Arbetsplenum - Barn och unga inom socialtjänsten - 2023-06-13

Herr talman! Stockholm, där jag bor, där jag har valt att leva med min familj, har skakats av fruktansvärda våldsdåd den gångna helgen.

Vid 22-tiden på fredagen larmades polisen både till Jordbro och till Solna på grund av skottlossningar. I Jordbro sköts en man i 20-årsåldern, och i Solna sköts två män i 20-årsåldern.

Tidigt på lördagskvällen sköts ytterligare fyra personer vid tunnelbanestationen i Farsta centrum. En 15-årig pojke dog, och en man i 45-årsåldern avled senare av sina skador. En kvinna och ytterligare en pojke i 15-årsåldern har vårdats på sjukhus.

21 skott ska ha avlossats med automatvapen. De två anhållna unga männen är kända av polisen sedan tidigare.

Herr talman! Varje gång någon förlorar en närstående som en följd av gängens hänsynslösa våld blir vi påminda om att det inte finns någon viktigare uppgift för politiken än att ta tillbaka tryggheten i Sverige. För det krävs fler poliser, effektivare verktyg att bekämpa brotten och skärpta straff som ger brottsoffer upprättelse, och rättvisa kan skipas. Men det behövs också förebyggande åtgärder.

När socialutskottet samlades för forskningsdag i torsdags var temat Brottsförebyggande sociala insatser. När man lyssnar på forskarna är det tydligt att det är trygghet i det lilla som har förutsättningar att skapa trygghet i det stora. Det är ingen nyhet för oss kristdemokrater, men den viktigaste brottsförebyggande faktorn är att skapa förutsättningar för starka, trygga och väl fungerande familjer så att barn och unga i Sverige får växa upp under trygga och goda förhållanden.

Betydelsen av närvarande föräldrar som ger barnen närhet och kärlek, som tränar dem i empati, fostrar dem att följa lagar och regler och som förmedlar goda värderingar, som får barnen att vilja göra rätt, att göra gott och att behandla andra med respekt är avgörande för att vi ska kunna skapa ett tryggare Sverige. Mycket handlar om etik och moral, och det handlar om värderingar och självkontroll. Och här menar jag att insatser för barn och unga inom socialtjänsten spelar en stor roll och kan spela en än större roll än i dag. Det är nämligen de tidiga insatserna som riktar sig till både barnen och föräldrarna som är mest verkningsfulla för att förebygga brott.

Herr talman! Satsningen på föräldrastödsprogram byggs nu ut med syfte att stärka föräldrastödet, med målet att de ska bli fler och kunna finnas i landets samtliga kommuner. Fler öppna stödformer inrättas exempelvis vid familjecentralerna som byggs ut. Regeringen ser behov av ökad samverkan mellan mödravårdscentral, barnavårdscentral, barnomsorg och skola, och inte minst behöver vi vidareutveckla det förebyggande arbetet genom fler hembesöksprogram inom BVC i fler delar av landet.

Riktat föräldraskapsstöd i grupp för föräldrar med normbrytande beteende behöver prioriteras eftersom detta stöd kan ha en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Det behövs särskilda föräldrastödsprogram anpassade för fäder. Naturligtvis är familjerådgivningen viktig och bör erbjudas i samtliga kommuner. Syftet är att lösa konflikter som annars riskerar att leda till splittrade familjer med det lidande som det många gånger medför för barn och vuxna.

Herr talman! I de fall där familjen brister och barnets bästa motiverar att vård och fostran ges utanför det egna hemmet är det Kristdemokraternas ambition att barnet så långt som möjligt ändå ska få växa upp i hemliknande förhållanden. Därför är det viktigt att vi skapar förutsättningar för fler familjehem samtidigt som vi stärker de familjehem som finns så att sammanbrott kan undvikas och barnen får möjlighet att stanna i ett hem där de kan få en trygg uppväxt.

Statsbidrag till kommunerna för subventioner av familjehemsplaceringar är en sak, men det krävs fler åtgärder. Det ekonomiska stödet till de familjer som väljer att bli familjehem behöver stärkas, så även stödet till familjehemmen för själva uppdraget.

Därför beslutade regeringen den 19 april i år att ge Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla stödet till kommunerna i deras stöd och kontakt med familjehem. Det pågår också ett arbete sedan tidigare för att skapa bättre förutsättningar för familjehemmen och för att få fram fler familjehem. Ett regeringsuppdrag på det området ska återrapporteras senast den 31 oktober.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag påminna om att det är Kristdemokraternas och den borgerliga regeringens ambition att stärka barns rättigheter. Det gäller inte minst rättigheterna för barn som farit illa, som exempelvis fått uppleva våld från närstående.

Riksdagen har under innevarande riksmöte riktat ett tillkännagivande till regeringen när det gäller barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU. Det innebär att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag som syftar till att stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga. Det har regeringen också för avsikt att göra.

Samtidigt bereds just nu i Regeringskansliet exempelvis frågan om vårdnadsöverflyttning, frågan om ökat skydd för barn när det gäller umgängesrätt för en förälder som har utövat våld och frågan om att både barn och vårdnadshavare som utgångspunkt ska ha rätt till ett juridiskt biträde när frågan om vårdnadsöverflyttning prövas. Jag ser fram emot att se resultatet av detta beredningsarbete.

Rättsfall som "Lilla hjärtat" och även fallet med åttaårige Tintin, som hittades död hemma hos sin pappa i början av detta år efter att pappan beviljats umgänge med sonen trots allvarliga varningssignaler, visar på att det kan vara livsavgörande att barnperspektivet får vara vägledande. Barnets bästa behöver tillmätas större betydelse i Sverige framöver.

(Applåder)

Herr talman! Jag reagerade när ledamoten inledde sitt anförande om barn och unga inom socialtjänsten med att beskriva beteenden hos kriminella ungdomar. Det är en del av hela socialtjänsten, och det är det som jag vill ställa frågan till ledamoten om. Jag upplever nämligen att debatten i dag handlar om att socialtjänsten ska användas som ett verktyg mot kriminella beteenden hos barn och unga.

Socialtjänsten handlar lika mycket om inte mer om tidiga insatser för små barn och familjer. Och då handlar det inte enbart om föräldraskapsstöd till socioekonomiskt svaga områden. Det handlar också om stöd till barn och familjer med någon form av funktionsnedsättning som leder till depressioner och suicidförsök hos unga flickor och pojkar. Jag upplever att debatten gör att vi får en förskjutning som gör att vi glömmer alla barns rättigheter och fokuserar på hur vi ska begränsa vissa barns rättigheter.

Herr talman! Det jag gjorde i mitt anförande var att försöka visa att jag tar människors oro över otryggheten i Sverige på mycket stort allvar. Jag försökte också visa att vi kristdemokrater förstår att för att vi ska kunna skapa ett tryggt samhälle behöver vi fler poliser, skärpta straff och effektivare verktyg för polisen, men vi behöver också komma till rätta med roten till problemet.

Vi kristdemokrater beskylls ofta för att bara prata om hårdare tag. Som ordförande för socialutskottet känner jag ett stort ansvar att tala om det viktiga som socialtjänsten gör i form av exempelvis föräldrastödsprogrammen. Det glöms ofta bort i debatten att det är trygga och starka familjer som är grunden för det trygga samhället. Vi som representerar regeringens samarbetspartier menar att socialtjänsten behöver få ett tydligare förebyggande uppdrag. Vi menar att kommunerna ska ha ett tydligare uppdrag att verka brottsförebyggande, för ska vi göra Sverige tryggt på riktigt måste hela samhället vara berett att motverka brottsligheten. Kan jag bidra i det arbetet som ordförande för socialutskottet kommer jag att fortsätta göra det.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är klart att jag också känner otroligt stor oro över det som sker i samhället i dag.

Det är väl det här som är roten till problemet. Hur kommer vi åt det? För mig handlar det om att stärka medarbetarna i socialtjänsten och se över socionomutbildningen. Just nu pågår en sådan utvärdering, och det visar sig att man upplever att medarbetarna som kommer ut och jobbar inte har den kompetens de behöver för att kunna klara av det grundläggande arbetet i socialtjänsten. Det behövs mer forskning, och det behövs mer vidareutbildning.

I sitt svar om förebyggande kom ledamoten tillbaka till att bara verka brottsförebyggande. Ja, det är socialtjänstens ansvar. Men då är vi tillbaka igen: Tidiga insatser till små barn handlar ju inte om att barn som föds är kriminella, utan det handlar om att ge tidigt stöd till barn som behöver särskilt stöd för att de ska må bra och inte få problematisk skolfrånvaro eller drabbas depression som leder till suicid. Eller suicidförsök - förhoppningsvis lyckas de inte.

Även när ledamoten försöker svara att man har båda tankarna i huvudet landar vi i att det är brottsförebyggande man pratar om. Var är stödet till de barn som inte är brottslingar och som inte har ett kriminellt beteende men som behöver stöd och hjälp i sin vardag?

Herr talman! Vi kan vara överens om en hel del saker.

Ledamoten tar till exempel upp oron över socionomutbildningen - att den inte rustar tillräckligt väl för att möta de utmaningar som socialtjänsten står inför i dag. Det är därför som Tidöpartierna har aviserat att vi behöver se över innehållet i socionomutbildningen så att vi på så vis kan bidra till att stärka socialtjänsten.

Jag håller också med om att barn inte föds till kriminella. Alf Svensson, Kristdemokraternas förre partiledare, brukade ofta påpeka just det - att inget barn föds till kriminell. Men som forskarna sa på forskningsdagen med socialutskottet i torsdags: De bästa brottsförebyggande åtgärderna har ofta inte epitetet brottsförebyggande.

