Interpellationssvar - Åtgärder mot skuggsamhället - 2022-02-01

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att påföljderna för personer som underlättar illegal migration genom att anställa illegal arbetskraft ska stå i proportion till problemets allvar. Han har också frågat mig om jag avser att vidta några ytterligare åtgärder för att göra det svårare eller mindre lönsamt att anställa illegal arbetskraft.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förhindra att arbetstagare i Sverige exploateras och system missbrukas. En ny straffbestämmelse om människoexploatering har införts. För att motverka att arbetsgivare anställer personer som inte får arbeta i Sverige har straffavgiften fördubblats.

I december presenterade jag nya förslag för att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring, bland annat genom införande av bindande anställningsavtal, utökade kontroller av anställningsvillkoren och ett försörjningskrav för anhöriginvandring. Förslaget innebär också att brottet organiserande av människosmuggling utvidgas.

Under det här året kommer regeringen att presentera fler förslag på förändringar av regelverket för arbetskraftsinvandring, och regeringen är beredd att vidta de ytterligare åtgärder som kan tänkas vara nödvändiga.

Fru talman! När statsrådet Ygeman intervjuades i tidningen Expressen angående regeringens arbete mot det så kallade skuggsamhället var han för en gångs skull ärlig nog att kalla det hela ett misslyckande. Det är ju ingen nyhet, utan regeringen har fått ett antal larmrapporter som bekräftar den bilden. Jag tänkte ge statsrådet chansen att förklara lite grann hur man tänker kring denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Orsakerna till att problemet blivit så stort är framför allt en ultraliberal migrationslagstiftning, obefintliga utlänningskontroller och en fullständigt tandlös lagstiftning mot arbetsgivare som väljer att utnyttja illegal arbetskraft.

I en granskning från Riksrevisionen från år 2020 som heter Statens insatser mot exploatering av arbetskraft står det så här i avsnitt 3.4: "Sedan 2004 har två fall resulterat i fällande domar för brottet människohandel på grund av tvångsarbete. . Sedan det nya brottet människoexploatering infördes 2018 har det endast varit ett fall där en arbetsgivare dömts för brottet."

Brottet människoexploatering är ju det som statsrådet väljer att lyfta fram som en framgång i interpellationssvaret.

Riksrevisionen fortsätter: "Det är olagligt för arbetsgivare att ha anställda som saknar arbetstillstånd och det kan straffas med böter, särskild avgift eller fängelse." Riksrevisionen konstaterar att det är närmast obefintlig risk att straffas för den arbetsgivare som exploaterar arbetstagare.

Detta är kanske inte så jättekonstigt med tanke på att det händer att statsråd själva väljer att anställa illegal arbetskraft för att till exempel städa deras lyxvillor.

Riksrevisionen fortsätter: En av de viktigaste riskfaktorerna för att grov arbetskraftsexploatering ska breda ut sig i ett land är att det föreligger låg risk att bli fälld för människohandel, för tvångsarbete eller liknande brott. Sverige har fått återkommande kritik för sitt arbete med att utreda och åtala i fall av människohandel. Europarådets expertkommitté lyfter i rapporten från 2018 särskilt fram att rättsväsendet behöver stärka sin förmåga att utreda och åtala fall av människohandel för arbetskraftsexploatering.

Om man då ser till vilka faktiska konsekvenser som drabbar den som anställer illegal arbetskraft ser man att även om dessa personer mot all förmodan skulle avslöjas blir konsekvenserna inte särskilt kännbara.

I 20 kap. 5 § utlänningslagen står det: "Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har en utlänning anställd, om utlänningen 1. Inte har rätt att vistas i Sverige, - - -."

Trots att ett par hundra personer ertappas med att arbeta illegalt i Sverige varje år är det till dags dato noll arbetsgivare som faktiskt har dömts till ett frihetsberövande straff. Den särskilda avgift som utdöms och som statsrådet också hänvisar till i interpellationssvaret är dessutom så låg att detta i de allra flesta fall är en ren vinstaffär för arbetsgivarna, särskilt om man tänker på att lönerna är låga och att man slipper betala in skatt, sociala avgifter och så vidare.

