Arbetsplenum - 2019-05-09

Fru talman! Jag står förstås bakom alla Moderaternas reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9 under punkt 4, som handlar om resurstilldelning.

Sverige är ett fantastiskt land, där utbildningen är kostnadsfri. Det finns många möjligheter att läsa de mest varierade utbildningar på Sveriges olika lärosäten. Det finns 15 statliga universitet, 16 statliga högskolor och 5 konstnärliga högskolor. Det finns även 14 enskilda utbildningsanordnare. I Sverige finns det 400 000 studenter på våra lärosäten och 75 500 anställda, alltså en ansenlig mängd studenter och personal. Det finns alltifrån kortare vidareutbildningsprogram till långa yrkesexamensprogram.

Regeringen skriver i forskningspropositionen för 2016 att ambitionen är att Sverige ska vara en av de allra främsta kunskapsnationerna i världen. Man påpekar vikten av att utbildningen har ett högt mått av det som är bra för forskning, högre utbildning och samhällsbyggnad och att vi ska stärka hela samhällsbygget med våra utbildningar. Det finns alltså höga förväntningar på våra utbildningar.

Fru talman! En mycket viktig fråga är resurstilldelningen. I april 2017 tillsattes Styr- och resursutredningen, som förkortas Strut. I februari 2019 överlämnades ett betänkande som nu är ute på remiss. I slutet av juni ska man komma tillbaka med remissvaren.

Från Moderaternas sida anser vi att högskolornas resurstilldelningssystem i högre grad ska premiera akademisk kvalitet och genomströmning med examen på högskolan och ha med kopplingen till etablering på arbetsmarknaden. Vi tycker också att resurstilldelningssystemet i större utsträckning ska utgå från kvalitet snarare än kvantitet.

Hur ser det då ut på våra olika lärosäten? När jag säger "lärosäten" menar jag både högskolor och universitet. Antalet studenter ökar. Genomströmningen ökar, men tyvärr är det väldigt många som hoppar av sina program. Under föregående läsår var det på de längre programmen tre fjärdedelar som blev kvar till kommande läsår. Det kan variera från 60 till 100 procent hur många som finns kvar på programmen. Lägst nivå är det på program som har tvåårig högskoleexamen, följt av ämneslärarprogrammet. Högst nivå, med upp till 96 procent som blir kvar, är det på psykoterapeutprogrammet och läkarprogrammet.

Fru talman! Man ser också att män hoppar av sin utbildning i större utsträckning än vad kvinnor gör, framför allt när de går på kvinnodominerade utbildningar som till exempel förskollärar- eller sjuksköterskeutbildning. Social bakgrund spelar däremot inte någon roll för benägenheten att hoppa av studierna.

Tyvärr kan man också se att examensfrekvensen är lite lägre på många program, eftersom studenter hoppar av under utbildningen eller inte blir färdiga med sin utbildning. Det är så lite som 22 procent som blir färdiga med tvååriga högskoleexamensprogram, vilket förstås är en skrämmande låg siffra. Vi hoppas att detta inte är en nedåtgående trend, men tyvärr ser man på flera utbildningar att det tar längre tid att bli färdig och att det är färre som examineras. Detta är förstås en trend som måste brytas, och det är givetvis bråttom att göra detta.

Styrning och ledning är viktigt. Vi vill att man ska renodla styrningen, så att vi kan satsa mer på själva högskoleutbildningen och forskningen och inte så mycket runt omkring, som det är just nu.

Vi vill även se en ökad samverkan mellan lärosätena. Man kan arbeta tillsammans när det gäller utbildningsutbud, dimensionering och utbildningsprogram och även beträffande forskningen. Flera lärosäten har sedan man gjorde en utredning för några år sedan gått ihop och skapat större universitets- eller högskoleprogram, men fler kan göra detta. Även om man inte går ihop är det viktigt att man kan samverka inom flera områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Vi vill också se en högre kvalitet. Det är viktigt att man ska kunna jämföra olika utbildningar. När man ska ansöka till en utbildning kan det vara bra att få se vad det finns för utbildning och till exempel hur många lärarledda timmar man har. Man vill kanske se en kvalitetsutvärdering. Man kanske vill se hur systematiskt arbetet är för att studenterna ska trivas på studieorten. Man vill också se om det är en bra inlärningsmiljö och om man har chans att etablera sig på arbetsmarknaden efter utbildningen. Detta är någonting som vi vill stärka.

Man har gjort en kartläggning för att se hur man kan få en breddad antagning. Bland dem som har en studiemotiverad miljö sedan tidigare, till exempel med föräldrar som är högskoleutbildade, är det 50 procent fler som läser på högskolan än bland dem som inte har detta. Kön, utländsk bakgrund, sexuell läggning och funktionsnedsättningar kan göra att man inte väljer att studera på högskola eller universitet. Flera universitet arbetar med detta. Till exempel jobbar Malmö universitet väldigt mycket med att rekrytera på grundskolans högstadium och även underlätta för studenter som har någon form av funktionsnedsättning för att de ska kunna delta i studier och fullfölja sina studier.

Detta måste öka. Moderaterna ser att det är någonting som måste påskyndas ganska mycket. Antalet studenter som har någon form av diagnos ökar. De ansöker till högskola och vill förstås komma igenom sin utbildning och få examen. Det är viktigt med både förebyggande arbete och hjälp på studieorter.

Jag tycker fortfarande att Sverige håller en väldigt hög klass på sina universitets- och högskoleutbildningar. Men vi måste skynda på med de här förbättringarna, som behöver ske. Annars blir vi snart omsprungna på både insidan och utsidan av alla andra internationella utbildningar.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 10 i betänkande UbU13.

En student, Connie Dickinson, fick 2018 tillbaka två tredjedelar av sin studieavgift för att hennes utbildning inte hållit måttet. Den hade rent av varit urusel. Hon gick på Mälardalens högskola.

Fru talman! Det är inte ofta jag blir upprörd. Jag är rätt luttrad nu för tiden. Men när jag hörde att Mälardalens högskola låg i pipen att uppgraderas till universitet blev jag upprörd. Är detta kriteriet på att uppgraderas till universitet - att hålla så låg kvalitet på kurserna att studenterna genom domstol får tillbaka sina studieavgifter? Det är i så fall en skandal och något vi kommer reservera oss emot om vi får chans till det.

En annan skrämmande tanke: Connie Dickinsons studiekamrater fick utbildningen betalad av staten. Självklart betalas då inga pengar tillbaka. Men deras utbildning var ju lika undermålig som Dickinsons. Skillnaden var bara att det var svenska skattebetalare som stod för kostnaden.

Låt mig vara tydlig. Jag vill att staten betalar för högre utbildning. Alla tjänar på det på lång sikt. Jag tycker att Sveriges system är överlägset många andra system vi har i västvärlden. Det ska jag vara tydlig med. Men då måste utbildningarna hålla betydligt högre kvalitet än den Dickinson och hennes studiekamrater fick.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

En bov i dramat Connie Dickinson är inriktningen kvantitet i stället för kvalitet inom högskoleväsendet, som föregående talare var inne lite på.

Nästan alla ska gå igenom teoretisk högskoleutbildning. Det ses som höjden av samhällelig utveckling. Samtidigt utbildar vi många studenter till arbetslöshet, i varje fall i fråga om vissa teoretiska högskoleutbildningar.

Det Connie Dickinson ville var att gå en fullgod utbildning som höll kvalitetsmåtten. Ja, hon rent av betalade för det. Men hon fick inte vad hon betalade för därför att det är viktigare att pressa in så många studenter som möjligt än att hålla fullgod kvalitet på utbildningarna. Det är en felaktig politik. Tror ni inte på det, fråga Connie Dickinson, som i dag heter Askenbäck i efternamn.

Samtidigt som vi pressar in studenter i de teoretiska högskoleutbildningarna skriker arbetsmarknaden efter yrkesutbildad arbetskraft. Vi borde alla hjälpas åt att uppgradera yrkesutbildningarna. Jag riktar mig främst till vänstersidan här. Det är inte fult eller mindre värt att gå en yrkesutbildning än att gå en teoretisk utbildning. Jag önskar att fler politiker och partier ville poängtera detta.

Vi måste också se över antagningssystemet för antagning till vissa utbildningar. Det är allom bekant att studenter har kommit in på lärarutbildningen med förfärande låga resultat på högskoleprovet. Vi hade precis en föredragning om det i utskottet. Vi måste ju åtgärda detta, i varje fall om Connie Dickinson och hennes medsystrar ska få gå fullvärdiga utbildningar i framtiden.

Relativt enkla åtgärder som vi förespråkar är att minska andelen studenter som kommer in via högskoleprovet på vissa utbildningar, som lärarutbildningen. Det är främst de som hoppar av lärarutbildningen. Man kan införa antagningsprov på de utbildningar där detta är relevant. Där tänker jag också på lärarutbildningen. De här åtgärderna måste vidtas enligt oss om vi ska få rätsida på kvaliteten.

Jämställdhet mellan könen, hur ser vi i SD på det? Låt mig vara mycket tydlig på den punkten. Den bästa för en tjänst, jobb eller professur ska ha tjänsten oavsett om det är en kvinna eller man. Vi är för meritokrati - jag har tränat på att säga det ordet. Det talas i princip om kvotering av kvinnor till professurer nu för tiden. Vi är emot alla former av kvotering. Jag tror att könsskillnaderna kommer jämna ut sig med tiden. Om Connie Dickinson och hennes medsystrar bara får en bra utbildning kommer de konkurrera med framgång på alla akademiska positioner. Redan i dag är kvinnor i övervikt på de flesta akademiska positioner.

Det vi vänder oss emot med kraft är den genusvetenskap som inte vilar på vetenskaplig grund och som nu påtvingas alla möjliga ämnen och kurser. Ingen här inne skulle ge Flat Earth Society en plats på våra lärosäten. Då ska, menar jag, inte dekonstruktivistiska teorier som påstår att det inte finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor heller ha någon plats på våra lärosäten. Kan det rent av vara så att den alltigenom genomsyrande genusideologin är en av orsakerna till att Connie Dickinson fick en undermålig utbildning? Jag låter frågan hänga kvar i luften.

Slutligen till en annan fråga, fru talman. Vi i Sverigedemokraterna menar att det gått inflation i detta med uppgradering av lärosäten till universitet. Jag var inne lite på det i början. Bara för att man kallar ett lärosäte universitet blir varken undervisningen eller forskningen bättre. Det är snarare lägsta formen av populism att bara upphöja ett lärosäte till universitet utan sakliga grunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Det är klart att de som arbetar på ett lärosäte vill säga till sina kamrater och sin släkt att de numera arbetar på ett fint universitet. Men det ska inte vi beslutsfattare bry oss om. Vi bör ha klara kriterier för när ett lärosäte ska upphöjas till universitet, och då främst knutet till forskningen. Connie Dickinson hade till exempel inte varit betjänt av att Mälardalens högskola hade kallats Mälardalens universitet. Hennes utbildning skulle ha varit lika undermålig ändå.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (SD).

Fru talman! Vi debatterar ett motionsbetänkande där majoriteten i utskottet föreslår att riksdagen ska avslå alla motioner. Vi i Centerpartiet har ett antal reservationer kopplade till våra motioner men också ett antal särskilda yttranden. Vi står givetvis bakom allihop. Men jag vill för tids vinnande yrka bifall endast till reservation 59, som handlar om utbildningarnas arbetslivsanknytning.

Fru talman! Vi närmar oss skolavslutningstider. Många ser fram emot att få ta på den vita mössan som vilar i garderoben, sjunga "sjungom studentens lyckliga dag" och fundera på om de har kommit in på den högskoleutbildning som de har ansökt om att få komma in på. Det är klart att förväntningarna är stora av många olika anledningar.

Därför är det otroligt viktigt att det utbud som vi har på våra universitet och högskolor motsvarar de förväntningar som unga människor eller något äldre har på de utbildningar som finns. Det är viktigt att vi lyfter fram kvaliteten. Det finns ett antal utmaningar i högskolevärlden när det gäller kvalitetsgenomgångar.

Jag hade förmånen att vara på utbildningsutskottets sammanträde alldeles nyss och ta del av en rapport som handlade om kvaliteten i våra lärarutbildningar. Det är oerhört oroande att se de alltför många punkter som man framför kritik på.

Men det ger också möjligheten för de studenter som söker sig till lärarutbildningen att sätta fokus på de förbättringsområden som finns och göra skillnad där. Det är inte så att det som är dåligt i dag behöver vara dåligt i morgon. Det är någonting som man kommer att jobba med för att sätta fokus på att göra de förbättringarna.

Oavsett om man som student ser fram emot att börja en högskoleutbildning i höst som man har sökt eller tänker sig att man kanske ska vänta några år är det viktigt att vägarna framåt ligger öppna. Vi talar i dag om högskoleutbildningar. Men det handlar också om olika former av vuxenutbildning, folkhögskolor, yrkeshögskoleutbildningar och så vidare. Att vi har ett fantastiskt utbildningssystem i Sverige är någonting som jag är stolt över. Men vi måste också hålla koll på att det i alla dess delar håller den kvalitet som det behöver ha.

Det finns också en stor kompetensbrist kopplat till att det inte finns tillräckligt många utbildade. Oavsett om vi talar om att det finns tillräckligt många disputerade lärare på lärarutbildningarna är det en brist där. Men det är också en brist inom utbildningen för sjuksköterskor och för lärare. Vi hörde i dag att det kommer att fattas 5 000 lärare per år. Det är klart att det är oerhört viktigt på vilket sätt utbildningarna fungerar. Men det handlar också om vilka fler vägar till exempel till läraryrket som vi politiskt kan öppna på olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

En sådan del som gäller lärarutbildningen har vi från Centerpartiets sida ett särskilt yttrande om. Kopplat till januariavtalet är det en del av överenskommelsen att titta över lärarutbildningens kvalitet men också andra delar som vi behöver göra för att få fler lärare i den svenska skolan.

Fru talman! Det finns många olika saker som vi behöver lyfta fram en sådan här dag när vi talar om högskoleutbildning. Vi talar om studie- och yrkesvägledning. Jag nämnde studenterna som nu ser fram mot utbildningar av olika slag. Vi vet att studie- och yrkesvägledning är en viktig del. Den ska utvecklas på olika sätt och erbjudas inte bara på den tid man är i skolan utan inte minst på söndag eftermiddag efter familjemiddagen när man har suttit och diskuterat och funderat. På viket sätt ska man tänka framåt?

Det ska finnas goda digitala lösningar så att man får tillgång till en riktigt bra kompetens där. Det vet jag att det finns tillgång till. Men det är någonting som behöver bli känt för allt fler studenter så att man känner att det är någonting som man kan leta upp på ett bra sätt.

Från Centerpartiets sida har vi föreslagit ett antal olika delar som man behöver göra för att göra utbildningarna tillgängliga för allt fler. Det kan handla om att dra upp tempot på några utbildningar. Det kan handla om att man ibland erbjuder utbildning på halvfart. Det kan handla om att man har alltmer effektiva sommarmånader som man kan använda till fördjupningskurser och så vidare. Vill man gå in och läsa hela vår motion är man välkommen att göra det. Den motionen från Centerpartiet finns på riksdagens hemsida.

Jag har uppehållit mig vid studentens perspektiv, och jag tror att det är otroligt viktigt att vi på olika sätt ser på hur också detta perspektiv kan få genomsyra politiken. Jag har nämnt studie- och yrkesvägledning, tillgänglighet i form av olika kursutformade program, olika fart och så vidare. Det är viktigt att man känner att detta är en effektiv del så att man så snart som möjligt kommer ut i arbetslivet. Det var därför jag yrkade bifall till den reservation som handlar om utbildningarnas arbetslivsanknytning. Det är viktigt att det hänger ihop.

