Arbetsplenum - Socialtjänstens arbete - 2023-05-03

Herr ålderspresident! Socialtjänstens arbete med att stötta samhällets utsatta har alltid varit viktigt för att enskilda människor och familjer ska få stöd att resa sig ur fattigdom och ges möjlighet att ta makten över sitt liv och för att barn ska få växa upp i trygga familjer där man kan känna hopp om framtiden.

Men svensk socialtjänst ställs inför nya och allt större utmaningar. Sverige är inte längre vad det har varit. Vi har blivit ett land där friheten begränsas och tryggheten tas ifrån människor när rättvisan och respekten för människors liv och värde fullständigt förtrampas av gängkriminella. Vi har blivit ett land som slår rekord i dödsskjutningar, där kampen mot den organiserade brottsligheten är en kamp för att skydda oskyldiga barn från att skjutas ned på öppen gata och där våra lekplatser förvandlas till brottsplatser.

Vi ska därför se till att socialtjänstens arbete med att förebygga och motverka brottsligheten kommer att få en mer framskjuten roll framöver som ett led i vårt samhälles samlade arbete för att göra Sverige tryggare. Kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet ska lagfästas i en ny socialtjänstlag. En nationell social insatsstyrka ska inrättas för att utbilda socialsekreterare i framgångsrika beprövade metoder för att förebygga brott. Denna insatsstyrka ska också finnas som en resurs att sätta in i kommuner där kriminaliteten och våldet har eskalerat eller där socialtjänsten i övrigt är särskilt ansträngd.

Socialtjänsten behöver också utökade befogenheter att besluta om tidiga och obligatoriska insatser för barn och deras föräldrar. Exempelvis bör föräldrarna kallas till ett samtal med socialtjänsten inom 24 timmar efter att ett barn gripits för brott, detta för att föräldrarna ska medverka till insatser till stöd för de unga.

Det är trots allt så att den viktigaste brottsförebyggande faktorn är fungerande familjer och föräldrar som tar ansvar. Starka och trygga familjer förebygger brott och lägger grunden för det trygga samhället. Detta har Kristdemokraterna alltid påpekat. Nu när vi ingår i regeringen satsar vi därför på fler familjecentraler. Föräldrastödsprogrammen byggs ut med målet att de ska finnas i alla kommuner i landet, så att fler föräldrar kan få vägledning när det gäller normer och gränssättning och så att fler barn ska få växa upp i trygga och kärleksfulla hem.

Vi i Kristdemokraterna och våra samarbetspartier har också för avsikt att bryta med den politik som lett till att alltför många människor fastnat i arbetslöshet och utanförskap. Lika självklart som att stödet till de sjuka, de fattiga och samhällets utsatta ska finnas där, lika självklart är det att den som kan jobba inte ligger andra till last utan jobbar och försörjer sig själv. I fortsättningen ska det därför alltid ställas krav på motprestation för försörjningsstöd. Vi måste också säkerställa att det lönar sig bättre att ta ett jobb än att leva på bidrag.

För att vi på allvar ska kunna stärka landets barnfamiljer och förebygga brott behöver fler barn få se sina föräldrar gå till jobbet och fler vuxna få känna den stolthet det innebär att ha ett jobb att gå till, stå på egna ben och kunna försörja sig själv och sin familj. Det är helt enkelt insikten om detta som det handlar om.

Herr ålderspresident! En starkare socialtjänst kräver välutbildade medarbetare som väljer att stanna kvar inom yrket och bidra med sin erfarenhet och kompetens, men det krävs också att personalen kan känna trygghet. Det är därför med stor upprördhet jag har tagit del av den desinformationskampanj som pågår mot socialtjänsten, med anklagelser om att svensk socialtjänst skulle omhänderta muslimska barn som en del av en kamp mot islam.

Denna kampanj har gjort att hoten mot socialtjänsten ökat. Socialsekreterare filmas. Adresser läggs ut. Det handlar i vissa fall om grova våldsuppmaningar - uppmaningar till att elda upp socialkontor, skjuta socialsekreterare eller kidnappa deras barn.

Kampanjen mot socialtjänsten bedrivs bland annat av aktörer i Sverige, men den understöds också av islamister i Egypten, Jordanien och Mellanöstern, i vissa fall med kopplingar till al-Qaida. Syftet är förstås att så splittring i hopp om att bana väg för muslimska parallellsamhällen där extremismen kan gro och att undergräva förtroendet för Sverige som land och vårt demokratiska samhälle.

Kampanjen är en bidragande orsak till att så många som 70 procent av socialsekreterarna i våra utsatta områden enligt Akademikerförbundet SSR blivit utsatta för våld eller hot. Hoten har fått enskilda socialsekreterare att lämna sina socialkontor, och hoten drabbar väldigt många medarbetare och deras familjer.

Därför vidtar regeringen en rad åtgärder för att skydda personalen. Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stärka förmågan att möta påverkanskampanjen. MPF stärker också sin samverkan med myndigheter i andra länder på detta område. Vi ser över möjligheten att få på plats ett starkare skydd för socialsekreterarnas personuppgifter. Straffet för våld eller hot mot tjänsteman ska skärpas, och förolämpning av tjänsteman ska kriminaliseras. Slutligen vill vi att ordningsvakter och kameraövervakning ska få användas i fler fall, exempelvis inom socialtjänstens lokaler.

Herr ålderspresident! Ingen ska få skrämma svensk socialtjänst till tystnad. Svensk socialtjänst och dess medarbetare utför fantastiska insatser för att stärka enskilda människors och familjers ekonomiska och sociala trygghet. Det gäller inte minst arbetet för att fler hemlösa människor ska få egen bostad.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är stolt över regeringens utökade satsning på Bostad först. Det är betydligt lättare att känna hopp och framtidstro och att tro på sin förmåga att förbättra sin situation om man får börja med att känna den trygghet som det innebär att ha ett hem med en säng att krypa ned i om kvällen. Jag ser fram emot att följa arbetet med den nyligen antagna hemlöshetsstrategin noga. Jag ser också fram mot gott samarbete här i riksdagen och med regeringen för att fler människor i Sverige ska få känna den trygghet som det innebär att ha en bostad att kalla sitt hem.

Herr ålderspresident! Jag läste för några år sedan en artikel i UNT om den pensionerade socionomen Kennet Everland. Han arbetade under sitt yrkesliv 42 år som handläggare på socialjouren i Uppsala. Han har torkat blod från golvet för att anhöriga ska slippa se det, tvångsomhändertagit missbrukare som varit en fara för sig själva och tagit hand om små barn som just mist sina föräldrar.

När Estoniafärjan sjönk hade Kennet Everland beredskap i hemmet. Då ringde polisen klockan halv sex på morgonen och bad honom att åka ut och ta hand om en elvaårig flicka vars ensamstående mamma hade drunknat.

