Arbetsplenum - 2020-02-19

Fru talman! I detta betänkande behandlas Riksrevisionens ledningsstruktur. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, som innebär ett avslag på förslaget till ny ledningsstruktur.

Fru talman! Riksrevisionen har uppdraget att granska all verksamhet som bedrivs av staten. Den har ett unikt uppdrag som självständig myndighet under riksdagen och har ett grundlagsskyddat oberoende när det gäller vad som ska granskas och hur granskningen ska göras. Med tanke på uppdraget har Riksrevisionen en särställning jämfört med andra myndigheter i Sverige.

De rapporter som släpps efter en granskning får ofta stor medial uppmärksamhet, senast i går när Riksrevisionens granskningsrapport om RUT-avdraget kom. Dessa rapporter bidrar till att stärka den demokratiska insynen i statens verksamhet och gör det möjligt för riksdagen att utkräva ansvar.

Uppdraget som riksrevisor är därför ett av de viktigaste uppdragen man kan ha i och med att man får en nästan obegränsad möjlighet till insyn i offentlig verksamhet. Kraven som ställs på en riksrevisor är därför höga, och en vald riksrevisor måste ha en stor integritet och samtidigt ett högt anseende inom förvaltning och hos politiska företrädare.

I dag leds Riksrevisionen av tre riksrevisorer där en har det administrativa ansvaret. En av tjänsterna är vakant eftersom riksdagsdirektören hade den tjänsten. I förslaget till ny ledningsstruktur föreslås att riksdagen framöver ska välja enbart en riksrevisor som myndighetschef samt att riksdagen ska välja en riksrevisionsdirektör. Ett av argumenten för denna lösning är att Riksrevisionen är i behov av en tydligare myndighetschef.

Fru talman! Vi instämmer i att det är viktigt att Riksrevisionen har en tydlig myndighetschef internt och externt. Men vi anser att det finns flera goda skäl för att man även fortsättningsvis ska ha mer än en riksrevisor som självständigt och oberoende kan besluta om och vad som ska granskas och som är ansvarig för granskningen av staten.

I det nya förslaget med en riksrevisor riskerar kompetensen att bli både smalare och svagare. Med enbart en riksrevisor ökar risken att myndigheten kan uppfattas som politiskt färgad på ett sätt som kan undergräva förtroendet för Riksrevisionens granskningar. Bara misstanken om att en riksrevisors oberoende ställning och självständighet kan undergrävas tycker vi är allvarligt. Detta skulle i förlängningen kunna rubba allmänhetens förtroende för Riksrevisionen på ett sätt som vore olyckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens ledningsstruktur

Vänsterpartiet anser i stället, precis som Kammarrätten i Stockholm gör i sitt remissvar, att en ledningsstruktur med en chefsriksrevisor som är myndighetschef och flera riksrevisorer, liknande Justitieombudsmannens organisation, vore en bättre struktur.

Fru talman! Riksdagsstyrelsen föreslår även att riksdagen ska välja en ställföreträdande riksrevisor med titeln riksrevisionsdirektör. Riksrevisionsdirektören ska kunna ha hand den administrativa ledningen av myndigheten men även vid behov få ha hand om, avgöra och ansvara för riksrevisionsärenden. Om riksrevisorn anser sig jävig ska riksrevisionsdirektören också kunna inleda en granskning.

Vi anser att relationen mellan riksrevisorn och den föreslagna riksrevisionsdirektören i förslaget är problematisk, bland annat eftersom riksrevisionsdirektören föreslås kunna väljas om medan detta inte gäller för riksrevisorn.

Det innebär att riksrevisionsdirektören riskerar att få för mycket makt i förhållande till riksrevisorn. Det finns en risk att riksrevisionsdirektören kan uppfattas som den verkliga myndighetschefen. Riksrevisorn kommer i vissa avseenden att vara underordnad riksrevisionsdirektören och i andra avseenden ha en mycket stark ställning gentemot denna.

När det gäller riksrevisorn har en möjlighet till omval uteslutits. Man har ansett att det skulle kunna innebära en risk för att riksrevisorns självständighet försvagas eller framstår som försvagad. Bara misstanken att en riksrevisor, för att kunna stärka sina möjligheter till omval, skulle avstå från att dra obekväma slutsatser eller lämna rekommendationer, skulle kunna rubba förtroendet för Riksrevisionen. Att samma resonemang inte gäller för den föreslagna riksrevisionsdirektören, som ändå ges en så stark ställning i förslaget, tycker vi är anmärkningsvärt.

