Arbetsplenum - Kollektivtrafikfrågor - 2022-02-02

Fru talman! För ordningens skull yrkar jag bifall till reservation 24 under punkt 11, Marktransporter till Arlanda flygplats.

Vi pratar i dag om kollektivtrafik. Det är viktiga frågor som har direkt bäring på hela infrastrukturens område. Våra pendlingståg behöver spår som det går att lita på, som är robusta och som klarar av varierande svensk väderlek. Vi har rätt att kräva ett Sverige där pendlande människor inte ska behöva stå och frysa på perrongen.

Kollektivtrafik ska handla om människors liv och möjlighet att klara av det som vi modernt brukar benämna som livspusslet. Kan människor inte lita på att de kommer i tid till jobbet eller i tid för att hämta på förskolan begränsar det deras möjlighet till karriär och utveckling.

Fru talman! Forskning visar att det, i en relation med barn där bara en av föräldrarna kan ta jobb och pendling, i en majoritet av fallen är kvinnan som står tillbaka. Det är hon som tackar nej till jobbet i Stockholm för att hon inte litar på SL, UL och pendeln från Knivsta och eftersom det fjärde spåret mellan Uppsala och Stockholm aldrig tycks bli byggt.

Vi pratar om ensamstående föräldrar som måste ta jobb som innebär pendling med kollektivtrafik för att de ska kunna ställa mat på bordet till sina barn och som i tid och otid blir sena till förskolan för att tåget inte kommer i tid eller för att tåget blir försenat på grund av dåliga spår. Det är de, fru talman, som ofta får försöka förklara för femåringen varför han alltid blir hämtad sist av alla barn eller inte hämtad alls av föräldern. Man får lösa det genom att en snäll vän eller en släkting rycker ut gång efter annan.

Det är människor som drabbats av det kaos som varit i Mälardalen, först med ett nytt digitalt system och sedan med sjukdomar som gjort att vart tredje tåg ställts in. Det är människor som drabbas av undermåliga spår och system i Värmland. Detta borde vara oacceptabelt.

Vi måste bygga in säkerhet och robusthet och utstråla en känsla av trygghet, både organisatoriskt och underhållsmässigt.

Fru talman! Detta är för Moderaterna viktigare än höghastighetståg för 400 miljarder.

Ute i landet måste bussar kunna köra tryggt på väl underhållna vägar. I dag är det precis tvärtom. På 130 mil statlig väg har hastigheten sänkts på grund av bristande underhåll. Flera hundra mil riskerar att gå samma öde till mötes de närmaste åren.

Trafikverket är mycket tydliga. Konsekvensen av regeringens infrastrukturpolitiska proposition är sämre vägar och en ökad underhållsskuld när det gäller både väg och järnväg. Regeringen väljer att underfinansiera underhållet med 33 miljarder kronor fram till 2035. Man underfinansierar för att bibehålla nuvarande standard, som har stora och allvarliga brister. Det drabbar företag och pendlare.

Det är inte så, fru talman, att det inte finns pengar till infrastruktur fram till 2035. Vi pratar om uppemot 900 miljarder. Men det saknas en politik som ser till att hela Sverige kan leva. Det handlar om att pendlingen med storstädernas tåg likaväl som pendlingen med bussar hemma i mitt Värmland fungerar. Inget annat är acceptabelt.

Fru talman! Vill jag boka en flygbiljett för en resa till andra sidan jorden räcker det med några knapptryck. Då får jag en rutt som inkluderar många länder, flygbolag och flygplatser. Vill jag boka det billigaste och bästa alternativet för en enkel tågresa i Sverige måste jag ägna en god stund åt att besöka olika hemsidor. Gamla rester av monopol dröjer sig kvar. Här måste vi agera. Vi kan inte ha det på det här sättet. Det ska vara lätt att pendla och lätt att boka. De uppgifter som finns på sj.se bör också finnas tillgängliga på en sida där alla andra alternativ finns.

Fru talman! Kommunikationerna till och från Arlanda behöver stärkas. Moderaterna vill bygga ut och utveckla flygplatsen till Nordens ledande och till en hubb för jobb och tillväxt. Detta kräver kraftigt förbättrade kommunikationer till och från flygplatsen. Här har regeringen suttit på händerna i sju långa år, blockerade av Miljöpartiet och bundna till politisk kohandel där Bromma och Arlanda offrats för ägartillskott till SAS.

Så kan man inte hantera infrastruktur, fru talman. Det är sju förlorade år som borde ha använts för att bygga ut flygplatsen och stärka kommunikationerna för alla oss som regelbundet reser från landet till flygplatsen för att pendla eller resa utomlands.

År 2019 reste drygt 1,8 miljoner människor med färja till och från Gotland. I trafiken mellan Visby och Nynäshamn och Oskarshamn fraktades samma år 560 000 personbilar och 810 000 längdmeter gods. Under sommarsäsongen kördes det 21 turer per dygn. Detta visar hur viktig färjetrafiken är, inte bara för Gotland utan för hela Sverige. Det nuvarande avtalet mellan staten och Destination Gotland löper ut den 31 januari 2027. Staten bidrar årligen med en halv miljard kronor för att säkerställa färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet, så detta är ett viktigt åtagande.

Moderaterna har några tydliga ingångsvärden inför kommande avtalsperiod:

För det första säger Moderaterna nej till alternativet med statligt monopol. All erfarenhet av statliga monopol inom svensk infrastruktur lär oss att detta blir dyrare, sämre och mindre dynamiskt.

För det andra ska miljöhänsyn tas genom att man bejakar den pågående utvecklingen kring fossilfria drivmedel. I detta ingår bland annat elektrifiering av hamnar, tillgång till biodrivmedel och en långsiktig satsning på vätgas.

För det tredje, fru talman, ska inriktningen vara att binda ihop färdslag vid hamnarna drivna av hållbara drivmedel, detta för att säkerställa både gods- och pendlingsflöden.

För det fjärde ska nuvarande sträckningar finnas kvar.

Det finns, som jag har nämnt, många brister som behöver åtgärdas för att man ska stärka kollektivtrafiken i en större infrastrukturpolitisk kontext. Men samtidigt ser vi vilka fantastiska möjligheter som håller på att växa fram med en alltmer fossilfri fordonsflotta. Det är en utveckling som är driven av stora företag, akademi och forskare.

