Interpellationssvar - De ekonomiska förutsättningarna för kommuner med många delårsboende - 2022-02-01

Fru talman! Johan Hultberg har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att utreda ifall det skulle vara möjligt att vara folkbokförd och skattskyldig i mer än en kommun samt när jag och regeringen kommer att låta utreda det kommunalekonomiska utjämningssystemet i enlighet med riksdagens tillkännagivande.

Kraftiga svängningar i antalet personer som bor och vistas i kommunen, så som det är för populära semesterkommuner, innebär utmaningar. Men som interpellanten påpekar skulle det finnas potentiella problem med att införa ett system där personer betalar kommunalskatt i flera kommuner. Det pågår inget arbete inom Regeringskansliet med att se över reglerna om hemortskommun, det vill säga till vilken kommun en person ska betala kommunal inkomstskatt. Jag skulle dock vilja lyfta fram ett par faktorer som är relevanta när vi diskuterar de ekonomiska förutsättningarna för kommuner med många delårsboende.

År 2011 förtydligades ansvarsfördelningen mellan bosättningskommun och vistelsekommun i socialtjänstlagen och i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Därigenom flyttades det huvudsakliga ansvaret för den enskildes stöd och hjälp enligt socialtjänstlagen och LSS från vistelse- till bosättningskommunen, även vid besök i till exempel fritidshus i annan kommun. Sålunda blev bosättningskommunen ersättningsskyldig för den verkställighet som vistelsekommunen bistår med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialstyrelsen bedömde i en utvärdering 2014 att de nya reglerna om ansvarsfördelning mellan kommunerna vid tillfällig vistelse i till exempel ett semesterboende uppfattas som tydliga och framför allt som mer rättvisa än tidigare, då hela ansvaret låg på vistelsekommunen, och att dialogen mellan kommunerna har förbättrats.

Skatteintäkter och generella statsbidrag står för drygt 80 procent av kommunernas intäkter. Utöver dessa intäkter har kommuner andra intäkter, till exempel från taxor och avgifter samt från den kommunala fastighetsavgiften. Fastighetsavgiften utgör i sammanhanget en mindre intäktspost, totalt 19 miljarder kronor vilket motsvarar cirka 3 procent av kommunernas intäkter. Intäkterna från fastighetsavgiften är nästan dubbelt så stora för besöksnäringskommuner som för genomsnittet av kommuner, vilket inte minst beror på höjda taxeringsvärden för fritidshus. Det finns således även positiva kommunalekonomiska effekter av att vara en turistkommun.

Ett rättvist och träffsäkert kommunalekonomiskt utjämningssystem är en grundbult för att kommuner och regioner med olika förutsättningar ska ha goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Systemet behöver utvecklas i takt med samhällsutvecklingen. Ändringar i kostnadsutjämningen trädde i kraft 2020, vilka innebar att systemet i större utsträckning beaktar socioekonomiska faktorer och gles bebyggelsestruktur. Ändringarna innebar att de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna blev mer likvärdiga. Men som riksdagen påpekar i sitt tillkännagivande var det länge sedan utjämningssystemet i sin helhet sågs över. Regeringen anser att det är viktigt att utjämningssystemet ses över med viss regelbundenhet och avser att återkomma till riksdagen i fråga om tillkännagivandet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation.

I min valkrets, Fyrbodal, är besöksnäringarna en verklig basindustri, kan man säga. Särskilt de mindre kommunerna utmed Bohuskusten lever på besökare och på turism. Inte minst är de många delårsboendena viktiga för kommunerna, för det lokala näringslivet och för den lokala ekonomin. De skapar underlag för mängder av företag, verksamheter och service som knappast hade burit sig och funnits annars.

Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att det finns positiva uppsidor med att ha många delårsboende i en kommun. Men den här interpellationen handlar också om att det finns betydande utmaningar, inte minst ekonomiska, för kommuner som har många delårsboende i relation till den stadigvarande befolkningen.

