Interpellationssvar - Situationen i sjukvården - 2023-01-20

Fru talman! Mirja Räihä har frågat mig om jag har för avsikt att ta några initiativ, och i så fall vilka, mot bakgrund av det som anförs i rapporter om välfärdens underfinansiering. Ledamoten har också frågat mig hur jag och regeringen tänker svara Region Stockholm, som nu tillför stora resurser själv men där regeringens budget lämnar regionerna med underskott. Slutligen har Mirja Räihä frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen tänker vidta för att vårdpersonalen ska orka igenom en kommande kris mot bakgrund av att en viktig lärdom efter pandemin var att det krävs både fler anställda och mer satsningar på vårdpersonal för att fler ska orka och fler ska välja att jobba i vården.

Fru talman! Till att börja med har regionernas ekonomi stärkts under de senaste åren, och sektorn redovisade 2021 det högsta resultatet någonsin, totalt 22 miljarder kronor. Vid utgången av 2021 fanns det totalt 40 miljarder kronor avsatta i resultatutjämningsreserver, varav 10 miljarder kronor var resultatutjämningsreserv för regionerna. Orsaken till situationen i sjukvården har alltså inte varit brist på ekonomiska medel.

Samtidigt står vi inför ett klart sämre konjunkturläge med samtidig stigande inflation. Trots detta ska det alltid vara möjligt att lita på välfärden. Att säkerställa att fler personer i Sverige får den vård som de har behov av inom skälig tid är en av regeringens viktigaste uppgifter på välfärdspolitikens område. Regeringen har lagt fram en återhållsam budget för att säkerställa handlingsutrymme för åren som kommer. En stor del av reformutrymmet används till den permanenta nivåhöjningen av de generella statsbidragen till kommuner och regioner på 6 miljarder kronor för att minska risken för att de höga priserna leder till neddragningar inom hälso- och sjukvården och andra välfärdsverksamheter. Regeringen genomför samtidigt flera riktade satsningar för att bland annat öka antalet vårdplatser och korta väntetider och vårdköer. Dessa satsningar görs riktat just för att stärka sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen ger stora tillskott i syfte att öka såväl vårdkapacitet som antalet vårdplatser. Totalt avsätter regeringen 2 miljarder kronor årligen 2023 och de kommande åren framöver i budgetperioden för att öka antalet vårdplatser. Vidare tillförs bland annat förlossningsvården och kvinnors hälsa medel i budgetpropositionen för 2023 på sammanlagt 1,7 miljarder kronor för 2023 och därefter 1,5 miljarder kronor per år för åren därefter. Regeringen stärker också sektorn genom tillskott till de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor per år i permanenta satsningar till kommuner och regioner.

Fru talman! Jag instämmer med Mirja Räihä om att det krävs både fler anställda och större satsningar på vårdpersonalen. Brist på personal med rätt kompetens i sjukvården har aldrig varit så påtaglig som nu. Arbetssituationen för anställda inom hälso- och sjukvården behöver bli bättre. För att attrahera och behålla kompetens krävs trygga anställningar, en god arbetsmiljö och möjlighet till utveckling i arbetet. I budgetpropositionen för 2023 avsätter regeringen därför 3,2 miljarder kronor under detta år för att stödja regioner och kommuner i deras arbete med att stärka kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. En faktor för att öka kompetensen i vården är att fler sjuksköterskor vidareutbildar sig till specialistsjuksköterskor. För att få fler sjuksköterskor att vidareutbilda sig avsätter regeringen i budgetpropositionen sammanlagt 500 miljoner kronor för 2023. Regeringen avsätter även 100 miljoner kronor från och med 2023 för att möjliggöra utvecklings- och karriärmöjligheter för specialistsjuksköterskor.

Regeringen anser att det nationella åtagandet för kompetensförsörjningen behöver stärkas och gav därför i går Socialstyrelsen i uppdrag att, tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet, ta fram ett förslag till nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning.