Fru talman! När det gäller den högre utbildningen finns ett antal utredningar tillsatta. Jag ska inte föregripa och gå in på dem. Men det är viktigt att vi på olika sätt lyfter in det jag redan har talat om - kvalitetens betydelse.

En annan del som jag skulle vilja lyfta fram i sammanhanget handlar om på vilket sätt lärosätena får tillgång till uppdrag när det gäller att arbeta med validering på olika sätt. Vi behöver en allt snabbare valideringsprocess, och vi behöver effektivare system. Men det behöver också finnas incitament för högskolor att arbeta med validering på ett allt bättre sätt. Här finns spännande projekt som också har genomförts i andra delar av samhället som de högre utbildningarna skulle kunna ta in och koppla till. Inte minst inom civilsamhället finns exempel på spännande valideringsprojekt som skulle kunna användas på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Fru talman! Jag nämnde i inledningen de särskilda yttrandena. Jag skulle vilja tala en del om vad de innehåller. Det handlar om hur man ser över lärarutbildningarna, hur det ska bli fler lärare och hur man reformerar utbildningen. Det handlar om kompletterande pedagogisk utbildning och på vilket sätt den blir tillgänglig. Det är en annan viktig del där vi behöver rekrytera lärare till den svenska skolan.

Det handlar också om innehållet i lärarutbildningarna. Det finns en del i det särskilda yttrandet som handlar om vikten av att det på alla lärarutbildningar finns en god undervisning om sex- och samlevnadsundervisning så att alla lärare känner en trygghet i de sammanhang där man lyfter in detta. Det är ganska många olika ämnen, och det här blir en del av grundkompetensen. Det handlar också om att vi får fler speciallärare och lärare i svenska som andra språk.

Som jag har sagt tidigare finns det ett stort antal utmaningar för den högre utbildningen, men jag är ändå stolt över att vi kan ha en utbildning som finns över hela landet. Den behöver dock få ytterligare incitament för att bli ännu mer tillgänglig för allt fler. Här är våra lärcenter en viktig del som man bör lyfta fram också i detta sammanhang så att distansutbildning och dessa delar får möjlighet att utvecklas framöver.

Än en gång vill jag säga att resurstilldelningen ska ge förutsättningar för livslångt lärande, uppmuntra kurser på halvfart, distanskurser och relevanta sommarkurser samt premiera kvalitet, arbetslivsanknytning och regional samverkan.

Jag yrkar bifall till reservation 59 under punkt 25.

(Applåder)

Fru talman! Vi har en fantastisk högskola i Sverige. Det kostar normalt ingenting att studera; här behövs inga collegefonder, som i USA, eller någon jakt på stipendier. Högskolan är i stort sett fri att ordna sina kurser och får inte ämnen förbjudna, som till exempel i Ungern där det styrande partiet inte gillar genusstudier och helt enkelt förbjuder dem.

Den svenska högskolan och det svenska studiemedelsystemet ger alla en möjlighet att studera vidare. Men möjligheten utnyttjas inte av alla. Föräldrars utbildningsbakgrund är ofta avgörande för vilka som väljer att studera vidare. Om arbetarklassens barn väljer att studera vidare väljer vi ofta yrkesutbildningar, de utbildningar som leder till arbete. Barn till välutbildade föräldrar är alltså de som i störst utsträckning går vidare till forskning. Det påverkar såklart forskningen, och detta återkommer vi till i nästa debatt.

Vår utbildning skiljer inte längre på kvinnor och män, som den gjorde för 100 år sedan. Alla utbildningar är öppna för alla, men i praktiken skiljer det sig, framför allt högre upp i utbildningssystemet.

Vänsterpartiets partimotion Jämställdhet i utbildningssektorn - från förskola till högskola innehåller, som namnet säger, ett flertal förslag för att öka jämställdheten inom utbildningsväsendet.

Under hela sin skoltid gör elever och studenter en rad val mellan ämnen och utbildningar. Det är val som påverkas av social bakgrund men som också är påverkade av och befäster könsrollerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Vi har en del olika jämställdhetsmål som lärosätena ska jobba mot, och vi har statliga myndigheter som jobbar med att stödja högskolorna i arbetet. Ändå går jämställdheten alldeles för långsamt framåt.

I Vänsterpartiets motion för vi fram en rad förslag som syftar till att bidra till att förverkliga jämställdhet inom utbildningssektorn. Som en del av arbetarrörelsen har Vänsterpartiet varit med och byggt upp den offentliga sektorn, där högskolorna och deras forskning ingår. Högskolans uppgift är att förmedla kunskap och bildning. Den är viktig för att skapa välstånd och ett öppet och demokratiskt samhälle.

Samtidigt finns det brister som behöver åtgärdas. Det finns mycket att göra för att öka jämställdheten vid Sveriges universitet och högskolor. Sedan länge har vi ett forsknings- och högskolesamhälle där de flesta studenter väljer utbildningsplatser baserat på stereotypa könsrollsmönster. Professorerna är till största delen cismän, och cismän har lättare att avancera på positioner. Arbetet för jämställdhet inom högskoleutbildningen, forskningen och rymdverksamheten behöver intensifieras.

Inom flera områden kan man tydligt se att valet av utbildning skiljer sig utifrån kön. Exempelvis var hela 85 procent av nybörjarna på sjuksköterskeutbildningen kvinnor och 75 procent av högskoleingenjörerna män. Trots att kvinnor är i majoritet på grundutbildningarna kan vi se hur andelen kvinnor sjunker ju högre upp i utbildningssystemen man tittar. Andelen kvinnliga professorer är beklämmande låg, 28 procent. Det är alltså mycket som behöver göras för att vi ska få en akademi som är till för alla, oavsett kön och oavsett klass.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till reservation 20, som handlar om studenter med barn. Möjligheten att studera med barn är både viktig för jämställdheten och för att motverka den sociala snedrekryteringen. Även den som har jobbat i några år och kompletterat på komvux måste ges reella möjligheter att studera på högskolan.

Ungefär var femte student har barn. Centrala studiestödsnämndens statistik visar att 14 procent av dem som läser på eftergymnasial nivå och har studiemedel får tilläggsbidrag för att de har barn. Av dem som får barntillägget är så många som 80 procent kvinnor. Särskilt på utbildningar till bristyrken som lärare och sjuksköterska, som många har nämnt här, är andelen studerande med barn hög. Därför borde det ligga i både samhällets och lärosätenas intresse att studerande kan fullfölja sina utbildningar med så få hinder och avbrott som möjligt.

Det är dock få lärosäten som har en policy för studerande med barn. Det finns inte heller något regelverk för vad som är normal undervisningstid, utan det kan förekomma obligatoriska moment, såsom tentor och seminarier, på kvällar och helger när ordinarie barnomsorg är stängd. Om vi ska få en högskola för alla krävs också en högskola som fungerar för den som har barn.

Fru talman! Vänsterpartiet tror på det livslånga lärandet och vill att alla ska ha möjlighet att vidareutbilda sig och bilda sig senare i livet. En människas utbildning ska inte behöva formas av de val hon gjorde när hon var 15 år och kanske valde bort högskolebehörigheten. Då behövs en bra vuxenutbildning. Ett problem inom vuxenutbildningen är att bristen på behörig personal är akut.

En särskild vuxenlärarutbildning vore en bra möjlighet för den som vill arbeta med att utbilda vuxna. Det skulle också bidra till en bättre kvalitet inom vuxenutbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Vänsterpartiet föreslår därför att möjligheten att inrätta en vuxenlärarutbildning ska utredas. Bristen på kompetens när det gäller vuxenpedagogik påverkar resultaten även inom svenska för invandrare. Att ha lärare med rätt utbildning brukar inom det övriga utbildningssystemet anses vara en förutsättning för att hålla en hög kvalitet på utbildningen, men detta verkar inte gälla för vuxenutbildningen.

I slutet av denna månad ska utredningen Stärkt kvalitet och likvärdighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk vara klar. Utredningen har i uppdrag att utreda behovet av förändringar när det gäller kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare samt sfi i kombination med annan utbildning och ska bland annat lämna förslag på hur kompetensen hos sfi-lärare ska kunna höjas.

Vi står naturligtvis bakom våra motioner även inom detta område, men jag yrkar bifall bara till reservation 20. Den handlar om studenter med barn och innebär att vi vill att alla högskolor och universitet ska ha en policy för studerande med barn. Vi vill också ha en jämställdhetsbonus.

Komvuxutredningen har tidigare föreslagit att en del lärosäten bör erbjuda en profilering mot komvux i sin lärarutbildning. Denna utredning är under remiss. Med det, fru talman, är min förhoppning som sagt att vi snart i denna kammare ska ta beslut med den inriktning som vi föreslagit i vår motion, som jag inte lyfter i dag, det vill säga att en vuxenlärarutbildning införs så att alla studerande kan få en lärare som är utbildad för att undervisa just dem.

Fru talman! Jag brukar vara ytterst sparsam med repliker, som ni har märkt. De används mest till politiska utspel. Men ibland kan man använda dem till något vettigt, som att ställa vettiga frågor som man verkligen undrar över.

Jag reagerade när jag hörde ordet cisman. Jag tycker att det har blivit ett skällsord, och jag tycker inte att vi ska ha epitet på och skällsord mot någon grupp i samhället. Det var det första jag reagerade på.

Sedan var det detta med jämställdhet på universiteten. Enligt de uppgifter jag tagit del av finns det en övervägande andel kvinnor på i princip alla områden, förutom just när det gäller antalet professorer. Det är enligt mina uppgifter det enda område där kvinnorna är i minoritet. Det finns fler kvinnliga studenter på högskolorna, vilket kommer att få genomslag i framtiden. Tjejer har i dag bättre betyg i genomsnitt både på grundskolan och på gymnasiet. De här "cismännen" verkar halka efter mer och mer.

Jag undrar om det är ren kvotering Vänsterpartiet föreslår.

Fru talman! Det är första gången jag hör att ordet cisman skulle vara ett skällsord. Det är definitivt inget skällsord. Att vara en cisman innebär bara att vara en man som har fötts som man och betraktats som man i hela sitt liv. Det är alltså motsatsen till en transman eller transperson, som inte har uppfattas som sitt kön i hela sitt liv. Det är egentligen den enda skillnaden.

Skälet till att jag valde att använda cisman är att när vi tittar på universitetet, eller hela samhället, ser vi att det är män som har fötts som män, betraktats som män och behandlats som män i hela sitt liv som har fördelarna i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Om Sverigedemokraterna vill göra livet enkelt för sig och inte se att det finns människor med olika utgångspunkter och förutsättningar får det stå för det partiet. Från Vänsterpartiets sida ser vi att människor har olika möjligheter beroende på vem man är och vad man har för bakgrund. Utifrån det bygger vi vår politik.

När det gäller den andra frågan är det väldigt enkelt att se att ju högre upp i utbildningssystemet vi kommer, desto färre kvinnor är det. Trots att det är betydligt fler kvinnor som läser på högskolan och betydligt fler kvinnor som examineras är det inte betydligt fler kvinnor som antas till doktorandutbildningarna. Det är också betydligt fler män som gynnas under doktorandutbildningen. Till det kommer jag att återkomma under debatten om forskning, där det hör hemma.

Fru talman! Då har jag förstått saken rätt. Män som har bytt kön är alltså inte överrepresenterade, och de har inte de fördelar som män som inte har bytt kön har. Jag tycker att det blir lite väl konstigt.

Precis - olika grupper har olika förutsättningar, vilket även Sverigedemokraterna har insett. Då är vårt förslag och vår inriktning att försöka ge alla likadana förutsättningar - att ge till exempel kvinnor eller andra grupper som har sämre förutsättningar bättre förutsättningar, att sätta in mer resurser på socioekonomiskt svaga grupper. Det är att åtgärda förutsättningarna och försöka ge alla samma förutsättningar. Det är en helt annan sak att försöka påverka utfallet, vilket man gör med kvotering, skenkvotering och en massa andra sådana saker.

Vi menar helt klart att man ska försöka ge alla samma förutsättningar så långt det är möjligt. Vi kommer aldrig att komma ända fram. Världen ser inte ut så. Om man tittar ut från universitetets bubblor ser verkligheten sådan ut att vi alltid kommer att ha lite olika förutsättningar. Men vi ska naturligtvis jämna ut förutsättningarna så långt det går.

Det är en helt annan sak, som sagt, att försöka påverka utfallet. Det blir orättvist mot dem som drabbas av kvoteringen.

Fru talman! Det är bara att konstatera att världen inte består av två kön: män och kvinnor. Det innebär också att byta kön inte är det enda man gör. Man bekräftar sitt kön - det kan man göra. Man kan också tillhöra dem som inte tillhör könsnormen och därmed finns någonstans mitt emellan eller tillhör båda könen. Då är man inte en cisman eller för den delen en ciskvinna som jag är.

Även människor som inte anser sig vara man eller kvinna finns på uni-versitetet, såvitt jag vet. Jag har träffat ganska många av dem. Det visar att Sverigedemokraterna står här och diskuterar en sak som i alla fall inte Robert Stenkvist behärskar. Läs på lite mer om transfrågor innan du tar upp den här diskussionen! Det är mitt tips.

Det svenska universitetet öppnades för kvinnor på 1870-talet. Det är ungefär 150 år sedan. Det är några år sedan, men det har gått väldigt långsamt för kvinnor att komma någon vart. Män har kvoterats i alla tider. Fram till 1870-talet kvoterades bara män in på universitetet. Från 1870-talet kvoterades bara män in på vissa utbildningar. Det var väldig få som var öppna för kvinnor. Långt därefter kvoterades bara män in på olika tjänster, för de var stängda för kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Vi i Vänsterpartiet föreslår inte kvotering på universitetet. Det vi föreslår är en högskola som tar hänsyn till att människor är olika och att högskolan i dag gynnar män. För vi fortsätter att kvotera män. Inte på papperet, men de facto är det vad vi gör.

Fru talman! För att alla patienter ska få tillgång till vård av hög kvalitet oavsett var i landet de bor krävs det utbildad vårdpersonal med hög kompetens i alla delar av landet. För att nå en långsiktigt hållbar lösning på kompetensförsörjningen inom vården krävs det en kombination av insatser. Högskolan och utbildning, som behandlas i det betänkande som vi nu diskuterar, har en självklar roll, men även insatser inom andra utskottsområden här i riksdagen behövs. Verkligheten bryr sig inte om gränser mellan våra utskott eller anslag i statsbudgeten. Allt hänger ihop, och jag vill därför i mitt anförande försöka beskriva helheten runt kompetensförsörjningen inom vården.

Fru talman! Vårdköerna växer. I dag väntar ungefär 90 000 personer olagligt länge på ett första besök hos en specialistläkare eller på en operation. Därtill skiljer sig den medicinska kvaliteten och chansen att överleva exempelvis svåra cancerdiagnoser åt beroende på var i landet patienten bor. Patienter ska inte behöva vänta på vård längre än absolut nödvändigt. Vårdköer gör att tillståndet riskerar att förvärras, och i värsta fall leder det till döden.

