Interpellationssvar - Insatser för återvandring - 2022-06-27

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig om regeringen kommer att bereda andra migrantgrupper samma insatser för att stödja återvandring och frivilligt återvändande som de som kommer att erbjudas ukrainska medborgare som har sökt skydd i Sverige.

För många av dem som återvandrar eller återvänder finns i stor utsträckning stöd att erhålla. Personer som har beviljats skydd enligt massflyktsdirektivet och som vill återvandra till sitt hemland kan dock i dagsläget inte ta del av det stöd som exempelvis personer som beviljats uppehållstillstånd som flyktingar i Sverige har möjlighet att söka. Personer som efter lagakraftvunnet avlägsnandebeslut självmant återvänder till Ukraina har inte heller möjlighet att ansöka om återetableringsstöd.

Regeringen har därför gett Migrationsverket i uppdrag att analysera och föreslå insatser för att stödja återvandring och frivilligt återvändande till Ukraina. Uppdraget vad gäller återvandring har redan redovisats, och uppdraget vad gäller frivilligt återvändande ska redovisas senast den 31 augusti. När uppdraget är slutredovisat kommer regeringen att ta ställning till om det finns behov av insatser och vilka insatser som i så fall kan bli aktuella.

Fru talman! Regeringen beslutade alltså den 18 maj att uppdra åt Migrationsverket att analysera behovet av insatser för att stödja återvandring och frivilligt återvändande specifikt för ukrainska medborgare som sökt skydd här. I och med detta fortsätter ett bekant mönster på migrationspolitikens område: Vi identifierar ett problem och föreslår en lösning, lösningen avfärdas som rasistisk, moraliskt förkastlig eller omöjlig, men till sist kopieras den och läggs fram av andra partier under rubriken ansvarstagande eller någon annan liknande eufemism.

Det kanske mest komiska i den här historien inträffade när ett annat statsråd nyligen ville visa hur upprörd hon var över att vi hade lyft fram samma fråga. "Det är inte regeringspolitik att peka ut etniska grupper och prata om kraftfulla åtgärder för återvandring", twittrade Annika Strandhäll mindre än en vecka efter att regeringen fattat beslut om åtgärder för återvandring för en viss etnisk grupp. Cirkusföreställningen i Rosenbad fortsätter, med andra ord.

Frågan om återvandring har inte varit föremål för ett uppdrag från regeringen på ganska länge. Senast Migrationsverket fick en målsättning för detta var 2005. Det anslag som rört återvandring har sedan dess minskat ganska drastiskt i storlek och kommit till allt mindre användning. Det enda återvandringsbidrag som Sverige har, fru talman, har bara delats ut till en handfull personer de senaste åren. Förra året var antalet personer noll, alltså inte en enda person.

Detta är dock inte en ny fråga i och för sig. I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv står det till exempel så här, fru talman: "Insatser internationellt och i Sverige bör ha det långsiktiga målet att flyktingar frivilligt skall kunna återvända under säkra förhållanden till sitt ursprungsland. Detta synsätt bör i princip prägla mottagandet av flyktingar i Sverige från första början." Jag kan bara hålla med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här kan också ställas mot förhållandena i våra grannländer - framför allt Danmark, där man med hjälp av sin repatrieringslov fått till ett effektivt och framgångsrikt återvändandearbete. Detta är en lag som har utarbetats av Ygemans betydligt vettigare systerparti och som möjliggör breda satsningar och samarbeten på såväl kommunal som statlig nivå för att hjälpa framför allt personer som har fastnat i utanförskap att återvända hem.

Fru talman! Vi är egentligen överens här, skulle jag vilja säga, så när som på en punkt. Det gäller frågan om vilka personer som ska bli föremål för de här åtgärderna. Regeringen vill att det nya uppdraget bara ska gälla ukrainare, medan vi, precis som Socialdemokraterna på 90-talet, tycker att det bör gälla alla som kan återvända.

Min fråga är alltså helt enkelt denna: På vilket sätt ligger det i linje med den feministiska utrikespolitiken att vilja att kvinnor och barn från Ukraina återvänder men att vuxna män från Afghanistan och Irak ska stanna? Finns det något skäl till att det är just ukrainarna som väljs ut?