En gång hade ett föräldrapar hämtat sitt äldsta barn på Arlanda mitt i natten och krockat på vägen hem. Alla tre dog. Därhemma låg två yngre syskon och sov. Tillsammans med polis tog han barnen till sjukhuset. Han gick där i kulverten med ett föräldralöst spädbarn i famnen. Det glömmer han aldrig.

Vilken trygghet att Kennet varit beredd på nätterna att börja reda i de mest hopplösa situationer. Någon måste göra det, och någon har ofta varit Kennet.

När vi ropar på att samhället ska agera, då är det ofta socialtjänsten som ska göra jobbet. Socialtjänsten är helt beroende av att det finns skickliga socionomer som Kennet, som med utbildning och erfarenhet fattar kloka beslut. Men de ska också med varmt hjärta ge ett mänskligt stöd i omänskliga situationer.

Jag känner ett särskilt ansvar i en debatt som denna då vi diskuterar socialtjänstens arbete. Ger vi sådana som Kennet rätt verktyg? Och framför allt: Ger vi dem som socialtjänsten kommer i kontakt med bästa möjliga förutsättningar i livet?

Herr ålderspresident! Lagstiftning är frusen politik. Socialtjänstlagen är resultatet av en svunnens tids politiska diskussioner. Visst har det gjorts justeringar sedan regeringen 1979 lade fram socialtjänstlagen för riksdagen, men stommen är densamma. Men Sverige är inte detsamma nu som då, på ont och gott. Vi måste ha en helt ny socialtjänstlag för vår tid.

Det får vara slut på duttandet. En helt ny verktygslåda måste till. Vi måste få fler möjligheter att ge stöd tidigt, inte minst för våra barn och ungdomar och för möjligheten att förebygga grov kriminalitet.

Jag längtar till att vi har konkreta förslag att diskutera här i riksdagen. Jag önskar vår socialtjänstminister lycka till i detta arbete. Men med det sagt börjar jag bli otålig.

Det finns ett utrett förslag som legat sedan 2020. Enligt rikspolischefen har vi 30 000 individer kopplade till skjutvapenvåldet. Tre unga tar steget in i gängen varje dag. Det är bråttom. Varför händer inte mer?

Herr ålderspresident! Samtidigt som vi står här i kammaren och diskuterar sitter ett stenkast bort hemlösa människor på bänkarna utanför McDonalds på Centralen. Vi är även deras parlament. Deras liv måste också räknas när vi bygger vidare på Sverige. Vi måste göra mer för att alla ska ha någonstans att bo.

Vi socialdemokrater vill bland annat att regeringen ger förutsättningar för att modellen Bostad först ska införas i hela landet. Det är också viktigt att vi får fram statistik över hemlöshetens utveckling så att vi kan göra rätt saker från riksdag, kommuner och alla dem som måste bidra för att vi ska komma till rätta med hemlösheten.

Herr ålderspresident! Försörjningsstöd ska vara den sista utvägen. Det ska vara en tillfällig åtgärd. Men det är ett viktigt skyddsnät, inte minst för att föräldrar ska kunna ge sina barn mat, kläder, ett tryggt hem, en värdig uppväxt och en sjyst chans i livet.

Det är också viktigt att detta stöd hela tiden prövas mot sin tid. Regeringen bör därför utreda om internet ska ingå i skälig levnadsnivå i riksnormen för försörjningsstöd. Att söka arbete, utbildning och sköta skolan för att kunna hitta en väg till egen försörjning är väldigt svårt utan internet.

För mig som socialdemokrat är samspelet mellan rätt och plikt viktigt. Jag hoppas därför att det lagstiftningsarbete som den socialdemokratiska regeringen inledde för att införa aktivitetsplikt för försörjningsstöd snart blir verklighet. Det handlar om rätt till ett värdigt liv och plikt att göra sitt för att komma i egen försörjning.

Herr ålderspresident! Vem som får pengarna i en relation kan vara oväsentligt vid en utbetalning av till exempel barnbidrag, eller så kan det vara av största betydelse. När någon vill kuva en annan person under sig är ekonomin ett viktigt maktmedel.

Vi socialdemokrater anser därför att regeringen bör se över möjligheten att betala ut försörjningsstödet i två lika stora delar till vuxna i samma hushåll, ett jämställt försörjningsstöd helt enkelt. Vi tycker att det är dags.

Herr ålderspresident! Tyvärr finns det alltför många som med hot, våld och trakasserier angriper personal inom socialtjänsten. Detta är givetvis fullständigt oacceptabelt. Det är farligt för anställda och dem som behöver samhällets hjälp.

Vi vill därför att det ställs krav på att alla kommuner ska ha ett systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier som riktas mot socialtjänstens medarbetare.

Herr ålderspresident! Jag hoppas avslutningsvis att vår socialtjänstminister kan påverka vår finansminister att tänka om kring socialtjänstens resurser. Kommunerna står inför stålbad när regeringen satsar pengarna på stora skattesänkningar för dem med högst inkomster. Till välfärden blir inte mycket över.

I budgeten satsar regeringen 10 miljoner på socialtjänstens brottsförebyggande arbete. Det är 10 miljoner för Sveriges 290 kommuner att dela på. Vi socialdemokrater avsätter i vårt budgetförslag en halv miljard. Det är 50 gånger så mycket. Det skulle ha gjort skillnad på riktigt. Med det yrkar jag bifall till reservation 13.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 16 gällande socialtjänstens arbete. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sverige har en väl utvecklad socialtjänst som är en viktig del av det svenska välfärdssystemet. Det är genom socialtjänsten som vi kan hjälpa dem som har det svårt och behöver vår hjälp som allra mest.

Socialtjänsten har till uppgift att stödja och hjälpa människor i olika livssituationer och är baserad på en lagstiftning som reglerar vad socialtjänsten får och inte får göra. En viktig princip inom socialtjänsten är att den ska vara till för alla som behöver hjälp, oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet och sexuell läggning.

Herr ålderspresident! Vi kan inte fortsätta att blunda för de problem som finns inom socialtjänsten. En av de största utmaningarna är just kompetensbristen inom socialtjänsten. Det leder till en hög arbetsbelastning för de anställda som är kvar och en sämre kvalitet på de tjänster som erbjuds. För att lösa detta problem måste vi se till att det finns kompetens inom socialtjänsten som kan vara till stöd för kommunens invånare.

Herr ålderspresident! En annan utmaning är att många av dem som behöver hjälp från socialtjänsten faller mellan stolarna. Det beror på stuprör som finns mellan olika myndigheter eller på att socialtjänsten inte har resurser för att ge den hjälp som behövs. Det behövs framgent en samverkan mellan olika myndigheter. Vi måste se till att socialtjänsten fungerar på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Herr ålderspresident! Vi måste se till att socialtjänsten blir mer effektiv och resultatfokuserad. Det är viktigt att de insatser som vi gör faktiskt leder till en förbättring för de personer som behöver hjälp. För att uppnå detta måste vi se över hur socialtjänsten organiseras och hur resurserna används. Rätt saker är viktigare än många - ibland för många - anställda.

