Interpellationssvar - 2021-01-21

Fru talman! Hannes Hervieu har frågat mig om jag och regeringen har tillräckligt stor kunskap om hur den organiserade kriminaliteten utnyttjar den ansträngda situationen för landets företagare. Vidare har han frågat mig om jag avser att vidta särskilda åtgärder för att förhindra att den organiserade brottsligheten utnyttjar enskilda företagare som drabbats hårt under krisen och om jag avser att vidta åtgärder som kan skydda enskilda företagare som riskerar att utnyttjas.

Regeringen har vidtagit en rad omfattande åtgärder för att mildra den ansträngda situation som coronapandemin medfört för landets företagare. Dessa åtgärder bidrar till att minska företagens sårbarhet för organiserad brottslighet. Som exempel kan nämnas korttidspermittering och omställningsstöd. Inom ramen för dessa åtgärder har mer än 37 miljarder kronor utbetalats hittills.

En annan viktig åtgärd för att stötta företag genom krisen är anstånd med skatteinbetalningar. Fram till mitten av januari har 39 miljarder kronor medgetts i anstånd.

Ytterligare åtgärder inkluderar tillfällig rabatt för fasta hyreskostnader i utsatta branscher, omsättningsstöd till enskilda näringsidkare och ett särskilt regelverk för ersättning för sjuklönekostnader. Det särskilda regelverket för att ersätta arbetsgivares sjuklönekostnader innebar att cirka 20 miljarder kronor tillfördes 2020.

Det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottlighet är också viktigt för att komma åt brottsligheten. Arbetet har pågått i över tio år och redovisas regelbundet till regeringen. Myndigheterna beskriver bland annat hur kriminella nätverk ägnar sig åt näringsverksamhet, och genom att åsidosätta lagar och regler missbrukas de skattefinansierade välfärdssystemen och snedvrids konkurrensen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I juni 2020 fattade regeringen beslut om uppdrag till de tolv myndigheter som deltar i det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet om att inrätta pilotprojekt som riktar sig mot näringsverksamhet kopplad till organiserad brottslighet. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2021.

Företag kan även användas i kriminella sammanhang som för penningtvätt och bedrägerier. I syfte att försvåra för kriminella att använda företag som brottsverktyg fick Bolagsverket 2018 bland annat i uppdrag av regeringen att redovisa sitt förebyggande arbete mot ekonomisk brottslighet och möjliga åtgärder för att i ökad utsträckning förebygga penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan ekonomisk brottslighet.

Vid sidan av arbetet med 34-punktsprogrammet mot gängkriminalitet och andra reformer för ökad trygghet pågår den största utbyggnaden av polisen någonsin i Sverige. Polismyndigheten ska 2024 ha 10 000 fler anställda än 2016, och vi är på god väg. Polismyndigheten har aldrig tidigare haft fler anställda.

I syfte att skapa ett långsiktigt och strukturerat brottsförebyggande arbete som involverar hela samhället har regeringen tagit fram det nationella brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott. Näringslivet och företagen spelar på flera sätt en betydelsefull roll i det brottsförebyggande arbetet. Enskilda företagare är därmed viktiga aktörer i arbetet mot kriminalitet och otrygghet.

Regeringen följer utvecklingen noga. I samband med detta har jag också efterfrågat Polismyndighetens bild av läget.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

De kriminella gängen permitterar inte sina medlemmar. De börjar inte jobba hemifrån eller skjuter varandra över Skype. När vi tar på oss munskydden tar de inte av sig de skottsäkrarna västarna. De som bryter mot samhällets mest grundläggande normer - att leva ett hederligt liv, att inte skada andra och att inte se människor som offer utan medmänniskor - bryr sig inte om att vi är i kris. De förhåller sig inte till pandemin som alla vi andra. Tvärtom har krisen gett dem styrka.

Vi tar del av hur den organiserade brottsligheten just nu utsätter företag som har det särskilt svårt för påtryckningar. Inom exempelvis restaurangbranschen handlar det om att försöka överta verksamheter eller, när stöden dröjer, erbjuda snabba lån med förmodligen både hög ränta och hård kontroll som följd. Egoism, makthunger och våldskapital använder de just nu för att klämma åt de företag som har det svårt.

Fru talman! Det är en perfekt storm. Företagen går på knäna samtidigt som de kriminella gängen har starka ekonomiska resurser. Det berättade en person med god insyn i dessa frågor för mig i går när vi talades vid inför denna debatt. Denna perfekta storm använder de kriminella just nu för att få kraft framåt, och samhället måste svara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En del av de insatser som justitieministern hänvisar till är bra, och Centerpartiet har varit med om att ta fram dessa. Men i dag handlar det om företagens situation här och nu.

Det pilotprojekt som regeringen initierat välkomnar vi; det är bra. Men i den skrivelse som regeringen tagit fram inför detta projekt står det inget om dagens särskilda situation, trots att skrivelsen togs fram mitt under pandemin. Det står inget om pandemins påverkan på företagen just nu.

Som jag har förstått det - justitieministern får gärna rätta mig om jag har missuppfattat - går projektet bland annat ut på att uppsöka näringsverksamheter som man redan i dag vet är påverkade av organiserad brottslighet. Det är givetvis bra, och vi välkomnar som sagt det. Det fångar dock inte hela bilden. Det fångar inte att kriminella gäng här och nu approcherar exempelvis krogar för att försöka ta över deras verksamheter. När ett kriminellt gäng tar över en krog eller en annan verksamhet har en hederlig företagare redan slagits ut. Pilotprojektet är mycket välkommet men tar inte hänsyn till den exceptionella situation vi just nu befinner oss i.

Fru talman! Det var också därför justitieutskottet i förmiddags, på Centerpartiets initiativ, beslöt sig för att bjuda in justitieministern till utskottet för att vidare diskutera denna allvarliga situation. Centerpartiet har också drivit på justitieministern att inhämta mer information av polisen, vilket också är välkommet.

Fru talman! Det kan givetvis vara så att justitieministern har haft dialog med enskilda företagare om detta. Han kanske har suttit ned med företagare som har mött den organiserade brottsligheten vid sina bardiskar och i sina matsalar. Så om justitieministern anser att vi överdriver problemet är min uppmaning till justitieministern: Tala! Lugna oss! Men om justitieministern inte har suttit ned med dessa företagare är min uppmaning i stället: Lyssna! Ta del av deras berättelser!

Fru talman! Min fråga var inte vad justitieministern och regeringen bland annat tillsammans med Centerpartiet har gjort under de senaste åren och åren före det utan vad regeringen och justitieministern planerar att göra efter denna debatt, i morgon, nästa vecka och framåt.

Fru talman! Jag påstår nog att pilotprojektet visst tar hänsyn till situationen just nu. Ett sådant här projekt bedrivs ju inte i ett vakuum utan tar såklart hänsyn till vad som sker här och nu. Det var bra att man drog igång det under förra året för att ha en bevakning av just denna frågeställning och kanske öka intensiteten i brottsbekämpningen riktad mot de kriminella gängen.

Hannes Hervieu har förstås rätt i sin grundläggande frågeställning. Dessa kriminella är som gamar och utnyttjar andras trångmål för egen vinning, och givetvis finns det en risk att de förstärker sin verksamhet i detta läge. Det är därför bra att Hannes Hervieu uppmärksammar detta.

Jag vill säga att vi som ett resultat av interpellationen tog kontakt med Noa, Nationella operativa avdelningen, inom Polismyndigheten för att höra deras bedömning, också när det gäller det konkreta exempel i Östergötland som nämns i interpellationen. Bedömningen från Noas underrättelseavdelning är att problemet funnits länge men att man trots allt, så här långt, inte kan se någon ökande trend. Det är beskedet från Noa. Skrivningen i rapporten från Östergötland handlade om ett enstaka fall i Linköping där omständigheterna var oklara. Så långt Noa, alltså.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Icke desto mindre finns problemet, och det har funnits länge. Det är bakgrunden till att vi drog igång den särskilda pilotverksamheten. Jag tycker att det ligger mycket i det som Hannes Hervieu säger, att det finns en risk att problemet växer och blir större ju längre den ekonomiska krisen pågår. Det ska man ta på allvar, fru talman, men det kan bara angripas på två sätt.

Det ena är med ökad intensitet i brottsbekämpningen. Här vill jag erinra om allt vi har gjort under de senaste åren. Vi har förstärkt de brottsbekämpande myndigheterna avsevärt sedan vi tillträdde. Polisen har mer pengar än de någonsin haft tidigare. Vi utbildar nu tre gånger så många poliser som alliansregeringen gjorde på sin tid. Vi har just nu faktiskt fler poliser i Sverige än vad vi någonsin har haft. Vi startade två nya polisutbildningar, en i Malmö och en i Borås. De första kullarna från dessa två utbildningar gick ut häromdagen, och man fortsätter efter hand att öka antalet anställda i myndigheten för att nå upp till de mål vi har satt upp.

Vi har dessutom skärpt ett stort antal straff, varav en del har bäring just här. Till exempel skärpte vi straffen för grovt olaga hot under den förra mandatperioden. Vi skärpte straffen för grov utpressning, också under den förra mandatperioden. Detta är exempel på just sådana brott som näringsidkare kan utsättas för av de kriminella gängen och där vi har skärpt synen.

Polisen har fått nya verktyg. Senast var det hemlig dataavläsning som gör det lättare att följa kommunikationen mellan de kriminella gängen. Och vi ökar som sagt antalet polisanställda generellt sett och är redan halvvägs mot det mål vi har satt upp om 10 000 fler anställda fram till 2024. Det är det ena sättet, det vill säga att öka intensiteten i brottsbekämpningen.