Vi talar om den första fossilfria färjan till Gotland, om möjligheten till ett fossilfritt inrikesflyg under andra delen av 2030-talet och om bussar drivna av exempelvis vätgas.

Mina framtida barnbarn kommer sannolikt att betrakta dagens fossildrivna infrastruktur som jag betraktar ånglok, som något gammalt från en annan tid och som något som man nostalgiskt kan titta på och åka med, som ett kulturarv, en varm sommardag.

Möjligheterna är stora om vi gör rätt saker politiskt. Det handlar om att bygga för pendlingsflöden och om att se till att hela Sverige kan leva och pendla hållbart. Detta kan vi göra. Pengar saknas inte, men som jag har sagt krävs det att vi gör rätt saker politiskt.

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 13 rörande stärkta rättigheter till färdtjänst.

I mer än två år har coronapandemin härjat fritt över jordklotet. Förhoppningsvis har den nått sin topp inom ett par veckor, och vi får innerligt hoppas att det här är sista året som den slår så hårt mot vår befolkning och vårt samhälle. Återhämtningen för tåg, flyg och bussar gick förvånansvärt snabbt, och i slutet av förra året var resandet för tåg och bussar på ungefär 80 procent av nivån före pandemin. För flyget var det inte fullt så bra; runt 50 procent av resenärerna hade återvänt.

Sverigedemokraterna välkomnar därför fortsatta kompensationer och slopade banavgifter för att våra operatörer, kommuner och regioner ska rida ut den sista stormen.

Fru talman! Då har det hänt igen. Måndagen den 24 januari blev en tågvärd misshandlad av en resenär utanför Lund. De som arbetar inom kollektivtrafiken är en grupp som i mycket hög omfattning utsätts för såväl hot som våld och sexuella trakasserier. Vi kan inte låta detta fortgå!

Jag har själv som resenär blivit utsatt för hot inom kollektivtrafiken. Jag åkte buss i Kristianstad när två killar i 15-årsåldern försökte slå sönder stolarna framför mig. Jag sa till dem, och då tyckte de att vi skulle hoppa av och slåss. Chauffören ingrep inte, och det kan jag förstå. Det kan vara en rädsla för repressalier. Som tur var slutade de efter ett tag när jag hade sagt till på skarpen upprepade gånger. Ska det vara så här i kollektivtrafiken?

För drygt två år sedan publicerade fackförbundet Seko en undersökning som drygt 3 000 medlemmar svarade på. Var fjärde ombordanställd uppgav att de dagligen, nästan dagligen eller någon gång per vecka upplever att någon utsatts för sexuella trakasserier. Nästan en av fem svarar att de i samma omfattning upplever våld på arbetsplatsen. Seko efterlyser åtgärder som ökad kameraövervakning, ökad dubbelbemanning, fler ordningsvakter och tillträdesförbud för dem som utgör en risk i kollektivtrafiken. Flera av dessa åtgärder tillämpas i dag. Vi ser att fler tåg kameraövervakas, personalen har börjat med kroppsburna kameror och på vissa håll sätter man in ordningsvakter.

Ändå fortsätter problemen. Vi menar att mer långtgående åtgärder behövs för att stävja problemet. Här pratar vi om det som Seko lyfter rörande tillträdesförbud till kollektivtrafiken för dem som utgör en säkerhetsrisk. Har du lagförts för att ha hotat, brukat våld eller trakasserat någon inom kollektivtrafiken har du inget där att göra över huvud taget. Du ska stängas ute och hindras från att utsätta såväl personalen som andra resenärer för våld och otrygghet. Därför säger vi ja till att införa tillträdesförbud inom kollektivtrafiken.

Fru talman! Trafikutskottet äger tiden. Åtminstone ligger frågor om tid hos trafikutskottet, för att vara mer korrekt. När det gäller ämnet kollektivtrafik, mer intressant, ligger frågan om rättidiga tåg hos oss. När det gäller bussar har tekniken kommit så långt att flera bolag i dag har transpondrar på bussarna så att man som resenär kan se i apparna var de befinner sig. Detta är värdefullt, i synnerhet för regionbussar som inte har den avgångsfrekvens som stadsbussar vanligen har.

När det gäller tåg är det däremot lite si och så med bra information om tåget är i tid eller inte. Allra bäst info får man på en sida som heter jvgfoto.se. Där kan man i princip i realtid se exakt var tåget befinner sig. Sidan är i princip helt okänd för allmänheten, men den funktionen borde alla appar ha, till exempel SJ och kollektivtrafikbolagen. Att resenärer snabbt får korrekt information om förseningar är viktigt. Det funkar på det stora hela inte bättre nu än det gjorde för 20 år sedan med skyltningar och utrop. Här måste Trafikverket stärka arbetet med informationen.

Fru talman! Att informera snabbt och korrekt om sena tåg är bra, men att slippa informera om sena tåg för att de är i tid ännu bättre. Jag är nog inte den enda här inne som har försökt få vänner och bekanta att åka mer tåg men mötts av kommentarer som att det inte går att lita på tåget. Det är kommentarer som att man antingen kommer fram sent eller inte alls och liknande.

Tyvärr är det inte ovanligt att tågen är sena, i synnerhet inte när man färdas längre sträckor. En hel del av dem som i dag kör bil skulle kunna välja att resa med tåg i stället. Det är inte priset som är problemet, för ett månadskort är oftast betydligt billigare än att åka bil. Det är snarare tilliten och till viss del bristen på sittplatser som är det stora problemet.

Skåne är ett gott exempel på hur man kan lyckas få över resenärer från bil till tåg och till viss del buss. På bussidan har vi det lyckade konceptet med Skåneexpressen för längre resor och en kraftig utbyggnad av Pågatågssystemet ihop med regiontågen Öresundståg, vilket gjort att marknadsandelen ökat från drygt 20 procent 2009 till ungefär 30 procent 2018. Redan innan corona verkade det dock så smått bromsa in, så målet om en marknadsandel om 40 procent till 2030 verkar svårt att nå. Det är fullt i spåren, och det är näst intill omöjligt att få in fler tåg under peaktid. Det finns heller inget utrymme för störningar.