Herr ålderspresident! Varje individ har rätt till en trygg och stabil tillvaro, oavsett bakgrund eller livssituation. Familjehemmen är en viktig del i detta. De ger barn och unga som av olika anledningar inte kan bo hos sina biologiska föräldrar en chans till en trygg och kärleksfull uppväxt. Genom att ge ett barn eller en ungdom ett stabilt hem och en familj att tillhöra kan vi hjälpa till att skapa en positiv framtid.

Regeringen tillför nu 50 miljoner kronor i vårändringsbudgeten och avsätter ytterligare 50 miljoner kronor för att stärka subventionen av familjehemsplaceringar under 2023.

Herr ålderspresident! Jag kommer från Mora i Dalarna. Under förra mandatperioden började socialtjänsten att arbeta aktivt med att rekrytera familjehem i högre grad än tidigare. En speciell dag togs fram för detta ändamål: Familjehemsdagen. Familjehem som fanns i kommunen erbjöds att komma till denna dag, som var fylld av föreläsningar. Men också de som var nyfikna på att bli familjehem, jourhem, kontaktfamilj eller kontaktperson fanns med.

Flera saker behöver göras för att vi ska få fler kvalitativa placeringar inom hela den sociala barn- och ungdomsvården. Socialstyrelsen får nu ett förstärkt uppdrag att informera om hur man blir familjehem eller jourhem för att det ska bli en ökning av antalet familjehem i landets 290 kommuner.

Herr ålderspresident! I mitten av april besökte jag ett företag i Falun - ett mycket spännande företag som arbetar med öppenvård för ungdomar och stöd till familjer. Detta är ett komplement till den kommunala öppenvården, och företaget samverkar med Högskolan Dalarna för att se vilken effekt behandlingen ger. De använder sig av motiverande samtal med ungdomarna samtidigt som föräldrarna får göra sin del och får i egen läxa att göra uppgifter digitalt på hemmaplan.

Herr ålderspresident! Sveriges kommuner ska framgent kunna erbjuda medborgarna det stöd och den service de behöver. Därför känns det tryggt att regeringen kommer med en proposition under 2024 med en ny socialtjänstlag. Det kommer att ge kommunerna det lagstöd de behöver för att arbeta mer kunskapsbaserat och förebyggande.

Jag vill rikta ett tack till all socialtjänst i hela Sverige för det arbete ni gör, för det spelar faktiskt roll.

I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 16 Socialtjänstens arbete. Jag vill börja med att säga att vi i Sverigedemokraterna står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 3.

Herr ålderspresident! Socialtjänsten spelar en viktig roll i samhället. Den är en av hörnstenarna i vårt välfärdssystem med uppdrag att stödja och hjälpa människor i olika situationer och skapa förutsättningar för en trygg och hållbar tillvaro.

En grundläggande del av socialtjänstens arbete är att skydda och hjälpa de mest utsatta och sårbara i samhället: barn och ungdomar som far illa, äldre personer som behöver omsorg och personer som lever i misär eller utsatthet. Socialtjänsten är ofta det sista skyddsnätet för dessa människor och spelar en avgörande roll för att ge dem den hjälp och den trygghet de behöver.

Socialtjänstens arbete med att förebygga en ogynnsam utveckling, minska risken för omfattande social problematik bland barn, unga och familjer, stärka förmågan och möjligheten till social delaktighet för människor i ekonomiskt och socialt utsatta situationer samt stärka skyddet för utsatta barn, unga och vuxna är av oerhört stor vikt.

I första hand har individen själv eller hans eller hennes vårdnadshavare ett eget ansvar. Men i de fall detta brister och individen är i behov av hjälp för att få sina behov tillgodosedda eller om individen far illa eller riskerar att fara illa ska samhället finnas där och träda in. Målet är att alla barn ska få växa upp under trygga förhållanden. Vi ska främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, motverka kriminalitet, missbruk och utanförskap och upptäcka och skydda utsatta för våld och hedersrelaterat våld och förtryck.

Här behöver både skola, hälso- och sjukvård, polis, frivilligorganisationer och andra offentliga och privata institutioner samverka med socialtjänsten. Inte minst behöver föräldraansvaret stärkas.

Herr ålderspresident! Vikten av samordnade tidiga och förebyggande insatser kan inte nog understrykas. Genom att förebygga sociala problem kan vi undvika att människor hamnar i ett destruktivt leverne med kriminalitet och missbruk. Det ger inte bara en vinst för den enskilde och dennes anhöriga utan för hela samhället. Det är samtidigt också en besparing på samhällskostnaderna på lång sikt, eftersom det är betydligt mindre kostsamt att förebygga problem än att hantera dem när de har vuxit sig stora.

Det kan exempelvis handla om att erbjuda stöd och rådgivning till föräldrar, barn och unga eller hela familjer och att socialtjänsten ökar närvaron där målgrupperna finns, som på BVC, öppna förskolor och i skolor.

Det kan också handla om att stärka skolan och skolpersonalens arbete genom att inrätta skolsociala team eller att stärka elevhälsan, som Sverigedemokraterna i andra sammanhang pratar mycket om. Det är trots allt i skolan de unga spenderar mycket av sin tid. Men då är det också viktigt att resurserna finns tillgängliga och att de unga inte möts av en lapp på dörren hos kuratorn om att barnet är välkommen tillbaka om en vecka när kuratorn är på plats.

Personal inom förskola och skola, med flera verksamheter, behöver ha kompetens som möjliggör att de uppmärksammar barn och signaler hos barn som far illa på olika sätt. För att socialtjänsten ska kunna utföra sitt viktiga arbete behövs både resurser och kompetens. Det handlar då inte bara om ekonomiska resurser utan också om att satsa på kompetensutveckling av personal och metoder och forskning inom området. Sverige har i stort varit bra på forskningsområdet, men här ser vi att man behöver fortsätta arbetet.

Tyvärr möter socialtjänsten många utmaningar och hinder i sitt arbete. Socialtjänsten är i dag satt under hård press. Personalen inom socialtjänstens olika verksamheter uttrycker oro över att inte räcka till och att inte kunna utföra sitt arbete på ett kvalitativt sätt, samtidigt som det är många i vårt samhälle som behöver hjälp och insatser.

Med en hög arbetsbelastning ökar stress, oro och press, och därutöver ska viktiga livsavgörande beslut fattas under dessa förhållanden. I Socialstyrelsens lägesrapport 2023 för individ- och familjeomsorg skriver man att tillgången på socionomer med yrkeserfarenhet är bristfällig. Under 2022 svarade 77 procent av arbetsgivarna att det var brist på arbetssökande med yrkeserfarenhet, vilket är oroväckande.

Vi i Sverigedemokraterna menar att det finns en rad åtgärder här som behöver vidtas, och vi har förslag på området. Bland annat bör regeringen verka för att socialförvaltningen som arbetsgivare ska arbeta för en ökad kontinuitet för att bibehålla viktig erfarenhet inom socialförvaltningen.