Bra föräldrastödsprogram som når alla, oavsett socioekonomisk grupp, bäddar också för starka och trygga familjer i alla samhällsgrupper. Det gör också att vi skapar förutsättningar för fler barn att växa upp och bli trygga samhällsmedborgare som vill göra rätt för sig och som behandlar sina medmänniskor med respekt.

Herr talman! När jag satt i justitieutskottet önskade jag ofta att få göra det jag gör precis just nu: debattera barn och unga inom socialtjänsten som ledamot i socialutskottet.

Jag är stolt över hur vi förändrade brottsbalken förra mandatperioden. Men alla vet att om vi ska lyckas med att mota tillbaka den organiserade brottsligheten måste kön in till gängen bort. Där kan socialtjänstens tidiga insatser göra skillnad på riktigt.

Herr talman! Situationen är så utomordentligt allvarlig i Sverige att vi inte kan fastna i en debatt om brottsligheten antingen ska bekämpas här och nu eller förebyggas för framtiden. Vi har haft för många diskussioner om valet mellan hårda och mjuka tag i kriminalpolitiken. Debatten förpestas av förenklingar och påhittade motsatsförhållanden. Det är inte bara fördummande utan även skadligt.

Vi måste göra flera saker samtidigt: Vi måste skydda samhället från brottslingar och ungdomar från brottslighet, och vi måste ta till oss vetenskap med sunt förnuft. Det finns inte utrymme för politiskt spel eller medvetna missförstånd när det sker masskjutningar på öppen gata där barn dör. Tro mig - jag vill att regeringen ska lyckas med att göra Sverige tryggare. Det handlar om vårt land, om oss, våra barn och vår framtid.

Herr talman! Den förra regeringen påbörjade arbetet med att införa kriminalitetsnämnder för ungdomar enligt dansk modell. Det är ett sätt att bryta ny, nödvändig mark i svensk kriminalpolitik. Det är viktigt att detta arbete fullföljs av nuvarande regering.

De danska nämnderna består av en domare samt representanter för polis och kommun. Nämnderna finns i varje polisdistrikt och sammanträder i tingsrättens lokaler. De är en väg till konsekventa och kraftfulla åtgärder mot unga i gängmiljöer, i form av skräddarsydda insatser med noggrann uppföljning av ungas utveckling. Till detta kommer en snabb reaktion om planen inte följs.

Socialtjänsten kommer framför allt i kontakt med barn som inte är ett hot mot andra, men som far mycket illa själva. Det är barn som går runt med en klump i magen för att de lever med missbrukande föräldrar eller blir utsatta för sexuella övergrepp. Det är barn som inte får den omvårdnad som alla har rätt till under uppväxten.

Herr talman! Socialtjänsten kan vända liv i rätt riktning och ibland till och med rädda liv. Det måste väl ses som en av de absolut viktigaste uppgifter som utförs i vårt land? Ändå har inte socialtjänsten rätt resurser och verktyg för sitt arbete. Ta bara det att en socialsekreterare inte kan se alla orosanmälningar som gjorts kring ett barn, på grund av att regler om personuppgifter sätter stopp. Storleken på en kommun, personalomsättning och enskilda socialsekreterares minne kan avgöra om ett barn får hjälp eller inte. Så kan vi faktiskt inte ha det!

Det kom ett utrett förslag om hur detta lätt kan rättas till under förra regeringen. Tyvärr far barn illa i onödan innan en ny lag finns på plats. Jag hoppas att regeringen känner pressen, allvaret och brådskan.

Herr talman! Socialtjänsten hade behövt den där förstärkningen på en halv miljard kronor som finns i den socialdemokratiska skuggbudgeten, men i stället stannade regeringens satsning på 10 miljoner kronor för landets alla 290 kommuner att dela på. Pengarna tog helt enkelt slut när höginkomsttagarna skulle ha sitt. Stora ord om socialtjänsten blev en stor skattesänkning till dem med högst inkomster.

Ministrar kan lova allt åt alla, men regeringen kan bara lägga en budget. Vill du se den här regeringens verkliga prioriteringslista? Läs då deras budget!

Herr talman! Föräldrar måste få bättre stöd. De statliga ungdomshemmen måste fortsätta reformeras. Barn måste få psykiatrisk vård som är bättre än i dag. Barn måste få hjälp tidigare. Kring detta har vi många förslag och idéer, men oavsett vilka lagar som stiftas, vilka system som skapas och vilka myndigheter som får uppdragen är det människor som ska göra skillnad i barnens liv.

Socionomer, kontaktpersoner, boendepersonal, familjer som tar emot barn - politiken behöver ert arbete, era idéer och erfarenheter! Ni förtjänar rätt förutsättningar, och framför allt förtjänar barnen att ni får det.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Lantz, för ett engagerat anförande! Vi delar ett brinnande engagemang för att stärka svensk socialtjänst och ser båda betydelsen av att ha en kraftfull socialtjänst som kan göra tidiga insatser och hjälpa människor på väg att hamna på fel bana på rätt spår igen.

Det var en ganska magstark beskrivning att den här regeringen skulle dra fötterna efter sig när man som socialdemokrat lämnar efter sig åtta år av stiltje i reformarbetet på det här området. Äntligen, herr talman, har vi en socialtjänstminister som dedikerat arbetar med att rusta upp svensk socialtjänst och som i detta nu jobbar med att ta fram en helt ny socialtjänstlag som lägger grunden för just det förebyggande, tidiga arbetet som är så viktigt.

Ledamoten Lantz nämnde i sitt anförande frågan om ungdomskriminalitetsnämnder. Det är en jätteviktig, prioriterad fråga. Den är faktiskt så prioriterad att regeringen har stärkt resurserna till utredningen och förkortat utredningstiden. Den nuvarande regeringen snabbar alltså på reformarbetet och ökar tempot, just för att vi ser hur viktigt det är att stärka svensk socialtjänst och inte bara jobba med repressiva åtgärder som ledamoten Lantz gjorde tidigare i justitieutskottet. Det behövs en stark socialstat och en stark välfärdsstat som ser till att skapa bra förutsättningar för barn och unga och förebygga framtida sociala problem.

Ledamoten Lantz raljerade över det lilla anslaget till kommunernas brottsförebyggande arbete. Det har sagts många gånger i den här kammaren tidigare, så ledamoten Lantz borde nog känna till vid det här laget att de pengarna handlar om att stötta Socialstyrelsen i deras arbete med att vägleda och ge stöd till kommunerna nu när kommunerna från den 1 juli bland annat får lagstadgat ansvar att jobba brottsförebyggande.

Herr talman! Ledamoten Johan Hultberg har ju haft diskussioner med mig tidigare här i kammaren och vet att det gjordes väldigt mycket under förra regeringen. Jag tänker att vi snarare ska blicka framåt, framför allt för väljarnas skull. Men det är lite ironiskt att en kollega till Hultberg i justitieutskottet i dag twittrade att när utskottet röstade igenom en produkt som tagits fram av den förra, socialdemokratiska regeringen var vänstern bara ett hinder på vägen. Men det var faktiskt den regeringen som tog fram förslaget som man röstade för i justitieutskottet i dag.

Jag tror att väljarna är väldigt trötta på den här typen av diskussioner. I stället bör vi prata om vad vi kan lära av varandra. Har Hultberg några bra idéer? Vad är på gång? Jag hoppas verkligen att regeringen kommer tillbaka till riksdagen med skarpa och bra förslag.

Vi kan ta socialtjänstlagen som exempel. Den har skjutits upp. Den var beredd och framtagen som förslag under den förra regeringen, och enligt den regeringen var ambitionen att lagen skulle ha antagits här i riksdagen redan under det här året, men nu skjuts det fram till nästa år. Låt oss i stället diskutera hur vi kommer till rätta med de enorma problem som finns, inte minst vad gäller skjutningar och kriminalitet i det här landet! Jag tänker att det är viktigt att fortsätta i den anda som jag upplever har funnits i socialutskottet att försöka vända och vrida på problem tillsammans och ta steg framåt.

Den här regeringen kommer att utvärderas när mandatperioden är slut, i valet. Då får väljarna se vad det blev av allt prat. I den här budgeten ser vi vad det blev; det blev väldigt stora skillnader mellan den socialdemokratiska skuggbudgeten och vad regeringen satsade på.

Herr talman! Sveriges utmaningar är så stora att alla goda krafter behövs. Den regering som jag står bakom kommer därför absolut att lyssna på alla goda förslag som eventuellt kommer från oppositionen.

Men när jag läser det betänkande som vi i dag har att debattera, herr talman, ser jag att det är rätt tomt på nya förslag. Det vore välkommet om det kom sådana, för mycket, mycket mer kommer att krävas.

Jag konstaterar dock att regeringens reformagenda är omfattande. Det räcker med att läsa Tidöavtalet för att se hur omfattande insatser som regeringen nu är på väg att göra på område efter område. Det gäller rättspolitikens område, skolans område och det socialpolitiska området.

Det syns också, herr talman, i budgeten. Vi satsar på att ge barn och ungdomar, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden, en meningsfull fritid med satsningar på fritidskort. Vi satsar på att ge de elever som kämpar mest i skolan ökade stöd genom satsningar på fler speciallärare och lovskola i tidigare åldrar, för att nämna några exempel.

