Interpellationssvar - En folkräkning - 2022-03-01

Fru talman! David Lång har frågat finansministern om regeringen avser att ta initiativ till en folkräkning så att vi åter får korrekt statistik över hur många och vilka personer som befinner sig i Sverige. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Ramen för Statistiska centralbyråns befolkningsstatistik och folk- och bostadsräkning är sedan länge registerbaserad i Sverige och bygger på uppgifter från huvudsakligen Skatteverkets folkbokföringsdatabas. Förändringen som gjordes i slutet av 1990-talet innebar att ett blankettbaserat system övergavs till förmån för ett mer effektivt och mindre kostsamt registerbaserat system som även blev enklare för befolkningen och som gav möjlighet till bättre och mer uppdaterad statistik.

Uppgifterna i folkbokföringen och befolkningsstatistiken ska vara korrekta och överensstämma med verkligheten. Jag delar interpellantens inställning till betydelsen av ordning och reda i våra system.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förbättra folkbokföringen. Man har bland annat ökat Skatteverkets anslag och gett myndigheten fler verktyg för att upptäcka, utreda och åtgärda fel. Inom Regeringskansliet bereds nu förslag från den av interpellanten nämnda statliga utredning som haft i uppdrag att föreslå åtgärder för att ytterligare minska förekomsten av oriktiga uppgifter i folkbokföringen.

Därutöver har Skatteverket fått i uppdrag att i samverkan med ett antal frivilliga kommuner inrätta ett pilotprojekt för att utreda omfattningen av problemet med felaktig folkbokföring och utveckla metoder och arbetssätt för att åtgärda felaktigheter.

Vidare har folkbokföringsbrottet återinförts.

Som svar på David Långs fråga kan jag meddela att Sverige liksom övriga medlemsländer i EU har en skyldighet att vart tionde år genomföra en så kallad Census, vilket motsvarar en folk- och bostadsräkning. Statistiska centralbyrån är den myndighet som ansvarar för att genomföra denna folk- och bostadsräkning i Sverige. Nästa Census kommer att genomföras med referensåret 2021, och för Sveriges del är denna folk- och bostadsräkning baserad på register, i likhet med föregående Census 2011. Folk- och bostadsräkningen och befolkningsstatistiken vilar alltså på den registerinformation som regeringen och berörda myndigheter systematiskt arbetar med att förbättra.

Fru talman! Tack, civilministern, för svaret! Under en ganska lång tidsperiod, från 1860 till 1990, gjordes folkräkningar i Sverige vart tionde år samt vid ytterligare ett antal tillfällen däremellan. Sedan 1990 gör man inga traditionella folkräkningar, utan man har infört ett lägenhetsregister där det ska framgå exakt vem som bor i exakt vilken bostad. Man har då resonerat så att folkräkningar i traditionell mening inte behövs längre eftersom det bara är att kolla registren för att få veta vem som bor var.

Det är detta som lite är pudelns kärna i denna interpellation: Registren stämmer inte. Det kommer uppgifter från den ena myndigheten efter den andra om att dessa register är felaktiga. Då kan man fråga sig till vilken nytta de är när man gör folkräkningar.

Sveriges välfärdssystem bygger på att myndigheterna vet vem som bor i Sverige och var någonstans man bor. Men dessvärre bygger de svenska systemen helt och hållet på tillit; myndigheterna litar mer eller mindre blint på att alla uppger korrekta uppgifter. Detta fungerar halvbra i ett svenskt Sverige, men i ett Sverige med massinvandring fungerar det över huvud taget inte, har det visat sig. I samband med de senaste decenniernas asylmigration har folkbokföringsfelet ökat lavinartat, och myndigheterna har inte längre kontroll över vilka som uppehåller sig i Sverige, var de bor eller vad de gör här.

Enligt en utredning som Skatteverket har gjort har 30-50 procent av de asylsökande olika identiteter registrerade hos Migrationsverket och Skatteverket. Detta får konsekvenser för välfärdssystemen. Utländska bidragstagare kan kvittera ut bidrag i flera olika namn och oavsett om de bor i Sverige eller inte.

Ett av de mer absurda exemplen var när den irakiske försvarsministern Najah al-Shammari misstänktes för grovt bidragsbrott mot Försäkringskassan eftersom han och hans fru hade fått barnbidrag och bostadsbidrag trots att de sedan flera år var bosatta utomlands, det vill säga inte i Sverige. I Sverige hade han dessutom registrerat sig under ett annat namn, Najah al-Adeli. Till råga på allt lades åtalet mot honom ned.

Ett annat exempel på en utlänning som hade flera identiteter registrerade är Rakhmat Akilov, som utförde terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. Även han hade möjlighet att kvittera ut bidrag i flera olika namn.