Vi menar också att regeringen bör överväga en nationell specialistutbildning för landets socialsekreterare som arbetar med barn och unga i syfte att verka för rättssäkra utredningar och bedömningar. Genom att man exempelvis inför specialistsocionomer med barn och unga som inriktning ökar man kompetensen hos socialsekreterarna och ger redan erfarna socialsekreterare en karriärväg där kvalificerade socialsekreterare får större ansvar och därmed en stärkt lönebild.

Vi i Sverigedemokraterna ser även ett behov av att avlasta socialsekreterarna genom att det införs socialtjänstassistenter som kan ta över en del av socialsekreterarnas arbetsuppgifter och avlasta dessa. Vi behöver ge verktyg för att socialtjänsten ska kunna utföra ett kvalitativt arbete och att medarbetarna orkar stanna kvar i yrket.

Vi anser vidare att regeringen bör se över om det ska ställas samma legitimationskrav på myndighetsutövande medarbetare i socialt arbete som i dag finns inom till exempel medicinska yrken och bland lärare.

Herr ålderspresident! Risken att utsättas för hot och våld har ökat. Socialtjänstens medarbetare är efter en allvarlig desinformationskampanj, där man bland annat sprider att socialtjänsten tar muslimska barn för att sekularisera dem, extra utsatta. Risken finns därför att medarbetarna avvaktar med nödvändiga beslut eller att besluten i värsta fall uteblir. Här måste krafttag tas för att få bukt med detta.

Hot och våld mot myndighetsutövande personal, inte bara inom socialtjänsten utan också inom polisen, rättsväsendet och andra offentliga institutioner, är ett växande problem som får allvarliga konsekvenser för hela samhället. Det här är oacceptabelt.

Jag är därför glad att Sverigedemokraterna tillsammans med övriga regeringspartier i Tidöavtalet kommit överens i en rad viktiga frågor för att ta krafttag mot eskaleringen av våldet och kriminaliteten i samhället och även för att stärka det straffrättsliga skyddet för bland annat socialtjänstpersonal. Detta är frågor som vi i Sverigedemokraterna rakryggat och i motvind har drivit under många år, när andra partier varit naiva. Nu ser vi resultatet.

Mer än var tredje socialsekreterare uppger att de utsatts för hot eller våld. Vi i Sverigedemokraterna anser därför att arbetsgivare bör utveckla och samordna riskbedömningar inför besök och hotfulla situationer och att regeringen i det arbete som redan görs bör vidta ytterligare åtgärder för att uppnå detta.

Som jag tidigare nämnde är det förebyggande arbetet av oerhörd vikt. Sverigedemokraterna och övriga regeringspartier är överens om att det brottsförebyggande arbetet ska prioriteras och att socialtjänstlagen ska reformeras. Det brottsförebyggande arbetet och arbetet med att ta människor ur kriminalitet ska tydliggöras och lagfästas.

Häri finns en rad viktiga åtgärder. Bland annat ska en nationell social insatsstyrka inrättas, som ska förmedla beprövade metoder för att förebygga brott och utbilda socialsekreterare i att hantera unga som begår brott eller är i riskzonen för att begå brott. Vi inför också en reformerad socionomutbildning där kriminalitet bland ungdomar görs till en obligatorisk del i utbildningen, en skyldighet för socialtjänsten att kalla föräldrar till barn som begått brott till samtal inom 24 timmar samt ändringar i socialtjänstlagen för att ge socialtjänsten utökade befogenheter att besluta om tidiga och obligatoriska insatser för barn eller deras vårdnadshavare, så kallat mellantvång. Ja, det finns en rad förslag som vi stöder.

Herr ålderspresident! Detta är som sagt viktiga och nödvändiga åtgärder. Vi hoppas och tror att de kommer att ge goda resultat, men det återstår såklart mycket för att uppnå målen. Vi har alla ett viktigt uppdrag här, och jag är glad över att vi är ett engagerat utskott som ser dessa frågor som viktiga.

Jag är glad över att vi Tidöpartier även är överens om fler viktiga frågor - exempelvis beroendevården, där personer med missbruk ska få en mer sammanhållen vård och behandling. I det ska också regionerna ta ansvar, vilket är efterfrågat ute i många kommuner. Stödet för anhöriga ska utvecklas, bland annat genom en stödlinje.

Vad gäller frågor om ekonomisk försörjning är det även här i första hand den enskildes ansvar, men för dem som av någon anledning inte själva kan försörja sig ska det finnas ett skyddsnät. Tanken måste dock vara att det ska vara tillfälligt och att det ska finnas rimliga krav. I enlighet med Tidöavtalet ska det också införas ett tydligt och anpassat aktivitetskrav i hela Sverige i syfte att motverka långvarigt bidragsberoende. Meningen är att alla som kan ska vara med och bidra.

Herr ålderspresident! Det finns så mycket att säga i dessa viktiga frågor att jag skulle kunna stå här i timmar och prata. Men tiden är begränsad och jag har redan överskridit min anmälda talartid, så jag stannar här.

Herr ålderspresident! Ledamoten pratar väldigt varmt om socialtjänsten och hur viktig den är, men ledamoten tillhör också ett parti som står bakom den budget vi nu har att förhålla oss till i Sverige. Där valde regeringen med stöd av Sverigedemokraterna att lägga 10 miljoner kronor på satsningar hos socialtjänsten ute i kommunerna - 10 miljoner att dela på för alla 290 kommuner i Sverige. Vi socialdemokrater gjorde i vårt budgetförslag en satsning på en halv miljard, det vill säga 50 gånger så mycket.

Min fråga till Carita Boulwén blir därför: Är ledamoten nöjd med den budget vad gäller socialtjänsten som regeringen har lagt fram tillsammans med Sverigedemokraterna?

Herr ålderspresident! Tack för din fråga, Gustaf Lantz!

Självklart finns det mycket mer man skulle önska och mycket mer man borde kunna göra. Sedan är pengar faktiskt inte allt, utan det handlar om att förändra arbetssätt och att med tidiga insatser förebygga stora kostnader framöver, vilket jag även sa i mitt anförande.

Min fråga till Socialdemokraterna blir då: Hur kommer det sig att ni satsar dessa stora summor när ni är i opposition? Varför satsade ni inte dem när ni hade möjlighet att göra någonting åt detta? I den budget vi nu har satsar vi dubbelt så mycket som ni gjorde när ni satt i regeringsställning. Frågan går alltså tillbaka till Gustaf Lantz.

Herr ålderspresident! Det blir lätt som i Jeopardy när man diskuterar med sverigedemokrater: Helt plötsligt är det någon annan som ställer frågan och någon annan som ska svara. Men jag svarar gärna på det.

Vi socialdemokrater har alltid haft ett stort fokus på det förebyggande arbetet, på den gemensamma välfärden och på socialtjänsten. Vi har gjort väldigt mycket. Det är bara att titta i historieböckerna. Men nu är det faktiskt en sverigedemokratiskt styrd regering, även om Sverigedemokraterna inte sitter i den, som har ansvaret.

