Arbetsplenum - Utgiftsområde 12 ekonomisk trygghet för familjer och barn - 2022-12-16

Fru talman! Vi ska nu debattera betänkande SfU3, Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.

Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Målet för utgiftsområdet är att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn.

Sverigedemokraterna värnar familjen och placerar den högt på agendan. Med trygga familjer lägger vi grunden för välmående individer och i förlängningen ett välmående samhälle.

Vår utgångspunkt i familjepolitiken är barnens bästa och att skapa goda förutsättningar för familjerna att få ihop sina livspussel utifrån deras unika livssituation. Alltför ofta har familjepolitiken i stället styrts av egna politiska ambitioner som snarare försvårat för barnfamiljer och inte haft barnens bästa i fokus.

Genom att uppvärdera föräldraskapet och familjetiden gagnar vi såväl barn som samhälle. Politiken behöver helt enkelt ta ett steg tillbaka och låta föräldrarna fatta egna beslut om sin egen vardag.

Vi vill se en familjepolitik som skapar förutsättningar för ett jämlikt och inkluderande föräldraansvar redan när graviditeten är ett faktum. Familjer ska ges rätt förutsättningar att knyta band, inte minst under de första småbarnsåren.

Med en sund sverigedemokratisk familjepolitik kan en god levnadsstandard och välmående uppnås. Där kan gemenskap och starka band knytas. Där skapas möjligheter att gemensamt ta ansvar utifrån varje familjs behov. Där får de med sämre förutsättningar stöd. Där respekteras och uppmuntras varje unik familjs prioriteringar och val.

Det finns behov av fortsatta insatser för att nå en större ekonomisk trygghet för barnfamiljer med låg ekonomisk standard. Stora prisökningar inom framför allt energi, drivmedel och livsmedel påverkar särskilt hushåll med låg inkomst och små ekonomiska marginaler, däribland vissa barnfamiljer.

Barn ska aldrig behöva betala priset vid en ekonomisk kris. Det finns därför anledning att stötta särskilt ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Det är därför positivt att regeringen i budgeten föreslår att det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget ska förlängas till och med juni 2023.

Föräldrar bör få fler verktyg och ökade möjligheter att använda föräldrapenningen flexibelt i syfte att stärka valfriheten och för att öka förutsättningarna att kombinera familjeliv och högt arbetskraftsdeltagande.

Exempel på åtgärder från regeringen är att fler dagar med föräldrapenning ska kunna användas som dubbeldagar, så att föräldrarna kan vara lediga längre tillsammans, och att det blir möjligt att överlåta föräldrapenning till fler personer än vad som är fallet i dag. Detta är förslag inom familjepolitiken som Sverigedemokraterna länge drivit på för. Det är positivt att regeringen nu tar tag i dessa frågor.

Här finns dock ännu mer som behöver åtgärdas långsiktigt. Bland annat behöver flexibiliteten i föräldraförsäkringen ses över ytterligare för att underlätta för barnfamiljernas livspussel.

Vi ser också stora brister i regelverket för ersättning vad gäller graviditetspenningen. Den är svår att få beviljad, och ersättningsnivåerna släpar efter. Vi hoppas därför att regeringen noggrant kommer att följa upp den statliga utredning som nu gör görs gällande graviditetspenningen.

Den ekonomiska familjepolitiken spelar en fortsatt viktig roll för att stärka barnfamiljers ekonomi. Familjepolitiken har en tydlig fördelningspolitisk profil, och de behovsprövade stöden har fortsatt god träffsäkerhet.

Regeringen bedömer att familjepolitiken är en viktig del i arbetet med att skapa jämlika och jämställda uppväxt- och levnadsvillkor och för att minska effekter av segregation. Familjepolitiken kan bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för barnfamiljerna. Sysselsättningsgraden och möjligheten för män och kvinnor att arbeta heltid har dock stor betydelse för att minska risken för ekonomisk utsatthet bland barnhushållen. Samtidigt kan marginaleffekterna i inkomstprövade bidrag verka till att föräldrar kvarstår i en situation av långvarig låg ekonomisk standard. Risken kan vara särskilt stor för utrikes födda kvinnor som har en svagare förankring på arbetsmarknaden än exempelvis inrikes födda kvinnor.

En långsiktigt viktig åtgärd för att öka sysselsättningsgraden och integrationen anser vi är att tillsätta en utredning för att se över flerbarnstillägget och ersätta det med ett skatteavdrag i stället.

Arbetet med den ekonomiska familjepolitiken har ännu bara börjat. Sverigedemokraterna kommer att noggrant följa upp regeringens arbete och verka för att viktiga reformer genomförs för trygga och välmående barn och familjer. Utgångspunkten för familjepolitiken måste, som jag har påpekat tidigare, vara barnens bästa. Den ska förenkla för alla familjers livspussel och skapa ekonomisk trygghet.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour och Eric Palmqvist (båda SD).

Fru talman! I valrörelsen lovade Sverigedemokraterna ett bensinpris som skulle vara 6,50 kronor lägre. Man lovade ett högkostnadsskydd för el i god tid före jul. I morse vaknade Söderhamnsborna till minus 20 grader och ett elpris på 4 kronor och 40 öre per kilowattimme.

Av högkostnadsskyddet har det blivit intet. Av bensinprissänkningen har det blivit kanske 14 öre, antagligen mindre. Ändå säger den av SD stödda statsministern att man har gjort exakt det man lovade i valet. Delar Daniel Persson den uppfattningen?

Fru talman! Tack för din fråga, ledamot Anders Ygeman!

Förra regeringens politik har skapat en ohållbar situation. Vi har ett relativt starkt grundskydd för familjerna, men vi behöver en politik som skapar en ekonomiskt hållbar situation för familjerna.

Vi behöver prioritera stabil elproduktion från kärnkraften, som har monterats ned av den föregående regeringen. Och vi behöver sänka reduktionsplikten så att familjer har råd att tanka bilen. Detta kommer att skapa en mer hållbar situation för familjerna på lång sikt. Vi har bara börjat.

Fru talman! Det var nog inte bara jag som inte hörde svaret på frågan. Daniel Persson läste nämligen upp talepunkterna från valrörelsen. Det var det ni lovade väljarna, Daniel Persson. Nu har valet varit. Moderaterna har flyttat in på Rosenbad, och ni stöder dem. Statsministern säger att man har gjort exakt det man lovade i valet. Samma saker räknade du nu upp.

Fru talman! Min fråga kvarstår. Det är en väldigt enkel fråga. Delar Daniel Persson statsministerns uppfattning? Har regeringen gjort exakt det man lovade i valet, exempelvis när det gäller elpriskompensation?

Fru talman! Det finns mycket att göra efter dessa åtta år med Socialdemokraterna i olika styrande rödgröna varianter. Exempelvis måste trygghet på gator och torg men även ute på landsbygden prioriteras. Brottslighet drabbar vanliga familjer.

Det finns mycket att göra. Efter tre månader ser vi nu att de första stegen tas i rätt riktning.

Fru talman! Daniel Persson sa i sitt anförande många fina ord om barnets bästa och ekonomisk trygghet. Men varför vill ledamoten sänka skatten för de allra rikaste i stället för att se till att ensamstående föräldrar får kronorna att räcka till?

Den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget, som ni väljer att behålla, räcker inte till när priserna nu fortsätter att öka. Det borde ledamoten känna till. Familjepolitikens utjämnande faktor har under lång tid urholkats, och ni väljer att inte göra någonting åt det.

När slottspartierna nu också har misslyckats fatalt med att uppfylla vallöften om till exempel sänkta elpriser och bränslepriser blir hushållens behov av tillskott allt större. Varför väljer då ledamoten och slottspartierna att prioritera höginkomsttagarna?

Fru talman! Tack för din fråga, ledamoten!

Oppositionen påstår felaktigt att vi sänker skatten för höginkomsttagare. Det gör vi inte. Det är inflationen som påverkar skiktgränsen vid statlig inkomstskatt. Det har inte fattats några beslut om skattesänkningar. Det vi gör är att fastställa prisbasbeloppet då inflationen är hög och leder till att effekterna blir större.

Vi tänker inte frångå den lagstiftning och det regelverk som har funnits under många år. Vi menar att det är en förutsättning för stabil och förutsägbar skattepolitik, som vi också värnar. Faktum är att grundavdraget och jobbskatteavdraget påverkas av det nya prisbasbeloppet, vilket innebär lägre skatt för lägre inkomster.