Det andra sättet handlar om att se till att företagen ges ekonomiskt stöd så att de inte riskerar att hamna i ekonomiska besvärligheter som de kriminella sedan kan utnyttja. Där har vi gått in med historiskt stora satsningar till näringslivet. Om man räknar ihop dessa, både uppskjutna skatter och direkta stöd, blir det nästan 100 miljarder kronor i stöd, just för att företagen ska kunna klara av situationen. Detta kommer vi naturligtvis att få fortsätta med så länge krisen pågår. Där har vi ett samarbete med Centerpartiet kring den ekonomiska politiken, och jag ser fram emot att kunna fortsätta med det.

Fru talman! Jag tror att det generellt kanske behövs en lite mer ödmjuk inställning i politiken. En övertygelse om att allt man gör är bra och att det som alla andra har gjort innan inte har varit tillräckligt bra är inte nödvändigtvis det som tar politikutvecklingen framåt. Övertygelsen om den egna perfektionen gör politiken sämre, men nyfikenheten och ödmjukheten att vilja ompröva och se andras förslag gör den bättre.

När Morgan Johansson tar upp alliansregeringen, vilket sker i var och varannan debatt om trygghet, tänker jag på min lille son där hemma. Han är fyra månader och har inte börjat tala ännu, men jag hoppas att det första ordet blir mamma eller pappa. Jag känner mig rätt övertygad om att Morgan Johanssons första ord som barn var Alliansen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! En boxningsmatch avslutas om en av boxarna lyckas knocka den andra, men så fungerar det inte i kriminalpolitiken. Det finns inte en reform eller ett slag som kommer att slå ut den organiserade brottsligheten, vilket jag vet att justitieministern känner väl till. Däremot pågår rond efter rond med olika förutsättningar. Jag upplever fortfarande inte, fru talman, att justitieministern helt tar hänsyn till de särskilda förutsättningar som nu gäller.

Det är glädjande att Noa säger att de inte ser en kraftig ökning, men det är också helt uppenbart, både via medierapportering och via de enskilda samtal som jag och andra har haft med företagare, att det förekommer problem. Framför allt, som justitieministern själv var inne på, ökar utsattheten just nu, och då gäller det att ha beredskap.

Justitieministern lyfte upp de stöd som bland andra Centerpartiet har varit med och kämpat för att driva fram. Dessa är i mångt och mycket bra, men även här behöver vi vara ödmjuka och se att situationen är fortsatt svår. Ett perspektiv som har lyfts upp i de diskussioner som jag haft inför denna debatt är att många av de kriminella nätverken riktar in sig på de relativt nystartade krogarna, som inte har samma rätt att ta del av stöden. Här tror jag att det är viktigt att fortsätta att vara ödmjuk och att fortsätta se vad det är för nya lösningar som vi kan behöva hitta.

För att återgå till min boxningsliknelse: Det behövs både den styrka som Ingemar Johansson hade i sin tungviktsboxning, i form av de reformer som justitieministern nämnde, men också den snabbhet som Muhammad Ali hade i sitt fotarbete. Det är denna snabbhet som jag saknar i justitieministerns svar.

Fru talman! Jag vill bara kort återge ytterligare en diskussion som jag hade med en företagare inför denna debatt. Det är en näringsidkare som har markerat mot de kriminella gängen i sitt område. "De stirrade på mig", sa han. Sedan gick de in i hans butik och sa till honom: "Vi kommer att elda ned din butik. Vi kommer att våldta din fru. Vi kommer att misshandla din son." De spottade honom i ansiktet och gick därifrån. Sedan väntade de utanför på parkeringen. Han berättade hur de hade stenkoll på honom och exakt hur han rörde sig. Gängets ledare besökte butiken och förklarade att han självfallet kunde garantera att ingenting skulle hända så länge butiksägaren inte talade med polisen.

Jag har lovat att återkomma till denna företagare efter debatten. Min fråga till justitieministern, fru talman, är därför: Vad ska jag hälsa honom?

Fru talman! Jag tycker att Hannes Hervieu kan hälsa honom att vi kommer att fortsätta att sätta av de resurser som behövs för att förstärka brottsbekämpningen. Vi kommer också att fortsätta att skärpa straffen riktade mot just den typen av gängkriminella. Vi har redan gjort det för grov utpressning och grovt olaga hot, som det kan ha varit i fallet i fråga. Vi kommer att fortsätta under denna mandatperiod att skärpa straffen för gängrelaterade brott. Vi har en särskild utredare, Anders Perklev, som nu ser över just den sidan, och vi kommer att fortsätta att göra allt vi kan för att bura in dessa individer, som naturligtvis inte ska gå lösa på gatorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser nu en effekt av det som vi gjorde under den förra mandatperioden, när vi förstärkte polisen, förstärkte åklagarverksamheten, skärpte straffen, ökade kameraövervakningen och helt enkelt såg till att öka de verktyg som polisen har till sitt förfogande. Detta ser jag nu, inte minst i kriminalvården, där vi fyller upp både häkten och anstalter. Vi har 1 000 fler frihetsberövade nu än vad vi hade för två år sedan. Detta är en effekt av att brottsbekämpningen har kommit igång. Vi har 100 procents beläggning både i häkten och på anstalter, och vi får bygga ut dem.

Folk som tidigare sprang runt med vapen på stan sitter nu i stället i buren därför att vi skärpte straffen för de grova vapenbrotten. Om man går hemifrån nu med ett vapen som man inte har rätt till och polisen tar en är risken stor att man inte kommer hem igen på åtminstone två år. Så var det inte före 2018, utan då släpptes man ut på gatan igen, ibland samma dag eller kanske dagen efter att man blivit förhörd. Nu sitter alltså en stor mängd av de grovt kriminella som tidigare sprang runt på gatorna i buren.

Det finns inga genvägar i detta. Det handlar om att nöta dag ut och dag in och ta dessa individer en efter en. Jag kan försäkra både Hannes Hervieu och den företagare som han har pratat med att vår inställning är att vi kommer att fortsätta att se till att de brottsbekämpande myndigheterna har de resurser och verktyg som de behöver för att kunna ingripa mot de kriminella kretsarna. Det kan jag garantera. Det var den delen.

Sedan tror jag att hela frågan om stöd till näringslivet är relevant för att kunna förebygga. Det är därför jag tar upp det i mitt svar. Det är klart att det har haft stor betydelse att vi nu har gått in med 100 miljarder till näringslivet i form av direkta stöd och uppskjutna skatter. Jag tycker att man ska komma ihåg att skälet till att vi kan göra det är att vi har välskötta statsfinanser i botten.

Under den förra mandatperioden amorterade vi av statsskulden med 130 miljarder kronor, och vi gick in i denna mandatperiod med den lägsta statsskulden sedan 1977. Det är alltså den framgångsrika ekonomiska politiken under den förra mandatperioden som har gjort att Sverige nu har ekonomiska muskler. När vi gick in i krisen hade vi bland de starkaste statsfinanserna i EU, och detta gör att vi har de ekonomiska muskler som behövs för att klara av en sådan här situation. Jag tycker att det är en lärdom att om man lägger undan pengar under de goda åren kan man använda dem under de dåliga åren. Då använder vi dem nu bland annat till att stödja näringslivet, så att man kan klara sig igenom denna kris så bra som möjligt. Och Sverige är ett land som har bättre förutsättningar än många andra länder.

Detta tycker jag trots allt är en lärdom, det vill säga att den framgångsrika ekonomiska politik som vi bedrev under förra mandatperioden nu har gett oss precis det utrymme som vi behöver ha för att se till att stötta både näringsliv och löntagare genom denna kris.

Fru talman! Det är givetvis glädjande att justitieministern är så pass stolt över att Sverige har kunnat amortera på statsskulden, även om jag kanske tror att den typen av argumentation inte lugnar den restaurangägare som har svårt att amortera på sitt eget huslån i denna situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att satsningar har gjorts. De stöd som vi har varit med och tagit fram tillsammans är bra. Men som jag berörde i ett tidigare inlägg handlar de berättelser som vi har fått ta del av i diskussionerna inför denna debatt om att gängen har riktat in sig på nystartade krogar som därmed har svårare att få ta del av stöden. Det är alltså fortsatt en väldigt stor risk att hederliga företagare - krogägare som har drömt om att öppna en restaurang för att få höra sorlet från matsalen, ge den perfekta servicen, springa ut i köket och berätta att gänget vid bord 7 älskade kockens biff Rydberg - nu i stället möter en pandemi som slår undan benen på deras verksamheter och som en sur grädde på moset riskerar att möta kriminella gäng som försöker utnyttja deras allvarliga situation.

Fru talman! Därför hoppas jag att justitieministern inte ser dessa debatter eller kritiken mot det som jag lyfter fram som ett problem och inte försöker fokusera på de politiska konflikterna. Problemet är kriminaliteten, och konflikten är med de kriminella gängen.

Fru talman! När jag har möjlighet vill jag också rikta mig till landets krogägare: Vi vet att ni är frustrerade, men vi har inte glömt er.

Men jag vill också rikta mig till den organiserade brottsligheten, om man mot förmodan ser denna debatt: Vi vet att ni har bra självförtroende just nu. Men vi har inte glömt er heller.

Till dem som oroar sig för hur den organiserade brottsligheten ska utnyttja pandemin vill jag säga: Jag förstår er oro. Men samhället står starkt och är på er sida.

Fru talman! Detta är vi naturligtvis eniga om. Det är klart att vi står på deras sida, alltså de som har hotats, förföljts och trakasserats av de kriminella.