Jag kan bara konstatera: Hur hanterade vi välfärden under coronapandemin? Vi såg till att kraftsamla och avsätta resurser så att vi inte skulle få ett ekonomiskt moras. Hur hanterade högern finanskrisen 2008? Då hade vi en arbetsmarknadsminister i Sven Otto Littorin som dystert konstaterade att det skulle bli ett "skitår".

Detta kan vi nu se i välfärden. Det är inte bara speciella satsningar på socialtjänsten som blir avgörande för hur ungdomar och barn ska hållas borta från kriminalitet, hur människor ska kunna leva ett värdigt liv och hur barn ska kunna ha en trygg uppväxt. Det handlar om att ha en fungerande välfärd i stort, att kommunerna har egna resurser att satsa på socialtjänsten men också på skolan och andra insatser. Där har regeringen återigen visat att man inte tillför de resurser som behövs.

Vi socialdemokrater kan stolt säga att vi satsar dubbelt så mycket som regeringen på välfärden i generella statsbidrag. Regeringen kanske skulle ha gjort det om det inte hade legat lägre på prioriteringslistan. I stället gör man stora skattesänkningar för dem som tjänar mest. Det är de som är vinnarna i den här högerbudgeten.

Herr ålderspresident! Som jag nämnde i mitt anförande har vi en rad insatser för att motverka det som tidigare regering, med andra ord Socialdemokraterna, har orsakat. Det går inte att undvika att se vilka resultat er förda oansvariga politik har lett till. På grund av den står vi med ofantliga problem att lösa.

Med Sverigedemokraterna som regeringsunderlag känner jag att vi har alla möjligheter att så småningom komma till rätta med dessa problem, om vi får tiden framöver. Det är åtgärder som krävs för att komma till rätta med dem, och vi har ambitionen att göra det.

Herr ålderspresident! Jag står här för att helt kort sammanfatta: Detta är nog bland de absolut viktigaste uppgifter ett samhälle har. Väldigt mycket klarar vi människor själva, ska vi få råda över själva och ska vi få styra själva. Men när det brister under livet, under kortare tid eller längre, herr ålderspresident, måste samhället finnas där.

Vi har länge haft brister. Vi har förbättrat dem steg för steg, men många saker finns kvar att göra.

Det handlar inte minst om vuxna människor i hemlöshet. Där är metoden Bostad först äntligen på väg, så att man slipper välja att först vara hemlös och bli av med sitt beroende för att sedan få en bostad. Det handlar också om bättre insatser för beroendevården och bättre stöd för människor som behöver en ny chans i livet.

Det handlar förstås även om barn som far illa, herr ålderspresident. Det är ofta barn som är barn till någon som själv farit illa som liten och som sedan blivit en vuxen förälder som inte mäktar med. Det krävs ganska stora synvändor i vårt sätt att se på föräldrarätt och barnens rätt för att sätta barnens rätt först. Det gäller till exempel mellantvång, att föräldrar ska kunna tvingas till vård om deras agerande, deras sjukdomar och deras problematik ställer till det för deras barn och utsätter dem för fara.

Men det ska också finnas möjligheter för samhället att hjälpa barnet när föräldrarna inte vill det, utan att för den skull släppa fokus på att det finns ett problem i sig när föräldrar inte vill att deras barn ska få stöd. Mellantvång behövs, och nu är det på väg.

Herr ålderspresident! Brottsförebyggande insatser på bred front är också på väg. Det är jag väldigt glad över. Det handlar om en reformerad socialtjänst med fokus på de problem vi ser tydligt i vårt samhälle i dag men som kanske inte var lika uppenbara när socionomutbildningen en gång lades upp. Det handlar om att stärka lärares möjligheter och möjligheten till föräldrastöd så att föräldrar klarar mer. Det handlar om sociala insatsstyrkor, som ser till att barn inte behöver åka av vägen utan kan bli vuxna individer, växa som människor och själva klara sina liv.

Det handlar också om bättre tillsyn och bättre verktyg för att upptäcka brister när vi som samhälle tar över ansvaret för ett barn men det ansvaret inte håller fullt ut.

Herr ålderspresident! Vad vi än gör på den här fronten får vi inte glömma att allt detta, samtliga våra beslut, förutsätter att vuxna människor i barnets närhet, eller i den vuxnes närhet när en vuxen far illa, vågar fatta beslut och kliva in och hjälpa. Det gör det helt oundgängligt med insatser mot hot, mot våld, mot förolämpningar och mot sätt att skapa rädsla hos socialtjänsten och socionomer.

Oavsett kunskap, metoder och möjligheter är det klart att den vuxna som hånas eller skräms inte kommer att kunna hjälpa någon att komma på rätt köl. Därför är jag glad över det arbete som nu är på väg. Det handlar om en lagrådsremiss, för att skärpa den straffrättsliga påföljden när människor i socialtjänsten utsätts för hot och våld. Det handlar om tilläggsuppdraget till utredaren för att se till att även förolämpning måste bli ett brott som leder till helt andra konsekvenser än i dag.

Slutligen vill jag säga - det låter kanske lite tröstlöst - att jag tror att mycket av det vi gör i denna kammare och som människor gör inom socialtjänsten och i skolan för de barn som har det allra svårast många gånger kan kännas lite som Sisyfos knuffande av den där stenen uppför kullen. Jag tänker att det enda sättet för oss att få upp denna sten är att göra som Albert Camus sa: Vi måste tänka oss Sisyfos lycklig när han gör det.

Vi får inte ge oss. Vi måste tänka att det är värt vartenda försök, vartenda beslut vi fattar här, varenda debatt vi har och når en majoritet i fråga om åtgärder och varenda insats som gör att socialtjänst, lärare och föräldrar får lite bättre möjligheter att ge människor en friare framtid.

Herr ålderspresident! Det är med blandade känslor jag lyssnar på ledamoten Lina Nordquist. Jag blir glad av att höra en sund socialliberal tala om det starka samhället när människor har det som svårast. Men jag blir också lite ledsen när jag tänker på vilka saker vi hade kunnat göra tillsammans. Tänk om vi hade fått sitta och vända och vrida på hur vi skulle få samhället att gå i rätt riktning.

Jag tänker till exempel på det förslag som vi socialdemokrater nu har lagt fram vad gäller jämställdhet i försörjningsstödet, om att kunna betala ut till både mamman och pappan. Då kan man säkerställa att det inte blir en onödig maktbalans eller ett medel för att undertrycka någon annan.

Jag har haft samtal med liberaler när jag har pluggat i Uppsala eller suttit i kommunfullmäktige. Det har varit skönt att det har funnits samsyn om vikten av jämställdhet och mycket annat.

Herr ålderspresident! Problemet är att Lina och hennes parti har valt att regera tillsammans med Sverigedemokraterna och andra borgerliga partier. Nu syns väldigt lite av det som Lina Nordquist talar om, det starka samhället. Man kan också titta på hur budgeten ser ut. Vi satsar 50 gånger mer på socialtjänsten.

