Arbetsplenum - Hyresrätt m.m. - 2023-04-13

Fru talman! Malmös kommunala bostadsbolag har i omgångar försökt vräka två vuxna bröder som är ledande inom den grova organiserade brottsligheten i Malmö, vilket bland annat TV4 rapporterat om. Men eftersom det är föräldrarna och inte bröderna som står på hyreskontraktet har man fått avslag i såväl hyresnämnd som hovrätt.

Fallet är inte unikt; jag har stött på liknande fall i såväl Göteborg som Stockholm. Det kan handla om tonåringar som använder föräldrarnas lägenhet och trapphus för att langa narkotika eller att en familjemedlem förvarar vapen och sprängmedel i lägenhetsförrådet. I vissa fall handlar det om rena våldsuppgörelser i anslutning till lägenheten, såsom misshandel, skjutningar och sprängdåd.

Med dagens regelverk är det svårt, på gränsen till omöjligt, för en hyresvärd att vräka en sådan familj om det inte finns en omedelbar koppling mellan brott, bostad och lägenhetsinnehavare.

Fru talman! Den förra regeringen gav ett utredningsuppdrag om att öka möjligheterna för hyresvärdar att vräka kriminella. Det var bra, men det saknade en viktig aspekt, nämligen möjligheten att verkställa vräkning när det var barn som begick brotten och föräldrarna som stod på kontraktet - också i fall när barnen är vuxna personer. Detta har den nya regeringen nu givit som tilläggsuppdrag.

Fru talman! För mig är det väldigt märkligt att lagstiftningen inte redan är ändrad utan ser ut som den gör. Men det är ännu märkligare att det finns politiska partier i riksdagen som inte vill att grovt kriminella ska kunna bli vräkta.

Fru talman! I debatten låter det ibland som att vräkning av kriminella skulle vara någon form av bestraffning. Det är det alltså inte. Den som begått ett brott får sitt straff i en domstol och avtjänar det i fängelset. Att vräka grovt kriminella handlar om något helt annat. Det handlar om människors rätt till en bra boendemiljö och om att skydda vanliga, hederliga människor som råkar bo grannar med dessa illgärningsmän.

I Sverige ska ingen barnfamilj behöva vara rädd för att släppa ut barnen på gården för att leka på grund av att andra hyresgäster langar narkotika där.

I Sverige ska ingen behöva vakna upp av skottlossning mitt i natten eller hoppa över blodfläckar på väg till jobb eller skola när någon under natten blivit misshandlad i trapphuset under natten.

I Sverige ska ingen behöva evakueras från sin bostad mitt under familjemiddagen eftersom polisen hittat sprängmedel i grannens lägenhetsförråd.

Den som beter sig så mot sina grannar har ingen rätt att bo kvar, och det är anmärkningsvärt att kammaren inte unisont kan stå upp för grannarnas rätt till en skälig boendemiljö.

Fru talman! I slutet på mars besökte jag Stockholms Stadsmission och deras bobyrå på Lundagatan på Södermalm. Bobyrån förmedlar, förvaltar och matchar bostäder till människor som står utanför den ordinarie bostadsmarknaden, och man märker av ett allt högre söktryck.

När man pratar om hemlöshet skiljer man ofta på social hemlöshet och strukturell hemlöshet. Social hemlöshet är det när den som av olika sociala skäl, som sjukdom eller missbruk, inte lyckas ordna ett eget boende.

Strukturell hemlöshet är det i stället när någon inte kan ordna ett varaktigt boende eftersom bostadsmarknaden helt enkelt inte fungerar.

Om man i det första fallet är hemlös på grund av social problematik blir det ofta i det senare fallet omvänt. Man får sociala problem eftersom man är hemlös.

Det är de strukturellt hemlösa som måste flytta mellan olika andrahandskontrakt och som bor trångt, osäkert och ofta väldigt dyrt som är de yttersta offren för att den svenska bostadsmarknaden inte fungerar.

Om man förr pratade om hemlöse Pelle som sov på en parkbänk eftersom han var alkoholist kan man i dag lika gärna prata om åttaårige Pelle som får flytta runt mellan olika lägenheter eftersom hans mamma inte får ett fast bostadskontrakt.

Att lösa dessa problem är kanske vår viktigaste utmaning i svensk bostadspolitik. Satsningar mot social hemlöshet som Bostad först, som regeringen nu stärker upp, är givetvis viktiga. Det offentliga måste ta en större roll för den som av sociala skäl står utanför bostadsmarknaden.

Men det krävs också åtgärder mot den strukturella hemlösheten. Större valfrihet, fler boendeformer och fler vägar in på bostadsmarknaden är viktigt för att komma till rätta med den strukturella hemlösheten. Det kan exempelvis handla om att möjliggöra för olika typer av delningsboenden men också tryggare regelverk för privatuthyrning så att man inte behöver flytta mellan olika lägenheter.

Fru talman! Vi behöver också minska barriärerna för att ordna ett eget ägt boende. Det är inte rimligt som det är i dag att två unga vuxna med bra utbildningar och stabila inkomster är helt utestängda från att köpa ett eget boende på grund av hårda kreditrestriktioner och höga bostadspriser.

När man summerar kalkylen för att köpa en nyproducerad tvåa i någon av våra storstäder krävs ofta över 100 000 kronor i månadsinkomst. Då är kvar-att-leva-på-kalkylen, amorteringskrav, kalkylränta och månadsavgift inräknad. Det betyder att ett par där den ena är polis och den andra lärare är helt chanslösa utan hjälp från exempelvis en rik förälder.

Att den tidigare regeringen på det här sättet låtit bostadsköp bli en klassfråga är helt oacceptabelt.

Hyrköpsmodeller, som kammaren tidigare gjort ett tillkännagivande om, kan vara ett sätt att minska barriärerna och möjliggöra för fler att äga sitt eget boende.

Det är också bra att regeringen ser över kreditrestriktionerna. De kom till med goda intentioner, men effekten har blivit att man har såväl hängslen och livrem som insydda byxor. Det är inte rimligt att unga människor på det sättet stängs ute från marknaden.

För vissa partier i den här kammaren är det fult att äga sitt eget boende. I min värld är att äga sitt eget boende det absolut bästa man kan göra. Att äga sitt eget boende skapar frihet och ekonomisk stabilitet. Men det gör också att man känner ett ansvar för sin närmiljö och sitt närsamhälle. Att fler äger sitt boende är för mig faktiskt ett egenvärde.

Ägarlägenheter finns i dag i Sverige men är ingen stor företeelse eftersom ägandeformen bara tillåts vid nybyggnation av bostäder. Ett sätt att ytterligare öka valfriheten på bostadsmarknaden hade varit att också tillåta ombildning av befintliga bostäder till ägarlägenheter. Det hade skapat möjlighet till ett mer flexibelt användande av lägenheter och möjliggjort ytterligare fler bostäder och ett mer effektivt användande av befintligt bostadsbestånd.

Fru talman! Tidöpartierna var redan förra mandatperioden överens om en rad viktiga frågor i bostadspolitiken, detta utifrån att vi delade såväl problembild som vad vi tror är lösningarna för att få en fungerande bostadsmarknad.

I Tidöavtalet finns i dag tre tydliga bostadspolitiska frågor som regeringen nu arbetar med. Det handlar om regelförenklingar för byggande. Det handlar om ett breddat ägande, och det handlar om ökad trygghet i det egna bostadsområdet. Trots att regeringen tillträdde så sent som i oktober är vi redan igång i samtliga dessa frågor.

Regeringen lägger nu om den svenska bostadspolitiken - från ett läge där endast den med mycket pengar på banken, år i bostadskö eller bra kontakter kan få tag på en bostad till, hoppas vi, en bostadsmarknad som fungerar och där alla kan göra en god bostadskarriär.