Däremot är jag inte så övertygad om att de kriminella har särskilt gott självförtroende, därför att många av dem sitter inne nu. Vi har 1 000 fler frihetsberövade nu än vi hade för bara två år sedan. Och polisen över hela landet gör just nu ett mycket bra arbete genom att sätta åt dessa kriminella gäng på ett sätt som jag skulle vilja säga aldrig har skett tidigare. Jag ser i Malmö, Stockholm, Göteborg och Uppsala hur polisen så att säga använder sig av sina nya resurser, sina nya lagmöjligheter och sina nya verktyg på ett sätt som vi inte har kunnat se tidigare.

Som jag var inne på tidigare finns det då inga genvägar, utan det handlar om att nöta dag efter dag och bura in dessa individer en efter en så fort man kan få tag på dem och, som sagt, fylla upp häkten och fängelser. Då får vi se till att också bygga ut den delen, så att vi klarar av att hantera detta. Jag tror därför inte att det finns några olika uppfattningar i fråga om detta, utan så är det.

Jag kan garantera både de näringsidkare som Hannes Hervieu talar om här och de som eventuellt ser denna debatt att vi kommer att fortsätta att förstärka de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att bekämpa denna typ av kriminalitet. Vi arbetar då vidare med det som vi kallar 34punktsprogrammet. Det innehåller inte bara 34 åtgärder, utan jag tror att det är ett hundratal åtgärder, mot den organiserade kriminaliteten. I fråga om detta kommer det lagstiftningsförändringar under de kommande åren som ännu mer förstärker möjligheterna att komma åt de kriminella gängen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska göra allt vi kan för att rycka upp denna gängkriminalitet med rötterna. Det kan jag garantera alla som ser på denna debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Acko Ankarberg Johansson har frågat mig varför utredningen S 2014:02 lades ned och vilken analys som låg till grund för regeringens beslut.

Regeringen tillträdde i oktober 2014. En grundläggande uppgift för alla nytillträdda regeringar är att överväga vilka utredningsbehov som finns. I det ingår att pröva om redan tillsatta utredningar motsvarar den politik som den tillträdande regeringen vill bedriva och de behov som finns. Bedömningen påverkas också av hur länge utredningen arbetat och när den ska slutredovisa.

När regeringen tillträdde var en viktig prioritering att byta fokus från skattesänkningar och privatiseringar till att öka kommunernas resurser och att bygga en starkare välfärd.

Den ändrade politiska inriktningen gäller även äldreomsorgen. Det är därför som regeringen genomför den största nationella satsningen på äldreomsorgen någonsin. Det är därför som regeringen genomför det så kallade Äldreomsorgslyftet, i vilket över 10 000 personer ges möjlighet att med en fast anställning utbilda sig till undersköterska eller vårdbiträde på betald arbetstid. Och det är därför som regeringen undersöker möjligheterna att införa en fast omsorgskontakt i hemtjänsten, skydda yrkestiteln undersköterska, stärka den medicinska kompetensen och ta fram en ny äldreomsorgslag.

Att regeringen valde att lägga ned Äldreutredningen ska ses som en del i den ändrade politiska inriktningen. Jag ser därför fram emot att i dag berätta mer om regeringens arbete framåt.

Fru talman! Coronakommissionens slutsats var att vi har misslyckats med att särskilt skydda de äldre, och vidare att det finns strukturella brister i äldreomsorgen.

Det är en viktig slutsats att det handlar om fel i organisation, uppbyggnad, struktur och system i stället för om enskildas eventuella misstag just då. Kommissionen pekar på att vi har en fragmenterad organisation och att vi har behov av högre bemanning, ökad kompetens och rimliga arbetsförhållanden.

Slutligen anser kommissionen att äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad när pandemin slog till och att det bottnar i strukturella brister som varit kända långt före virusutbrottet. För dessa brister bär den sittande regeringen - liksom de tidigare regeringar som har haft denna kunskap - det yttersta ansvaret, skriver man.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag delar kommissionens uppfattning och vet att vi borde gjort mer. Vi satsade under allianstiden exempelvis mer än 4 miljarder kronor på de mest sjuka äldre. Vi satsade på bättre mat och fler läkemedelsgenomgångar, omsorgslyft och mycket mer. Men det räckte inte utifrån de utmaningar som vi såg och utifrån det glädjande faktum att vi lever längre men därmed också kommer att behöva mer äldreomsorg.

Vi tyckte inte att det räckte. Därför tillsatte vi en bred utredning som skulle titta på äldreomsorgen. Direktiven löd: Svensk vård och omsorg står inför betydande utmaningar under de närmaste decennierna. Kommuner och landsting behöver utveckla vård- och omsorgsinsatserna på ett sätt som ger den enskilde mer inflytande, trygghet och självbestämmande över den egna tillvaron. Åtgärder behöver vidtas för att utveckla förutsättningarna för kommunernas och landstingens förebyggande insatser så att detta arbete kan bli en integrerad uppgift i all vård och omsorg om äldre.

I den debattartikel som utredarna skrev i Dagens Nyheter på DN Debatt före jul framgår det att de i sitt arbete identifierade system- och strukturbrister, precis det som Coronakommissionen pekar på. Jag kan inte bortse från det faktum att vi kanske hade kunnat åtgärda några av bristerna om utredningen hade fått fullföljas och sedan blivit föremål för beslut av riksdag och regering. I stället fick vi sex år utan åtgärder. Det är den situation som vi har i dag.

Nu säger socialministern att regeringen valde att lägga ned utredningen för att man ville byta inriktning på äldreomsorgen. Jag ställer mig väldigt frågande till om regeringen verkligen menar det.

I det slut-pm som utredningen gjorde - det finns i Regeringskansliet, och vi har begärt ut det därifrån - när den skulle läggas ned skrev man: För vården och omsorgen om de mest sjuka äldre gäller att insatserna oavsett utförare måste vara integrerade. Över huvud taget måste glappen mellan kommunal och landstingsdriven vård och omsorg överlappas när det gäller svårt sjuka äldre.

Vidare skriver man: Det måste också finnas en samordnad organisation med kommuners äldreomsorg som möjliggör att hälso- och sjukvård vid behov kan tillhandahållas dygnet runt.

Lite längre fram skriver man: Många anhöriga får i dag ta ett stort ansvar för att hjälpa den svårt sjuka äldre att orientera sig i vårdapparaten. De anhöriga måste få ett bättre stöd än vad som sker i dag. De mest sjuka äldre behöver kontinuitet i vård och omsorg.

Jag noterar också en viktig sak lite längre fram: Ansvariga huvudmän bör vara uppmärksamma på hur ersättningssystemen påverkar förutsättningarna för ett mer personcentrerat arbetssätt.

Är inte detta en äldreomsorg som regeringen vill arbeta vidare med? Är inte detta en äldreomsorg vi hade behövt utveckla och förbättra de senaste sex åren?

Fru talman! Det finns förstås många bottnar i detta, både i den här interpellationsdebatten och - det ska vi väl vara ärliga och säga - när det gäller utredningen. Det finns förstås delar av hur den tidigare regeringen arbetade när det gällde äldreomsorgen som vi har tagit vidare. Vi har inte rullat tillbaka alla de reformer som har gjorts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror kanske inte att Acko Ankarberg Johansson riktigt menar att ingenting har hänt med äldreomsorgen på sex år, men låt mig i så fall påminna om många av de saker vi har gjort under sex års tid.

Vi är nu väldigt nära att kunna skydda yrkestiteln undersköterska, vilket är en utredning som det har varit väldigt viktigt att arbeta med. Jag tror att det betyder mycket för statusen i yrket, för att fler ska söka sig dit och för att vi ska få en i grunden högre kompetensnivå. Det gäller inte minst kopplat till de slutsatser som Coronakommissionen kom fram med.

Vi har möjliggjort förenklad biståndsbedömning, vilket jag tror att vi är överens om.

Vi har skapat nya boendeformer för äldre.

Vi har tagit emot en utredning som vi nu bereder och som handlar om att alla äldre som har hemtjänst ska få en fast omsorgskontakt.

Vi har säkrat rätten till arbetskläder.

Det byggs vidare på utbildning på betald arbetstid.

Låt mig dock lägga ut orden lite grann när det handlar om den tidigare politiken. Jag tror nämligen att Acko Ankarberg Johansson håller med om att vi inte alltid tycker precis likadant och att det är en regerings uppdrag att se till att ha de verktyg den behöver för att förverkliga den politik den går till val på.

Det var ju ändå så att det 2007, strax efter att den tidigare alliansregeringen tillträdde, påbörjades ett arbete med Fritt val-utredningen - som ju interpellanten själv ledde tillsammans med huvudsekreteraren Ellen Hausel Heldahl. Den presenterade ett förslag om lagen om valfrihetssystem. Strax före valrörelsen 2014 kom det även förslag om att LOV skulle bli obligatoriskt i äldreomsorgen i landets samtliga kommuner.

Parallellt infördes rutavdrag för att man skulle kunna se till att de äldre som vill kan köpa tjänster vid sidan av omsorgen - eller tillsammans med de privata hemtjänstföretag som också verkar. Det var alltså mycket arbete som var inriktat på att fler aktörer skulle in. Det var ett nationellt systemskifte när det gällde vård och omsorg, där det i högre grad skulle möjliggöras för olika aktörer att gå in och erbjuda vård, omsorg och service.

Beskrivningen av den utredning som lades ned som att den tittade specifikt på tillsvidareanställningar och rätten till heltider samt hanterade specifikt de medicinska frågorna stämmer inte med uppfattningen hos dem som då gjorde den bedömningen. Det är inte heller en bedömning jag tycker att det finns anledning att dra för stora växlar på.