Herr talman! Vi påbörjar nu ett arbete med att återupprätta arbetslinjen. Det är det mest grundläggande för att förebygga sociala problem långsiktigt. Vi ska se till att människor kommer i arbete och att barn får växa upp i hem där de ser sin mamma och pappa gå upp på morgonen och gå till jobbet. Det är också bara genom arbete som vi får ökade resurser att satsa på fler poliser och fler fältassistenter och mer resurser till skolan.

Om Sverige hade haft samma ekonomiska utveckling och samma tillväxt som genomsnittet i EU hade vi haft 40 miljarder mer i skattekistan att kunna satsa på socialtjänsten, på skolan och på polisen. Men tyvärr stod den förra socialdemokratiska regeringen snarare för en bidragslinje än för en arbetslinje. Detta gör vi nu upp med. Senast i förra veckan presenterades till exempel ett förslag om hur vi kan få ett bidragstak på plats.

Herr talman! Frågan till ledamoten Hultberg kvarstår. Vi har en halv miljard avsatt i vår skuggbudget för att satsa speciellt på socialtjänsten så att de kan jobba med förebyggande insatser. Ni har 10 miljoner. Ditt svar handlar om vad ni ska göra med dessa 10 miljoner som 290 kommuner ska vara med och få del av. Det är inte svar på frågan.

Varför lägger vi 50 gånger mer än vad ni lägger på en specialsatsning på socialtjänsten? Svaret är såklart att ni prioriterar på ett helt annat sätt. Hultberg och Hultbergs parti företräder här i riksdagen dem med högst inkomster. När allt kommer omkring är det alltid så det prioriteras.

Vi kan prata vitt och brett, men i slutändan handlar politik om vad man gör - vad man prioriterar, vad man lägger pengarna på och vilken ny lagstiftning man tar fram. Där har vi många idéer. Det är många idéer som nu går i mål som utreddes under den förra regeringens tid och som den här regeringen nu går fram med. Det är bra. Jag har inga problem med att dela ut tack och beröm till politiska motståndare. Vi är överens om mycket, och vi röstar ofta lika.

Men när man påstår att Lena Hallengren satt och rullade tummarna på Regeringskansliet under förra mandatperioden är det helt enkelt inte sant. Jag tycker att Camilla Waltersson Grönvall är en fantastisk person, och jag vet att hon brinner för de här frågorna. Men i slutändan kommer hon att mätas mot vad hon fick gjort. Hur såg budgetarna ut, och vilka framsteg gjorde socialtjänsten? Jag önskar henne all lycka i det arbetet.

Herr talman! Här i riksdagen finns sedan många år tillbaka ett tvärpolitiskt nätverk för barnrättsfrågor. Det är ett nätverk där jag och flera andra ledamöter som deltar i debatten ingår.

I förra veckan arrangerade vi i nätverket ett stort seminarium här i riksdagen med anledning av de färska rekommendationer som FN:s barnrättskommitté har gett Sverige. Vi hade bland annat bjudit in islänningen Bragi Guðbrandsson, som är en av ledamöterna i kommittén, liksom Sveriges socialtjänstminister, min oerhört engagerade partikollega Camilla Waltersson Grönvall.

Men såväl Guðbrandsson och ministern får ursäkta: Det som gjorde absolut störst intryck på mig - och jag vågar påstå på alla oss som följde seminariet - var orden från de modiga ungdomar som under seminariet höjde sina röster för att vittna om de brister och problem som vi alltjämt har i Sverige när det gäller barns situation och rättigheter.

Jag vill nu ta tillfället i akt att rikta mitt varmaste tack härifrån riksdagens talarstol till barnen och ungdomarna från Rädda Barnens ungdomsförbund, Maskrosbarn, Knas Hemma och Synskadades Riksförbund för att ni berättade om vad ni upplevt under er uppväxt och i era kontakter med socialtjänsten och med vuxensamhället i stort. Det var smärtsamt, men framför allt viktigt, att få ta del av era erfarenheter av att inte bli lyssnade på. Det handlade om diskriminering, om otrygga placeringar och om ständiga uppbrott.

Era berättelser ger bränsle åt mitt och Moderaternas starka engagemang för att stärka barns ställning och för att stärka och utveckla den svenska socialtjänsten. Tack för att ni gav röst åt många barn och unga som annars inte skulle bli hörda!

Herr talman! Moderaterna är Sveriges barnrättsparti. Vi har nu, tillsammans med övriga Tidöpartier, påbörjat ett mödosamt reformarbete för att stärka barns ställning i Sverige. Det är ett arbete som handlar att genomföra ett paradigmskifte för barns bästa och att göra barn till tydliga egna rättighetsbärare. Det är ett arbete som är brett och omfattade och som handlar om alltifrån att stärka det förebyggande arbetet och att ge socialtjänsten bättre förutsättningar att agera tidigt och proaktivt till att höja kvaliteten inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Det handlar om att komma till rätta med de rena missförhållanden och allvarliga brister som finns - det måste vi vara ärliga med att säga - inom bland annat Statens institutionsstyrelses verksamhet. När det gäller det sista är det en mycket prioriterad fråga för regeringen, där en lång rad åtgärder på såväl kort som lång sikt genomförs.

Konkret handlar det bland annat om att ge Sis bättre verktyg för att upprätthålla en trygg, säker och drogfri vårdmiljö liksom att noggrant följa upp det omfattande, ambitiösa och alldeles nödvändiga utvecklingsarbete som är påbörjat inom myndigheten. Men det handlar också om att smalna av det mycket breda uppdrag som Sis har i dag, bland annat genom att flytta ansvaret för dömda ungdomar från Sis till Kriminalvården - något som vi slår fast i Tidöavtalet.

Herr talman! Helgen som gick var på de flesta håll i Sverige alldeles strålande. Det var solsken, glada barn och sång från studentskivor om den ljusnande framtid. Men det var också en väldigt mörk helg. Det var ännu en brutalt blodig och våldsam helg med flera skjutningar, sprängningar och grova våldsbrott.

I Farsta skedde i lördags kväll en masskjutning. Över 20 tomhylsor ska ha hittats - hylsor från skott som avfyrats och som släckte livet på två människor, bland annat en 15-årig pojke. Det var en pojke som inte hann ta studenten och i den ljumma juninatten sjunga om den ljusnande framtid - en pojke som faktiskt inte ens hann börja gymnasiet innan hans liv släcktes.

Nu måste offensiven mot den grova brottsligheten trappas upp. Vi får aldrig vänja oss vid att unga tonåringar skjuter ihjäl och skjuts ihjäl. Vi måste i stället svara med samhällets fulla kraft för att knäcka de kriminella gängen och för att stoppa deras ständiga nyrekrytering.

Sverige fick i höstas ett välbehövligt regeringsskifte. Väljarna röstade fram en moderatledd regering med det enkla och samtidigt oerhört svåra uppdraget att få ordning på Sverige. Att knäcka de kriminella gängen och återupprätta tryggheten i hela vårt land är en av de absolut viktigaste uppgifterna i detta uppdrag. Nu måste ett enormt krafttag tas för att bekämpa och förebygga brott. Både rättsstaten och socialstaten måste mobiliseras, som justitieminister Gunnar Strömmer uttryckte det när han talade på Järvaveckan för någon vecka sedan.

Låt mig nu nämna några ord om de sociala insatser och reformer som regeringen och vi fyra samarbetspartier går fram med.

Först och främst pågår det ett intensivt arbete med att ta fram en ny socialtjänstlag som ger socialtjänsten bättre möjligheter att arbeta proaktivt och förebyggande. Socialtjänsten behöver ha tydliga mandat och verktyg för att kunna agera förebyggande och tidigt. Häromveckan tog vi i riksdagen ett viktigt steg när vi fattade beslut om en sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnadshavares samtycke. Det är ett exempel på hur vi ger socialtjänsten en bättre verktygslåda.

Regeringen har också gjort en rad viktiga budgetsatsningar för att stärka det förebyggande arbetet. Omkring 1 miljard satsades i budgeten för 2023 på bland annat föräldraskapsstöd och socialtjänstens brottsförebyggande arbete. Och om bara några veckor, den 1 juli, träder en ny lag i kraft som ger kommunerna ett lagstadgat ansvar att arbeta brottsförebyggande.

Kommunernas kanske viktigaste verktyg i det brottsförebyggande arbetet är skolan. En lyckad skolgång ökar chanserna till ett gott och självständigt liv med egen försörjning och god hälsa. Därför är jag glad över att den moderatledda regeringen redan bland annat hunnit med att göra angelägna satsningar på fler speciallärare och på lovskola för yngre elever än tidigare och dessutom påbörjat arbetet med att utöka undervisningstiden. Jag är också glad över att regeringen i vårbudgeten presenterade en satsning på skolsociala team. Socialtjänst och skola behöver kroka arm i mycket större utsträckning. Satsningen på skolsociala team kommer att bidra till det.

Herr talman! Det betänkande som vi nu debatterar omfattar en lång rad frågor varav jag nu bara hunnit beröra några få. Jag skulle gärna tala mer om hur regeringen resolut och kraftfullt tar itu med desinformation och hot och våld som riktas mot socialtjänsten och dess medarbetare.

Och om jag inte redan hade överskridit min anmälda talartid hade jag också önskat tala om hur vi moderater vill stärka familjehemmen, om det fortsatta arbetet med en förstärkt lex Lilla hjärtat och om mycket, mycket mer. Men jag nöjer mig med att avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag och göra ett konstaterande.

Jag konstaterar att vi har en lång väg att gå för att stärka barns och ungas ställning och rättigheter i Sverige men att vandringen nu, sedan regeringsskiftet, är påbörjad. Steg för steg stärker vi barns och ungas rättigheter. Steg för steg förbättrar vi förutsättningarna för barn och unga i Sverige. Steg för steg får vi ordning på Sverige.