Fru talman! Ska vi få fler att pendla regionalt eller lokalt måste vi helt enkelt både bygga bort flaskhalsar och även lägga mer resurser på underhåll och reinvesteringar. Pendelsystemet i våra storstäder kommer så snart coronaeffekterna har släppt att drabbas av en allvarlig infarkt, så nu är det dags att prioritera rätt. Skrota högkostnadståget, alltså höghastighetståget, och lägg i stället de resurserna på att rusta upp järnvägen och få tågen att gå i tid!

Slutligen, fru talman, tänkte jag ta upp det kanske viktigaste ämnet, nämligen färdtjänsten. Jag tänkte läsa upp lite av vad jag skördat i pressen bara den senaste tiden:

"Nyligen kom en uppmärksammad dom från Förvaltningsrätten i Stockholm där en 21-årig blind man nekades färdtjänsttillstånd. Rätten ansåg att han borde kunna åka kollektivt istället."

"Micke, 36 [har efter] att ha drabbats av en hjärntumör och en stroke börjat jobba igen. Sen han fick sitt färdtjänsttillstånd indraget måste han ta sig till jobbet via kollektivtrafiken, ofta i rusningstrafik."

"Lennart, 67, har hjärtproblem och kraftig synnedsättning. Han drömmer om en spontan fika, eller att kunna simträna i den lokala simhallen. Men utan färdtjänsttillstånd är han fast hemma."

"Trots allvarliga svårigheter att resa med allmän kollektivtrafik nekas Vilmer, som är helt blind, färdtjänsttillstånd. Hans överklagande har avslagits och Högsta förvaltningsdomstolen har nekat prövningstillstånd."

"Det tar lite drygt 20 minuter för 90-åriga Inga Hoberg att gå 300 meter till den närmaste busshållplatsen i Svedala. Hon har svårt att röra på sig och orkar oftast inte göra så särskilt mycket. Men det räcker inte för att Skånetrafiken ska bevilja henne färdtjänst."

Fru talman! Det är inte rimligt att neka svårt sjuka eller funktionsnedsatta färdtjänst på det sätt som nu sker i bred omfattning. Det är direkt omänskligt. Lagen måste göras om. En synskadad person kanske kan ta sig fram på sommaren i kända trakter. Men på vintern med tre decimeter snö är det en direkt omöjlighet att orientera sig mellan snödrivorna. Ni förstår själva hur orimliga vissa avslagsbeslut blir.

Fram till 1997 reglerades färdtjänsten av socialtjänstlagen. Vi menar att lagen bör återföras dit. Vi menar också att regeringen skyndsamt bör se över lagen i syfte att stärka rättighetsperspektivet. Lagen bör även innefatta rätt till färdtjänst i annan kommun och rätt till korta stopp under resan för att till exempel lämna och hämta barn i skolan.

Med detta, fru talman, hoppas jag att riksdagen bifaller vår reservation 13.

Fru talman! Pandemin har förändrat våra resmönster och hur mycket vi reser. Kollektivtrafiken har haft det mycket ansträngt sedan pandemin slog till 2020. Framåt krävs nu att människor hittar tillbaka till kollektivtrafiken. Det kan också innebära att nya former av kollektivtrafik öppnas upp och utvecklas.

Vi debatterar i dag trafikutskottets betänkande om just kollektivtrafik, ett betänkande med frågor som ligger nära människors hjärta. Från Centerpartiet har vi följande ingångar.

Centerpartiet anser att andelen resor med kollektivtrafik måste öka. Detta är viktigt för att minska klimatutsläppen men också för att minska trängseln på våra vägar.

I dag tar många människor bilen, trots att de gärna hade rest med bussen, pendeltåget eller spårvagnen om det hade funnits möjlighet att göra det. Centerpartiet anser därför att förutsättningarna för resor med kollektivtrafiken behöver förbättras. Kollektivtrafik är en fråga för regionerna och kommunerna, men för att stödja och uppmuntra kommuner och regioner att öka kollektivtrafiken vill Centerpartiet att det ska införas en kollektivtrafikbonus.

Fru talman! Digitaliseringslösningar kan underlätta för människor att göra klimatsmarta val i trafiken. Bilpooler, elcyklar och framför allt självkörande bilar kan bli en del av framtidens kollektivtrafik, liksom delningsekonomins nya koncept för exempelvis taxi. Centerpartiet vill att lagstiftningen som rör kollektivtrafiken ska vara utformad så att den möjliggör för nya kollektiva transportlösningar. Centerpartiet anser därför att regeringen bör göra en översyn av regelverken som rör kollektivtrafiken och se till så att regelverket underlättar för nya och effektiva transportmedel som fungerar över hela landet.

Fru talman! Vi reser alla med kollektivtrafiken på olika sätt. Det beror på var i landet vi bor och hur utbyggd kollektivtrafiken är. Även kvinnor och män reser med kollektivtrafiken på olika sätt. Transporter är grundläggande för vår vardag, och jämställda transporter handlar om att ge kvinnor och män lika förutsättningar.

Centerpartiet vill att kvinnor och män ska ha samma möjlighet att påverka planeringen av transporter och transportinfrastruktur. Kollektivtrafiken nyttjas främst av kvinnor, medan män väljer bilen i större utsträckning. För att utforma ett mer jämställt och därmed ett mer hållbart transportsystem krävs att både män och kvinnor deltar i samtal och beslut som just rör transportsystemet. Det är viktigt att inkludera jämställdhetsaspekten även när miljömålen formuleras i samband med trafikplaneringen.

Kvinnors arbetsmarknadsregioner är ofta mindre än männens, och detta beror bland annat på brister i kollektivtrafiken. I syfte att uppnå en mer jämställd arbetsmarknad är det därför nödvändigt för Sverige att förstora sina funktionella regioner med hjälp av just utbyggd transportinfrastruktur.

Vi kan också konstatera att många invånare, särskilt kvinnor, känner oro inför att vistas i det offentliga rummet, bland annat med hänsyn till könsrelaterat våld. Detta bör beaktas i planeringsarbetet när det gäller allt från utformning av ljussättning i gångtunnlar till återvändsgränder, grönområden och andra platser med begränsad insyn. Det finns också en delvis otrygg och hotfull miljö i kollektivtrafiken, och det riskerar att minska viljan hos den enskilda att åka kollektivt. Det här är ett allvarligt arbetsmiljöproblem för personalen som jobbar inom kollektivtrafiken.