Min fråga i det här fallet gäller jämställd utbetalning. Hur kommer det sig att Liberalerna röstar emot att deras regering ska titta på den möjligheten? Vore det inte, som ett feministiskt parti, rimligt att bara titta på det?

Herr ålderspresident! Jag tackar för utläggningen och den korta frågan på slutet.

Till att börja med vill jag apropå budget, pengar och andra saker säga att alla pengar i världen är till ingen nytta för ett utsatt barn om föräldrarnas rätt går före barnens rätt. Vi måste också se vad pengarna går till. Vi måste se att förebyggande är bättre än repressivt när det är för sent. Vi måste se att barnet aldrig någonsin ska behöva anpassa sig efter föräldrarätten när det inte är bra för barnet.

Vad gäller jämställt försörjningsstöd ska man, vilket många kommuner också gör, självklart betala ut pengar till kvinnan, till mannen eller till båda. Det beror på vad som är bäst för den familjen. Men många rapporter visar att när en person i familjen inte klarar av sin egen ekonomi är det jämställda försörjningsstödet inte det som behövs för en familj i verkligheten. Det spelas bort eller dricks bort. Pengarna rinner mellan fingrarna, och efter två dagar är det en lång månad kvar men inte mycket på bankkontot. Det som ser fint ut på papperet kan ibland vara det som tippar omkull en familj helt och hållet.

Jag vet inte om ledamoten minns det, men det var precis de samtalen vi förde under januariavtalet, när socialdemokrater och liberaler samarbetade mer formellt. Ett jämställt försörjningsstöd på papperet kan just därför innebära att många familjer hamnar mer i kläm.

Avslutningsvis vill jag säga att jag verkligen hoppas att vi kan samarbeta. Jag tror att alla åtta partiers synpunkter måste höras, och vi andra måste lyssna extra mycket på alla de synpunkter som är kloka. Det är så vi bygger ett samhälle starkt. Det gör vi inte genom att arbeta mot varandra utan genom att ta de bästa idéerna från var och en av oss.

Herr ålderspresident! Det kan låta klokt och bra att ta de bästa synpunkterna från varandra. Men i praktiken ser vi väldigt lite liberal politik i den politik som regeringen för. Det är bara att titta på detta område, socialtjänsten. Vi satsar alltså 50 gånger mer, en halv miljard. Den här regeringen prioriterar helt andra saker.

Det är alltid svårt att få ett tydligt besked. Vad är den stora vinsten för de socialliberaler som valde att lägga sin röst på Liberalerna när de tittar i Tidöavtalet? Och framför allt, vad har Liberalerna fått igenom som de inte hade fått igenom i ett samarbete med mer anständiga partier? Det hade verkligen kunnat innebära att prata och se vad som är bra för våra medlemmar och för dem som har ett socialliberalt hjärta i vår tid.

Jag tror att de känner sig besvikna, precis som att man i EU-parlamentet har reagerat med kraft mot att ett liberalt parti har lierat sig med högerpopulister. Jag känner mig besviken, och jag vet att många som är till höger om mig känner sig besvikna. Men de är välkomna till Socialdemokraterna.

Herr ålderspresident! Nu tror jag att det blev lite snubbelpudding här. Den breda bruna penseln passar inte riktigt in när det handlar om socialtjänstens arbete.

I mitt anförande nämnde jag bara några av alla de insatser som denna regering genomför. Det handlar om Bostad först, vilket Socialdemokraterna inte alls ville ha men som ett tillkännagivande från förra mandatperiodens riksdag med Liberalerna tvingade fram. Det handlar om att se till att ingen som arbetar i socialtjänsten ska behöva vara rädd för att utsättas för hat eller hot eller att förolämpas utan att de verkligen kan skydda de personer som har de allra största behovet av skydd. Det handlar om att se till att sociala insatsstyrkor - som inte går klädda i stålhätta utan helst i toffla - kan lyfta människor och ge dem luft under vingarna långt innan de ens riskerar att falla omkull. Det handlar om otroligt stora insatser för skolan, för det finns inget bättre vaccin mot en mörk framtid än en riktigt bra skolgång.

Hur mycket ledamoten än diskuterar pengakranen eller de inflationshämmande åtgärderna - för märk väl, det är inflationen som gör människor riktigt fattiga, inget annat - och hur mycket han än tjatar om dessa kronor går det inte att komma runt att den här regeringen förebygger problem och att många av de tillkännagivanden som nu genomförs stod Liberalerna bakom, men inte Socialdemokraterna.

Herr ålderspresident! I dag har vi samlats här för att debattera ett av våra absolut viktigaste områden. Socialtjänsten är nämligen den instans i vårt samhälle där hela vår värdighet vilar. Ett land är varken stoltare, starkare eller mäktigare än hur det tar hand om sina medborgare. Det är i insatserna vars syfte är att se till att vi alla har rätt till ett fint liv som vi visar vilka vi verkligen är.

Dessvärre krävs inte mycket mer än en promenad genom någon av våra större städer eller en tur på tunnelbanan här i Stockholm för att se att samhället fundamentalt misslyckats med en av de mest primära grunderna: att se till att varje människa har ett eget hem. I vårt rika land sover människor av kött och blod i trappuppgångar, på madrasser under broar, i tunnlar och under enkla presenningar i våra parker. I isande kyla, piskande spöregn och till och med i snöstorm ligger mänskliga kroppar utlämnade till högre makter som avgör om de ska klara sig genom natten. Deras dröm är att det nästa natt ska ske ett mirakel, såsom att någon glömt en port eller ett cykelrum öppet, så att de får en natts sömn i värme.

För några år sedan träffade jag en man vid namn Kalle. Han hade tvingats till ett liv i hemlöshet och tog med oss en natt för att visa hur verkligheten ser ut för en människa som tvingas leva på gatan. Jag mår fortfarande fysiskt illa när jag tänker på allt han visade upp, de vidriga berättelserna han berättade om hur samhället mött honom, skadorna hans kropp lidit och våldet han utsatts för - hur han till exempel flera gånger blivit väckt av att en förbipasserande överförfriskad person helt sonika uträttat sina behov rakt över hans kropp.

På den naiva frågan från mig om vad han tyckte var värst med att vara hemlös svarade han efter lång eftertanke: Det är att jag är så fruktansvärt mörkrädd. Kanske har inga ord gjort så tydligt att hur vi än vrider och vänder på det är vi alla människor. Kalles lidande känns inte på något vis annorlunda för honom än vad det skulle göra för dig eller för mig.

Herr ålderspresident! För dem som inte ser alla människors lika värde eller helt saknar empatisk förmåga är det kanske lätt att låta detta djupa och högst inhumana politiska misslyckande skyllas på den enskilda individen. De ser personen som en missbrukare som på något för mig helt obegripligt sätt själv skulle valt detta tortyrliknande liv eller som någon som helt enkelt har sig själv att skylla. Om man är en av dem är det hög tid att tänka om, för inte ens de kommer undan den råa verkligheten.