I en dom ansåg rätten till exempel att brottet att en arbetsgivare hade 21 illegala personer anställda på en byggarbetsplats fortfarande inte var så allvarligt att det nådde upp till kravet som ska ställas för att någon ska dömas till ett frihetsberövande straff.

Jag vill därför fråga Anders Ygeman följande: Anser han inte, helt ärligt, att man om man har 21 illegala anställda borde dömas till ett frihetsberövande straff?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Ludvig Aspling för frågorna.

Jag ska börja med den sista frågan och säga att den svenska grundlagen är utformad så att det inte ankommer på statsråd att ha synpunkter på hur självständiga domstolar utför sitt arbete. Det har konstitutionsutskottet i flera fall påpekat, i vissa fall även där Sverigedemokraterna själva har varit drivande.

I vissa länder där Sverigedemokraternas systerpartier styr är det inte så, där det är kraftigt politiserade rättsväsen. Men jag vänder mig mot att vi ska införa en sådan ordning i Sverige.

Det är bra att Ludvig Asplund - jag ber om ursäkt, Ludvig Aspling ska det vara; rätt ska vara rätt, något som inte minst Ludvig Aspling själv känner till - konstaterar att många av de missförhållanden som vi i dag tvingas ta hand om infördes av den moderatledda regering som Ludvig Aspling själv vill återinföra och som han och hans partiledare äter köttbullsluncher och fikar med. Där verkar Ludvig Aspling inte ha klarat av att dra några slutsatser av det som han själv kallar för ultraliberal arbetskraftsinvandring.

Jag tycker att det är ett misslyckande att vi har ett så stort skuggsamhälle som vi har. Jag tror att det beror på arbetskraftsinvandringen. Det beror på att för få människor som har fått ett nej på sin asylansökan har återvänt eller utvisats. Det beror på att vi har en för slapp gränskontroll vid EU:s yttre gräns, där viseringar ges på alltför svaga grunder och som sedan fortplantas via Schengensystemet.

Vad ska vi då göra i Sverige? Först och främst ska man notera att Sverige ligger på den övre halvan i vårt återvändandearbete jämfört med andra länder. Många av dem är länder där Ludvig Asplings partikamrater styr. Vi återsänder både fler människor och en större andel än våra nordiska grannar gör.

Men vi är inte nöjda. Detta är ett misslyckande. Vi behöver fler kontroller, vi behöver ökad upptäcktsrisk och vi behöver sätta åt de arbetsgivare som utnyttjar illegal arbetskraft.

Jag kan konstatera att vi under denna regeringsperiod har dubblerat antalet gränspoliser i Sverige och dubblerat antalet polisanställda. Vi har 10 000 fler poliser, vi satsar 12 miljarder kronor mer på polisen och vi har lyckats återsända människor till länder dit vi under 10 eller 20 år inte har lyckats återsända människor. Sedan regeringen tillträdde tror jag att vi har återsänt över 90 000 människor.

Det görs alltså mycket, men mer ska göras. Men vi är inte nöjda förrän alla som jobbar i Sverige gör det på ett legalt sätt och med kollektivavtalsvillkor i grunden.

Fru talman! Jag tänkte börja med att lite kortfattat förklara för Anders Ygeman vad det är som statsråd bör och inte bör kommentera. Jag är helt enig i att statsråden inte bör kommentera enskilda fall. Men det som jag lyfter fram här i debatten är påföljdspraxis, alltså vilket straff som i typfallet utdöms för en viss gärning. Det är statsrådet inte förhindrad att kommentera. Men jag skulle gärna vilja höra vad han har att säga om detta.

En annan sak som jag tycker är lite intressant i hela den här soppan är hur regeringen ser på detta ur en straff- och preventionsteoretisk synvinkel. När man bestämmer straffskalor i Sverige utgår man ofta från det som kallas för proportionalitet och relativ proportionalitet. Lite förenklat betyder det att ett straff ska stå i proportion till en gärnings allvarlighet och att gärningar som är ungefär lika allvarliga ska straffas ungefär lika hårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan utgå från att skälen till att det är olagligt att anställa illegal arbetskraft är att det underminerar arbetsmarknaden - det är alltså illojal konkurrens - och att det möjliggör illegal vistelse här. Det är ofta en utnyttjandesituation, och det undanhåller samhället skatt och sociala avgifter.