Jag vill avsluta med att säga att jag självklart delar ledamotens engagemang när det gäller att förbättra situationen i sjukvården, och hon kan vara trygg med att regeringen tar den här frågan på allvar. Jag ser fram emot vårt samtal och diskussion i den här frågan.

Fru talman! Jag får börja med att tacka statsrådet för svaret. Men det är ändå som att vi har två olika åsikter om och två olika erfarenheter av hur sjukvården fungerar just nu. Det hänger givetvis ihop med de erfarenheter som jag har och som statsrådet har.

Jag har varit anställd inom Region Stockholm i 42 år. Det är jättelänge. Jag är fortfarande anställd på Tema Cancer på Karolinska Universitetssjukhuset. Det gör att jag har ett engagemang i de här frågorna.

SKR har varit tydlig i sitt budskap om att behovet av generella statsbidrag till kommuner och regioner ligger på i storleksordningen 20 miljarder. Regeringen har beslutat om 6 miljarder. Det är inte heller 6 miljarder som oavkortat går till regionerna, utan det ska delas med 290 kommuner. Då blir det inte så jättemycket i kassan per sjukhus.

Fru talman! Statsrådet avslutar sitt anförande med att säga att jag ska känna mig trygg med att regeringen tar frågan på allvar. Men jag kan inte hålla med. Jag är inte riktigt trygg. Allra minst trygg blev jag i går när jag läste om Ivos senaste inspektion i den delrapport som har kommit ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ivo har inspekterat 27 sjukhus i 21 regioner. Av dem får 26 nedslag i fråga om kvalitet och att det finns stora brister. Det 27:e har inte fått sitt svar. Det är Oskarshamns sjukhus.

För Region Stockholms del har man inspekterat Danderyds sjukhus AB, Södersjukhuset AB, Karolinska Huddinge och Astrid Lindgrens barnsjukhus som tillhör Karolinska Universitetssjukhuset.

Två av de inspekterade sjukhusen riskerar dessutom stora viten för att bristerna är så stora. För Sundsvalls sjukhus handlar det om 15 miljoner kronor och för Akademiska sjukhuset i Uppsala handlar det om 20 miljoner kronor för att bristerna är så omfattande.

Det som Ivo anger för de 26 sjukhusen är att man har dygnslånga väntetider på akuten och utbredd korridorvård. Korridorpatienterna får bjällror eller kastrullock för att uppmärksamma personalen för att det inte finns någon ringledning. Än mindre finns det syrgasuttag. När jag läste den rapporten i går var det rakt igenom en väldigt sorglig läsning.

Fru talman! I en DN-intervju den 17 januari, i veckan, säger statsrådet att det finns stora problem. Där är vi nog eniga med varandra. I samma andetag säger statsrådet: Vi bygger ut antalet vårdplatser. Det är nödvändigt för att vi ska kunna kapa köer, ge en god och nära vård och kunna leva upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Jag håller fullständigt med. Men det är lite svårt att tro att det här är någonting som är snutet ur näsan, för samtidigt har neddragningarna pågått väldigt länge. Jag ställde en fråga om Region Stockholm i min interpellation, och det beror givetvis på att det är den region jag känner allra bäst.

Man kan titta på hur det ser ut på helgerna när köerna och väntetiderna på akutmottagningarna i Region Stockholm har varit väldigt långa. Covid-19 pågår fortfarande och fyller akutmottagningarna. Därtill har man säsongsinfluensa, som inte heller är någon jättelättsam sjukdom för framför allt äldre människor. Man har vinterkräksjuka, och barnakuten har fyllts på av RS-virusinfekterade barn.

Varje gång detta händer börjar givetvis vårdköerna byggas upp, och vi behöver prata om hur man kapar köerna. Jag återkommer till det i nästa inlägg.

Fru talman! Tack, ledamoten, för inlägget och framför allt för interpellationen! Det är imponerande insatser som du har gjort i hälso- och sjukvården, och du har en erfarenhet som få människor har.

Det är precis den här erfarenheten hos hälso- och sjukvårdens personal som sjukvårdshuvudmännen tar till vara alldeles för dåligt. Jag har mött så många medarbetare som berättar att de har fört fram sina synpunkter och berättat om brister - och sedan händer ingenting. Precis som ledamoten säger har detta pågått väldigt länge.