Den moderna sjukvården är enormt kunskapsintensiv och komplex. Det ställs höga krav på utbildning och fortbildning. Kostsam högteknologisk utrustning blir en allt tyngre kostnadspost för huvudmännen, liksom nya innovativa behandlingsmetoder och effektivare läkemedel. För att vården ska vara effektiv och patientsäker krävs därför stor skattekraft, tillräckligt patientunderlag och en professionell ledning och styrning som främjar forskning, utveckling och fortbildning.

Många landstingspolitiker, eller regionpolitiker som de kallas i dag, har en mycket svår, för att inte säga omöjlig, uppgift när det kommer till att förbättra sjukvården. De är satta under en stark ekonomisk press utan fullgoda möjligheter att följa upp och analysera sin verksamhet på djupet. Många små regioner, med några hundra tusen invånare, är ofta för små för att uppbåda den exceptionella styrning som behövs. Det är tack vare en professionell, lojal och hårt arbetande personal som de svårast sjuka patienterna i regel får en god vård. Men många regioner har svårt att rekrytera och behålla personal, och bristen på sjuksköterskor och specialistläkare blir påtaglig. Vårdköerna växer och risken för överbeläggningar ökar. Det mänskliga lidandet blir stort och patientsäkerheten är hotad.

Fru talman! Vi kristdemokrater är övertygade om att vår föråldrade hälso- och sjukvårdsorganisation med 21 olika regioner, det vill säga 21 olika huvudmän, gör vården ojämlik och bidrar till de brister som vi ser inom sjukvården. Vi vill därför att staten ska ta över ansvaret för sjukvården. Då kan resurser som vårdpersonal och medicinsk utrustning användas på ett mycket bättre sätt än vad som görs i dag. Och framför allt ökar förutsättningarna för att alla, oavsett var i landet de bor, ska få en vård av högsta medicinska kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

En huvudmannaskapsreform är nödvändig, men den är komplex och kommer att kräva betydande utredningsarbete. Det kommer att ta tid, men vi politiker kan inte passivt avvakta samtidigt som vi ser att vårdköerna växer. För att säkra kompetensförsörjningen i väntan på huvudmannaskapsreformen gäller det därför att skapa en attraktiv arbetsmiljö så att den kompetenta vårdpersonalen stannar inom yrket. Här är kompetensutveckling och tydliga karriärvägar viktiga steg.

Men för att säkra kompetensförsörjningen är det självklart också avgörande att vi har en ändamålsenlig dimensionering av utbildningsplatserna inom olika vårdyrken. Då är vi tillbaka på högskolans område. Särskilt stort är behovet av utbildningsplatser inom förlossningsvården, psykiatrin och vissa specialistsjuksköterskekompetenser. För att säkra helheten anser vi dessutom att det är viktigt att införa en nationell samordning och långsiktig planering av utbildningsplatser inom vårdyrkena. Vi kristdemokrater tror att det är avgörande för att klara framtidens kompetensförsörjning inom vård och omsorg.

Fru talman! Skolan är ett annat område där det är avgörande att säkra kompetensförsörjningen. Enligt Lärarförbundet beräknas Sverige sakna mer än 65 000 lärare år 2025. För att kunna rekrytera motiverade personer till läraryrket måste skolan bli en mer attraktiv arbetsplats. Arbetsmiljö och arbetsvillkor måste förbättras. Möjligheten att göra karriär och snabbare vägar in i läraryrket är också viktiga faktorer. Här ser vi att den kompletterande pedagogiska utbildningen borde kortas till ett års studier för att fler redan yrkesverksamma personer med ämneskunskaper snabbare ska kunna bli lärare.

Forskare vid universitet och högskolor är en yrkeskategori som besitter goda ämneskunskaper och som efter komplettering av pedagogisk utbildning skulle kunna avhjälpa den akuta lärarbristen, inte minst inom gymnasieskolan. Men det finns i dag hinder för forskare som vill behålla forskningen parallellt med en anställning som gymnasielärare.

I enlighet med högskolelagen och högskoleförordningen kan en klinisk forskare vid ett lärosäte samtidigt upprätthålla en anställning som exempelvis specialistläkare eller psykolog inom sjukvården. Detta kallas kombinationsanställning. Men det statliga pensionsavtalet medger endast detta om tjänsten vid regionen är fast förenad med kliniska arbetsuppgifter.

Vi kristdemokrater menar att om kombinationsanställningar även skulle kunna innefatta gymnasieskolan och därmed tjänster som inte är fast förenade med kliniska arbetsuppgifter skulle forskare kunna bidra till att täcka det stora behovet av behöriga gymnasielärare.

Fru talman! Jag är själv docent vid Karolinska institutet, och det är i Sverige ett privilegium att som jag, som kommer från en icke-akademisk familj, kunna få bli forskare. Den akademiska friheten är helt fantastisk. Att fritt få välja forskningsämne och forskningsmetod är oerhört stimulerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Min egen forskning syftar till att utveckla nya läkemedel för behandling av alkoholberoende. Det är få tillfällen i yrkeslivet som har varit så tillfredställande som att tillsammans med min forskargrupp få sammanställa data, titta på resultaten och se att de faktiskt stöder vår hypotes och att månader av hårt arbete kan ge resultat som kan hjälpa andra människor.

Fru talman! De flesta som söker sig till forskningen gör inte det för att få en hög lön eller en fantastisk karriär. Men det går inte att komma ifrån att bristen på anställningstrygghet inom akademin kan vara tärande. Jag själv disputerade 2002 och fick mitt livs första tillsvidareanställning 2015, alltså 13 år senare. Efter disputationen levde jag precis som de flesta andra forskare först på stipendium under flera år, och därefter hade jag olika kortare anställningar som var undantagna från lagen om anställningsskydd. Jag tror att många kan förstå att dessa ovissa villkor påverkar många faktorer i livet, inte minst den framtida pensionen, planeringen runt familjebildning och möjligheten att få bolån, för att nämna några exempel.

Det är därtill sällsynt att ett lärosäte bekostar forskarens lön vid en tillsvidareanställning. Vi forskare som inte är kliniker och därmed inte kan ha en kombinationsanställning måste därför ofta finansiera hela vår egen lön genom forskningsanslag. Anslag söks i allt tuffare konkurrens, löper ofta under en kort period och täcker endast delar av den egna och doktorandernas löner samt omkostnader för forskningen.

Effekten blir att en oproportionerligt stor del av arbetstiden läggs på att söka forskningsanslag i stället för att faktiskt bedriva forskning. Ofta får man besked från de stora anslagsgivarna under hösten, och först då vet man om man har tillräckligt med anslag för att klara sig under det kommande året. Om anslagen uteblir under en period är det inte ovanligt att forskaren blir uppsagd från sin tillsvidareanställning med arbetsbrist som motivering.

Fru talman! Om det vore möjligt att inneha en kombinationsanställning mellan ett lärosäte och en gymnasieskola skulle det framför allt avhjälpa den akuta lärarbristen inom gymnasieskolan, men det skulle även medföra flera andra positiva effekter. Kopplingen mellan gymnasieutbildning, högre utbildning och forskning skulle stärkas. Anställningstryggheten för forskare vid våra lärosäten skulle öka, och fler disputerade skulle kunna stanna kvar inom akademin och på deltid bedriva strategiskt viktig forskning då de inte riskerar att bli uppsagda från lärosätet på grund av arbetsbrist under en period med färre beviljade forskningsanslag. Jag tror att många forskare skulle vara intresserade av den möjligheten.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 38 under punkt 16. Jag vill också betona att jag står bakom samtliga av Kristdemokraternas reservationer, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dem.

Fru talman! Det här högskolebetänkandet omfattar många viktiga områden. Ett viktigt mål och syfte med högre utbildning är inte bara att vi ska bli duktigare generellt sett som nation och att vi ska bidra till forskning och så vidare utan också att vi ska säkra vår kompetensförsörjning, vilket några kollegor har varit inne på.

Vi har från Liberalerna valt att uppmärksamma ett antal punkter i det här betänkandet, bland annat kopplade till validering av nyanländas kompetens och hur vi snabbare ska kunna få in dem i arbetslivet. När det gäller den gemensamma reservation som vi har tillsammans med kamrater från några andra partier och kollegor i utskottet får vi tyvärr avslag. För bara någon vecka sedan rapporterade Ekot om att utbildade utländska sjuksköterskor med utländsk examen får vänta upp till ett och ett halvt år på att få göra de två delprov som krävs för att få ut sin sjuksköterskeexamen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Fru talman! Detta är ett slöseri med de kompetenser och resurser som kommer till vårt land samtidigt som det råder brist på arbetskraft i synnerhet inom äldreomsorgen, sjukvården och skolan.

Vi liberaler menar att regeringen inte kan titta på när det för en blivande sjuksköterska bara är möjligt att skriva provet vid två lärosäten. Regeringen måste ingripa aktivt och se till att man erbjuder fler tillfällen att skriva provet.

Regeringen måste också hjälpa till med att använda högskolesystemet, lärosätena, till att bidra till den gemensamma välfärden. Det handlar om att säkra efterfrågan på utbildade sjuksköterskor och lärare. Det är de främsta uppdragen som våra lärosäten har.

I frågan om tillträde till högre utbildning har vi också väckt motioner till betänkandet om att införa lämplighetsprov, inte minst till lärarutbildningen. Det är uppenbart att vi inte får stöd i utskottet - tyvärr. Men vi liberaler vidhåller att om man vill söka sig till lärarutbildningen ska man genomgå något slags lämplighetsprov. Det är en fråga vi har drivit länge.

Tyvärr föreslog Universitets- och högskolerådet, UHR, i sin rekommendation att man inte går vidare med frågan. Men när lämplighetsprovet genomfördes 2016-2017 ansågs 452 studenter behöriga medan 23 konstaterades ännu inte vara lämpliga och därmed inte behöriga att komma in på lärarutbildningen.

Tänk att det lilla försöket vid två lärosäten kunde påvisa sådana resultat. Det visar att det faktiskt behövs något slags antagningsprov eller lämplighetsprov. Alla kanske inte ska gå lärarutbildningen.

Jag har besökt högskolan i Jönköping, och man har där valt att permanenta inslaget av lämplighetstest. Man har själv sagt att det höjer motivationen. De som söker in är mer motiverade än andra, och de skärper till sig när de kommer till lärarutbildningen. Det är inte så att de chansar och söker till flera utbildningar; om de inte kommer in på juristutbildningen hoppar de in på lärarutbildningen och ser sedan hur det går.

Fru talman! Varför är detta viktigt? Jo, vi liberaler har också väckt motioner om lärarutbildningens kvalitet och innehåll. Representanter för Universitetskanslersämbetet besökte utbildningsutskottet i dag. De hävdar att de inte kan påverka söktrycket. Men vi politiker kan påverka söktrycket, och huvudmän som driver skolor på lokal nivå kan påverka läraryrkets attraktivitet. Vi signalerar respekten för lärarna, lärarnas befogenheter och löner. På det sättet kan söktrycket höjas.

Det vi kan påverka på lärosäten och den högre utbildningen är kvaliteten och genomströmningen på lärarutbildningarna. Inte minst mot bakgrund av Universitetskanslersämbetets rapport som föredrogs i dag ser vi mycket alarmerande och bekymrande siffror, fru talman. Hälften av de hittills granskade lärarutbildningarna har underkänts. Hälften av dem som har underkänts har inte bara en liten brist utan i stället mycket allvarliga brister inom flera områden, så kallade bedömningsgrunder. Det borde sända en varningens signal till sittande regering att inte fortsätta den oansvariga politiken och expansionen när det gäller platserna på lärarutbildningen och lärosätena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

I höst är det dags för ämneslärarutbildningen. Där är det verkligen sårbart, och där finns verkligen problem med kvaliteten - med tanke på att ämneslärarutbildningen har spridits ut på så många områden. Också den punkten har vi lyft upp i betänkandet, och även här avstyrker Socialdemokraterna våra förslag till skärpta krav.

Jag yrkar bifall till reservation 48 om lärarutbildningens innehåll. Det är viktigt att se över det pedagogiska innehållet till förmån för mer metodik och att se över innehållet så att studenterna på lärarutbildningen blir ännu bättre förberedda för arbetslivet. Trots flera kvalitetsreformer för lärarutbildningen säger studenterna fortfarande i enkäter från bland annat Lärarförbundet att de känner att de inte kan hantera konflikter i ett klassrum eller att de inte lär sig tillräckligt mycket om hantverket i att undervisa i ett klassrum. Vidare har det framkommit i Universitetskanslersämbetets hårda kritik att kopplingen till den vetenskapliga grunden och forskningen brister.

Detta är särskilt allvarligt, fru talman. Det strider helt mot portalparagraferna i högskolelagen. I en av de absolut första paragraferna i högskolelagen framgår att högre utbildning ska bedrivas med koppling till vetenskap och beprövad erfarenhet, inte minst med koppling till forskning. Det gör inte våra lärarutbildningar.

Varför är vi liberaler så engagerade i särskilt frågan om lärarutbildningen? Det är den största utbildningen inom högskolesektorn, fru talman. Det är den strategiskt absolut viktigaste utbildningen för vårt samhälle och för vår demokrati. Vi ska kunna locka till oss de bästa studenterna och de mest lämpliga studenterna. Men de ska inte bara in i utbildningen, som har varit vår kritik mot Socialdemokraterna, utan de ska också vara kvar på utbildningen och lämna utbildningen med en examen.

Här kommer frågan om den så kallade kvarvaron in, det vill säga hur många studenter som är kvar efter tre terminer, sex terminer eller tio terminer. Vi ser en dramatisk utveckling, fru talman. Det räcker inte att komma in på lärarutbildningen utan man måste också ta sig ut med godkända betyg och godkänd examen.

Vi liberaler kommer att fortsätta att följa frågan om lärarutbildningen, och vi kommer att fortsätta att jaga regeringen för att höja kvalitetskraven på lärarutbildningen.

Fru talman! I dag diskuterar vi de motioner som väcktes av riksdagsledamöterna under hösten och som handlar om högskolan. Det är 170 yrkanden, och det finns 59 reservationer. Jag tänker fokusera på några saker i anförandet.

Det är så viktigt att ett samhälle använder sitt främsta verktyg för att bygga sitt land starkt och stärka människors frihet. Det verktyget är såklart utbildning.

I Sverige har vi gått från att det 1956 fanns 17 000 studenter på högskolor och universitet till att det i dag finns över 350 000. Det är verkligen något att vara stolt över - stolt men inte nöjd.

Vi kan se att snedrekryteringen fortfarande är stor. De som från sina hem har traditionen att plugga vidare, de som vet hur man gör, söker sig till högre utbildning. De som inte vet söker inte ens. Den mest underrepresenterade gruppen i högre utbildning är männen med arbetarklassbakgrund. Det duger inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Breddad rekrytering kommer alltid att vara en av mina främsta prioriteringar, kanske för att jag själv har gått den långa vägen till högre utbildning. Jag vet av egen erfarenhet att det faktiskt inte är så svårt och krångligt. Man lär sig snabbt koderna när man väl har kommit in på en högre utbildning, och man har faktiskt något viktigt att tillföra när man kommer från en underrepresenterad grupp, oavsett var man befinner sig men kanske framför allt inom den högre utbildningen.

Jag tänkte ta tillfället i akt att berätta lite om vad regeringen beslutade om under den förra mandatperioden. Det gäller såväl sådant som innebar ett riktigt användande av en del av våra gemensamma resurser som sådant som inte kostar så mycket pengar men som var viktigt av andra orsaker.

