Fru talman och kära åhörare! Vi debatterar nu utgiftsområde 22 i statsbudgeten som rör kommunikationer. Det är ett rätt omfattande utgiftsområde som omfattar 77 miljarder kronor i nyinvesteringar och underhåll av vår infrastruktur. Det kan låta som mycket pengar, men behovet av en omställning av transportsektorn är mycket stort. Då är 77 miljarder inte tillräckligt, och Vänsterpartiet har därför i sin budgetmotion anslagit hela 13,5 miljarder mer än regeringen, vilket betyder att vi anslår mest pengar av alla partier i denna församling.
Fru talman! Varför gör vi denna stora satsning? Jo, för att en välfungerande infrastruktur är en bärande del i ett jämlikt och hållbart samhälle. Vi behöver en välfungerande infrastruktur för att ha jämlika möjligheter att ta oss till jobb, skola och så vidare.
Vi behöver också välfungerande transporter i vårt samhälle för att kunna ställa om transportsektorn. Vi behöver göra stora investeringar i transportsektorn för att snabbt minska den stora belastning på klimatet som transportsektorn har i dag. En tredjedel av våra utsläpp kommer från transportsektorn, och vi har en separat målsättning om att minska utsläppen från denna sektor med 70 procent till senast 2030.
Vänsterpartiet tar denna målsättning på största tänkbara allvar, och det är därför vi investerar så mycket pengar i vår budget för att ställa om transportsektorn.
Hur kan vi ha alla dessa pengar till att göra de här stora investeringarna? Jo, vi prioriterar ganska annorlunda än de andra partierna i riksdagen. Vi prioriterar inte skattesänkningar för höginkomsttagare, storföretag och banker, utan tvärtom säger vi att just de ska bidra mer till att ställa om transportsektorn i Sverige.
Dessutom tar vi principen om att förorenaren betalar på fullaste allvar. Vi menar att de som släpper ut mest också ska bidra mer till omställningen av transportsektorn. Det är därför vi vill ha en höjd och progressiv flygskatt och en vägslitageavgift för tunga transporter, och det är därför vi inte lägger några pengar på att bygga nya motorvägar utan på kollektivtrafik och utbyggd järnväg.
Vänsterpartiets vision är att Sverige ska ha en infrastruktur i världsklass. Det får vi genom att rusta upp det vi redan har och även satsa på nya investeringar.
Låt mig göra några nedslag i de satsningar vi gör på detta område. Vi lägger 2,5 miljarder mer än regeringen på järnvägsunderhåll. Vi har en underhållsskuld på järnvägen på ungefär 60 miljarder kronor. Stora delar av dagens järnvägssystem håller på att förfalla och behöver rustas upp. Växlar måste bytas, kontaktledningar ersättas, räls förbättras och så vidare. Allt det vill vi göra.
Vi vill också satsa på de så kallade mindre trafikerade banorna, på regionalbanor som Bohusbanan, Dalabanan, Kinnekullebanan, Tjustbanan med flera. Görs inte dessa satsningar kommer de här banorna att förfalla och bli så dåliga att det snart inte går att köra tåg på dem längre.
Vänsterpartiet satsar också på att järnvägssektorn ska kunna få en återstart efter pandemin. Järnvägssektorn har tappat ungefär 60-65 procent av sina resenärer under pandemin. Därför vill Vänsterpartiet halvera tågföretagens banavgifter och anslår 1 miljard kronor till det. Genom denna sänkning vill vi göra det lättare att resa med tåg och även att transportera gods på järnväg i Sverige.
Vi satsar också mer pengar på vägunderhåll. Det är nämligen inte bara våra järnvägar som riskerar att förfalla. Vägarna runt om i vårt land, i synnerhet på landsbygden, är också väldigt dåligt underhållna. Där behöver det satsas mer pengar, och det gör vi i vår budget.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer
Fru talman! Kollektivtrafiken är en av de sektorer som har drabbats hårdast under pandemin. Under pandemin har de regionala kollektivtrafikmyndigheterna tappat nästan 1 miljard kronor i månaden i förlorade biljettintäkter. Vi i Vänsterpartiet välkomnar de extramedel som regeringen har skjutit till som stöd till den regionala kollektivtrafiken, men det räcker helt enkelt inte. Därför föreslår vi i Vänsterpartiet i vårt budgetförslag en storsatsning på kollektivtrafiken. Vi avsätter 3 miljarder kronor extra till kollektivtrafiken redan till nästa år, och det är mest pengar av alla partier i denna församling.
Vi menar att det är dags för en hållbar återstart av kollektivtrafiken. Alla som har slutat att resa kollektivt under pandemin hoppas vi ska hitta tillbaka till bussarna, pendeltågen, spårvagnarna och så vidare. Dessutom vill vi att fler än så ska resa kollektivt, för en välfungerande kollektivtrafik med hög kapacitet är en bärande del i klimatomställningen. Så kan vi verkligen snabbt minska utsläppen.
Fru talman! I förra veckan kunde vi ta del av Trafikverkets förslag till nationell plan för infrastrukturen för 2022-2033. Det är 800 miljarder kronor som ska investeras i nybyggnation och underhåll av infrastrukturen i Sverige. Det låter som mycket pengar, men det är långt ifrån tillräckligt utifrån de behov som finns. Att det är så otillräckligt med pengar är helt och hållet regeringens ansvar, för det är regeringen som har satt upp dessa strama ramar.