Regeringen har arbetat med att lösa upp de strukturella problem som finns när det gäller hur befintligt bestånd utnyttjas - allt för att eliminera den strukturella hemlösheten.

Men regeringen arbetar också stenhårt för att det är den grovt kriminelle gängmedlemmen som ska tvingas flytta från trappuppgången. Det är inte rimligt att barnfamiljen inte längre vågar bo kvar eftersom barnen inte kan leka ute på gården.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! I David Josefssons anförande nämndes den utredning som regeringen har lagt fram om att lättare kunna vräka familjer när något av barnen har begått brott. I betänkandet kallades det för en viktig politisk åtgärd.

Först och främst, låt mig vara tydlig: Vänsterpartiet har inget som helst intresse av att skydda kriminella, tvärtom. Kriminella ska lagföras, punkt slut. Detta säger jag för att debatten här i dag inte ska fastna kring icke-relevanta anklagelser om Vänsterpartiets ställningstaganden när det gäller just brottslingar. Jag vill ha detta sagt. Vänsterpartiet är överens med Moderaterna om att den som begår brott ska lagföras.

Jag vill gärna att den här debatten i dag ska handla om alla andra som inte är brottslingar, det vill säga mamman, pappan och syskonen som inte har begått brott. De ska straffas enligt det förslag som läggs fram av David Josefssons regering.

I grund och botten handlar det om kollektiv bestraffning, vilket går emot alla grundläggande principer i en rättsstat. Människor ska inte straffas för handlingar de inte har begått. Folk som inte är brottslingar ska inte straffas.

Varför vill David Josefsson ha kollektiv bestraffning i det här landet? Varför ska mammor, pappor eller småsyskon som kanske pluggar eller bara lever ett vanligt liv bli hemlösa? Varför ska de vräkas från sina hem på grund av att de råkar vara släkt med någon som har begått brott?

Vart ska alla dessa människor ta vägen? Det vill jag ha svar på. Jag har ställt den frågan många gånger. Vart ska de ta vägen?

Fru talman! Låt mig börja med att säga precis detsamma som jag sa i mitt anförande: Det handlar inte om en bestraffning. Det är inte lagföring. Bestraffning och lagföring sker i domstol när man har begått brott.

Detta handlar i grunden inte om dem som blir vräkta. Det handlar om grannarna.

Jag skulle vilja ställa en motfråga. Jag har själv varit i bostadsområden där alla de boende vet om att det finns en lägenhet där det säljs narkotika. Det är så välkänt att polisen har satt upp en kamera utanför för att bevaka, men hyresvärden kan inte vräka familjen, för det är inte den som langar som står på kontraktet.

Den förra regeringen lade ett utredningsuppdrag om att det skulle bli lättare att vräka kriminella, men man missade att ta med förhållandet att det är barnet som begår brott men föräldrarna som står på lägenheten.

Då blir min motfråga: Varför ska vi acceptera att barnfamiljer till exempel inte vågar släppa ut sina barn på gården för att det sker narkotikahandel där? Varför ska vi acceptera att grannar väcks mitt i natten av skjutningar och sprängningar eller att de måste evakueras för att polisen har hittat sprängmedel?

Varför kan inte sådant få vara ett skäl till att vräka den familj som den kriminelle tillhör? Varför kan inte perspektivet i den här diskussionen handla om de grannar som är hederliga och vanliga människor men som lider därför att deras grannar inte följer lagen och utsätter dem för fara och obehag? Det är mitt perspektiv i den här frågan.

Jag tycker att ni ska vara väldigt tydliga med att ni inte accepterar att människor kan bete sig så här mot sina grannar. Det är regeringens åsikt. Där är vi jättetydliga, och jag är förvånad över att det finns partier i den här riksdagen som inte delar det synsättet.

Fru talman! David Josefsson talar om vanliga hederliga människor. Han utgår från att de oskyldiga familjemedlemmarna som inte har begått brott - det måste vi betona - inte är hederliga människor.

Har vi förlorat vettet? Det här var ett demokratiskt land senast jag kollade. Vi straffar inte människor som inte har begått brott.

De flesta föräldrar jag har mött, kanske alla, är desperata för sina barns situation och kämpar för att få bort dem från den kriminella miljön. De är livrädda för att förlora sina barn till våldet. De kämpar varje dag. De ringer socialen och polisen. De gör allt i sin makt för att hjälpa sina barn som har hamnat i kriminella miljöer.

Med den här lagstiftningen kommer inga föräldrar att höra av sig till någon myndighet för att be om hjälp. Vet du varför, David Josefsson? Jo, för de vet att när de gör det kommer de att vräkas och inte ha någonstans att ta vägen. Inte ens regeringen, som föreslår detta, kan tala om för oss och för hela svenska folket vart dessa människor ska ta vägen.

Jag ställer frågan en gång till: När ni vräker 50, 100 eller 1 000 familjer, vart ska de ta vägen? Kan David Josefsson förklara det för svenska folket?

Man pratar om att arbeta för att stoppa hemlösheten. Men det man gör är att man lägger fram förslag som faktiskt åstadkommer motsatsen. De gör fler människor hemlösa.

Dessutom är barnkonventionen lag i det här landet. Ni gör barn hemlösa. Det är att bryta mot barnkonventionen.

Utsatta kvinnor som lever i våldsamma relationer kan inte bli hemlösa. Ni vräker kvinnor som behöver hjälp! Ni vräker dem och sätter dem på gatan, och ni kan inte svara på vart de ska ta vägen! Vad är det här för regering? Har vi förlorat demokratin i det här landet?

Vänsterpartiet vill aldrig ha kollektiv bestraffning. Vi är för att de som begår brott ska lagföras i enlighet med lagen - inget annat.

Fru talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för att du lyfter den här frågan!

Det är ett antal saker som behöver tydliggöras här. Det finns ingen utredning som säger att så fort man har blivit dömd för ett brott ska man bli vräkt tillsammans med sin familj.

Det här handlar om väldigt specifika fall, där det sker brott i eller i anslutning till en lägenhet där man med nuvarande lagstiftning har svårt att göra en vräkning. Den förra regeringen har lagt fram ett bra utredningsdirektiv, men vi kompletterar det med att också inkludera situationen där föräldrarna står på hyreskontraktet.

En förälder som bryr sig om att barnen bedriver grov kriminalitet och vill att den grova kriminaliteten ska sluta tillåter givetvis inte att lägenheten används som knarkcentral.

Man tillåter inte att det förvaras sprängmedel i förråden. Man tillåter inte att barnen har automatvapen och skjuter mot personer på gården. Man tillåter inte narkotikahandel på gården.

Det här handlar inte om att detta ska ske automatiskt. Det handlar om när det blir olägenheter och när det blir en utsatt situation för de familjer som bor runt omkring. När de blir utsatta måste hyresvärden ha en möjlighet att vräka de kriminella personerna.

Man kan prata om barnkonventionen. Är det något vi ska ha i denna fråga är det väl just barnperspektivet. Jag tycker att det är fullständigt oacceptabelt att barn inte ska kunna gå ut på lekplatsen för att det sitter en narkotikahandlare där och langar narkotika - och sedan går han in i sin lägenhet och hämtar ny narkotika. Jag tycker att det är fullständigt oacceptabelt att barn väcks mitt i natten på grund av skottlossning eller för att polisen måste evakuera för att det finns sprängmedel i förrådet.

Det är det perspektivet vi måste ha i denna fråga, fru talman. Det är det perspektivet som regeringen har. Och det är för mig oförståeligt att vi inte kan ha en politisk enighet i denna fråga.