Regeringen fattade beslut om att högskolan ska tillföras nära 2 miljarder för att göra det möjligt att bygga ut 25 000 nya, permanenta utbildningsplatser i hela landet. Det är fråga om finansierade platser. Det är särskilt viktigt att platserna faktiskt är permanenta så att lärosätena kan planera sin verksamhet och använda sina resurser på rätt sätt.

Ett nytt nationellt system för kvalitetssäkring av högskolans utbildning har införts för att säkerställa att studenterna faktiskt får en utbildning av högsta kvalitet.

Ett nytt antagningssystem till högskolan har utarbetats. Det värderar arbetslivserfarenhet, förbättrar högskoleprovet och tar till vara människors kompetens. Detta är viktigt, för det behövs en öppen, tydlig och rättvis väg in i högre utbildning. Arbetslivserfarenhet måste vara meriterande.

Man har inrättat ett nationellt resurscenter för utveckling och spridning av kunskap och metoder mot rasism.

Man har initierat en utredning för att ta fram en ny strategi för ökad internationalisering, bland annat med målet att fler studenter och forskare ska kunna resa till och från Sverige. Man har gett högskolor och universitet uppdraget att jämställdhetsintegrera sina verksamheter för att säkerställa att alla, oavsett kön, har samma möjligheter. Man har gett UHR i uppdrag att sprida goda exempel för att motverka diskriminering av studenter med funktionsnedsättning. Vi har dessutom haft en styr- och resursutredning som i februari lämnade in sina förslag, vilka nu är ute på remiss.

Mycket mer har gjorts. Listan kan göras lång.

Utbildning och forskning är vårt främsta verktyg för att bygga Sverige starkt och stärka alla medborgares frihet. Vårt mål är att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation och ett av världens främsta forskningsländer. Utbildning bidrar till livslångt lärande, oavsett vem man är och var i landet man bor. Det rustar människor för dagens och morgondagens arbetsmarknad och bekämpar arbetslöshet. Det stärker vårt näringslivs konkurrenskraft och ger förutsättningar för nya jobb som i dag inte finns. Det gäller inte minst inom den gröna sektorn. Alla jobb som i dag finns kommer inte att finnas i framtiden.

Vi ska dock inte bara utbilda till jobb. Utbildning höjer också bildningsnivån i vårt samhälle och stärker på så sätt demokratin, som vi måste försvara varje dag. Bildning har ett egenvärde för att jag som individ ska förstå mig själv och min omvärld. Detta är oerhört viktigt, inte minst i dag när vi ser att människovärdet och demokratin på sina håll faktiskt ifrågasätts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Universitet och högskolor är en bärande stomme i vårt gemensamma samhällsbygge. Det är en investering som har lönat sig väl. Sverige är i dag ett av världens mest innovativa länder. Arbetslösheten är låg, och vår ekonomi går bra. Men vi har utmaningar, inte minst på klimatområdet. Skogarna brinner runt om i vårt land. Vi har Medelhavsklimat i april. Samtidigt finns det människor som påstår att klimatutmaningarna är fejk.

Jag hoppas att våra lärosäten kommer att fokusera ännu mer på att uppfylla FN:s 17 hållbarhetsmål och då kanske också ha ett särskilt fokus på kopplingen till hälsa och jämlikhet för alla människor.

Vi kan alltid göra mer. Det viktigaste vi kan göra är dock att prioritera investeringar såsom utbildning före alla skattesänkningar för dem som redan har. Det insåg man så tidigt som i 1940 års skolutredning, som jag under helgen fördjupade mig i. Den hade två syften: att se över utbildningssystemet i allmänhet och att öka rekryteringen till högre utbildning för människor på landsbygden och bland grupper med lägre utbildningsnivå i synnerhet. Detta håller än i dag, nästan 80 år senare. Vi behöver fortsätta deras jobb.

Jag yrkar härmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraten Gunilla Svantorp valde att över huvud taget inte nämna lärarutbildningen och inte heller svara på de frågor som Liberalerna har ställt. Det är anmärkningsvärt. Man hejar gärna på yrkeshögskolan, där över 90 procent av dem som studerar får jobb inom utbildningsområdet ett år efteråt.

Vi ska inte bara utbilda till arbete, säger Gunilla Svantorp. Men när det gäller lärar- och sjuksköterskeutbildningarna, som jag tog upp som exempel, har vi kvalitetsproblem. Vi har en skriande lärarbrist och stora kvalitets- och genomströmningsproblem inom högre utbildning. Socialdemokraternas företrädare säger ingenting om detta i sitt anförande i högskoledebatten.

Vi har lagt fram förslag om att man ska ändra kvaliteten på lärarutbildningen. Exempelvis vill vi ha mer metodik i stället för ännu mer pedagogik. Man ska förbättra kontakten med arbetslivet så att studenterna blir bättre förberedda. Vi har också sagt att vi vill ha ett lämplighetsprov. Alla dessa yrkanden har ni avslagit, Gunilla Svantorp. Varför?

Fru talman! Låt mig påminna ledamoten Roger Haddad om vad vi diskuterar: motioner från den allmänna motionstiden i höstas. Jag tror att Roger Haddad har varit i riksdagen lika länge som jag har varit, det vill säga sedan 2010. Därför borde han veta hur vi i riksdagen hanterar saker. Att det mesta avslås - vilket även framgår av betänkandet, där vi redogör för anledningen till avslag eller vad det än kan vara - handlar i mycket om att det redan pågår olika verksamheter, såsom utredningar och remissbehandlingar. Det händer saker och ting, och därför bifalls inte motioner. Det kan inte vara en överraskning för Roger Haddad att det ser ut på detta vis. Detta är just nu riksdagens arbetssätt.

Dessutom vill jag påminna Roger Haddad om att vi efter att alla motioner skrivits i höstas fick en regeringsbildning då vi skrev ett gemensamt januariavtal med 73 punkter. I detta är lärarutbildningen, som är punkt 56, i mycket tillgodosedd. Vi kommer att utreda ungefär allt det som Roger Haddad ställde frågor om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Jag vill i stället ställa en fråga till Roger Haddad. Hela tiden pratar ni ned lärarutbildningen, men aldrig någonsin jämför ni lärarutbildningarnas utmaningar med andra utbildningar som också har utmaningar. Jag har aldrig någon gång hört Liberalerna eller någon annan lyfta upp detta, utan man tar hela tiden upp lärarutbildningen. Det finns andra utbildningar som också har utmaningar. Är de inte intressanta för Liberalerna? Vad vill man göra åt att det finns ett bortfall också i andra utbildningar?

Jag tycker nästan att det är oförskämt att säga att vi inte bryr oss om lärarutbildningen. Det gör vi visst. Vi jobbar hårt med denna fråga inom januariavtalet.

(Applåder)

Fru talman! Jag sa inte att Gunilla Svantorp inte tyckte att detta var viktigt utan att det inte omnämndes i hennes anförande. Att vi väljer att fokusera på lärarutbildningen beror på att vi tycker att läraryrket är Sveriges viktigaste yrke. Det är därför vi väljer att tala om lärarutbildningen. Jag kommer att fortsätta att tala om den. Och det bestämmer jag, inte Socialdemokraterna. Om Socialdemokraterna vill tala om något annat, fru talman, får de göra det.

Det är här vi har problem med genomströmning och kvarvaro, alltså hur många som blir kvar och så småningom tar examen. Varför är det viktigt? Jo, för vi har en lärarbrist. Det är 50 000-80 000 lärare som efterfrågas.

Vad tycker då Socialdemokraterna? Man kan inte bara sopa in allt under det så kallade januariavtalet.

Vi ska se över antagningskravet, men jag frågade om innehållet utan att få någon kommentar från Socialdemokraterna. Sedan frågade jag specifikt om vårt förslag om lämplighetsprov. Tycker Gunilla Svantorp att man ska införa ett generellt inslag med lämplighetsprov för alla lärarutbildningar i Sverige?

Fru talman! Under mitt anförande talade jag väldigt mycket om breddad rekrytering. Det ser olika ut beroende på vilken utbildning man går på. Den utbildning som har flest studenter från underrepresenterade grupper är lärar- och sjuksköterskeutbildningarna. Det är där man hamnar. Det stämmer att jag inte specifikt nämnde lärarutbildningen, men jag talade om en helhet. Jag tycker att det är oerhört viktigt med breddad rekrytering.

Roger Haddad frågade vad vi anser om olika saker som just nu håller på att utredas och som även finns med i 73-punktsavtalet. Den frågan tänker jag inte svara på eftersom detta som sagt håller på att utredas.

Vi har haft en försöksverksamhet med lämplighetsprov som har fungerat bra. Men jag kan inte i dag säga att detta ska införas på alla lärarutbildningar. Däremot står det i januariavtalet att vi ska diskutera hur vi ökar kvaliteten på lärarutbildningarna. Lämplighetsprov är då en del i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Jag tycker inte att man i dag kan säga hur det ska se ut framöver. Vi diskuterar dessutom dessa frågor nästan varenda dag, och jag tycker därför att man faktiskt kan ha lite tålamod.

Fru talman! Roger Haddad tog upp de flesta frågor jag skulle ställa om lärarutbildningen, så jag ska ha den goda smaken att inte upprepa dem. Men jag kanske kan ha ett kort replikskifte ändå.

Det finns saker jag blir väldigt glad av att höra, till exempel att vi måste ge förutsättningar åt olika socioekonomiska grupper. Jag håller helt med. Föregående talare nämnde män med arbetarklassbakgrund. Det blir jag särskilt glad av; jag kommer nämligen därifrån själv. Jag är både cisman och man med arbetarklassbakgrund.

Gunilla Svantorp nämner att det ska bli 25 000 nya högskoleplatser. Vi har redan i dag 350 000 studenter inskrivna på landets lärosäten. Det jag tar del av, det jag får rapporter om, är att någonstans finns det en brytpunkt. Jag ska försöka vara så ärlig och rättvis som möjligt och inte propagera politiskt här. Men någonstans finns det en punkt där mängden högskolestudenter, kvantiteten, bryts mot kvaliteten och vi sänker kvaliteten på våra högskoleutbildningar. Det finns många, och jag är beredd att hålla med dem, som menar att vi är där nu. Vi har passerat brytpunkten. Fokus har hamnat på att få in så många studenter som möjligt.

Fru talman! Gunilla Svantorp nämner 25 000 nya studenter. Vi vinner ingenting på det i Sverige som nation. Det gör inte studenterna heller om vi inte kan upprätthålla kvaliteten. Jag är mycket orolig för kvaliteten. Jag är inte orolig för kvantiteten. Vi ligger jättebra till internationellt när det gäller kvantitet.

Fru talman! Jag uppfattade ingen fråga, men jag tänker ändå ta tillfället i akt.

Ja, vi tycker att det är viktigt att bygga ut den högre utbildningen. Det har vi gjort under en lång följd av år. Framför allt vårt parti har sett till att bygga ut, eftersom det är viktigt för att möjliggöra för fler människor att ta del av den högre utbildningen och på det viset bidra i samhället. Men jag vill poängtera att varenda plats är finansierad. Det finns ingen plats som inte är finansierad.

Sedan något år tillbaka har vi ett kvalitetssäkringssystem. Vi har haft kvalitetssäkringssystem hela tiden, men under alliansregeringen hade vi ett som inte godkändes i EU. Nu har vi ett som godkänns och tittar regelbundet på utbildningarnas kvalitet. Vi har ju sett hur det ser ut. Får man en anmärkning, ja, antingen rättar man till det eller också läggs utbildningen ned och examensrätten försvinner. Jag skulle vilja säga att vi har ett system som fungerar väldigt bra.

Jag vill passa på nu när jag har Robert Stenkvist i talarstolen och ställa en fråga om det som vi alltid får frågor om. Det handlar om genusvetenskapen.

Frågor som handlar om jämställdhet och rättvisa väcker alltid motstånd. Genusvetenskap är ett samhällskritiskt ämne som Sverigedemokraterna uppenbarligen tycker inte ska finnas. Det har jag hört många gånger nu. Genusvetenskap utmanar ju en traditionell hierarki och traditionella normer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Jag skulle vilja fråga Robert Stenkvist hur han tror att vi kan öka jämställdheten om vi inte tittar på normer och värderingar i vårt samhälle.

Fru talman! Fel, fru talman, fel! Vi är emot den genusvetenskap som inte vilar på vetenskaplig grund. Vi kan ha hur mycket genusvetenskap som helst, men den ska dels vila på vetenskaplig grund, dels inte vara någon överideologi som trycks på. I övrigt ska vi ha hur mycket forskning som helst inom genusvetenskapen.

Vi har läst Ivar Arpis artikelserie om hur man tvingar på genusvetenskap på kurser där det är helt irrelevant. Då går man ju emot detta med fria universitet och lärosäten och undervisningsfrihet.

Nu kommer vi ifrån ämnet. Det var skickligt gjort av Gunilla Svantorp, fru talman, för nu kom jag helt ifrån ämnet. Men vad gäller detta att det inte vilar på vetenskaplig grund har jag precis i dagarna läst en bok av David Eberhard. Han visar på forskare efter forskare, bland andra den omtalade Judith Butler, som påstår att det inte finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Det var vad jag tog upp i mitt anförande. Det anser jag är fullständigt ovetenskapligt. Jag och mitt parti, Sverigedemokraterna, hävdar med stöd i all den vetenskap som finns tillgänglig från 1400-talet och framåt att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Det har visats miljoner gånger.

En konkret fråga, fru talman, till Gunilla Svantorp: Anser Socialdemokraterna att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor?

Fru talman! Nu kan jag ju inte ställa en fråga tillbaka till Robert Stenkvist, men jag blir fundersam när han säger att genusvetenskapen inte vilar på vetenskaplig grund. Jag undrar vad det syftar på. Men det får vi ta i ett annat replikskifte.

Eftersom Robert Stenkvist hänvisar till Ivar Arpi skulle jag vilja hänvisa till alla svar på Ivar Arpis artiklar, inte minst det från Ulf Mellström vid Karlstads universitet, som är professor i just genusvetenskap. De är kloka. Det finns många bra invändningar mot det som Robert Stenkvist står och säger.

Eftersom jag har förmånen att sitta som styrelseordförande i Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet läser jag väldigt mycket om detta. Jag skulle vilja säga att denna vetenskap är en av de mest transparenta, kanske till skillnad från andra. Det finns höga krav på att det man gör ska vara genomskinligt.

Det jag tror retar dem som inte tycker att genusvetenskapen är viktig är att den har vuxit fram ur kvinnovetenskapen. För dem som liksom vill stanna kvar i det gamla samhället och inte gå framåt och som tycker att mannen är norm utmanar den såklart de uppfattningar som finns. Men jag ska inte ställa några fler frågor eftersom Robert Stenkvist inte kan svara.

Fru talman! Att satsa på utbildning och högre studier är en investering. Det är en investering som den enskilda studenten gör i sig själv. Men det är också en investering som vi gemensamt gör för att skapa och upprätthålla ett modernt samhälle, ett både innovativt och resilient samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Därför behöver vi hålla hög kvalitet på våra universitet och högskolor. Vi ska erbjuda våra studenter de allra bästa utbildningar vi kan.

Vi ska ha utbildning med både bredd och spets. Vi behöver fortsätta bredda rekryteringen så att fler får chansen att läsa på universitet eller högskolor. Den högre utbildningen ska vara närvarande över hela landet, om inte med campusområden och seminariesalar så åtminstone via distansutbildningar. Vi behöver sänka trösklarna till de högre studierna, och vi behöver fortsätta bygga ut antalet studieplatser.