Herr talman! Centerpartiet vill underlätta för människor att resa med kollektivtrafik över länsgränserna. Vi anser därför att regeringen bör initiera en översyn av den regionala kollektivtrafiken i syfte att utreda möjligheten till att utveckla ansvaret för nya lösningar på framtidens kollektivtrafik. Att resa med kollektivtrafiken kan man göra både på landsbygden och i staden, och detta ska självklart fungera oavsett var vi befinner oss.

Centerpartiet vill att man snabbt och enkelt ska kunna boka och köpa biljetter till kollektivtrafiken. Det är nödvändigt för att få fler att välja att resa med kollektivtrafiken. Den utredning som Centerpartiet var med och initierade, Ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik, måste också genomföras. Mot den bakgrunden anser vi att takten i att genomföra utredningens förslag också behöver snabbas upp med de olika förslagen om bland annat en digital infrastruktur för ett nationellt biljettsystem, en nationell åtkomstpunkt för mobilitetstjänster, tredjepartsförsäljning av kollektivtrafikens biljetter samt en nationell gemensam plattform där biljetter säljs för all kollektivtrafik i hela Sverige.

Herr talman! Det ska vara enkelt att resa över landsgränser. För att människor fullt ut ska kunna dra nytta av den fria rörligheten inom Norden är det centralt att transporter och kommunikationer fungerar på ett tillfredsställande sätt. Centerpartiet anser därför att samarbetet inom Norden bör öka när det gäller bland annat utbyggnaden av kollektivtrafiken, och de nordiska länderna bör också sträva efter en gemensam planering av infrastruktur som är av betydelse för gränsregioner och rörligheten inom Norden. Vi vill också peka på att den moderna tekniken gör det möjligt med gemensamma biljettsystem i kollektivtrafiken i Norden. Vår mening är att det således behövs former för tätare samarbete över nationsgränserna mellan infrastrukturmyndigheter, kommuner och regioner.

Centerpartiet vill därför att regeringen ska verka för ett ökat nordiskt samarbete när det gäller kollektivtrafik och ett gemensamt biljettsystem. Vi har den senaste tiden uppmärksammat att det finns problem med nya tidtabeller och planering av tåg till Köpenhamn och Oslo. Här behöver man på flera nivåer verka för att resenären ska vara i centrum så att det ska vara enkelt att resa och att systemen inte ska motarbeta kollektivtrafiken över landsgränserna.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 1.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 15, där vi föreslår en bättre färdtjänstlag.

Vi lever i ett klimatnödläge. Det kräver att vi minskar våra utsläpp drastiskt, och det inkluderar utsläppen från våra transporter. Sverige har ett mål om att ha minskat utsläppen från inrikestransporter med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Vi ligger efter.

För att minska utsläppen från persontransporter krävs att vi ökar andelen resande med kollektivtrafik. Innan pandemin ökade kollektivtrafikresandet stadigt, men restriktioner och rädsla har inneburit att resandet har minskat. Det kommer att krävas målmedvetet arbete för att återfå resenärerna och få människor att välja att åka kollektivt framför egen bil igen. Ändå väljer många regioner att både dra ned på linjer och turer och höja priserna, alltså precis tvärtom mot vad som behöver göras.

Det behövs kraftfulla åtgärder för att öka andelen kollektivt resande. För ett mer målmedvetet arbete bör en handlingsplan med konkreta åtgärder tas fram. Vidare vill vi att man samtidigt som man tar fram ett nationellt biljettsystem tittar på Österrikes nya klimatsatsning klimatbiljetten, som kombinerar ett nationellt biljettsystem för kollektivtrafiken med lägre priser för att gynna det kollektiva resandet med syftet att göra det enklare, billigare och bekvämare att resa kollektivt och klimatsmart.

Vi anser att regeringen bör utreda införandet av ett liknande system med klimatbiljett som en del av det nationella biljettsystemet för kollektivtrafiken. Det är ett system som behöver komma på plats inom det snaraste.

Kollektivtrafik handlar inte bara om klimatmål utan även om tillgänglighet och inkludering. Det finns tecken på att vi i Sverige har en växande transportfattigdom - som det kallas - när det finns människor som inte har tillgång till transporter och när transportsystemet, inklusive kollektivtrafiken, inte är tillgängligt på ett jämlikt sätt.

För att få ett transportsystem som är inkluderande och rättvist fördelat anser vi att det behövs mer kunskap om hur transportsystemet fungerar för olika grupper av resenärer i samhället.

Vi vill att regeringen tar fram en handlingsplan för hur kollektivtrafik och transportplanering ska kunna öka tillgängligheten för utsatta grupper och bidra till ett socialt jämlikt och jämställt transportsystem.

De som arbetar i kollektivtrafiken hör till dem som varit extra utsatta i pandemin. De tackas med ett system där de genom upphandlingar fått en mer otrygg vardag. Inte bara kan de bli tvingade att söka om sina jobb, utan varje ny upphandling kan dessutom innebära att arbetsgivare ges tillfälle att ta sig ur tidigare överenskommelser.

Vi anser att det är en viktig åtgärd att ställa krav på verksamhetsövergång. Det innebär att personalen ska få följa med sina jobb till den nya arbetsgivaren utan att få sämre arbetsvillkor. Det är också viktigt att myndigheterna ställer krav på att företagen ska erbjuda villkor enligt gällande kollektivavtal och att det ska gälla hela leverantörskedjan.

Herr talman! En ny anbudsperiod för den upphandlade Gotlandstrafiken närmar sig. Gotland behöver få trygga och goda villkor för sin trafik, och vissa principer bör slås fast - principer som gör att Gotland inte vid varje upphandling tvingas kämpa för att bibehålla hyfsade villkor och inte få försämringar.

Trafiken, precis som den statliga väginfrastrukturen, gör sig bäst i statlig regi och ska ses som en del av den statliga infrastrukturen. Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag för förstatligande av Gotlandstrafiken när den nuvarande avtalsperioden löper ut och att utforma ett regelverk för kvalitet, prissättning, turtäthet, restider och miljö och klimatanpassning av fartygen tillsammans med Region Gotland, som är den region som påverkas mest av hur den här trafiken fungerar. Ett sådant regelverk ska regelbundet uppdateras med grunden att förbättringar ska ske men aldrig försämringar. Regeringen bör också ta fram samverkansformer för att ge Region Gotland full insyn i och betydande påverkansmöjligheter på Gotlandstrafiken.

Herr talman! Färdtjänsten ska vara till för personer som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationer.