Vi gjorde ett skifte för att också möjliggöra nya utredningar och helt enkelt få en annan inriktning. Det handlar delvis om resurser till äldreomsorgen, men det handlar också om alla de delar jag precis beskrev - inte minst det som har kommit närmast i tid, om att skapa en äldreomsorgslagstiftning för att öka likvärdigheten över landet. Det handlar om att se till att vi faktiskt ser över frågan om bemanning, anställningsformer och kompetensnivåer. Jag tror också att den andra delen av det stora uppdrag som handlar om den medicinska tillgången på våra särskilda boenden är väldigt avgörande och betydelsefull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är det vi driver just nu, och min uppfattning är inte att vi hade haft alla dessa svar på bordet. Det fanns förstås delar i detta som vi tog vidare, men den övergripande inriktningen hade inte svarat mot allt det som Acko Ankarberg Johansson beskriver.

Fru talman! Det låter ju nu - och det kanske är det ärliga svaret - som att den nytillträdda socialdemokratiska regeringen tyckte så illa om alliansreformer som att äldre fick möjlighet att bestämma själva och rutavdrag att man valde att ta bort allting annat, bara för att det kom från alliansregeringen. Jag tycker att det var en dålig strategi.

Det där behöver ju alla regeringar, både nu och framåt, fundera på. Att byta namn eller lägga ned utredningar bara för att man är nytillträdd riskerar ju faktiskt att förstöra en verksamhet genom att vi tappar fart. Den här utredningen är ett sådant exempel. Regeringen borde ha tagit till vara precis det den arbetade på. Jag läste ju i deras slut-pm om det de arbetade med och som regeringen valde att inte ens använda sig av framåt. Man skickade det i stället till arkivet.

Vi hade behövt sätta igång med de här förändringarna av äldreomsorgen tidigare. Jag instämmer i det kommissionen säger om att vi är många som bär ansvaret för det. Det har gått många år sedan dess, och merparten av det som socialministern har räknat upp är förslag som ännu inte är beslutade i riksdagen. Jag ser fram emot beslutet att skydda yrkestiteln för undersköterskor. Däremot har vi fått förändringar när det gäller bistånd, vilket jag tycker är alldeles utmärkt, och när det gäller trygghetsboende. Inte minst kom det en åtgärd i somras, till följd av pandemin, som ger fler chansen att få en fast anställning och även vidareutbilda sig till undersköterskor. Det är en utmärkt satsning som vi instämmer till fullo i och som vi lyfte tidigare.

Det är alltså inte där problemen finns, det vill säga i det som har gjorts nu och i den äldreutredning som kommer nu. Problemen finns i de sex år då det faktiskt inte hände tillräckligt. Man kan säga att det inte hände då men att det händer nu och att man är ganska nöjd, men jag tycker inte att vi borde vara nöjda. Om vi möter Coronakommissionens utredning med att säga "Vi gör allting rätt; det har inte gjorts något fel" tycker jag att vi sviker de äldre. Vi behöver nämligen tillstå att vi inte har gjort tillräckligt. Vi behöver tillstå att det krävs förändringar.

Mitt parti har drivit på för mer hälso- och sjukvårdsinsatser i äldreomsorgen, för förbättrade personalvillkor, för att ta bort delade turer och för att förbättra andra delar. Det är klart att jag känner att jag borde ha drivit det ännu hårdare, för att få stöd i kammaren och faktiskt få igenom våra förslag - och ännu mer för att få väljarnas stöd och kunna bilda regering, så att vi kan genomföra detta. Men jag tror inte att det fungerar att som socialministern stå och säga: Nej, vi har gjort allt rätt. Vi har gjort precis allt man kan.

Är det inte så att man hade behövt använda den tidigare Äldreutredningen till att göra någonting på en gång? Jag förstår svårigheterna och att en nuvarande socialminister självklart inte kan uttala sig om en tidigare social- eller äldreminister. Jag förstår den problematiken. Men inse att vi har sex bortslösade år då vi borde ha tagit itu med äldreomsorgen! Det är vad jag ser framför mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot den kommande äldreutredningen men hoppas att regeringen då inser behovet av långsiktighet, det vill säga att vi oavsett regering ska vara överens om de stora delarna i detta. Ändå tillsätter regeringen en ensamutredare. Det kanske hade behövt vara en parlamentarisk utredning för att säkra det långsiktiga när vi ska se till att åtgärda det som är strukturella brister och som gör att äldreomsorgen är fragmentiserad. Trots alla goda önskemål från både denna och tidigare regeringar har vi inte lyckats. Det är väl där Coronakommissionen kommer in, och det är också där jag hittar så mycket i den tidigare Äldreutredningen - som regeringen valde att bara skicka undan och inte ens ta del av.

Jag skulle ändå vilja fråga socialministern: Anser socialministern att man har gjort tillräckligt under de senaste sex åren och inte ens hade behövt Äldreutredningen?

Fru talman! Först säger Acko Ankarberg Johansson att jag har sagt att allt har gjorts och att jag är nöjd med allt. Sedan ställs frågan om jag tycker att allt har gjorts. Jag tackar för frågan, för jag har aldrig sagt att allt har gjorts och att jag är nöjd med allt. Jag tycker dock att väldigt mycket har gjorts.

Jag tycker också att Acko Ankarberg överskattar den utredning som alliansregeringen tillsatte ett halvår före valet och där utredaren faktiskt var arkitekten bakom LOV-lagstiftningen. Det kan ju tänkas att en socialdemokratiskt ledd regering har vissa synpunkter på hur en alliansregering har utformat direktiven, på hur utredningen arbetar och på vilken typ av förslag som faktiskt levereras. Om jag får citera någonting ur direktiven kan jag ta upp följande:

"Genom skapandet av RUT-tjänsterna, valfrihetsreformerna och den ökade mångfalden inom både vård och omsorg har valfriheten ökat på många håll i Sverige. Fler alternativ för dem som önskar förändra sitt boende och ett vidgat utbud av service, tjänster och varor som äldre personer efterfrågar ökar ytterligare möjligheterna för äldre personer att bestämma själva. Det är viktigt att äldre personer som behöver stöd för att kunna utöva sitt självbestämmande får information och annat stöd för att kunna välja. Målet är att äldre personers självbestämmande ska medföra att de samlade resurserna för vård och omsorg används på ett sätt som är mer anpassat till den enskilda individens behov och önskemål."

Jag förstår att man tycker detta, men när vi talar om vad som är relaterat till Coronakommissionen och talar som att det här skulle ha varit svaren på det inte bara Coronakommissionen utan hela samhället har sett, nämligen att vi behöver en äldreomsorg som står rustad och där personalen strukturellt faktiskt har en större vårdkompetens för att arbeta i äldreomsorgen, handlar det om att både mota fragmentiseringen och öka kompetensen hos undersköterskor. Det är därför vi har arbetat med att skydda den yrkestiteln. Vi har inte förlorat sex år, utan de här åren har ju använts just för att förbereda en hel förändring, som man kan säga att det faktiskt innebär. Vad blir det för övergångstider, vad ska krävas och hur får man tillgodoräkna sig tidigare erfarenheter och så vidare?

En väldigt central del är att införa förenklad biståndsbedömning, att ha fler boendeformer och att förbättra och stärka resurserna inte bara genom generella statsbidrag, äldreomsorgslyft eller särskilda äldrepengar utan också genom en omfördelning i skatteutjämningssystemet där det i större utsträckning tas hänsyn till de regioner som har en demografiskt tuffare situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller inte med Acko Ankarberg Johansson om att denna utredning skulle ha varit svaret på frågorna. Delar av dem arbetade vi vidare med, kanske i annan form. Jag delar inte uppfattningen att det skulle vara sex förlorade år, utan tvärtom har väldigt mycket hänt när det gäller äldreomsorgen.

Det handlar om att skapa en lagstiftning för ökad likvärdighet där vi tar ett grepp om bemanningsfrågor, kompetensfrågor och andra delar som jag inte förutser nu men som jag utgår från att utredaren kommer att titta på - inte alldeles ensam utan tillsammans med experter och andra företrädare. Jag utgår från att riksdagens partier på ett eller annat sätt kommer att vara involverade i detta arbete.

Jag vill säga att väldigt mycket har gjorts. Mycket mer kommer att behöva göras, men att säga att svaren går att söka i den utredning som alliansregeringen tillsatte tycker jag är att beskriva både den utredningen och historien fel. Jag har försökt att utveckla detta så gott jag kan - sex år senare och med tre egna år på den här posten.

Fru talman! Jag tror att det kom fram precis nu. Det handlade om att den särskilda utredaren - en opolitisk tjänsteman, tidigare på Finansdepartementet, Näringsdepartementet och Socialdepartementet - var fel person. Det var detta som det handlade om. Jag tror inte att det är ett bra sätt att arbeta på om man är regering. Man måste titta på vad och vilka förslag man vill åstadkomma och inte minst använda underlagen för en utredning; vi vet att dessa är mycket nyttiga när vi ska ta fram andra förslag. Just för att kunna komma med de åtgärder och reformer vi vill komma med behöver vi underlag.

Här valde regeringen aktivt att lägga underlag åt sidan. Det var goda förslag som handlade om att få en samordnad personcentrerad vård. Det handlade väldigt mycket om samordningen mellan huvudmännen. Detta valde regeringen att lägga ned och skicka iväg utan att ens ta till vara de underlag som fanns. Det måste ha inneburit att man tappade fart och tid och att man behövde starta om igen.

Vi behöver nu framöver se till att vi inte har en politik som präglas av sådan kortsiktighet. Om vi menar allvar med att rätta till bristerna måste vi se till att det finns förutsättningar som innebär att detta håller under lång tid framöver. Vi måste på riktigt se till att vi får bort fragmentiseringen och att vi vågar göra de förändringar som är nödvändiga. Kanske kan den kommande äldreomsorgsutredningen hjälpa oss med det.