Vi i Vänsterpartiet säger också att allt inte kan rymmas inom ramen för infrastrukturplanen, utan vissa investeringar är till sin karaktär så stora och omfattande att de lämpar sig bättre som separata lånefinansierade projekt. Därför vill vi i Vänsterpartiet, som ett exempel, lyfta ut satsningarna på ny järnväg för höghastighetståg ur den nationella infrastrukturplanen och finansiera dem med lånemedel och bygga höghastighetsbanor som ett separat lånefinansierat projekt. Då skulle man bygga den nya järnvägen på tio år.
Det är lite märkligt att vi inte har en separat investeringsbudget för infrastruktur i Sverige. Alla som har varit aktiva i kommunpolitiken eller är med och driver ett företag vet att man separerar drift och investeringar. Så gjorde vi också i Sverige tidigare, men nu gör vi inte så längre. Våra investeringar i infrastruktur är alldeles för låga. Tidigare låg de kring 2 procent av bnp, men nu ligger de bara strax över 1 procent av bnp. Det håller helt enkelt inte.
Med Vänsterpartiets politik får vi inte bara nya stambanor för höghastighetståg, utan vi kan också bygga färdigt järnvägen längs Norrlandskusten, dubbelspår från Gävle upp till Sundsvall och Härnösand och sedan vidare med en färdigställd Norrbotniabana hela vägen upp till Luleå.
Vi vill också rusta upp Inlandsbanan, mer än 100 mil järnväg från Gällivare i norr ned till Kristinehamn i Värmland. Och vi vill ha nya järnvägsförbindelser mellan Stockholm och Oslo och även ny järnväg mellan Göteborg och Oslo. Vi behöver fyrspår mellan Alingsås och Göteborg. Alingsås är i dag Sveriges kanske största flaskhals, där det sker flest förseningar på Västra stambanan. På tal om fyrspår behövs det även här, från Stockholm upp till Uppsala, där belastningen är väldigt stor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer
Det går att bygga allt detta samtidigt, men då behöver vi pengar. Vi behöver en separat investeringsbudget, och vi behöver också mer pengar i den ordinarie budgeten.
Jag vill påminna om att när vi byggde järnväg för första gången i Sverige byggde vi Västra stambanan, från Stockholm till Göteborg, och Södra stambanan, från Malmö till Stockholm, på ungefär tio år. När var det? Jo, det var 1860. På 1800-talet byggde man järnväg fortare än vad vi gör i dag, och det är något att reflektera över, tycker jag.
I vårt budgetförslag gör vi också stora öronmärkta satsningar på cykelinfrastruktur. Vi behöver regionala sammanhängande leder för ökad cykling i Sverige. Glädjande nog är cykel det enda trafikslag som faktiskt har ökat under pandemin. Det är positivt att fler har hittat till cyklarna för att ta sig till och från jobbet exempelvis, och detta vill vi i Vänsterpartiet slå vakt om genom att investera mer i cykelinfrastruktur. Men då måste det bli tryggare att cykla, och det blir det genom att man bygger separat infrastruktur för cykel för att cyklisterna inte ska trängas mitt ute i körbanan bland bilar och lastbilar etcetera.
Fru talman! Jag skulle vilja avsluta med att säga några ord om hållbara godstransporter. Jag har talat här om vikten av att vi människor och personer ska kunna transportera oss på ett mer hållbart sätt, men det gäller också godset, inte minst. Vi vet att det blir allt trängre på våra motorvägar. Det är allt fler lastbilar som kör gods på våra motorvägar i dag, och en stor del av dessa transporter skulle kunna flyttas över till järnvägen eller sjöfarten. En stor del av utsläppen från transportsektorn sker just genom godstransporter på lastbil.
Vi i Vänsterpartiet har en plan för att göra överflyttningen från väg till sjöfart och järnväg så att vi får hållbara godstransporter. Vi vill införa en vägslitageavgift så att det kostar lite mer att köra lastbil på våra vägar. Vi vill också ha ett ekonomiskt stöd till godspendlar, alltså att man kör gods på järnväg. Om vi går in med ett ekonomiskt stöd kan vi kicka igång ett antal godspendlar som snart kommer att bära sig själva.
Vi vill också ge separat stöd till sjöfarten så att vi kan flytta över godstransporter från väg till sjöfart. Är det inte lite märkligt att Sjöfartsverket i dag helt och hållet finansieras genom avgifter? Konsekvensen blir ständigt höjda lots- och farledsavgifter som försvårar överflyttningen av gods till sjöfarten. Detta måste vi ändra på. Vi behöver också stödja tågfärjeförbindelsen mellan Trelleborg och Rostock så att mer gods kan transporteras den vägen.
Det är glädjande att så många här inne vill lyssna på Vänsterpartiets politik för hållbara transporter. Nu kommer jag till min slutkläm. Vi i Vänsterpartiet gör den största satsningen av alla partier i denna församling på att ställa om transportsektorn i Sverige. Vi gör det därför att vi måste få ned utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030. Klimatkrisen är akut. Den är här och nu. Vi i Vänsterpartiet kallar detta för en röd politik för grön omställning.
Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Tony Haddou och Håkan Svenneling (båda V).
(forts. § 11)