Jag vill lyfta fram det första problem som jag har valt att ta itu med och som även den här riksdagen fattade beslut om redan i december 2021 efter ett initiativ i socialutskottet, där jag var ordförande: Vi har för få vårdplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har varit ett mantra väldigt länge att vi kan minska ned antalet vårdplatser, för vi har en medicinsk utveckling som gör att vi slipper att vårda människor på sjukhus i flera dygn. Det är klart att jag är jätteglad för läkemedel som kan ersätta en operation eller för att man kan få dagkirurgi i stället för att läggas in.

Men det är ändå så att vi behöver fler vårdplatser. Varje gång det "stasar" på akuten kan det bero på att hemsjukvården är för svag och att den hade behövt mer medicinsk kompetens eller mer läkarinsatser. Det kan handla om att vi inte har platser på rätt avdelning, för det kanske är utlokalisering som är allra mest sårbart när man inte har rätt kompetens på en avdelning. Men det kan även handla om överbeläggning. Det är många faktorer som gör att det blir kö och att det "stasar" i systemet.

Då måste man våga säga det som riksdagen sa och som jag är mycket glad över att Socialdemokraterna senare följde efter, för då var vi eniga: Vi måste öka antalet vårdplatser. Det har varit ett mantra tvärtemot detta under lång tid i svensk hälso- och sjukvård, men nu har vi vänt det.

Staten är med och bidrar med pengar, och jag förstår fullständigt att man vill ha mer pengar. Som kommunpolitiker har jag alltid önskat mig det. Men det gavs rejält med pengar under pandemin som man inte kunde använda för att de var kortsiktiga. Därför har vi de här stora överskotten, som förstås sticker i ögonen på medarbetare, som undrar varför man inte använder dem.

Som regionpolitiker har man fullt ansvar för hälso- och sjukvården och arbetar under de lagar som vi har beslutat om i riksdagen. Då måste man också säkerställa att pengarna är långsiktiga, och jag kan ha förståelse för att man inte vågade använda tillfälliga statsbidrag under pandemin till att anställa personal.

Därför är min ambition nu att vi tillsammans ska titta på hur man kan använda alla de statsbidrag som finns för hälso- och sjukvården på ett bättre sätt. Vi kanske kan lägga ihop dem på ett annat vis så att de blir långsiktiga och regionerna kan anställa fast anställd personal. Det är först då man kan ha utveckling i yrket och förbättra arbetsmiljön.

Jag är villig att medverka till en annan syn på statsbidrag, men jag vill att pengarna går till sjukvården. Det är angeläget för regeringen att de inte kan försvinna bort till andra saker, som förstås kan vara lika viktiga. Det kan handla om kollektivtrafik, kultur och regional utveckling, som är mycket viktiga saker. Men vi har en tydlig adresslapp: Det är sjukvården som ska ha pengarna.

Generella statsbidrag är en fråga som ledamoten lyfter. Det ger såklart ett större utrymme. Men när man säger att det är 20 miljarder som ska gå till hälso- och sjukvården blir det inte så, precis som ledamoten säger, utan det blir en mindre del. Vi har noterat att Socialdemokraterna föreslår en fördubbling jämfört med regeringen av generella statsbidrag.

Men vad blir då skillnaden mellan Socialdemokraterna i riksdagen och regeringen? Det blir faktiskt någonstans runt 1,3 miljarder till sjukvården. Av de 6 miljarder ni lägger mer blir det bara 1,8 som går till regionerna, och en del behöver gå till kollektivtrafik och annat. Då blir det kanske 1,5 miljarder kvar. Sedan har ni gjort en besparing i budgeten på sjukvården på 200 miljoner under avsnitt 9. Det är alltså 1,3 miljarder kvar som ni ger mer än regeringen. Jag tror inte att det är det som är skillnaden mellan bra och dåligt, utan det är många fler faktorer som spelar in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men regeringen kommer att återkomma i frågan om ekonomiska resurser. Vi lyssnar noggrant till sjukvården, och vi tvekar inte att stödja mer om det behövs.