Fru talman! Det var tydligt i mandatperiodens första budgetdebatt här i kammaren att skattesänkningen för höginkomsttagarna kom som en överraskning för slottspartierna. Den röda sidan har sträckt ut en hand och sagt att vi har lagt ett annat förslag på bordet, så att ni kan fatta ett annat beslut, Daniel Persson. Men det har ni i slottspartierna inte velat göra. Det är klart att det här är ett medvetet beslut av er. Ni väljer att prioritera höginkomsttagare framför vanliga familjer.

Politiken med skattesänkningar för de rika har prövats i 30 år. Nu ser vi resultatet. Människor har inte råd med mat eller att värma upp sina hus. Samtidigt får vissa gå skadefria och kan resa på semestrar till Thailand.

Är det de prioriteringarna ledamoten tycker är rimliga? Står ledamoten för att den ensamstående mamman ska betala priset för att den som har en inkomst över 50 000 kronor ska få sänkt skatt?

(Applåder)

Fru talman! Tack för din fråga, ledamoten!

Regeringens arbete med den ekonomiska familjepolitiken har bara börjat. Utifrån våra prioriteringar och familjepolitiken är det en bra början. Vi har länge pekat på vikten av riktade insatser till de mest utsatta barnfamiljerna. Där har bostadsbidraget effektivt träffat de mest utsatta. Det är därför positivt att förstärkningen nu förlängs.

Vi ser att regeringen nu påbörjar arbetet med viktiga reformer som vi har pekat på länge för att underlätta för valfrihet och flexibilitet i familjepolitiken, exempelvis utökade dubbeldagar och att man ska kunna överlåta dagar till närstående. Det ska underlätta för familjernas livspussel.

Det här är bara början på den nya regeringens politik. Vi kommer att se större effekter framgent.

Fru talman! Julen står för dörren. Putins krigföring i Ukraina har drivit upp priserna på el och drivmedel. Räntorna stiger. Inflationen äter sig in i svenska hushålls plånböcker. Många undrar hur de ska klara vintern och hur de ska klara julen. Personalen i skolmatsalar runt om i Sverige larmar om en lavinartad ökning av skolmatsätandet på måndagar och fredagar. På helgerna får många barn gå hungriga.

För tre månader sedan var det val. Inget av detta var en nyhet i valrörelsen. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna pratade om Magdapriser och låtsades som att Putins krig inte drabbade Europas länder i någon större utsträckning. Det viftades med falukorvar. Det skreks i falsett. Bara de blåbruna partierna fick regeringsmakten skulle de fixa det här, och barnfamiljerna skulle kunna fira jul. Bensinpriset skulle sänkas med 6 kronor och 50 öre. Det blev som mest 14 öre. Elen skulle fixas med ett högkostnadsskydd.

I morse vaknade Svegborna till 28,6 minusgrader och ett elpris på 4 kronor och 40 öre per kilowattimme. Den norra delen av Sverige har nu fått beskedet att de inte ska få ett enda öre i elpriskompensation, trots det högsta elpriset på många år och trots att de nu har samma elpris som övriga Sverige.

Det skulle ha varit på plats den 1 november. Hushållen skulle få kompensation "i god tid före jul", för att citera statsministern. Detta är lögner och löftessvek i en skala som jag aldrig tidigare upplevt i Sverige.

I stället fick vi skattesänkningar för höginkomsttagarna. Höginkomsttagarna kan lita på den sverigedemokratiskt stödda regeringen. De som tjänar 70 000 kronor i månaden får en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden. För barnfamiljerna, som skulle få högkostnadsskydd för el och 6,50 kronor billigare bensin, ekar det tomt i plånböckerna.

Vi socialdemokrater vill i stället tillfälligt höja barnbidraget för att familjer ska kunna klara vintern. När vi måste prioritera väljer vi barnfamiljer framför höginkomsttagare. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna gör den motsatta prioriteringen. Man låter skiktgränsen kompenseras orimligt mycket, men man höjer inte barnbidraget. Hur kommer det sig att barnfamiljerna ska ha så mycket lättare att klara kostnadsökningarna än höginkomsttagarna? Är det verkligen en rimlig prioritering i statens budget?

Vi vill införa en tankrabatt som ger glesbygden mer. Vi menar också att regeringen i den här allvarliga situationen borde ha kallat till krissamtal. Vi har sträckt ut en hand till regeringen för att föra sådana samtal och kunna göra omprioriteringar i det här svåra läget - ge upp skattesänkningen till höginkomsttagarna och kompensera de barnfamiljer som Kristersson lovade skulle få ett högkostnadsskydd för el "i god tid före jul". Nu får de intet med den SD-stödda moderatregeringen.

Det märkligaste är inte att regeringen sviker sina vallöften, ivrigt påhejad av Sverigedemokraterna. Det märkligaste är att man inte står för sin politik. Trots att det inte blir något högkostnadsskydd, trots att det blir en elpriskompensation långt efter vad man lovat, trots att ingen i Norrland ska få ta del av den och trots att bensinpriset sänks med max 14 öre står statsministern och säger att man gjorde exakt vad man lovade. Med den retoriken, fru talman, är det inte konstigt att regeringens förtroende sjunker som en sten i opinionsundersökningarna.

Fru talman! Vårt Sverige kan bättre.

(Applåder)

Fru talman! Jag är övertygad om att alla partier här i riksdagen har ett mål om att göra Sverige bättre, om än våra vägar för att lyckas med det skiljer sig åt avsevärt.

När det gäller Socialdemokraternas förslag till budget gällande utgiftsområde 12 har jag ett par frågor som jag skulle vilja ha svar på från ledamoten Anders Ygeman. I förslaget finns en post gällande kompensation för höga drivmedelskostnader. Anders Ygeman var själv inne på det. Mina frågor är helt enkelt: Hur kommer denna kompensation att betalas ut, och till vilka hushåll?

Fru talman! Jag tackar Camilla Rinaldo Miller för frågan. Detta framgår av vår budgetmotion. Vi kommer att prioritera dem som bor i glesbygd och dem som har flera bilar i hushållet, eftersom det är de som får den högsta inkomsten. Vi väljer inte att lägga pengarna på höginkomsttagare och sänka skatten för dem. Jag tror att det närmare bestämt är 240 falukorvar i skattesänkningar som den kristdemokratiskt stödda budgeten får med.

Jag har svarat på Camilla Rinaldo Millers fråga. Nu kanske hon kan svara på min fråga. Delar Camilla Rinaldo Miller statsministerns uppfattning att regeringen gör exakt vad man lovade inför valet?

Fru talman! Jag tackar för det halva svaret. Jag väntar fortfarande på svaret om hur denna kompensation kommer att betalas ut. Du talade om vem som skulle få den, Anders Ygeman, men inte hur den skulle betalas ut.

Innan jag svarar på din fråga skulle jag vilja veta om Socialdemokraterna har för avsikt att sänka reduktionsplikten eller tänker fortsätta att driva sin tidigare politik och höja reduktionsplikten. Gör man det senare betyder det ju att man ger med ena handen och tar med den andra. Det sägs att boende i glesbygden får stöd, men det blir inget stöd över i så fall.

Vår regering jobbar nu för att uppfylla de löften man gett. Jag står bakom min partiledare och min statsminister. Vi har sänkt skatten med 1 krona. Vi kommer att sänka reduktionsplikten. Det ger ett minus på ungefär 5-6 kronor. När bränslepriset går ned sänks också momsen. Tillsammans skulle det göra 8-10 kronor på bränslepriset. Jag hoppas att ni kan svara upp mot det, inte ge ett litet tillfälligt stöd och sedan ta tillbaka det genom att höja reduktionsplikten.

(Applåder)

Fru talman! Detta blir väldigt märkligt. Kristdemokraterna gick till val på att sänka bensinpriset med 6,50 kronor. Nu har man sänkt bensinpriset med 14 öre men står och säger att man gjort exakt vad man lovade inför valet. Det är ingen som tror på det, Camilla Rinaldo Miller.

Vi har sett er stå vid pump efter pump och lova. Vi har sett din partiledare stå i tv-debatt efter tv-debatt och vifta med den falukorv som skulle innebära sänkta kostnader för hushållen. Det blev inte så. Hushållen som skulle få kompensation "i god tid före jul" står nu där utan kompensation.

Man har fått ett besked, säger nu statsministern. Men det är väldigt svårt att gå till butiken och handla leksaker eller julskinka med ett besked. Ännu svårare blir det för den norra halvan av Sverige. På deras besked står det: Ni får inte 1 krona, trots att vi lovade det i valrörelsen!