I sammanhanget vill jag påpeka att vi har stort förtroende för dagens riksrevision, dess medarbetare och riksrevisorer. Men ibland finns det ledamöter i KU som är kloka och brukar påpeka att man inte ska utgå från att det ska vara solsken jämt. Man måste ha en robust struktur och beredskap som även fungerar i ett mer ostadigt väder.

Fru talman! För Riksrevisionen är oberoendet avgörande för ett fortsatt högt förtroende. Med en chefsriksrevisor och två riksrevisorer anser jag att Riksrevisionens självständighet i granskningsverksamheten hade bevarats på ett bättre sätt än i förslaget. De skulle då självständigt kunna besluta om vad som skulle granskas, hur granskningen ska bedrivas och vilka slutsatser som kan dras av granskningarna.

Fru talman! Sammantaget gör alla de nämnda tveksamheter kring ledningsstrukturen och riksrevisionsdirektörens roll att vi tyvärr inte kan stå bakom beslutet.

Fru talman! En väl fungerande riksrevision lägger grunden för tillit och tilltro till samhällets funktioner.

Riksrevisionens uppdrag är att granska vad statens pengar går till, hur de redovisas och hur effektivt de används. Genom att utföra oberoende revision stärks och levandegörs den folkliga insynen och förståelsen, och en god användning av de gemensamma resurserna främjas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens ledningsstruktur

Det förslag till ledningsstruktur som i dag läggs fram i konstitutionsutskottets betänkande KU6 innebär att den tidigare tredelade ledningen ersätts av en ordning med en riksrevisor.

Såväl riksrevisorn som en riksrevisionsdirektör kommer att utses direkt av riksdagen. Tydligheten betonas. Riksrevisionens inre arbete ska på så vis ytterligare stärkas och förbättras. Utgångspunkten med detta är glasklar: En myndighet som mår väl är också en garant för ett gott arbete. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Det har sedan Riksrevisionen i sin nuvarande form infördes diskuterats för- och nackdelar med att ha tre självständigt arbetande och oberoende riksrevisorer. Det var i december 2018 som en parlamentarisk kommitté sammankallades på riksdagsstyrelsens uppdrag för att utreda ledningsstrukturen i Riksrevisionen.

I likhet med en del ledamöter i KU, som finns här i salen, ingick jag själv i denna utredning. Uppdraget var att förutsättningslöst utreda Riksrevisionens ledningsstruktur utan begränsning till tidigare förslag eller någon angiven numerär och att lägga fram ett förslag till ledningsstruktur för Riksrevisionen med förslag till författningsreglering som är nödvändig för att genomföra det hela. Det är detta som ligger till grund för betänkandet.

Jag har noterat Vänsterpartiets avvikande mening, som Jessica Wetterling också framförde här, och jag kan till viss del förstå de argument som framförs utifrån reservationerna. De var också föremål för diskussion i utredningen, men vid en sammanvägning av för- och nackdelar i frågan ser jag flest fördelar med det liggande förslaget.

Den tredelade ledningsstruktur som tidigare var föreskriven innebär, vad jag kan se, en risk för inre spänningar i organisationen. Det visade sig inte minst 2016, då tre riksrevisorer plötsligt blev en enda efter plötsliga avgångar, sjukdomstillstånd och annat som skapade en ytterst oklar och svår situation. Det har också varit täta byten av riksrevisorer sedan myndigheten skapades.

Det underlag som nu har tagits fram visar att myndigheten fungerar väl för närvarande men att organisationsformen rymmer risker som medför att myndigheten inte är tillförsäkrad en stabil funktion på längre sikt. En tydlig myndighetschef är ett sätt att stärka Riksrevisionens möjligheter att arbeta såväl internt som i utåtriktad kommunikation. Ordningen med en enda av riksdagen vald riksrevisor som ska vara chef för myndigheten och ansvarig inför riksdagen för den granskning av statlig verksamhet som ska ske enligt regeringsformen är den modell som vi lyfter fram.

Därtill ska det finnas en riksrevisionsdirektör, som också väljs till uppdraget av riksdagen. Denna ska vara riksrevisorns ställföreträdare och ska under riksrevisorn kunna ha hand om den dagliga administrativa ledningen av myndigheten. Riksrevisionsdirektören ska också vid behov kunna ta hand om och avgöra revisionsärenden och svara för dem inför riksdagen.