Men enligt dagens regler räcker alltså inte ens 21 illegala anställda för att man ska dömas till en frihetsberövande påföljd.

Ponera i stället att en arbetsgivare bara hade hjälpt arbetstagaren att undanhålla skatt och själv undanhållit sociala avgifter som motsvarar det belopp som undanhålls när man anställer 21 illegala personer på en byggarbetsplats. Om dessa 21 byggjobbare hade en ganska låg lön, säg 20 000 kronor per månad, vilket motsvarar 9 600 kronor i skatt och sociala avgifter, innebär det att man undanhåller ungefär 2 ½ miljon kronor i skatt och sociala avgifter.

En vanlig svensk företagare som undanhåller 2 ½ miljon kronor i skatt döms för grovt skattebrott. Det är helt uppenbart. Jag tror att praxis ligger någonstans runt tio prisbasbelopp för grovt skattebrott. En person som gör det får utan tvekan skaka galler. Det är sex månaders till sex års fängelse för grovt skattebrott.

Undanhåller man däremot denna summa genom att anställa illegal arbetskraft blir påföljden i stället böter. Detta är väldigt märkligt.

Ser man till hur allvarlig brottsligheten är är det ena dessutom betydligt allvarligare än det andra. En person som anställer illegal arbetskraft är dessutom en person som så att säga ofta utnyttjar personer i en utsatt ställning, underlättar för skuggsamhället och underminerar dessutom arbetsmarknadens funktion på ett annat sätt. Detta är därför en betydligt allvarligare gärning. Men trots detta bestraffas den mycket mildare. Detta tycker jag faktiskt är något mystiskt.

Jag har försökt att söka lite grann i propositioner och så vidare för att se om det finns ett svar på varför man ser så otroligt milt på detta brott, att anställa illegal arbetskraft i Sverige. Men jag har inte hittat något vettigt svar. Jag misstänker att statsrådet i alla fall någon gång bör ha funderat kring detta. Borde man alltså egentligen inte skärpa straffen för detta brott? Det skulle vara ett väldigt effektivt sätt att komma åt de personer som möjliggör att skuggsamhället bibehålls och att det växer.

Sedan tycker jag inte att statsrådet ska skylla de problem som Sverige har på Europeiska unionen. Vi kan alla ha åsikter om att den yttre gränsen borde kontrolleras bättre. Det kan jag absolut hålla med om; jag avviker inte där. Men det är en konstant. Det är vad det är. Frågan är vad regeringen gör här och nu, alltså vilket ansvar som regeringen har för att använda de åtgärder som man kan vidta här och nu.

Fru talman! EU är ju inte alls en konstant. Om vi ser att en av tre viktiga orsaker till att det svenska skuggsamhället fylls på är att EU:s yttre gräns är för porös och att visum ges på felaktiga grunder måste vi se till att ändra det för att täppa till hålet, på precis samma sätt som vi ska se till att fler människor som inte har rätt att vistas i Sverige återvänder och på precis samma sätt som vi ska se till att de som utnyttjar illegal arbetskraft får tuffa påföljder. Där har jag och Ludvig Aspling uppenbarligen olika uppfattningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan noterar jag att Ludvig Aspling har en helt egen konstitutionsutskottsverksamhet som kan tolka vad som är rimligt eller orimligt. Jag kan bara konstatera att Sverigedemokraterna var med och gav en anmärkning till det statsråd som just nu står i talarstolen för att statsrådet vid den tidpunkten tyckte att det var glädjande att en terrorist kunde dömas för terroristbrott. Jag kan bara notera att Ludvig Aspling nu har en annan uppfattning än vad Sverigedemokraterna hade vid det tillfället, men jag kommer inte att uttala mig om en enskild dom i ett enskilt fall - oavsett hur Ludvig Aspling försöker tolka sitt konstitutionsutskotts praxis.