Regelverket för vem som är berättigad till färdtjänst har blivit betydligt striktare, och allt fler får avslag trots att de inte har möjlighet att transportera sig utan hjälp. Uttalanden i förarbeten till lagstiftningen från 1998 har inneburit att rätten till färdtjänst gått från att gälla en insats för personer med funktionsnedsättning i syfte att ge skäliga levnadsvillkor till att handla om en trafikpolitisk lösning.

Det är inte bara det faktum att många som behöver färdtjänst inte beviljas det som är problematiskt. De som trots allt erhåller tillståndet får inte sällan se förmånen beskuren av lokala restriktioner, problem med utförandet och höga priser som ändå utesluter dem från att kunna röra sig fritt i samhället. Detta anstår inte ett samhälle som ska föreställa ett välfärdssamhälle.

Vi anser att regeringen bör ta initiativ till bättre lagstiftning avseende särskilda persontransporter och en ny färdtjänstlag som tydligare tar avstamp i de funktionshinderspolitiska målen och återinför rättighetsperspektivet i bedömningen av vem som ska ha rätt till tillstånd och av hur färdtjänsten ska vara ordnad för bättre hållbarhet, samordning, tillgänglighet, prissättning och kvalitet.

Färdtjänsten ska vara till för att alla invånare i Sverige ska ha samma möjligheter att röra sig i samhället. Det är dags att den återgår till att vara en rättighet och utgår från ett rättighetsperspektiv i stället för att ses som en trafikpolitisk åtgärd.

Jag yrkar därför bifall till reservation 15.

Trafikverket har kommit med ett förslag till en infrastrukturplan som nu behandlas av regeringen. Vi i Vänsterpartiet anser att det fattas viktiga bitar.

Det här är egentligen inte en kollektivtrafikfråga per se. Men den påverkar kollektivtrafiken på ett betydande sätt, särskilt när man utesluter regionala banor från satsningar. Regionala banor är grundläggande för att vi i hela landet ska kunna ha en så klimatsmart kollektivtrafik som möjligt.

Ett exempel är Kinnekullebanan i Skaraborg. Satsningar på den en gång i tiden gjorde att resandet på banan fördubblades, och i dag är det många som är beroende av den i sin vardag. Nu har de satsningar som legat i tidigare infrastrukturplaner försvunnit. Det gör att vi är rädda att operatören inte kommer att satsa på nya tåg, vilket är brådskande.

Det här är bara ett exempel. Det finns fler exempel i Sverige, över hela landet. Vi hoppas att regeringen kommer att lyfta in de regionala banorna i infrastrukturplanen på ett tydligt sätt.

Herr talman! I dag debatterar vi kollektivtrafik, och vi debatterar många av de motioner som kommit in från enskilda ledamöter och från de olika partierna.

Jag vill inleda med att säga att kollektivtrafiken är en mycket viktig del av det svenska samhället. Just svensk kollektivtrafik har vi faktiskt anledning att ge beröm. 90 procent av allt bränsle som används inom den svenska kollektivtrafiken är förnybart, och det gör att kollektivtrafiken i det sammanhanget är en förebild för många andra transportslag.

Jag brukar när jag är ute och föreläser om teknikutveckling peka på vad som hände under 80-talet, då man gick från oljepannor till fjärrvärme. Det är egentligen det kollektivtrafiken har gjort under ett antal år - man har gått från sämre bränslen till miljövänliga bränslen, och det tycker jag förtjänar att lyftas fram som ett gott exempel.

En annan viktig del i kollektivtrafiken är att man jobbar med mobilitet - att man på olika sätt i stad och på landsbygd försöker fånga upp så många som möjligt.

Det här är svårt. Alla vi som av olika skäl har suttit i en kollektivtrafiknämnd eller suttit med i något av de olika bolagen vet hur otroligt svårt det är att få ekonomi i de olika delarna och att det finns en stor subvention från skattebetalarna, framför allt på regional nivå.

Samtidigt är det så att kollektivtrafiken med teknikutveckling och på olika andra sätt jobbar med mobilitet. På en del ställen i Sverige har man kommit riktigt långt. Stockholm är ett sådant exempel. Vi har sett det i Skåne med Pågatågen. Vi ser det hemma i min hembygd, där investeringar i exempelvis järnväg och vägar har underlättat mobiliteten.

Vi befinner oss troligtvis i ett teknikskifte. Vi var några i trafikutskottet som för två år sedan, var det väl, var i Kalifornien och bland annat besökte företaget Uber. Jag tyckte att det var ett spännande studiebesök därför att när de pratade mobilitet började de tala om att man skulle kunna beställa sin resa från punkt A till punkt B. En del av resan skulle kunna ske på cykel - en hyrcykel i de sammanhang där man inte har egen cykel. En del av resan skulle kunna ske med självkörande fordon för att sedan ske med tåg för att i slutet av resan ske med buss, och sedan kanske man landar på punkt B. Deras vision om mobilitet var alltså att vi skulle kunna beställa allt vid ett tillfälle.

Även om det här var ett privat företag i ett annat land tror jag att framtiden kommer att se ut på det sättet. Jag tror att de svenska kollektivtrafikleverantörerna kommer att hitta samarbeten där man som kund kommer att kunna boka sin resa från punkt A till punkt B. Emellanåt åker man kanske med SJ, sedan åker man med något lokalt och i slutet är det kanske till och med en taxi som kör en den sista biten. Det är något som händer här, och det är vi som parti väldigt positiva till.

Men vi ser också att kollektivtrafiken har utmanats väldigt hårt. Vi har till exempel i ett par år nu haft covidsituationen. Resandet har sjunkit, men kostnaderna är kvar i och med att många huvudmän har valt att låta trafiken fortsätta gå på linjerna, vilket vi också har uppmanat dem till. Men allt färre åker, och detta har skapat höga kostnader för kollektivtrafiken. Man har fått ett visst stöd av staten för dessa kostnader, men det är fortfarande ett faktum att vi nu är i ett läge där vi får se om detta kommer att återhämta sig och hur fort det återhämtar sig. Det är en viktig del i detta.