Nu kommer det att bli så i den här debatten att vi pratar om ukrainare. Jag kommer även att nämna andra grupper invandrare. Jag tycker egentligen inte att det är på det sättet man bör diskutera denna fråga. Man behöver inte peka ut etniska grupper så som regeringen gör. Man bör ha en ordning som gäller för alla.

Jag misstänker att Anders Ygeman kommer att försöka komma med något slags efterhandskonstruktion angående det regeringsbeslut som vi diskuterar och påstå att det enda man vill är att samma regler ska gälla för ukrainare som för alla andra. Men det är faktiskt inte detta det står. I så fall hade man ju inte behövt analysera behovet av insatser och så vidare. I så fall hade regeringsuppdraget kunnat vara att bara ta fram lagstiftning för att ukrainarna ska omfattas av samma regler som alla andra.

Fru talman! Det känns smått surrealistiskt att det i riksdagens kammare i dag debatteras hur man kan få fler människor att lämna Sverige för talibanernas Afghanistan.

Förra veckan ställde Marit Törnqvist på Mynttorget ut installationen Den stora saknaden, som handlar om människor som flytt Sverige för att inte tvingas bli utvisade till platser där de riskerar sitt liv och människovärde.

Sverige står nämligen ut jämfört med andra europeiska länder. Det finns inget annat land som är i närheten av att utvisa människor till Afghanistan lika ofta som Sverige. Det beror på att Afghanistan är ett av världens farligaste länder. Nu styrs det av talibanerna - som förvägrar flickor att ens gå klart grundskolan, som förvägrar kvinnor deras mänskliga rättigheter, som förföljer hbtq-personer, ateister och kristna och som förföljer alla som inte vill leva enligt deras medeltida seder och bruk.

Fru talman! I ett tidigare replikskifte inledde vi en diskussion om vilka prioriteringarna borde vara för en regering som ser att Sverige sticker ut på det här sättet. Jag noterar att regeringen har prioriterat att med tvång utvisa människor som fått negativa asylbeslut som jag varken anser vila på rättfärdiga grunder eller vara tillkomna genom rättssäkra processer.

Jag tycker att det är angeläget att migrationsministern tar en titt på de regelverk som möjliggör att unga kvinnor som levt i Sverige i sju år och kanske studerat till ingenjör - som Sahar, till exempel - får negativa asylbeslut av svenska myndigheter och får läsa att de ska anpassa sig till talibanernas kulturella seder och bruk och återvända till Afghanistan. Samtidigt är det i praktiken omöjligt, fru talman. Just nu genomförs inte tvångsutvisningar till Afghanistan enligt vad jag känner till. Människor hamnar i stället i limbo, ett vakuum, och är kvar i Sverige men utan rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här borde inte vara möjligt. Först och främst borde det inte vara möjligt att uppmana kvinnor från det feministiska Sverige att anpassa sig till talibanernas kulturella seder och bruk, men framför allt borde inte människor, om det är omöjligt att verkställa en utvisning, tvingas leva år ut och år in i limbo utan rättigheter i Sverige och utan rätt till vård, utan rätt att studera och i värsta fall, som en del jag har träffat, utan rätt att ens arbeta och försörja sig men också utan rätt till samhällets ekonomiska stöd. Det här är att sätta människor i ett läge där de inte kan leva ett liv över huvud taget.

Min och Miljöpartiets uppfattning är att regeringens prioriteringar först måste vara att komma till rätta med rättsosäkerheten innan man börjar vidta åtgärder för att tvinga kvinnor som Sahar till talibanernas Afghanistan.

Fru talman! Ja, Annika Hirvonen, vi har ju den ordning som Miljöpartiet har varit med och beslutat om, nämligen att det är myndigheter och domstolsväsendet som bestämmer vem som har rätt eller inte att vistas i Sverige och vilka som har asylskäl och vilka som inte har asylskäl. Det är nog en god ordning att det är de som får avgöra det. Och de har självklart tillgång till all den information som Annika Hirvonen här ger uttryck för.

Sedan över till Ludvig Asplings frågor. Det grundläggande här är att alla de som har kommit till Sverige som flyktingar har i över 20 år haft tillgång till återvandringsbidrag, men det omfattar inte ukrainarna. Då säger Ludvig Aspling lite retoriskt: Då kan ni väl bara säga att samma regler gäller? Men det kan vi inte, för det är annan grund - TPD stökar till det lite, och det finns viseringsfrihet som stökar till det lite. Vi kommer alltså att behöva utforma stödet till ukrainarna annorlunda för att det ska bli ändamålsenligt. Det framgår delvis i det underlag som Migrationsverket har gett till regeringen med anledning av uppdraget, och det kommer att framgå av slutredovisningen. Det tror jag att även Sverigedemokraterna kommer att komma fram till när de har läst igenom det och tänkt igenom frågan.