Fru talman! Ledamoten David Josefsson tog upp en mängd områden. Vi hade två debatter i går om två betänkanden från civilutskottet på det bostadspolitiska området. Och nu på kvällen har vi en debatt om ett betänkande från civilutskottet på det bostadspolitiska området. David Josefsson har företrätt sitt parti i samtliga tre.

Jag tänkte ta upp något annat än det som togs upp i det tidigare replikskiftet. Vi står alltså i ett läge i Sverige där bostadsbyggandet kollapsar. Det ser mycket allvarligt ut för landets byggnadsarbetare och för landets bostadssökande och bostadsbehövande. Vi löper stor risk att bygga upp en stor skuld till framtiden.

Fru talman! Denna regerings prioriteringar i skarp politik så här långt är som jag ser det skattesänkningar för riksdagsledamöter som David Josefsson och jag själv, sänkt drivmedelsskatt för den som tar monstertrucken från en Stockholmsförort till Stureplan och, senast, sänkt skatt på plastpåsar. Vi väntar faktiskt på den bostadspolitiska rivstart som vår bostadsminister har talat om.

Vi har också sett ett i förtid avvecklat investeringsstöd för byggande av hyreslägenheter, inklusive studentbostäder, med lägre hyresnivå.

Handen på hjärtat, ledamoten Josefsson! Är ledamoten verkligen nöjd med dessa prioriteringar i det läge som vi nu befinner oss i? Vi är på väg in i lågkonjunktur. Byggandet faller. Det är bostadsbrist, som enligt ledamoten ytterst också göder den strukturella hemlösheten. Är man då nöjd med att i förtid ha kapat det investeringsstöd som fanns?

Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för inlägget!

Fru talman! Detta är den tredje bostadspolitiska debatten på två dagar - vi hade två i går, och vi har en i dag. I går diskuterade vi just de bostadspolitiska frågor som ledamoten lyfter. Jag säger som jag sa då: Jag tror inte att investeringsstödet var bra politik när vi hade högkonjunktur och vi spädde på ett redan vitglödgat bostadsbyggande. Och jag tror inte att det är bra nu när vi går in i lågkonjunktur.

Jag är orolig för den situation som vi ser, och jag är framför allt orolig för den höga inflationen. Det är också regeringens första prioritet att få stopp på den höga inflationen, att sänka inflationen.

Det var inget parti som i budgeten föreslog mer pengar än vad vi gjorde till investeringsstödet. Men ett investeringsstöd i det här läget skulle ju bara resultera i ännu högre inflation och ännu högre räntor, och därmed skulle ännu fler hushåll bli ännu mer utsatta i det tuffa ekonomiska läget.

Den här regeringens prioritet är att få till stånd en förändring när det gäller de strukturella problem som finns och fanns på bostadsmarknaden - såväl i högkonjunktur som i lågkonjunktur. Jag kan säga som ett stort svenskt fackförbund sa: Jag är stolt över den politik regeringen för, men jag kommer inte att vara nöjd förrän vi faktiskt har fått till en förändring när det gäller dessa frågor.

Men denna regering har suttit i ett halvår. Jag är som sagt stolt, men jag är självklart inte nöjd. Arbetet har bara börjat, men vi har goda förutsättningar att faktiskt få till en omläggning av svensk bostadspolitik.

Fru talman! Tack, David Josefsson, för svaret! Inflationsbekämpning är högsta prioritet. Vi socialdemokrater delar uppfattningen att det är mycket viktigt att inflationen dämpas. Enligt de officiella prognoserna ser vi ut att komma tillbaka till tvåprocentsnivån någon gång 2023 eller 2024. Så ser det ut. Vi hoppas att det blir så och att inte omvärldstrenderna går oss emot.

Att sänka skatten för hög- och medelinkomsttagare och dessutom låna till detta är knappast en inflationsbekämpande finanspolitik. Det kan ingen ekonom i världen påstå. Att låta ett befintligt stödsystem enligt då gällande regler löpa vidare för utbetalningar av investeringsstöd 2024, 2025 och kanske 2026 är nog inte en stor sak, så att säga. Det är nog inget som eldar på någon inflation, i synnerhet inte som investeringar i nybyggnation över huvud taget inte ingår i konsumentprisindex, som är det mått på inflation som Riksbanken tar hänsyn till i sina styrräntebeslut, till exempel.

Vi socialdemokrater föreslog i denna kammare ett bemyndigande på 8 miljarder kronor, enligt de gällande reglerna. Det var vårt förslag. Jag har hört bostadsministern och även David Josefsson prata som om det inte finns ett socialdemokratiskt alternativt förslag, fru talman. Men det gör det, och det gjorde det. Jag uppmanar David Josefssons partikamrater att överväga att ändra uppfattning i denna fråga.

Fru talman! Ja, det stämmer att Socialdemokraterna gav ett bemyndigande i budgeten, men man lade inte till några extra pengar. Det är här det blir ett problem. Att ge ett bemyndigande men inte skjuta till extra pengar är i ärlighetens namn inte seriös politik, och det var ett av problemen med det förslaget.

Ett annat problem är att det faktiskt spär på en kokhet eller väldigt het byggmarknad. Vi har sett hur byggpriserna har gått upp de senaste åren. Det är förvisso inte med i konsumentprisindex, men det är klart att det blir effekter också på konsumentpriserna när man pumpar in miljarder till byggbolagen för att de ska bygga fler bostäder och det inte finns några incitament att vara kostnadseffektiv i byggandet.

Därför säger jag: Det var inte bra politik under en högkonjunktur, men det är inte heller bra politik under en lågkonjunktur.

Den här regeringen kommer inte att föreslå några investeringsstöd. Däremot kommer man att föreslå en rad regelförenklingar. Som jag konstaterade i debatten om planering och byggande är det något som nu alla partier pratar om. Jag hoppas verkligen att vi kan få en konstruktiv diskussion mellan partierna kring olika regelförenklingar.

Detta ligger visserligen utanför hyresrättsbetänkandet, men jag sträckte ut en hand i går, och jag fortsätter att sträcka ut en hand i dag. Jag hoppas att vi kan ha konstruktiva diskussioner i civilutskottet kring dessa frågor, för vi måste få till strukturella förändringar på den svenska bostadsmarknaden. Regler kring byggande är ett av de absolut viktigaste reformområdena, där regeringen kommer att lägga stor kraft. Kan vi få en politisk enighet kring det är jag den första att välkomna det.

Fru talman! I dag är det än en gång dags för det årliga tillfället då även högern tvingas prata om hyresrätten här i kammaren. Det tillhör ju inte vanligheterna, kan man säga.

För Vänsterpartiet är hyresgästers ställning och trygghet en mycket prioriterad fråga. Den hänger tätt samman med övrig ojämlikhet i samhället. Alla människor, oavsett inkomst, ska ha rätt till ett tryggt hem till en rimlig kostnad - även Sveriges 3 miljoner hyresgäster.

I dag är den hyrda bostaden också den dyraste bostaden, trots att det rent statistiskt är i hyresrätterna som de fattigaste främst bor. Kort och gott är det de med lägst inkomster som tvingas lägga den största andelen av sin redan låga disponibla inkomst på boendet.

Fru talman! I Malmö, där jag bor, har de stora bostadsbolagen gett girigheten ett helt nytt ansikte. Efter att hyresgästerna just har fått de värsta hyreshöjningarna på 30 år vill sex av de största bolagen höja hyrorna en gång till från den 1 juli - tre månader efter den första hyreshöjningen.

Heimstaden är ett av bolagen, och de motiverar kravet på ännu en hyreshöjning med att "en ansvarsfull förvaltning för oss innebär att man säkerställer en god ekonomi så att man kan ta hand om både fastighet och hyresgäst på bästa vis". Jag undrar hur man tänker ta hand om hyresgästerna när man vill höja hyrorna två gånger inom ett år.