En annan sak som covidperioden kanske har förstärkt ännu mer, åtminstone vad jag har kunnat se när jag haft förmånen att vara ute på studiebesök, är bristen på personal. Man har svårt att få fram personal. Till viss del har vi bidragit till att underlätta; vi gjorde exempelvis tillfälliga undantag när det gäller YKB, alltså utbildningarna. Jag hör flera företag säga att man gärna skulle se lagstiftningsförändringar här. Det är inget vi har motionerat om ännu som kristdemokrater, men det man lyfter fram är att YKB mycket väl skulle kunna vara en del av den interna kunskapsutvecklingen. Detta är en spännande idé som jag tror att åtminstone vi kommer att gräva vidare i. Vi ser nog framför oss nu att vi kommer att ha konkurrens på flera olika marknader, även när det gäller chaufförer och annan personal inom kollektivtrafiken.

En fråga som oroar oss kristdemokrater och där vi i riksdagen har varit med och bidragit är reduktionsplikten. Detta borde vi kanske ha reflekterat över för ett antal månader sedan. Det vi ser nu, och som jag också får höra när jag är ute och gör studiebesök, är att de nya reglerna driver upp priset på bränsle. De åkare som jag har haft förmånen att prata med säger att detta inte är något jätteproblem för deras del. De har i sina avtal en indexuppräkning som gör att de räddar hem detta. Men om man ser kollektivtrafiken som ett system är det klart att om bränslet blir avsevärt dyrare kommer också kollektivtrafiken att bli dyrare, och i förlängningen kommer biljetterna troligtvis att bli dyrare.

Detta är en fråga som jag tror att vi kommer att få anledning att fundera över i riksdagen. Enligt det beslut som togs förra hösten ska det göras en utvärdering av reduktionsplikten. Jag hoppas att den utvärderingen även tittar på kollektivtrafikens situation så att man inte bara - förstå mig rätt! - tittar på den privata sektorn utan också på vilka konsekvenser detta får för vår mobilitet.

Kristdemokraterna har ett antal reservationer. En handlar om att man ska ha bättre mobilitet i hela landet. Jag har redan nämnt att jag tror att ny teknik kommer att bidra till att vi får en ökad mobilitet.

Vi har lyft fram kollektivtrafik på vatten i en av våra reservationer. Där har vi nog Göteborg som en förebild. Detta att man kan ta båten mellan de olika stadsdelarna har faktiskt minskat trycket på vägsidan. Dessutom är det väldigt vackert. Jag kan rekommendera er att när ni får chansen ta någon av båtarna i Göteborg en sommardag. Det är inte bara mobilitet - det är trevlig mobilitet.

Färdtjänsten lyfter vi också fram. Vi lyfter att den måste vara trygg. Man måste ha trygghet inom färdtjänsten, och man måste känna igen den som kommer och möter en. Vi lyfter också ihop med Liberalerna frågan om att man ska kunna ha färdtjänst även mellan de nordiska länderna. Vi har också lyft fram frågan om att man ska kunna få färdtjänst om man har bristande syn.

En annan sak vi lyfter fram är ordningsfrågan - trygghet. Det handlar dels om trygghet för dem som jobbar inom kollektivtrafiken, dels om det problem som plankning och fusk innebär. I de större städerna har plankning tyvärr till effekt att man stjäl pengar från det allmänna. Detta är pengar som egentligen ska användas för att förbättra kollektivtrafiken. Vi vill gärna se att man får ordning på detta.

En annan fråga som vi lyfter fram är Arlanda. Vi har haft många debatter här i kammaren om Arlanda versus Bromma. För att kunna göra förändringar måste vi få till förbättringar av infrastrukturen och kollektivtrafiken till och från Arlanda.

Herr talman! Vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi i dag bifall endast till reservation nummer 8.

Herr talman! I dag debatterar vi kollektivtrafikfrågor. Jag vill inledningsvis säga att jag står bakom alla mina reservationer, men jag yrkar bifall till reservation nummer 17, som handlar om färdtjänst för synnedsatta.

Herr talman! Kollektivtrafiken är en förutsättning för att hela transportsystemet i Sverige ska fungera. Det har vi sett inte minst nu under pandemin. Jag vill börja med att tacka all den personal inom kollektivtrafiken som har uppehållit trafiken med tåg, spårvagn, bussar och så vidare för att folk ska kunna ta sig till sina jobb. Tack så jättemycket!

Kollektivtrafiken är ett viktigt transportmedel som knyter ihop och samverkar med transporter på väg och järnväg samt med sjöfart och flyg. Att åka med buss, spårvagn, tunnelbana, pendeltåg och båt underlättar folks vardag och gör att man lätt kan komma till sitt arbete eller sina studier. Det minskar också utsläppen liksom trängseln på vägarna runt våra städer. Kollektivtrafiken behöver därför byggas ut i hela landet.

Kollektivtrafiken är i dagsläget det transportmedel som är viktigast för att vi har så låga klimatutsläpp som vi har i Sverige i dag. Ska vi nå klimatmålet 2030 kommer kollektivtrafiken även framåt att spela en jätteviktig roll. Det är mycket positivt att större delen av kollektivtrafiken är fossilfri i dag. Liberalerna vill fortsätta det arbetet och vill därför driva på för att all kollektivtrafik ska drivas av el eller fossilfritt bränsle senast till 2030.

Vi måste också se över hur vi kan underlätta för människor att transportera sig från dörr till dörr. Det är ju den totala tiden som räknas när man reser någonstans, inte bara den tid man sitter på en buss eller en spårvagn eller i tunnelbanan.

Om man ser på totaltiden från dörr till dörr måste ett större fokus läggas på de delar av resan där man byter mellan samma eller olika transportmedel. Det gäller att vi får fler och bättre placerade pendelparkeringar, bättre utrustade hållplatser och övergångar vid våra hamnar och flygplatser. Detta handlar inte minst om upplevelsen och trafiksäkerheten för barn, äldre och funktionsnedsatta. Den situationen behöver också ses över och förbättras.

Den tid det tar att byta är inte minst viktig när man byter mellan kollektivtrafik och flyg. Därför är det glädjande att det snart kommer att bli en tågförbindelse mellan Göteborg och Landvetter. Landvetter är vår näst största flygplats, och det finns fortfarande inte spårbunden trafik dit ut. Samtidigt behöver behovet av kollektivtrafik till Arlanda ses över så att man minskar beroendet av bil för den som ska flyga från Arlanda.