Fru talman och statsrådet! Jag tänker fortsätta att prata om bristen på vårdplatser, för jag tror mig ha en rätt god bild av skälen till att vi har alltför få vårdplatser.

I Region Stockholm minskade antalet vårdplatser när man byggde Nya Karolinska. Det blev en rejäl minskning av antalet vårdplatser. Jag vet inte vad det berodde på - att stockholmarna inte blir sjuka eller att tomten var för liten. Det återstår att prata om.

Bristen på vårdplatser gör att människorna far illa. I Ivos rapport, som beskriver vad inspektörerna har sett, kan man läsa att patienter ligger i korridoren i en säng utan syrgas och ringklocka. På något sjukhus har man skickat hem en patient med sepsis, alltså blodförgiftning, som egentligen borde ha lagts in. Jag kan tänka mig vilken mardröm det måste ha varit för läkaren att skicka hem en så sjuk patient för att man inte har några vårdplatser.

De här frågorna känns givetvis i hjärteroten, och det är väl bra att statsrådet ändå har en plan för hur vi ska jobba för att vi ska kunna öka antalet disponibla vårdplatser.

Men man måste komma ihåg en sak. Som jag sa har jag jobbat i 42 år inom Region Stockholm. Jag tillhör den sista generation som är så lojal med och trogen sin arbetsplats. De som kommer efter mig kommer inte att vara det. De kommer inte heller att låta sig nöjas med det som vi har låtit oss nöjas med: att det här är ett jätteroligt jobb. Ni anar inte hur roligt det är att vara undersköterska i akutsjukvården! Jag ser ungdomarna där, och det är så himla kul. Men det är inte den bild man har i dag, och det är det som minskar lojaliteten och detta att vara trogen.

Det som har hänt i Region Stockholm, till exempel, är att man så sent som 2019 på hösten varslade 350 undersköterskor och 250 läkare om uppsägning bara på Karolinska på grund av ekonomin och på grund av arbetsbrist. Jag har aldrig haft arbetsbrist på min arbetsplats - aldrig någonsin. Man anger att skälen är att vården har flyttat ut på stan, men samtidigt är de som ligger inne sju resor sjukare. Det är väldigt sjuka patienter som behöver god omvårdnad. Detta tog man inte hänsyn till, för man skulle spara pengar.

Sedan kom pandemin, och då försköts varslen. Då behövde helt plötsligt alla vara kvar och ta hand om covid 19-patienter, i synnerhet under det första jättetunga skedet. När det där var över, 2020, togs varslen upp igen. Men antalet hade minskat. Då var det 157 undersköterskor - hur man nu kom fram till den siffran - och 109 läkare som skulle få gå på grund av arbetsbrist. Men man minskade inte varslet på grund av man behövde fler, utan det berodde på att det var så många som hade slutat under tiden på grund av det otrygga läget och pandemin. Därför kunde man minska varslet. I slutändan drog man tillbaka varslet, men då hade alla de som man hade behövt säga upp redan slutat. Det blev alltså en ordentlig minskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi pratar om disponibla vårdplatser handlar det inte om en säng, en ringklocka och syrgas. Det krävs givetvis en sjuksköterska och en undersköterska som ska stå för omvårdnaden. Hur man får människor att söka både till sjuksköterskeprogrammet och till att läsa till undersköterska är ett uppdrag som är jättetungt och jättestort. Och jag lovar: Jag hjälper till!

Fru talman! Tack, ledamoten, för samtalet och för all den erfarenhet vi får med oss! Jag är förhindrad att fatta beslut för Region Stockholm eftersom man har regionalt självstyre, så jag har förstås svårt att gå in i de här frågorna. Region Stockholm har fullt ansvar för sin verksamhet.

Jag delar dock fullt den bild som Ivo ger. Det går inte att väja undan för den. Vi har samtidigt Arbetsmiljöverket, som är ute och gör sina inspektioner. Det är dessa verktyg vi i staten använder, och jag tror att vi måste vara transparenta.