Vi vet hur hushållen kämpar. De kämpar med att få pengarna att räcka till det nödvändigaste och skrapa ihop pengar för att kunna betala hyror till några av Sveriges girigaste bolag, samma bolag som i över ett decennium har tjänat enorma pengar på dessa hyresgäster som de nu utan att tveka trampar på fast de redan ligger. Det är kort sagt skamligt.

År 2021 blev 37 procent av hyresintäkterna ren vinst för Heimstaden och tre andra bostadsbolag som tillsammans äger nästan 100 000 lägenheter i Sverige. Mellan 2011 och 2021, alltså på bara 11 år, ökade hyresintäkterna från 4 miljarder till 23 miljarder för dessa fyra bolag. Men nu menar alltså Heimstaden, tillsammans med några andra bostadsbolag i Malmö, att årets rekordhöga hyreshöjning på 5 procent inte räcker för att få ihop kalkylen.

Det är mycket svårt att känna respekt för dessa fastighetsbolag i dag. De har under ett guldkantat decennium ökat sina vinstmarginaler på hyresgästerna ofattbart mycket. Om Heimstaden verkligen hade ägnat sig åt "en ansvarsfull förvaltning" skulle de rimligen också ha goda marginaler nu när tiderna inte är lika goda. Men dessa marginaler har inte de drabbade - de ensamstående mammorna, fattigpensionärerna eller ungdomarna som bor i någon av dessa bolags lägenheter.

Det är politiska beslut som ligger till grund för denna orättvisa. De orättvisor som i dag missgynnar hyresrätten är alltså en direkt konsekvens av statlig politik. Det är också därför som politiska beslut kan återställa balansen och skapa ett mer rättvist samhälle. Med Vänsterpartiets politik, fru talman, kan vi en gång för alla utjämna orättvisorna.

Vänsterpartiet har många bra och viktiga förslag i dagens betänkande. Med våra förslag blir livet tryggare för hyresgäster. Vi värnar inte bara hyresrätten som upplåtelseform utan även allmännyttan som ägandeform. Vi vill omgående stoppa alla försäljningar av allmännyttiga bostäder och än en gång tillåta allmännyttan att växa sig större och starkare.

Vi fortsätter också att värna den svenska modellen för hyressättning, med kollektivt förhandlade hyror enligt bruksvärdesprincipen. Utvecklingen av förhandlingssystemet ska hanteras av de förhandlande parterna, inte genom statliga ingrepp. Vi kommer alltid att säga nej till marknadshyror vad högerpartierna än väljer att kalla det. Vi kommer aldrig att överge ambitionen om en generell bostadspolitik och motsätter oss alla former av social housing i Sverige.

Fru talman! Med Vänsterpartiets bostadspolitik vågar staten satsa stort på både renovering- och energieffektivisering av det befintliga hyresbostadsbeståndet och på nybyggnation av hyresrätter med rimliga hyror. Vi vill bland annat återinföra investeringsstödet för byggande av hyresrätter, och vi vill ha ett statligt topplån som ersätter en större del av det egna kapitalet. Med vår politik får de enorma statliga subventionerna till de ägda upplåtelseformerna ge utrymme för hyresrätten.

Fru talman! Vänsterpartiet kommer att fortsätta att kämpa för att stärka hyresgästernas ställning och rättigheter. I dag har vi en situation där upprustning av bostäder ofta leder till orimligt höga hyreshöjningar. Många har inte råd att bo kvar i sina hem efter en renovering, och därmed är också deras besittningsskydd i praktiken satt ur spel.

Det är dags att politiken tar itu med detta ofog som kallas renovräkningar. Hyresvärdar utnyttjar nuvarande lagstiftning för egen vinnings skull, och krafttag måste tas mot dessa oseriösa och ofta kortsiktiga hyresvärdar.

Fru talman! Med tanke på det enorma upprustningsbehov som miljonprogrammets hyresfastigheter står inför riskerar dessutom antalet renovräkningar att öka kraftigt om inget görs. Hyresgäster som har betalat hyra för sin bostad i decennier ska inte behöva straffas med hyreshöjningar på 50-100 procent bara för att hyresvärdar inte har skött det löpande underhållet som hyrorna borde ha används till.

Det är hög tid för regeringen att vidta åtgärder.

Vänsterpartiet föreslår bland annat att hyresvärdar redan på förhand ska ge en uppskattning om hur höga hyrorna kommer att bli efter en ombyggnad. Vi vill också att regeringen ser över hyreslagstiftningen så att avvägningen mellan parternas ekonomiska intressen, i de fall som handlar om renoveringar, blir mer jämlik än i dag. Som det är nu vinner fastighetsägarna 90 procent av de konflikter som hamnar hos hyresnämnden - en helt orimlig balans som visar att det i princip inte finns något hyresgästinflytande kvar.

För att stoppa de mest oseriösa aktörerna från att köpa upp slitna hyreshusbestånd, ytskiktsrenovera och höja hyran kraftigt för att därefter sälja fastigheterna med god vinst vill Vänsterpartiet att det, enligt dansk modell, införs ett så kallat spekulationsstopp. Det går ut på att en hyresvärd som köper en fastighet och genomför en renovering inte får höja hyran förrän efter fem år. Som ytterligare ett skydd mot kraftiga och snabba hyreshöjningar vid renoveringar bör de väsentliga hyreshöjningar som trots allt sker fasas in i ett lugnare tempo.

Fru talman! Allmännyttiga bostadsbolag ska drivas utifrån mål om social nytta och samhällsansvar, inte utifrån marknadsmässiga principer och avkastningskrav som leder till att bolag tvingas genomföra ofrivilliga försäljningar av fastigheter och till att bostadsbolagen inte kan genomföra nödvändiga upprustningar av eftersatta miljonprogramsfastigheter utan att höja hyrorna orimligt mycket. Kravet på att bolagen ska bedriva sin verksamhet i enlighet med affärsmässiga principer måste tas bort ur lagen.

Innan lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag, den så kallade allbolagen, trädde i kraft 2011 var allmännyttan hyresnormerande i förhandlingarna. Bara allmännyttiga bostäder kunde alltså användas som jämförelsematerial vid en prövning av en lägenhets bruksvärde i hyresnämnden. Eftersom allmännyttans hyror var satta efter en självkostnadsprincip innebar det att bruksvärdet fick ett "ankare" i kostnaden för att driva ett allmännyttigt bostadsbolag.

Fru talman! När Allbolagen infördes och självkostnadsprincipen upphävdes medförde det även att allmännyttans hyresnormerande roll avskaffades. Hyrorna ska fortfarande sättas utifrån bruksvärdet, men parterna har inte längre "ankaret" att utgå från. Enligt min mening bör alltså de allmännyttiga bostadsbolagen återigen bedrivas utifrån mål om social nytta och samhällsansvar, och allmännyttan bör åter bli hyresnormerande när parterna förhandlar om hyror.

Fru talman! Än en gång är det dags för mig att stå här i kammaren och försvara barnens rätt att bo gentemot hyresvärdarnas rätt till vinster. För ingen annan tycks vilja göra det. Men vi måste våga skydda barnen vid vräkning - inte hyresvärdarna. Än en gång: Det handlar inte om att ifrågasätta hyresvärdens rätt att få sina hyror betalda, utan det handlar i stället om att ifrågasätta varför barn över huvud taget blir vräkta från sina hem när de enligt svensk lag och barnkonventionen har rätt till ett tryggt boende.

Att slänga ut ett barn i ovisshet är helt oacceptabelt, och jag menar att det borde vara en regerings uppgift att ta nödvändiga initiativ för att se till att det inte blir så. Vänsterpartiet vill att regeringen vidtar åtgärder som gör det omöjligt att vräka en barnfamilj innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till.