Vi ska alltså helt enkelt ge alla människor som har kommit till Sverige för att söka skydd möjligheten att återvända och återvandra utifrån sina utgångspunkter. Där skilde ukrainarna ut sig eftersom de hade en rättslig grund som vi inte har haft i Sverige på 20 år, och därför var vi tvungna att titta på dem separat.

Sedan är det bra, apropå cirkus, att Ludvig Aspling berömmer regeringsbeslutet om Somalia - samma beslut som Tobias Andersson hävdade inte existerar i den tidigare debatten - snacka om cirkus!

Ludvig Aspling är, sin ungdom till trots, betydligt äldre än Tobias Andersson, och eftersom Tobias Andersson använde sin ungdom som huvudskäl till att inte kunna svara på mina frågor kanske Ludvig Aspling, med all sin ålder och vishet, kan göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar lite hur det kom sig, när kriget började och stridsvagnarna rullade in i Ukraina, att det stod på Sverigedemokraternas hemsida att Sverige var fullt och varför man under Jugoslavienkriget, som var på ungefär samma avstånd till Sverige som Ukraina är, inte ville ta emot flyktingar därifrån, trots att de flydde från ett krig i vårt närområde. Sverigedemokraterna slog också fast i sitt partiprogram att Ukraina inte är en del av vår kulturkrets, inte är våra grannar, är främmande och tillhör den bysantinska kulturkretsen och utgör ett hot mot den svenska kulturen. Nu verkar det ändå som att - Ludvig Aspling får rätta mig om jag har fel - Sverigedemokraterna har lämnat den uppfattningen. Det välkomnar jag i så fall.

Min enkla fråga är därför: När lämnade Sverigedemokraterna uppfattningen att Ukraina är främmande och tillhör den bysantinska kulturkretsen?

Fru talman! Om Anders Ygeman vill diskutera det bysantinska imperiet kan vi absolut göra det. I så fall får han lämna en skrivelse till Sveriges riksdag där detta på något sätt ska behandlas. Det är ingenting som vi kommer att ta upp i den här debatten, för det har ingenting med den här frågan att göra. Det vi diskuterar här är ett regeringsbeslut som är ett par veckor gammalt.

En ganska intressant detalj i regeringens beslut är att det inte står så mycket om varför man fattar det här beslutet. Det finns en liten pliktskyldig rubrik om skälet för regeringens förslag, men det står ingenting där förutom att massflyktsdirektivet säger att medlemsstaterna ska göra det här på något sätt. Frågan är då: Finns det några materiella skäl till att hjälpa ukrainare att återvända som inte gör sig gällande gentemot andra migrantgrupper? Jag tänker att vi kan kolla lite på det.

Antalet bosatta personer från Afghanistan till exempel är i dag 63 000. Antalet medborgare i Sverige är cirka 47 000. Enligt SCB uppgår medianinkomsten 2019 för personer födda i Afghanistan, inklusive svenska medborgare, till 28 procent av nivån för inrikes födda. 65 procent av personer födda i Afghanistan fick huvuddelen av sin inkomst från bidrag 2021. 25 procent fick hela sin inkomst från bidrag.

Läget i Afghanistan har stabiliserats. Det förekommer inga öppna stridigheter i landet. Internationell flygtrafik har återupptagits, och det föreligger enligt Migrationsverket inga praktiska verkställighetshinder.

Antalet bosatta personer födda i Somalia uppgår till cirka 70 000 personer. Antalet medborgare är cirka 25 000. Enligt SCB uppgick medianinkomsten bland personer födda i Somalia, inklusive svenska medborgare, till 21 procent av nivån för inrikes födda. 70 procent av personerna från det landet fick huvuddelen av sin inkomst från bidrag 2021. 25 procent fick hela sin inkomst från bidrag.

Läget i Somalia är stabilt. Det pågår stridigheter i vissa delar av landet medan andra delar, till exempel Somaliland, är relativt trygga och stabila. Mogadishu betraktas dessutom som ett rimligt internflyktsalternativ. Det finns inget generellt verkställighetshinder för utvisningar till det landet.