Faktum är att Sverige de senaste åren har skapat en växande strukturell hemlöshet. Fler och fler ensamstående kvinnor, barnfamiljer, pensionärer och lågavlönade har fått det allt svårare att hitta en egen bostad eller att ha råd att bo kvar i sitt hem. Samtidigt ökar antalet barnfamiljer som vräks och därmed riskerar att hamna i hemlöshet. I nuläget är det oftast inte ute på gatan tillsammans med Kalle vi hittar dem, men deras tillvaro är inte så hemskt långt därifrån.

Jag undrar helt ärligt om människor i det här landet verkligen förstår vilka oerhörda konsekvenser den rådande bostadsbristen i kombination med vårt sönderslagna välfärdssamhälle faktiskt kan ge. Jag undrar om ni här i kammaren vet om att ensamstående mammor flyttar runt mellan olika vandrarhem eller hotell i väntan på en bostad eller att det finns barn som inte vet från vecka till vecka var de ska vakna och äta sin frukost eller om de kommer somna i samma säng. Jag undrar om ni vet att orsaken kan vara att de helt enkelt har för lite pengar för att komma in på den vanliga bostadsmarknaden, att de blivit sjuka eller förlorat sitt jobb. Jag undrar om ni här förstår att det finns pensionärer som tvingas bo på tillfälliga boenden för att de inte klarar sin ekonomi för att pensionen helt enkelt är för låg.

Men detta är verkligheten i dagens Sverige. Över 15 000 barn lever i vårt land utan en varaktig bostad. Tro mig, ingen av dem har hunnit göra sig skyldig till ett liv utan grundläggande trygghet.

Herr ålderspresident! I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slås fast att rätten till bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. Även av den svenska regeringsformen framgår att det allmänna ska trygga rätten till bland annat en bostad. Men i verklighetens Sverige förvägras alltså allt fler rätten till ett eget hem. Den ekonomiska krisen tillsammans med regeringens obefintliga bostadspolitik kommer inte att bättra på denna utveckling.

Kan någon i den här kammaren förklara för mig hur man i ett läge där såväl bostadsbrist som hemlöshet är ett lavinartat växande problem kan fortsätta att låta vräkningar av barnfamiljer öka? Faktum är att den nuvarande regeringen till och med vill att fler barnfamiljer ska vräkas. Hur går det ihop med alla vackra ord i utskottet om att stå upp för barns rättigheter? Kan någon förklara för mig hur detta går ihop med barnkonventionen, som nu är svensk lag?

Vi i Vänsterpartiet har länge kämpat för en bostadspolitik för folket med ökat bostadsbyggande, stärkt allmännytta och hyror som människor har råd med. Det visade om inte annat vår framgångsrika strid för att stoppa marknadshyrorna. Vi har omfattande politiska förslag där alla människor, oavsett vilka de är, ska ha rätt till ett hem. Det är helt grundläggande för att Sverige ska vara ett värdigt land. Vi kräver att regeringen omedelbart stoppar alla vräkningar av barnfamiljer. Inget barn ska växa upp utan ett riktigt hem. Vidare menar vi att regeringen ska genomföra en nationell kartläggning av hemlöshet och en nationell strategi med en tydlig nollvision för att ingen ska vara hemlös. Sist men inte minst anser vi att regeringen ska se till att Bostad först-modellen ska bli norm över hela landet.

Herr ålderspresident! Ett land är aldrig starkare, stoltare eller vackrare än hur det tar hand om sina medborgare. Att se till att ett land kan erbjuda sitt folk ett hem att bo i är det mest grundläggande vi kan begära av en regering.

Jag yrkar bifall till reservation 18.

Herr ålderspresident! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4 under punkt 2, Utveckling av socialtjänstens arbete.

Det har under våren varit mycket debatt och diskussion om hur det står till med vården av barn och unga som far illa i samhället. Alltid när ett barn far illa är det den kommunala socialtjänsten som ska gå in och hjälpa barnet till trygga omständigheter. Det kan handla om stödinsatser till föräldrar, barn eller familj, men det kan också handla om att placera barnet utanför det egna hemmet för att trygga dess säkerhet och uppväxtvillkor för längre eller kortare tid.

Vanligtvis sker detta i ett familjehem och med de biologiska föräldrarnas samtycke, men det kan också ske med stöd av LVU. Om det finns särskilda behov kan placeringen ske i ett HVB-hem eller för en kortare tid hos Statens institutionsstyrelse.

De formella besluten kan fattas av domstol eller socialnämnd beroende på vad det handlar om, men bakom besluten finns alltid en medarbetare i socialtjänsten som har utrett ärendet, har pratat med barnet, föräldrarna och kanske skolan och har tagit ställning till vad som är bäst för att det enskilda barnet ska få bättre förutsättningar med sig i livet. Därför är det också viktigt att dessa medarbetare har goda förutsättningar i sitt arbete och att de befinner sig i en lärande organisation.

Fru talman! Centerpartiet ser ett behov av att skapa bättre förutsättningar för den som jobbar inom socialtjänsten men också av att utveckla de metoder som socialtjänsten använder sig av. Vi menar att det behövs en kompetenssatsning för medarbetare i socialtjänsten. Det handlar bland annat om att möjliggöra vidareutbildningar och specialutbildningar inom socialtjänstens område samt deltagande i forskningsprojekt för att skapa mer evidensbaserade metoder inom området. Det behövs också bättre möjligheter till specialisering och till karriärtjänster på ett liknande sätt som skett för sjuksköterskor inom vård och omsorg och för lärare inom skolans område.

Tyvärr saknar många av de metoder som används inom svensk socialtjänst i dag vetenskaplig förankring och evidens. Detta hade varit en fullständig omöjlighet inom vården men är tyvärr vanligt vad gäller många av de metoder som används inom socialtjänsten. Det kan handla om vilka metoder som används vid samtal med barn för att dokumentera deras situation, om valet av stödinsatser och deras effektivitet eller om lämpligheten av kontakt med de biologiska föräldrarna.

I alla dessa fall är det viktigt att man använder metoder och beslutsstöd som är vetenskapligt förankrade och evidensbaserade samt att det kontinuerligt kopplas följdforskning till det arbete som pågår inom socialtjänstens område. Det behöver inte betyda att de metoder som används i dag är dåliga eller felaktiga, men det behövs ett vetenskapligt underlag för att veta vad som är rätt och vad som är bäst att göra. Detta arbete behöver göras nu. Det räcker inte att hänvisa till en ny socialtjänstlag i en något oklar framtid.

Fru talman! Ett problem som socialsekreterare tvingas möta är hot, våld och trakasserier från anhöriga som kanske inte är nöjda med de beslut som fattas. Det har blivit ett allt större problem och är naturligtvis helt oacceptabelt, dels för att det skapar en otrygg arbetsmiljö för dem som är utsatta, dels för att det kan leda till en påverkan på de beslut som behöver fattas.