I stället väljer Sveriges regering att satsa på en utredning som syftar till att få ännu fler barn vräkta. Åtminstone är det en oundviklig konsekvens av ett pågående regeringsuppdrag som i grunden syftar till att göra det enklare att vräka oskyldiga hyresgäster. Häromveckan skärpte dessutom regeringen utredningsuppdraget så att fokus på att vräka just barnfamiljer blev ännu tydligare.

I dagens betänkande lyfts denna utredning upp som en viktig bostadspolitisk åtgärd. Vad är regeringen stolt över när det gäller den här åtgärden? Men det är kanske inte så konstigt eftersom detta råkar vara en av ytterst få saker som denna regering alls har åstadkommit.

Målet är alltså att vräka oskyldiga hyresgäster, som i många fall redan har det mycket tufft enligt såväl polis som socialtjänst. Det är personer som inte har begått något brott och barn som blir hemlösa. Hur kan någon tro att detta ska förbättra Bostadssverige?

Förutom att utredningen har ett i grunden rättsvidrigt perspektiv tycks den röda tråden vara att trampa på alla människor som redan i dag har det tuffast i samhället. Det handlar om mäns våld mot kvinnor. Samma utredning undersöker hur det kan bli enklare för en hyresvärd att säga upp ett hyreskontrakt vid våld i nära relationer.

Fler kvinnor som misshandlas ska vräkas från sina hem. Vart ska de ta vägen? Hur hjälper det en våldsutsatt kvinna att dessutom förlora sitt hem? Vart ska hon och barnen ta vägen?

Förslaget strider mot barnkonventionen, som blev lag 2020. I barnkonventionen står det att varje barn har rätt till en skälig levnadsstandard, vilket inkluderar ett boende. Vart ska de barnen ta vägen? Med en sådan lag kommer fler barn att vräkas, och fler oskyldiga vuxna människor kommer att vräkas till hemlöshet. Vart ska alla ta vägen?

Det är kollektiv bestraffning när man straffar människor som inte har begått brott. Att bli straffad för vad någon annan gör är kollektiv bestraffning och hör inte hemma i ett rättssamhälle.

Det här handlar också om bristande rättvisa. Om fattiga hyresgäster ska bli av med sin bostad om något av barnen har begått brott måste det rimligen även gälla rika villaägare. Men vi hör inte regeringen prata om villaägare. Den hårdare lagstiftningen ska alltså bara gälla vissa invånare, nämligen landets 3 miljoner hyresgäster. Vad som händer när barn eller inneboende i villor och bostadsrätter begår brott framkommer inte i denna utredning och kommer säkerligen aldrig att göra det i någon framtida utredning heller. Man vill även att det ska bli lättare att vräka hyresgäster utan att först uppmana dessa att vidta rättelse.

De flesta föräldrar som jag nämnde tidigare är desperata över deras barns situation när de hamnar i kriminella miljöer. De är livrädda för att förlora sina barn. Vi måste hjälpa dessa föräldrar i stället för att straffa dem.

Fru talman! Brottslingar ska sättas i fängelse, men deras mammor, släktingar, syskon eller föräldrar ska inte vräkas. Att vräka oskyldiga gör inte Sverige tryggare. Fler hemlösa barnfamiljer minskar inte brottsligheten i Sverige - tvärtom. Det är enkel matematik som man kan tycka att även högern skulle förstå - men icke. Varken polis eller socialtjänst tycker att förslaget är bra. Släng det i soporna, och fokusera på att ta fram bra välbehövliga förslag för att möta bostadsbristen i Sverige.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 6 av Vänsterpartiet.

Fru talman! I detta betänkande om bland annat hyresrätt, bostadsrätt och andra upplåtelseformer såsom ägarlägenheter och hyrköpsystem föreslår civilutskottet att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående arbete och tidigare ställningstaganden. Vi kristdemokrater står bakom denna bedömning.

Jag skulle vilja börja med några ord om det som behandlas under rubriken Förverkande av hyresrätten. Vi måste såväl bekämpa den organiserade brottsligheten som skapa trygga boendemiljöer för alla. Det är därför positivt att regeringen har tillsatt en utredning för att se över den hyresrättsliga regleringen vid uppsägning av hyresavtal när hyresgästen eller någon annan som bor eller vistas där begår brott i lägenheten eller i närområdet. I avvaktan på resultatet av utredningen finns det i nuläget inget skäl att föreslå någon annan åtgärd från riksdagens sida för att på olika sätt öka möjligheterna att vräka en hyresgäst på grund av kriminalitet.

Så några ord om studentlägenheter. Jag vill inleda med att påpeka att det inte finns några specifika bestämmelser i hyreslagen för just studentbostäder. Hyreslagen gäller även för det vi kallar studentlägenheter i dagligt tal. Det finns inte heller något behov av att definiera just studentbostäder som en egen boendeform. Det gäller särskilt eftersom det redan i dag går att ställa upp villkor i hyresavtal som gör det möjligt för hyresvärdar att kontrollera att hyresgästen aktivt studerar, det vill säga uppfyller villkoren för sitt tidsbegränsade hyreskontrakt.

Fru talman! En ägarlägenhet är som ett radhus på höjden. Du köper din lägenhet och blir lagfaren ägare. Det innebär låga kostnader samt personlig frihet att hyra ut din bostad utan tillstånd eller att sälja till vem du vill. Vi kristdemokrater tror att denna form, tillsammans med ett hyrköpsystem, skulle kunna öka mångfalden på bostadsmarknaden och ge den enskilde större möjligheter att hitta den bostadsform som skulle passa. Jag tror också att det skulle öka stabiliteten och tryggheten i befintliga områden där rena hyreslägenheter är i förkrossande majoritet. Ett område med bara hyresrätter hindrar den enskilde att göra en boendekarriär inom sitt område. I stället blir man tvungen att flytta till ett annat område, till stor förlust för både den enskilde och bostadsområdet.

Sju av tio vill äga sin bostad. En del av dessa kanske vill göra det i form av ägarlägenhet och genom hyrköp.

Riksdagen uppmanade den förra regeringen så sent som våren 2022 att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som gör det möjligt att omvandla befintliga bostäder till ägarlägenheter och att tillsätta en utredning med syftet att utreda ett hyrköpsystem. Med anledning av detta och att det pågår ett arbete med de aktuella frågorna inom Regeringskansliet finns det inte heller här anledning till ytterligare åtgärder från riksdagens sida angående ägarlägenheter och hyrköpsystem.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till civilutskottets förslag i betänkande CU14.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Berntsson. Han är väl inhoppare i stället för kollegan Larry Söder, som häromkvällen oroade sig för att vi socialdemokrater vid ett framgångsrikt val och maktövertagande 2026 skulle återinföra ett statligt stöd till byggande av hyresrätter och studentbostäder med lägre hyresnivå.

Jag kan försäkra att det finns grund för en sådan oro därför att vi socialdemokrater vet sedan andra världskriget, ungefär, att staten behöver stödja nybyggnation för att hålla uppe byggtakten också i lågkonjunktur och därmed säkra människors bostadsförsörjning.

Jag vill med anledning av detta ställa en fråga till ledamoten om det här med bostadsförsörjningen och tillgången också till hyresrätter, inklusive studentbostäder.

Vår kloka centerpartistiska utskottskollega Alireza Akhondi påminde oss här i kammaren i går om att den nytillträdda regeringen har fattat ganska drastiska beslut kring resultatet av det som den tidigare alliansregeringen satte igång, nämligen den så kallade Sverigeförhandlingen. Den kretsar runt planerna på nya stambanor i Sverige, och kring dessa har man förhandlat med ett stort antal kommuner om samhällsplaneringsfrågor inklusive bostadsbyggande. Det är stora projekt och stora åtaganden.