Det är utmanande för kommuner med mycket stor andel delårsboende att dimensionera den offentliga servicen, den offentliga infrastrukturen och den kommunala servicen. Mycket av kostnaderna täcks förvisso, som statsrådet var inne på, av taxor, men det gäller långt ifrån allt. Kommuner med många besökare under säsong och med många delårsboende tvingas i praktiken överdimensionera exempelvis vägar, infrastruktur och fritidsanläggningar och anpassa dem utifrån ett invånarantal som tillfälligt, i regel under en kort period av året, skjuter i höjden.

Låt mig nämna min egen hemkommun Tanum. Vi har en stadigvarande befolkning på omkring 13 000 invånare. Sommartid är vi plötsligt gott och väl 50 000. Det är klart att det innebär betydande utmaningar för kommunen att dimensionera allt från renhållning till infrastruktur. Notan för den överdimensionering som krävs landar på de 13 000, de som är folkbokförda i kommunen och är skattepliktiga i kommunen. Intäkterna för de många besökarna landar i stor utsträckning utanför kommunen. Det är staten som håvar in momsintäkterna, och de många säsongsanställda som jobbar i kustkommunerna bor allt som oftast någon annanstans. De är folkbokförda i en annan kommun och skattar således där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är en utmaning. Vi ser också en utveckling så att delårsboende blir alltmer just delårsboende. Förr talade man om sommargäster som kom till sina stugor och var där några få veckor under sommaren. I dag är det inte ovanligt att den som är delårsboende bor närmast lika mycket i sitt fritidshus som i sin lägenhet i staden - som det ofta handlar om.

Detta skapar en märklig situation. En person delar i praktiken sin tid tämligen lika mellan två kommuner men betalar skatt bara till en av dem. Det är bakgrunden till varför jag i riksdagen har väckt motioner om att utreda möjligheten att vara folkbokförd och således vara skattepliktig i två kommuner. Den motionen, liksom andra motioner på samma tema, har avslagits genom åren. Jag har förståelse för det eftersom det är komplicerat hur ett sådant system skulle se ut i praktiken. Men då tycker jag att man som alternativ måste titta på möjligheten att skruva in detta i kostnadsutjämningssystemet.

Jag vill gärna upprepa min fråga till civilministern. När ska den utredning som riksdagen har efterfrågat tillsättas?

Jag vill också lyfta fram frågan om hemtjänst till delårsboende och andra insatser enligt LSS, som statsrådet lyfte upp. Ersättningen för verkställighet ska betalas enligt den ersättningsnivå som bosättningskommunen tillämpar. Så är dagens regler. Vad tror ministern att den principen får för effekter i praktiken?

Fru talman! Jag tackar interpellanten för den mycket viktiga interpellationen.

Det är flera kommuner som brottas med just frågan om delårsboende. Flera kommuner delar utmaningen. Det tål i sammanhanget att särskilt redovisas att just turistkommuners ekonomiska situation har gynnats av ett par regeländringar under 2000-talet. Deras intäkter från den kommunala fastighetsavgiften överstiger med råge genomsnittskommunens samtidigt som bosättningskommunens betalningsansvar för äldreomsorgen i annan kommun också har förtydligats, vilket har inneburit minskade kostnader för semestergäster som är folkbokförda i annan kommun. Även om det är som riksdagsledamoten beskriver det, nämligen att vissa kommuner får stå för kostnader för befolkning som inte betalar skatt i vistelsekommunen, är det inte så att de helt står utan intäkter eller helt blir missgynnade av detta.

Låt oss titta på Tanums kommun som ett exempel. Tanum återfinns bland de 15 kommuner i Sverige som får mest intäkter från just fastighetsavgiften. Tanum hamnar på totalt plats fem i Sverige med 3 690 kronor per invånare år 2020, vilket motsvarar ungefär 1,71 procents skattesats. Det kan också vara värt att tillägga att de förändringar i kostnadsutjämningen som infördes 2020 innebar att riksdagsledamotens egen hemkommun fick ett extra tillskott med 948 kronor per invånare år 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag redovisade i mitt inledningsanförande att regeringen avser att återkomma till riksdagen i fråga om tillkännagivandet om kostnadsutjämningen och utjämningssystemet i sin helhet.

