Arbetsplenum - Riksdagens arbetsformer - 2022-05-11

Fru talman! Jag börjar med att för Sverigedemokraternas räkning yrka bifall till reservation 6 i konstitutionsutskottets betänkande KU35 Riksdagens arbetsformer.

Denna mandatperiod har vi nått milstolpen att demokratin firar 100 år. Demokrati är något som utvecklas gradvis. Vi har exempelvis inte längre en tvåkammarriksdag, och vi har även antagit en ny grundlag.

Ett principiellt tillvägagångssätt torde vara att låta demokratin utvecklas med små och mycket väl övervägda steg framåt. Vi har till exempel en lång tradition av så kallad konstitutionell praxis, det vill säga ett oskrivet regelverk som både tillämpas och respekteras av våra riksdagspartier. Och så länge så är fallet, att partierna tillämpar, respekterar och försvarar denna praxis, kan nog en del frågor med fördel förbli oreglerade. När avsteg görs från väl etablerad praxis kan man dock ifrågasätta om regelverket bör stramas upp och uttryckligen regleras.

Riksdagens arbetsformer

En sådan praxis frångicks i början av denna mandatperiod då talmän skulle väljas. Traditionellt har talmän valts utifrån hur många mandat partierna fått i valet, alltså i storleksordning. Eftersom denna konstitutionella praxis historiskt fungerat mycket väl fram till 2018 års val är tiden nu mogen att i lag fästa val av vice talmän och således återgå till den väl etablerade och väl fungerande praxis som rått att talmän utses utifrån partiernas storlek. Mot bakgrund av det här bör regeringen tillsätta en utredning i syfte att ändra regelverket i denna riktning.

Fru talman! Detsamma kan med fog sägas gälla frågan om val av presidieposter i riksdagens utskott. Nu gällande ordning är att ett organ vars ledamöter helt eller delvis väljs av riksdagen inom sig ska välja en ordförande och en eller flera vice ordförande om inte annat är föreskrivet.

Rättsläget ger alltså uttryck för att varje utskott självt väljer sin ordförande och sina vice ordförande. I praktiken måste detta dock anses vara en sanning med modifikation. Det har utvecklats en praxis där de politiska partier som invalts i Sveriges riksdag fördelar presidieposterna sinsemellan. När valet av ordförande i ett visst utskott ska ske är det alltså redan bestämt vilken partitillhörighet han eller hon har.

Det finns i sig inget att invända mot denna praxis så länge som väljarnas preferenser respekteras, det vill säga att tilldelningen av presidieposter sker genom en strikt proportionell fördelning mellan de i riksdagen invalda partierna. Med anledning av detta finns det behov av att, precis som med val av talmän, utifrån ett lagstadgat proportionalitetskriterium reglera från vilket parti presidieposterna i riksdagens utskott ska väljas.

Fru talman! Här i plenisalen hänger både en svensk flagga och en EU-flagga. Vi sverigedemokrater ser inget större behov av en EU-flagga eftersom riksdagen är till för det svenska folkets valda ombud och inte några andra. Men då det av hävd - eller praxis, skulle man kunna säga - ankommer på talmannen att avgöra vilka flaggor som ska hänga här kommer jag inte att avge vare sig reservation eller yrkande om att ta bort den. Men om fru talmannen i samråd med sina kollegor skulle få för sig att hänga upp två svenska flaggor i stället vore vi sverigedemokrater självklart mycket tacksamma.

Fru talman! Vi debatterar i dag riksdagens arbetsformer, och jag yrkar bifall till reservation 8 under punkt 17 om översyn av riksdagsarbetet.

Sättet på vilket ett parlament, eller för den delen ett kommunfullmäktige, arbetar ger i slutändan, både i kapacitet och kvalitet, resultat i våra demokratiska beslut. Det är naturligtvis viktigt för det demokratiska arbetet att riksdagens ledamöter regelbundet sammanträder på plats i Stockholm. Och det gör vi ju, inte minst i konstitutionsutskottet. Men arbetet i den egna valkretsen utgör en stor och viktig del av riksdagsuppdraget. Där fångar vi upp frågor på hemmaplan och tar upp dem med riksdagen. Det finns väldiga förväntningar på oss att företräda våra valdistrikt.

Dialogen med lokalsamhället är för mig en väldigt viktig del av uppdraget. Jag uppskattade till exempel möjligheten att under vintern ge mig ut i skolorna och tala om demokrati med det stöd som talmannen och riksdagen gav att göra så. Det var helt enkelt ett bra initiativ.