Det finns också viktiga tankar i den utredningen om huruvida det kommer att räcka med det som ska lagregleras och om hur vi får till möjligheten att lokalt jobba med någonting. Det framgår också av pm:et från utredningen hur viktigt det är att man lokalt - inte minst personalen på arbetsplatsen - får möjlighet att utforma verksamheten.

Jag lyfte fram att man påpekat att ersättningssystemen ofta motverkar precis detta. Det är väl en fråga som vi borde titta på gemensamt med kommuner och regioner - hur får vi ersättningar och lagsystem som stöder den vård vi vill ha?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredningen hade mycket att bidra med. Vi har tappat fart - så är det.

Fru talman! Den här regeringen har ju inte rullat tillbaka alla reformer; jag vill understryka det. Vi har dock velat leda utvecklingen i en annan riktning, vilket jag inte tror är överraskande för någon. Vi har lite olika uppfattningar.

Det arbete som alliansregeringen gjorde och den inriktning som man hade handlade ju inte sällan om valfrihet, om privata aktörer och om hur ruttjänster skulle utvecklas. Vi ville ha en annan inriktning på äldreomsorgspolitiken.

Jag tycker att det är fel beskrivet att det är sex förlorade år. Väldigt mycket har hänt under dessa sex år, och de har gått i den riktning som den här regeringen har velat arbeta i.

Jag tror att vi i flera delar är rätt så överens om detta. Det handlar om att vi är väldigt långt fram när det gäller skyddad yrkestitel för undersköterskor. Det handlar också om förenklad biståndsbedömning, som ju var en del i utredningen som vi tog vidare därför att det var en del som vi såg som väldigt positiv.

När man kommer till frågor som handlar om det som kopplar an till Coronakommissionens kritik - och, återigen, till hela den kritik som vi ser och som vi alla nu riktar - är det viktigt att vi gemensamt, Acko Ankarberg Johansson, håller i äldreomsorgsfrågorna framöver. Det kommer nämligen inte att gå vare sig på ett år eller på tre år att se till att personalen där får fasta tjänster, får heltid, slipper delade turer, får en högre status och faktiskt får möjlighet att utbilda sig till undersköterska samt möjlighet att lära sig det svenska språket om det finns brister där.

Det finns mycket som inte handlar om ett klubbslag i denna kammare utan som handlar om attityder och om att olika nivåer faktiskt behöver hjälpas åt i detta. Jag tror framför allt att det handlar om att äldreomsorgen måste fortsätta att vara väldigt högt på agendan. Jag tycker mig märka hur omedelbart äldreomsorgen tappar i uppmärksamhet - det räcker några veckor, och sedan står i alla fall Acko Ankarberg Johansson och jag här, som ordförande i socialutskottet respektive socialminister. Låt oss hoppas att detta bådar gott för äldreomsorgen framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Mikael Strandman har frågat mig om den svenska coronastrategin, som hittills till stor del byggt på individuellt ansvarstagande, kommer att gå i en annan, mer bestämmande riktning i och med de utökade befogenheter den nya covid-19-lagen förväntas ge.

Regeringen och berörda myndigheter har sedan starten av pandemin vidtagit många åtgärder för att begränsa smittspridningen av covid-19. Precis som i de allra flesta länder har åtgärderna bestått av såväl rättsligt bindande restriktioner som råd och rekommendationer. Att enskilda personer har ett stort ansvar för att följa råd, rekommendationer och restriktioner gäller inte bara i Sverige utan i hela världen; det är avgörande för att man ska kunna trycka ned smittspridningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har funnits en bred politisk enighet om den svenska strategin, och en nära dialog har förts på veckovisa möten mellan riksdagens samtliga partiledare. Den politiska enigheten innebär också en tydlighet gentemot svenska folket om betydelsen av att följa råd och rekommendationer. Det breda politiska stödet för den svenska strategin var en viktig del i dess genomslag. Jag noterar också att interpellantens partikollega Mattias Bäckström Johansson senast i Svenska Dagbladet den 7 januari 2021 oroade sig för att regeringen skulle frångå strategin.

Den tillfälliga covid-19-lagen är ännu ett verktyg i arbetet med att hantera coronapandemin. Lagen trädde i kraft den 10 januari 2021. Med stöd av lagen har regeringen beslutat om en förordning som trädde i kraft samma dag. Förordningen innebär att bindande regler har införts på handelsplatser, gym- och sportanläggningar, badhus och platser för privata sammankomster. Reglerna innebär bland annat att dessa verksamheter måste begränsa antalet besökare på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt samt vidta vissa andra smittskyddsåtgärder för att undvika trängsel.

De regler som tidigare gällde enligt den så kallade förbudsförordningen om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar har som en första åtgärd förts över till den nya förordningen. Som en förberedelse inför ett förbättrat smittläge finns behov av att ta fram nya förordningsbestämmelser avseende sådana verksamheter som utgör allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, som tar större hänsyn till möjligheterna att bedriva verksamheterna på ett sätt som är säkert från smittskyddssynpunkt. Arbetet kommer att bedrivas löpande utifrån bedömningar av det rådande smittläget.

Regeringen ser den tillfälliga covid-19-lagen som ett viktigt verktyg för att se till att de restriktioner som gäller blir mer träffsäkra än vad ordningslagen har medgivit. Om så krävs kommer regeringen att på ytterligare sätt använda sig av den tillfälliga covid-19-lagen för att reglera områden där trängsel kan uppstå och där risk för smittspridning finns.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Vilket samhälle är det bästa - det samhälle där medborgarna lyder lagen därför att de är dygdiga eller det samhälle där medborgarna lyder lagen därför att de fruktar ordningsmakten? Jag tror att jag och ministern är överens om att det är den första typen av samhälle vi vill ha, och det är så Sverige traditionellt sett har fungerat de senaste 100 åren. Medborgarna i Sverige har ett stort förtroende för sina myndigheter och för landets ledning - i varje fall när det råder en krissituation har även personer med andra åsikter ett stort förtroende för landets ledning.

Det blir ju ett mycket trevligare samhälle, och det kostar mycket mindre. Det behövs inte en lika stor ordningsmakt och lika hårda straff om majoriteten av befolkningen faktiskt har en gemensam rättsuppfattning och en gemensam uppfattning om vad som är moraliskt rätt och riktigt och vad man ska följa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I länder längre söderut i Europa har man inte samma förtroende för myndigheter och politiker, och där krävs det också mer ordningsmakt, hårdare straff och mer kontroll. Det är lite därför jag har ställt den här interpellationen.

Jag tror inte att enskilda statsråd och generaldirektörer, efter de avslöjanden som kom i mellandagarna, har varit superstora smittspridare. Det är inte därför jag har ställt den här interpellationen, utan jag har ställt den därför att jag tror att avslöjandena väldigt mycket skadade förtroendet för den strategi som vi har valt med ett individuellt ansvarstagande, förnuft och ett gemensamt bekämpande av pandemin. Det fick liksom ett avbräck.

Jag blev själv väldigt berörd när jag hörde statsministerns tal till nationen. Det kändes verkligen som att han talade till mig. Det var ett dramatiskt, allvarsamt tal, men det var också ett ärligt tal - trodde jag då. Jag tänkte att det här var ju riktigt bra. Nu ska vi tillsammans verkligen följa de här rekommendationerna och anmodandena. Vi ska verkligen tillsammans bekämpa pandemin.

Alla svenska medborgare fick även ett sms från MSB. Där påpekades vikten av att försöka ställa in onödiga resor och att om man reste skulle man göra det isolerat och inte träffa några nya människor.

Ett tag därefter uppdagades att generaldirektören på MSB bara timmar efter packade väskorna och åkte till Las Palmas för tredje gången under hösten. Det uppdagades även att statsministern vid hela tre tillfällen var ute och rumlade runt i julhandeln och gjorde precis det som han hade sagt att vi inte skulle göra. Det statsministern hade sagt var ju: Ställ in, boka av eller skjut upp alla saker som du skulle vilja göra men som inte är nödvändiga. Att handla klockor, rakapparat och julklappar var ju verkligen någonting som vi alla hade fått höra att vi skulle undvika.

Jag tror att vi alla är överens om att vi vill ha kvar vår strategi, som bygger på individuellt ansvarstagande och en gemensam uppfattning om vad som är rätt och fel, så att vi tillsammans kan bekämpa pandemin. Hur ska ni göra för att återfå förtroendet hos befolkningen? Jag tror att det är väldigt skadat. Jag hoppas att ni har någon form av plan för detta.

Fru talman! Låt mig gärna säga att strategin inte går ut på att människor bara frivilligt ska sköta sig. Det är inte den strategi som vi har valt, utan den handlar just om en kombination, precis som jag skrev i mitt skriftliga svar på interpellationen. Det finns delar där vi reglerar och där vi förbjuder, men det finns naturligtvis också områden där lagstiftningen inte når in.

Jag tror nog att Mikael Strandman kan vara överens med mig när det till exempel handlar om privata sammankomster och hur man ska kontrollera hur många man har i sitt eget hem. Det är en fråga om samvete och moral, men det är förstås också en fråga om att man ska ha kunskap, att man ska förstå hur viruset sprids och att man ska avhålla sig från det.