Enligt Delegationen för korrekta utbetalningar betalas 18 miljarder kronor per år ut felaktigt, och det finns skäl att misstänka ännu större felaktigheter än så. Skatteverket uppskattar dessutom att folkbokföringsfelet är cirka 200 000 personer men medger att mörkertalet kan vara mycket stort - vilket det ju borde vara eftersom 30-50 procent av de asylsökande uppger fel identitet eller flera olika identiteter.

När det gäller svaret från civilministern att det ska genomföras en Census, en folkräkning, med hjälp av dessa register trots att de helt uppenbart är felaktiga undrar jag: Menar civilministern på allvar att detta ska motsvara en riktig folkräkning, som det går att lita på och som vi kan ha någon egentlig nytta av?

Fru talman! Jag menar att den traditionella blankettbaserade folkräkning som vi har haft i Sverige har varit både ineffektiv och icke träffsäker.

Skatteverket har uppskattat att folkbokföringsfelet är ungefär 200 000 individer. Det vanligaste felet är att man har folkbokfört sig på fel adress. Regeringen har därför sedan 2018 ställt krav på Skatteverket att dels redovisa hur stora felaktigheterna i folkbokföringen är, dels ta fram metoder för att mäta felet.

Som jag sa handlar det största folkbokföringsfelet om att personer är skrivna på en annan adress än den där de faktiskt bor - ungefär 117 000 individer. Den minst vanliga feltypen gäller, enligt samma uppskattning, personer som inte är folkbokförda i Sverige fast de borde vara det; det är ungefär 12 000 personer.

Kunskapen om folkbokföringsfelet behöver förbättras och fördjupas, och vi följer givetvis denna utveckling. Det är också därför Sverige och regeringen har gett i uppdrag till Skatteverket att göra ett antal saker på området. Bland annat bedrivs ett pilotprojekt med ett antal frivilliga kommuner som tillsammans med Skatteverket gör fördjupade analyser av folkbokföringen för att rätta till de problem som finns.

Detta är en betydligt mer träffsäker metod - att identifiera de områden där detta problem finns - än att med hjälp av ett blankettbaserat system knacka dörr i hela Sverige, bland hela Sveriges befolkning, för att försöka komma till rätta med folkbokföringsfelet, som omfattar 200 000 individer. Betydligt mer träffsäkert är det att just jobba strategiskt mot dessa pilotkommuner.

Fru talman! Utifrån det svar jag fick och som i någon mån återupprepades av civilministern känns det lite grann som att man inte har för avsikt att komma till rätta med problemen. Civilministern säger att Skatteverket har fått ökade anslag för att upptäcka, utreda och åtgärda fel. Man utreder förslag från en statlig offentlig utredning, och man har inlett ett pilotprojekt. Resultatet av pilotprojektet ska i och för sig bli mycket intressant att ta del av. Men det känns lite grann som att man har för avsikt att hantera problemen löpande snarare än att lösa dem.

Vi kan gå in på de problem som föreligger. Det förekommer att de som uppbär bidrag felaktigt anger en adress i Sverige trots att de bor utomlands utan myndigheternas vetskap. Omfattningen av detta problem är förvisso inte känd - kontrollen har hittills varit alltför dålig. Det har också kommit till allmän kännedom att över hundra personer kan ha samma adress, vilket ju indikerar att man av någon anledning vilseleder myndigheterna.

Det finns alltså all anledning att utgå från att det under ytan döljer sig ett omfattande missbruk av transfereringssystemen och olika former av bidrag. Den bristande kontrollen underlättar också för ljusskygga verksamheter i allmänhet, inklusive försäljning av felaktiga folkbokföringsadresser, vilket indirekt kan bana väg för grövre brottslighet, och gällande systemet med samordningsnummer, som också konstaterats ha uppenbara brister. Detta debatterades en hel del redan innan pandemin bröt ut.

Det finns alltså helt uppenbart stora luckor i systemet, som utnyttjas av kriminella nätverk, vilket inte bara utmynnar i missbruk av transfereringssystemen utan även innebär att vi har personer i landet som inte har rätt att befinna sig här eller som har tagit sig in i landet illegalt eller begår brott eller används som svart arbetskraft. Det är inte överensstämmande med det allmänna rättsmedvetandet att denna typ av bedrägerier kan fortgå.

Som ytterligare exempel kan nämnas de tusentals afghanska män som saknar asylskäl men ändå får stanna i Sverige under förutsättning att de fullföljer gymnasieutbildning och därefter skaffar jobb. Men för att de skulle kunna fullfölja sin skolgång var de tvungna att vara skrivna någonstans, lämpligtvis i närheten av den skola de skulle gå i. Många av dessa var tvungna att köpa eller på annat sätt skaffa sig illegala folkbokföringsadresser eftersom det inte fanns bostäder på rätt plats. Det kan då definieras som att de faktiskt är här illegalt och aldrig borde ha fått stanna från början, inte ens med de regler som regeringen satte upp, i samarbete med bland annat Centerpartiet, vill jag minnas.