Jag vill så här sent på kvällen ändå ställa frågan till ledamoten om ledamoten har någon uppfattning om konsekvenserna för tillgången till hyresrätter i landet framöver. Är ledamoten verkligen helt nöjd med dessa beslut?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. De berör lite olika områden.

För att börja med fastighetsinvesteringsbidragen förstår jag min kollega Larry Söders oro. Det verkar vara det allena återkommande förslaget från socialdemokratisk sida när det gäller hur man ska försöka se till att det byggs mer bostäder.

Tyvärr ser vi inte att det har varit en gynnsam väg. Tyvärr har det till stor del hamnat i antingen dyrare bostäder från början eller i ägarbolagens kassor på ett sätt som inte var tänkt. Jag misstänkliggör inte vad man menar sig vilja åstadkomma med det här, men tyvärr är inte resultatet så träffsäkert som det borde vara när man tänker sig att i alla fall i en framtid avsätta så mycket som 8 miljarder kronor till det man har pratat om men inte lagt in i budget.

Den andra frågan om Sverigeförhandlingen har jag inte så mycket tid att svara på. Men tyvärr var det ett stort misslyckande under de här åren att man fastnade så länge i höghastighetståg. Det gjorde att man delvis sköt sönder hela tanken med Sverigeförhandlingen i den delen.

Därmed är min tid slut, men det kanske går att återkomma i ett senare replikskifte.

Fru talman! Jag tackar Magnus Berntsson för svaret.

Trots min korta tid som riksdagsledamot från september 2022 till i dag har jag redan vid många tillfällen hört det sägas från den borgerliga sidan och SD-sidan av kammaren att investeringsstödet, det statliga stödet till byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå, inte skulle ha fungerat på något sätt.

Den enda utvärdering som jag har kunnat finna, gjord av Evidens, drar solklart slutsatsen att inte minst i de medelstora och mindre städerna i Sverige har investeringsstödet genom att det träffat grupper i vissa inkomstskikt gjort att byggandet har ökat.

Det här är den enda utvärdering jag känner till. Jag utgår från den. Det skulle vara spännande att höra om det finns någon annan bakgrund till den starka övertygelsen som jag hör från ledamotens sida av kammaren att det här stödet inte har fungerat.

Vi socialdemokrater menar som sagt sedan andra världskriget, ungefär, att stöd till nybyggnation är en väldigt viktig del av en social bostadspolitik där människors behov möts av marknadens utbud.

Det var en fråga till ledamoten i detta. Vad är grunden för denna starka övertygelse att investeringsstödet inte är något bra?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Vi är jämngamla i denna kammare, så vi får förhoppningsvis anledning att debattera fler gånger. Men i civilutskottet gör jag inte ledamoten sällskap, så där får han fortsätta diskussionen med min kollega Larry Söder.

Faktiskt hänger den fråga som jag fick nu och den som jag fick tidigare om Sverigeförhandlingen lite grann ihop.

Den riktigt stora effekten på bostadsbyggande hänger på att den kommunala sidan förser byggare med möjlig mark. Det var faktiskt till stor del det som Sverigeförhandlingen handlade om eftersom en stor del av finansieringen skulle handla om mark. Därför är det där som en så stor del av lösningen finns - även om man inte kopplar den till höghastighetståg.

Fru talman! Vår samhällsekonomi hålls tillbaka av brist på bostäder i nästan hela landet. Det måste bli ändring på det.

Vi socialdemokrater vill därför se en generell och social bostadspolitik. Det handlar i grunden om tre övergripande uppgifter: att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningarna för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor och att göra det möjligt också för ekonomiskt svaga grupper att lösa sitt bostadsbehov.

Segregationen i vårt land bryts inte med särlösningar för resurssvaga. Boende- och upplåtelseformer ska vara blandade. Trångboddheten ska bekämpas med samhällsbyggande. Det är därför vi ska fortsätta att bygga hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i, i hela landet och i alla områden.

På bostadsförsörjningens område har vi socialdemokrater därför lagt en lång rad förslag, de flesta med utgångspunkt i den senaste statliga utredningen på området.

I utredningsbetänkandet Sänk tröskeln till en god bostad föreslogs bland annat en ny bostadsförsörjningslag, en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen, nya verktyg för statlig styrning av bostadsbyggande och förstärkta bostadsbidrag som det träffsäkra verktyg för mer jämlika uppväxtvillkor för alla barn som det är.

Vi socialdemokrater är också tydliga med att statlig finansiering behövs för nybyggnation av bostäder, inte minst i det läge som vi har nu med fullkomlig kollaps i bostadsbyggandet.

Därför har vi socialdemokrater i riksdagen föreslagit att beta av den kö av ansökningar som finns vad gäller investeringsstödet för hyresbostäder med lägre hyresnivå samt att utveckla och införa ett nytt och ännu bättre utformat statligt investeringsstöd för hyresbostäder, inklusive studentbostäder, med villkorade krav på socialt ansvarstagande - det vill säga, fru talman, statligt finansiellt stöd till byggande av nya hyresrätter.

Vidare har vi föreslagit att lagen om offentlig upphandling, LOU, inte ska tillämpas för allmännyttiga bostadsföretag - det vill säga att nybyggda kommunalägda hyresrätter ska kunna bli billigare och inte stoppas av rättsprocesser kring upphandlingsfrågor. Detta är två mycket skarpa reformförslag för fler hyresrätter, som högern har avvisat.

Fru talman! Inom ramen för det betänkande som vi behandlar här i kväll på hyresrättens område föreslår vi socialdemokrater att kommunerna ges rätt att i detaljplan ange upplåtelseform - det vill säga att staten ger kommuner bättre möjlighet att planera för ett samhällsbygge med blandade upplåtelseformer.

Därtill föreslår vi socialdemokrater en långsammare och längre infasningsperiod för hyreshöjningar vid renovering, stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder och att lyxrenoveringar i syfte att byta hyresgäster i det befintliga hyresbeståndet stoppas, bland annat genom att begreppet "skäligt" bör införas som bedömningsgrund för överklaganden i hyresnämnden när det gäller renoveringar.

Vi har alltså skarpa förslag för att sätta stopp för så kallad renovräkning. Det är förslag för att Sveriges hyresgäster faktiskt ska kunna känna sig trygga i sitt boende.

Vi socialdemokrater föreslår att handläggningstiderna i hyresnämnderna avseende olovlig andrahandsuthyrning kortas och att reglerna för inneboende skärps, det vill säga att vi får ordning och reda på hyresmarknaden och att vi vänder även på dessa stenar för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Men högermajoriteten - det vill säga Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - föreslår att riksdagen ska avslå allt detta.

Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra motioner, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till våra reservationer 4 och 7.

Vad gör då riksdagens majoritet och den sverigedemokratiskt kontrollerade regeringen i stället för att bifalla alla våra bra förslag? Jo, man har avskaffat investeringsstödet för byggande av hyreslägenheter och studentbostäder med lägre hyresnivå, och man har dessutom kapat stödet i förtid. Man har i riksdagen sagt nej till att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Inga av alla förslag från den stora statliga utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning har ännu tagits vidare. Utredningen om förhandsprövning av ägare vid fastighetsförvärv har fått tilläggsdirektiv som antyder att man faktiskt inte vill ha bättre förhandskontroller.

Fler och tryggare bostäder, inklusive hyresrätter, det blir det inte. Bättre villkor för hyresgäster, det får vi inte. Den här riksdagsmajoriteten prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagare och sänkt skatt på bensin även för den som kör en monstertruck från någon Stockholmsförort in till Stureplan.