Den andra delen handlar om arbetsplatser, där vi också vet att risken för smittspridning är stor. Det är skälet till att så många ombeds att arbeta hemma och skälet till att de offentliga aktörerna, myndigheterna, ska gå före och visa på det goda exemplet. Det är väldigt viktigt att få beskriva strategin på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att Mikael Strandman kunde hålla sig för god för att beskriva det som att statsministern rumlade runt i julhandeln. Men jag tycker att tonen ändå var väldigt resonerande. Jag tror att det är viktigt, för det är inte så att en strategi är fastslagen och inte går att ändra. En strategi är ju ett förhållningssätt, någonting att hålla sig i.

Precis som Mikael Strandman sa inledningsvis är det bra om man slipper all den där kontrollen och ordningsmakten. Jag tror verkligen inte att det är det som vi ska ha den svenska ordningsmakten till, och även om det vore så skulle faktiskt uppdraget vara dem helt övermäktigt. Det går på något sätt inte bara ut över ordningsmakten, utan successivt hamnar vi då i ett läge i samhället där vi ska övervaka varandra, ta bilder på varandra och anmäla varandra. Jag tycker att det skulle kännas väldigt olyckligt om det var där vi hamnade.

Om Mikael Strandman vill hänga upp hela elva månaders pandemihantering, strategi och agerande på det som uppdagades under juletiden, som jag tror att alla de som har blivit omnämnda har kommenterat, tycker jag nog ändå att man får ha lite proportioner, Mikael Strandman, när man talar om att förändra strategier.

Vi hade en utveckling under jul- och nyårshelgerna som jag tycker att hela svenska folket och alla verksamheter ska ta åt sig av. Jag hoppas verkligen att det är vårt gemensamma beteende som har gjort att vi nu förhoppningsvis har en lite mer positiv utveckling. Men om vi släpper på det och tänker att nu är det fritt fram, att jag kan strunta i de där restriktionerna som ingen kommer att se om jag bryter mot, är risken stor att vi kan få en ny uppgång. Där ska vi absolut inte hamna.

Bilden är inte att vi har fått en situation där människor inte känner förtroende för den svenska strategin. Men vi har ett läge i Sverige, liksom i övriga Europa, som man i andra länder kallar för pandemic fatigue - att man faktiskt är ganska trött på pandemin. Det är det som vi kämpar mot nu. De åtgärder vi behöver vidta kanske behöver se annorlunda ut, inte bara utifrån vad vi vet om viruset och vad som händer i vår omvärld utan också utifrån vad människor behöver för att orka upprätthålla ett beteende som gör att vi får rätt effekter.

Jag vill avsluta detta inlägg med att säga att det är viktigt att målsättningen är att vi ska få effekter i samhället av mindre rörelser, mindre trängsel, färre sociala kontakter och uppmaningar att i huvudsak umgås och ha nära fysisk kontakt med dem i det egna hushållet. Det är väldigt avgörande och kommer att vara det under lång tid framöver.

Fru talman! Tack, ministern, för dina svar!

Jag tycker absolut inte att vi ska uppehålla oss vid det som har varit, utan jag tycker att vi ska se fram emot det som komma skall och hur vi ska göra.

Strategin bygger ju både på det individuella ansvarstagandet och den gemensamma rättsuppfattningen att vi tillsammans ska bekämpa pandemin. Sedan har vi naturligtvis också lagstiftning för att "pointa" ut vissa viktiga saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det framkom under mellandagarna även att finansministern hade varit uppe i Sälen och tagits på bar gärning i en skiduthyrningsaffär och att Morgon Johansson varit på mellandagsrea. Allt det som regeringen och framför allt statsministern hade uppmanat oss att inte göra åtlydde ni inte själva. Jag tror inte att någon av dem skulle vara en superspridare som har startat någon smittspridning. Det är teoretiskt möjligt. Men det var inte därför jag ställde min interpellation, utan jag ställde den därför att det är så pass viktigt att ni som leder landet och även cheferna för myndigheterna föregår med gott exempel och att befolkningen har förtroende för er.

Det var verkligen en tyst överenskommelse att det här gjorde ni bra och att vi ska följa det. Sedan kom det här avslöjandet. Vad ni än säger är jag övertygad om att det blev en förtroendekris. Jag har inte bara läst vad skribenter från vänster till höger skriver på ledarsidorna, utan det är även vad jag hör bland folk.

Jag ska citera vad Lena Mellin skriver i Aftonbladet: "Men med vilken tyngd kommer nya kärva budskap att tas emot av medborgarna? I värsta fall med ett hånskratt. I bästa fall bara med väsentligt lägre trovärdighet än före julhandeln och Kanarieresorna. Jag känner mig själv lite rebellisk, faktiskt." Det ligger ju lite i det här.

Jag tror att om vi ska återfå förtroendet för och kunna hålla fast vid den fina strategi som vi har med ett individuellt ansvarstagande och att vi tillsammans bekämpar pandemin måste det till någon form av ursäkt från regeringen, att man ber folket om att få förtroende än en gång och säger: Ja, det vi gjorde var förkastligt. Det var jättefel. Vi förstår att vi som företrädare för landet har ett speciellt ansvar. Om inte vi följer rekommendationerna kan vi inte heller begära att någon annan gör det. Därför lägger vi alla kort på bordet nu. Vi framför verkligen ursäkten från hjärtat. Vi har en handlingsplan, och vi kommer att återupprätta förtroendet för MSB. Vi lovar er att det här inte kommer att ske igen. Vi kommer tillsammans med er allesammans i landet att bekämpa pandemin.

Jag tror att det vore det bästa, så att vi kan få en nystart och få det effektiva verktyg som det faktiskt är att ha hela folket med oss. Då kan vi tillsammans bekämpa pandemin.

Fru talman! Givet den interpellation som är inskickad förstår jag att Mikael Strandman har en helt annan agenda. Han förväntar sig i inlägg efter inlägg att jag ska kommentera enskilda statsråd eller kommentera oppositionsföreträdare som sitter i Spanien och kommenterar andra politiker som de tycker borde bete sig bättre. Jag tror att många säkert kan fundera över hur man har orkat i tio månader och om man har följt alla rekommendationer och restriktioner.

Om Mikael Strandman hade velat hade han kunnat lyssna till hur statsministern i ett flertal intervjuer har beskrivit att han förstår att det var oförsiktigt och att han kanske hade kunnat göra det på ett annat sätt. Men det är också viktigt att beskriva.

Det handlar inte bara om att följa rekommendationerna om att inte bidra till trängsel, utan man ska kunna förvänta sig att statsråd, företrädare och högt uppsatta föregår med gott exempel och gör mycket mer än så.

Om frågan ändå gäller det som står i interpellationen "om den svenska coronastrategin, som hittills byggt till stor del på individuellt ansvarstagande, kommer att gå i en annan, mer bestämmande inriktning i och med de utökade befogenheter den nya covid-19-lagen förväntas ge" är mitt svar att vi inte har för avsikt att komma med en annan strategi. Jag hörde också Mikael Strandman säga att vi har en fin strategi - jag tror att det var det ordet som användes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I valet 2022 kommer alla partier i den här kammaren, gissar jag, att begära nya mandat från väljarna med förhoppning om att få leda landet.

Jag har inget annat svar att ge när det gäller strategin än det som jag redan har gett: Det är en kombination av att följa rekommendationer och av det som man kan kalla frivillighet. Men jag tycker att det är fel ord att använda i fråga om rekommendationer från myndigheter. Dem förväntas vi följa. Regler för till exempel bullernivåer är också någonting som vi förväntas följa. Det kan i annat fall följas upp, och leda till ännu skarpare regler.

I våras fanns det åtgärder. De gav mycket bra effekt, lika bra effekt som åtgärder i många andra länder. Det var en otroligt tuff situation i början av pandemin när det gällde att försöka hejda den, med så lite kunskap om viruset som vi då hade. Vi hade en lång sommar och en tidig höst där vi under kanske längre tid än många andra länder slapp smittspridning. Det gjorde eventuellt också att många kände: Det här har vi kanske nästan blivit av med. Är det möjligt?

Det var naturligtvis inte på det sättet. Precis som andra länder drabbas vi återigen och får vidta nya åtgärder. Så sent som i dag har jag tillsammans med statsministern, Folkhälsomyndighetens generaldirektör och ytterligare tre statsråd givit de besked som gäller för två veckor till. Vi är också tydliga med att även om vaccinationerna går bra, är igång och rullar ut över Sverige, betyder det inte att vi kommer att kunna släppa på åtgärder. Under en längre tid framöver kommer vi att behöva en stor acceptans och förståelse för det som görs och som var och en behöver göra.

Fru talman! Tack, ministern, för dina svar!

Ministern får inte tro att jag har en annan agenda. Jag vill faktiskt att vi ska ha kvar det här verktyget. Jag hade verkligen förtroende för statsministern när han höll sitt tal till nationen. Jag vill att vi kan ha det igen.

Ministern får ursäkta, men jag har inte sett några direkta ursäkter. Statsministern var med i en intervju och sa att det inte var något folk där när han handlade. Men förmodligen var det inte något folk där när han handlade eftersom de flesta följde statsministerns rekommendationer. Det handlar inte om på vilket sätt han individuellt gjorde det här utan om en större sak än så. Våra företrädare måste föregå med gott exempel.

I veckan kom en Demoskopundersökning i Aftonbladet. Den visade att mindre än en tredjedel har förtroende för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Det är oroväckande med så pass låga förtroendesiffror för den myndighet som folk ska vända sig till vid en katastrof i samhället, om det händer något mer.

Jag tror alltså att ni har en del att jobba på här. Jag tror att det på något sätt skulle behövas en omstart. Kanske skulle ni komma med en form av handlingsplan för hur ni ska återupprätta förtroendet för MSB efter det som har hänt. Jag tror inte att det räcker att ni har sparkat Dan Eliasson för femtielfte gången, och att allt sedan ska vara bra. Jag tror att folk kanske ändå inte hade särskilt stort förtroende för honom. Men de hade stort förtroende för statsministern. Därför tror jag att det krävs någonting mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för debatten!