Nu står du och frågar mig vad jag ska göra med reduktionsplikten när ni är i regeringsställning, Camilla Rinaldo Miller. Jag tror att du får uppdatera dina talepunkter, för det verkar som att ni inte kommer att uppfylla era löften ens vad gäller reduktionsplikten.

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraterna fortsätter att vilseleda med sin retorik om löftesbrott. Men elprisstödet är på plats, och utbetalningar sker redan i februari. Västeråsare och andra västmanlänningar kan redan i dag räkna ut vilken utbetalning de får i februari.

Det som är intressant är att den nytillträdda regeringen fick hantera ledamoten Ygemans egen regerings havererade politik. Sverige har en energipolitik som inte håller måttet och drivmedelspriser som rusar. Det är resultatet av den tidigare regeringens förda politik. Lite självkritik hade kanske ibland kunnat vara klädsamt.

Det är också intressant hur Ygeman talar om skattesänkningar för höginkomsttagare, som han kallar det, när han mycket väl vet att det är en indexeringshöjning som sker på grund av inflationen. Han ställer sedan detta mot det han presenterar i fråga om det allmänna barnbidraget. Men mig veterligen ges det allmänna barnbidraget även till höginkomsttagare.

Sedan skulle jag nog inte kalla en av fyra barnmorskor och tre av tio poliser för höginkomsttagare. Men det kan vi väl låta vara osagt i sammanhanget.

Vi har fått rensa upp efter socialdemokratisk politik. Det sker långsamt och metodiskt, men det sker med konkret politik som tar tag i problemen, vilket Ygemans egen politik uppenbarligen inte har gjort och inte heller gör i den här budgeten.

(Applåder)

Fru talman! Jag får börja med att tacka Caroline Högström för berömmet om min retorik. Jag är möjligtvis ledsen att jag inte kan utdela ett lika högt betyg tillbaka. Om kritiken handlar om att statsministern sa att barnfamiljerna och hushållen skulle ha pengarna "i god tid före jul" är det en klen tröst att någon i Västerås kan räkna ut att man ska få pengar i februari.

Jag antar att beskedet till barnfamiljen i Västerås blir: Ni skulle ha fått en stor julklapp i december, men ni får en väldigt liten julklapp i februari. Ni skulle ha fått en stor julskinka på bordet i december, men ni får tyvärr vänta på en liten skiva julskinka i februari. Vi lovade i och för sig att ni skulle få en väldigt stor julskinka och en väldigt stor julklapp den här julen, men tyvärr barn: Det får bli en annan jul.

Detta, Caroline Högström, är ett löftesbrott. Man lovar ett högkostnadsskydd på el i september, säger att det ska vara på plats i november och att man ska ha pengarna utbetalda i god tid innan jul. Sedan efter valet, för att citera ert samarbetspartis ekonomisk-politiska talesperson, gör sig verkligheten påmind. Då har man en helt annan politik. Man kan inte stå vid en pump och lova att människor ska få 6,50 i prissänkning på bensinen, och sedan blir det 14 öre vid pump.

Barnfamiljerna ska fira jul nu och inte i februari. Vet du vad, barnfamiljerna i norra Sverige ska också fira jul. Det var de som skulle få ett högkostnadsskydd. De fick inte ett öre. Man kan säga vad man vill om min och din retorik. Men det är inte samma sak att människor inte får ett öre när man lovar ett högkostnadsskydd.

Fru talman! Vi fick hantera den tidigare regeringens beställning och utredning som tydligt specificerade södra Sverige. Det gäller att försöka hantera efter läge. Det står även på Socialdemokraternas Facebook, som man kan kolla efter debatten. Jag vet inte om det hjälper att ledamoten skakar på huvudet.

Det som är intressant är att ni på inget sätt har lösningar på problemet. Problemet med energipriserna är den dåligt förda energipolitiken de senaste åren. Problemet med drivmedelspriserna är att vi sticker ut jämfört med övriga länder. Men ni har inga lösningar på de strukturella problemen. Ni strösslar med bidrag i stället.

Ni har en tankrabatt som ska ge vissa delar av Sverige ett stöd i stället för att ta tag i problemet. En minskad reduktionsplikt 2024 kommer att ha påverkan på priset. Att inte indexeringshöja drivmedelspriserna har påverkan på priset. Ni gör tvärtom.

Ni lägger i utskottet fram ett förslag på 4 - nästan 5 - miljarder på en tankrabatt, ett bidrag, i stället för att faktiskt ta tag i det konkreta problemet. Det gör regeringen med 7 miljarder för att få bort indexeringen av skatten på drivmedel. Det är faktisk politik som gör skillnad, täcker kostnaderna och åtgärdar problemet.

Men det är väl peak socialdemokrati att ge bidrag för att människor ska ha råd med skatten.

(Applåder)

Fru talman! "Faktisk politik som gör skillnad." Tyvärr tror jag inte att så många barnfamiljer känner igen sig i den beskrivningen, Caroline Högström.

Det var de som ni i september lovade att priset vid pump skulle sänkas med 6,50, när det nu sänks med 10 eller 14 öre. Den tankrabatt som du ondgör dig över hade gett samma barnfamilj 1 400 kronor om de har två bilar. Det är 14 öre mot 1 400 kronor. Det handlar om att faktiskt göra skillnad.

Ni lovade ett högkostnadsskydd på el. Det har ni övergett nu. Nu lovar ni en elpriskompensation. Den skulle vara utbetald i god tid före jul. För halva Sverige kommer den i februari. För den andra halvan av Sverige kommer den inte alls, trots att de har det högsta elpriset på tio år.

Det stämmer att vi vill höja barnbidraget för barnfamiljer för att klara av elkrisen. Ni vill inte göra det. Ni lovar i stället tankrabatter och elpriskompensationer som inte blir av.

Svälj stoltheten. Ta ett samtal, och se till att Sveriges barnfamiljer kan sätta skinkan på bordet innan jul i stället för efter, att barnen kan få julklappar innan jul i stället för efter.

Om ni vill göra någonting åt det verkliga problemet ska jag berätta en sak för Caroline Högström. Problemet stavas Putin. Det är hans krig som driver upp energipriserna i hela Europa. Det gäller priset på bensin, diesel, fossilgas och elektricitet. Det problemet är vi socialdemokrater gärna en del av att lösa.

(Applåder)

Fru talman! Regeringens budget är en återhållsam budget givet ett svårt ekonomiskt läge och akuta samhällsproblem kopplade till rättspolitiken, försvarspolitiken och hushållens ekonomi. Men budgeten innehåller också viktiga prioriteringar för att bland annat skydda utsatta familjer i en tid med lågkonjunktur, hög inflation, skenande elpris och höga drivmedelskostnader tillsammans med utbredd otrygghet och en osäker omvärld.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett svårt läge som pressar hushållens ekonomi. Regeringen anser det därför viktigt att den ekonomiska politiken bidrar till att hålla nere prisökningarna samtidigt som vissa åtgärder vidtas för att kompensera dem som drabbas allra hårdast av inflationen.

Därför är exempelvis den förlängda höjningen av bostadsbidraget till utsatta barnfamiljer ett viktigt inslag i budgeten som faktiskt når de mest utsatta och de som är i behov av det. Bidraget lämnas till barnfamiljer med låg inkomst och små ekonomiska marginaler. Det är en grupp som drabbats hårt av de stora prisökningarna. Det är både träffsäkert och tydligt.

Men det är samtidigt viktigt att påpeka att detta är tillfälligt i en svår ekonomisk tid. Vi måste vara medvetna om risken att marginaleffekterna i inkomstprövade bidrag kan innebära att föräldrar kvarstår i en situation av långvarig låg ekonomisk standard. Risken är särskilt stor för utlandsfödda kvinnor som har en svagare förankring på arbetsmarknaden.

Vi ser i dag för många kvinnor, ofta utlandsfödda, som aldrig kommer in eller alltför sent kommer in på arbetsmarknaden. Detta påverkar inte bara familjens levnadsstandard utan även kvinnornas framtida pension.

Vi vet samtidigt att precis som en gymnasieexamen nästan kan ses som en vaccination mot ett framtida utanförskap, är även att som barn se sin mamma gå till jobbet ett vaccin mot risken för framtida utanförskap.

Alltså kan en mammas deltagande på arbetsmarknaden lyfta inte bara hela familjens ekonomi utan också barnens framtidsutsikter. Därför måste vi även överväga vilka inlåsningseffekter vår generösa föräldraförsäkring riskerar att ha.