I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).

Herr talman! Tack, Johan Hultberg, för ditt anförande! Framför allt tack för din inledning, där du berättade om det gemensamma seminariet som vi hade förra veckan! Jag delar din beskrivning av det tydliga budskap som ungdomarna gav oss. Det handlade om rätten att bli lyssnad på och om att få berätta sin berättelse. Detta är en av de drivkrafter som jag också har i mitt arbete.

Men det som gjorde att jag valde att begära replik handlar mer om ledamotens prat om en ny socialtjänstlag. Vi vet att det finns förslag om att det ska vara evidensbaserade metoder som ska användas, och det är något som jag brukar återkomma till. Kompetens och stöd utifrån det individuella behovet är jätteviktiga saker. Och det handlar om tidiga insatser för att motverka att barn och unga far illa och på sikt eventuellt, i undantagsfall, omhändertas.

Men det finns något som jag inte riktigt får ihop. Om nu regeringen har fokus på tidiga insatser, som jag ofta hör, undrar jag en sak. I Tidöavtalet finns det en skrivning om att LVU, lagen om vård av unga, ska användas oftare. Åklagare ska kunna fatta beslut om omhändertagande. Var i detta finns det som ledamoten var inne på? Det handlar om kompetens och om att vi ska ha bra metoder. Har åklagare den kunskapen och den kompetensen? Vilka utredningsmetoder har de när de ska fatta ett beslut om omhändertagande av en ung person? Och har de sedan tillgång till familjehem, HVB-hem eller Sis-institutioner som dessa barn och ungdomar behöver i nästa steg?

Det är sådana saker som gör att jag blir orolig, även om regeringen har höga ambitioner. Kommer detta verkligen att landa där vi vill när det gäller barns och ungas rättigheter?

Herr talman! Tack, ledamoten Johansson, för möjligheten att fortsätta denna viktiga diskussion! Moderaternas och regeringens ingång är att vi måste göra väldigt mycket mer för att förebygga framtida sociala problem. Då tror jag att det mest grundläggande är, som min ledamotskollega från Kristdemokraterna var inne på, ett gott föräldraskap och en bra skola som ser till att ingen elev halkar efter. Därför var de insatser som jag nämnde i mitt anförande, till exempel fler speciallärare och insatser för att se till att tidigare fånga upp elever som är på väg att halka efter, jätteviktiga.

Men det är också viktigt att vi faktiskt ser verkligheten så som den är. Vi har i dag akuta problem med unga som dras in i djup kriminalitet, och det finns personer som behöver komma bort från de kriminella miljöerna för att få en chans att inte sluta som mördare eller som mördade. Det är bakgrunden till att vi vill se möjligheten att göra fler omhändertaganden och att göra dem tidigare.

Men det är naturligtvis viktigt att man har med sig det som ledamoten Johansson lyfter. Vi behöver göra detta utifrån en stabil grund och gedigna utredningar. Och det behöver noggrant utredas hur det ska utformas.

Men det är viktigt att samhället inte drar sig för att flytta på en ungdom som befinner sig i en väldigt destruktiv miljö. Man kan ha fastnat i kriminalitet eller man kanske växer upp i en ytterst dysfunktionell familj, kanske rent av med kriminella föräldrar eller vad det nu är. Då måste det utifrån barnets bästa - det är det som alltid är vägledande för Moderaterna och för regeringen - bli möjligt att i vissa fall tidigare göra placeringar.

Herr talman! Självklart måste vi jobba med att få bort de akuta problem som finns i dag. Men vi får för den sakens skull inte glömma: Hur jobbar vi långsiktigt för att bryta kedjan?

Det jag kan hitta i Tidöavtalet handlar om en ny socialtjänstlag. Jag hoppas också att den kommer att kunna göra någonting. Men frågan är: Hur länge ska vi vänta på den nya socialtjänstlagen? Regeringen har en förmåga att gå fram med väldigt många andra typer av förslag mycket snabbare, men de bygger inte helheten. Det handlar om kompetensen och om barns rättigheter. Jag har inte sett många konkreta lagförslag än.

När det gäller det som vi debatterade för någon vecka sedan är vi överens om att det är bra att man kan ge insatser till unga utan föräldrars medgivande och att man kan ge dem tidigare. Men det finns något som vi inte är överens om där. Jag tycker att tolvåringen i det fallet ska kunna överklaga ett negativt beslut, för barns rätt att komma till tals är som sagt viktig.

Jag fick inget svar på om Johan Hultberg tycker att en åklagare är kompetent och har rätt utredningsmetoder när det gäller den - vad sa ledamoten? - gedigna utredningen vid ett omhändertagande. Har en åklagare den möjligheten? Det var det som var min grundfråga.

Ledamoten efterfrågade i ett tidigare replikskifte fler förslag på hur vi kan jobba med socialtjänsten. Jag vill skicka med att det finns en mängd olika förslag, bland annat från Centerpartiet, i betänkandet. Jag önskar att Moderaterna faktiskt skulle kunna samla fler av oss, så att vi kan hjälpas åt att plocka fram de goda exemplen och så att vi kan jobba på lång sikt. Det vore också fint av regeringen om man inkluderade oss, så att vi jobbar på samma sätt med långsiktiga mål, så att barns rättigheter kommer i centrum.

Herr talman! Jag kan inte, så att säga, teckna firma för regeringen och ansvarig minister. Men min fasta övertygelse är att socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall vill samarbeta brett över parti- och blockgränser i syfte att utveckla svensk socialtjänst och bygga vidare på den kultur som vi har i socialutskottet med ett gott samarbete över partigränserna.

Socialtjänstministern var i utskottet så sent som i dag för att föra en diskussion med utskottet om en annan viktig och angelägen fråga, nämligen om hur vi kan stävja den systemhotande organiserade kriminalitet som plundrar våra välfärdssystem.

Herr talman! Ja, jag svarade att frågan om att nyttja LVU och göra placeringar tidigare noggrant behöver utredas. Exakt hur detta ska se ut kan jag inte svara på i dag. Tidöavtalet är så att säga en reformagenda som beskriver en att-göra-lista för denna regering. Sedan kommer varje punkt där att utredas för hur man i detalj ska verkställa detta utifrån de övergripande målsättningarna som handlar om att stärka socialtjänsten, att pressa tillbaka kriminaliteten, att återupprätta tryggheten, att få fler människor i jobb, att minska utanförskapet och att förbättra integrationen. Det är detta som vi fyra samarbetspartier som står bakom Tidöavtalet har samlats kring, alltså att få ordning på Sverige, för att koka ned det i en mening.

Vi måste bryta kedjan och göra tidiga insatser. Därför är jag så glad att vi från Tidöpartiernas sida redan har gjort en lång rad viktiga satsningar på just tidiga insatser. Föräldraskapsprogrammet är en väldigt elementär och grundläggande insats. Att vara förälder är svårt. Då måste man kunna få hjälp och stöd från samhället, samtidigt som samhället också måste vara glasklart med att man som förälder har ett stort ansvar. Detta föräldraansvar behöver tydliggöras, och det kommer denna regering också att göra.

Herr talman! Med tanke på protokollet kan jag inte låta en moderat ledamot stå och säga att Moderaterna är barnrättspartiet. Säger man någonting sådant förpliktar det. Men tittar vi på vad barn i detta land behöver för att de ska tillförsäkras sin rätt till utbildning och bostad kan vi på punkt efter punkt pricka av att det inte är där som Moderaterna satsar sitt krut. Det är inte till kommunerna, för vilka ett stålbad nu väntar i den ekonomiska krisen, som pengarna kommer för att skolan och socialtjänsten ska räddas. Det är inte ett barnrättsperspektiv att satsa på stora skattesänkningar till dem som tjänar mest.

Då måste man ställa frågan: Vilka barn pratar vi om, och vilka rättigheter pratar vi om? Det är en rättighet att bo. Då måste vi diskutera bostadspolitiken. Det satsas ingenting där. Stöd till hyresrätter tas bort. Om man tittar på socialtjänstens möjligheter att göra tidiga insatser och göra skillnad är det stora skillnader om man lägger budgetarna bredvid varandra.

Det är inte så att man blir ett barnrättsparti bara för att man säger det, utan man måste faktiskt också leverera.

Min mamma är en klok kvinna. När någon säger att han eller hon vill vara tydlig, brukar hon skrika från tv-soffan: Men var det i stället för att säga det!

Jag lånar hennes klokskap här och får uppmana Johan Hultberg att i ord, handling, siffror och engagemang visa att Moderaterna faktiskt är ett barnrättsparti. Nu har de skrivit på ett avtal enligt vilket det försvåras för tolkning inom sjukvården - att patienter ska göra sig förstådda och förstå läkare. Jag har svårt att se att detta avtal i dess helhet skulle gå i barnrättens riktning.

Herr talman! Vi har under många år i Sverige haft en utveckling där skuggsamhället har vuxit, där människor har fastnat i ett bidragsberoende som har gått i arv och som har skapat enorma sociala problem. Det är en politik som Socialdemokraterna bär ett väldigt tungt ansvar för. Det är en politik som har lett till att vi har de problem som vi har i dag. Detta behöver vi ta itu med. Nu höjde jag rösten för att kanske vara tydlig.

