Herr talman! Jag tackar Anna Tenje för svaret på interpellationen.
Jag skrev interpellationen därför att vi visste att denna vinter skulle bli väldigt tuff för väldigt många hushåll. Vi vet att veckorna efter jul och nyår är bland de jobbigaste veckorna på hela året. Nu har dessutom elräkningen dumpit ned hos väldigt många hushåll runt om i Sverige, och det har varit en chock.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi kan konstatera att det finns väldigt många barnfamiljer som nu pressas ekonomiskt av denna situation. Och det är ingen nyhet. Regeringen visste när man lade fram sin budget i höstas att vi med all sannolikhet skulle få höga elpriser och hög inflation. Vi har nu sett att matpriserna har dragit iväg, och vi ser att inflationen kommer att vara väldigt plågsam för många hushåll.
Då menar jag att det känns som att regeringen helt har glömt bort de många barnfamiljer som har det tufft denna vinter. Det handlar bland annat om det som nämns i interpellationssvaret, det utlovade elprisstöd som man först sa skulle komma någonstans runt den 1 november och sedan i god tid före jul. Nu är det många som väntar på detta stöd. Om inget oförutsett inträffar, som det heter från regeringens sida, ska det komma i februari. Nu fick vi dock i går höra av Försäkringskassan att ganska många kommer att få det i mars. Det skjuts hela tiden på framtiden.
Förstår inte regeringen hur verkligheten ser ut för vanligt folk som måste betala både hyran, elräkningen och maten? Inser man inte att barnfamiljerna riskerar att drabbas väldigt hårt den här tiden?
Varför ställer jag en fråga om just barnbidraget? Jo, därför att vi vet att barnbidraget har en väldigt bra fördelningspolitisk effekt. Vi vet att det fångar upp väldigt många barnfamiljer som har det tufft. Genom att höja barnbidraget, som vi hade föreslagit i budgeten, med 200 kronor i månaden under de här vintermånaderna skulle man nå vanliga barnfamiljer över hela landet men framför allt de barnfamiljer som har det extra tufft med ekonomin.
Jag har noterat att allt fler kommuner nu vittnar, herr talman, om att skolmaten går åt i större utsträckning. Man ser att barnen äter mer på fredagar och på måndagar. Det kan ju tyckas bra att de äter skolmaten, men det är också ett uttryck för att deras familjer är otroligt pressade och att barnen inte känner att de får tillräckligt mycket mat i sin egen familj. Detta tycker jag är en riktigt allvarlig fråga.
Jag förstår fortfarande inte hur regeringen kunde komma fram till att detta år välja att sänka skatten för dem som har de absolut högsta inkomsterna med 13 miljarder kronor. Det betyder att en människa som tjänar över 70 000 kronor får en skattesänkning på ungefär 1 000 kronor i månaden. Regeringen hade dock inte råd att förbättra för alla barnfamiljer med 200 kronor i månaden under de värsta månaderna den här vintern. Det är en felaktig prioritering som visar att man inte förstår hur allvarligt läget är för många familjer.
200 kronor låter kanske inte så mycket för en riksdagsledamot eller för en minister. Men för dem som har de absolut minsta marginalerna kan dessa 200 kronor i månaden vara avgörande för att barnen ska kunna äta sig mätta hela månaden.