Det är av centralt demokratiskt värde att det finns ledamöter över precis hela landet som inte bara representerar sitt parti utan även sin landsända och valkrets. Det är också kombinationen av att vara på hemmaplan och arbetet i Stockholm som är så givande, och det ger perspektiv och nytta i bägge riktningarna.

De senaste åren har det funnits goda möjligheter till större flexibilitet i arbetsformerna utan att det demokratiska arbetet blivit lidande. Digitaliseringen ger oss verktyg som skapar stora möjligheter inför framtiden. Större möjligheter att kombinera förtroendeuppdraget med ett familjeliv skulle vidare uppmuntra och underlätta för fler att söka sig till uppdrag av den typ som riksdagsuppdraget är. Vi bör löpande göra översyner för att ge möjligheter att kombinera förtroendeuppdraget med arbete, familj och barn.

Fru talman! Jag vill säga några ord om öppenhetsregister. Jag kommer inte att göra något yrkande om detta i dag, men jag väljer att ta upp detta, för det är en viktig del. I Centerpartiets program om en starkare liberal demokrati anger vi att vi vill inrätta ett lobbyregister, eller öppenhetsregister som vi väljer att kalla det, på nationell nivå.

Att beslutsfattare talar med representanter för näringslivet, fackföreningar, intresseorganisationer och civilsamhället är i grunden en nyttig del av riksdagsarbetet och lagstiftningsprocessen. Genom sådana samtal kan olika delar av samhället vara med och utforma politiska beslut som påverkar dem. Det är samtidigt viktigt att det sker på ett transparent och korrekt sätt. Därför har EU och länder som Irland, Storbritannien och USA med flera skapat lobbyregister.

De olika registren skiljer sig åt gällande vilka aktörer som klassas som lobbyister, vilka beslutsfattare som omfattas och vilken form av kontakter som ska hållas öppna och transparenta. Den gemensamma nämnaren är att det registreras hos en myndighet och att registret omfattar den lagstiftande och verkställande makten.

De här tankarna kommer vi att arbeta vidare med. Vi ser gärna att man öppnar upp för en parlamentarisk kommitté eller liknande för att titta över den här frågan. Genomgången, utredningen och arbetet ska vara grundliga, för det finns flera målkonflikter i detta som jag inte behöver ange här. Jag gör inget yrkande om detta i dag, men jag kommer att återkomma med förslag.

En stor del av det politiska arbetet sker, som har angetts tidigare, genom praxis. Både i riksdagen och i fullmäktige på lokal nivå delar partierna upp ordförandeposter och andra former av inflytande mellan sig enligt oskrivna regler, ofta med respekt för de politiska motståndarna. Det är på många sätt beundransvärt och ger en värdefull flexibilitet till våra demokratiska institutioner. Men det finns risker med att förlita sig för mycket på praxis. I många länder har det blivit en polarisering mellan de politiska partierna där man utnyttjar systemet för överenskommelser för egen vinnings skull. Vi har tagit upp det i arbetet med detta betänkande, men som sagt yrkar jag i dag bifall till reservation 8 under punkt 17.

Fru talman! I detta betänkande behandlas motioner som rör riksdagens arbetsformer, och till viss del är detta frågor som främst berör oss som på olika sätt verkar här i riksdagen. Det handlar om vilka förutsättningar som ska gälla för oss som är riksdagsledamöter, hur vi ska få lämna förslag rörande en proposition från regeringen och hur öppnandet av varje riksdagsår ska se ut. Ska Karl XI:s drabanter medverka, eller ska de inte det? Och ska vi ha öppnandet här eller ska det vara på det kungliga slottet?

Vi riksdagsledamöter har helt enkelt många olika idéer på hur riksdagens arbetsformer kan förändras och förhoppningsvis förbättras. Det kan verka en aning navelskådande, men det handlar också om hur riksdagen ska kunna utföra sina uppgifter på det bästa och mest demokratiska sättet.

Senast vi debatterade de här frågorna var för två år sedan, precis i början av pandemin. Jag minns att flera deltagare tyckte att det kändes ganska märkligt att i den akuta kris som då rådde prata om i sammanhanget ganska små saker. Men nu har det gått två år, och jag tror att vi alla har lärt oss ganska mycket under dessa år.

