Arbetsplenum - Riksrevisionens rapport om neddragningar hos migrationsverket 2017?2020 - 2022-04-06

Riksrevisionens rapport om ned-dragningar hos Migrationsverket 2017-2020

Herr talman! Ärade ledamöter! Och varmt välkomna, alla elever på åhörarläktaren! Det är inte ofta vi har en så stor publik när vi ska debattera i socialförsäkringsutskottet. Det brukar vara ett tomt hav framför en, herr talman, förutom ens kollegor från utskottet.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.

I takt med ett minskat mottagande av asylsökande och minskade anslag har Migrationsverket fått göra kraftiga neddragningar under perioden 2016-2020. Riksrevisionens rapport visar att de kraftiga neddragningarna i och med Migrationsverkets kraftigt minskade anslag har lett till att myndigheten inte nått sina uppsatta mål.

Från Moderaternas sida är vi kritiska till att kraftigt minskade anslag har lett till att Migrationsverket inte nått de uppsatta målen. Det visar på att regeringen brustit i sin styrning och uppföljning av myndigheten.

Kraftigt minskade anslag har lett till att Migrationsverket behövt genomgå en kraftig omställning. Vid en kraftig omställning kan det bli oro bland medarbetarna. Detta visas tydligt av att man inte har kunnat behålla kompetent personal. Bra personal har lämnat myndigheten, antingen till andra myndigheter eller till näringslivet.

När det uppstår oro på en så viktig myndighet som Migrationsverket är det otroligt viktigt att erfarenheterna från flyktingkrisen 2015 inte upprepas.

När man gör en snabb omläggning på grund av kraftigt minskade anslag får det konsekvenser för de ärenden som Migrationsverket hanterar. En asylsökande söker ju inte bara ett tillfälligt skydd. Ett tillfälligt uppehållstillstånd ska övergå till ett permanent uppehållstillstånd. Har det gått minst fem år enligt nuvarande lagstiftning och man har levt ett hederligt liv kommer personen att söka medborgarskap. Ett ärende kan alltså leda till flera ärenden över tid.

En annan kritik som vi delar med Riksrevisionen handlar om de brister Migrationsverket haft i sin interna styrning och kontroll när det gäller att spåra lös egendom. Under den här stora omställningen har Migrationsverket inte bara behövt göra personalneddragningar; man har också behövt avveckla lokaler och tillgångar. Man har behövt flytta mellan lokaler och slå ihop verksamheter. Mitt i all denna omflyttning har det förekommit att man inte vet vad som hänt med lös egendom som mobiltelefoner och datorer. Man har inte kunnat spåra om de har stulits, försvunnit eller finns kvar i verksamheten. Man vet inte, helt enkelt.

I och med att man inte kunnat spåra vet man inte om en dator som har använts i Norrköping används av samma eller en annan medarbetare i Stockholm eller om den har försvunnit. Det här är otroligt viktigt med tanke på att detta är lös egendom som kan innehålla både sekretessbelagd information och integritetskänslig information. I vår oroliga omvärld vet vi också, om vi har lyssnat på vår säkerhetstjänst, att det finns främmande makter som håller på med flyktingspionage. Det kan gå väldigt illa om lös egendom med just den typen av information hamnar i orätta händer.

Men Riksrevisionen pekar också på att Migrationsverket sedan 2019 har stärkt de kontrollerna, och då är det otroligt viktigt att man inte bara pekar på lagstiftning som regeringen gör utan också följer upp. Uppföljning är att följa det operativa. Ibland tänker vi från politiken att vi har stiftat lag, skickat pengar och ska sätta upp mål, men vi måste också komma ihåg att allt detta ska omsättas i praktiken. Praktik och teori går inte alltid hand i hand, och därför är det otroligt viktigt att man också följer det operativa, för det är i det som utfallet kommer.

(Applåder)

Herr talman! Det är en central uppgift för Sverige att ha ett mottagande som fungerar för de människor som söker sig hit. Både människor på flykt och vårt samhälle i stort tjänar på om vi lyckas med ett värdigt mottagande som ger bra förutsättningar för framtiden. Det är därför av yttersta vikt att det offentliga tar ett stort ansvar och ges de rätta förutsättningarna för det.

Vänsterpartiet har länge krävt ett robust mottagande med bättre beredskap och starkare kapacitet. Dessvärre har regeringen gjort det motsatta. Sedan det skamliga så kallade andrummet infördes har asylmottagandet monterats ned bit för bit, och förutsättningarna för dem som flyr har försämrats. Nu står vi i en situation där beredskapen är betydligt sämre än vad den var 2015.