Fru talman! Låt mig återgå till frågan om hemtjänst till delårsboende. Det kan också handla om andra insatser enligt LSS, men hemtjänst eller trygghetslarm är det vanliga i delårsboendet.

Det var verkligen en välkommen och viktig förändring som gjordes 2011 då det förtydligades att kostnadsansvaret naturligtvis inte bara kan läggas på vistelsekommunen, utan det rimliga är att det är bosättningskommunen, som har skatteintäkterna, där den enskilde betalar avgift för hemtjänst, som har ett kostnadsansvar.

Jag ställde avslutningsvis i mitt första inlägg en fråga om vad statsrådet tror att de praktiska konsekvenserna blir av principen att ersättning för verkställighet ska betalas enligt den ersättningsnivå som bosättningskommunen tillämpar. Jag fick inte svar på frågan, men jag kan gärna ge ett svar till statsrådet.

Konsekvensen blir att vistelsekommunen i många fall helt enkelt långt ifrån får den kostnadstäckning för de insatser som måste utföras. Att bedriva hemtjänst under semestertiden för helt plötsligt betydligt fler omsorgstagare är en stor utmaning. Den ordinarie personalen ska ha semester, och samtidigt ökar behovet av omsorgsinsatser i kommunen. Samtidigt finns det gott om arbetstillfällen i kommunen under denna period.

Låt mig titta på min grannkommun Sotenäs med blott 9 000 invånare. Den kommunen har haft verkställighet på hemtjänstinsatser de senaste åren som motsvarar 8 heltidstjänster. Det ska ställas i relation till den kommunens ordinarie bemanning med 60 undersköterskor. Om vi skalar upp det till Stockholmsmått skulle det behövas 800 extra heltidstjänster. Det är en enorm utmaning rent praktiskt för kommunen, men det innebär också betydande kostnader för kommunen. Den måste betala extra ersättning till sin ordinarie personal för att den ska skjuta på sin semester och för att ta in hyrpersonal för att klara bemanningen. Det driver upp kostnaderna samtidigt som det tyvärr sänker kvaliteten i den kommunala omsorgen eftersom man tvingas ta in mer tillfällig personal och kanske inte klarar av att upprätthålla samma bemanning som tidigare.

Jag tycker verkligen att det finns anledning att ifrågasätta principen. Är det verkligen hemkommunens kostnad som ska vara gällande? Är det inte mer rimligt att hemkommunen betalar för den faktiska kostnaden? Det hade varit ett steg som hade kunnat tas för att skapa mer rättvisa ekonomiska förutsättningar för vistelsekommuner.

Sedan får jag väl upprepa min fråga om när utredningen kommer. Då en närmast helt enig riksdag gav ett tillkännagivande 2020 och statsrådets eget parti Socialdemokraterna ställde sig bakom att det var angeläget att göra den här heltäckande utredningen av kostnadsutjämningssystemet tycker jag att det är viktigt att den också kommer på plats. Jag tror att det är mycket möjligt att det är en mer framkomlig väg att justera kostnadsutjämningssystemet än att titta på möjligheten att öppna upp för folkbokföring i flera kommuner. Jag är intresserad av lösningen, att detta får en lösning, inte exakt hur den ser ut. Men ett viktigt steg vore ju att den här utredningen tillsattes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Johan Hultberg för inlägget.

När det gäller just hemtjänstinsatserna och ersättningarna är det ju så att inget system är perfekt. Vi behöver, som i alla system, utvärdera och se om det fungerar väl. Gör det inte det behöver vi skruva i det. Så måste man göra med alla system.