Men Moderaterna är på riktigt Sveriges barnrättsparti. Vi kan ta frågan om Lilla hjärtat och placerade barn som exempel. Där drev vi stenhårt under förra mandatperioden att barns bästa måste vara ett självständigt rekvisit. Barns bästa måste väga tyngre än de biologiska föräldrarnas rätt till sina barn. Det motsatte sig Socialdemokraterna. Det fick oss att driva fram något så unikt som att riksdagen tillsatte en egen utredning. Det som vi arbetade med då i opposition fortsätter vi med nu i regeringsställning att genomföra.

Vi kommer på område efter område att se till att stärka barns rättigheter. Vi kommer att se till att ge alla barn och ungdomar en bra start i livet. Det börjar, återigen, med trygga föräldrar, bra uppväxtvillkor i familjen, en god skola och en stark arbetslinje. Vi måste på riktigt återupprätta arbetslinjen. Vi kan inte ha hundratusentals människor i Sverige i arbetsför ålder som inte går till arbetet, försörjer sig själva och bidrar till vår gemensamma välfärd.

Vi kan diskutera skattesatser hit och dit och upp och ned, men det viktigaste, ledamoten Lantz, är att få fler människor i arbete. Då måste vi ställa krav på att människor ska anstränga sig. Vi måste göra det mer lönsamt att arbeta. Och vi måste rusta våra barn och ungdomar genom en bra skolgång.

Herr talman! Det är inte första gången som Moderaterna gör anspråk på epitet eller till och med försöker ta andras. Man kallade sig arbetarparti i valen 2006 och 2010. Det var ett arbetarparti som försämrade för dem som arbetar, för dem som utför hårt arbete inte minst i välfärden, genom sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring och sådant som skapar trygghet.

Men låt oss prata om vår tid, där vi står nu. Om man på allvar vill understryka arbetslinjen, som jag är den förste att haka på, varför gör man det då svårare för människor att utbilda sig till vissa yrken? Varför försvårar man för folkhögskolor och för dem som behöver en andra chans i livet när vi har en sådan brist på arbetskraft inom många yrken och samtidigt har många arbetslösa. Den logiska slutsatsen är då snarare att prata om arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadssatsningar och arbetsmarknadsutbildning i stället för att lägga all kraft på att prata om ett bidragstak.

Självklart har människor en skyldighet att försörja sig själva. Men samhället har också en skyldighet att se till att det är möjligt att ta de jobb som finns. Aktiv arbetsmarknadspolitik är en del av SSU:s grundutbildning. Jag kan rekommendera den. Den är fantastisk. De kanske till och med släpper in moderata ledamöter, vad vet jag.

Nu står vi inför en enorm kris i Sverige. Många jobbar inom välfärden, och det är inte så att de som jobbar i välfärden rullar sina tummar. De kommer att behövas där. Vad de skulle behöva är beskedet: Ni kan behålla era jobb. Krisen ska inte behöva betalas med er arbetslöshet.

Herr talman! I budgeten för i år har regeringen prioriterat att höja statsbidragen till kommuner och regioner. Vi gör det i ett kärvt läge. Nu följer vi väldigt noga den ekonomiska utvecklingen - hur inflationen utvecklas och hur kommunernas och regionernas ekonomi utvecklas. Vi vet också att förutsättningarna för kommuner och regioner skiljer sig väldigt mycket åt. Många har gjort enormt stora överskott de senaste åren. Och jag förväntar mig naturligtvis att de använder dessa resurser nu för att trygga anställningar i skolan och i välfärdens kärna.

Politik handlar alltid om prioriteringar. Det handlar om det här i Sveriges riksdag, men det handlar om det också lokalt och regionalt i varje fullmäktigeförsamling.

Jag kan ställa mig frågande till hur Socialdemokraterna hemma i min region kan välja att prioritera sänkta biljettpriser i kollektivtrafiken framför att behålla sjuksköterskor inom vården. Det är naturligtvis regionledningen i Västra Götaland från Gustaf Lantz parti som får svara på den frågan. Men jag tycker att det är viktigt att faktiskt också peka på det ansvar som man har regionalt och lokalt.

Regeringen kommer, som sagt, att fortsätta att stödja kommunerna i deras arbete för att förebygga sociala problem, kriminalitet och annat. Vi har rullat ut viktiga satsningar hittills med föräldraskapsstöd, med satsningar på att subventionera familjehemsplaceringar och annat för att viktiga sociala insatser inte ska bli en fråga om huruvida kommuner har råd att placera barn eller inte utan att det är behovet som ska styra.

Den regering som jag företräder och står bakom kommer att prioritera att ge våra barn och unga stöd och en bra start i livet genom en god skola. Men vi kommer inte heller att vika en tum från att det måste löna sig bättre att arbeta och stärka drivkrafterna till arbete, samtidigt som vi naturligtvis satsar på att ha just en välutvecklad arbetsmarknadsutbildning så att människor kan ta de jobb som finns.

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 17 Barn och unga inom socialtjänsten.

Jag vill börja med att tala om att vi i Sverigedemokraterna står bakom alla våra reservationer men att jag för tids vinning yrkar bifall endast till reservation 23.

Herr talman! Det är omöjligt för mig att stå här i talarstolen i dag utan att beröra några av de senaste tragiska händelserna. I lördags blev tre allvarligt skadade och en pojke på 15 år dödad vid en skjutning i Farsta. I torsdags blev en annan 15-årig pojke dödad i Älvsjö, ihjälhuggen av en jämnårig. Ytterligare en 15-årig pojke blev nyligen knivhuggen till döds i Hammarby sjöstad, även han av en jämnårig.

Gängskjutningar och barn som dödas och dödar har blivit allt vanligare i vårt land. Jag känner både sorg, ilska och förtvivlan. Det får räcka nu! Detta är tyvärr en utveckling som vi i Sverigedemokraterna sedan länge har varnat för medan andra partier under alltför lång tid har blundat för verkligheten och dess allvarliga problem. Kriminaliteten sjunker allt längre ned i åldrarna, så att barn hanterar vapen, och oskyldiga barn och vuxna drabbas när de hamnar mitt i gängens avrättningar.

Nu ingår dock Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget, och tillsammans med övriga regeringspartier har vi i Tidöavtalet kommit överens om en rad viktiga åtgärder för att både arbeta förebyggande och ta krafttag mot den grova och eskalerande kriminaliteten i vårt land. Därmed finns det nu förutsättningar att vända utvecklingen. Det kommer inte att vara lätt, och det kommer inte att gå fort, men jag kan lova att vi i Sverigedemokraterna kommer att göra allt i vår makt för att vända detta och få ordning på Sverige igen.

Herr talman! Barnen är vår framtid, och deras behov och rättigheter måste sättas i främsta rummet. De har rätt till en trygg och säker uppväxt, rätt att känna välbefinnande och rätt till utbildning och utveckling.

Jag vill särskilt poängtera den betydelsefulla roll som trygga familjer spelar. Trygga familjer är grundbulten i samhället. Trygga familjer ger barn och unga en viktig plattform att växa och utvecklas på. Det är inom familjen som vi utvecklar våra grundläggande sociala, emotionella och kognitiva färdigheter. Det är där vi lär oss att bygga relationer, lösa problem och hantera konflikter. En trygg familjemiljö ger barnen tillit, självkänsla och en känsla av sammanhang. Tryggheten inom familjen ger också en grund för att skapa en positiv och hälsosam samhällskultur.

Föräldrar eller vårdnadshavare har ett stort ansvar att ge sina barn kärlek och trygghet samt lära dem värderingar, respekt, empati och ansvarstagande - att vara goda förebilder. De har också ansvar att sätta tydliga gränser och regler. Barn behöver mycket kärlek och samtidigt ramar att förhålla sig till.

För att upprätthålla trygga familjer behöver samhället erbjuda stöd och resurser för föräldraskap och familjeliv, bland annat via mödravårdscentralen, barnavårdscentralen, öppna förskolan, förskolan, skolan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Målet är att alla barn ska få växa upp under trygga förhållanden och att främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, motverka kriminalitet, missbruk och utanförskap samt upptäcka och skydda utsatta för våld och hedersrelaterat våld och förtryck.

Här behöver skola, hälso- och sjukvård, polis, frivilligorganisationer och andra offentliga och privata institutioner samverka med socialtjänsten. Inte minst behöver föräldraansvaret stärkas, vilket även är en del av Tidöavtalets prioriteringsområden.

Herr talman! Som jag tidigare nämnt är det förebyggande arbetet av oerhörd vikt. Sverigedemokraterna och övriga regeringspartier är överens om att det brottsförebyggande arbetet ska prioriteras på riktigt och att socialtjänstlagen ska reformeras. Jag är därför glad att vi genom Tidöavtalet genomför en rad satsningar som stärker förutsättningarna för just detta.

Krafttag ska tas mot ungdomsbrottslighet med tidiga insatser, ett förstärkt föräldraansvar och ett utbyggt föräldrastödsprogram. Den 24 maj ställde sig riksdagen också bakom utskottets förslag gällande propositionen En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke.

Fler öppna stödformer ska inrättas, exempelvis vid familjecentraler. Lagstiftningen mot hedersrelaterat våld och förtryck ska skärpas, och stödet till utsatta ska ökas. En bred reform för att stärka elevhälsan ska genomföras, och det ska finnas skolsociala team och jourskolor eller akutskolor för våldsamma elever.

Det ska införas en nationell insatsstyrka som ska förebygga brott och utbilda socialsekreterare i att hantera unga som begår eller är i riskzonen för att begå brott. LVU ska användas i större utsträckning för att skydda barn från utsatthet och våld. Ungdomskriminalitetsnämnder och särskilda ungdomsfängelser ska inrättas, och Kriminalvården ska vara huvudman för dessa.