Migrationsverket har de senare åren genomgått en stor och snabb neddragning. Bemanningen har minskat drastiskt, och många asylboenden har avvecklats. Resultaten syns tydligt när ukrainare tvingas köa i dagar utanför Migrationsverket och hos handläggarna som arbetar febrilt för att hinna med. Kapaciteten är helt enkelt underdimensionerad. Neddragningen har inneburit att Migrationsverket har svårt att nå sina mål om exempelvis handläggningstider, service och tillgänglighet.

Att söka asyl är en extrem erfarenhet. Den asylsökandes framtid ligger i händerna på Migrationsverket, och en lång och oviss väntan på beslut om asylansökan är en av de starkast bidragande orsakerna till bristande hälsa hos asylsökande. Långa handläggningstider leder i exempelvis anknytningsärenden till att familjer tvingas leva åtskilda. Bristande tillgänglighet och service förstärker den redan svåra ovissheten som väntan på livsavgörande beslut innebär.

Avvecklingen av asylboenden har också lett till att asylsökande tvingas flytta mellan boenden i olika delar av landet och inte får en rimlig chans att etablera sig i lokalsamhället. Med långa handläggningstider har detta drabbat skolbarn som tvingats byta klass, ibland flera gånger, extra hårt.

Dessa konsekvenser av neddragningarna hos Migrationsverket har därmed haft en negativ inverkan på integrationen som enligt regeringen är en prioriterad fråga. Det är mot den bakgrunden obegripligt att regeringen inte visar ett större intresse för att undersöka hur hinder för ett mer effektivt mottagande och en bättre fungerande integration kan undanröjas.

Herr talman! I rapporten som vi debatterar i dag kritiseras också personalneddragningarna som inte har genomförts ändamålsenligt. Det bekräftas också av fackförbundet som ger stöd åt kritiken och anser att det har varit uppenbara felbedömningar och orealistiska förväntningar när det finns en oro i hela organisationen. Oron förstärktes också av att arbetsgivaren inte alltid gick efter anställningstid vid besluten om övertalighet, vilket skapade oerhörda arbetsmiljöproblem. Dessutom förvärrades problemen med långa handläggningstider när långt fler än de uppsagda lämnade Migrationsverket av dessa anledningar.

Mot den bakgrunden, herr talman, anser Vänsterpartiet att regeringen bör genomföra en bredare utredning av konsekvenserna av neddragningarna hos Migrationsverket, och därför yrkar jag bifall till reservation 4.

Herr talman! När Ryssland oprovocerat invaderade Ukraina stod Migrationsverket i begrepp att avveckla ytterligare ett tusental boendeplatser. Migrationsverket är tveklöst en myndighet som har ställts inför de allra största utmaningarna. Vid migrationskrisen 2015-2016 skulle man snabbt bygga ut sin kapacitet för att sedan snabbt krympa sin kostym inför ett helt nytt läge, som dessutom den pandemi som världen har tvingats hantera ytterligare skärpte. Jag vill därför gärna ha sagt att vi här nu diskuterar en myndighet som under de gångna åren har ställts inför enorma utmaningar och att detta givetvis, tycker jag, bör spela in när vi gör våra bedömningar.

Underlaget för den här diskussionen är Riksrevisionens rapport om neddragningarna hos Migrationsverket 2017-2020. I rapporten riktas skarp kritik mot både Migrationsverket och regeringen för hanteringen av neddragningarna på Migrationsverket. Riksrevisionen slår fast att man har misslyckats med att på ett bra sätt hushålla med statens resurser.

Migrationsverket har under de år som man har granskats haft problem med att nå uppsatta mål, inte minst avseende prövningsverksamhet, service och tillgänglighet. Men som sagt har myndigheten haft att hantera den snabbaste neddragningen i svensk statsförvaltning på många år. Riksrevisionen bedömer att Migrationsverket men också regeringen har överskattat myndighetens förmåga att öka produktiviteten och implementera omställningen samtidigt som resurserna minskat.

Herr talman! Vi har från Kristdemokraterna lyft fram några punkter som Riksrevisionen pekar på och som vi menar att det finns anledning för oss i riksdagen att ta tag i.

För det första måste Migrationsverket och regeringen på olika sätt prioritera verkets kompetensförsörjning på både kort och lång sikt. En konsekvens av de resursneddragningar som ålagts Migrationsverket har varit att man har dragit ned på personal och därmed förlorat en massa kompetens. Personalen har minskat med var tredje anställd under de här fyra åren. Detta har dock inte bara berott på en minskad budgetram, utan Riksrevisionen pekar också på att Migrationsverkets kommunikation inte varit tillräckligt transparent och tydlig, vilket har lett till att flera personer har valt att sluta i förtid. Kompetens har således också opåkallat försvunnit från Migrationsverket.