En av de saker vi fått med oss är lärdomen om och också vikten av att riksdagen fortsatt kunde fungera under hela pandemin, även om vi gjorde anpassningar av arbetet. Under åren som gått har det också skett uppföljning av hur riksdagens arbete under pandemin bedrivits, och vi har lärt oss en hel del. Jag har till exempel lärt mig vad ett utskottsinitiativ är, eftersom det de senaste åren har blivit mycket mer vanligt förekommande än tidigare. I utskottet har en grupp tittat på och gjort en rapport om användningen av utskottsinitiativ som milt sagt har ökat de senaste åren. Det beror delvis men inte enbart på pandemin, då flera utskottsinitiativ har väckts med anledning av den. Även i andra frågor har användningen av utskottsinitiativ ökat.

Oftare än tidigare är det dessutom ett oenigt utskott som beslutar om att föreslå ett initiativ, medan det tidigare oftast har varit ett enigt utskott som har agerat i en fråga. Det finns säkert flera skäl till detta, inte minst att det är ett oklart parlamentariskt läge i riksdagen. Vi vet inte riktigt vilka förslag som kommer att vinna majoritet. Kanske får man helt enkelt ofta viss medial uppmärksamhet genom ett utskottsinitiativ; man kan visa att man är snabb och handlingskraftig, att man agerar direkt på en uppkommen fråga, att man gör någonting.

I den grupp inom utskottet som har tittat på och reflekterat lite extra kring just utskottsinitiativ vill vi från samtliga partier mana till viss eftertänksamhet. Det har även utskottet ställt sig bakom. Det kan faktiskt finnas skäl för att inte springa direkt på varje boll. Och om man genom utskottsinitiativ kan motionera nästan direkt när något har hänt, hur påverkar det exempelvis den allmänna motionstiden? Det är ju en välplanerad och långsiktig process som alla partier och ledamöter lägger ned mycket kraft och möda på.

I gruppen konstaterar vi också att utskottsinitiativet fyller en viktig funktion som är viktig att behålla och värna. Men om tillämpningen sker i samma omfattning som de senaste åren kommer man kanske att behöva fundera över hur det påverkar allt annat arbete som sker i riksdagen. Det skulle kunna riskera att göra riksdagen mindre effektiv, även om det givetvis inte är någon förslagsställares avsikt. Risken är också att det blir svårt att planera riksdagens arbete på det stora hela.

Hela utskottet instämmer som sagt i iakttagelserna och slutsatserna i denna rapport.

Fru talman! I detta betänkande har Vänsterpartiet tre olika reservationer. Jag vill yrka bifall endast till reservation 1. Men jag kommer att berätta lite kort om samtliga.

Ett av våra förslag är att riksdagens utskott inte ska kunna välja ett obegränsat antal vice ordförande i utskottet. I dag har flera utskott mer än en vice ordförande. Eftersom detta uppdrag ger rätt till ett extra arvode blir det en ganska onödig kostnadsökning för riksdagen. I stället för 16 vice ordförande har vi i dag 25 stycken. Det uppgår faktiskt till en extra kostnad på ungefär 1 ½ miljon per år som vi inte har haft i riksdagen tidigare.

Vårt andra förslag rör motionsrätten på extra ändringsbudgetar, som under pandemin nästan har blivit lika frekvent förekommande som utskottsinitiativ. Med tanke på att regeringen med anledning av coronaviruset har lämnat över 20 extra ändringsbudgetar till riksdagen som har omfattat över 100 miljarder anser vi att det finns skäl att se över och utvärdera ordningen för följdmotionsrätten på extra ändringsbudgetar.

I dag är den rätten väldigt begränsad. Ett oppositionsparti kan bara ändra i anslag som regeringen ändrar i, och då får man dessutom bara föreslå ett lägre anslag. Och på inkomstsidan får man bara föreslå ändringar som ökar statens inkomster. Vi tycker att det är värt att titta närmare på detta.

Fru talman! Vårt sista förslag i detta betänkande rör det höga arvode som vi riksdagsledamöter får. Det riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan oss folkvalda ledamöter och dem som vi representerar. De senaste 20 åren har riksdagsledamöternas arvode stigit kraftigt. Dessutom innebär de skatteförändringar som vi har genomfört under den här mandatperioden att vi tjänar tusentals kronor extra per månad.