Det här skulle man ju ha kunnat framföra som ett skäl till att det även krävs insatser gentemot andra medborgare. Till skillnad från vad Anders Ygeman precis sa i sitt anförande nämnde jag inte det här andra regeringsbeslutet som finns angående personer från Somalia. Han måste ha hört fel. Det är helt okej - det kan man göra. Vi kan ta det i en annan debatt. Jag kan lyfta upp det i ett annat sammanhang. Men vi ska också poängtera att det beslutet och det beslut som vi diskuterar nu rör något olika saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som är lite intressant här också, tycker jag, är hur arbetet inom Regeringskansliet egentligen är organiserat. Det som Anders Ygeman säger här är att regeringen kommer att fatta beslut om exakt vilka åtgärder som ska vidtas för att hjälpa ukrainare att återvandra, och det kommer att göras när Migrationsverket har slutredovisat det. Sedan säger han i nästa replikskifte exakt vilket beslut som regeringen kommer att fatta, och det är att exakt samma ordning som gäller för alla andra, alltså den ordning som gäller sedan 1984 då man införde återvandringsbidraget som det ser ut i dag, även ska tillämpas på ukrainare. Ingen skillnad, utan alla kommer att behandlas på exakt samma sätt.

Då kan man fråga: Har Anders Ygeman mandat att stå i Sveriges riksdags kammare och fatta beslut för hela regeringen? Det är lite udda. Jag hade uppfattningen att regeringen inte arbetar på det sättet, men jag kan ha fel. Då kan vi komma till en ganska enkel fråga: Kan Anders Ygeman redan nu i dag säga att det beslut som regeringen kommer att fatta är att exakt samma ordning ska gälla för ukrainare som för alla andra personer som omfattas av reglerna som tillkom 1984? Är det alltså Anders Ygemans besked här och nu att det är precis det beslutet som regeringen kommer att fatta? Det var det han sa i det tidigare replikskiftet. Skulle vi kunna få detta bekräftat?

Fru talman! Det som bekymrar mig i den här debatten är att flera debattörer vill låtsas som att ingenting är på tok i systemet och att det bara handlar om enskilda beslut som vi politiker inte skulle kunna påverka. Så är inte fallet. Det handlar också om lagar. Det handlar också om regeringens egna prioriteringar.

Vilka uppdrag lämnar man? Man lämnar uppdrag om att se över regelverket för återvandring för ukrainska medborgare. Gott så - de allra flesta vill ju tillbaka när det är säkert, när det går.

Man lämnar inte uppdrag om hur rättssäkerheten i asylprocessen kan stärkas så att man inte utvisar människor som till exempel Sahar till talibanernas Afghanistan. Man lämnar uppdrag som handlar om hur fler kan tvingas till platser som de är livrädda för att åka till - så rädda att några till och med har tagit sina liv för att slippa åka dit.

Jag har tagit del av fruktansvärda berättelser från människor vars familjemedlemmar har blivit utvisade från Sverige till Afghanistan. Efter några dagar har de blivit kidnappade av talibanregimen. Det finns människor som till och med blivit dödade av talibanerna.

Det här är något som borde ligga högst upp på migrationsministerns att-göra-lista. Det handlar inte om att lägga sig i bedömningen av enskilda fall i strid med lagarna utan om att säkerställa att lagarna är i linje med anständigheten.

Fru talman! Det kommer alltid att finnas de som vid en given tidpunkt tycker att det kommer för få människor från ett visst land på grund av en fruktansvärd katastrof, militär konflikt eller politiskt förtryck. Precis på samma sätt kommer det vid ett givet tillfälle alltid att finnas personer som tycker att det kommer för många från en viss katastrof, en viss konflikt eller ett visst område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är bakgrunden till att Miljöpartiet tillsammans med ett antal andra partier här i riksdagen ville att det skulle vara en juridisk och inte en politisk process. Jag har ingen anledning att överpröva detta riksdagsbeslut. Det kommer dock att leda till att det vid varje givet tillfälle finns de som kritiserar regeringen för att den är för generös eller för att den är för restriktiv.

Men i grunden är det bättre att opartiska myndigheter kontrollerar asylskäl och att de kan prövas och överprövas av domstolsväsendet än att jag, Annika Hirvonen eller Ludvig Aspling bestämmer vem som ska få stanna och inte. Jag tror att det är en bra ordning som vi inte ska rucka på, även om det leder till att jag får stå till svars för den ordning som Annika Hirvonen har beslutat om i kammaren.