Allt det här arbetar regeringen med. En del av det finns i januariavtalet. Regeringen har levererat, både den här mandatperioden och den förra, och kommer att fortsätta leverera.

Alldeles nyss kom beskedet att regeringen fortsätter satsningen på artificiell intelligens. Vi satsade 20 miljoner förra året och fortsätter satsningen med ytterligare 20 miljoner i år.

Jag är glad för den höjning med 300 kronor av bidragsdelen i studiemedlet som genomfördes inför höstterminen förra året. Ingen ska behöva avstå studier för att man inte har råd.

En annan tröskel är tillgången på bostäder på universitetsorterna. Det är huvudsakligen ett kommunalt uppdrag, men regeringsbeslut under förra mandatperioden underlättade för berörda kommuner. Jag tänker bland annat på investeringsstödet och förändrade uppdrag till Akademiska hus. Det finns nu stora möjligheter att bygga bort bostadsbristen för studenter inom de närmaste åren - om vi har tur.

Så tar vi successivt bort hindren och lockar fler till universiteten.

Men breddad rekrytering innebär också att vi kommer att behöva ta hand om våra studenter på ett bättre sätt. Vi ser tyvärr en ökning av psykisk ohälsa bland våra studenter. Det är alarmerande. Psykiska besvär är vanligare bland studenter än bland yrkesaktiva i motsvarande åldersgrupper. Det här visar utredningar, och det måste vi möta.

Här har studenthälsan naturligtvis ett viktigt uppdrag. Vi kan behöva tillföra mer resurser men framför allt göra studenthälsan mer synlig. Det handlar till stor del om det förebyggande arbetet.

Men att kunna sjukskriva sig som student har inte heller varit helt lätt, och inte heller att komma tillbaka efter en sjukdomsperiod. Miljöpartiet vill att förutsättningarna vid sjukdom under studietiden ska bli mer lika de förutsättningar som gäller i arbetslivet. Då behöver det bli lättare att sjukskriva sig som student, och det behöver bli möjligt att deltidssjukskriva sig, också under kortare perioder än ett helt år. Vi behöver en kortare karenstid. I dag är den 30 dagar för studenter medan den är en dag för anställda. Dessutom behöver rehabiliteringsansvaret förtydligas. I dag har sjukskrivna studenter ingen reglerad rätt alls till rehabilitering.

Fru talman! Universitets- och högskolestudier handlar om att bilda sig och att förbereda sig och rusta sig för ett arbetsliv. Det handlar om att tillgodogöra sig kunskaper på en högre nivå, men också att lära sig hur man tillgodogör sig kunskaper. Det handlar om att lära sig läsa och skriva på ett vetenskapligt sätt. Att lära sig läsa en vetenskaplig artikel är att lära sig hur kunskapsproduktion går till.

Kvalitet i undervisningen når vi bäst genom att lita på våra universitetslärare, men också genom att ge lärarna bättre förutsättningar. Har man bara runt fem eller sex timmar i veckan med sina studenter - och så ser det tyvärr ut, framför allt inom humaniora och samhällsvetenskap - är förutsättningarna inte de allra bästa.

I januariavtalet reglerar vi hur vi får en lärarutbildning med högre kvalitet. Den punkten är jätteviktig. Vi måste helt enkelt möta den ökande lärarbrist som vi ser framför oss genom att utexaminera fler och bättre rustade lärare. En av nycklarna till detta är det som står i överenskommelsen om just fler lärarledda timmar.

Fler lärarledda timmar behöver vi ta med oss också till andra utbildningar, inte bara till lärarutbildningen. En student bör få träffa sina lärare åtminstone tio timmar i veckan. Det borde ses som ett grundläggande krav för kvalitet i utbildningen, även om vi inte är där i dag.

En annan viktig åtgärd är att stärka kopplingen mellan forskning och utbildning. Det skulle öka kvaliteten i utbildningen, men förmodligen också i forskningen. Studenter behöver få möta lärare som är aktiva forskare. Undervisningen ska bygga på vetenskaplig grund och de senaste forskningsrönen. Men forskare behöver också möta studenter. Den återkopplingen är oerhört värdefull.

Detta finns med i Styr- och resursutredningen, Strut, som har nämnts tidigare här i dag och som vi säkert får flera tillfällen att debattera vidare framöver.

Högskolan

Ett annat förslag i den utredningen, som jag tycker är väldigt bra, är att den prestationsbaserade resurstilldelningen föreslås minska i betydelse. Även om det har gjorts justeringar inom systemet de senaste åren är denna medelstilldelning, som bygger på hög genomströmning och helårsprestationer, HÅP:ar, ett rätt besvärande inslag som hela tiden trycker på för att sänka kvaliteten i utbildningen. Det är inte bra för någon att man som lärare ska känna ett tryck från institutions- eller fakultetsledningen att godkänna en tenta som faktiskt inte är tillräckligt bra. Jag tror inte att lärare gör det i någon större utsträckning, men trycket är besvärande.

Jag inväntar alltså fortsatt beredning av utredningen och hoppas att den delen och flera andra kommer att implementeras framöver.

Fru talman! Jag tänkte avsluta med att återvända till en punkt i januariavtalet - en punkt som Miljöpartiet har drivit under lång tid. Det gäller det livslånga lärandet. Vi ska stärka möjligheten till omställning i livet. Möjligheten att vidareutbilda sig eller omskola sig högre upp i åldrarna ska utökas.

Det kan finnas många anledningar att byta yrke och byta bana. Vi lever i en värld med en arbetsmarknad som förändras. Det yrke man utbildats till kanske inte längre finns kvar. Men det kan också vara personliga orsaker. Man söker personlig utveckling eller behöver omskola sig av hälsoskäl eller andra skäl. Till budgetpropositionen nästa höst ska ett förslag om hur studiemedelssystemet behöver förändras läggas fram så att det kan implementeras 2021 - det blir nog bra.

Högskolan

Fru talman! Med de orden yrkar jag bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkande 13.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Forskning

Fru talman! Nu övergår vi alltså från högskolefrågor till forskningsfrågor. Det är två mycket spännande och viktiga frågor, som förstås går lite hand i hand.

Jag vill inleda med att säga att Moderaterna står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation nr 15 under punkt 6, Forskningsinfrastruktur och innovationer.

I den tidigare nämnda forskningspropositionen från 2016 talas det om att Sverige ska vara ledande inom forskning och innovationer och även en ledande kunskapsnation. Detta ska leda till samhällets utveckling och välfärd och till ett konkurrenskraftigt näringsliv.

Sverige ska vara ett internationellt attraktivt land med investeringar i forskning och utveckling. De offentliga och privata investeringarna i forskning och utveckling ska även fortsättningsvis överstiga EU:s mål. Övergripande kvalitetsförstärkning av forskningen ska ske, och jämställdheten ska öka, liksom samverkan och samhällspåverkan. Detta är stora målformuleringar, och Moderaterna instämmer förstås i dem alla.

Sverige har länge varit en ledande nation inom kunskap och forskning. Nu håller vi på att bli förbisprungna, och man kan fråga sig vad det kan bero på, fru talman. Vad ska vi kunna göra åt detta?

För att titta på detta har man inrättat den så kallade Styr- och resursutredningen, Struten, som tidigare har nämnts här. Det är en utredning som ska titta på hur vi ska göra för att förbättra både högskolan och forskningen. Denna utredning har följts av väldigt många, framför allt inom forskningsvärlden.

Många forskare är oroliga över det som har presenterats hittills; utredningen är ute på remiss nu, men en presentation har ändå kommit. En arg och orolig forskare kallade faktiskt utredningen för Dumstruten - det skulle inte jag säga, förstås. Det har kommit både ris och ros, och det finns en del som vi är kritiska till.

Vad säger då Struten? Den säger bland annat att prestationskrav för forskning och utbildning i praktiken ska slopas. Utredningen är också genomgående negativt inställd till att forskningen kvalitetsgranskas och utvärderas och tycker i stället att lärosätena kan utvärdera sig själva. Detta är vi mycket kritiska mot. Inom Moderaterna säger vi att vi måste prioritera kvalitet före kvantitet.

En global trend är att universitetens forskningsfinansiering blir mer och mer konkurrensutsatt, vilket är väldigt viktigt, tycker jag. Det innebär att forskningsansökningarna granskas av anonyma bedömare utifrån om projektet har någon potential och om man ser någon framtid för projektet och även utifrån forskares tidigare prestationer. Bland annat OECD förespråkar denna metod. Syftet är förstås att höja forskningens kvalitet och spridning. Detta tycker vi är väldigt positivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Men vad säger då Struten om detta, fru talman? Jo, man säger att man vill gå emot denna trend, sänka forskningsanslagen och i stället höja basanslagen till högskolorna. Detta innebär att man vill fördela pengarna på annat sätt och ger möjligtvis högskolorna större flexibilitet.

Men pengarna måste förstås tas någonstans, och man vill ta dem från forskningsråden, bland annat från Vetenskapsrådet, där tilldelning nu sker genom konkurrens. Detta förslag skulle innebära att 70 miljoner av anslaget till Vetenskapsrådet drogs in. Det innebär förstås en stor förändring för Vetenskapsrådet, och det slår mot den forskning som är konkurrensutsatt - det man kallar för den excellenta forskningen. Detta skulle innebära att ca 70 forskningsprojekt färre skulle kunna få bidrag 2020 - en stor skillnad. Många forskningsprojekt skulle inte kunna få något bidrag, och mycket forskning som har pågått under längre tid skulle bromsas. Detta tycker vi förstås är väldigt negativt, så M och KD har en vårändringsmotion där vi föreslår att pengarna går tillbaka till Vetenskapsrådet.

Vad vill Moderaterna mer göra? Vi vill renodla forskningen i lärosätenas uppdrag. Vi vill också prioritera forskningen så att den kan nå världsklass inom vissa strategiska områden.

Det innebär att forskningsresurserna behöver koncentreras till färre lärosäten. Vi vill också att regeringen klargör principerna för hur man egentligen ska fördela pengarna till forskningen. Fortfarande är det lite oklart hur det kommer att ske.

Moderaterna vill också se en bättre koppling mellan forskning och industrin.

Sedan har vi EU:s ramprogram för forskning. Det är väldigt viktigt, och vi arbetar väldigt mycket med detta. EU har just nu ett pågående ramprogram som heter Horisont 2020. Det innefattar både Euratom och Europeiska institutet för innovation och teknik. Det är det åttonde programmet. Där ingår förstås Sverige. Vi har en stor del och anses vara ett framstående land.

Man har också ett nytt program som kommer, det nionde programmet. Det heter Horisont Europa. Det är också väldigt framgångsrikt och bra. Men från Moderaternas sida tycker vi att vi i Sverige måste vara med tidigare, så att vi i högre grad kan påverka vad som ska ingå i EU:s forskningsprogram och så att Sverige kan fortsätta att vara ett land i världsklass med imponerande forskning, något som också leder till bättre innovationer.

Moderaterna tycker alltså att forskningen är väldigt viktig. Som läkare tycker jag att medicinsk forskning är extra spännande. Tack vare forskningen har jag med en avancerad MR-kamera kunnat se hur människor fattar beslut i viktiga frågor. Jag tänkte att vi skulle fatta beslut i den här frågan och hoppas att ni ska besluta på samma sätt som jag och Moderaterna. Då vill jag berätta att det i hjärnan också pågår en omröstning. Flera områden i hjärnan har en debatt, kan man säga, där man baserar sig på normer, tidigare erfarenheter och sådant som man tagit in tidigare. Belöningssystemet spelar också en roll: Om jag röstar så här kommer jag att få en belöning. Det är frontala cortex, alltså pannloben, som styr över alla de omröstningar som sker i hjärnan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Jag hoppas nu att er omröstning blir som min omröstning, så att ni röstar som Moderaterna.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall reservation 11 i betänkandet UbU14 Forskning.

Sverige ligger bra till internationellt när det gäller finansiering och anslag till forskning. Det råder ingen tvekan om det. Vi har många duktiga forskare, och vi presterar inte alltför dåligt på många områden. Vi är ganska duktiga i Sverige och kan känna stolthet över det. Det är alltför sällan vi lyfter fram våra goda sidor.

Men nu står vi ju trots allt här för att tala om vad som kan bli bättre. En åtgärd vi borde vidta är att låta lärosätena specialisera sig mer. Jag tror att forskningen skulle gå framåt med det förslaget och att lärosätena fokuserar på den forskning de är duktigast på. Alla kan inte forska om allt.

Alla lärosäten kanske inte behöver forska om precis allt. Regionala lärosäten kanske inte har förutsättningar att forska alls. Då kanske det är lika bra att de låter bli och satsar på bra utbildningar med hög kvalitet.

En nattsvart skamfläck som vi inte alls bör vara stolta över är den numera nästan bortglömda Macchiariniskandalen. Därför tar jag upp den igen. Det gjordes en utredning av denna skandal, utförd till stora delar av Sten Heckscher. När jag läste på inför den här debatten visade det sig att alla handlingar till den utredningen har försvunnit. Jag vet inte om de har återkommit nu, men jag har alltså inte kunnat hitta dem.

Detta, mina damer och herrar, är ju fullkomligt oacceptabelt och rent av skandalöst! Skandalöst är också att de läkare och annan personal som försökte slå larm om Macchiarinis vansinnigheter på ett tidigare stadium systematiskt blev motarbetade och till och med hotade.

Min fråga är: Har vi lärt oss något efter Macchiariniskandalen? Ser det likadant ut i dag när det gäller tysthetskulturen? Jag låter frågorna hänga kvar i luften här, för alla att tänka över.

Jag och en del andra här satt med i den parlamentariska Strut-gruppen, som har nämnts en massa gånger här. Det var intressant att sitta med där, faktiskt. Ett förslag som utredaren presenterade var att omfördela statliga anslag från statliga institutioner som Vetenskapsrådet direkt till lärosätena. Jag tycker att det var ett bra förslag, i motsats till vad Moderaterna sa här. Det är klart att det är intressant att pröva och sedan utvärdera det. Funkar det inte får man gå tillbaka till ett gammalt system. Värre än så är det väl inte.

Detta skulle också öka lärosätenas självständighet, en fråga där inte minst jag och mitt parti har fått kritik. Det skulle klockrent öka självständigheten. Dessutom tror jag att vi får lika bra forskning om en större del av anslagen går direkt till lärosätena.

Jag satt ju med i Struten, och där hörde jag inga invändningar mot förslaget, vad jag minns. Men efteråt har det kommit ganska mycket kritik mot det. Jag tror det är bra att framföra sitt partis politik på ett så tidigt stadium som möjligt, av många orsaker.

Jag har i tidigare debatter tagit upp detta med forskning om kärnkraft i allmänhet och om energiproduktion från kärnkraft i synnerhet. Det är sant att det inte råder något förbud mot forskning om kärnkraft i dag. Jag har dock erfarit att denna forskning varit väldigt lågt prioriterad, vilket jag tycker är mycket synd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Det pratas mycket om att vi måste minska våra utsläpp av koldioxid och att vi ska leva fossilfritt. Miljöpartiet talar mycket om att vi ska ha en helt förnybar energiproduktion. Jag tror inte att det går driva samhället med den standard vi har vant oss vid med enbart förnybar energiproduktion. Jag är säker på att det inte går om vi inte ska frysa om vintrarna och om våra stora energislukande företag ska kunna drivas året runt med full effekt.

Ska vi vidmakthålla vår välfärd, levnadsstandard och den levnadsnivå vi har vant oss vid måste vi ha en stor energiproduktion med kärnkraft. Därför bör vi öka vår forskning kring kärnkraften, så att vi inom en rimlig framtid kan bygga fjärde generationens kärnkraftverk. Dessa kärnkraftverk är säkra, rena och oerhört effektiva.