Man ska komma ihåg att sanktionsavgiften för dem som har haft en anställd i mer än tre månader är nästan 100 000 kronor. Har du anställt 25 personer under den tiden är sanktionsavgiften alltså ganska exakt 2,5 miljoner kronor.

Vad Ludvig Aspling gör - det kanske är svårt att se för den som tittar på den här debatten - är ett illusionstrick. Han jämför nämligen utfallet i en enskild dom, där vi inte vet vad grunderna för straffmätning var, med en tänkt lagstiftning. Men i lagstiftningen finns det ju grund för fängelse. Däremot har domstolen valt, av för mig okända skäl, att inte utdöma det straffet vid det här tillfället. Eftersom vi har ett självständigt rättsväsen och ett självständigt domstolsväsen ankommer det inte på mig att recensera domstolen.

Vad jag dock kan säga är att jag tycker att det har varit för få fällande domar i Sverige när det gäller den här typen av brottslighet. Jag tycker att det har varit för tandlösa kontroller av den här typen av verksamhet. Jag tycker att arbetsgivare som har utnyttjat illegal arbetskraft generellt sett har klarat sig för billigt undan, och jag är beredd att göra de lagstiftningsskärpningar som krävs för att ändra på det. Det är nämligen ett faktum att det är för låg upptäcktsrisk, vilket jag tror är det viktigaste. Det uppfattas inte som en allvarlig risk att ta att utnyttja dessa människor, och det utgör en grogrund för att människor som inte har rätt att vistas i landet ändå kan stanna. Det är jag beredd att göra vad jag kan för att ändra på.

Fru talman! Det är ju lite ledsamt att statsrådet inte förstår skillnaden mellan att kommentera å ena sidan ett enskilt fall och å andra sidan påföljdspraxis. Det är någonting man borde förstå om man sitter och jobbar i Regeringskansliet.

Jag tror dock att vi måste sluta hoppas på att Socialdemokraterna ska vakna till och ta detta på allvar, fru talman. Jag tror att det som behövs är att till exempel byggsektorn, som det var frågan om i det fall jag lyfte, själv agerar.

Många av de civilrättsliga reglerna kring byggande har i Sverige under lång tid så att säga överlåtits till branschen genom standardavtal, typ AB och ABT, AMA-systemet och så vidare. Jag tror att det är dags att Byggandets Kontraktskommitté helt enkelt börjar utveckla de här standardavtalen och, när de gör det, lyfta in tuffare sanktioner för företag som anställer illegal arbetskraft. I praxis i dag är det en hävningsgrund om man till exempel har en underentreprenör som anställer illegal arbetskraft, men jag tror att det som behövs är tuffare regler än så - alltså riktigt kännbara skadestånd för personer som gör så här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker naturligtvis i grund och botten att detta ska vara en straffrättslig fråga; ha ingen tvekan om det. Detta ska vara en straffrättslig fråga. Men när vi har en regering som sover på arbetstid måste andra parter kliva in och ta ansvaret i stället. Jag hoppas att Byggandets Kontraktskommitté har en bevakning på detta så att de ser den här debatten och i alla fall tar detta under betänkande.

Fru talman! Ludvig Aspling ägnar sig åt sitt illusionstrick. I stället för att diskutera sakfrågan far han ut i olika juridiska piruetter.

Sakfrågan kvarstår: Vi behöver skärpa straffen, och vi behöver vända på varje sten för att göra det som krävs för att se till att de arbetsgivare som utnyttjar illegal arbetskraft kan ställas inför rätta. Jag har inget emot om olika byggnadsbranschkommittéer gör sitt jobb, men grunden måste vara rättsväsendet.

Vi kan inte, som Ludvig Aspling säger, ta för givet att det ska komma ny påfyllnad i form av människor som passerar EU:s gräns på oklara visum. Där har jag uppenbarligen högre ambitioner än Ludvig Aspling och Sverigedemokraterna. Vi kan inte heller blunda för den arbetskraftsinvandring som står för en betydande del av påfyllnaden. Där har jag lagt fram konkreta förslag, och jag kommer att lägga fram ytterligare konkreta förslag. Då får vi se vad Ludvig Asplings och Sverigedemokraternas utfästelser är värda.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.