Om ledamoten har följt de inlägg jag har gjort i riksdagen under de senaste fyra åren märker hon att jag alltid har sagt att vi är väldigt bra i sjukvården. Vi har en fantastisk kompetens, och vi lyckas med jättemycket. Men samtidigt har vi problem. Och just nu måste jag nästan bara prata om problemen, för de är så stora och påtagliga att jag måste ta itu med dem.

Det är därför regeringen inte bara har lagt pengar i budgeten utan också i går fattade beslut om att ta ett nationellt grepp om kompetensförsörjningen. Varje region gör verkligen vad den kan, men det fungerar inte att göra detta splittrat i 21 delar. Ibland behöver man nationella grepp.

Vi har i dag en för låg lägstanivå. Det är för låg bemanning, så vi klarar inte att ge personalen den sommarsemester som den har rätt till. Vi klarar inte av julen, när det kommer flera virus som härjar samtidigt. Skulle vi då klara kriser i form av ett krig eller en invasion? Inte en chans! Vi har således alla skäl i världen, för vardag och för större kriser, att öka lägstanivån i hälso- och sjukvården.

Vi måste få till fler vårdplatser, bemannade med rätt kompetens. Det handlar om fast anställd personal som ska orka arbeta det heltidsmått man har. Jag har inga problem med att man vill gå ned i tjänst av personliga eller privata skäl. Det har man all rätt att göra. Men många går ned därför att man inte orkar med yrket, därför att det är för tungt på ens arbetsplats. Då är det ett arbetsgivarproblem. Då måste man förändra situationen.

Siffror från Vårdförbundet visar att om alla barnmorskor som arbetar deltid, vilket många gör beroende på arbetstyngden, skulle gå upp till heltid skulle det motsvara 790 fler heltidstjänster för barnmorskor. Det är helt fantastiskt! Då är det arbetsmiljön det handlar om.

I går beslutade alltså regeringen att ta ett nationellt initiativ där vi ska använda Nationella vårdkompetensrådet, som tillsattes för tre år sedan av den förra regeringen. Jag har många gånger i denna kammare sagt att det var ett mycket bra beslut: att inte bara säga att detta är regionernas uppgift utan att faktiskt ta ett nationellt ansvar. Nu förstärker vi rådet och ger det lite större mandat. De ska plocka fram de konkreta åtgärder som krävs som leder till reella förbättringar.

De ska också se till att vi får fram underlag och statistik så att vi kan planera framåt. I dag har vi inte ens en planeringshorisont för fler undersköterskor, sjuksköterskor, arbetsterapeuter eller fysioterapeuter. Det finns ingen bild av detta från statens sida, utan det är enstaka bilder från regionerna vi har att leva med. Vi behöver alltså ta ett rejält grepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rådet började sitt arbete redan i går. Utifrån det uppdrag regeringen gav på förmiddagen hade de sitt första sammanträde i går. De kommer löpande att rapportera till regeringen, men de har också några fasta tillfällen varje halvår där vi är beredda att fatta beslut.

De behöver också arbeta i dialog med kommuner och regioner. Vi bad dem att inte bara titta på regionernas sjukvård utan också på kommunernas hälso- och sjukvård, som är en betydande del i dag och som är jätteviktig för människor. Det kommer alltså att handla om hela hälso- och sjukvården, kommunal och regional.

De behöver förstås samtala även med de privata arbetsgivare som finns. De behöver samtala med alla professionernas fackförbund och organisationer, med patientorganisationer, med akademin och med utbildningsanordnare. De har ett brett uppdrag för att samla in alla åsikter så att vi på riktigt kan göra skillnad.

Jag är väldigt glad över den starka önskan som finns från alla partier att förbättra arbetsmiljön. Vi finns ju i varje region och i varje kommun. Med gemensamma krafter ska vi i närtid visa personalen att det blir en förändring. Det måste vi, både för patienternas och för personalens skull.