Det är en balansgång, men det är en balansgång vi behöver ta och fundera på. Då kan exempelvis kvalificering till välfärden vara ett incitament så att även kvinnor kan vara en del av arbetsmarknaden både innan och efter bildandet av familj.

Det framgår av regeringens budgetproposition att den kommer att tillsätta en utredning med ett uppdrag att föreslå en modell för successiv kvalificering till svenska välfärdsförmåner exempelvis genom arbete. Bedömningen från regeringen är att familjepolitiken är en viktig del i arbetet med att skapa jämlika och jämställda uppväxt- och levnadsvillkor och att minska effekterna av segregationen.

Där har sysselsättningen en stor betydelse för att minska risken för ekonomisk utsatthet hos hushåll med barn. Därför är det viktigt att familjepolitiken också går hand i hand med arbetslinjen.

Fru talman! Målet är att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till ett jämställt föräldraskap.

Sverige kan stoltsera med ett av världens mest generösa system för föräldrar. Utvecklingen mot ett mer jämställt föräldraskap, mätt i uttag av antal föräldradagar, går långsamt framåt men likväl åt rätt håll. Föräldrar bör få fler verktyg och ökade möjligheter att använda föräldrapenningen flexibelt i syfte att stärka valfriheten och att förbättra förutsättningarna att kombinera familjeliv med ett högt arbetskraftsdeltagande. Ett sådant exempel skulle kunna vara fler dubbeldagar eller att man kan överlåta dagar till andra viktiga personer i barnets liv.

Däremot vill jag påminna riksdagen om att politiken inte ska in och kontrollera vid köksborden. Vi ska inte detaljstyra hur familjer delar på sin föräldraledighet. Det är familjerna själva bäst lämpade att avgöra. Men de måste ha rätt information och förstå konsekvenserna av olika val.

Jag ser också en förändring i min egen generation som nu i hög grad bildar familj. Medvetenheten är högre om både den fantastiska möjlighet som mer tid med ens barn kan ge och också de konsekvenser det kan få senare i livet.

Det förs ansvarsfulla samtal mellan föräldrar om uppdelning och kompensation för den som är hemma en större del och om hur ekonomin ska gå ihop både i dag och senare i livet. Därför är jag hoppfull om framtiden men också medveten om att vi inte enbart ska fastna i antalet uttagna dagar eftersom familjers lösningar ser olika ut utifrån olika förutsättningar. Detta gäller särskilt i en tid med flexibla arbetstider, mer hemarbete, fler egenföretagare och mer skiftarbete som skapar olika möjligheter för olika familjer. Detta kan faktiskt också innebära ett jämställt föräldraskap.

Fru talman! De höga drivmedelspriserna är något många känner av runt om i landet. Runt om i vårt avlånga land är både familjer och företag beroende av bilen. Det handlar om möjligheten att få ihop livspusslet eller att det inte finns tillgång till tillförlitlig kollektivtrafik.

Problemet är alltså de orimligt höga drivmedelspriser vi har jämfört med andra länder. Den moderatledda regeringen har förslag som får ned drivmedelspriset till rimligare nivåer. Att inte indexeringshöja drivmedelsskatten är en sådan lösning, som gör att medborgarna slipper närliggande skattehöjningar.

Nu krävs ansvar i en svår tid med inflation tillsammans med lågkonjunktur. Då är det viktigt att prioritera. Hushåll, och särskilt barnfamiljer, är hårt pressade. Därför är regeringens satsning på att påbörja arbetet för att få mer rimliga drivmedelspriser tillsammans med elprisstödet, med utbetalning i februari, viktiga delar för att skapa bättre förutsättningar, särskilt för barnfamiljer. Detta görs samtidigt som man påbörjar arbetet med att lösa andra strukturella problem.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och därmed också till regeringens förslag till budget gällande utgiftsområde 12 och yrka avslag på alla andra eventuella yrkanden.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Caroline Högström nämner i sitt anförande att det är viktigt för barn att få se sin mamma gå till jobbet. Det är vi helt överens om. Det är en otroligt viktig del. Hon nämner också i sitt anförande att det är viktigt att bidra till arbetslinjen. Det är vi också helt överens om.

Det jag däremot saknar i anförandet handlar om hur man enkelt ska kunna vara företagare och föräldraledig. Att kunna vara företagare är lika viktigt med tanke på arbetslinjen, både för den som är enskild företagare och för de arbetstillfällen som genereras av företagare.

Det finns därför en poäng med att jag som egenföretagare och föräldraledig får administrera mitt arbete, mitt företag, under den tid jag är föräldraledig. Det ska inte behöva leda till att jag tappar fart i företagandet eller att det kanske till och med går så långt att jag måste avsluta företagandet.

Under förra mandatperioden var ett av de förslag som Centerpartiet lade fram och som även Moderaterna stod bakom att förenkla för företagande och tillåta föräldralediga företagare att göra mindre arbetsinsatser under ledigheten.

Var finns detta i regeringens budget, och kommer det att komma under mandatperioden?

Fru talman! Tack för frågan, Martina Johansson! Jag kan nog till viss del bli svaret skyldig när det gäller när, hur och i vilken omfattning.

Men jag är helt överens med Martina Johansson om att vi tidigare har identifierat ett problem för många företagare att kunna få ihop familjelivet även när barnen är små. Jag tror att det kommer att finnas skäl att återkomma mer exakt i frågan om hur man kan titta på att reformera föräldraförsäkringen på ett klokt och ansvarsfullt sätt så att även företagare ska kunna arbeta och vara föräldrar samtidigt.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten! Det är positivt att ni vill hålla kvar frågan. Jag hoppas att detta kommer att komma under mandatperioden, för det är ändå ett eget tillkännagivande som regeringen borde kunna ta tag i.

Det finns ett par saker till. Ledamoten nämnde själv fler dubbeldagar. Det finns även tillkännagivanden som handlar om att kunna dela föräldrapenning med för barnet fler viktiga vuxna. Det handlar även om jämställt uttag och att det ska vara flexibelt. Inte heller de här sakerna ser jag i budgeten. Jag hörde bara att ledamoten tog upp frågan om fler dubbeldagar, men inte någonting om när.

Frågan är: Kommer jag att få ett svar på den frågan i dag?

Fru talman! Jajamensan, höll jag på att säga! Den skrivning som jag tog upp finns med i budgeten. Nu kommer jag inte ihåg exakt på vilken sida, men jag tror att det jag tog upp står med på sidorna 22-23 i volym 8, utgiftsområde 12. Det handlar alltså om att utöka antalet dubbeldagar och att göra det mer flexibelt.

Sedan tror jag att det kommer att krävas en viss utredning och hela den biten, men jag kan alltså glädja ledamoten med att uttalandet finns med i budgeten.

Fru talman! Ledamoten pratade om kvinnors pension och deltagande på arbetsmarknaden. Det är någonting som jag själv tycker är oerhört viktigt.

Ett mål för utgiftsområdet är också att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till ett jämställt föräldraskap. Därför gör det mig oroad när ledamoten talar om att dubbeldagarna i föräldraförsäkringen ska öka. Det står också i budgeten att föräldraförsäkringen ska kunna överlåtas till fler personer än i dag. Hur rimmar det med att jämställdheten ska öka i föräldraförsäkringen? Fler dubbeldagar kommer att innebära att vårdnadshavarna är hemma samtidigt med sina barn och att fäders fulla ansvar för barns omsorg minskar.

Hur ser ledamoten framför sig att möjligheten att överlåta föräldrapenningen ska se ut? Det har vi ännu inte fått reda på. Ska den kunna överlåtas till vem som helst? Är det privata nannyföretag man ser framför sig som ska vara stand-in-föräldrar? Är det detta som är Moderaternas arbetslinje?

Varför vill ledamoten öka glappet mellan mäns och kvinnors livsinkomster genom att öka antalet dubbeldagar och öka möjligheten att lämna över ansvaret till familj och någon annan?

Fru talman! Jag kan passa på att rekommendera ledamoten Mixter att läsa den rapport som Försäkringskassan släppte i november, om jag minns rätt. Där konstaterar man att föräldrar som tar ut dubbeldagar tenderar att ha ett mer jämställt uttag.

Jag tror alltså att det är tvärtom mot vad Mixter försöker antyda: Fler dubbeldagar kommer att leda till ett mer jämställt uttag. Då får fler upp ögonen, och man kan hjälpas åt. Man får de positiva drivkrafterna, och detta har alltså även Försäkringskassan identifierat i sin rapport.

(Applåder)

Fru talman! Det är tydligt att ledamoten inte är intresserad av jämställdhet och att kvinnor ska ha en dräglig levnadsstandard. Regeringens förslag på det familjepolitiska området kommer att innebära att män får mindre ansvar för familj.