Tiotusentals hemlösa, hundratusentals trångbodda, barn och ungdomar som inte kan få studiero i sitt eget hem, hundratusentals bostadsoroliga på en otrygg andrahandsmarknad, alltså miljoner verkligt bostadssökande, får stå tillbaka. Vi har till och med svårt att skaffa fram lägenheter till brottsoffer, ofta kvinnor och barn, på flykt undan våld i nära relationer.

Det kommer inga förslag om förstärkta sociala förturer eller om kommunala hyresgarantier, inga förslag till hur kommuner ska förmås att ta sitt ansvar enligt lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, socialtjänstlagen eller barnkonventionen, som ju är svensk lag. I stället är det identitetspolitik och kulturkrig som gäller - mot väderkvarnar, både verkliga vindkraftverk och rena fantasifoster som att "sossar gillar bara hyresrätter".

Nej, vi socialdemokrater vill bygga ett starkare samhälle, och då krävs politik på riktigt - lagstiftning, budgetposter och statlig styrning. Och den politiken måste fastslås här i Sveriges riksdag. Sådan är vår grundlag. Det är därför, fru talman, som talmannen står högre i rang än statsministern.

Vi socialdemokrater talar ofta om hyresrätten, av det enkla skälet att det ägda boendet under mycket lång tid och på alla sätt och vis har gynnats av gällande skatteregler, regler för den kommunala allmännyttan och borgerliga kommunalpolitiska beslut om bland annat markanvändning. Det är verkligheten, fru talman.

Men vi socialdemokrater avskyr orättvisor. I vårt folkhem ska det inte finnas vare sig kelgrisar eller styvbarn. Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill fortsätta att kela med det ägda boendet. I högerns folkhem vimlar det av styvbarn, och de bor nästan undantagslöst i hyresrätt.

Och värre ska det kanske bli! Nu talas igen om marknadshyror i hela hyresbeståndet. Vem vet, kanske finns det något utöver alla våra socialdemokratiska förslag att faktiskt debattera i nästa års betänkande om hyresrätt med mera från civilutskottet här i Sveriges riksdag? Vi får se, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Äntligen är det min tur i talarstolen! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 17 i betänkandet.

Det behövs fler åtgärder för en bättre kontroll av bostadsmarknaden. Vi ser att vi i stora bestånd i Sverige i dag har problem med försäljning av folkbokföringsadresser. Vi har svarta hyreskontrakt. Det är en marknad som är otroligt stor och som också är en av flera orsaker till att vi har en grov organiserad brottslighet i dag. Detta är en del i hur de finner sina pengar till sin organisation.

Det sker penningtvätt, svartjobb, skattebrott, bedrägerier och bidragsbrott. Man bibehåller sina uppehållstillstånd för att ha tillgång till den svenska sjukvården genom att vara skriven på en adress. Kopplingarna till försäljningen av folkbokföringsadresser och svarta hyreskontrakt är väldigt många. Därför är det också så viktigt att vi tar tag i det här området omgående.

Myndigheterna behöver i dag skärpa tillsynen och samverka sinsemellan för att upptäcka dessa personer som använder sig av det svenska systemet genom folkbokföringsadresser och svarta hyreskontrakt. Det behöver delas information, och man behöver samköra register mellan myndigheter för att på ett bättre sätt upptäcka denna kriminella verksamhet. Hyresvärdarna behöver möjligheter att kontrollera eventuella oegentligheter när det gäller folkbokföringen. Det behöver bli obligatoriskt för hyresgäster att anmäla inneboende till hyresvärden. Dessa åtgärder behövs för att få en bättre kontroll på den svenska bostadsmarknaden, för att åter se till att skapa trygghet i våra bostadsområden.

En del av detta är att förbättra folkbokföringen genom den folkräkning som ska genomföras. Förhoppningen är att arbetet ska ge ett sådant resultat att man kan gå vidare och samköra register mellan myndigheterna, att hyresvärdarna ska få större befogenheter att kontrollera oegentligheter i folkbokföringen och att alla dessa punkter ska betas av så att vi får ett system där vi kan motverka organiserad brottslighet i Sverige i dag.

Sverigedemokraterna har en rad förslag i betänkandet, och det gläder mig att delar av dem har genomförts, vilket vi pratar om här i dag. Man har även föreslagit utredningar, och det pågår också utredningar när det gäller förslagen. Vi har också tillkännagivanden som går så långt tillbaka som 2016. Vi har tillsammans med regeringspartierna skickat tillkännagivanden till den dåvarande regeringen i frågor som finns med i betänkandet.

Det är oerhört trevligt numera, efter valet, att stå här och kunna bocka av fråga efter fråga som Sverigedemokraterna har drivit i opposition under alla dessa år, med vetskapen att vi nu kan genomföra alla de åtgärder som vi har föreslagit för att återigen kunna få till kraftfulla åtgärder för att motverka otryggheten i våra bostadsområden och för att motverka brottsligheten.

Den bristande fastighetsförvaltningen och underhållet av fastigheter är en av de frågor som vi vet att vi har stort stöd för. Man menar att man avvaktar den nya lagstiftningen på detta område för att se effekten av den. Om den inte är tillräcklig vet vi att vi sedan tidigare har regeringspartierna bakom oss för att driva frågan.

Att motverka trångboddhet, som har brett ut sig under den gamla regeringen, är något som utredningen i dag tittar på. Där kan vi få fram konkreta förslag från regeringen för att motverka trångboddhet.

Vi har också en utredning som pågår när det gäller att vräka kriminella och säga upp deras hyreskontrakt. Det är ett oerhört viktigt förslag för att få bukt med kriminaliteten i vårt svenska samhälle.

Fru talman! Det krävs kraftfulla åtgärder i Sverige i dag för att åter skapa ett tryggt, välmående samhälle. Då behövs åtgärder. Och då behöver man ta i med hårdhandskarna. Den gamla regeringen har inte vågat ta tag i dessa frågor. Nu har vi en regering med stöd av Sverigedemokraterna som genomför en rad olika förslag och åtgärder som kommer att rulla på under mandatperioden och som kommer att se till att vi kan få Sverige på fötter igen och åter skapa ett tryggt samhälle.

Fru talman! Jag noterar att ledamoten Roger Hedlund lägger stor tonvikt vid olika typer av trygghetsskapande åtgärder på det bostadspolitiska området och också vid hyresrätten. Där finns sedan ganska lång tid tillbaka ett antal utredningar som regeringen nu kommer att få på sitt bord som ett resultat av den tidigare regeringens igångsättande av dessa utredningar. Jag utgår ifrån att det kommer att bli debatt om konkreta förslag längre fram, när sådana faktiskt finns.

Jag vill lyfta upp en annan trygghetsfråga som är mycket stor och viktig för landets hyresgäster, nämligen hur mycket pengar man ska betala varje månad i hyra. Jag noterar att man i pressen har kunnat se att det rapporteras tydligt om och att det höjs röster för att åter lyfta upp frågan om marknadshyror, kanske inte bara i nyproduktion utan i hela beståndet.

Jag kommer att ställa en fråga till ledamoten om Sverigedemokraternas inställning i dessa frågor. Jag ska citera ur en artikel från den 31 mars i Dagens Arena, där frågan lyfts upp och där Roger Hedlunds partikamrat Mikael Eskilandersson uttalar sig: "Vi säger definitivt nej till fri hyressättning. Regeringen kan söka stöd hos oss för en förändring av systemet för presumtionshyror, men inte en sådan förändring." Dagens Arena frågar: "Har ni något förslag på annan förändring?" "Vi har börjat titta på frågan men inte landat i en fast ståndpunkt", säger Mikael Eskilandersson.