I frågan om den revisionella självständigheten såväl som villkoren för uppdraget blir befattningshavarens ställning likvärdig med riksrevisorns. Riksrevisionsdirektörens mandatperiod ska vara sju år, och den ska sammanfalla med riksrevisorns. Hinder mot omval ska inte gälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens ledningsstruktur

Fru talman! Som nämndes är oberoendet avgörande för en fortsatt hög trovärdighet för Riksrevisionen. Rekryteringsprocessen av riksrevisor ska vara fri från partipolitiska överväganden. En stark och väl fungerande förankring i riksdagen är också en viktig förutsättning. Den direkta kopplingen till riksdagen säkras genom riksdagens råd för Riksrevisionen. Detta råd är tillsatt sedan en tid tillbaka, och det sker av dess ordförande återkommande rapportering till KU från varje sammanträde som avhålls i rådet.

Ledorden i Riksrevisionens verksamhet är öppenhet, oberoende och professionalism. Utifrån dessa på sätt och vis självklara men för tilltro och trygghet avgörande begrepp kommer det nya ledarskapet att formas och fortsätta utvecklas.

(Applåder)

Fru talman! En stark och oberoende granskning av regeringen och dess myndigheter är ett viktigt fundament i vår demokrati.

Riksrevisionen har med sitt grundlagsskyddade oberoende, med sina granskningsrapporter till riksdagen och med de uppdrag som ger dem i princip obegränsad möjlighet till insyn i offentlig förvaltning en helt unik och central roll för riksdagens kontrollmakt och därför också för vår möjlighet att utkräva ansvar. Det handlar också om allmänhetens insyn i det stora hela.

Kraven på både riksrevisor och på revisionen som myndighet är givetvis därför höga, och ansvaret är mycket stort. Att revisionen har en ledningsstruktur som fungerar väl, är effektiv och bidrar till att underlätta detta viktiga arbete är såklart avgörande för att Riksrevisionens resultat ska bli fullgott. Förutsättningarna att bedriva en god och oberoende riksrevision behöver vara så bra, stabila och tydliga som det bara går.

Ända sedan inrättandet av Riksrevisionen har frågan om ledningsstrukturen återkommande kommit upp för diskussion och utredning. Flera ändringar har gjorts sedan dess inom den befintliga ledningsstrukturen med det tredelade ledarskapet.

Efter 2008 års utredning gjorde man exempelvis en ansats att förändra de uppgiftsbeskrivningar som var och en av riksrevisorerna har för att på så sätt försöka minska de negativa konsekvenserna av det tredelade ledarskapet men ändå behålla de fördelar som jag tror att vi alla är överens om också finns.

De fördelar man har uttryckt har särskilt varit den breda kompetensen, det kollegiala utbytet och det ömsesidiga stödet. Men både 2008 och i 2018 års utredning kunde man konstatera att trots förändringarna och trots det arbete man har gjort har det visserligen blivit bättre, men nackdelarna med det tredelade ledarskapet väger fortfarande tyngre. Nackdelarna är alltså fler än de positiva fördelar som jag nämnde. Man har tyckt att det har varit svårt att komma överens, att man har haft en alltför svag beslutskompetens samt ett otydligt beslutsfattande och ansvarstagande. Myndigheten har också varit väldigt resurskrävande sett till både organisationen och den tid som behövs. Man har som sagt försökt att motverka detta på andra sätt inom befintlig ledningsstruktur. Det har haft viss effekt, men inte tillräckligt god.

Därför tycker vi från Moderaterna, och glädjande nog också en stor majoritet i riksdagens konstitutionsutskott, att förslaget och beslutet om endast en riksrevisor i stället för tre är väldigt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens ledningsstruktur

Vi föreslår också, som har nämnts, att det ska finnas en ställföreträdande riksrevisor som ska få titeln riksrevisionsdirektör. Denna ska primärt ta hand om den dagliga administrativa ledningen vid myndigheten samt vid behov kunna gå in och leda och ansvara för granskningsrapporter. Riksrevisionsdirektören ska självständigt kunna besluta i dessa rapporter men även självständigt inleda granskningsrapporter i de fall riksrevisorn skulle anse sig jävig. Det finns alltså en viktig kontrollfunktion och ett viktigt komplement i förslaget om att ha en ställföreträdande riksrevisor.

För att stilla eventuell och obefogad oro för att förslagen i grunden skulle ändra Riksrevisionens oberoende vill jag nämna att båda dessa roller och myndigheten som helhet lyder under riksdagen och såklart inte under den regering som de ju granskar.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Med anledning av betänkande KU6 Riksrevisionens ledningsstruktur samt mot bakgrund av den välgrundade utredning som har företagits för ändamålet önskar jag få dela några ord.