Det här har fått en rad negativa följder avseende produktiviteten, men det innebär också att rättssäkerheten i bedömningsarbetet kan påverkas och därmed kontrollen över vilka som har rätt och inte har rätt att vara i Sverige.

För det andra måste avvecklingen av tillgångar i form av lös egendom säkras. Jag menar att det är mycket allvarlig läsning att det exempelvis inte går att spåra vad som hänt med lös egendom som it-utrustning och mobiltelefoner. I denna form av apparatur kan det finnas känsliga uppgifter, sekretessbelagda uppgifter, som kan ha hamnat i fel händer. Riksrevisionen konstaterar nämligen att det inte går att utesluta att oegentligheter har förekommit. Att it-utrustning och mobiltelefoner är spårlöst försvunna är synnerligen allvarligt. Informationssäkerheten har alltså brustit, och vi menar att det måste utredas närmare.

Riksrevisionen föreslår att regeringen ska införa nya stödfunktioner för avveckling av statliga tillgångar. Regeringen delar inte Riksrevisionens bedömning och slår samtidigt ifrån sig ansvaret för säkerhetsbristerna vid avvecklingen av tillgångar. Det är riktigt, som regeringen påpekar i sitt svar, att det finns lagstiftning som reglerar informationssäkerhetsfrågor. Men vi kristdemokrater delar inte regeringens bedömning att denna lagstiftning räcker. Vi menar att regeringen kan göra mer för att underlätta för myndigheter att på ett effektivt, korrekt och säkert sätt kunna avveckla tillgångar och föreslår därför att regeringen ser över sitt arbetssätt när det gäller att stödja myndigheternas säkerhetsarbete.

Jag menar att det är ganska uppenbart, för alla som valt att läsa Riksrevisionens rapport, att mer både kan och ska göras. Jag yrkar således bifall till reservation nummer 3.

Kristdemokraterna konstaterar, herr talman, att Migrationsverket på flera punkter misslyckats med omställningen. Det är en omställning som har gjorts under väldigt skarpa neddragningar. Men för tydlighetens skull vill jag också tillägga att vi konstaterar att det yttersta ansvaret givetvis vilar på regeringen. Det är regeringen som har ansvaret för att styra myndigheten, vilket i vissa fall kan innebära att man måste använda bromsen. Det tycker jag faktiskt att regeringen medger när man anför att myndigheten måste ges tillräckliga planeringsförutsättningar när omfattande omställningar krävs. Så har ju inte varit fallet.

Herr talman! Jag tycker att vi ska vara ärliga med att Migrationsverket är en myndighet som en del gånger blir styvmoderligt behandlad. De har ett oerhört svårt uppdrag. När det händer saker i omvärlden, som varken Sverige eller ännu mindre myndigheten själv råder över, måste de snabbt ställa om. Det kan komma fler flyktingar, och då måste verket byggas ut och snabbt öka kapaciteten. Det kan också komma färre flyktingar, och då får de minskade anslag och behöver göra en sådan omställning. I alla lägen, oavsett vilket, finns det höga krav på rättssäkerhet men också på att processerna är snabba. Det finns också lagstadgade tidskrav på flera av dem.

Sedan Riksrevisionen gjorde den granskningsrapport som vi nu diskuterar och även sedan regeringen kom med sitt svar på rapporten har det hänt väldigt mycket i vår del av världen. Rysslands folkrättsvidriga invasionskrig mot Ukraina har inneburit att 10 miljoner människor har flytt från sina hem. En del har flytt inom landet, men många av dem har flytt till EU. En del av dem har också flytt till Sverige.

Aktiveringen av massflyktsdirektivet gör att de som kommer från Ukraina inte kommer att belasta själva asylanläggningsprocessen i stort. Men givetvis får det enorma konsekvenser för myndigheten på andra sätt. Det gäller inte minst boendefrågan men även andra delar.

Herr talman! Statliga myndigheter ska drivas effektivt och kostnadseffektivt. I det här fallet har önskan och ambitionen om en snabb effektivisering under tidsperioden 2017-2020 varit större än vad som faktiskt har varit möjligt. Där finns lärdomar att dra för framtiden, även för andra myndigheter. Den viktiga frågan är hur effektiviseringar görs på bästa möjliga sätt. Går det att göra snabba omställningar för myndigheter genom stora ekonomiska neddragningar från budgetår till budgetår?