Min fråga till Roger Hedlund, fru talman, är: Kan hyresgästerna i landet känna sig trygga med att den SD-ledda regeringen inte återkommer med förslag om marknadshyror?

Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för din fråga i debatten!

Väljarna ska vara oroliga över Socialdemokraternas otroligt stora sug efter att styra detta land. De som har valt att tumma på det de påstår sig stå för är Socialdemokraterna. I valrörelsen 2018 gick de på otroligt hårt mot Sverigedemokraterna och sa att man med Sverigedemokraterna i regeringen efter valet skulle få marknadshyror i Sverige. Vad hände? Jo, vi fick i stället en januariöverenskommelse där Socialdemokraterna gick med på att införa marknadshyror i Sverige.

Väljarna ska vara oroliga över Socialdemokraterna. Väljarna ska vara oroliga för att Socialdemokraterna ska vinna nästa val, för då får vi marknadshyror i Sverige. Man har varit beredd att tumma på den frågan för att få makten i Sverige. Vad säger att man inte skulle göra det igen? Absolut ingenting.

Fru talman! Jag kan leverera ett svar på frågan när det gäller Sverigedemokraterna. Med Sverigedemokraternas inflytande kommer det inte att införas marknadshyror i Sverige. Detta har vi varit tydliga med från första början i denna fråga. Vi har varit tydliga hela vägen. Det är inte vi som har sålt oss i denna fråga. För oss har den varit viktig, och när vi säger att något är viktigt för oss menar vi det. Det är bara att kolla på den migrationspolitiska debatten - vi ger inte upp.

Fru talman! Det blir spännande att följa utvecklingen när det gäller detta, framför allt för landets hyresgäster.

En liten rättelse: Såvitt jag vet har marknadshyror aldrig införts, varken i nyproduktion eller någon annanstans under någon regering, och jag kan försäkra Roger Hedlund att vi socialdemokrater inte kommer att verka för något sådant. Detta kan jag garantera landets hyresgäster.

Men jag uppskattar svaret på frågan så långt och tackar för i kväll, fru talman.

Fru talman! Socialdemokraterna får tacka Sverigedemokraterna för att marknadshyror inte genomfördes i detta land. Det var Sverigedemokraterna som väckte misstroendeförklaring gentemot regeringen och såg till att marknadshyror inte kunde genomföras.

I januariöverenskommelsen skrev Socialdemokraterna under på att genomföra marknadshyror. Det går inte att komma ifrån den saken.

När det gäller den situation som vi ser i Sverige i dag är det Socialdemokraterna som har sett till att våra hyresgäster har en tuff situation. Efter många år av kraftig migration till Sverige ser vi i dag en enorm bostadsbrist, fru talman. Det finns bara ett parti som har det huvudsakliga ansvaret för detta, och det är Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag fick precis en déjà vu-feeling när jag lyssnade på det senaste replikskiftet. Det kändes som om jag befann mig här i kammaren sommaren 2021 och hörde jättemärkliga argument om fri hyressättning i nyproduktion de facto innebar marknadshyror eller inte. Låt mig vara glasklar, och jag vänder mig då i synnerhet till den sverigedemokratiska ledamoten som uppenbart behöver läsa på hur hyressättningen i Sverige de facto går till. Fri hyressättning i nyproduktion innebär inte införande av marknadshyror.

Fru talman! Sveriges bostadsmarknad har uppenbara och allvarliga systemfel som inte kommer att lösas av sig själva eller så länge politiken inte har modet att adressera helheten. För sanningen är att den ägda marknaden och hyresmarknaden är två sidor av ett och samma mynt. Man kan inte adressera den ena utan att adressera den andra.

Resultatet av politikens ovilja att agera har skapat den segregation och de sociala problem vars konsekvenser nästan dagligen går att läsa om i medierna.

Fru talman! Jag växte upp i utanförskapets Tensta. Numera bor jag i ett annat utanförskapsområde, nämligen Danderyd.

Ola Rosling pratar ibland om lyckoparadoxen. Den innebär kort och gott att om vi lyckas ta oss ur segregation, utanförskap eller vad vi väljer att kalla det fylls vår plats där av människor med ännu sämre förutsättningar än de som inte tar sig ut har. Så på ett plan blir alltså min lycka områdets olycka, om man ska raljera något.

Lösningen är inte, som vissa naivt tror, att kollektivt bestraffa familjer för enstaka rötägg. För inte tror jag att den kollektiva bestraffningen kommer att gälla hyreslägenheter i de bättre bemedlade områdena. Nej, så naiv är nog ingen. Lösningen är svårare än så, och den kräver att denna församling jobbar, kompromissar och ser skogen för alla träd.

Fru talman! Det finns en hel del forskning som bör tas på allvar när vi diskuterar bostadspolitik i allmänhet och hyresmarknaden i synnerhet. På ett plan är jag ganska ledsen över att denna debatt blir så upphackad. I går stod vi i denna kammare och diskuterade andra betänkanden som rörde bostadspolitiken. Men det är först när man lägger ihop helheten som man faktiskt ser skogen för alla träd.

Till exempel presenterade SNS en rapport för några år sedan där de slår fast att hyresregleringen är orsaken till de långa bostadsköerna, den otillåtna handeln med hyreskontrakt och att många hyresrätter ombildas till bostadsrätter. Med hjälp av statistik över Stockholms bostadskö och antalet nyproducerade bostäder har forskarna kartlagt att det inte finns något tydligt samband mellan bostadsköernas längd och bostadsbyggande. De visar även med hjälp av data från Bostadsförmedlingen att hyresreglering är ett dåligt medel för att hjälpa bostadsmarknadens svaga aktörer, det vill säga hushåll med låga inkomster. Det säger alltså forskningen.

Nej, det stämmer inte, muttrar vänsterpartisterna och begär säkert replik, vilket jag hoppas på. Men fakta är fakta. Men jag sa till Hyresgästföreningen, som jag träffade i dag, att de också har många goda poänger som också måste adresseras i helheten.

Vår beskattningsmodell missgynnar hyresrätten som boendeform. Det är en trend som har pågått i tre decennier. Politikens retorik om misslyckande om man inte äger sin bostad, som min moderata kollega var inne på, skapar också en stigmatisering som förvisso ger osynliga men väl smärtsamma sår hos många.

Fru talman! Som liberal centerpartist vill jag se en konkurrensneutralitet mellan olika boendeformer. Vi ska inte ha ett system där jag som Danderydsbo de facto får betalt för att ha tak över mitt huvud, medan den yngre Alireza fick betala lejonparten av sin disponibla inkomst för samma behov. Det är orimligt, och så ska inte ett liberalt samhälle fungera.

För att lösa problemen behöver man vidta många olika åtgärder. Det handlar om reformering av bruksvärdesprincipen och reformering av skattesystemet. Både ränteavdrag, reavinstbeskattning och andra beskattningsverktyg måste synkas så att vi skapar rättvisa modeller mellan olika boendeformer och för att vi ska få en rörlighet på bostadsmarknaden och få igång flyttkedjorna.

I går tog jag upp en hel del andra frågor om nyttjande av alla tomma fastigheter som finns runt om i Sverige. Vi pratade om hur vi stimulerar byggandet på landsbygden för att få igång en kedja som får helheten att hålla ihop.

Men i dag vill jag ändå trycka på att alla de problem som vi ser på bostadsmarknaden men också på fastighetsmarknaden går att adressera om man på riktigt vågar börja använda en del av de 62 offentliga utredningar som har gjorts sedan 2006 inom bostadsmarknadsområdet. Allt är ju utrett.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom Centerpartiets alla yrkanden i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hyresrätt m.m.

(Beslut skulle fattas den 19 april.)