Jag vill också citera Percy Barneviks ord om vår energiproduktion i Sverige: Sverige har billig el, ren el och säker el. Vi har kort sagt den energiförsörjning alla andra länder skulle vilja ha. Nu förefaller vårt största bekymmer vara hur vi på kortast möjliga tid ska ta oss ur denna situation. Jag tycker att det är lite träffande, faktiskt.

Slutligen vill jag ta upp detta med politisk styrd forskning. SD vill självklart inte ha någon sådan styrning. Read my lips! Det är i själva verket en omöjlighet: Det går helt enkelt inte att politiskt styra vare sig forskning eller högkvalitativ utbildning, för då är den inte högkvalitativ längre. Detta visar inte minst trenden med genusvetenskapen. Det är inte i alla stycken oberoende forskning. Vi menar att det är politiskt styrd forskning. Nu känns det som om jag upprepar mig, och det ber jag om ursäkt för.

Den vetenskapliga tidningen Curie har påstått rent lögnaktiga saker om vad både jag och mitt parti sagt i denna fråga. Dessutom - och detta är under all kritik och måste strida mot allt vad ärlighet och akademisk kritik heter - får jag inte ge någon replik på vad de skrivit om oss. Jag får inte ens in en kommentar under den artikel där de i negativa ordalag nämner mig och mitt parti. Och detta, mina damer och herrar, är under all akademisk kritik! På tal om fake news och filterbubblor: Här har vi en tvättäkta filterbubbla, anser jag.

Låt mig återknyta till detta med Connie Dickinson från förra debatten. Vi i SD vill inte påverka Connie Dickinson politiskt på något sätt. Vi vill att hon ska få en fullgod utbildning. Förstår man inte det kanske man inte ska kalla sig akademiker över huvud taget.

Fru talman! Jag förstår inte riktigt logiken i det ledamoten Robert Stenkvist säger. Först säger han att vi ska prioritera olika sorters forskning och att vi ska satsa på den forskning som är viktig. Sedan säger han att politikerna inte ska lägga sig i forskningen. Och sedan säger han att det är bättre att pengarna går direkt till universiteten, så att de får mer flexibilitet. Pengarna ska alltså inte gå till Vetenskapsrådet.

Jag får inte ihop det riktigt. Vad vill egentligen Robert Stenkvist göra med forskningen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Fru talman! Kärnkraftsforskningen blev nedprioriterad av politiska orsaker en gång i tiden. Jag tycker att den bromsklossen ska tas bort. Det gäller vår energiproduktion och vår levnadsstandard. Det finns ett starkt samhälleligt intresse här.

I grunden menar jag absolut att lärosätena måste, och ska, få bestämma själva över forskningen. Lärosätenas självbestämmande minskar genom Vetenskapsrådet, Forte och alla dessa organisationer. Vi kan ta en bit av de anslagen och föra direkt till universiteten. Då blir de mindre politiskt styrda. Det är inte svårt att förstå.

Vi ska ha självständiga lärosäten som själva styr över sin forskning. Vi har de strategiska områdena. Regeringen, staten och riksdagen har bestämt att de ska vara strategiska forskningsområden. Det är också en form av politisk styrning - man kan inte säga något annat. Men regering, riksdag och även jag är med på att vi i någon mån styr forskning för samhällets skull. Varenda krona är ju statligt finansierad. Nej, inte varenda krona. En del kommer naturligtvis från företagen.

Det handlar lite om balans, om vi ska vara ärliga. Men i grunden ska lärosätena och universiteten styra sin forskning själva. De ska till och med styra sin egen genusvetenskap själva, bara den vilar på vetenskaplig grund.

Fru talman och Robert Stenkvist! Jag blev kanske inte mycket klokare. Jag tyckte nog att Robert Stenkvist inledde med att säga att det är viktigt att vi satsar på korrekt forskning, framtidsforskning och forskning som leder till resultat.

(ROBERT STENKVIST (SD): Nej.)

Så uppfattade jag det. Det är i alla fall så som jag tycker att det ska satsas. Detta försvåras ju om man säger att så mycket som möjligt ska vara flexibelt så att universiteten kan välja själva.

Jag tycker också att man ska kunna satsa på bra forskning, men det ska leda till någonting. Det är ju, som du säger, statens pengar vi använder. Då är det viktigt att det leder till innovationer, leder till någonting som är bra för samhället och leder till utveckling. Då ser jag en risk med för mycket flexibilitet.

Fru talman! Jag håller med, förutom när det gäller det första Marie-Louise Hänel sa. Det lät inte bra i mina öron. Det lät som att politikerna skulle styra alldeles för mycket. Det var den första meningen, den första satsen. Jag har glömt den exakta ordalydelsen, men det står jag absolut inte bakom.

Fru talman! Jag vill inledningsvis meddela att vi i Centerpartiet givetvis står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 6 i betänkandet.

Vi diskuterar i dag motioner om forskningspolitik som har inkommit under allmänna motionstiden. Det är viktigt att vi årligen får diskutera forskningspolitik i denna kammare. I slutet av 70-talet togs det fram en principproposition om att varje regering ska lämna en forskningsproposition. Och ända sedan 1982, då Thorbjörn Fälldin ledde regeringen, har regeringen levererat en forskningsproposition som pekar ut inriktningen för svensk forskningspolitik. Det är där vi har de stora diskussionerna kring svensk forsknings utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

De som bemödar sig att läsa betänkandet kan se att det saknas en del av det som Centerpartiet under en längre tid har drivit på forskningens område. Därför tänker jag ha lite mer fokus på det.

Sverige har väldigt goda förutsättningar när det gäller forskning. Vi har många lärosäten som står sig bra i internationella mätningar. Vi har framstående forskning. Vi har en tradition av bra och framgångsrik forskning. Det handlar om forskning som har lett till nya medicinska rön, som gör att vi kan må bättre och leva längre. Men det handlar också om ny teknik som gör att industrin får förutsättningar att hänga med i den tekniska utvecklingen och leda den tekniska utvecklingen, så att det skapas jobb och tillväxt i hela landet. Det är väldigt bra delar som följer av den forskning som sker.

Vi behöver steppa upp och ta ytterligare steg för att Sverige ska fortsätta att vara en internationellt stark forskningsnation.

Den forskningspolitiska debatten tenderar oftast att ha fokus just på den offentligt finansierade forskningen. Under alliansregeringen ökade de offentliga anslagen till forskning med över 9 miljarder kronor mellan 2009 och 2016. Det var en ökning med 30 procent. I den senaste forskningspropositionen, från den rödgröna regeringen, valde man att sänka investeringstakten i fråga om de statligt finansierade forskningsmedlen. Det är fel väg att gå.

Men det tenderar tyvärr i svensk forskningspolitik att vara alldeles för mycket fokus just på den statligt finansierade forskningen. Den allra mesta forskning som bedrivs i Sverige sker i privata företag och i privat forskning och utveckling. Då är det oroande att se att de privata investeringarna i forskning och utveckling i Sverige går ned samtidigt som privata investeringar i forskning och utveckling ökar i 18 av 22 jämförbara länder. Sverige tappar konkurrenskraft.

Fru talman! Vad behöver då göras för att stärka Sverige som forskningsnation? Från Centerpartiets sida ser vi flera delar. Det behövs starka och attraktiva forskningsmiljöer i Sverige. Där är de statliga medlen viktiga förutsättningar när det gäller att se till att vi har lärosäten av internationell toppkvalitet och att vi har en bra forskningsinfrastruktur. Det har vi i Sverige i dag med Max IV och ESS. Men det handlar också om andra delar. Där behöver det göras ytterligare.

Vi behöver se till att förbättra förutsättningarna för lärosäten att profilera sig för att vi ska få än starkare lärosäten inom olika områden. Vi kan se i det högskolelandskap eller det universitetslandskap som vi har i Sverige att såväl stora som mindre lärosäten har en väldigt duktig spets, och det måste de få utveckla ytterligare.

Spetsen behövs, men samtidigt behöver forskningens koppling till utbildning stärkas. Det visar inte minst den granskning som Universitetskanslersämbetet har gjort och som är kopplad till lärarutbildningen, vilket har diskuterats tidigare i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Vi behöver se till att skapa bra villkor när det gäller att driva företag i Sverige. Vi ser en utveckling där allt fler företag agerar på en internationell marknad. De har verksamhet i flera olika länder. Då behöver vi se till att ha attraktiva forskningsmiljöer, som vi har varit inne på. Vi behöver ha konkurrenskraftiga skatter och lagar i Sverige för att företagen ska välja att lägga sin verksamhet i Sverige. Och vi behöver se till att vi lyckas med kompetensförsörjningen. Det handlar om att de svenska studenterna har rätt kunskaper för att vara intressanta för dessa företag men också om att lyckas med att rekrytera internationella forskare och studenter.

På den senare punkten har Sverige misslyckats. Under förra mandatperioden var det flera exempel som jag tror att vi alla i denna kammare har tagit del av. Det var internationella studenter och forskare som inte fick stanna i Sverige på grund av byråkrati och regelverk. Det gjorde att de i stället hamnade i andra länder, och svensk konkurrenskraft minskade ytterligare.

Fru talman! Det är bara veckor kvar till ett EU-val eller ett val till Europaparlamentet, rättare sagt. EU har världens största forskningsbudget. Det är en fantastisk möjlighet för Sverige, som forskningsnation, att vara en del av det europeiska samarbetet och att se till att den gemensamma budget som ska antas framöver fortsätter att ha - och det kanske kan bli ännu tydligare - fokus på hög kvalitet inom forskningen.

Det är med oro som vi kan se att Sverige lyckas hämta hem en allt mindre andel av de gemensamma europeiska medlen. Där drev Centerpartiet tillsammans med Alliansen under den förra mandatperioden, när den forskningspropositionen lämnades, att Sverige behöver ha ett tydligare mål om att ta hem mer av de medel som finns i Europa och därmed också stärka vår konkurrenskraft. Det gäller även offentliga medel som fördelas genom det europeiska samarbetet.

Fru talman! Vi har tidigare i dagens debatt hört att jämställdheten inom akademin har stora utmaningar. Centerpartiet delar den bilden. Vi har en ganska dålig utveckling inom den högre utbildningen i Sverige. Majoriteten av studenterna är kvinnor, men när det kommer till professorer är det alltför få kvinnor som väljer att ta karriärsteg inom akademin. Det behöver vi förbättra.

I dag kom dock en rapport från Universitetskanslersämbetet som visar att det 2008 var 19 procent av professorerna som var kvinnor, och i dag är det 29 procent. Det går åt rätt håll, men det går för långsamt. Vi behöver göra mer för att stärka och förbättra villkoren inom akademien så att fler ser och väljer den karriärvägen. Detta stärker också Sverige som forskningsnation.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att den akademiska friheten är viktig att värna när man pratar om högre utbildning och forskning. Vi kan runt om i världen se hur auktoritära regimer styr forskning, lägger ned forskning eller skapar väldigt svåra regelverk för lärosäten och andra forskningsinstitut.

Forskning

Där måste Sverige dels se till att värna den grundlagsskyddade akademiska frihet som finns i Sverige, dels fortsätta att arbeta med de frågorna på internationell nivå så att de länder som bryter mot den viktiga principen om akademisk frihet inte kan fortsätta med det.

(forts. § 7)

Forskning

Herr talman! Vänsterpartiet har inom detta område bara en reservation, reservation 13, som jag yrkar bifall till. Jag kommer också att ägna hela mitt anförande åt denna reservation, även om det naturligtvis finns många andra områden som är viktiga att tala om. Men jag nöjer mig alltså med att tala om reservationen.

Drömmen om den akademiska friheten, den fria och kritiska forskningen och ett arbetsliv med högt i tak smulas ofta sönder snabbt när nyanställda doktorander sätter sin fot innanför universitetets dörrar. Inom akademins ramar är strukturerna ofta hårda och hierarkierna starka, speciellt när det kommer till jämställdhet. Trots att det gått nästan 150 år sedan den första kvinnan, på dispens från kungen, studerade på universitet i Sverige har vi fortfarande en akademi som domineras av män.

När Ellen Fries 1883 disputerade var hon den första kvinnan i Sverige som erhöll en doktorsgrad. Under hennes disputation sa en av professorerna att han hoppades att hon inte bara var den första i sitt slag utan att hon också var den sista - alltså den sista kvinnan. Det är en inställning som tycks råda under ytan inom delar av dagens universitet också, även om en del manliga doktorander och forskare uppskattar att ha något vackert att titta på eller någon som hämtar kaffe. Det är några av de repliker som dagens kvinnor inom akademin stött på.

Forskningen inom universitet och högskolor kan inte ses i ett vakuum. Att människor ges lika förutsättningar att forska oavsett kön och klass är en förutsättning för en demokratiskt förankrad akademi och för en kvalitetsbaserad forskning där det är kompetensen som avgör, inte kön eller vänskapsband.

Vi vet att kvinnor missgynnas ju högre upp i utbildningssystemet man kommer. I en färsk rapport från Allbright konstateras att kvinnor utgjorde ungefär hälften av ekonomistudenterna och har gjort det sedan 1990-talets början. 44 procent av doktoranderna och 34 procent av lektorerna inom ekonomi är kvinnor. Men det är färre än var femte professor som är en kvinna. Det är alltså 50 procent studenter, 40 procent doktorander, 30 procent lektorer och mindre än 20 procent professorer som är kvinnor. Trenden är mycket tydlig och talande.

I dag är det totalt sett fler kvinnor än män som studerar. Av dem som examinerades läsåret 2016/17 var 64 procent kvinnor. Men av dem som antogs till forskarutbildning samma år var bara en knapp majoritet kvinnor. Av dem som har antagits till forskarutbildning är det fler män än kvinnor som har doktorandtjänst, har en annan anställning inom högskolan eller är företagsdoktorander. Kvinnor försörjer sig i högre grad på en anställning utanför högskolan eller på annat sätt. Kvinnor missgynnas alltså systematiskt i akademin. Männen får tjänsterna, och kvinnorna får hanka sig fram bäst de kan. Det underlättar naturligtvis också för män att meritera sig under doktorandstudierna att de inte behöver jobba vid sidan om.

Trots de strukturer som missgynnar kvinnor finns det kvinnor som lyckas. I en studie om de stora forskningsanslagen, så kallade excellenssatsningar, kom man fram till att kvinnor utgör ungefär 30 procent av Sveriges toppforskare. Det är en låg siffra, men ändå 30 procent. Trots detta visar det sig att kvinnor får mindre än 20 procent av forskningsanslagen för excellent forskning.

Excellensmedel går alltså till manliga forskare som inte är lika excellenta forskare som deras kvinnliga kollegor. Även medlen till basforskning tilldelas män mer än kvinnor. Problemen finns på många nivåer. Det är fråga om strukturer som premierar män under doktorandutbildningen och sedan strukturer som premierar män när tjänster tillsätts och forskningsmedel fördelas.

Jämställdhetshetsarbetet skiljer sig också mellan olika universitet och högskolor. På vissa universitet är man framsynt och ambitiös. Andra ser jämställdhet som en icke-fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Delegationen för jämställdhet i högskolan skriver i sin redovisning Jämställdhet i högskolan - ska den nu ordnas en gång för alla? att bilden av akademin är nedslående. Det är en organisation präglad av normer och värderingar som bekräftar män som överordnade och en organisation där olika villkor råder för kvinnors och mäns meritering och karriärutveckling.