Förutsättningen för att kunna bekämpa brott är också att myndigheter kan dela information med brottsbekämpande myndigheter. Det är därför viktigt att sekretesslagstiftningen ändras.

Herr talman! Det är alltså en rad viktiga reformer på gång, men arbetet stannar inte vid det. Fler åtgärder prioriteras, och ytterligare beslut behöver tas fram här i kammaren av både oss och andra utskott.

Socialtjänsten spelar en central roll i arbetet med att säkerställa barns och ungas välbefinnande och att de ges en trygg och stabil miljö att växa upp i. En viktig uppgift socialtjänsten har är att arbeta förebyggande och erbjuda stöd och rådgivning till familjer som befinner sig i svårigheter, liksom att skydda barn från misshandel, försummelse eller andra former av övergrepp.

Separationer och vårdnadstvister är exempel på situationer där familjer kan behöva extra stöd och rådgivning och där målsättningen måste vara att lösa tvister genom familjemedling och undvika att det hamnar i domstol. I utredningen En uppväxt fri från våld föreslås en samlad nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Där lyfter man också särskilt fram stödbehov för just föräldrar och barn i vårdnadstvister, allt för att minska risken för trasiga familjer och för att barn och unga ska få bästa möjliga förutsättningar.

Att omhänderta ett barn och flytta det ifrån dess eget hem är en av de mest genomgripande åtgärder samhället kan vidta. Men när behov finns av att placera barn och unga utanför deras biologiska familjer är det socialtjänstens ansvar att säkerställa att dessa placeringar är trygga, att de främjar barnets välbefinnande och utveckling och att de fyller sitt syfte. Kompetens och kunskap ska finnas, och det behöver ske en regelbunden tillsyn i alla led för att säkerställa detta. Som ytterligare ett led i det bör ett nationellt register över familjehem införas. Därefter behöver placeringarna följas upp för att säkerställa att insatserna fått rätt utfall.

Vidare ser vi behov av stärkt kompetens inom socialtjänsten, särskilt vad gäller barnutredningar, familjemedlare och frågor gällande hedersproblematik. Många av de barn och unga som placeras har en trasig bakgrund och behöver trygga, stabila vuxna omkring sig som kan ge dem stöttning och god omvårdnad. Trygghet, stabilitet och förutsägbarhet är oerhört viktigt för alla, inte minst för dessa barn, och det kan vara avgörande för att bryta ett destruktivt beteende.

Vi i Sverigedemokraterna arbetar därför för att fler unga när så är möjligt ska placeras i familjehem, särskilt förstärkta familjehem och behandlingsfamiljer i stället för på institutioner. Socialtjänsten i många kommuner vittnar dock om svårigheter att rekrytera familjehem och att behålla befintliga, vilket gör att det kan vara svårt att hitta lämpliga placeringsmöjligheter. Fler placeringar inom Sis hade kunnat undvikas om det fanns andra alternativ.

Herr talman! Därför är det för oss en mycket välkommen satsning att regeringen nu har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla ett stöd till kommunerna i syfte att bland annat öka antalet familjehem och förbättra kunskapen i familjehemsvården.

På Sis-hem placeras de allra mest utsatta. Det är unga som av olika anledningar behöver skyddas - från sig själva och sitt eget beteende, från andra eller från allvarliga brister i sin hemmiljö. Andra placeringsformer har kanske prövats eller anses inte varar möjliga, eller också finns det inga alternativ. Vi ser ett ökat antal unga med psykisk ohälsa och NPF-diagnoser som placeras på Sis-hem, trots att de borde ha fått vård och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Vi här i kammaren är ju alla medvetna om de mycket omfattande brister som sedan lång tid råder på olika Sis-institutioner. Våld, övergrepp och kompetensbrist är bara några av problemen inom verksamheterna. Den nya regeringen vidtar nu en rad åtgärder mot problemen på Sis-hemmen, vilket vi välkomnar och hoppas äntligen ska ge resultat. Det behövs kunskapshöjande insatser inte bara för personalen på Sis utan för alla som arbetar med barn och unga, liksom för dem som utreder, placerar och förhör dem. Det gäller socialtjänst, skola, polis med mera.

Personalen inom Sis behöver också ges rätt verktyg för att förhindra fortsatt kriminell aktivitet och kontakt med gängkompisar och andra kriminella under placeringstiden. Exempelvis behöver vi möjliggöra rums- och kroppsvisitationer vid misstanke om införsel av droger och begränsa tillgången till telefon och surfplatta för att förhindra riskabla kontakter och motverka rymningar.

Vi i Sverigedemokraterna vill se att placerade barn får tillgång till ett barnombud som ska finnas som ett stöd för barnet i kontakten med familjehem och socialtjänst. Alltför många barn upplever att de inte blir lyssnade på. Alla barn har den rätten.

Det finns mycket mer att säga i dessa frågor, men jag har redan överskridit min talartid rejält. Jag stannar därför där.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

För den stora majoriteten i Sverige är Sverige ett fantastiskt land att växa upp i. Barn omgärdas av kärlek och trygghet redan från födseln, vilket är en faktor som är avgörande för att barn ska växa upp och bli trygga och tillitsfulla.

Samtidigt finns det många barn som lever långt ifrån den verkligheten. Det finns barn som växer upp i hem som i stället för att vara en trygg plats har utvecklats till en brottsplats där våldet ständigt är närvarande. Det finns barn som lever med en enorm oro när de sätter nyckeln i dörren därför att de inte vet vad som väntar dem. Det finns barn som tidigt tvingas lära sig att känna av sinnesstämningar för att kunna freda sig.

I andra fall tvingas barn tidigt lära sig att det är hederskulturens normer och värderingar som gäller. Dessa barn fråntas sina grundläggande fri- och rättigheter. De barn som försöker trotsa hederskulturens normer och värderingar riskerar att utsättas för våld eller tvångsäktenskap eller att föras ut ur landet som bestraffning. Detta fungerar även som en tydlig signal till andra flickor och kvinnor i familjen - så här går det om du ens tänker tanken att inte följa hederskulturens normer. Kravet på lydnad och den tystnadskultur som breder ut sig leder till att utsatta barn lider i sin ensamhet.

Det finns barn som tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder och barn som har ett eller flera syskon som tillhör ett kriminellt gäng. Det finns barn som tidigt lär sig att varna för att polisen syns till men som också riskerar att utsättas när andra kriminella gäng markerar för att varna den kriminelle brodern.

För andra barn handlar det om att leta efter alkohol i garderober och köksskåp och om att ta hand om en eller två föräldrar som inte klarar av att ta hand om sig själva eller barnen.

Det finns föräldrar som inte orkar ta sig ur sängen på grund av psykisk ohälsa och barn som tvingas vårda en förälder. Det finns äldre syskon som tidigt blir familjens projektledare med mycket ansvar som aldrig ska läggas på ett barn.

Det finns föräldrar som väljer karriären och det egna sociala livet framför barnen. Ytan kan framstå som perfekt, men sprickorna i fasaden leder till otrygghet för barnen.

Det finns barn som efter år av utsatthet söker stöd och skydd. Det finns barn som vädjar om hjälp men som många gånger tvingas bevisa oerhört mycket innan insatser sätts in. Vårdnadshavare har långt ifrån samma krav på sig att bevisa att de är föräldrar med förmåga att ge sina barn en trygg och tillitsfull uppväxt.

Det finns barn som till slut blir placerade utanför hemmet men som även i placeringen riskerar att utsättas för våld och övergrepp när de är i statens vård.

I dag debatteras ett av de absolut viktigaste politikområdena för vår framtid: barns rätt till en trygg barndom och samhällets ansvar att ge stöd när barn är i behov av insatser.

Herr talman! Jag inledde med att säga att Sverige är ett fantastiskt land för de flesta barn att växa upp i. Det är tack vare modiga aktivister och politiker som har gått mot strömmen och vågat bryta ny mark. För 120 år sedan började Ellen Key kräva förbud mot att slå barn. År 1950 blev Sverige första land att införa förbud mot aga i skolan. År 1979 lade den liberala statsministern Ola Ullsten fram propositionen om ett förbud mot barnaga - även när det gällde detta var Sverige det första landet i världen.

Men för alltför många barn är Sverige inte längre ett föregångsland. Ett av tio barn, totalt över 200 000 barn, växer upp med våld i hemmet. Vi har en socialtjänst som går på knäna och socialsekreterare som utsätts för en internationell hotkampanj för att skrämma dem och påverka deras myndighetsutövning.

I dag lever uppemot 500 000 barn och unga i utsatta områden. Där har det uppstått parallellsamhällen där barns, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter sätts på undantag alldeles för ofta. Detta är områden där gängkriminella och extremister står redo att utöva hot och påtryckningar eller att försöka rekrytera barn.

Det är viktigt att vi nu får ett perspektivskifte i synen på barn och unga, att barnrättsperspektivet stärks och att föräldrarätten utmanas. Det gäller inte minst situationen för barn och unga som omhändertagits. Här finns det viktiga liberala reformer.

De tidiga insatserna är avgörande. Nyblivna föräldrar och deras spädbarn behöver tidiga insatser. Studier från USA och Finland visar på positiva effekter av utökade hembesöksprogram när det gäller nyblivna förstagångsföräldrar. Barn som riskerar att fara illa fångas upp tidigare, och de som kan hamna efter i utvecklingen får stöd och skydd i tid. I de kommuner där man har arbetat med hembesök från personal på BVC och socialtjänsten har besöken lett till tryggare föräldraskap, högre vaccinationsvilja och färre besök på barnakuten samt till att sociala insatser har kunnat etableras mycket tidigare.