Fru talman! Ludvig Aspling får nog läsa i protokollet vad som sas. Negationer är något fantastiskt. Jag menade inte det som Ludvig Aspling gav uttryck för. Min poäng var att man inte kan göra samma sak som vi har gjort med andra grupper av skälet att det handlar om annan rättslig grund och en annan ordning för viseringsfrihet. Däremot ska de ges motsvarande stöd för att både återvända och återuppbygga det ukrainska samhället. Vi har ju en väldigt lång period framför oss av återuppbyggnad av det som den ryska aggressionen har förstört.

Ludvig Aspling får nog ändå ursäkta. Om man ställer en interpellation i vilken man gör gällande att ukrainska skyddsbehövande särbehandlas jämfört med andra trots att så inte alls är fallet får man nog stå ut med att jag frågar hur det kommer sig att det på Sverigedemokraternas hemsida stod att Sverige var fullt när de ryska stridsvagnarna rullade in, att Åkesson inte kunde välja mellan Putin och Biden och att Sverigedemokraterna sa att Sverige var fullt även när kriget rasade i Jugoslavien. Man blir ju nyfiken på vad det är som har fått Sverigedemokraterna att ändra sig.

Det stod dessutom i Sverigedemokraternas partiprogram att den ukrainska kulturen var främmande för den svenska, inte att vi var vänner och grannar och att vi skulle hjälpa dem. Tvärtom stod det att den var ett hot mot den svenska kulturen. Jag hoppas nu att Sverigedemokraterna har ändrat uppfattning mot det som stod i deras partiprogram.

Ludvig Aspling kan rätta mig om jag har fel. Jag är i så fall också väldigt nyfiken på när Sverigedemokraterna ändrade sin uppfattning om detta. Det verkar som att de hade samma uppfattning när stridsvagnarna rullade mot Ukraina, eftersom det då stod på hemsidan att det var fullt. Kanske skedde det någon dag efter eller någon dag innan.

Ludvig Aspling får gärna förklara detta för kammaren. Tobias Andersson hade chansen förut, men han skyllde på sin ålder. Ludvig Aspling har hittills haft två chanser. Vi får se om han utnyttjar den sista möjligheten att förklara för svenska folket hur Sverigedemokraternas väldigt märkliga ställningstaganden uppkommit.

Fru talman! Ludvig Aspling verkar inte förstå skillnaden mellan viseringsfrihet och icke-viseringsfrihet, TPD-skydd och flyktingstatus. Jag tror att han trots sina retoriska utsvävningar kommer att ändra uppfattning när han läser det underlag som kommer in med anledning av det uppdrag som vi har gett. Det har Sverigedemokraterna gjort många gånger förut, och jag kommer att välkomna när de gör det den här gången också och inte ställa honom alltför mycket till svars för de utfästelser han gjort i kammaren i dag.

Jag är politisk motståndare till Ludvig Aspling och Sverigedemokraterna men måste ändå säga att Ludvig Aspling är en enormt skicklig retoriker. Han får här tre frågor ställda till sig, fru talman, men svarar på en helt annan fråga. Sedan säger han: Det här har jag svarat på många gånger.

Frågan var när Sverigedemokraterna ändrade sig om Ukraina. När var de inte längre ett hot, som det stod i Sverigedemokraternas partiprogram? När skulle de välkomnas till Sverige? Det var inte när kriget började, eftersom det stod på Sverigedemokraternas hemsida då att Sverige var fullt och att vi inte skulle släppa in folk som flydde från kriget i Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ludvig Aspling och Tobias Andersson har nu sammantaget haft sex chanser att svara utan att göra det. Men inte ens det bästa, vackraste retoriska fikonlövet kan dölja att Sverigedemokraterna är nakna. Man utmålade Ukraina som ett hot. Man utmålade även jugoslaverna som ett hot. Man sa att Sverige var fullt och att de inte skulle få komma hit. Men vid någon mystisk tidpunkt har man sedan ändrat sig. Man klarar dock inte att berätta när det skedde eller varför.

Den ena sverigedemokraten skyller på att han var ung. Ludvig Aspling svarar på en annan fråga. Sex chanser, inte ett svar - det imponerar inte.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.