Ledamoten svarar inte heller på min fråga: Vem är det som föräldraförsäkringen ska kunna överlåtas till? Är det privata företag som man ska kunna anlita med hjälp av föräldrapenningen, eller vem är det som ska kunna ta ut den? Är det hbtqi-familjer man tänker sig? Det tror jag knappast är vad den här regeringen har i åtanke. Vem är det som man ska kunna överlåta dagar till? Och varför vill ledamoten öka glappet mellan mäns och kvinnors livsinkomster?

Fru talman! Jag skulle säga att det är tvärtom: Det är nog ledamoten Mixter som behöver fundera på hur man får till ett jämställt uttag. Hon struntar ju helt i myndigheters tydliga rapporter om att exempelvis dubbeldagar är bra för att få ett mer jämställt uttag. Hon ignorerar det helt för någon form av bild av hur familjer fungerar.

Jag kan inte ge ett exakt svar om vilka det här kommer att beröra. Men det kommer såklart att finnas en ordning när det gäller vilka man kan överlåta föräldrapenningdagar till. Redan i dag kan man i viss mån överlåta dagar till en maka eller make eller partner som man bor med. Det är klart att det kommer att finnas en ordning i hur man gör detta, och det handlar ju om viktiga personer i barnens liv.

Jag tror att ett av problemen är att man stirrar sig blind på antalet dagar i stället för att se vad detta får för konsekvenser. Vilka andra mått kan vi se för om man har ett jämställt uttag eller inte? Det kan handla om att man ger pensionsrätter till den som är hemma en större del som ett sätt att kompensera - något som blir allt vanligare.

Och som sagt: Man kan inte blunda för att arbetsmarknaden ser annorlunda ut. Familjer ser också olika ut och har olika behov, och det tror jag att vi politiker ska ha respekt för. Vi ska inte diktera i den här kammaren hur man ska vara hemma med sina barn. Lika väl som vi har goda incitament i de låsta dagar som vi har redan i dag behöver vi ha tilltro till familjerna och ge dem förutsättningar att göra kloka val även för framtiden.

(Applåder)

Fru talman! Under en lång tid har vi befunnit oss i en högkonjunktur. Under den tiden blundade många för de stora klyftor som finns i Sverige.

Sverige är ett land som blivit alltmer splittrat, ett land där miljardärerna har blivit fler och fattigdomen allt större. Sverige är ett av de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat snabbast. I lågkonjunkturen som vi går in i kommer detta att bli allt synligare. I Sverige har det historiskt funnits en ambition om att jämna ut klyftor i samhället. Nu befinner vi oss i en annan tid.

Den här regeringens och Sverigedemokraternas gemensamma projekt är att utmåla invandrare som det stora problemet i Sverige. Förra gången vi hade en borgerlig regering var det sjukförsäkringen och a-kassan man sänkte. Då var det bidragsfuskande, lata personer man slog på, och nu är det invandrare. Ingredienserna i kakan är annorlunda denna gång, men de skapar fortfarande samma prinsessbakelse, en bakelse som de rika får sig serverad.

Bidragstak ska införas, och människor ska kvalificeras till våra trygghetssystem. Vanliga människor ska få det sämre samtidigt som höginkomsttagarna får sänkt skatt.

Vi står mitt i en ekonomisk kris med förödande effekter för vanliga hushåll. Skenande matpriser, elpriser och bränsle- och boendekostnader är svårt att klara för väldigt många hushåll. Särskilt tufft är det för dem som redan före krisen hade små marginaler.

Ensamstående kvinnor är en grupp som lever med väldigt små marginaler: Nära 40 procent av dessa lever med låg ekonomisk standard. Familjepolitikens utjämnande funktion har under lång tid halkat efter, vilket har lämnat ensamstående kvinnor på efterkälken. Tyvärr gör regeringen helt andra prioriteringar än att se till att familjepolitiken bidrar till att utjämna skillnader.

Jag besökte Svenska kyrkan i Sundsvall nyligen. De berättade att ansökningarna om ekonomisk hjälp via dem mer än fördubblats det senaste året. Likaså vittnar Stadsmissionen, Röda Korset med flera om att allt fler människor vänder sig till dem för hjälp med basala saker. Göteborgs Stadsmission vittnar precis som kyrkan i Sundsvall om att det jämfört med förra året är dubbelt så många människor som kommer till dem för att äta mat.

Kyrkan i Sundsvall såg också med oro på att de som en del av civilsamhället blir ansvariga för att människor har en dräglig levnadsstandard, att samhällets ansvar dumpas på dem. Att förlita sig på att civilsamhället ska rycka ut för att hjälpa vanligt folk som inte har råd med mat samtidigt som regeringen prioriterar sänkt skatt för personer med inkomster över 50 000 kronor i månaden - det känns som mycket konstiga prioriteringar.

En vän till mig, tvåbarnsmor boende i Västernorrland, skrev i onsdags på Facebook: Ligger sömnlös med tanke på elpriset. Fortsätter det så här lär halva lönen nästa månad gå till elkostnad. Merparten av återstoden går till bensin - nej, det finns ingen buss att ta - och alla andra priser som har dragit iväg. Minns inte att jag någonsin varit så stressad över privatekonomin. Någon mer än jag som känner så här mitt i natten?

Regeringens brutna vallöften kring elpris och bränsle har verkligen inte underlättat för min vän eller andra familjer, och andra åtgärder lyser med sin frånvaro. Det enda regeringen och Sverigedemokraterna lyckats uppbåda som krisstöd på familjepolitikens område är att bibehålla den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget om 500 kronor. Det är bra, men det är knappast tillräckligt.

Fru talman! Vänsterpartiet har, till skillnad från Sverigedemokraterna och regeringen, förslag som gör skillnad för människor. Vi har ett budgetförslag som ska ses som en helhet med såväl kraftiga tillskott till bland annat välfärden som tillskott i socialförsäkringssystemen som skulle göra skillnad för vanligt folk.

Vänsterpartiet vill se ett ensamståendetillägg i form av höjt barnbidrag för ensamstående om 500 kronor under 2023. 500 kronor extra för någon som behöver välja mellan julmat eller julklappar till barnen skulle verkligen göra skillnad.

Grundnivån i föräldraförsäkringen är också i dag väldigt låg, och den har inte hängt med prisutvecklingen. Vänsterpartiet vill se att den indexeras.

Nio av tio som får föräldrapenning på grundnivå är kvinnor, och en höjd ersättning skulle innebära en stor skillnad i vardagen för dem. Vänsterpartiet föreslår därför att grundnivån höjs till 299 kronor, vilket skulle innebära 1 500 kronor mer i månaden för den som har föräldrapenning på grundnivå. Det är ingen liten summa.

Ni prioriterar i stället att höginkomsttagaren som tjänar över 50 000 kronor ska få 1 000 kronor mer i plånboken. Skillnaden är att det inte är till falukorv som höginkomsttagaren behöver pengarna utan till uppvärmning av sommarstugan eller till Thailandssemestern.

Fru talman! Det är tydligt att Vänsterpartiet och slottspartierna har väldigt olika prioriteringar: mer pengar till dem som redan har eller pengar till dem som behöver det mest.

För att livet ska fungera för människor måste välfärden räcka till. Familjepolitiken hänger ihop med en fungerande samhällsservice. För att föräldrar ska kunna jobba måste vi ha en väl fungerande och utbyggd barnomsorg, förskola och fritidshem. Regeringens budget innebär tyvärr ett dråpslag även på detta område. Kommuner och regioner behöver minst 20 miljarder bara för att upprätthålla den nivå som finns i dag, och ni väljer att tillföra ynka 6 miljarder. Det kommer att innebära nedskärningar runt om i våra kommuner. En sämre tillgänglighet i till exempel barnomsorgen är negativt för deltagande i arbetsliv och jämställdheten på arbetsmarknaden. Detta är ändå ett mål för utgiftsområdet - att familjeliv och arbetsliv ska kunna kombineras och att jämställdheten ska öka.

Det är som sagt bra att regeringen väljer att behålla den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget om 500 kronor. Men det är också sorgligt att man inte väljer att åtgärda problemet med att den som får försörjningsstöd inte får ta del av höjningen. Frälsningsarmén uppmärksammade nyligen att de nästan 800 000 svenskar som lever på försörjningsstöd har 170 kronor kvar per månad efter att maten är betald.