Fru talman! Myndigheten MSB ligger inte under mig. Jag har därför inte för avsikt att ge några ingående svar när det gäller det. Men jag tror att det är ganska uppenbart att det med en ny generaldirektör förstås följer en avsikt att hantera situationer på ett lite annat sätt. Men den frågan får gärna ställas till dem som har det ansvaret.

Mikael Strandman, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, säger att han haft fullt förtroende för statsministern under den här pandemin. Men när statsministern hämtade ut reservdelen till sin klocka raserades det fullständigt, och Mikael Strandman kräver någon form av ursäkt.

Jag tycker att det är väldigt fint om det tidigare fanns fullt förtroende för statsministern. Att det så lätt raserades beklagar jag verkligen. Jag tror att Mikael Strandman skulle kunna titta på en del av de intervjuer som har gjorts där statsministern just förklarar, resonerar och beskriver på ett sätt som jag tycker är förtroendefullt. Jag vet inte om Mikael Strandman kommer att hålla med när han har tittat på dem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till rullstolsgarage när nu Högsta förvaltningsdomstolen har gjort en annan tolkning av lagens förarbeten än vad som var fallet när jag svarade på den skriftliga frågan. Lars Beckman har också frågat om jag ska ta initiativ till att ändra lagstiftning och när detta kan vara på plats och slutligen om jag för en dialog med SKR för att säkerställa en kortsiktig lösning på problemet.

Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet är att bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stärka stöden till personer med funktionsnedsättning, vad gäller både personlig assistans och bilstöd.

Lagen om bostadsanpassningsbidrag har till syfte att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bostadsanpassningsbidrag lämnas för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till en bostad.

Hälso- och sjukvårdshuvudmännen ska erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. I det aktuella fallet har sjukvårdshuvudmannen bedömt att den enskilde har behov av en elrullstol. Den typ av förvaring som har bedömts vara lämplig för att skydda hjälpmedlet mot väder och vind bedömdes dock av domstolen inte vara en sådan anpassning som bostadsanpassningsbidrag kan utgå för. Det är olyckligt om konsekvensen blir att den enskilde inte kan ta emot det hjälpmedel som han eller hon har behov av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer att undersöka frågan närmare, hur behov av rullstolsgarage kan tillgodoses. Dialog med Sveriges Kommuner och Regioner kan vara en bra början. Det är angeläget att det inte finns juridiska hinder som försvårar för personer att ta emot hjälpmedel.

Jag utgår också från att kommuner och regioner ser över vilka möjligheter som finns inom ramen för annan lagstiftning att stödja enskilda som har behov av hjälpmedel så att de också får förutsättningar för att ta emot dem.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Den som har en funktionsvariation och behöver samhällets stöd har haft en svår och tuff tid sedan 2014. Tusentals personer har förlorat sin personliga assistans enligt LSS, och ytterligare tusentals kommer att förlora sin personliga assistans, enligt regeringens egen budget. Den som behöver få sin bil handikappanpassad har också fått se kraftiga försämringar.

Nu har det alltså kommit ny statistik om bostadsanpassning och bostadsanpassningsbidraget. Det har minskat kraftigt i Sverige, enligt Branschföreningen Svensk Bostadsanpassning. Efter den här interpellationsdebatten ska ministern få deras rapport Allt svårare att få bostadsanpassning - intention eller oavsiktlig konsekvens av den nya lagen?

Lagen förändrades 2018. Syftet var inte att på något sätt försämra, i alla fall inte som jag uppfattade det; frågan hanterades i mitt utskott. Idén var att förbättra eller förenkla lagstiftningen. Konsekvenserna har blivit dramatiska där ute. Jag kan ta några rubriker som exempel.

Sveriges Radio P4 skriver: "Pers eget hem blev hans fängelse". Det handlar om en man som sitter i rullstol och som inte får de anpassningar han behöver. Han kommer inte ut.

Det handlar vidare om Tommy som flyttade från Dalarna till Gävleborg. Han har en elrullstol, och i Dalarna hade han ett rullstolsgarage. Han behöver ett sådant, men får inget. Hans mobilitet försämras kraftigt.

Det handlar också om William i Gävle som nekas en dörröppnare. Där säger samhällsbyggnadsnämndens ordförande Daniel Olsson - partivän till statsrådet Lena Hallengren - att "lagstiftningen är väldigt tydlig med vad kommunen kan ge bidrag för, men också vad man inte kan ge bidrag till. Det här är en sak som man verkligen kan tycka att han borde få bidrag för, men ska han det så måste det till en lagändring."

Vi har hamnat i en absurd situation: En person har rätt till en permobil, som kan vara ett livsavgörande hjälpmedel, men samtidigt kan personen inte förvara sin permobil. Regionen säger då - naturligtvis med all rätt - att produkten är så värdefull att om man inte kan förvara den någonstans kan regionen inte ge den till personen i fråga.

De senaste 25 åren har man löst detta med ett rullstolsgarage. Det är en mobil, portabel historia som kostar runt 50 000 kronor för individen. Alla är överens om att dessa behövs. Men nu kom en dom den 23 december som säger att kommunerna har tolkat lagen rätt, det vill säga att man enligt gällande lag inte ska ge rullstolsgarage som hjälpmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det betyder att det finns väldigt många personer varav många äldre som har jobbat och betalat skatt hela sitt liv, men när de på livets äldre dagar behöver samhällets stöd får de helt plötsligt inte det. Om jag ska vara riktigt ärlig tror jag att individen struntar i vem som betalar rullstolsgaraget - om det är regionen eller kommunen. Men i 25 år har det betalats via bostadsanpassningsbidraget.

Därför kan jag tycka att statsrådet svar möjligen är något defensivt. I och med de allvarliga signaler som har kommit om att lagstiftningen inte fungerar hade jag önskat att statsrådet hade kommit hit till kammaren och sagt: Självklart ska vi mycket snabbt göra en översyn av lagstiftningen så att William, Tommy, Per och alla andra kan få leva det liv som intentionen är i statsrådets svar, nämligen att alla människor har rätt att leva samma liv som vi andra.

Fru talman! Det finns naturligtvis olika bilder av hur området har utvecklats. Jag vill gärna kommentera detta med assistans och bilstöd som egentligen inte var den fråga som interpellanten ställde, men den kom upp i hans anförande här.

Jag förstår inte varför Lars Beckman beskriver förändringar av bilstödet som en försämring. Tvärtom har vi försökt åtgärda försämringar som har uppstått tidigare. Den proposition som lades fram 2019/20 handlade om att öka ändamålsenligheten så att enskilda inte ska behöva köpa till exempel alltför stora bilar. Man ska också kunna öka möjligheten att anpassa bilen utifrån den enskildes behov. Detta är förbättringar som är inskrivna i den här lagstiftningen.

Sedan händer saker hela tiden, och det är därför vi står här nu och har gjort det tidigare. Vi skapar en lagstiftning och har vissa intentioner, men sedan dömer domstolen inte alltid därefter. Det är inte bara beklagligt utan också svårt att hantera. Det är ju en sak när man gör något medvetet så att det blir en försämring. Då kan man ändra tillbaka om det inte blev så bra. Men när man faktiskt inte har gjort det?

Det för mig in på det som handlar just om bostadsanpassningsbidraget. Det kan finnas en och annan som möjligen lyssnar på debatten som inte vet vad bostadsanpassningsbidrag är. Det är ett bidrag som har funnits ända sedan 60-talet. Det är alltså inget nytt bidrag som någon har lagt fram och konstruerat dåligt, utan det har funnits under lång tid. Det finns till för att man ska kunna anpassa bostaden. Syftet är att den enskilde ska kunna äga den anpassning som är gjord.

Senare har en lagändring gjorts, vilken Lars Beckman tog upp. Han beskrev den inte som att den hade försämrat något, utan man ville kodifiera praxis. Det var meningen att kommunen helt enkelt skulle kunna göra hela åtgärden så att man inte bara fick ett kontantbidrag. Man skulle också kunna få en begagnad åtgärd eller anpassning, och det är väl inte oklokt att man ska ha möjlighet till återanvändning.

Det behöver heller inte vara en bostadsanpassning bara för den som äger själva bostaden. Man bor kanske med någon annan och äger inte själv bostaden. Bidraget ska gå till den som har behovet. Möjligheten ska också finnas för en fastighetsägare att överta rätten till anpassning, till exempel när det finns flera i samma hus som kan dra nytta av samma anpassning. Det är naturligtvis en bra idé i så fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men sedan kom den dom som Lars Beckman hänvisar till, och den kom den 23 december. Får jag kalla det väldigt nyligen? Den är inte riktigt färdiganalyserad.

Det viktiga är att kommunerna har haft ansvar för bostadsanpassningsbidraget sedan 60-talet. Ingenting har gjorts i lagen som säger att de inte längre ska ta detta ansvar. Därför tycker jag att Lars Beckmans idé om en dialog med Sveriges Kommuner och Regioner är god. Det är inte givet att omedelbart säga att vi enkelt kan lösa något som har varit ett kommunalt ansvar för att se till att en anpassning som riktar sig till den enskilde sker - det finns för övrigt även andra bostadsanpassningar.

Det vore väl alldeles utmärkt om kommunerna kan se om det finns andra delar av våra regelverk där detta kan tillgodoses. De kan kanske se vilka slags förändringar som behöver göras för att detta ska klarläggas.