Då den nya föreslagna organisationen omfattar endast en riksrevisor i stället för den tidigare tredelade ledningsstrukturen är det viktigt att den nya organisationen förblir opolitisk samt opartisk.

Riksdagsstyrelsen har i den utredning som gjorts inför ändringen av ledningsstrukturen uttalat att en ensam riksrevisor inte kan besitta samma bredd av erfarenheter och insikter som tre likvärdiga personer har. Däremot finns det, som utredningen har presenterat, ett flertal möjligheter för en riksrevisor att möjliggöra en utvidgning av sitt beslutsunderlag.

Utöver förslaget att riksrevisorn ska vara skyldig att samråda med sina närmaste medarbetare har denna även andra till stöd. Ett exempel är riksdagens råd för Riksrevisionen, som består av ledamöter tillhörande konstitutionsutskottet och finansutskottet. Detta är givetvis positivt, då en viss säkerhet ges i att den riksrevisor som nu kommer att arbeta på egen hand samråder med annan kompetens på området.

Att det rör sig om flera ledamöter som riksrevisorn kommer att arbeta med är även det uppskattat, då det ökar chansen för ett fortsatt opolitiskt samt opartiskt arbete. Det ska särskilt betonas att det i dialogen med ledamöter inte får bli så att rådet ger instruktioner till riksrevisorn om vad som får granskas. Rådet får inte heller ge instruktioner gällande vad som inte får bli föremål för en granskning.

I det fall riksrevisorn förklarat sig jävig får riksrevisionsdirektören fatta beslut om att inleda en granskning. Även detta är någonting vi ser positivt på, då det minskar risken att just legitimiteten bakom en granskning kan ifrågasättas.

Jag vill därför å mina och partiets vägnar tacka ledamöterna samt övriga i Riksrevisionens utredning för ett bra arbete. Jag ställer mig härmed bakom utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i KU:s betänkande nr 6 om Riksrevisionens ledningsstruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens ledningsstruktur

Förslaget innebär att Riksrevisionen ges en ny ledningsstruktur som innebär att Riksrevisionen leds av en enda riksrevisor som är chef för myndigheten Riksrevisionen och ansvarar för dess verksamhet inför riksdagen. Vidare kommer riksdagen att välja en ställföreträdande riksrevisor med titeln riksrevisionsdirektör, som under riksrevisorn ska kunna ta hand om den dagliga administrativa ledningen av myndigheten.

För att kunna väljas som riksrevisionsdirektör gäller samma formella krav som för att kunna väljas som riksrevisor. Val av en riksrevisionsdirektör bereds av konstitutionsutskottet, och sådana val gäller för en mandatperiod om sju år med möjlighet till omval. Riksdagen får skilja en riksrevisionsdirektör från uppdraget endast om han eller hon inte längre uppfyller de formella kraven eller om han eller hon grovt har åsidosatt sina ålägganden.

Riksrevisionsdirektörens primära uppgift är att under riksrevisorn ha hand om den dagliga administrativa ledningen av myndigheten. Riksrevisorn bestämmer vilka uppgifter som ska utföras av riksrevisionsdirektören.

När det gäller Riksrevisionens grundlagsreglerade uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten ska riksrevisorn innan han eller hon beslutar att inleda en granskning samråda med riksrevisionsdirektören. Riksrevisorn får delegera till riksrevisionsdirektören att genomföra granskningsärenden, och i sådana fall beslutar riksrevisionsdirektören självständigt hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna av den.

Riksrevisionsdirektören ges tillgång till kontakter med riksdagen på samma sätt som riksrevisorn. På motsvarande sätt som gäller för riksrevisorn får riksrevisionsdirektören inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva verksamhet som kan påverka självständigheten i hans eller hennes ställning.

Riksrevisorn tillsätts, på samma sätt som riksrevisionsdirektören, opolitiskt och opartiskt av KU. Hela det arbete som har lett fram till dagens beslut förutsätter att KU lever upp till ansvaret att hantera detta opolitiskt.

Utskottet föreslår med stöd av initiativrätten enligt 9 kap. 16 § riksdagsordningen en följdändring i 1 § lagen (2019:109) om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter. Utskottet förordar, fru talman, att förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen ska beslutas enligt 8 kap. 17 § första stycket andra meningen regeringsformen. Enligt denna bestämmelse kan riksdagen anta huvudbestämmelser i riksdagsordningen genom endast ett beslut om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för beslutet.

Utskottet föreslår att ändringen ska träda i kraft den 1 april 2020.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)