Fru talman! I går tittade jag lite på siffrorna över hur många som sökt dessa utbildningar, både sjuksköterskeprogrammet och gymnasiets vård- och omsorgsprogram. Inför vårterminen 2023 sökte 2 433 till sjuksköterskeprogrammet. Det är alldeles för lite. Till gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram sökte 4 322. Dessa siffror har varit minskande i många år, oavsett vem som har styrt. Där måste man in och titta: Hur ökar vi antalet sökande till dessa utbildningar?

Givetvis är det villkoren det handlar om. Det handlar om lönen, men det handlar också om att titta på om vi exempelvis kan minska heltidsmåttet något. Det är en viktig grej. Jag pratar inte om sex timmars arbetsdag men om att minska måttet något. Det måste finnas morötter för att söka till dessa yrken.

Problemet är också att man kanske läser till sjuksköterska men sedan slutar efter några år och söker sig någon annanstans. Det finns sjuksköterskor som jobbar på Scania i Södertälje, för då vet man till exempel vilka arbetstiderna är.

Jag vill också ta upp kökapningen när det gäller vårdplatser. Region Stockholm har hållit på med det under hela hösten. I dag uppfyller man faktiskt 82 av 88 vårdgarantier, men till vilket pris? Detta har gjorts på helgerna. Man har opererat på helgerna, och då måste operationspersonalen, anestesipersonalen, vårdavdelningarna och uppvaket jobba övertid. Och det gör man, med risk för den egna hälsan. Köerna är borta, men nu får man nya köer efter julhelgerna.

Jag är fortfarande orolig, men jag tycker ändå att det är bra att statsrådet nu säger att man ska jobba med de här frågorna. Jag vill tacka för debatten. Den var uppfriskande och hälsosam.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill verkligen tacka ledamoten för att frågan har lyfts i dag. Det är helt nödvändigt att vi håller i den.

Jag skulle gärna, även om de unga människorna på läktaren just lämnade oss, berätta om alla fördelarna med yrket, att få vara med och jobba med omvårdnad och medicinska frågor. Men jag måste i dag faktiskt också fokusera på allt som inte fungerar. Det går inte att bara måla upp en rosa bild, för det är inte så i dag.

Det handlar just om att locka tillbaka dem som har lämnat yrket. Vårdförbundet brukar säga att 12 000-13 000 sjuksköterskor har lämnat yrket. Tänk om vi kunde attrahera dem! Då måste de, precis som ledamoten säger, kunna lita på att det är annorlunda när de kommer tillbaka. De måste kunna veta att har jag en ledig helg är det en ledig helg då jag inte blir inringd.

Jag förstår att regionerna gör vad de kan för att kapa köer. Det är dyra maskiner som man vill använda många fler timmar. Men det är skillnad på människor och maskiner. Maskiner kan du använda många timmar. En del blir till och med väldigt bra av att användas många timmar. Men vi människor måste ha återhämtning. Man kan inte tänka att maskinerna ska användas varenda timme och sedan använda människorna på samma sätt. Man måste göra skillnad.

Det blir en belastning när man just har haft en tung jul- och nyårshelg, och en trettondagshelg som kanske är den värsta, och sedan dessutom ska fylla på ännu mer. Som arbetsgivare måste man se till att uppfylla de arbetsmiljökrav som ställs. Det är därför både Ivos och Arbetsmiljöverkets inspektioner är viktiga. De synliggör problemen, och varje sjukvårdshuvudman måste ta dem på allvar.

Jag hoppas verkligen att vi gemensamt från politiken kan vara tydliga och hålla i detta och även ge förutsättningar. Det kan handla om pengar, men det kan också handla om att de som är ledare på en avdelning eller i ett arbetslag ska få mer mandat att vara just chefer och ledare. Det ska inte vara för mycket styrning centralt, utan de ska ha möjlighet att göra de förändringar som just den egna personalgruppen behöver. Där tror jag också att vi har ett arbete att göra framöver.

Tack, ledamoten, för en mycket viktig fråga! Jag ska göra mitt bästa. Återkom annars och skäll lite på mig!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.