Det både har funnits och finns fortfarande problem och utmaningar hos Migrationsverket med långa handläggningstider. Just nu är kötiden för att få medborgarskap, för dem som uppfyller kraven, väldigt lång. Tidigare var tiden för själva asylprocesshandläggningen väldigt lång.

Före kriget menade Migrationsverket självt att man skulle komma i balans på ett par års sikt. Med det nya som har hänt i världen får vi följa om det är en prognos som står sig eller om den behöver arbetas om. Det är inte långsökt att tänka sig att Migrationsverket med anledning av det som har hänt kommer att behöva mer resurser, herr talman.

Jag vill yrka bifall till reservation 4. Regeringen bör tillsätta en offentlig utredning där även andra aspekter än de som har framkommit i den här rapporten ska belysas. Det handlar om effekterna på såväl samhället i stort som dem som har befunnit sig i mottagningsverksamheten och de processerna.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i socialförsäkringsutskottets betänkande nummer 15.

Den riksrevisionsrapport som ligger till grund för betänkandet tillsammans med regeringens skrivelse är viktiga underlag för såväl hela den statliga styrningen som myndigheterna när det gäller hantering av snabba förändringar. Jag tror att man ska se rapporten på det sättet och inte bara som en rapport som beskriver vilka lärdomar Migrationsverket behöver dra eller de rekommendationer som finns till Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket eller för den delen regeringen. Man ska se det som en viktig rapport för hela den statliga organisationen om vad man bör tänka på och hur man bör organisera arbetet vid snabba förändringar i verksamheten.

Denna rapport tar egentligen sin utgångspunkt i flyktingkrisen 2015 och den situation som följde efter det. Men det är klart att vi också diskuterar den i en situation då Migrationsverket återigen behöver öka ytterligare.

Vi har dessutom precis tagit oss igenom en liknande situation, men då gällde det en annan myndighet. Under pandemin, som vi förhoppningsvis snart har kommit igenom, har vi sett en liknande belastning och situation, den här gången på Försäkringskassan.

Nu ser vi återigen en kraftig ökning av verksamheten på Migrationsverket som blir svår för myndigheten att hantera. Jag tycker att det vi ser och det utskottet möter när vi träffar Migrationsverket är att man har dragit lärdomar av situationen efter 2015. Men bara för att man har dragit lärdomar är det inte alltid så enkelt att man gör det helt perfekt nästa gång. Att verksamheten ökar snabbt är en belastning, precis som det är en belastning när den minskar, vilket var fallet i denna rapport.

En av de lärdomar som jag tycker att man kan dra är hur myndigheterna kan backa upp varandra. Under pandemin såg vi att Försäkringskassan i ett tidigt skede initierade ett samarbete med många andra myndigheter för att kunna använda personal. Till exempel var Migrationsverket - när vi nu diskuterar detta - en de myndigheter som tidigt sa att de kunde bidra med personal till Försäkringskassan, för att de skulle klara av sitt uppdrag. Det är tydliga och bra exempel på hur man måste arbeta över myndighetsgränserna för att klara av utmaningarna.

Varför säger jag detta när det gäller den här rapporten? Jo, det är lätt för oss att i efterhand granska och vara lite kritiska när det gäller det som har hänt och att man inte har nått alla de mål som man önskat nå. Men när vi nu diskuterar förutsättningarna för myndigheterna är det samtidigt väldigt få partier som är beredda att avsätta resurser för att behålla 100 000 platser när man har behov av 18 000 eller för att behålla 9 000 anställda på Migrationsverket, som det var under en tid 2015-2016, i stället för 4 500 anställda som budgeten medger. I efterhand kan alltså olika partier säga att detta inte var bra och att det borde ha skötts på något annat sätt. Men vad jag har sett är det samma partier som när vi diskuterar budgeten snarare är angelägna om att lägga mindre pengar till Migrationsverket.

Regeringens ansvar är stort, precis som föregående talare har beskrivit. Regeringen kommenterar också i sin skrivelse de rekommendationer som Riksrevisionen ger regeringen. Nu blir det lite beskrivningar från oppositionen om att man inte tar till sig någonting och att man bara hänvisar till de regelverk som finns. Men det är inte riktigt sant.

Det är klart att regeringen tar till sig av den kritik som finns. Regeringen är också angelägen om att få en tydligare styrning av Migrationsverket liksom av andra myndigheter. Därför har man gett Statskontoret i uppdrag att följa Migrationsverket och stötta Migrationsverkets styrning, vilket också har gett resultat.