Över hela landet behöver nyblivna barnfamiljer få samma möjligheter. Den vilseledande hatkampanj som pågår mot socialtjänsten i Sverige gör det ännu viktigare att tidigt tydliggöra socialtjänstens uppdrag, så att tillit och förtroende finns där när familjer behöver stöd. När andra vill splittra samhället och underblåsa misstron mot socialtjänsten arbetar Liberalerna för att fler ska vara en del av samhället.

Förra veckan lyssnade vi till barn och unga som placerats i samhällets vård. Ingen av oss ledamöter lämnades oberörd. Budskapet var tydligt. Representanten från Maskrosbarn lyfte fram vikten av att få tillgång till en klagomålsfunktion för barn och vikten av att politiker och myndigheter vidtar åtgärder för att barn ska känna sig trygga i att berätta sin historia när de träffar socialtjänsten. De lyfte även fram hur viktigt det är att barn ska känna att myndigheter tror på deras berättelser om utsatthet, hur viktigt det är att stärka skolan för placerade barn och att skolan och socialtjänsten ska jobba närmare varandra.

Detta är enkla och kloka råd som borde vara en självklarhet för ett land som Sverige, men i stället råder det otrygghet och fortsatt utsatthet för alldeles för många barn. Jag vill tacka representanterna från Maskrosbarn, Rädda Barnen, Knas Hemma och Synskadades Riksförbund för att de verkligen förde utsatta barns talan på ett fantastiskt och berörande sätt.

Det är oerhört viktigt att barn får rätt till en extern funktion dit de kan vända sig när de utsätts för försummelse, våld eller övergrepp när de är placerade. Placerade barn ska omges av trygghet. Det är viktigt att betona att samhällets vård ska ge varje barn rätt att bearbeta den utsatthet som ligger till grund för att barnet omhändertagits av socialnämnden. Barn i placering har rätt till en bra skolgång. Detta är en oerhört viktig investering för barns framtid.

Så ser det dock inte ut i dag för alltför många placerade barn. Rapport efter rapport vittnar om att placerade barn utsätts för övergrepp av personal på till exempel statens låsta boenden. Barn tvingas till placeringar på HVB-boenden som inte fungerar. Barn placeras i familjehem där varken det placerade barnet eller familjehemsföräldern får tillräckligt med stöttning. Insatser för att garantera att barn bemöts med respekt måste göras, för barns liv går inte i repris.

Det är avgörande att vi nu har en regering och ett ansvarigt statsråd som tydligt vill stärka barnrättsperspektivet och genomföra de reformer som faktiskt kan göra skillnad.

Herr talman! Det har varit ett par mycket mörka dagar med barn som har bragts om livet och anhöriga som har förlorat sina kära. Alla är medvetna om att läget är extremt allvarligt och att vi inom politiken måste göra allt som står i vår makt för att stoppa den här brutala utvecklingen. I dag går mina tankar till alla anhöriga som nu tvingas genomlida sitt livs värsta mardröm.

Varje barn, oavsett bakgrund, ska ha rätt till en fin uppväxt som är fri från våld och förtryck - det har vi beslutat i lag. Det är ofta lätt att prata sig varm för barns och ungas rättigheter så länge barnet inte är till besvär, men i samma stund som barnet trampar fel kan det gå fort att tappa riktningen.

Att stärka det förebyggande arbetet är en förutsättning för att våra barn och unga ska ges den grund som krävs för att bygga ett gott liv. Men vi måste samtidigt ha modet att träda in när barn far illa eller själva hamnar på glid. Då måste rätt insatser komma tidigt. Ett barn föds inte med ett vapen i hand eller med en ambition att mörda. Det är en mycket mörk och smärtsam process där det kan finnas många möjligheter att sätta stopp innan katastrofen är ett faktum.

Strukturella samhällsproblem som ekonomisk och social utsatthet är en grogrund som till varje pris måste motverkas, och det förebyggande arbetet måste prioriteras. Vi måste se till att rätt hjälp finns när den behövs. Då krävs att samhället kan erbjuda en kedja av vård för att ge dessa barn en fin framtid trots deras historia. Socialtjänsten måste få rätt förutsättningar, barn- och ungdomspsykiatrin byggas upp och föräldrar få rätt stöd. Alla barn måste också ges självklart utrymme att vara delaktiga i de frågor som berör dem.

Herr talman! Socialtjänsten är en av de viktigaste myndigheterna vi har för att förebygga kriminalitet och ge barn rätt hjälp. Förtroendet är dessvärre många gånger mycket lågt för myndigheten, vilket bidrar till att ett barn når socialtjänsten först när situationen är allvarlig. Det är därför centralt att vi ökar möjligheten för samverkan och ser till att socialtjänsten får möjlighet att möta barn där de befinner sig, både för att kunna bygga förtroende och upptäcka risker i tid.

I Angered i Göteborg har varje högstadieskola fått en socionom och två familjebehandlare. De skolsociala samverkansteamen ska hjälpa elever som är i farozonen att gå in i kriminalitet att i stället satsa på skolan. Fokus är elever som har hög skolfrånvaro, är stökiga eller riskerar att dras in i kriminalitet. Eftersom socionomen finns på skolan kan tilliten byggas och socialtjänsten komma in tidigare i processen, vilket gör det lättare att hjälpa de elever som är utsatta.

Vänsterpartiet vill att regeringen ser över möjligheten att inrätta skolsociala samverkansteam med socionomer och familjebehandlare vid samtliga högstadieskolor i socialt utsatta områden. Därför yrkar jag bifall till reservation 12.

Sis och dess verksamhet skulle kunna ha en nyckelfunktion i att ge barn och unga möjlighet till ett bra liv. Men det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet har varit mycket kritiskt till Sis med anledning av bristerna i dess verksamhet. Bara under det senaste året har ett flertal rapporter släppts från barnrättsorganisationer som vittnar om hur barn och unga utsätts för kränkningar, hot, våld, sexuella trakasserier och övergrepp. Kritiken har varit minst sagt svidande från så väl Ivo som JO, ja, till och med FN:s barnrättskommitté riktar mycket skarp kritik mot det våld särskilt utsatta barn utsätts för på våra ungdomshem. Det här är en fullständigt oacceptabel och ohållbar situation. Vi kan inte tro att våra ungdomar ska komma på rätt bana om de utsätts för våld av dem som fått i uppdrag att hjälpa dem.

Vänsterpartiet delar helt och fullt barnrättsorganisationernas uppfattning att bristerna inom Sis verksamhet är så omfattande att de inte längre går att peka på enstaka förbättringsområden. Verksamheten för tvångsplacerade barn måste ändras i grunden. Vi lade därför fram ett utskottsinitiativ till socialutskottet med tre skarpa krav. Vi vill att hela verksamheten reformeras, vi kräver att regeringen fullföljer det tillkännagivande utskottet gav regeringen om att avveckla avskiljningar och sist men inte minst måste Ivo ges i uppdrag att skärpa tillsynen. Det är med stor besvikelse jag kan konstatera att utskottet valde att avslå vårt initiativ.

En ljusglimt är dock att statsrådet Camilla Waltersson Grönvall som ett svar på våra krav har utlovat att regeringen ska tillsätta en utredning om en organisationsöversyn av hela Sis. Uppdraget ska syfta till att förbättra tryggheten och vården för de barn som behöver samhällets stöd allra mest. Om hon står vid sitt ord är det ett mycket viktigt steg framåt.

Jag vill dock vara tydlig med att vi inte kan luta oss tillbaka under tiden översynen pågår. Övergreppen kommer inte att upphöra bara för att någon ser över verksamheten, och vi kan inte stå med armarna i kors när barn blir utsatta i samhällets namn. Vänsterpartiet kommer därför även fortsättningsvis att kräva att avskiljningarna förbjuds och att tillsynen ökar, och vi hoppas att vi får med utskottet på de kraven.

Herr talman! Att motverka social och ekonomisk utsatthet och satsa på det förebyggande arbetet är ett modernt, beprövat och forskningsbaserat motgift mot utsatthet och kriminalitet. Det vet egentligen alla. Det är bara det att det krävs lite mer mod och ekonomisk omfördelning för att genomföra det. Men när situationen är så allvarlig som den nu är måste alla medel till för att vi ska få bukt med problemen.

Från 2015 har polisen fått en kraftigt förstärkt budget, något som prioriterats för att polisens arbete är så viktigt. Men socialtjänsten, som har ett minst lika avgörande uppdrag, tvingas i stället genomföra enorma nedskärningar. Att regeringen inte prioriterar att satsa på socialtjänsten är ett mycket farligt val i dessa allvarliga tider.

Vänsterpartiet förväntar sig nu att varje ord som kommer från regeringspartierna om socialtjänsten stöds av ekonomisk täckning. Annars kommer vi aldrig att få stopp på det fruktansvärda våldet eller kunna ge barn det stöd och den hjälp de har rätt till.

Herr talman! Barn och unga är vår framtid. De föds inte kriminella, även om det låter så i debatten. Vi måste klara av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste kunna ge stöd till familjer med små barn, lite äldre barn och ungdomar. Det handlar om stöd till föräldrar när omsorgen brister men också om stöd till barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar. Det handlar om samverkan mellan olika organisationer - mödravård, barnavård, förskola, skola, socialtjänst och civilsamhälle. Här har vi ett stort arbete att göra. Vi måste jobba med fler insatser tidigt till alla familjer som behöver det för att motverka att barn och unga mår dåligt på grund av psykisk ohälsa. Det leder till depressioner, missad skolgång och ibland till suicidförsök.