Det är därför Vänsterpartiet i sin motion föreslår att det statligt finansierade forskningsanslaget ska fördelas jämställt och att högst 50 procent ska gå till män som forskar. Vi vill också utreda möjligheten att införa en jämställdhetsbonus i lärosätenas basanslag för att främja en jämnare könsfördelning inom forskning och akademi. Vi kan inte fortsätta att ha en akademi och en forskning som premierar män, och vi har inte tid att vänta på att det ska lösa sig av sig självt.

Herr talman! Det finns i dag ingen verksam polisforskning i Sverige. De flesta som ägnar sig åt polisrelaterad forskning är kriminologer, psykologer och sociologer. I går fick jag information om biologiska spår och DNA-analys inom svensk forensisk vetenskap. Det är något som är oerhört värdefullt för att kunna koppla gärningsmän till brott via till exempel DNA. Men forskningen inom området sker inte inom polisforskning utan inom andra forskningsområden. Med en polisforskning skulle ett samarbete kunna ske mellan den forensiska forskningen och polisvetenskap.

Vänsterpartiet menar att det måste bli möjligt för poliser att forska på yrkets metoder och arbetssätt i syfte att stödja utvecklingen av polisens resultat. Ämnet polisvetenskap bör bli den akademiska grund som polisutbildningen vilar på och utgår från. Självklart ska polisvetenskap vara ett eget forskningsämne inom vilket poliser kan doktorera och forska. Om polisutbildningen blir en del av den reguljära högskolevärlden innebär det också att forskning och samverkan med andra utbildningsområden kan utvecklas, till exempel samarbetet mellan polis och den forensiska vetenskapen. Vi vill alltså se över möjligheterna att inrätta ett institut för polisvetenskaplig forskning.

Herr talman! Sverige ska vara en framstående kunskapsnation, där utbildning, forskning och innovation bedrivs med hög kvalitet och effektivitet.

Forskning har en avgörande roll för tillväxt och utveckling och för att säkerställa välfärden på längre sikt, inte minst inom hälso- och sjukvården. Som jag beskrev mer utförligt i mitt föregående anförande när vi diskuterade högskolans område anser vi kristdemokrater att staten ska ta över ansvaret för sjukvården. Kortare väntetider, specialistkompetens, nationella riktlinjer och de bästa behandlingsmetoderna kan då komma alla till del, oavsett var i landet de bor. En jämlik tillgång till inte minst särläkemedel och innovativa behandlingsmetoder kan ha betydelse för liv och död. Ett statligt huvudmannaskap för sjukvården är också avgörande för att skapa bättre förutsättningar för klinisk forskning och utveckling.

En vetenskaplig utvärdering av behandlingsmetoder inom vården är nödvändig för att motverka onödiga behandlingsinsatser och förhindra överbehandling med läkemedel, men även såklart för att åtgärda underbehandling och underlätta kontinuerlig vård och omvårdnad av kanske framför allt multisjuka äldre patienter. Det är en patientgrupp som ökar och som har ett stort vårdbehov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Dessutom är en stark och framgångsrik klinisk forskning och life science beroende av att professionen på ett effektivt sätt kan samla in och få tillgång till patient- och hälsodata. Det är avgörande för att generera ny kunskap och för att utveckla innovativa behandlingsmetoder. Det åstadkommer vi bäst genom ett nationellt ansvarstagande för hälso- och sjukvården.

Herr talman! Den högre utbildningen och forskningen måste tillvarata intresserade talanger för att behålla Sveriges konkurrenskraft. Vi kristdemokrater efterfrågar därför tydligare och mer förutsägbara karriärvägar för forskare och universitetslärare. Vi vill gärna se en nationell karriärstege med tydliga steg där tillsättning av alla akademiska tjänster baseras på vetenskaplig kvalitet och pedagogisk kompetens. Transparenta, kvalitetssäkrade och jämlika kriterier samt att granskning av meriter görs av externa oberoende experter är självklarheter.

I mitt anförande i den föregående debatten om högskolans område beskrev jag Kristdemokraternas förslag om att göra det möjligt att inneha en kombinationsanställning mellan ett lärosäte och en gymnasieskola. Enligt högskolelagen och högskoleförordningen kan i dag en klinisk forskare vid högskola eller universitet samtidigt upprätthålla en anställning som exempelvis specialistläkare eller psykolog inom hälso- och sjukvården, men endast om tjänsten vid regionen är fast förenad med kliniska arbetsuppgifter.

Att öppna för kombinationsanställningar inom andra områden skulle vara ett sätt att öka anställningstryggheten inom akademin och inte minst förbättra möjligheten att kombinera forskning med familjeliv. Fler disputerade skulle kunna stanna kvar inom akademin och på deltid bedriva strategisk viktig forskning då de inte riskerar att bli uppsagda från lärosätet på grund av arbetsbrist under en period med färre beviljade forskningsanslag. Det är något som jag vet att mina forskarkollegor på olika lärosäten runt om i landet skulle uppskatta. Dessa kombinationsanställningar skulle därtill kunna avhjälpa den akuta lärarbristen inom gymnasieskolan, samtidigt som kopplingen mellan gymnasieutbildning, högre utbildning och forskning skulle kunna stärkas. Det skulle hela samhället tjäna på.

Herr talman! Vi kommer att återkomma med djupare kommentarer angående Styr- och resursutredningen, men jag vill redan nu betona att vi kristdemokrater anser att balansen i systemet för medelstilldelningen bör ses över. Det bör övervägas om en större anslagstilldelning för forskning ska ges direkt till lärosätena för att på så sätt stärka deras möjlighet att själva styra och erbjuda tydligare karriärvägar och anställningsvillkor. Det skulle ge en mer långsiktig anställningstrygghet och ge forskarna möjlighet att ägna mer tid åt att faktiskt forska.

Herr talman! Jag skulle också vilja belysa ett område där vi kristdemokrater menar att det behövs mer forskning och kunskap.

Goda förutsättningar och villkor inom arbetslivet är centralt för att hålla nere sjukskrivningstalen. Men i och med den digitala utvecklingen har det utkristalliserats nya strukturer och villkor i många personers arbetsliv, och det är oklart hur det påverkar vår hälsa.

De tydliga ramar och begränsningar som tidigare präglade arbetslivet inom många yrkeskategorier är i dag borta. Gränserna för när och var arbetet ska utföras och när man ska förväntas vara tillgänglig för kollegor, arbetsgivare, kunder och uppdragsgivare via exempelvis mejl och mobil är i dag ofta otydliga. I stället präglas arbetsförhållandena alltmer av gränslöshet och flexibilitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Flexibla lösningar gynnar ofta den anställde. Inte minst föräldrar uppskattar fördelarna med flexibla arbetstider. Det visar undersökningar bland annat från fackförbundet Unionen. Flexibilitet ökar friheten och skapar större möjligheter för den anställde att själv påverka och styra det egna arbetet. Detta gör det enkelt att förena familj och arbetsliv.

Herr talman! Detta är i grunden positivt, men samma flexibla lösningar skapar också förväntningar om att vara tillgänglig och att utföra arbete i princip dygnet runt - på kvällar, på helger, under semestern och när barnen är sjuka. Detta kan vara svårt att säga nej till om det har etablerats som norm på arbetsplatsen.

Vi ser en risk för både ökad stress och mindre tid för återhämtning, något som naturligtvis kan påverka även familjelivet negativt. Politik och lagstiftning är ett alltför trubbigt verktyg för att komma åt de problem och den stress som det nya gränslösa arbetslivet sannolikt kan ge upphov till för familjer och enskilda. Men regleringar skulle förmodligen försvåra för både företagande och familjeliv. Vi kristdemokrater vill ändå belysa att det behövs mer kunskap om det moderna arbetslivets villkor. Vi behöver förstå bättre hur det påverkar familjeliv, personlig hälsa och barns välbefinnande.

Herr talman! Jag vill betona att jag står bakom samtliga av Kristdemokraternas reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till vår reservation nr 2 under punkt 1.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 7 i betänkandet.

När man sätter på sin mobiltelefon och trycker på Bluetoothfunktionen, som man behöver göra ibland, är det nog inte många härinne som tänker på att den tekniken utvecklades så där tio minuters cykelväg från min bostad hemma i Lund.

Det finns rätt många sådana tekniska innovationer som vi inte tänker på har kommits på, utvecklats eller blivit en produkt i vårt land. Det är få saker som så tydligt visar att Sverige är en kunskapsnation som när man märker att en ny teknik har en svensk prägel, vi kan kalla det: Made in Sweden. Det skapar för mig en känsla av stolthet, att vårt land är någonting man verkligen kan känna sig stolt över.

Sverige ska vara en världsledande forskningsnation. Vi ska vara ett land som inte bara delar ut Nobelpris. Vi ska också få Nobelpris. Där är vi inte i dag. När vi tittar ut över Europa, USA och andra länder ser vi att Sverige inte nu är det land vi vill vara. Vi ser hur investeringar i forskning och utveckling sker i andra länder och inte i Sverige. Vi ser hur den svenska läkemedelssektorn, som är väldigt kopplad till forskning, växer sig väldigt stark i Danmark och Storbritannien men inte alls på samma sätt i Sverige.

Vi ser hur vi de senaste åren har utvisat kompetenta människor som har kommit till vårt land. Dessa kompetensutvisningar innebär att ingenjörer, programmerare eller andra får lämna Sverige när vi behöver de personerna som allra mest. Det gör vårt land svagare, det gör världen sämre och det innebär att vi inte är den forskningsnation och det kunskapssamhälle vi vill vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Herr talman! Kvalitet ska vara ledande för den högre utbildningen och forskningen. Vi ska vara ett land som ser till att vi satsar på den bästa forskningen. Det handlar om att vi vågar koncentrera våra resurser på ett fåtal lärosäten där den bästa forskningen bedrivs. Det bedrivs forskning i hela Sverige, men vi måste våga säga att vi satsar pengar där forskningen gör mest nytta och där vi kan få ut den bästa kvaliteten på den forskning som vi bedriver.

Herr talman! Sverige ska vara en bildningsnation. I det ligger att vi ska värna den fria akademin. Den ska vara fri från politisk styrning. Universitetet ska inte vara ett instrument för politiska agendor och identitetspolitik. Vi ska inte gå i Ungerns riktning där politiker försöker styra vad som ska sägas och vilken agenda som ska finnas på våra universitet och högskolor. Det är dags att här och nu sätta stopp för den identitetspolitik som sprids och som gör den fria akademin mindre fri och gör att den styrs på olika sätt.

Herr talman! Ska Sverige vara en kunskapsnation och ska vi kunna slå vakt om den fria akademin måste vi se till att unga människor som väljer att forska och disputera stannar i Sverige och att man kan meritera sig som ung forskare. Det är den viktigaste investering vi kan göra för att se till att Sverige också i framtiden är en kunskapsnation. Då duger inte dagens system som innebär en osäkerhet för många människor och att det inte finns en tydlighet om vem som kan och vem som meriteras. Det systemet måste förändras och göras bättre.

Herr talman! Vi ska satsa på forskning och utveckling. Vi ska se till att vi investerar stora pengar i forskning och utveckling. Det är en viktig del i att bygga ett modernare samhälle. Klimatfrågan löses inte med plakatpolitik eller förbud. Den löses genom tekniska landvinningar och teknisk utveckling.

När Elon Musk utvecklar Tesla, när vi nu ser hur elbilen verkar bli den typ av klimatvänlig bil vi alla har drömt om och att det ser ut att kunna bli verklighet, är det för att den tekniska utvecklingen driver den förändringen. Det sker inte för att vi i denna kammare har beslutat att det just ska vara elbil. Det är inte politiska, detaljerade och klåfingriga beslut som löser den typen av samhällsproblem. Det är den tekniska utvecklingen, och där spelar forskningen en väldigt viktig roll.

Ska vi kunna lösa klimatfrågan spelar de investeringar vi gör i forskning och utveckling väldigt stor roll. Ska vi se till att vi i Sverige utvecklar den senaste tekniken för att lösa klimatfrågan måste vi våga satsa på forskning och utveckling. Vi måste se till att göra Sverige till en världsledande forskningsnation.

Det gör vårt land modernare. Det gör vårt land bättre, och framför allt gör det att vårt land också i framtiden kan vara en kunskapsnation vi kan känna stolthet över.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Herr talman! Nu diskuterar vi de motioner från ledamöter som kom in under hösten och som handlar om forskning. Det är 60 yrkanden och 16 reservationer.

Jag tänkte även här i denna debatt liksom i den om högskolan nyss ta tillfället i akt att berätta lite om vad regeringen har gjort på forskningsområdet under den förra mandatperioden.

Man har ökat anslagen med 1,3 miljarder för att främja starka och ansvarsfulla lärosäten. Unga forskare har fått tryggare och bättre villkor bland annat genom att utbildningsbidraget för doktorander har avskaffats till förmån för anställning och åtgärder för bättre meritering.

Man har satsat på praktiknära skolforskning samt inrättat forskningsprogram om rasism. Forskning inom humaniora och samhällsvetenskap har förstärkts. Man har startat tioåriga forskningsprogram om migration och integration, om antibiotikaresistens, om tillämpad välfärdsforskning, om arbetslivsforskning, om hållbart samhällsbyggande och om klimat.

Man har en satsning på social bostadspolitik. Man har tagit fram Sveriges första rymdstrategi. Man har tillsatt en ESS-samordnare och tagit fram strategi för att ESS ska bli världsledande. Man har inrättat ett life science-kansli och tagit fram en färdplan. Man har vidtagit åtgärder för att motverka forskningsfusk.

Man har tillsatt fem strategiska samverkansprogram för innovation och konkurrenskraft, för nästa generations resor och transporter, för smarta städer, för cirkulär biobaserad ekonomi, för life science, för uppkopplad industri och nya material och för mycket mer.

Regeringen har investerat för att stärka högskolornas och de unga universitetens forskningskapacitet. Man höjde grundpengarna från 8 000 kronor till 12 000 kronor per student. Det är viktigt att basanslagen ökar. Det stärker grundforskningen och de yngre forskarnas situation bland annat genom att doktorander kan anställas från dag ett.

Forskningen måste möta globala och nationella samhällsutmaningar. Forskningspropositionen 2016 angav fem sådana utmaningar. Det var klimatutmaningen, digitaliseringen, hälsa och livsvetenskap, skapande av ett hållbart samhällsbyggande och höjd kvalitet i den svenska skolan.

Som ni hörde mig säga alldeles nyss har både de tioåriga forskningsprogrammen och strategiska samverkansprogram utifrån dessa utmaningar startats. Det är viktigt. Men det finns såklart mer att göra.

Häromveckan deltog jag när Sulfs professorsförening hade ett seminarium om en rapport som de har tagit fram som heter Ingen tid för forskning - om professorers arbetsvillkor 2018. Det gav en bild av att professorers verklighet ser ut som så att de har 0-100 procents forskningstid. Det är allvarligt att det skiljer sig så mycket åt samt att vi på alla ställen inte använder de högst utbildade till att göra just det som de har gått hela den långa vägen för att göra, nämligen forska.

Samtidigt är det oerhört viktigt att studenterna på våra lärosäten får nära kontakt med forskarna under sin utbildningstid. Det är dels för att de ska få tillgång till den senaste forskningen via den som har varit delaktig, dels för att de ska få förebilder och själva vilja bli forskare. En blandning av undervisnings- och forskningstid är såklart det mest optimala.