Lars Beckman och jag är inte alls oöverens om att den som behöver ett hjälpmedel ska få detta. Men det gäller också nästa ände. Annars blir det ett moment 22. Man får hjälpmedlet, men man får inte hjälp att förvara det. Jag håller med om att det här är orimligt på alla sätt och vis. Men jag kunde inte komma hit i dag och ha med mig en lösning eller en färdig utredning om detta.

Jag tror att en dialog med SKR är väldigt viktig i detta sammanhang. Det här ligger på det kommunala bordet. Jag tycker inte att man har rätt att helt enkelt bara säga: Nu behöver vi inte göra det där längre. Det är tvärtom jätteviktigt att ta sig an detta nu.

Fru talman! Vi är helt överens om att bostadsanpassningsbidraget har funnits länge och är en del av det svenska generella välfärdssystemet. För många personer är det direkt livsavgörande. Det kan vara livsavgörande för att man till exempel ska kunna bo kvar hemma. De tre exempel som jag räknade upp, bland annat med Per som inte kan ta sig ut ur sitt hus, ter sig närmast som en förnedring.

Fru talman! Verkligheten är att de kommunala anslagen för bostadsanpassning har minskat sedan 2015 med ungefär 25 procent, alltså en fjärdedel. I många kommuner är det en dramatisk nedgång, och efter den nya lagstiftningen från 2018 har det skett en dramatiskt dramatisk nedgång. Precis som jag och statsrådet är överens om fanns det ur i alla fall Moderaternas perspektiv ingen ambition alls att dra ned på eller försämra bostadsanpassningsbidraget.

Nu ser vi dock konsekvenserna av det när till exempel partivänner till statsrådet i Gävle säger: Nej, vi tänker inte bevilja den här bostadsanpassningen, för det tillåter inte lagen. När samhällsbyggnadsnämndens ordförande säger att det krävs en lagändring är det naturligtvis en signal till mig som riksdagsledamot att tillsammans med mina partivänner ta ett utskottsinitiativ, om regeringen inte agerar. Det är också en signal till regeringen att agera.

I detta finns en stor jämställdhetsfråga. Det handlar om vilka som får rullstolsgarage, som interpellationen egentligen handlar om. Ofta är det de som bor i flerbostadshus och i lägenhet. För den som bor i egen fastighet är det sannolikt lättare att förvara permobilen, som det handlar om. Den kan också få en fast utbyggnad av fastigheten till en väsentligt högre kostnad än vad ett rullstolsgarage kostar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men den som bor i lägenhet, fru talman, har inte samma möjlighet. Om man bor i en tvåa i ett område i till exempel Timrå kan man inte förvara permobilen någonstans. Man får inte ställa den i trapphuset. Av säkerhetsskäl är det strikt förbjudet. MSB, räddningstjänsten och Boverket säger alla att det är helt otillständigt; man får inte göra det. Det finns tyvärr dock kommunala bostadsbolag som ser mellan fingrarna med det här, men man får alltså inte göra det.

Vi har hamnat i en situation där en äldre person som behöver en permobil och har rätt att få en sådan utskriven inte kan ta emot den för att det inte finns någonstans att förvara den. Detta är en fråga som är här och nu. För mannen i Hofors som de närmaste dagarna kommer att få sin permobil fråntagen på grund av att han inte kan förvara den någonstans är det en fråga om här och nu. Det är inte en fråga där man kan säga: Vi vill se det så småningom.

Jag kan förstå att statsrådet har haft julledigt och naturligtvis inte har agerat på en dom som kom den 23 december, särskilt inte då statsrådet den 16 december trodde att lagen medgav att man skulle få rullstolsgarage. Det framgick av det skriftliga svaret till mig att förarbetena tillät det. Men här har alltså Högsta förvaltningsdomstolen tolkat lagen på så vis att kommunerna tyvärr har tolkat lagen rätt, om jag får uttrycka det så.

Det spelar ju ingen roll vad jag och statsrådet står här och tycker, utan det som gäller är naturligtvis vad lagen säger. Nu har den högsta instansen tyvärr konstaterat att de kommuner som nekar svårt sjuka människor runt om i landet att få en bostadsanpassning eller ett rullstolsgarage har tolkat lagen rätt. Då krävs det ett mycket snabbt initiativ från regeringen. Lagstiftningen i sig finns ju. Jag tror att smärre korrigeringar i lagstiftningen kommer att lösa frågan.

Jag skulle vilja fråga statsrådet: Avser statsrådet att vidta åtgärder för att väldigt snabbt se över lagstiftningen och komma till riksdagen med en proposition?

Fru talman! Jag tror inte att Lars Beckman ska överdriva min julledighet.

Detta är absolut en jämlikhetsfråga; det slår mig omedelbart när jag tar del av domen och Lars Beckmans interpellation. Problemet uppstår inte för den som redan har ett garage vid sidan av villan. Det inser vi båda två.

Jag tycker dock inte att Lars Beckman ska göra det här till för mycket av en partipolitisk fråga, när vi står här och är rätt överens. Men det är möjligt att socialdemokratiska kommunpolitiker kan räkna med Lars Beckmans stöd i alla lägen. Det är väl ett bra besked här och nu.

Jag tror inte att jag kan prata i tre minuter och 15 sekunder till - min återstående talartid i detta inlägg - om någonting som vi faktiskt är överens om. Men jag tror inte att Lars Beckman har helt rätt i att det bara skulle vara fråga om smärre korrigeringar som omedelbart kan komma tillbaka till riksdagen i en proposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det står i mitt svar att detta är någonting som vi måste titta vidare på. Det här är en väldigt olycklig situation. Men det faller på kommuner och regioner att se till att man inte bara beviljar ett hjälpmedel utan förstås också beviljar ett hjälpmedel som kan användas.

Jag vet inte vad vi ska använda för uttryck - moment 22 är det i alla fall alldeles självklart att det är. Så kan vi inte ha det. Det är därför jag i mitt interpellationssvar sa att dialogen med SKR känns väldigt angelägen. Vi måste se vad vi har för vägar fram. Frågan är om det behövs lagstiftningsändringar och smärre korrigeringar för att uppnå något väldigt specifikt. Det är ju inte så att bostadsanpassningslagen bara räknar upp en massa saker och att vi sedan gör ett tillägg gällande någonting som i dag saknas. Det är inte riktigt så den är konstruerad.

Vi behöver titta på detta. Jag tror att SKR är första instans. Det är väldigt viktigt. Jag tror också att det är bra att staten inte alltid tar över det som kommunen inte kan lösa utan gör ett försök att se till att kommunen löser det som så uppenbart är dess uppdrag. Jag har svårt att tro att de skulle svara nej på frågan om det borde åligga dem. Frågan är vad de har för andra regelverk och möjligheter. Det är inte heller så att de har blivit fråntagna några ekonomiska resurser, så att de inte har råd att betala det här. Det finns inga sådana ursäkter.

Vi behöver helt enkelt titta närmare på frågan. Jag har för avsikt att göra det tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner.

Fru talman! Det är alldeles utmärkt att vi är helt överens. Och statsrådet har hela departementets befogenheter. Statsrådet har hela makten i frågan och initiativrätten i frågan. Då är det bara att agera.

William säger till P4 Gävleborg: "De diskriminerar min rätt till att starta ett eget liv." Det är verklighet. Varje dag när William kommer hem med sina matkassar och inte kan öppna dörren själv kommer det att vara en väntan på att statsrådet agerar. För varje person som fått sin ansökan om bostadsanpassning i form av rullstolsgarage avslagen är det just i dag i denna sekund en väntan på statsrådet. För varje äldre som sitter kvar i sin lägenhet och inte kan få en permobil utskriven på grund av att regeringen inte agerar kommer det att vara en lång väntan på statsrådet.

Det handlar om människovärdighet. Det handlar om mobilitet. Det handlar om att visa respekt för dessa människor, som har rätt att leva samma liv som vi andra.

Jag skulle gärna vilja fråga statsrådet: När kan vi, med den information som statsrådet har just nu, förvänta oss att William kan få en dörröppnare installerad, så att han kan leva ett liv? När kommer den äldre kvinnan i Timrå att kunna få sitt rullstolsgarage, som gör att hon inte behöver sitta fången i sin lilla tvåa? Vad har statsrådet för tidsplan? När kommer det att hända någonting som gör skillnad för alla de människor med funktionsvariationer som behöver samhällets stöd och hjälp?

Tack för en bra debatt!

Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Lars Beckman för samtalet, debatten, diskussionen. Jag tycker att det är väldigt konstruktivt av honom att uppmärksamma frågan och lyfta fram den på det här sättet i kammaren.

Jag hoppas att Lars Beckman också har förståelse för att lagstiftningen gällande bostadsanpassningsbidraget inte ändras i en handvändning. Men detta är en fråga som mycket tydligt åligger kommunerna. Att man skulle skylla på lagstiftningen och inte kunna hitta andra möjligheter vill jag inte riktigt tro. Om det bara är så att vi ska invänta lagstiftning tar det tid, även om Socialdepartementets tjänstemän, som arbetar mycket hårt, inte bara med pandemin utan även med allting annat, skulle kunna ta sig an också detta. Riktigt så enkelt är det inte att bara ändra i en lagstiftning när man har en specifik del som man skulle vilja få tillgodosedd.

Dialogen måste nu föras med Sveriges Kommuner och Regioner. Det är där ansvaret ligger för att utfärda hjälpmedel och se till att man inte delar ut ett hjälpmedel till någon som inte kan ta emot det.

Jag hoppas att inte frågan också handlade om när någon ska få en dörröppnare installerad. Så har inte jag upplevt frågan, utan jag uppfattade att Lars Beckman nämnde det som ett exempel.

Det här är en väldigt specifik fråga, och vi ska försöka hantera den. Men jag tror att det görs bäst tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.