepengar på vård, skola, omsorg och socialtjänst. Det betyder att om kommunen lägger en enda krona på det som inte är lagstadgad verksamhet, som kultur, fritid, idrott, miljöverksamhet eller trafikverksamhet, ryker pengarna från skatteutjämningssystemet. Är det vad Sverigedemokraterna föreslår?

Jag är också mån om att det kommunala slöseriet ska upphöra. Vi vet att det förekommer här och där. Men hur ska detta system se ut? Det ska bli väldigt intressant att se vad Sverigedemokraternas representant i Utjämningskommittén, som är en parlamentarisk kommitté, kommer att föreslå.

Hur skulle detta fungera i praktiken? Ska jag som civilminister på Finansdepartementet ha en lista över vilka åtgärder nettomottagare i det kommunala utjämningssystemet inte får satsa pengar på, för då stryper vi de pengarna? Jag förstår inte hur det skulle gå till. Det finns inte ett objektivt begrepp för vad som är kommunalt slöseri.

Vi har kommunal självstyrelse. Vi måste också värna den. Den är grundlagsskyddad.

Till syvende och sist måste det vara väljarna som röstar fram sina kommunpolitiker. Om väljarna i exempelvis Malmö är upprörda över att väldigt mycket pengar ges till sådant som man inte borde lägga pengar på i Malmö kommun måste väljarna rösta bort dem som styr där och rösta in nya representanter för att ändra politiken den vägen. Det är så en demokrati fungerar.

Det måste vara väljarna som till syvende och sist avgör vad som egentligen är kommunalt slöseri. Jag tror att det skulle bli väldigt svårt att hitta något annat system.

Vi måste återigen också slå fast att det kommunala utjämningssystemet absolut har sina brister. Det är därför vi ser över det. Regeringen har gett nya direktiv till Utjämningskommittén.

Poängen med utjämningssystemet är att kompensera för strukturella skillnader mellan kommunerna. Om man har en hög andel äldre i sin befolkning förutsätts man ha högre kostnader för äldreomsorg. Om man har en högre andel barn och ungdomar än genomsnittet i befolkningen kan man antas ha högre kostnader för förskola och skola. Om man har stor gleshet i sin kommun kan man förutsättas ha högre kostnader. Det är svårare att bedriva en effektiv kommunal verksamhet då. Därför kompenseras man för det. Om man har väldigt många invånare med svagt skatteunderlag kompenseras man också för det för att det inte ska skapas alltför stora klyftor och slitningar i vårt avlånga land.

Ingen kommun, inte heller Malmö, uppmuntras eller kompenseras genom det kommunala utjämningssystemet för att man lägger pengar på x, y eller z. Utan bidragen från det kommunala utjämningssystemet baseras på befolkningsstrukturen i den enskilda kommunen. Sedan är det upp till kommunpolitikerna, som är valda av väljarna i demokratiska val, att avgöra vad de ska lägga pengarna på. Det kan vara att lägga mer på den lagstadgade verksamheten, som kan kallas kärnverksamhet, eller så kan man välja att lägga pengar också på annat.

Så måste det fungera. Jag har svårt att se annat, även om också jag som civilminister då och då faktiskt kan ha synpunkter på en och annan utgift som läggs i en och annan kommun. Men det kommunalekonomiska skatteutjämningssystemet måste ha samma struktur framöver som i dag, tror jag, även om vi kan putsa på det lite här och där.

Fru talman! Det kommunala utjämningssystemet är som det är konstruerat i dag en garant för den orättvisa klyfta vi ser mellan stad och landsbygd. Folk kan se det med egna ögon när de jämför slöseriet i vissa storstäder, som Malmö, med den avsaknad av kommunal service som finns på landsbygden.

Jag har varit på landsbygden och sett kämpande föräldrar som organiserat sig för att se till att byns sista skola inte stänger. Att kämpa för byns sista skola eller förskola är ett återkommande inslag i dagens Sverige.

Samtidigt lever jag i Malmö stad, där endast det kommunala stödet till kulturlivet ligger på mer än 80 miljoner kronor, varav inget är lagstadgat. Det handlar om politiker som har så mycket skattemedel till sitt förfogande att de kan bevilja mer än 80 miljoner kronor till studieförbund och kulturella föreningar utanför kommunens verksamhet. Men det är det kommunala utjämningssystemet som möjliggör storstädernas slöseri. Jag anser att skolan på landsbygden är viktigare än Malmös arabiska filmfestival.

Fru talman! Vad jag hoppas att statsrådet tar med sig i dag är att vi måste ha ett kommunalt utjämningssystem som ser till att skolan på landsbygden kan fortsätta sin verksamhet medan Malmö stad inte har så mycket skattemedel att de finansierar arabiska filmfestivaler. Det handlar om att återupprätta ett förtroende för det kommunala utjämningssystemet och göra det till ett verktyg som stärker hela Sverige.

Vi kan inte fortsätta med det sätt på vilket det kommunala utjämningssystemet möjliggör ett slöseri som är tragiskt. Det är tragiskt eftersom det är våra skattemedel som slösas. Slöseriet måste upphöra, och därför måste det kommunala utjämningssystemet ändras.

Fru talman! Det kommunala skatteutjämningssystemet kommer med mycket stor sannolikhet att ändras på något sätt eftersom utredningen just nu ser över helheten och alla parametrar. Någon form av förändring kommer alltså att ske.

Jag uppfattar dock inte att det finns stöd i riksdagen för att vi ska se över själva principerna för det, det vill säga att kompensera för strukturella förändringar som finns i kommunerna, såsom befolkningstäthet, befolkningsålder, andel som är i behov av LSS-insatser etcetera. Det är ju sådant vi utjämnar genom detta system så att det ska gå att leva och verka i hela landet.

Självfallet har man ett större ekonomiskt svängrum i en större kommun. 1 miljon betyder inte lika mycket i Stockholm, Malmö och Göteborg som den gör i Sorsele kommun. I Sorsele är 1 miljon jättemycket pengar och kan till och med stjälpa hela ekonomin från ett år till ett annat. Det gör det inte i exempelvis de tre största kommunerna. Det är en verklighet vi får leva med. Det ser olika ut.

Jag förstår fortfarande inte hur det i praktiken - det är det jag vill åt - skulle gå till att skapa ett skatteutjämningssystem som kompenserar för strukturella skillnader i landet för att dra undan pengar från vissa kommuner på grund av att de satsar på fel saker. Vem bestämmer vad som är fel saker? Vem i denna kammare ska bestämma vad som inte är kommunal kärnverksamhet?

Jag kan ha en massa egna åsikter om detta. Sverigedemokratiska riksdagsledamöter kan ha egna åsikter. Men hur ska denna lista upprättas, och hur ska den se ut? Jag förstår inte det. Före debatten förstod jag det inte, och jag förstår det inte heller nu efter debatten. Kanske kommer det att klarna lite längre fram när Utjämningskommittén kommer med sitt slutbetänkande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.