Centerpartiet menar att det behövs en rejäl kompetensförstärkning runt om i landet. Socionomutbildningen behöver ses över så att de som kommer ut därifrån är rätt rustade att möta små barn och deras familjer men även ungdomar. Det behöver finnas en bra introduktion för dem som kommer ut på sin första arbetsplats, och det måste ges möjlighet till vidareutbildning. Här behövs nationella riktlinjer så att det blir lika i hela landet. Mer forskning behövs. SBU har visat att det finns kunskapsluckor. På forskarskolan forskar man om annat än det SBU ser, så alltså finns ett behov av mer forskning. Hur man informerar över kommungränserna när barn riskerar att fara illa kan också behöva ses över. Kommunerna måste våga prioritera dessa verksamheter. Ibland måste man kanske skippa ett potthål för att kunna lägga resurser på socialtjänsten.

Herr talman! Omhändertagande av barn och unga ska ske undantagsvis och bara om det tidiga stödet till familjerna inte räcker. Då gäller det att det finns familjehem som ges bra utbildning och ett register över vilka familjehem som finns. Även detta behöver vi ta tag i nationellt.

Vi måste säkerställa att det bli bättre för barnet eller den unga om samhället tar över vården och omsorgen. Så är det inte i dag. Vi hörde tidigare om bristerna i Statens institutionsstyrelses verksamhet: kränkningar, sexuellt utnyttjande och inkorrekta avskiljningar. Även jag skulle gärna se att avskiljningar förbjuds, för så länge de finns kommer de att användas.

Centerpartiet vill också fokusera på vad som sker när ett omhändertagande upphör. Hur har samverkan sett ut i förväg så att den unga är rustad för att antingen gå ut i vuxenlivet vid 18 års ålder eller återvända till sin ursprungsfamilj? I det senare fallet behöver även familjen stöd.

Men även om barnet ska vara kvar i familjehemmet och det sker en vårdnadsöverflytt behöver det också finnas kvar ett stöd som inte är självklart i dag. Barn föds inte till ett kriminellt beteende, utan här har samhället en stor skyldighet att finnas som ett stöd tidigt.

Herr talman! Om jag tittar på det som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har gjort hittills och vad man säger i debatter är min upplevelse att man har glömt de små barnen och deras behov. Det som oftast hörs är ett starkt och nästan ensidigt fokus på hårdare tag, på att vräka barnfamiljer, på att ta bort försörjningsstöd och på att information ska kunna delas mellan olika rättsvårdande myndigheter. Detta leder till frågan om personer faktiskt vågar säga det de behöver, om de per automatik vet att allt de säger lämnas vidare.

Omhändertaganden ska göras vid fler tillfällen, och de ska göras av en åklagare som inte har gått den grundutbildning som vi anser är viktig för att jobba inom socialtjänsten. På vilka grunder ska en åklagare kunna fatta dessa beslut? Har åklagaren möjlighet att också göra en placering och sedan följa upp placeringen för att se om det blev bättre vid ett omhändertagande? Det krävs kompetenshöjande åtgärder, och då är frågan om vi ska stoppa in en åklagare här.

Regeringen må ha stora ambitioner - jag har själv jobbat tillsammans med socialtjänstministern, och jag vet att hon har stora ambitioner - men jag är ändå orolig för att det inte kommer att räcka. Det kommer att överskuggas av mycket annat som sker i regeringens namn där jag upplever att man inte klarar av att ha två tankar i huvudet samtidigt.

Barn har rätt att komma till tals, både när de är små och när de är äldre. Vi behöver se över klagomålsmekanismer, bland annat på Statens institutionsstyrelse. Barn är individer med egna rättigheter, och dessa behöver vi stärka.

Med det yrkar jag bifall till reservation 26.

Herr talman! I förra veckan anordnade riksdagens tvärpolitiska barnrättsnätverk ett mycket efterlängtat seminarium. Det handlade om de rekommendationer som FN:s barnrättskommitté gav till Sverige efter den senaste granskningen. På plats i Förstakammarsalen fanns flera av de organisationer som bidragit till civilsamhällets rapport om sakernas tillstånd i Sverige.

Det var många fina anföranden, och de har nämnts av några tidigare talare här i dag. Ett par av dem fastnade särskilt hos mig, bland annat från en representant för organisationen Knas Hemma. Hon redogjorde för olika erfarenheter av att hamna i samhällets vård och att inte ha bra erfarenheter av det - att inte känna sig trygg och omhändertagen. Hon avslutade med orden: Ni har ansvar för att jag ska få en trygg uppväxt. Det är en bra ingång till dagens anförande.

Det finns många akuta problem som berör barn i Sverige i dag, och vi måste bli oerhört mycket bättre på att tillgodose barns behov av stöd och insatser. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt, och när föräldrarna inte klarar av detta blir samhällets kapacitet helt avgörande. Socialtjänsten, men också skolan, barnavårdscentraler och mödravårdscentraler måste ha resurser och möjligheter att göra nödvändiga insatser i tid. Annars säkerställer vi helt enkelt inte alla barns rätt till en trygg uppväxt, och vi säkerställer inte att alla barn får chansen att utvecklas till sina bästa jag. Kommunernas rop på pengar måste hörsammas.

Herr talman! Barnkonventionen är svensk lag sedan den 1 januari 2020. Men Sverige har fortfarande inte ratificerat det tredje tilläggsprotokollet till konventionen. Det skulle göra det möjligt för barn som upplever att deras rättigheter har kränkts att klaga direkt till FN:s barnrättskommitté. Ett av de viktigaste verktygen för att förverkliga barns rättigheter är just möjligheten att utkräva dessa och få upprättelse. En utredning arbetar just nu för att se över barns möjligheter att utkräva sina rättigheter, och där är ratificeringen av det tredje tilläggsprotokollet en viktig del. Miljöpartiet kommer att följa utredningens arbete, och vi vill att Sverige skyndsamt ratificerar tilläggsprotokollet.

FN:s barnrättskommitté lyfte också bristen på en oberoende klagorättsmekanism i sina rekommendationer till Sverige. Vi borde förenkla förfarandena för att lämna in klagomål inom befintliga mekanismer och säkerställa att alla barn känner till att de har rätt att lämna in klagomål och att erhålla erforderligt stöd för att lämna in klagomål, menade kommittén. I ljuset av både de alldeles nyligen avslöjade missförhållandena på Sis-hemmen och andra tidigare inrapporterade missförhållanden rörande barn i samhällets vård är detta uppenbarligen något alldeles nödvändigt. Det ska inte krävas ytterligare en vanvårdsutredning.

Under seminariet som barnrättsnätverket anordnade förra veckan talade också en representant för organisationen Maskrosbarn. Hon berättade om sina egna erfarenheter och om varför en barnvänlig klagorättsmekanism behövs. Jag tänkte att jag skulle återge en del av hennes tal. Hon berättade: Jag är ett av många barn som inte hade en vuxen som ville, kunde eller hade möjlighet att strida för mig när jag träffade en myndighet. Det var också den stora anledningen till att jag träffade dessa myndigheter - att jag inte hade tillräckligt många trygga vuxna i min närhet. Jag var inte heller tillräckligt gammal för att strida för mig själv, och jag kände inte att jag hade så mycket att säga till om över vad de ändrade i mitt liv.

Lite senare fortsatte hon med dessa ord: Jag skulle vilja att du tänker dig att du är 13 år och att du för allra första gången har berättat för en vuxen om hur du har det hemma, med föräldrar som utsätter dig för våld. Så nu sitter du på möte på socialtjänsten, och du är livrädd för vad som kommer att hända. Kommer du att flytta från det hem som inte alls är bra men som är det enda du någonsin har haft? Kommer de att berätta för dina föräldrar? Kommer du att flyttas långt från din skola och dina kompisar? Vad vågar du säga till socialsekreteraren som du aldrig tidigare har träffat? Hade inte du då också velat ha en vuxen vid din sida, som stöttade dig, slogs för dig och berättade för dig vilka rättigheter du har?

Herr talman! Slutligen vill jag lyfta ytterligare några områden som dagens debatt berör. Miljöpartiet anser att det behöver uppmärksammas att barn och unga som placeras med stöd av LVU på grund av sexuell exploatering har varit utsatta för ett övergrepp. Stödet för dessa barn och unga måste utformas efter det. Regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att utreda om den omständigheten att någon varit utsatt för sexuell exploatering är en rimlig grund för placering på särskilt ungdomshem.

Ett annat område jag vill lyfta allra sist i mitt anförande rör internationella adoptioner och situationen för internationellt adopterade. Också på detta område anordnades nyligen ett riksdagsseminarium där flera olika organisationer framförde sina krav. Bland annat lyftes behovet av rätten till tillgång till dokumentation rörande det egna fallet.

Miljöpartiet anser att regeringen bör låta tillsätta en utredning om hur internationella adoptioner bör organiseras, godkännas, kontrolleras och följas upp samt behoven av författningsändringar vad gäller arkiv och dokumentation av adoptioner till Sverige. Det bör även utredas hur stödet till de internationellt adopterade ska se ut och vem som ska vara ansvarig för detta. Det finns i dag möjlighet till stöd för adopterade som söker efter sina rötter, men det behövs även en översyn av behovet av ett särskilt stöd till de som upptäcker att deras adoption har skett på ett felaktigt sätt. Dokumentation om adoptioner ska därför kunna tillhandahållas en adopterad person. Regeringen bör vidta åtgärder på alla dessa områden.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 38, men jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)