Kommunernas ersättningar i kostnadsutjämningssystemet och i andra ekonomiska system är heller ingen enkel materia att hantera. Skruvar man på ett ställe händer det saker i andra änden. Men utvecklingen ska som sagt alltid följas och utvärderas.

Jag delar riksdagsledamotens syn på att det finns ett återkommande behov av att se över det kommunalekonomiska utjämningssystemet.

I ljuset av det som riksdagsledamoten lyfter upp i dagens interpellation är det också värt att framhålla att vissa saker i dag inte ingår i utjämningssystemet. En sådan sak är fastighetsavgiften, som vi redan diskuterat, där kommunerna faktiskt får behålla hela intäkten. Likadant är det med exempelvis intäkter från markförsäljning, som också har ökat i kommuner som är populära att besöka. Det är värt att nämna i debatten om delårsboenden.

Som riksdagsledamoten är medveten om är det också så att ärenden och utredningar ska beredas på sedvanlig väg i Regeringskansliet. Vi tittar givetvis på tillkännagivandet och bereder det på sedvanlig väg, och vi återkommer till riksdagen när det är aktuellt.

Fru talman! Jag har varit riksdagsledamot länge nog för att veta att byråkratins kvarnar mal långsamt och att det kan ta tid att bereda olika ärenden. Men jag tror att man från det att riksdagen fattade sitt beslut om tillkännagivandet 2020 skulle ha kunnat färdigställa utredningsdirektiv och tillsätta en utredning. Det tror jag inte hade gjort att man behövt stressa ihjäl sig på departementet om jag uttrycker mig så, fru talman.

När det gäller frågorna som statsrådet lyfter fram om fördelarna för semesterkommuner eller kommuner med många delårsboende är det till stora delar korrekt. Samtidigt måste man vara medveten om att kommuner som min hemkommun Tanum - jag tar den återigen som exempel - och grannkommunen Sotenäs är kommuner där delårsboendena nog faktiskt är fler än helårsboendena. Det skapar stora utmaningar för kommunerna.

Det skapar också andra utmaningar - de höga taxeringsvärdena, till exempel. De gör att det är dyrt för personer att köpa en bostad om de vill bo i kommunen. Vi har priser som mer liknar dem här i huvudstaden, men tyvärr är inte lönerna riktigt i nivå med dem här i Stockholm. Det är också en utmaning för kommunerna när de ska locka till sig och behålla kommuninvånare som kan vara stadigboende och betala skatt.

Just att man ska vara folkbokförd och betala skatt är som sagt grunden för den kommunala ekonomin. Som statsrådet nämnde i sitt svar kommer 80 procent av de kommunala intäkterna från skatterna, från generella statsbidrag och skatteintäkter. Det är därför det är så viktigt att titta på det kommunala utjämningssystemet - om man inte väljer att titta på möjligheten att vara folkbokförd i flera kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Johan Hultberg för inlägget.

Avslutningsvis vill jag säga att det är viktigt att vi lyfter fram kommunernas ekonomi och debatterar de ekonomiska förutsättningarna för både kommuner och regioner, och även om jag och riksdagsledamoten kanske inte fullt ut är överens om allting i dagens debatt tycker jag ändå att det är bra att Johan Hultberg har lyft fram de här frågorna i sin interpellation.

Det pågår som sagt inget arbete i Regeringskansliet för att titta på just dubbel folkbokföring och skattskyldighet. Däremot ser regeringen ett behov av att med viss regelbundenhet se över det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Vi avser som sagt att återkomma till riksdagen med närmare besked i fråga om tillkännagivandet.

Det sista jag vill säga är att för mig som socialdemokrat är det viktigt att värna och säkerställa en god välfärd av hög kvalitet i hela landet. Då gäller det att vi också har en fördelning av ekonomiska resurser som speglar behoven och förutsättningarna runt om i Sverige. Det ger också en bra grund för att ta tillbaka kontrollen över välfärden, vända på varenda sten för att bryta segregationen och bidra till en grön omställning som ger fler jobb.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.