Herr talman! Mot bakgrund av det kommande nya avtalet för Gotlandstrafiken från 2027 har Trafikverket genomfört utredningar för att se över klimatpåverkan från trafiken till och från Gotland. Jag anser att regeringen som ett alternativ i arbetet med det nya avtalet för Gotlandstrafiken även ska se över möjligheten att låta färjetrafiken till och från Gotland likställas med trafiken på vägar och järnvägar. På det sättet skulle den trafiken kunna ingå i den nationella infrastrukturen.

Herr talman! Liberalerna värnar rätten och möjligheten till färdtjänst. Många ansökningar om färdtjänst har dock avslagits på senare tid. Vi behöver se över utvecklingen av hur lagen tolkas för alla färdtjänsttillstånd, men kanske i synnerhet de som gäller synnedsatta.

Det ökande antalet avslag beror på att fler kommuner och regioner nekar tillstånd med bland annat motiveringen att personer som har svår synnedsättning eller är blinda kan lära sig sträckor i kollektivtrafiken utantill. Eftersom de kan gå anses de inte behöva färdtjänst trots att de inte kan se. Det tycker vi är orimligt.

Dessutom har rätten i allt fler fall ställt sig bakom kommunernas beslut. Så var det exempelvis i det uppmärksammade rättsfallet om Vilmer som nekades färdtjänst trots att han är blind.

Så här kan vi inte ha det i Sverige i dag, och därför behöver lagstiftningen ses över.

Utvecklingen är nämligen oroande eftersom en strikt rättspraxis är svår att bryta när den väl etablerats, och då drabbas de med stort behov.

Lagstiftningen behöver alltså ses över när det gäller hur rådande rättspraxis påverkar människor med funktionsnedsättning och deras möjlighet att delta i samhället på samma villkor som andra.

Detta gäller inte minst synskadades rätt till färdtjänst. En samordning av färdtjänstlagens och socialtjänstlagens syn på synnedsatta bör ingå i denna översyn. Brister i förhållande till färdtjänstlagens intentioner som identifieras av översynen bör snabbt leda till förändringar då icke beviljade tillstånd kan leda till en begränsning av dessa personers rörelsefrihet.

Herr talman! De nordiska länderna har olika nationella färdtjänstsystem för personer med funktionsnedsättning. Det gör det omöjligt för personer som bor vid gränsen att resa med färdtjänst över densamma. Jag anser därför att rätten till färdtjänst över nationsgräns för gränsbor bör säkerställas i ett samarbete mellan de nordiska länderna.

Utöver en översyn och förbättring av den fysiska upplevelsen av att åka kollektivt behöver det bli betydligt enklare att boka och betala biljetter vid längre resor över länsgränserna. Därför vill Liberalerna att en nationell plattform införs som gör det möjligt att betala biljetter dörr till dörr oavsett trafikslag och län. Den ska vara teknikneutral, och man ska kunna betala med sitt vanliga kollektivtrafikkort i hela Sverige.

Herr talman! Slutligen: Vi behöver bejaka den tekniska utvecklingen. Digitala lösningar ger oss möjlighet att göra klimatsmarta val i trafiken. I dag finns bilpooler, elsparkcyklar, elcyklar och mopedbilar, och i framtiden kommer vi att ha självkörande bilar.

Jag anser att vi behöver utreda hur dessa nya transportmedel kan inkluderas i kollektivtrafiken framöver. Även delningsekonomins nya koncept för taxi bör inkluderas. Regelverken behöver ses över så att vi verkligen tillvaratar de möjligheter den tekniska utvecklingen ger.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 17 om färdtjänst för synnedsatta.

Herr talman! För oss miljöpartister är det uppenbart att kollektivtrafiken fyller en helt central roll i den gröna omställningen. Genom en stark och attraktiv kollektivtrafik ger vi fler människor i hela landet möjlighet att resa klimatsmart. Att satsa på kollektivtrafik är också att satsa på en rättvis omställning.

Vi befinner oss fortfarande i coronapandemin, en pandemi som har inneburit långtgående konsekvenser för många delar av samhället. Under pandemin har resandet med kollektivtrafik minskat till följd av restriktionerna. Det har självklart varit helt rätt och bra i det läge vi har befunnit och befinner oss i.

Men när smittspridningen minskar och vi kan lämna pandemin bakom oss är det viktigt att kollektivtrafiken står stark och kan utvecklas.

Därför är jag stolt över att Miljöpartiet drev dessa frågor i regeringen och bland annat åstadkom viktiga investeringar genom stadsmiljöavtal och viktiga steg för att få på plats ett nationellt biljettsystem för kollektivtrafik.

Men mer kommer att behöva göras framåt för att vi ska nå en fördubbling av kollektivtrafiken och för att klimatutsläppen ska minska tillräckligt snabbt. Vi måste helt enkelt göra mer för att möjliggöra för människor att välja kollektivtrafiken framför ohållbara transportslag. Det kommer att kräva stora investeringar runt om i landet och ett samspel mellan den nationella politiken, regionerna och kommunerna.

Herr talman! Låt mig uppehålla mig lite vid frågan om färdtjänst. För dem som behöver den är färdtjänsten otroligt viktig. För oss i Miljöpartiet är det viktigt att se till att de människor som verkligen är i behov av färdtjänst inte hamnar i kläm i systemet.

I dag kan det ta många veckor innan den som ansöker om färdtjänsttillstånd får sin ansökan prövad. Miljöpartiet anser därför att färdtjänstlagen behöver kompletteras med regler om tillfälliga resor i avvaktan på att en ansökan prövas.

Jag vill också framhålla att det behöver finnas bättre rutiner för att hantera situationer när ett färdtjänsttillstånd går ut. Miljöpartiet anser att det bör finnas en rutin på plats som innebär att man när ett tillstånd går ut ska efterfråga om behoven kvarstår hos den enskilde. Det kan vara svårt för exempelvis en äldre människa att ansöka om nytt färdtjänsttillstånd på rätt sätt och i rätt tid.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 16.

Jag är glad över att flera partier är överens om behovet av att göra en översyn av lagstiftningen för att säkerställa att i synnerhet synskadade har rätt till färdtjänst, något flera partier också lyft fram.

Sammanfattningsvis är kollektivtrafik en mycket viktig fråga för att minska klimatutsläppen tillräckligt snabbt, för att den gröna omställningen ska vara rättvis och för att i stort bygga ett rättvist samhälle.

