Herr ålderspresident! Jag ber inte statsrådet att gå in på enskilda ärenden. Jag ber statsrådet säkerställa att internationell adoptionsförmedling sker på ett rättssäkert och etiskt försvarbart sätt i Sverige. Det innebär att vi måste efterleva de internationella lagarna och konventionerna.
Enligt Haagkonventionen, som är ratificerad av både Serbien och Sverige, är det huvudsakliga målet att ett barn ska kunna stanna i sin ursprungsfamilj och om det inte är möjligt i en lämplig familj i ursprungsstaten. Först därefter kan det bli fråga om internationell adoption. Enligt barnkonventionen får man bara ta ett barn från anknytningsmiljöerna om barnet far illa i hemmet.
Enligt uppgifterna i Uppdrag granskning kan dessa internationella lagar och konventioner misstänkas inte ha efterlevts.
Det är absolut de serbiska myndigheterna som är ansvariga för att bedöma om ett barn kan bli aktuellt för internationell adoption. Men det är Adoptionscentrum som har förmedlingsplikt. Och deras roll är, förutom att förmedla adoptioner, att bedöma om landet är rättssäkert och följer de etiska riktlinjer, lagar och konventioner som reglerar internationella adoptioner.
Till detta gör de också kontinuerliga riskbedömningar av varje enskilt land. Dessa riskbedömningar delges vår svenska tillsynsmyndighet, vars uppgift är att granska deras arbete och besluta om auktorisation för respektive land. Det är vi helt överens om.
Uppenbarligen finns det dock uppgifter som tyder på att det inte vore orimligt att misstänka att adoptionsprocessen från Serbien är rättsosäker och att man inte följer de etiska riktlinjer, lagar och konventioner som reglerar internationella adoptioner. Det har framkommit ganska tydligt när barn som ska gå in i en adoptionsprocess inte ens har blivit informerade om det. Och barn har i en adoptionsprocess skilts från sina biologiska syskon. De har också hotats med att bli hemlösa om de inte blir adopterade eller blivit mutade med presenter för att det ska kännas mer naturligt och välkomnande att adopteras bort.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Här kommer Adoptionscentrums ansvar in. Man ska beakta detta i de kontinuerliga riskbedömningarna av varje enskilt land. Men framför allt ska riskbedömningarna delges MFoF.
Även om regeringen inte ska gå in och peta i hur myndigheterna tillämpar lagstiftningen är regeringen ändå ansvarig för det myndigheterna gör, och regeringen styr myndigheterna genom att fatta olika beslut. Att tillsynsrapporterna inte nämner ett enda ord om vilka risker som existerar i Adoptionscentrums samarbetsländer, trots att uppgifter har framkommit långt före Uppdrag gransknings reportage, oroar mig därför. Men det oroar mig ännu mer att vår regering inte har vidtagit ordentliga åtgärder efter reportaget för att säkerställa att tillsynen är rättssäker.
På Adoptionscentrums hemsida har man kommenterat fallet med den nioåriga flickan, som jag nämnde. I svaret har man sagt att man håller med om att just detta ärende inte sköttes på ett bra sätt från den ansvariga socialtjänstens sida eller av centret för familjehem och adoption i Serbien. Efter att ärendet avbröts hade man möten med ansvariga myndigheter för att försäkra sig om att något liknande inte ska inträffa igen.
Då är min fråga till statsrådet: Hur ska detta försäkras? Vad blir den svenska tillsynsmyndighetens roll i detta? Och framför allt, vilka direktiv kommer den svenska regeringen, med statsrådet, att ge till myndigheten framöver för att säkerställa att adoptionsprocessen mellan Sverige och Serbien eller andra länder sker på ett rättssäkert och etiskt försvarbart sätt?