Centerpartiet menar att det behöver införas ett krav på alla kommuner att ha ett systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier riktade mot socialtjänstens medarbetare. Socialstyrelsen behöver få ett samordnande ansvar för frågorna.

Dessa problem har dessutom underblåsts av de desinformationskampanjer som riktats mot svensk socialtjänst med ryktesspridning om hur barn tvångsomhändertas i Sverige på godtyckliga grunder eller av religiösa och kulturella skäl. Arbetet med att motverka dessa kampanjer pågår med hjälp av Socialstyrelsen och Myndigheten för psykologiskt försvar. Det är en viktig del för att skapa en trygg och säker miljö för socialtjänstens medarbetare men också för att skapa legitimitet för de beslut som fattas.

Socialtjänstens medarbetare har en nyckelposition om vi ska klara av att möta de samhällsutmaningar som finns med utanförskap och ett allt sämre psykiskt mående bland många, men då måste också medarbetarna ges rätt förutsättningar. Målet måste vara att sätta in sociala insatser i god tid och av rätt sort för att förhindra att barn och unga hamnar i missbruk, kriminalitet, självskadebeteenden eller psykisk ohälsa.

Fru talman! Centerpartiet menar att detta kräver en uppgradering inom socialtjänsten med bättre möjligheter till kompetensutveckling, bättre möjligheter till specialutbildningar och karriärtjänster och större koppling till forskning och evidensbaserade metoder. Framför allt måste det ske under trygga och säkra arbetsförhållanden. Om socialtjänsten fungerar bra kommer också samhället att fungera bättre.

Fru talman! Dagens debatt spänner över ett väldigt brett område. Liksom flera föregående talare tänkte jag framför allt fokusera på frågan om hemlöshet. Där finns det mycket kvar att göra innan Sverige lever upp till den mänskliga rättigheten att alla har rätt till bostad.

Det finns många orsaker till att personer lever i hemlöshet, men allt fler gör det på grund av att det helt enkelt råder brist på tillgängliga bostäder till en rimlig kostnad, så kallad strukturell hemlöshet. I en rapport av Socialstyrelsen från 2017 uppskattas att mellan 10 500 och 15 000 barn var hemlösa vid en given tidpunkt, antingen mer permanent eller växelvis.

Kommunerna har i dag ett bostadsförsörjningsansvar som innebär att det är kommunens uppgift att planera så att det byggs tillräckligt med bostäder. Däremot innebär det inte att kommunen har ett generellt ansvar för att hjälpa personer att få en bostad, förutom om det finns en social problematik med i bilden som gör att insatser från socialtjänsten behövs. Naturligtvis kan omständigheten att man är utan bostad i sig skapa en social problematik.

Det finns ingen typisk hemlös person. I stället är personer i hemlöshet en mycket diversifierad grupp. Skillnaderna är stora mellan olika individer, såsom bakgrund, boendesituation och skäl till att man lever i hemlöshet. Hemlösheten beskriver inte en person utan den situation som personen befinner sig i. Den kan ha sin grund i social problematik, men allt fler människor lever också i hemlöshet på grund av den svåra situationen på bostadsmarknaden. De är drabbade av just en strukturell hemlöshet och behöver inget socialt stöd i övrigt.

Oavsett skäl till hemlösheten har alla människor behov av ett tryggt boende. För dem med social problematik är en trygg boendesituation dessutom ofta en förutsättning för att sociala problem ska kunna hanteras.

För att minska hemlösheten i Sverige behövs ett stärkt nationellt ansvar. Det räcker inte med att olika aktörer jobbar vidare på sitt håll. I Finland har hemlösheten minskat, och vi borde vända blicken mot vårt grannland och dra lärdomar av deras arbete. De har tagit fram en nationell strategi som utgår från den hemlösa personens rättigheter och behov med den tydliga målsättningen att minska antalet hemlösa. Strategin innehåller en tydlig plan för samverkan mellan stat, kommun och lokala aktörer.

Sedan sommaren 2022 har även Sverige en ny strategi för att motverka hemlöshet. Det är av stor vikt att samverkan mellan relevanta aktörer stärks även här då hemlöshet ofta har en komplex problematik och behöver en kombination av lösningar som är individuellt anpassade. Det är självklart glädjande att regeringen fortsätter med detta arbete, och vi kommer att följa det väldigt noga.

Bostad först har nämnts tidigare i diskussionen. Det är en boendemodell där personer som lever i hemlöshet och har en social problematik erbjuds ett ordnat boende direkt och utan några krav som individen först måste leva upp till. Därefter erbjuds även behandling och stöd utifrån individens behov. Genom att få landa i ett eget tryggt boende stärks möjligheterna för individen att även ta tag i andra problem, exempelvis missbruksproblematik.

Det är ett feltänk att tro att samhället underlättar för människor att ta sig ur social problematik om de inte kan få en bostad innan problemen är lösta. Tvärtom kan bostaden vara är en förutsättning för att individen ska ha kraft och ork att lösa övriga utmaningar i livet.

För att stötta kommunerna att klara bostadsförsörjningen kan Sverige även här inspireras av Finland. Där startade man 1985 en stiftelse som kallas Y-stiftelsen 1985. Stiftelsen äger i dag mer än 17 000 lägenheter i över 50 av landets kommuner, och lägenheterna erbjuds personer som har svårt att komma in på bostadsmarknaden.

Genom att köpa spridda lägenheter och delar av hus skulle en liknande stiftelse i Sverige kunna säkra det antal lägenheter som kommunerna inte kan ta fram själva. Lägenheterna hyrs sedan ut till dem som inte kommer in på bostadsmarknaden på egen hand, antingen direkt till individerna eller genom kommuner och andra aktörer som förmedlar lägenheterna vidare.

Vi behöver se till att det byggs bostäder som fler än bara de med en fet plånbok har möjlighet att efterfråga. Vi behöver se till att fler kommuner tar sitt bostadsförsörjningsansvar, att boendemodellen Bostad först implementeras i landets olika kommuner och att möjligheten att skapa en nationell bostadsstiftelse utreds.

Vi behöver också tillförlitlig statistik som tydligt visar på hur situationen för hemlösa har utvecklats över tid. Med utvecklingen av den utbredda hemlösheten som råder i dag behöver statistiken tas fram med tätare mellanrum.

Avslutningsvis vill jag kort säga något om att det just nu ställs höga krav och förväntningar på socialtjänsten. Allt oftare uttrycks det att socialtjänstens arbete är brottsförebyggande. Även om detta såklart ibland är fallet och är en viktig uppgift, är det farligt att hamna i en retorik där allt socialt arbete beskrivs som att det handlar om att förebygga brott. Att få stödinsatser för rimliga livschanser och framtidstro överlag är angeläget också för många personer som befinner sig mycket långt från att vara i behov av brottsförebyggande insatser. Dessa personer har också rätt till stöd.

Socialtjänstens arbete

Jag står såklart bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 17, som handlar just om hemlöshet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)