Vänsterpartiet har en budget som tar den ekonomiska krisen på allvar. Tyvärr kan jag inte säga samma sak om slottspartiernas.

Med detta hänvisar jag till Vänsterpartiets särskilda yttrande.

Herr talman! Vi kristdemokrater står bakom regeringens politik, och jag vill därför börja med att yrka bifall till utskottets förslag och propositionen.

Dessutom vill jag redan nu be om ursäkt för att jag troligtvis kommer att läsa mycket innantill i dag. Jag brukar vanligtvis tala mer fritt ur hjärtat även om det ska finnas nedskrivet. Men eftersom detta är min debut i kammaren känns det lite nervöst.

Herr talman! Människan behöver gemenskap och fungerande relationer för att må bra och för att kunna utvecklas. Familjen är den mest grundläggande formen av gemenskap. Där möts människor över generationsgränserna i kärlek och tillit. Denna insikt är en grundbult i den kristdemokratiska ideologin.

I valrörelsen mötte jag, precis som alla ni andra, många människor. Ett av dessa möten berörde mig extra mycket. I ett samtal med en tjej i högstadieåldern kom vi in på vårens höga elpriser. Jag frågade om just det hade påverkat henne på något speciellt sätt. Svaret jag fick var att hon under januari och delar av februari månad bara hade ätit i skolan. Jag var tvungen att fråga igen: Hur menar du? Varpå hon svarade att för att maten hemma skulle räcka till hennes småsyskon avstod hon från att äta hemma och åt endast skolmaten under denna period. Detta var en vanlig familj där båda föräldrar hade jobb men de fick ändå inte ekonomin att gå ihop.

Jag känner fortfarande oro för familjers ekonomi. Vi vet också att många familjer kommer att få det svårt ekonomiskt även under nästa år.

Herr talman! Med regeringens förslag till budget för utgiftsområde 12 känner jag att vi bättre kan ge en trygghet i svåra ekonomiska situationer och se till att det finns en ekonomisk trygghet för familjer och barn. Familjepolitiken spelar därför en viktig roll för att stärka barnfamiljers ekonomi och levnadsstandard.

Herr talman! Propositionen innehåller flera förslag för att ge en ekonomisk trygghet för familjer och barn. Vi har redan hört flera exempel. Ett sådant exempel är att regeringen, mot bakgrund av den försämrade ekonomiska situation som barnhushåll med låga inkomster har fått på grund av ökade levnadskostnader och att det inte finns några indikationer på att situationen kommer att förbättras före årsskiftet, föreslår att det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag ska förlängas till och med den 30 juni 2023.

Under kulturutskottets debatt i går nämndes fritidskortet. Det har nämnts även här, men jag vill också lyfta fram det.

Vi vet att när ekonomin stramas åt blir det lätt barnen som först drabbas. Som en åtgärd för att minska barns utsatthet och värna barns fritidsaktiviteter vill regeringen införa ett fritidskort. Vi kristdemokrater ser mycket positivt på detta, ur många olika perspektiv. Barn mår bra av fysisk aktivitet och av att känna samhörighet och tillhörighet i föreningslivet. Detta kan också förebygga psykisk ohälsa. Därför välkomnar vi extra mycket förslaget om ett fritidskort.

Herr talman! Min egen uppväxt präglades emellanåt av en tuff ekonomisk situation. Min mamma var som många andra då hemma och skötte hushållet och tog hand om mig och mina fyra syskon. Min pappa hade bland annat arbete som resemontör, vilket gjorde att han långa perioder var hemifrån. Min mamma var duktig på att vrida och vända på varenda krona. Jag har aldrig behövt gå hungrig till skolan och har alltid haft rena och hela kläder.

Med den livserfarenheten har jag dock lärt mig att det handlar om att prioritera - men också att det ibland inte är möjligt att ens göra prioriteringar, när de ekonomiska marginalerna blir för små. För mig som kristdemokrat känns det då bra att vi har en regering som nu vill göra allt för att ge familjer och barn en ekonomisk trygghet. Familjepolitiken kan och ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för Sveriges alla barnfamiljer.

(Applåder)

Herr talman! Tack för ditt anförande, Camilla Rinaldo Miller! Det är helt okej att vara nervös första gången man är i kammaren. Jag tänkte en stund: Ska jag begära replik eller inte? Men jag gjorde det ändå, för då får ledamoten chans att träna även på det. Jag hade faktiskt också ett replikskifte efter mitt första inlägg i kammaren och överlevde det.

Min replik handlar om bostadsbidraget - dock inte den tillfälliga höjning som ledamoten var inne på. Jag tänker på bostadsbidraget generellt, som ska vara ett viktigt ekonomiskt skydd för barnfamiljer. Som regelverket för bostadsbidraget i dag ser ut riskerar familjer att hamna i skuld eftersom bostadsbidraget avräknas på helår. Det gör att om jag får en högre lön eller kanske ett arbete som jag går till under hösten finns risken att jag hamnar i skuld vid årsskiftet eftersom inkomsten har blivit högre på ett sätt som jag inte hade räknat med under våren. Det här blir ett problem för många barnfamiljer.

År 2021 lämnades en utredning till dåvarande regering som visade på hur man skulle kunna jobba med månadsavstämning av bostadsbidraget, alltså att man gör en avstämning varje månad så att barnfamiljerna slipper ett helt års avräkning.

En försiktig fråga till ledamoten är om regeringen och Kristdemokraterna, som sitter i regeringen i dag, kommer att komma med förslag på just det här området.

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Martina Johansson!

Jag önskar att jag rakt kunde säga: Ja, det kommer vi. Jag håller nämligen med: Det är inte bra med dagens regelverk, som riskerar att sätta en familj eller en ensamstående mamma eller pappa i ett läge där de kan hamna i skuld på grund av förändrad lönesituation under året. En månadsavstämning låter i mina öron som en mycket rimlig och bra lösning. Jag kan dock inte säga ja direkt. Jag önskar att jag hade kunnat det.

Herr talman! Tack för ett ärligt svar, Camilla Rinaldo Miller!

Jag passar på att gå vidare på temat bostadsbidraget och regelverket. Jag hoppas att ledamoten kan ta med sig detta och driva på sina kamrater i regeringen. Det handlar nämligen också om vad som räknas som familjens inkomst.

Om inkomsten för en ung person som kanske har fått sitt första sommarjobb eller extrajobb går över en viss gräns räknas den in i familjens ekonomi. Det kan ha också en motsatt effekt. Denna unga person som har chansen att bryta familjens ekonomiska situation, skaffa sig en egen inkomst och ta nya steg i livet kanske väljer att inte göra det just därför att familjens totala ekonomi då blir drabbad.

Detta motverkar också arbetslinjen, som är viktig för Centerpartiet och som jag också uppfattar är viktig för Kristdemokraterna och regeringen.

Det var en sådan sak som jag ville passa på att ta upp. Ytterligare en sak som är viktig för hela familjer, och framför allt för barn, är hur bostadsbidraget regleras mellan särlevande föräldrar. Som det ser ut i dag kan det, även om ett barn bor nästan halva tiden hos den ena föräldern, räknas som att barnet inte är ett hemmavarande barn, som det heter. Då minskar bostadsbidraget, och då har vi också en möjlig konflikt som ökar konflikten mellan föräldrarna. Barnen drabbas då både av dålig ekonomi och av konflikt hos föräldrarna.

Herr talman! Nu uppfattade jag inte riktigt frågan, men om jag tolkar dig rätt, Martina Johansson, vill du att vi jobbar också med det regelverket, framför allt när det gäller ungdomar som bor hemma men som fått arbete. Det tycker jag också låter rimligt. Vi är ju för en arbetslinje; det har vi pratat om. Då är det väldigt konstigt om ungdomar skulle uppmuntras att arbeta och det i nästa steg skulle drabba familjen. Jag kan inte säga annat än att jag tar med mig det. Jag tycker att det låter väldigt rimligt att man jobbar med och ser över det.

Herr talman! Det jag fick höra från ledamoten var klassisk borgerlig politik där människor ska behöva stå med mössan i hand. I stället för att se till att människor har tillräckligt med pengar för att klara sig vill regeringen dela ut fritidskort som man ska behöva visa taxeringskalendern för att få.

Jag skulle vilja fråga ledamoten om hon tycker att det är rimligt att civilsamhället får ta smällen för era uteblivna stöd till vanligt folk, att Svenska kyrkan, Stadsmissionen, Röda Korset med flera ska behöva ge folk matkassar då föräldrapenningen och barnbidraget inte räcker till nu när era vallöften har uteblivit och inte kommit på plats. Är det så ledamoten tycker att våra försäkringssystem ska fungera?