Vänsterpartiet säger inte att arvodet ska vara jättelågt. Det är såklart ett viktigt och ansvarsfullt uppdrag att vara riksdagsledamot, och det vore illa om arvodet var så pass lågt att det fanns stor risk för korruption, mutor och sådant. Vi anser dock att ett sätt att begränsa arvodets storlek skulle kunna vara att låta det motsvara ett prisbasbelopp per månad, 48 300 kronor. Det skulle fortfarande vara en hög lön. Dessutom anser vi att de extra ersättningar som betalas ut för olika uppdrag kopplat till riksdagsarbetet bör avskaffas.

Fru talman! Som har framgått av tidigare talare heter betänkandet KU35, och i det behandlas 85 motioner från den allmänna motionstiden som på ett eller annat sätt berör riksdagens arbetsformer. Det är flera intressanta förslag som rör bland annat riksmötets öppnande, riksdagens utskott, placeringen i plenisalen, riksdagsledamöternas ekonomiska villkor, utskottens och riksdagsledamöternas resor och lagstiftningsarbetet i riksdagen.

Det är förslag som verkligen täcker alltifrån tunga, principiella frågor till kanske lite mer perifera. I en motion föreslås att Karl XI:s drabanter ska medverka vid riksdagens öppnande. I en annan föreslås att riksmötets högtidliga öppnande borde ske i Rikssalen på Kungliga slottet, för att bara nämna några förslag.

Fru talman! Utskottet föreslår att riksdagen ska avslå samtliga motionsyrkanden om riksdagens arbetsformer. Det brukar också vara praxis när det gäller motionsbetänkanden. I några fall gör utskottet en annan bedömning än motionären. I andra fall konstaterar utskottet att frågorna redan utreds eller ska hanteras i ett annat sammanhang.

Detta har varit uppe tidigare under debatten, men jag vill ändå påminna om att vi kommer att komma tillbaka till riksdagens arbetsformer när vi ska behandla den uppföljning som har gjorts av riksdagens arbete under coronapandemin. Vi i konstitutionsutskottet har behandlat och kommer att återkomma till kammaren med den.

Fru talman! Frågor om riksdagens arbetsformer är viktiga och helt centrala för att riksdagen och därmed vår demokrati ska fungera och för att vi ska kunna upprätthålla det parlamentariska arbetet.

Vi moderater har inga reservationer i detta betänkande utan instämmer i stort i utskottets bedömning. Men jag vill ändå kommentera den rapport som utskottet har behandlat och som Jessica Wetterling nämnde i sitt anförande. Den är också bilagd betänkandet.

En arbetsgrupp inom konstitutionsutskottet har på utskottets uppdrag genomfört en uppföljning och utvärdering av utskottsinitiativen i riksdagen. Gruppen har inom ramen för sitt arbete genomfört en kartläggning av de utskottsinitiativ som har föreslagits och beslutats om sedan den här initiativrätten infördes 1971. Det var kanske dags att titta på hur det har fallit ut i praktiken.

Vad är då ett utskottsinitiativ? Det är ett förslag som enligt riksdagsordningen får väckas i ett utskott. Precis som har sagts i talarstolen, är det annars inte det vanligaste. Det vanliga kan vara en proposition eller en motion från ledamöterna. Men här kan ett utskott alltså komma överens om att väcka ett förslag. Om utskottet sedan beslutar om att föreslå ett utskottsinitiativ blir det ett betänkande, som sedan kan debatteras och beslutas om i kammaren.

Det dras en del slutsatser i arbetsgruppens rapport. Vi har bestämt oss för att ställa oss bakom iakttagelserna och slutsatserna. Genom kartläggningen kan man se att antalet utskottsinitiativ som föreslagits och beslutats inom riksdagens utskott har ökat. Det gäller inte minst de två senaste åren då ökningen har varit markant. Många av utskottsinitiativen under de två senaste riksmötena har i och för sig haft en uttrycklig koppling till coronapandemin.

Det framgår också i rapporten att bestämmelserna om utskottsinitiativ till viss del har kommit att tillämpas på ett annat sätt än som var tänkt. Dessutom har fler utskottsinitiativ föreslagits av oeniga utskott, det vill säga att beslutet att lägga fram förslaget inte har varit enhälligt.

Arbetsgruppen beskriver att en förklaring till det ökande användandet kan vara det nuvarande parlamentariska läget, det vill säga i de fall där man upplever att regeringen inte vidtagit åtgärder i en fråga som en majoritet av riksdagen står bakom. Då kan en berättigad otålighet uppstå hos riksdagsmajoriteten, enligt slutsatserna i rapporten.