Alla dessa exempel visar att det behövs en ny folkräkning där huvudfokus läggs på omfattande inre utlänningskontroll, registrering av biometriska data för icke-medborgare i Sverige och att myndigheter samverkar för att göra fysiska kontroller i områden där felaktigheter kan antas eller misstänkas föreligga. Och ska vi vara ärliga är det där utlänningarna finns som de allvarligaste felen finns. En av fördelarna med att göra en mer grundlig folkräkning i stället för bara en registerkörning skulle också vara att vi kunde komma åt dem som olovligen vistas i Sverige.

Men det verkar inte som att regeringen har tänkt vidta de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de här problemen. Man vill liksom fortsätta att lappa och laga allteftersom. Varför vill man inte lösa problemen en gång för alla? Varför bara fortsätta att hantera dem löpande i all oändlighet, så att säga?

Fru talman! Vi har för avsikt att komma till rätta med folkbokföringsfelet och att få ordning och reda i folkbokföringssystemet. Låt mig då berätta om några saker som regeringen faktiskt har gjort sedan 2018. Det är alltså nyligen vidtagna åtgärder.

Vi har återinfört folkbokföringsbrottet. Vi har gett Skatteverket i uppdrag att göra utökade kontrollbesök. Vi har gett i uppdrag att man ska avregistrera falska identiteter. Det pågår ett intensivt arbete med det. Vi har gett Skatteverket och myndigheter uppdrag som handlar om att myndigheter ska underrätta Skatteverket om de misstänker folkbokföringsfel. Vi har också gett ökade resurser till Skatteverket för att man just ska jobba med att få ordning och reda i folkbokföringen.

Det har gjorts en utredning, som interpellanten nämner i sin interpellation. Den utredningen har varit ute på remiss, och regeringen bereder nu de förslag som finns i utredningen. I utredningen har man bland annat diskuterat biometriska uppgifter. Vi har också det pilotprojekt som pågår hos Skatteverket.

Detta är ett antal åtgärder som är betydligt mer träffsäkra och effektiva än att knacka dörr i hela Sverige för att göra en stor nationell folkräkning. Med hjälp av dessa olika uppdrag arbetar regeringen intensivt för att få ordning och reda i folkbokföringen. Det är vår prioritet, och det är vårt långsiktiga arbete.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det svar som kom nu lät onekligen lovande. Jag uppfattade dock inte exakt hur det var med de biometriska uppgifterna, om detta skulle vara obligatoriskt för nyanlända, inte minst, och därmed eliminera möjligheten att leva med mer än en identitet och med fel identitet i Sverige.

Jag vill betona att jag och mitt parti aldrig har föreslagit att man ska knacka dörr i hela Sverige. Självklart finns det vissa områden och vissa grupper, framför allt de som har kommit till Sverige under de senaste åren eller kanske till och med decennierna, där de största felen finns att hitta. Där är det förmodligen också fråga om flest som får bidrag som inte borde få det - antingen för att de inte befinner sig i Sverige eller av någon annan anledning.

Men, som sagt, Sverigedemokraterna har åtminstone sedan ett par år tillbaka lagt fram väldigt konkreta krav. Det som gäller de biometriska uppgifterna är ett av de absolut viktigaste, skulle jag säga. Till dess att vi alla kan se något konkret resultat av det som civilministern nu står och säger vidhåller jag att det skulle behövas en grundlig och uppsökande folkräkning, inklusive registrering av biometriska uppgifter. Det är just när det gäller den nyligen invandrade delen av befolkningen som det behöver sättas in störst insatser.

Fru talman! Som jag har nämnt i mina anföranden pågår det ett antal uppdrag som Skatteverket utför för att få ordning och reda i folkbokföringssystemet. Det är viktigt. Det är en viktig prioritering.

Frågan är: Hur gör man det mest effektivt? Hur får vi till ordning och reda i folkbokföringen på det bästa sättet - på det mest effektiva sättet och på det mest träffsäkra sättet? Jag är övertygad om att dessa uppdrag och dessa punktinsatser kommer att leda till resultat.

Förslaget om att genomföra en annan typ av folkräkning för att fastställa enskilda identiteter skulle först behöva analyseras närmare. Vi måste fundera på: Vem ska göra jobbet? Hur? Vad kostar det? Vilka resultat kan förväntas?

Det centrala i våra system måste vara att komma till rätta med de problem som interpellanten pekar på, och enligt mig sker det genom att man stärker kvaliteten i folkbokföringen. Som jag sa: Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder i detta syfte, och det är ett arbete som kommer att fortsätta och som pågår.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.