Herr talman! Tack, Isabell Mixter, för frågan! Civilsamhället har i alla tider betytt jättemycket för många människor i svåra situationer. Men självklart är det inte civilsamhället som ska ta över, men vi ska vara tacksamma för att det finns.

Jag tycker inte om att gnälla och se bakåt, men det är inte rimligt att lägga all skuld på den här regeringen, som har varit i tjänst i åtta veckor. Någon annan har haft åtta år på sig att lägga fast vägen. Jag vet inte om jag vill stå här och ta på mina axlar att det skulle vara vårt fel att människor just nu har bekymmer med sin ekonomi.

Herr talman! Camilla Rinaldo Millers regering väljer tillsammans med Sverigedemokraterna att lägga 13 miljarder på sänkta skatter för höginkomsttagare. Att frånsäga sig ansvar för att vanliga familjer får det tufft tycker jag är rätt magstarkt.

Folk har inte råd med de mest basala sakerna. Samtidigt står det i er budget att ni vill utreda bidragstak. Jag kan inte se det på något annat sätt än att ni vill sänka bidragen ännu mer. Hur ska folk klara sig? Och det är fortfarande oklart vad kvalificeringen till trygghetssystemen innebär, som ni skriver om. Men det kommer att leda till att ännu fler människor behöver stöd av civilsamhället. Varför vill ni överlämna ansvaret för människors ekonomi till civilsamhället?

Herr talman! Vi vill inte släppa ansvaret. Vi har ansvaret. Vi lovade väljarna att vi vågar ta ansvar. Vi vågar ställa till rätta det som inte har fungerat under de senaste åren. Det är detta ansvar vi har tagit.

Jag kan hoppas att våra väljare vill ge oss lite mer tid än åtta veckor. Jag är ledsen och mår dåligt av de människor som har det ekonomiskt svårt just nu.

I dag har vi 20 minusgrader. Regeringen kan kanske inte styra över minusgraderna, men vi vet att det är kallt vid denna årstid.

I mitt anförande berättade jag om var jag kommer ifrån. Jag vet hur det är att ha det tufft ekonomiskt. Inte min mamma, men min pappa valde också i vissa fall att använda en del av pengarna till sådant som man skulle kunna ha avstått. Jag tror inte att det är detta man gör i dag. I dag är man bara mån om att klara det som är absolut viktigast.

I vår budget finns förutsättningarna att ge även dem som har det allra sämst bra ekonomiska förutsättningar att klara sin vardag och sin livssituation.

(Applåder)

Herr talman! Syftet med ekonomisk familjepolitik är att barn ska kunna växa upp och ha tillgång till sina föräldrar när de är små och kanske mest när de är som minst. Det är då någon behöver vara hemma och vara föräldraledig.

Jag och Centerpartiet tycker att det är viktigt att familjer tar ett jämställt ansvar för familjen och barnen. Det bygger mycket på normer och värderingar vilka val vi gör. Men hur vi ser på familjer påverkas också av lagstiftning. Det handlar om hur man ser på mammor och pappor och på familjer där man lever på ett annat sätt än just som mamma och pappa, vilket enligt lagstiftningen är det mest traditionella.

De normer och värderingar vi bär med oss syns vid olika tillfällen. Vi har vid olika tillfällen styrt upp i föräldraförsäkringen hur många dagar den ena parten så att säga ska vara tvungen att ta ut. Senast vi gjorde det visade det sig att papporna, som statistiskt är de som tar ut det minsta antalet dagar, tog ut fler dagar, men mammorna tog inte ut färre dagar. Mammorna tog ut lika många dagar som tidigare men använde lägstanivådagarna och fick alltså en lägre ersättning.

Det är inte fel att jobba med denna typ av incitament, men vi måste också komma ihåg att jobba med normer och värderingar. För detta visar faktiskt att det inte är det enda som hjälper för att det ska bli ett mer jämställt uttag. Vi behöver alltså jobba både med lagstiftning och med värderingar, information och samtal.

Varför är det då så viktigt att vi delar på föräldraledigheten? Förutom att det är viktigt att barnet har tillgång till båda sina föräldrar påverkar det också den livsinkomst som man har som förälder. Fler än jag har nämnt pensionerna tidigare här i dag. Det är ju en viktig faktor, för de livsval vi gör påverkar pensionen i slutändan. Det påverkar löneutvecklingen, vilken avgör pensionen.

Detta med dubbeldagar tror jag på riktigt kan vara ett sätt att jobba med normer och värderingar. Med fler dubbeldagar har föräldrarna möjlighet att vara hemma samtidigt och se hur de kan ta ansvar tillsammans.

Jag vill också se att vi kommer tillbaka till jämställdhetsbonus i föräldraledigheten. Vi i Centerpartiet vill också se någon form av vabbonus för att ge incitament för fler att dela på ledigheten och ansvaret för barnen.

Vi får dock inte glömma att vi också behöver se över föräldrapenningen, för också den andra vuxna är viktig för barnen. Alla familjer består inte av en mamma och en pappa. De kan bestå av andra konstellationer.

Vi tror på en arbetslinje. Alla människor behövs på arbetsmarknaden, antingen de är föräldrar eller inte. Därför är det viktigt för oss att även här jobba med olika incitament för att få föräldrar att vara på arbetsmarknaden.

För vår del handlar det om förslag om att förändra föräldrapenningsreglerna, så att man ska ta ut fler dagar tidigare än vad regelverket säger i dag. Vi skulle vilja att man tar ut majoriteten innan barnet fyller tre år för att motverka att en förälder är borta från arbetsmarknaden under alldeles för lång tid. Det är också att motverka den inlåsningseffekt som föräldrapenningen kan leda till om man inte delar på den.

Herr talman! Bostadsbidraget är också ett ekonomiskt skydd för barnfamiljer. Jag har i ett replikskifte varit inne på risken att dagens regelverk skapar skuldsättning för många barnfamiljer. Detta är verkligen något som vi behöver se över.

Vi behöver också se över regelverket för särlevande föräldrar, så att inte bostadsbidraget blir ytterligare en orsak till eventuell konflikt. Vi behöver också se över vilka inkomster som räknas in i bostadsbidraget. Det är viktigt att man ska kunna ta sig ur denna situation.

Även underhållsstödet är en viktig del av det ekonomiska skyddet då två föräldrar har valt att inte leva ihop och den ena föräldern inte har råd att betala underhållsstöd. Då är det viktigt att Försäkringskassan finns där.

Ytterligare ett område, förutom barnens rätt till sina föräldrar, som är viktigt för mig och Centerpartiet är detta med företagande. Det är också en väldigt viktig fråga för Centerpartiet. Den ligger oss varmt om hjärtat.

Därför är det viktigt att vi får leverans av nuvarande regering när det gäller företagares möjlighet att sköta sitt företag i mindre omfattning även under föräldraledigheten. Det kom ett tillkännagivande under förra mandatperioden, bland annat baserat på en motion från Centerpartiet. Även Moderaterna och Kristdemokraterna stod bakom det. Jag förväntar mig att regeringen kommer att leverera på detta under den här mandatperioden.

Ytterligare en viktig fråga som har att göra med företagares möjligheter är att beräkna SGI på historiska uppgifter - inte vad vi tror om framtiden utan vad som faktiskt har varit. Det skulle förenkla både för Försäkringskassan och för företagen. Det blir också enklare för företagare att planera när man väljer att bli förälder.

Herr talman! Målet för utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn, är att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Den ekonomiska familjepolitiken ska även bidra till ett jämställt föräldraskap.

För att kunna uppnå dessa mål anvisar budgetpropositionen drygt 105 miljarder kronor för 2023, med barnbidraget och föräldraförsäkringen som de allra tyngsta posterna. Bland de särskilda insatser som görs i budgetpropositionen kan en mycket välkommen förlängning av det tillfälliga tillläggsbidraget till barnfamiljer nämnas.

Herr talman! Familjepolitikens mål är viktiga och eftersträvansvärda, men vi måste tyvärr konstatera att dessa mål knappast har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Detta gäller inte minst målen att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn.

För att verkligen kunna uppnå dessa mål fordras helt andra insatser, som åtgärder för att underlätta övergången från bidrag till arbete och, inte minst, självförsörjning, någonting som är helt avgörande i detta sammanhang.

Denna bristfälliga måluppfyllelse konstateras flera gånger i budgetpropositionen, men jag skulle vilja fördjupa mig i denna så viktiga aspekt. I det syftet kommer jag att använda Försäkringskassans rapport Barnhushållens ekonomi. Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2022 som faktaunderlag.