Fru talman! Utskottens initiativrätt fyller en viktig funktion som är angelägen att behålla och värna. Vi tar med oss gruppens slutsatser i vårt fortsatta arbete här i riksdagen. För den som vill läsa det i sin helhet, vilket jag rekommenderar, finns den i betänkandets bilaga 2. Jag vill också passa på att tacka alla medverkande i arbetsgruppen för arbetet de har lagt ned på rapporten.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande 35.

Fru talman! Demokratiskt arbete bygger på en väl fungerande parlamentarism, och utifrån detta ska betänkandet Riksdagens arbetsformer, KU35, betraktas. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och därmed avslag på motionerna.

Som tidigare nämnts här innehåller betänkandet 85 yrkanden om allt från hur och var riksdagens öppnande ska genomföras till hur val av talman ska gå till och hur vi arbetar och beter oss här i kammaren. De ekonomiska villkoren och vilka utskott arbetet ska organiseras i finns också upptagna här. Enskilda ledamöters förutsättningar att utföra sitt uppdrag på ett fullgott sätt är som jag ser det viktigt att lyfta fram och ha med sig i diskussioner som denna.

Behandlingen av motionerna är en viktig del i en ständigt pågående debatt om hur arbetet som folkets företrädare kan läggas upp på bästa sätt. I betänkandet har vi också behandlat den rapport som nämnts av tidigare talare och som en grupp i utskottet tagit fram. Man har i den sett över tillämpningen av utskottsinitiativ. De slutsatser och iakttagelser som där framkommit ställer vi oss bakom. Det man konstaterar är att antalet utskottsinitiativ har ökat avsevärt på senare år. Andelen utskottsinitiativ som beslutats av oeniga utskott var också märkbart större under riksmötet 2020/21 än tidigare.

I detta sammanhang vill jag gärna poängtera att utskottsinitiativen kommit att användas på ett sätt som kanske sträcker sig utanför det som de från början var avsedda för. Tanken med utskottsinitiativ är att de ska användas med restriktivitet, som ett slags undantagsfall. Det parlamentariska läget och kanske den mediala attraktionskraften har gjort att trösklarna ibland blivit låga för sådana initiativ.

I sammanhanget kan nämnas att riksdagen på intet sätt förfogar över de resurser som Regeringskansliet har i fråga om utredningsväsen och remissförfarande. Det är därför viktigt att påminna sig om att en viss tröghet kan ge möjlighet till planering, utredning och eftertanke. Ett stort antal utskottsinitiativ kan försvåra planeringen av arbetet för utskotten och reser frågor kring förhållandet till exempelvis motioner. Det är därför välkommet att den rapport som har tagits fram och som finns med i vårt betänkande påminner om varsamhet i utnyttjandet av utskottsinitiativ.

Fru talman! Jag vill också beröra ställningstagandena om en del motioner i ärendet. En motion tar upp frågan om att ersätta den allmänna motionstiden med en friare motionsrätt. De närmare formerna för motionsrätt har varit föremål för utredning vid flera tillfällen. Rätten att väcka motioner utan koppling till propositioner och andra ärenden har på olika sätt varit begränsade i tid ända sedan 1866 års riksdagsordning. Den huvudsakliga anledningen till att inte tillåta en sådan motionsrätt under hela riksmötet har varit hänsynen till riksdagsarbetet. Det har konstaterats att motioner utgör en omfattande del av riksdagens arbetsmaterial.

Utskottet framhåller att arbetsbelastningen för utskottens kanslier redan är stor och att utskotten även har ett ökat behov av utrymme för bland annat behandling av EU-frågor, uppföljning och utvärdering samt fördjupade kontakter med forsknings- och framtidsfrågor. Till detta kommer att antalet fristående motioner ökat kraftigt under senare tid.

Några motioner - två till antalet - tar upp frågan om lobbyism och att ett lobbyregister ska upprättas. Det är också frågor som tidigare har utretts och behandlats. Senast berördes frågan i 2014 års demokratiutredning. Den kom till slutsatsen att lobbyism i form av informella kontakter mellan beslutsfattare och intresseorganisationer i nuläget inte utgjorde någon direkt utmaning för demokratin och förespråkade därför inte att någon form av reglering införs som förändrar förutsättningarna.