I påskveckan besökte jag Mittuniversitetet och fick lära mig mer om de unika samarbetsavtal som man där har mellan universitetet och kommunerna. De är grundade på de utmaningar man ser kommunalt. Det kan handla om väldigt olika saker. Man startar alltid med ett stort möte. Sedan har man en speeddejtning mellan tjänstepersoner och forskare. Så småningom landar man efter en gedigen kvalitetsgranskning ned i konkreta forskningsprojekt. Just i dagarna har man startat den femte omgången med sådana samverkansprogram med det omgivande samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Det är oerhört intressant. Det är något som också gör att det är viktigt att forskningsmedel sprids ut till alla våra universitet och högskolor för att verkligen komma oss alla till nytta. Det sker oerhört mycket spännande forskning runt om i vårt land. Det är forskning som vi ska vara rädda om och som vi ska bidra till på bästa sätt så att den utvecklas.

Självklart kan mer göras. Som tidigare landstingsråd - på den tiden landstingen hette landstingen - är jag särskilt intresserad av den forskning som görs med brukarmedverkan. Där har andra länder kanske kommit längre än vad Sverige har gjort. Jag ser fram emot att också vi tar större steg här, för det är alltid den som är drabbad av sjukdom eller funktionsnedsättning som känner sin kropp bäst och som kan vara en viktig medspelare i utvecklingen av forskning. Som ett exempel kan nämnas att när patientorganisationer deltog i en studie av bromsmediciner kom parametern livskvalitet med som ett mått. Detta är oerhört viktigt.

Forskning angår verkligen hela samhället. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Forskningen ska vara fri; det är självklart. Det är till och med grundlagsskyddat. Forskningen ska drivas av nyfikenhet och vetgirighet och av en vilja att upptäcka, komma vidare, se något nytt och se samband.

Det är så vi vill ha det, och då talar vi huvudsakligen om grundforskningen på våra lärosäten. Den tillämpade forskningen, inom näringslivet, har ofta andra premisser och drivkrafter.

För att forskning ska vara framgångsrik krävs goda miljöer. Det krävs naturligtvis finansiering som fördelas till de bästa projekten eller till de projekt som har bäst förutsättningar. Forskartjänster ska tillsättas i konkurrens efter meritering. Så bygger vi bra och starka forskningsmiljöer.

Ett problem vi har i dag är att alltför många institutioner och fakulteter på lärosäten befolkas av personal, lärare och forskare, med otrygga anställningar. Det är korta tillsvidareanställningar, timvikarier i undervisningen och deltidsanställningar. Man kan gå i princip ett helt yrkesliv genom akademin, efter disputationen, med den här typen av anställningar staplade på varandra eller varvade med perioder av arbetslöshet. Vi hörde i den förra debatten att docent Pia Steensland från Kristdemokraterna fick vänta i 13 år efter disputationen på en fast anställning. Jag har själv väntat i snart 10 år, och jag väntar än.

Många universitetslärare och forskare tvingas också hoppa mellan olika anställningar på institutioner eller lärosäten. Det är inte bra! Det är inte bra för den enskilda läraren eller forskaren. Det skapar oreda i privatekonomin. Om man inte har en fast anställning är det svårt att få lån, till exempel för att skaffa sig en bostad. Det innebär naturligtvis en stress att inte veta om man har en inkomst nästa år eller nästa termin. Men det skapar inte heller en trygg forskarmiljö. Det drabbar forskningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Herr talman! För inte så länge sedan skrev ett stort antal medarbetare på SVT Kultur under ett upprop om dåliga anställningsvillkor på SVT. Det blev uppmärksammat, kanske för att det fanns en del kända tv-profiler med i uppropet. De menade att de dåliga anställningsförhållandena med just korta visstidsanställningar och liknande var otrygga. Otrygga journalister producerar otrygg journalistik. Så sa Daniel Sjölin, som blev något av en talesperson för uppropet.

Jag tycker mig se samma mönster inom akademin, där otrygga forskare producerar otrygg forskning. Det är dags att uppmärksamma de här missförhållandena, också inom akademin, och göra någonting åt dem. Det är inte ett nytt problem; det har varit på det här sättet åtminstone så länge jag kan minnas. Och jag har arbetat inom akademin, eller universitetsvärlden, sedan mitten av 1990-talet. Det har tillsatts utredningar, men det är uppenbart svårt att komma till rätta med problemen. Vi behöver arbeta för att fler universitetslärare ska ha tillsvidareanställningar, alltså fasta jobb som lektor eller biträdande lektor, och att färre ska ha tidsbegränsade anställningar.

Strututredningen, som vi tidigare har talat om, föreslår en omfördelning av medel från forskningsråden till fasta anslag till lärosätena. Det skulle kunna vara en del av lösningen, men då måste vi se till att dessa pengar går just till att anställa fler på fasta tjänster.

Administrationen har ökat. Ibland hör man att forskningen och den högre utbildningen inte utvärderas. Ingenting kan vara mer fel. Det produceras oerhörda mängder text kring verksamheten på våra lärosäten. Snart sagt varenda seminarietimme med studenter utvärderas. Artiklar peer-reviewas, och avhandlingar granskas.

Självklart ska forskningen granskas så att den håller hög kvalitet. Men det är en enorm administrativ överbyggnad också i den övriga verksamheten. Att utlysa tjänster inom akademin är minst sagt ett äventyr, att söka en tjänst likaså. Fruktansvärt många sidor papper ska skrivas, skickas in och granskas. Det tar sällan kortare tid än ett halvår att genomföra en enkel vikarieanställning.

Det är bara ett exempel på hur administrationen och utvärderingen har expanderat och tagit både tid och resurser från kärnverksamheterna: utbildning och forskning. Att ändra på det här är naturligtvis något som tar tid, men jag tror att det är dags att titta också på det. Det finns en del förslag i Strututredningen, men jag är inte säker på att de är tillräckliga för just det här problemet. Det finns en del motioner i betänkandet som innebär ökad administration. Jag tror att man bör fundera innan man väcker den typen av motioner.

Vad vi behöver är fler fasta anställningar och minskad administration. Vi behöver göra det lättare att anställa forskare och fördela om resurser. Vi behöver fler meriteringstjänster som följs upp för tydligare och öppnare karriärvägar. Så får vi tryggare forskare, starkare forskningsmiljöer och bättre forskning.

Forskningen ska vara fri; där håller jag med Robert Stenkvist från Sverigedemokraterna i hans tidigare anförande. Men när han hade sagt det uppstod viss förvirring när han föreslog att denna frihet skulle brytas genom stora statliga satsningar på gammal, dyr och utdaterad teknik - kärnkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Jag tycker inte att politiker ska lägga sig i medelstilldelningen. Visst kan vi lokalisera vissa områden där vi behöver göra vissa insatser i forskningen, eller kanske ännu hellre i utbildningen. Jag nämnde i mitt förra anförande både lärarutbildningen och AI. Men om jag hade suttit i ett forskningsråd hade jag nog dragit öronen åt mig om jag hade fått in en ansökan om kärnkraftsforskning. Jag hade nog betraktat det som pengar i sjön. Det är utdaterad teknik, möjligen med ett undantag, som Sverigedemokraterna också nämner i sin motion: Vi vet fortfarande inte vad vi ska göra av avfallet. Det är materia som är oerhört farlig för allt levande på planeten, människor, djur och växter, i kanske hundratusentals år. Hur gömmer vi sådant under så lång tid? Det kanske vi borde ta reda på nu när vi har producerat den typen av material

Herr talman! Jag vill lyfta upp ytterligare ett ämne. Om några veckor står vi inför ett val, och jag vill säga något om det också. För i en tid då desinformation, alternativa fakta och starka antidemokratiska krafter allt tydligare ger sig till känna över världen och över Europa måste vi, i Sverige och i Europa, stå upp och försvara de demokratiska värdena.

Bildning och utbildning är det bästa försvaret mot attackerna mot demokratin. Därför är det så viktigt att vi satsar på både forskning och utbildning, för fler, här hemma i Sverige. Men det är allvarligt att den högre utbildningen och forskningen är hotade, särskilt i de delar av Europa där de skulle behövas som bäst. Tillgång på litteratur och forskningsdata är självklart essentiellt om man ska ha kvalitet i utbildningen. Men forskarkollegor från Rumänien som jag har träffat vittnar i samtal om tomma bibliotek eller om bibliotek där de senaste böckerna införskaffades på 70talet. Då blir det svårt att bedriva forskning och utbildning.

Än värre är det naturligtvis i Ungern, där Viktor Orbáns parti hindrar det fria ordet, slänger ut universitet ur landet och förhindrar utbildning i vissa ämnen, till exempel genusvetenskap. Stockholms universitets rektor kommenterade i det senaste numret av SULF:s tidning, Universitetsläraren, just det där sista, attackerna mot genusvetenskapen, och kallade det för ett statligt ingrepp i universitetens liv utan motstycke i modern tid.

Jag kan inte annat än att hålla med. Det här tycker jag att EU behöver göra något åt. Universiteten och lärosätena måste stå fria, och den akademiska friheten måste försvaras. Men jag konstaterar samtidigt att i det betänkande vi diskuterar här i kammaren i dag har Sverigedemokraterna, men också en moderat i en enskild motion, liknande förslag kring genusvetenskap.

Herr talman! Jag yrkar avslag på dem och på alla andra motioner i betänkandet. Jag yrkar bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkande nr 14.

(Applåder)

Herr talman! Jag utlovade ju en replik, och vi har ju båda talat om kärnkraft.

Först vill jag ta upp detta med politiskt styrd forskning. Vi har ju som jag nämnde strategiska forskningsområden. Det är i viss mån politiskt styrd forskning, där vi tycker att någonting är samhällsviktigt. Därutöver värnar jag och Sverigedemokraterna verkligen lärosätenas akademiska frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Jag pratade med en kille från KTH, tror jag att det var, och han menade att den forskning om kärnkraft som forskare vill göra i princip blir motarbetad. Det är inte heller akademisk frihet. Vi måste tillåta den forskning om kärnkraft som växer fram naturligt. Sedan är det jättesvårt att starta upp den igen när den har gått ned på jättelåg nivå.

Jag tycker att Mats Berglunds anförande till stora delar var väldigt positivt och bra. Jag håller med om en hel del, faktiskt.

Mats Berglund nämnde avfallet, herr talman, och jag nämnde i min tur fjärde generationens kärnkraftverk. Vad gör de? Jo, de förbrukar avfallet. Och när avfallet är förbrukat i fjärde generationens kärnkraftverk är det betydligt ofarligare. Det är naturligtvis inte ofarligt, men det har en mycket lägre halveringstid än vad kärnavfallet hade från början.

Jag hoppas att jag nu hinner med den fråga jag hade tänkt ställa från början. Miljöpartiet pratar ju jättemycket om koldioxidutsläpp. Det är nästan lite upprepning, om jag får vara så oartig. Men kärnkraften producerar enorma mängder energi utan att släppa ut koldioxid. Fjärde generationens kärnkraftverk är väldigt säkra. Är det bara en hang-up från Miljöpartiets sida?

Herr talman! Tack, Robert Stenkvist, för frågan! Det är såklart underbart att debattera kärnkraft.

Jag har lite svårt att förstå varför Sverigedemokraterna och Robert Stenkvist tycker att kärnkraftsforskning skulle vara ett strategiskt område. Jag har däremot lättare att förstå varför kärnkraftsforskare anser sig vara motarbetade. Precis som jag sa i mitt anförande skulle jag nog, om jag satt i en sådan här grupp som tilldelar medel, inte ge medel till kärnkraft. Jag anser att det är pengar i sjön. Det kommer inte att kunna omsättas i någon praktisk verksamhet.

Kärnkraften är gammal. Det är gammal teknik. Den är dyr. Den är farlig. Det skulle dessutom ta väldigt lång tid att bygga nya anläggningar. Robert Stenkvist pratar om fjärde generationen, men den har vi inte riktigt här. Den finns möjligen någonstans i framtiden men så långt fram att vi då redan har gjort den omställning som vi måste göra.

Vi har i dag alternativ som är billiga, som är klimatvänliga och som fungerar i den cirkulära ekonomin. Vi måste satsa på sol och vind och det förnybara. Att i det här läget satsa på gammal, dyr och farlig teknik skulle försena och förhindra den satsning som vi faktiskt måste göra för att klara energiförsörjningen i framtiden.

Om jag hinner vill jag också säga att kärnkraften faktiskt inte är helt utsläppsfri. Det ska byggas kärnkraftverk, det ska brytas uran, det ska transporteras och det ska lagras. Allt detta genererar utsläpp, inte bara av kol utan också av annat.

Herr talman! Nej, det ska inte brytas uran med fjärde generationens kärnkraftverk. De använder gammalt bränsle som då förbrukas och blir betydligt ofarligare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Det stämmer att vi inte har fjärde generationens kärnkraft här. Det är just därför vi behöver forskning om den. Och den är oerhört mycket säkrare. Olyckorna i Tjernobyl och Harrisburg går inte att jämföra med de nya, moderna kärnkraftverken i fjärde generationen. Det är som att jämföra en gammal PV-Volvo med moderna, krocksäkra bilar. Det låter sig inte göras, helt enkelt.

Mats Berglund nämner vindkraften. Jag vill inte låta som Björklund här; jag är inte liberal. Men han har rätt i en sak: När det inte blåser produceras det ingen el av vindkraften. Det är ingen säker el. Hela elproduktionen i Sverige är som ett jättelikt svänghjul. Det måste vara tungt, och det måste gå hela tiden. Vi kan inte heller bygga hur många vindkraftverk som helst.

Jag är också lite miljöintresserad, tro det eller ej - det är många som blir chockade nu. Jag lider av alla dessa rovfåglar som möter döden i de här vingarna. Om man nu ska propagera för vindkraft, varför kan ingen hitta på någon teknisk innovation som förhindrar denna massiva fågeldöd? Och varför är inte Miljöpartiet intresserat av sådana frågor?

Ni har förvandlats till ett enfrågeparti. Ursäkta, nu får Mats Berglund representera hela Miljöpartiet, men det låter ibland som att ni är ett enfrågeparti och struntar i alla andra miljöfrågor. Det är bara koldioxid i luften. Miljöpartisterna ser till och med koldioxiden med blotta ögat nu för tiden.

Herr talman! Nej, vi är inget enfrågeparti. Om du efterlyser andra miljöfrågor än klimatet kan du sitta här och lyssna på de debatter som miljöpartister här i parlamentet för - inte minst i de viktiga frågorna om skogen eller den biologiska mångfalden. Hotet mot denna anses av många forskare vara ett mer akut hot mot planeten än klimathotet. Det ska vi komma ihåg.

Robert Stenkvist nämnde en gammal PV. De gamla bilarna var också nya och ansågs trygga och säkra en gång i tiden, precis som första generationens kärnkraft ansågs vara den mirakelkur som skulle rädda oss från allting. Sedan har det förts över till nya generationer, och nu är det fjärde generationen som ska rädda oss. Det där kommer inte att fungera. Och framför allt: Den fjärde generationen finns inte här i dag.

Sanningen är att satsningar på kärnkraft, i vilken form det än är, skulle försena och fördyra de omställningar som vi faktiskt måste göra.

Jag vill också nämna att sol och vind visserligen kan gå ned, men när det börjar blåsa igen och när solen kommer tillbaka går det snabbt att börja producera energi igen. Ett kärnkraftverk som går ned tar jättelång tid att starta upp igen. Att kärnkraften på något sätt är produktionssäker stämmer ju inte alls.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)