Herr talman! Den övergripande bilden som rapporten ger är inte särskilt ljus. Detta gäller med emfas för en särskilt utsatt grupp, nämligen barnfamiljer där föräldrarna var utrikes födda.

Det första som generellt kan sägas om utvecklingen sedan millennieskiftet är att de ekonomiska skillnaderna mellan olika barnhushåll inte bara är stora utan att de ökar med tiden. Ensamstående med barn visar den mest bekymmersamma utvecklingen. Andelen ensamstående med minderåriga barn med relativ låg ekonomisk standard, det vill säga med en disponibel inkomst som ligger under 60 procent av medianen för hela samhället, har tredubblats mellan slutet av 1990-talet och 2021.

Vart tredje ensamstående barnhushåll hade relativ låg ekonomisk standard 2021. Det är en dyster utveckling i sig, men utvecklingen för vissa grupper är betydligt dystrare, till exempel utvecklingen för de utrikes födda som är ensamstående föräldrar.

I detta fall kan vi konstatera att andelen hushåll som lever med låg ekonomisk standard ökar från knappt 20 procent 1999 till 60 procent 2008 för att sedan hålla sig kring 60 procent eller strax under. I detta avseende är det uppenbart att familjepolitiken inte har uppnått sitt deklarerade syfte. Samtidigt kan det konstateras att nästan 30 procent av de ensamstående utrikes födda mödrarna med minderåriga barn mottog försörjningsstöd, det vill säga nästan fem gånger oftare än ensamstående svenskfödda mödrar med barn - fem gånger oftare, herr talman!

Detta höga försörjningsstödsberoende till trots konstateras i Försäkringskassans rapport att nästan var tredje utlandsfödd ensamstående mor med minderåriga barn hade låg inkomststandard. Detta betyder att den disponibla inkomsten var mindre än hushållets beräknade baskonsumtion, och därför skulle dessa hushåll kunna vara aktuella för försörjningsstöd om de sökte det.

Herr talman! Detta beklämmande läge, som gör att tusentals barn med invandrarbakgrund växer upp i en situation präglad av relativ eller absolut fattigdom, bottnar i en mycket bristfällig anknytning till arbetsmarknaden och ett ännu mer eftersatt läge vad gäller självförsörjningen, som är den absolut viktigaste aspekten i sammanhanget.

Här måste vi komma ihåg rapporten När blir utrikes födda självförsörjande? som Entreprenörskapsforum publicerade för ett par år sedan. Det är en mycket omfattande studie som inkluderar alla de personer som invandrade mellan 1990 och 2016.

En av rapportens slutsatser lyder så här: "En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning. År 2016 var drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder inte självförsörjande. Högt räknat var 38 respektive 36 procent av individer med härkomst i Afrika respektive Mellanöstern självförsörjande 2016."

En annan viktig slutsats är följande: "För hälften av alla utrikes födda tog det i genomsnitt fyra till fem år för att uppnå sysselsättning under hela den undersökta perioden (1990-2016). Samtidigt tog det i genomsnitt 12-13 år för hälften av alla utrikes födda att uppnå självförsörjning."

Jag upprepar, herr talman: Det tog 12 till 13 år för att hälften av alla utrikes födda skulle bli självförsörjande. Det är denna dystra verklighet som vi måste ta itu med om vi på riktigt vill förändra de mest utsatta befolkningsgruppernas situation, inte minst barnfamiljerna i dessa grupper.

Herr talman! Det finns två olika perspektiv eller två alternativa vägar att gå inför denna utmaning. Vi skulle kunna ta det som vi kan kalla bidragslinjen, det vill säga att på ett drastiskt sätt höja familjepolitikens insatser för de mest utsatta barnfamiljerna. Det skulle givetvis lindra deras ekonomiska utsatthet, men det skulle, utöver de betydande kostnader som det skulle innebära för samhället i övrigt, försvaga de redan i dag mycket svaga incitamenten att gå från bidrag till arbete och egen försörjning. Det skulle utgöra en nära nog fulländad bidragsfälla, som skulle permanenta ett för alla mycket skadligt utanförskap.

Regeringen vill välja en annan väg och satsa på en arbetslinje, det vill säga en linje där arbetet alltid lönar sig i förhållande till vad olika bidrag kan ge. Det är inte en okomplicerad väg, men vi liberaler betraktar den som alldeles nödvändig om vi ska kunna bryta det utanförskap som drabbar så många vuxna och barn med invandrarrötter.

Bidragslinjen är mycket lättare att genomföra, men dess långsiktiga följder är förödande. Arbetslinjen kräver mycket mer av oss alla - av dem som ska gå från bidrag till arbete, men också av samhället som solidariskt måste ställa resurser till förfogande för att möjliggöra övergången till arbetet.

Denna gemensamma ansträngning är, enligt min mening, den enda vägen som leder framåt, mot ett mer sammanhållet och rikare Sverige. Arbetet och att kunna försörja sig och sina närmaste har ett värde i sig som knappast kan överdrivas i ett integrationssammanhang.

Vi som inte föddes i Sverige, vi som av olika anledningar vandrade hit från alla världens hörn, vi som inte hade en naturlig hemortsrätt i dessa nordiska latituder - vi behöver erövra en värdig plats i detta vårt nya land, och jag är övertygad om att detta kan vi enbart göra, som det står i Moseboken, i vårt anletes svett.

Herr talman! Med dessa ord vill jag avsluta mitt anförande och yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att be om ursäkt för att min röst kanske inte är helt stadig i dag. Jag hoppas att mitt anförande är desto mer kärnfullt.

Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna storsatsar just nu på att öka Sveriges klimatutsläpp och stoppa skydd av värdefull natur. Man presenterar ett elstöd som ger mest till de rikaste samtidigt som de allra fattigaste lämnas i sticket. Fattigpensionärerna i norra Sverige får inte 1 krona mer i elstöd. Barnbidraget och underhållsstödet till ensamstående föräldrar ligger kvar på samma nivå trots att både mat och vinterskor har blivit dyrare.

Miljöpartiet visar i sin budgetmotion att det går att göra precis tvärtom. I stället för att ge mest till de rikaste är vi det enda partiet som höjer både underhållsstödet för ensamstående föräldrar och barnbidraget. Vi ställer om för att klara klimatmålen samtidigt som vi fördelar mer pengar till de fattigaste både i Sverige och i världen.

Med vårt budgetförslag skulle både underhållsstödet och barnbidraget dessutom inflationssäkras, och är det någonting vi lärt oss den senaste tiden är det att vi behöver göra just det. Vi har enorma prisökningar.

Herr talman! Barnfattigdom är ett av de största samhällsproblemen vi ser i dag. Vi i Miljöpartiet är djupt oroade över Tidöavtalet och vad det kommer att innebära för familjer och barn i Sverige.

I stället för att utreda hur vissa barnfamiljer ska bli ännu fattigare och göra så att misstron ökar i samhället vill vi i Miljöpartiet tillsätta en kriskommission mot barnfattigdom. Kommissionen bör få i uppdrag att ta fram förslag för att bekämpa barnfattigdom med utgångspunkt i ett barnrättsperspektiv. Den bör behandla både trygghetssystemen och kompensatoriska åtgärder direkt riktade till barnen. Vi vill att barn ska få utrymme att vara delaktiga i processen och att barns åsikter ska beaktas även när man tar fram åtgärder.

Herr talman! I vår budget tar vi också vidare förslaget om en mer jämställd föräldraförsäkring. Vi vet att den första tiden i barnets liv är central för anknytning till båda föräldrarna. Den börjar precis då. Det är också när det första barnet föds som vi ser hur mäns och kvinnors arbetsliv blir dramatiskt mer ojämställt. Ett jämställt uttag av föräldraledigheten är den enskilt viktigaste reformen för att minska skillnaden i livsinkomst för män och kvinnor och skillnaden i obetalt hem- och barnomsorgsarbete.

Men eftersom Miljöpartiet satsar mycket mer pengar än regeringen på ekonomin för barn och familjer kan jag i dag inte yrka på vårt förslag. Riksdagen har ju redan fattat beslut om lägre budgetramar. Men med vår budget, där alla utgiftsområden ska ses som en helhet, visar vi att det går att både klara klimatmålen, stärka välfärden och se till att de barn och familjer som har de allra minsta ekonomiska marginalerna får mer i plånboken. Vi visar att man inte måste ställa samhällets svagaste mot varandra utan att vi tillsammans kan göra varandra starkare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)