Att beslutsfattare och intresseorganisationer träffas och för dialog om aktuella frågor är av stor vikt. Det är viktigt att det sker öppet och med transparens. Enligt utredningen skulle en reglering vara svår att utforma på ett ändamålsenligt sätt som inte skulle medföra negativa effekter för demokratin. Den som rör sig i riksdagens lokaler kan dagligen se att det hålls möten, sammankomster, seminarier och workshoppar om aktuella frågor. De är en del av de möten och sammankomster som hålls mellan beslutsfattare, intresseorganisationer, näringsliv, fackliga organisationer och andra som vill lyfta fram angelägna frågor från sin horisont.

En tidigare talare tog upp frågan om flaggningen i plenisalen. Det är också en motion som finns i betänkandet och som vi har tagit ställning till. Jag vill lyfta fram betydelsen av att både Sveriges och EU:s flaggor finns representerade i salen. Det handlar delvis om den rent praktiska situationen. En stor del av de debatter och diskussioner som hålls och de beslut som fattas här i kammaren är också en del av det europeiska samarbetet. Det utgör en viktig del av det som påverkar och är aktuellt i diskussionerna här i riksdagen.

Det är pedagogiskt, praktiskt och också värdigt, som jag ser det, att vi har både Sveriges flagga och EU-flaggan i salen. Det är viktigt inte minst i dessa tider av oro och svårigheter i vår omvärld. Då är det viktigt att visa att samling och samarbete lyfts fram. Det innebär att det som vi jobbar med här i Sverige också har bäring på det europeiska samarbetet. Vi behöver samarbeta mer för att stärka oss inför framtiden.

Fru talman! Jag tänkte kommentera motion 1814 i betänkandet. Motionen har sitt ursprung i den frustration som jag upplevde under våren 2020 med alla de problem som uppstod i riksdagsarbetet med anledning av att vi ändrade arbetsformerna på grund av pandemin.

Man kan naturligtvis fundera över hur man hanterar det här. Utskottets ordförande konstaterade att en motion normalt sett avslås, och så är det ju. Men jag vet också att många förändringar i riksdagsarbetet har haft sin start i en avslagen motion, så jag vill ändå kommentera den här.

När jag sökte utlopp för min frustration och funderade lite över hur bristande riksdagsarbete kunde hanteras fick jag intrycket av att talmannen hade väldigt litet ansvar och inflytande över riksdagsarbetet. Det gjorde mig lite konfunderad. Jag var också frustrerad över hur uselt distansarbetet fungerade och kunde jämföra med min erfarenhet som kommunpolitiker. Där fungerade det på ett annat sätt och framför allt var det lagstyrt på ett helt annat sätt än riksdagsarbetet. Det är bakgrunden till denna motion.

Vad jag funderar över är vad talmannens roll egentligen är. Är talmannens roll viktig och avgörande för riksdagsarbetet? Om den är det tycker jag att det är rimligt att man kan gå igenom talmannens befogenheter och fundera över hur riksdagen i så fall kan utvidga sin kontrollmakt över talmannen, vilket jag tar upp i en av att-satserna i motionen.

Riksdagens arbetsformer

Det är i så fall en rimlig diskussion om talmannen har en viktig funktion i riksdagen. Om man kommer fram till att talmannen inte har en viktig och ansvarsfull funktion i riksdagen finns det andra frågor man i så fall kan ställa sig.

Talmannen är trots allt den högst valda representanten enligt Sveriges konstitution och arvoderas med ett arvode som motsvarar statsministerns. Statsministern arbetar 24:7, kontrolleras i princip varenda minut under dagen och kan också ställas till ansvar inför riksdagen i stort sett varje dag. Om talmannens funktion är mer ceremoniell, att släcka och tända julgranar och liknande, finns det anledning att fundera över det.

Oavsett var man landar i hur talmannens funktion ska vara i riksdagen borde de frågor som ställs i motionen föranleda en bredare diskussion om hur vi hanterar en eventuell kontrollfunktion av talmannen, om hur vi organiserar vårt distansarbete och om vi i så fall behöver reglera det på ett annat sätt. Jag har i motionen bland annat hänvisat till kommunallagens sätt att hantera distansarbete i den kommunala demokratin. Den kommunala demokratin är också en oerhört viktig del av svensk demokrati.

Fru talman! Jag har inga yrkanden, av förståeliga skäl. Jag delar ordförandens uppfattning att praxis är att avstyrka motioner. Men jag anser ändå att motioner kan innebära startskottet för en förändring. Det är så jag vill se både motionen som sådan och detta inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Bättre villkor för kommersiell radio