Riksrevisionens rapport pekar på de två områden som har lyfts upp här. Det handlar om kompetensutveckling i det ena fallet och utrustning i det andra. Riksrevisionens rapport pekar på att Migrationsverket och regeringen har vidtagit åtgärder, och man gör bedömningen att kontrollen är betydligt bättre nu. Men det är klart att Statskontorets uppdrag är viktigt. Det handlar både om att stödja Migrationsverket med rekommendationer och om att följa verksamheten.

Avslutningsvis tänkte jag bara nämna något om konsekvenserna av omställningsarbetet. Det är klart att det blir konsekvenser av ett sådant omställningsarbete. När produktiviteten, om man får använda det ordet i detta sammanhang, inte ökar och effektiviteten inte blir vad man hade hoppats på blir de öppna ärendena fler och handläggningstiderna blir längre. Vi kan då titta på regeringens budget för innevarande år, där man också gör en beskrivning av måluppfyllelsen på Migrationsverket. Där kan vi se att andelen öppna ärenden blir mindre, det vill säga man klarar av att beta av de köer man har. Sedan ökar antalet ärenden som man inte hinner med inom författningsstyrd tid lite. Men det är en naturlig konsekvens av att man betar av köer med gamla ärenden. Alla köer med gamla ärenden innehåller ju ärenden som alla har överskridit de författningsstyrda tiderna. Det blir alltså en naturlig konsekvens av detta.

Jag tror att man ska se det positiva. När man betar av köerna kommer man också att komma ned i författningsstyrda tider.

Det finns mycket att säga om detta ärende. Jag tror att man ska ta sig an denna debatt med en väldigt stor ödmjukhet. Nu står vi inför en situation där Migrationsverket återigen behöver skruva upp sin verksamhet. Vi har en situation där antalet personer som flyr från Ukraina och som kommer till Sverige just nu ligger på en hanterbar nivå och kanske lite under de värsta scenarier som vi har planerat för. Men vi har samtidigt en utveckling där vi absolut inte vet vad som händer framöver.

Vi vet inte hur långvarig konflikten kommer att bli. Vi vet inte vilken påverkan den kommer att ha på Migrationsverkets verksamhet. Därför tror jag att man ska ha en hel del ödmjukhet med sig när man diskuterar detta enormt svåra uppdrag. Alternativet till den ödmjukheten - och då tittar jag på bland annat kristdemokrater och moderater - är att man lägger in betydligt mer ekonomiska resurser till Migrationsverket i sina budgetförslag, så att man har en överkapacitet även när vi har ett lägre mottagande. Det har jag inte sett hittills. Vi får se om jag ser det framöver.

Med det, herr talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! År 2015 och 2016 stod Sverige inför stora flyktingströmmar. Sverige var då en öppen famn för människor som sökte skydd i vårt land från krig och förtryck. Migrationsverket fick då skala upp sin verksamhet snabbt och oerhört mycket.

Sedan Riksrevisionens granskning gjordes och sedan vi påbörjade behandlingen i riksdagens socialförsäkringsutskott har vi hamnat i en ny migrationskris, där ukrainare tvingas fly undan Putins bomber. Det gör att det är än mer angeläget att vi drar lärdomar av slutsatserna i Riksrevisionens rapport, så att vi inte gör samma misstag igen när Migrationsverket nu behöver skala upp sin verksamhet snabbt och mycket.

Att Migrationsverket behövde skala upp sin verksamhet 2015 och sedan stod inför en stor nedskalning var, och är, naturligt. Så är det i en verksamhet som likt Migrationsverkets påverkas av vår omvärld. Detta var givetvis en mycket extrem och svår situation. Det är därför föga förvånande, tycker jag, att Riksrevisionen konstaterar att omställningen inte styrts och genomförts på ett tillfredsställande sätt. Det gör däremot inte kritiken mindre angelägen.

Riksrevisionens rapport om ned-dragningar hos Migrationsverket 2017-2020

Vidare kan jag konstatera att det är en svår balansgång mellan en snabb omställning och en omställning som sker på ett tillfredsställande sätt, där myndigheten exempelvis inte ställs inför en stor kompetensförlust.

Det blir som sagt ett annat läge att diskutera denna rapport givet det fruktansvärda invasionskrig som Putin nu bedriver i Ukraina. Det är av största vikt att regeringen agerar skyndsamt och att man samtidigt drar lärdom av de slutsatser som Riksrevisionen har kommit med i sin rapport, så att vi inte hamnar i liknande problem som vi hamnade i när detta senast genomfördes.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Integration