Herr talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande TU5 Kollektivtrafikfrågor, och jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Herr talman! För oss socialdemokrater är en väl fungerande kollektivtrafik med utbyggd kapacitet helt avgörande för att samhällsutvecklingen ska gå framåt och för att människors vardag ska kunna gå ihop.

Ett ökat kollektivtrafikresande behövs särskilt för att hantera en av vår tids allra största utmaningar, nämligen att minska transportsektorns klimatpåverkan och bidra till en grön omställning i hela samhället. Vår ambition är att Sverige ska bli det första fossilfria välfärdslandet och att alla människor ska kunna vara en del av omställningen.

Herr talman! Vi kan konstatera att coronapandemin fortfarande håller ett hårt grepp om samhället och därmed även transportsektorn och kollektivtrafiken. Under pandemin har många av oss tvingats förändra våra resmönster för att bidra till minskad smittspridning. En del har kunnat göra detta genom att avstå från resor eller arbeta hemifrån.

Men låt mig vara tydlig: Väldigt många medborgare har under pandemin tvingats och tvingas fortfarande att ta sig fram och tillbaka till jobbet med kollektiva färdmedel utan att kunna välja något annat. Dessutom är det många som arbetar i kollektivtrafiken. Det är bussförare, tågvärdar och lokförare, för att bara nämna några yrkesgrupper. Dessa människor och yrkesgrupper har inte kunnat jobba hemifrån.

Den pågående pandemin har därför ställt och ställer stora krav på att kollektivtrafiken bedrivs på ett säkert sätt för att undvika smittspridning. Turtäthet och kapacitet måste upprätthållas i den omfattning som krävs för att minska risken för trängsel, och de anställda måste ha sjysta arbetsförhållanden och trygg arbetsmiljö.

Fackliga företrädare för exempelvis Seko och Kommunal vittnar om stora påfrestningar och hot mot personalens villkor och arbetsmiljö under pandemin. Därför är det bra och viktigt, herr talman, att regeringen har tillfört extra anslag under pandemin till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna och regionerna för att upprätthålla trafiken, detta trots att det enligt kollektivtrafiklagen är regionerna och kommunerna inom ett län som gemensamt ansvarar för den regionala kollektivtrafiken.

Jag bor i Skåne, och där har regionen under pandemin tyvärr lagt de nationella anslagen på hög och samtidigt krävt mer pengar från regeringen till en kollektivtrafik som de själva skurit ned på. Det tycker vi inte är rimligt.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att stå upp för trygg arbetsmiljö och sjysta villkor för personalen i kollektivtrafiken och för allas rätt till en fungerande kollektivtrafik både under och efter pandemin.

Herr talman! Antalet resor med kollektiva färdsätt har som sagt minskat under pandemin. För att andelen resor med kollektivtrafik ska öka har kommuner och regioner ett stort ansvar. Det är viktigt att fler kan åka kollektivt runt om i hela vårt land och inte bara i våra storstäder, där många redan gör så.

För oss socialdemokrater handlar det om att hela landet ska leva och utvecklas. Därför behöver kollektivtrafiken utvecklas så att fler kan resa längre och mer effektivt på ett hållbart sätt. Det handlar om att främja mobility as a service, innovation och teknikutveckling.

Det handlar också om att se på prisnivåerna så att människor har råd att åka kollektivt men också planera tider och turer som gör kollektivtrafiken tillgänglig och bidrar till att förstora arbetsmarknadsregioner och underlätta vardagen för många fler medborgare.

Det övergripande transportpolitiska målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. För att klara detta måste kollektivtrafiken vara anpassad efter just de förutsättningar som råder i landets alla olika delar.

Herr talman! Även om huvudansvaret för kollektivtrafiken inte ligger hos staten är det ändå viktigt att nationellt främja och utveckla det kollektiva resandet. Det har regeringen gjort, inte minst genom den nationella planen och investeringar i till exempel järnvägar och busskörfält, och kommuner kan söka statlig medfinansiering för infrastruktur för kollektivtrafik genom stadsmiljöavtalen men också genom förordningen om statlig medfinansiering till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar. Även regeringens elbusspremie har gett möjlighet till ett visst bidrag för införskaffande av elektriskt drivna bussar.

Herr talman! Jag vill säga något om färdtjänsten.

Totalt sett är de flesta som beviljas färdtjänst nöjda med sin resa. Under mina år som kommunalråd i Lunds kommun fick jag ett nära samarbete med kommunens funktionshindersråd och lokala handikapporganisationer och engagerade eldsjälar där. De gjorde att jag blev tydligt medveten om bristerna i färdtjänsten och konsekvenserna när den inte fungerar.

Färdtjänsten ska ge dig möjlighet till ett aktivt liv och att förflytta dig på dina villkor när du inte själv kan göra det genom att till exempel köra bil eller ta del av den ordinarie kollektivtrafiken. Jag vill därför understryka det som statsrådet Eneroth har sagt, nämligen att lagen inte ställer upp något hinder för en mer generös tillämpning av tillståndsgivningen från kommuner och regionala kollektivtrafikmyndigheter.

Vi socialdemokrater utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas för att stärka tillgången till transportsystemet för personer med funktionsnedsättning. Alla ska ha rätt att leva ett gott och tryggt liv.

Herr talman! Jag vill säga att en stärkt kollektivtrafik också bidrar till ett mer jämställt samhälle. Män arbetspendlar längre och mer med bil, medan kvinnor åker mer kollektivt. Dessutom vet vi att det är kvinnor som utför merparten av det obetalda hem- och omsorgsarbetet såsom att handla och hämta och lämna barn. Därför är det tydligt att vi behöver mer jämställdhetsfokus i infrastrukturpolitiken och i kollektivtrafiken i synnerhet.

Det är tydligt att en utbyggd kollektivtrafik direkt gynnar jämställdheten. För oss socialdemokrater är det viktigt att all infrastrukturplanering bidrar till ett både jämlikt och jämställt samhälle.

Herr talman! Slutligen vill jag säga att Socialdemokraterna och regeringen tar såväl utmaningen om människors behov av att transportera sig och att hela landet ska leva som klimatutmaningen på stort allvar. Vi ska bygga ihop Sverige - jämlikt, rättvist och hållbart.

(Applåder)

Kollektivtrafikfrågor

I detta anförande instämde Denis Begic, Johan Büser, Abraham Halef, Teres Lindberg och Jasenko Omanovic (alla S).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Brott mot djur - skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem