Interpellationssvar - 2019-03-12

Fru talman! Lars Beckman har ställt följande frågor till mig om utvecklingstid i punkt 14 i januariavtalet:

När ska reformen sjösättas? Hur ska kritik som framförts beaktas i utformningen av ett friår? Vad förväntas kostnaden, såväl den samhällsekonomiska som den statsfinansiella, vara för reformen?

Punkt 14 i januariavtalet handlar om att förstärka möjligheten till omställning och om att förbättra arbetsgivarnas möjlighet att fylla behov av arbetskraft med rätt utbildning. Avtalet anger att utvecklingstid i upp till ett år ska införas från budgetpropositionen för 2020 för att möjliggöra kompetensutveckling hos den enskilde.

Regeringskansliet bereder nu frågan om utvecklingstid enligt januariavtalet.

Kostnaden för utvecklingstid kommer att bero på hur reformen om utvecklingstid utformas och avgränsas.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Fru talman! Det finns ett samhällskontrakt mellan staten och svenska folket. I det samhällskontraktet ingår att staten ska garantera att kärnverksamheten fungerar. Det handlar om att det ska gå att köra bil på våra vägar, oavsett väderlek. Det handlar om att du ska få vård i tid om du har en allvarlig sjukdom. Det handlar om att ditt barn ska få en bra skolgång. Det handlar om att ett inbrott, om du drabbas av det, ska klaras upp av polisen. Det handlar om att dina barn ska få en värdig äldreomsorg.

I Dagens Nyheter, fru talman, kan vi läsa om Kim Svensson, som har en cp-skada och som ska få sin personliga assistans indragen. Han säger själv i rubriken: Mitt liv blir förstört.

Fru talman! Han säger: Mitt liv blir förstört.

Vi har också kunnat läsa i Gefle Dagblad om Joel som ska få sin personliga assistans halverad. Därmed blir han tvungen att flytta hem till sina föräldrar igen.

Fru talman! Denna regering tänker införa ett friår. Friåret är testat i Sverige en gång tidigare.

Fru talman! Regeringen tänker alltså betala vuxna människor för att vara lediga på någon annans bekostnad. Det är en reform vars kostnad uppskattas till 1-10 miljarder. Det är en ren siestapolitik, fru talman.

Det finns många samhällsproblem i Sverige, men att vuxna människor ska vara lediga på någon annans bekostnad för att exempelvis gå en utbildning i flugfiske är faktiskt helt orimligt. Friåret kritiseras också av alla seriösa aktörer på arbetsmarknaden. Lägger vi till en annan reform som regeringen planerar att genomföra - familjevecka - blir hela regeringens politik i princip en siestapolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ingen hemlighet, fru talman, att jag har varit kritisk mot att man subventionerade elcyklar under den förra mandatperioden. Det var ett bidrag som gick till storstäderna, där man hade möjlighet att använda subventionen. I den budget från Moderaterna och KD som antogs av riksdagen tog vi bort den subventionen. I stället använde vi pengarna till att återställa LSS, så att de som behöver personlig assistans ska få det. Andningshjälp och sondmatning ska räknas som grundläggande behov.

Fru talman! Det är alltså viktigt att en regering prioriterar samhällets kärnverksamheter eller att man har någon idé om hur välfärden i Sverige ska utvecklas. Att ge vuxna människor ledigt till en kostnad av 1-10 miljarder är inte rätt använda pengar. Dessutom, fru talman, är det en syn på människan där man utgår från att varje människa är utbytbar och att någon annan automatiskt kan göra ditt jobb.

Fru talman! Så fungerar naturligtvis inte arbetsmarknaden, utan varje människa är unik. Varje människa behövs på arbetsplatsen. Det är så arbetsmarknaden ser ut i dag.

Jag tycker att svaret från statsrådet är anmärkningsvärt i och med att man inte säger sig veta vad denna reform kommer att kosta. Det innebär att man får gå på den utredning som finns. Precis som statsrådet sa i sitt svar beror det på hur den utformas. Det handlar i alla fall om 1 miljard. Det kan handla om upp till 10 miljarder.

Denna regering gör också så att Joel i Hedesunda får flytta hem till sina föräldrar igen eftersom han får sin personliga assistans halverad.

Fru talman! Det kan inte vara rätt prioritering.

Fru talman! Jag är kanske lite förvånad över att vi hamnar i en diskussion om elcyklar och personlig assistans. Båda sakerna tål att diskuteras, men det var inte det som interpellationen handlade om.

Interpellationen handlade om förslaget om att införa utvecklingstid för kompetensutveckling. Jag har svarat. Regeringen kommer att återkomma i den kommande budgetpropositionen med utformning av förslaget och då, förstås, också komma med kostnadsberäkningar för förslaget.

Något friår har regeringen inte några planer på att införa.

Fru talman! Ja, det är naturligtvis en lek med ord. Att ge vuxna människor ledigt är ett friår. Sedan kan man kalla det utvecklingsgaranti eller friår - ja, regeringen får kalla det vad den vill.

Det är klart att det är relevant, även i en debatt om att ge vuxna människor ledigt, att lyfta in hur regeringen prioriterar. Det är ytterst relevant även i den här debatten.

Vad sa till exempel LO förra gången man hade friår? Jag googlade lite grann och fick fram lite bra citat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"Svenska arbetsförmedlare bör syssla med att förmedla jobb. De bör inte ägna sig åt att förmedla friår." Det sa dåvarande Metallbasen.

Problemet är inte att folk vill ha ledigt. Problemet är att folk vill ha jobb, sa Byggnads dåvarande ordförande.

Jag har inte sett något LO-förbund som var positivt när det testades förra gången 2005, och då kostade friåret ungefär 2 miljarder.

När man tittar på vad parterna har sagt om det friår man planerar att införa nu kan man konstatera att LO är kritiska. Man tror inte att LO-medlemmarna kommer att kunna använda friåret. Man kan även titta på vad småföretagare säger. De säger helt korrekt: Vem ska ersätta mig?

Det är alltså en väldigt stor miljardkostnad till liten nytta. Det löser inte samhällets problem, och det är det som är kopplingen till min kritik.

SVT har en nyhet nu som handlar om en rånvåg mot barn i Hägersten. Det här är några av rubrikerna: "Rånvåg mot barn i Hägersten", "Pojkar i 10-årsåldern knivhotades av ungdomsgäng i Staffanstorp", "Efter flera rån i SL:s spärrkiosker stoppas kontantbetalningen", "Två gripna efter bankrån i Hässelby - bil körde in i fönster", "Tjuvar misshandlade 85-åring och snodde saxofon".

Så här fortsätter det sida upp och sida ned, och då måste ändå den relevanta frågan bli: Hur får vi ett bättre rättsväsen i Sverige av att man inför friår? Hur får vi fler poliser av att polisen ges möjlighet till utvecklingsledighet? Är det inte bättre att polisen är ute och bekämpar brott, fru talman?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill erinra ledamoten om att hålla sig till ämnet för debatten.)

Fru talman! Tack för påpekandet! Det är angeläget att diskutera knivrån, misshandel och förstärkningar av rättsväsendet. Men det är inte föremålet för denna interpellationsdebatt.

Jag är här för att svara på riksdagsledamöters frågor, och jag gör det också. Jag fick en fråga om utvecklingstid och har svarat på den. Något friår har regeringen inga planer på att införa.

Fru talman! Jag förstår att statsrådet inte vill svara på frågan om hur friår eller utvecklingsledighet ger fler poliser eller bättre motverkar brott. Det har jag full förståelse för. Men jag tror också att statsrådet är väl medveten om att utvärderingarna av det tidigare friåret närmast visade på katastrof. Det kostade miljarder. Det gav lägre lön till den som hade haft friåret. Det var ett ledighetsexperiment som sannerligen inte var gratis.

Om man nu, tillsammans med familjeveckan, tänker gå vidare och införa en utvecklingsledighet eller ett friår - man kan kalla det vad man vill - hoppas jag verkligen att det utformas på ett sådant sätt att det inte skadar svensk ekonomi när vi nu går in i en lågkonjunktur. Jag tycker - även om fru talman har en annan uppfattning - att min kritik är ytterst relevant, nämligen att regeringen naturligtvis ska prioritera en arbetsmarknadspolitik och en näringspolitik som gör att ekonomin växer i Sverige och att skatteintäkterna ökar. Staten ska prioritera kärnverksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag avslutar den här lite märkliga interpellationsdebatten med att ändå förvånas över att Lars Beckman inte ser någon skillnad på ledighet och utbildning. Jag tror att många andra uppfattar en sådan skillnad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att omgående besluta om beställning av den mängd och det slag av ammunition som överlåtits till Frankrike.

Försvarets materielverk har i enlighet med regeringens bemyndigande från 2016 ersatt Försvarsmakten med ny ammunition genom återanskaffning av ersättare för den som försåldes till Frankrike. Detta genomfördes under 2017 och slutfördes under 2018.

Jag har därför inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, försvarsministern, för det korta och förhållandevis koncisa svaret på min interpellation!

Skälet till min fråga är att jag inte har sett någon officiell information om att återanskaffning har skett av den ammunition som har försålts till Frankrike. Försvarsutskottet har genom skrivelse 75 fått information om att regeringen har gett ett bemyndigande till Försvarets materielverk att göra detta.

Det här, fru talman, riskerar därför att bli en ganska kort interpellationsdebatt, men innan jag nöjdförklarar mig vill jag för tydlighetens skull ställa följande fråga till försvarsministern: Har återanskaffningen skett med den mängd och det antal som försåldes av ammunition till Frankrike? Ett ja eller nej räcker mer än väl.

Fru talman! Jag är nöjd med att Widman tycker att han har fått ett förhållandevis koncist svar. Det var en bra markering.

Jag kan också säga att vi har följt riksdagens tillkännagivande. Regeringen redogjorde för att regeringen hade beslutat att försäljningsintäkterna fick disponeras av Försvarsmakten för anskaffning av materiel motsvarande den materiel som såldes samt att Försvarsmakten hade uppdragit åt FMV att återskaffa materiel.

Detta framgår av skrivelse 75, och det är regeringens bedömning att riksdagens tillkännagivande därigenom är slutbehandlat.

Yttrandet och hanteringen från regeringens sida gick sedan vidare till hantering i konstitutionsutskottet, där försvarsutskottet hade yttrat sig. Jag läste igenom försvarsutskottets yttrande, och i det sammanhanget stod det ingenting om att det fanns några invändningar när det gäller hanteringen av ammunition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här återförskaffas till Försvarsmakten i samma omfattning som vi avyttrade materiel en gång i tiden och som Frankrike tog emot. Det är alltså återställt och återanskaffat, och det är mitt besked till Allan Widman i dag. Detta har skett enligt alla rådande regelverk och beslutsförhållanden, och jag har följt dem med exakthet.

Fru talman! Jag är tacksam för att försvarsministern utvecklar omständigheterna kring den här återanskaffningen, och jag har också tagit del av skrivelse 75.

Jag vore likväl och för tydlighetens skull tacksam om den fråga som jag ställde mot slutet av mitt förra inlägg kunde besvaras på ett enkelt och tydligt sätt. Frågan var: Har återanskaffning skett med den mängd och det antal som försåldes till Frankrike?

Det torde vara enkelt för försvarsministern att undanröja också det minsta lilla tvivel som kan finnas kvar kring denna fråga.

Fru talman! Materielen är återställd i den mängd som var avsedd med anledning av hur mycket som har levererats till Frankrike. Det är alltså återställt på det sätt som var avsett från början. Det finns liksom ingen tvekan eller några problem i detta, Widman. Det är återställt och verkställt helt enligt bemyndigandena. Du behöver inte bekymra dig något mer utan kan sova lugnt om natten, om det är det som är ditt problem.

Vi har följt boken i detta, så det här är utklarat enligt konstens alla regler.

Fru talman! Det är inget större fel på min nattsömn, trots politiskt turbulenta tider i mitt parti.

Jag har lyssnat noga på vad försvarsministern säger, och jag har ställt en fråga som kan besvaras med ett ja eller nej. Det verkar dock inte som att jag har lyckats utverka ett sådant svar från försvarsministern i dag, men jag vill ändå tacka honom för debatten.

Fru talman! Jag har egentligen bara en sak att säga, nämligen att materielen är återställd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att stärka polisens befogenheter för att bekämpa djurrättsaktivisters våldsamma framfart. Interpellanten har även frågat om jag avser att agera för att hantera konsekvenserna av de hot och trakasserier som människor i dag blir utsatta för.

Magnus Oscarsson har frågat statsrådet Morgan Johansson om regeringen avser att ta initiativ till organisations- eller ansvarsförändringar inom de rättsvårdande myndigheterna i syfte att effektivare bekämpa djurrättsmotiverad brottslighet. Vidare frågar interpellanten om regeringen avser att ta initiativ till lagändringar i syfte att öka skyddet för enskilda gentemot den djurrättsmotiverade brottsligheten. Frågorna har överlämnats till mig att besvara.

Till att börja med vill jag understryka att vi inte kan acceptera att någon för att uppnå politiska syften förstör eller stjäl någon annans egendom, eller i värsta fall skadar andra människor. Detta har ingen plats i en demokrati. Sverige ska vara ett tryggt land att leva i för alla. Vi kan inte tolerera att personer utsätts för hot och trakasserier. Samhället måste arbeta på bred front med dessa frågor. De som begår dessa brottsliga handlingar mot bland annat lantbrukare äventyrar dessutom det målmedvetna arbete för ett stärkt djurskydd som seriösa organisationer och lantbrukare utför.

Näringsidkare måste givetvis kunna bedriva sin verksamhet utan att riskera att utsättas för ofredande, hot, skadegörelse eller andra brottsliga handlingar. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att denna typ av brott, som bland annat lantbrukare utsätts för, ska hanteras effektivt av rättsväsendet, både avseende lagstiftning och resurser.

De lagstiftningsåtgärder som regeringen har föreslagit kan ge våra myndigheter bättre förutsättningar att bekämpa brottsligheten. Vidare kan de bidra till ökad trygghet för enskilda. Det handlar exempelvis om en ny kamerabevakningslag som trädde i kraft den 1 augusti 2018, där den generella tillståndsplikt som tidigare gällt för kamerabevakning slopats. Den nya kamerabevakningslagen medför att kamerabevakning i samband med bland annat jordbruksverksamhet nu kommer att kunna genomföras utan tillstånd. Den 1 juli 2017 höjdes dessutom minimistraffet för grovt olaga hot. Samma datum gjordes även lagändringar rörande skadegörelsebrottet. Bland annat skärptes straffskalan för grov skadegörelse till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Regeringen har också nyligen aviserat åtgärder för att tryggheten ska öka och brottsligheten bekämpas. En av regeringens prioriterade frågor är att stärka det polisiära arbetet så att fler poliser kan bekämpa brottsligheten och öka tryggheten för alla. Den stora satsning som nu görs på Polismyndigheten är central. En effektiv brottsbekämpning kräver resurser, och satsningen måste förstås komma hela landet till del.

Jag har talat med Polismyndigheten om denna typ av brottslighet och fått information om hur myndigheten arbetar. Det är viktigt att Polismyndigheten har relevanta verktyg för att kunna arbeta framgångsrikt mot brotten. Jag vet att Polismyndigheten tar problemen på allvar och att myndigheten samarbetar med Säkerhetspolisen. Jag avser också att ha en fortsatt dialog med LRF och andra berörda aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att stärka polisens befogenheter för att bekämpa djurrättsaktivisters våldsamma framfart. Interpellanten har även frågat om jag avser att agera för att hantera konsekvenserna av de hot och trakasserier som människor i dag blir utsatta för.

Magnus Oscarsson har frågat statsrådet Morgan Johansson om regeringen avser att ta initiativ till organisations- eller ansvarsförändringar inom de rättsvårdande myndigheterna i syfte att effektivare bekämpa djurrättsmotiverad brottslighet. Vidare frågar interpellanten om regeringen avser att ta initiativ till lagändringar i syfte att öka skyddet för enskilda gentemot den djurrättsmotiverade brottsligheten. Frågorna har överlämnats till mig att besvara.

Till att börja med vill jag understryka att vi inte kan acceptera att någon för att uppnå politiska syften förstör eller stjäl någon annans egendom, eller i värsta fall skadar andra människor. Detta har ingen plats i en demokrati. Sverige ska vara ett tryggt land att leva i för alla. Vi kan inte tolerera att personer utsätts för hot och trakasserier. Samhället måste arbeta på bred front med dessa frågor. De som begår dessa brottsliga handlingar mot bland annat lantbrukare äventyrar dessutom det målmedvetna arbete för ett stärkt djurskydd som seriösa organisationer och lantbrukare utför.

Näringsidkare måste givetvis kunna bedriva sin verksamhet utan att riskera att utsättas för ofredande, hot, skadegörelse eller andra brottsliga handlingar. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att denna typ av brott, som bland annat lantbrukare utsätts för, ska hanteras effektivt av rättsväsendet, både avseende lagstiftning och resurser.

De lagstiftningsåtgärder som regeringen har föreslagit kan ge våra myndigheter bättre förutsättningar att bekämpa brottsligheten. Vidare kan de bidra till ökad trygghet för enskilda. Det handlar exempelvis om en ny kamerabevakningslag som trädde i kraft den 1 augusti 2018, där den generella tillståndsplikt som tidigare gällt för kamerabevakning slopats. Den nya kamerabevakningslagen medför att kamerabevakning i samband med bland annat jordbruksverksamhet nu kommer att kunna genomföras utan tillstånd. Den 1 juli 2017 höjdes dessutom minimistraffet för grovt olaga hot. Samma datum gjordes även lagändringar rörande skadegörelsebrottet. Bland annat skärptes straffskalan för grov skadegörelse till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Regeringen har också nyligen aviserat åtgärder för att tryggheten ska öka och brottsligheten bekämpas. En av regeringens prioriterade frågor är att stärka det polisiära arbetet så att fler poliser kan bekämpa brottsligheten och öka tryggheten för alla. Den stora satsning som nu görs på Polismyndigheten är central. En effektiv brottsbekämpning kräver resurser, och satsningen måste förstås komma hela landet till del.

Jag har talat med Polismyndigheten om denna typ av brottslighet och fått information om hur myndigheten arbetar. Det är viktigt att Polismyndigheten har relevanta verktyg för att kunna arbeta framgångsrikt mot brotten. Jag vet att Polismyndigheten tar problemen på allvar och att myndigheten samarbetar med Säkerhetspolisen. Jag avser också att ha en fortsatt dialog med LRF och andra berörda aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

En ung mamma med sitt spädbarn blev väckt mitt i natten. Maken var bortrest på jobb, som han alltid var under veckorna. In genom köksfönstret lyste en bil med hellysen. Runt på tomten smög okända människor. Av rädsla ringde den unga mamman till grannen, som gav sig ut och stötte på ett gäng kaxiga personer som hävdade sin allemansrätt.

Familjerna som bor i området upplevde kväll efter kväll, under en lång period, natt efter natt, att människor rörde sig runt knuten. Det var okända människor som uppträdde på ett stötande, störande och skrämmande sätt. Här skedde inga direkta brott, men de gav upphov till ett starkt obehag och indirekta hot.

I många andra fall sker direkta brott. Vi talar om mordhot, mordbränder, förföljelse och en mängd andra hemskheter.

I en demokrati får man tycka vad man vill, men man får inte bete sig hur som helst. Om man begår brott måste det få konsekvenser. Det finns autonoma grupperingar som dels är mycket aktiva i sociala medier, dels åker land och rike runt och gör allt från att utföra illegala dåd till att "bara" sprida obehag och rädsla omkring sig.

Nu får det faktiskt vara nog, fru talman! Vi kan se att organiserad civil olydnad har blivit en inkörsport till organiserad brottslighet på landsbygden. Statsrådet nämnde några insatser i sitt svar, till exempel kameraövervakning. Det är bra. Men någonstans normaliseras beteendet och all annan otrygghet som sprids runt om i Sverige. Vi kan inte ha det så. Den här typen av brottslighet måste tas på större allvar, och straffpåföljderna behöver bli strängare. För att vår demokrati och näringsfrihet ska kunna värnas krävs ett bättre skydd och en nationell samordning av den typen av hot och brott.

Statsrådet nämnde att han har talat med Polismyndigheten. Vad kom vidare av det? Jag menar att polisen behöver få ett tydligt uppdrag att samordna arbetet runt djurrättsterrorism över hela landet för att komma till rätta med problemet att så många ärenden av det slaget läggs ned. Det är självklart inte alldeles enkelt, fru talman, när brotten är spridda över landet och aktivisterna maskerar sig, förnekar att de har varit på platsen och skyller på varandra. Då undgår många av dem att lagföras. De blir inte bestraffade, trots att det handlar om brottslighet.

Familjer, näringsliv och livsmedelsförsörjningens existens hotas i dag av att demokratins principer sätts ur spel av människor som anser sig stå över demokratin och lagen. Här har regeringen misslyckats. Nu behöver ni ta ansvar för denna allvarliga fråga. Sverige behöver åtgärder nu.

För att ytterligare stärka och stödja polisen i sitt uppdrag behöver man utreda om inte djurrättsterrorism ska ha en egen brottsrubricering. Hur ställer sig statsrådet till det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

En ung mamma med sitt spädbarn blev väckt mitt i natten. Maken var bortrest på jobb, som han alltid var under veckorna. In genom köksfönstret lyste en bil med hellysen. Runt på tomten smög okända människor. Av rädsla ringde den unga mamman till grannen, som gav sig ut och stötte på ett gäng kaxiga personer som hävdade sin allemansrätt.

Familjerna som bor i området upplevde kväll efter kväll, under en lång period, natt efter natt, att människor rörde sig runt knuten. Det var okända människor som uppträdde på ett stötande, störande och skrämmande sätt. Här skedde inga direkta brott, men de gav upphov till ett starkt obehag och indirekta hot.

I många andra fall sker direkta brott. Vi talar om mordhot, mordbränder, förföljelse och en mängd andra hemskheter.

I en demokrati får man tycka vad man vill, men man får inte bete sig hur som helst. Om man begår brott måste det få konsekvenser. Det finns autonoma grupperingar som dels är mycket aktiva i sociala medier, dels åker land och rike runt och gör allt från att utföra illegala dåd till att "bara" sprida obehag och rädsla omkring sig.

Nu får det faktiskt vara nog, fru talman! Vi kan se att organiserad civil olydnad har blivit en inkörsport till organiserad brottslighet på landsbygden. Statsrådet nämnde några insatser i sitt svar, till exempel kameraövervakning. Det är bra. Men någonstans normaliseras beteendet och all annan otrygghet som sprids runt om i Sverige. Vi kan inte ha det så. Den här typen av brottslighet måste tas på större allvar, och straffpåföljderna behöver bli strängare. För att vår demokrati och näringsfrihet ska kunna värnas krävs ett bättre skydd och en nationell samordning av den typen av hot och brott.

Statsrådet nämnde att han har talat med Polismyndigheten. Vad kom vidare av det? Jag menar att polisen behöver få ett tydligt uppdrag att samordna arbetet runt djurrättsterrorism över hela landet för att komma till rätta med problemet att så många ärenden av det slaget läggs ned. Det är självklart inte alldeles enkelt, fru talman, när brotten är spridda över landet och aktivisterna maskerar sig, förnekar att de har varit på platsen och skyller på varandra. Då undgår många av dem att lagföras. De blir inte bestraffade, trots att det handlar om brottslighet.

Familjer, näringsliv och livsmedelsförsörjningens existens hotas i dag av att demokratins principer sätts ur spel av människor som anser sig stå över demokratin och lagen. Här har regeringen misslyckats. Nu behöver ni ta ansvar för denna allvarliga fråga. Sverige behöver åtgärder nu.

För att ytterligare stärka och stödja polisen i sitt uppdrag behöver man utreda om inte djurrättsterrorism ska ha en egen brottsrubricering. Hur ställer sig statsrådet till det?

Fru talman! Tack, statsrådet Mikael Damberg, för svaret!

Den senaste tiden har vi i medier kunnat ta del av en kraftig ökning av djurrättsrelaterad brottslighet som främst riktar sig mot djurägare inom lantbruket. Var fjärde jordbrukare uppger sig vara rädd för att utsättas för hot eller angrepp från kriminella aktivister. Hoten och trakasserierna har ökat enormt under de senaste åren. Hoten framförs i sociala medier, via telefon och öga mot öga när aktivister tar sig fram till bondgårdar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Syften med hoten är att få bönderna att stänga ned sina verksamheter. I tider då lönsamheten är låg och många bönder har haft det tufft att få sina verksamheter att gå runt kommer nu också detta att bönder blir hotade. Varför? Jo, de producerar mat till oss konsumenter så att vi slipper svälta.

Jag och Kristdemokraterna anordnade Mjölkens dag i riksdagen i förra veckan. En del av diskussionen rörde just hotet mot mjölkbönderna. Det är fruktansvärt att ta del av berättelserna om händelser som har drabbat bönderna, deras familjer och närstående.

Tycker ministern att regeringen gjort tillräckligt för att hoten mot bönderna ska upphöra?

Fru talman! Tack, statsrådet Mikael Damberg, för svaret!

Den senaste tiden har vi i medier kunnat ta del av en kraftig ökning av djurrättsrelaterad brottslighet som främst riktar sig mot djurägare inom lantbruket. Var fjärde jordbrukare uppger sig vara rädd för att utsättas för hot eller angrepp från kriminella aktivister. Hoten och trakasserierna har ökat enormt under de senaste åren. Hoten framförs i sociala medier, via telefon och öga mot öga när aktivister tar sig fram till bondgårdar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Syften med hoten är att få bönderna att stänga ned sina verksamheter. I tider då lönsamheten är låg och många bönder har haft det tufft att få sina verksamheter att gå runt kommer nu också detta att bönder blir hotade. Varför? Jo, de producerar mat till oss konsumenter så att vi slipper svälta.

Jag och Kristdemokraterna anordnade Mjölkens dag i riksdagen i förra veckan. En del av diskussionen rörde just hotet mot mjölkbönderna. Det är fruktansvärt att ta del av berättelserna om händelser som har drabbat bönderna, deras familjer och närstående.

Tycker ministern att regeringen gjort tillräckligt för att hoten mot bönderna ska upphöra?

Fru talman! Även jag får börja med att tacka ministern för det svar han har gett Alexandra Anstrell i denna fråga.

Jag har stått i denna kammare och debatterat djurrättsrelaterad brottslighet många gånger under de senaste åren, och det är därför jag vill gå upp i talarstolen och göra det även nu. Vi har nämligen en ny minister på en ny post i detta, och jag tycker att frågan är intressant.

Vi har också sett att den här typen av brottslighet eskalerar och ökar alltmer. Sakta men säkert trappas den upp. Vi ser även att koncentrationen till vissa delar av landet ökar, vilket beror på att den här brottsligheten är nationellt synkroniserad. Man agerar nationellt och skickar ut - oftast väldigt unga - människor i olika delar av landet för att genomföra den här typen av aktioner.

Man samlar människor för den goda sakens skull, men problemet är att man angriper det fria näringslivet i Sverige. Detta är ett sätt att angripa ett samhälle i stort. Det är därför jag väljer att använda begreppet "djurrättsterrorism" - man försöker störa ut verksamheter och produktionsgrenar. Det kan handla om jakt och om djuruppfödning, men det kan också handla om skinnproduktion. Oavsett vilket är detta ett beteende som är helt oacceptabelt i ett samhälle.

Mina kollegor har ställt ett antal frågor till ministern, och jag är intresserad av svaren på dem. Jag vet att ministern och ministerns kollegor har tagit ett antal initiativ till samarbete med olika intressegrupper och haft samtal med de företagare som har varit utsatta, men jag undrar hur man långsiktigt arbetar med att förebygga denna typ av brottslighet.

Framför allt undrar jag hur man riktar in sig på unga individer på högstadieskolor och gymnasieskolor. Det handlar om unga människor som går med i den här typen av organisationer med ett i grund och botten gott motiv och som sedan luras in i brottslighet, på samma sätt som unga luras in i andra typer av brottslighet som vi ser runt om i samhället. I det stora hela är detta ett beteende som ett samhälle aldrig kan acceptera.

Fru talman! Även jag får börja med att tacka ministern för det svar han har gett Alexandra Anstrell i denna fråga.

Jag har stått i denna kammare och debatterat djurrättsrelaterad brottslighet många gånger under de senaste åren, och det är därför jag vill gå upp i talarstolen och göra det även nu. Vi har nämligen en ny minister på en ny post i detta, och jag tycker att frågan är intressant.

Vi har också sett att den här typen av brottslighet eskalerar och ökar alltmer. Sakta men säkert trappas den upp. Vi ser även att koncentrationen till vissa delar av landet ökar, vilket beror på att den här brottsligheten är nationellt synkroniserad. Man agerar nationellt och skickar ut - oftast väldigt unga - människor i olika delar av landet för att genomföra den här typen av aktioner.

Man samlar människor för den goda sakens skull, men problemet är att man angriper det fria näringslivet i Sverige. Detta är ett sätt att angripa ett samhälle i stort. Det är därför jag väljer att använda begreppet "djurrättsterrorism" - man försöker störa ut verksamheter och produktionsgrenar. Det kan handla om jakt och om djuruppfödning, men det kan också handla om skinnproduktion. Oavsett vilket är detta ett beteende som är helt oacceptabelt i ett samhälle.

Mina kollegor har ställt ett antal frågor till ministern, och jag är intresserad av svaren på dem. Jag vet att ministern och ministerns kollegor har tagit ett antal initiativ till samarbete med olika intressegrupper och haft samtal med de företagare som har varit utsatta, men jag undrar hur man långsiktigt arbetar med att förebygga denna typ av brottslighet.

Framför allt undrar jag hur man riktar in sig på unga individer på högstadieskolor och gymnasieskolor. Det handlar om unga människor som går med i den här typen av organisationer med ett i grund och botten gott motiv och som sedan luras in i brottslighet, på samma sätt som unga luras in i andra typer av brottslighet som vi ser runt om i samhället. I det stora hela är detta ett beteende som ett samhälle aldrig kan acceptera.

Fru talman! Tack för en viktig diskussion, interpellanterna med flera!

Jag är lika upprörd över och engagerad i den här frågan som interpellanterna. Jag ser nämligen detta som ett uttryck för politiskt motiverad brottslighet i den meningen att man har en politisk uppfattning som man på något sätt låter gå ut över enskilda människors trygghet, i värsta fall i form av skadegörelse eller genom att det fysiskt drabbar någon som bedriver verksamhet - laglig verksamhet som vi behöver för att leva i Sverige, såsom matproduktion. Det är alltså viktigt att vi tar detta på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar också bilden att det är bekymmersamt att detta blandas ihop. Det finns ju djurrättsaktivism som är helt laglig och politiskt motiverad och som jag har stor respekt för. Där diskuterar man djurs rättigheter och hur man vill uppnå ett högre djurskydd med demokratiska metoder. När det däremot gäller dem som bedriver brottslig verksamhet är det någonting helt annat, och att dra gränsen för detta så att unga människor inte dras in någon form av låtsasradikalitet som leder till brottslighet är en otroligt viktig fråga.

Jag tror att den här typen av verksamhet riskerar att skada det arbete som Sverige har gjort när det gäller god djurhållning och ett långsiktigt arbete för de här frågorna. Det riskerar att skada både en del organisationer som inte står bakom brottslig verksamhet men också lantbrukare som känner att det inte är värt att jobba vidare eftersom de får kritik trots att de tar frågorna på allvar. Detta är alltså en farlig typ av brottslighet, ur flera aspekter.

Det ställdes flera frågor, och det finns några frågor som jag helst inte vill gå särskilt djupt in på. Jag förstår att det ganska snart kommer att hållas en interpellationsdebatt med Morgan Johansson som mer konkret kommer att handla om vilka legala hinder som finns för verksamheten framåt, liksom brottskodsrubriceringen. Det är inte regeringen som sätter brottskoderna, utan det görs av andra. Vi brukar inte vilja att politiken gör det, det vill säga går in och bestämmer exakt hur det ska definieras. Det är alltså svaret på den frågan, men det kommer man att återkomma till i debatten med Morgan Johansson.

När det däremot gäller frågan hur polisen prioriterar detta tog jag upp det under mitt första möte med rikspolischefen. Det var inte jättemånga frågor på dagordningen, men jag tog upp frågan därför att jag hade blivit medveten om den. Som nytillträdd minister hade jag blivit uppmärksam på att vi haft en dialog med inte minst LRF, som har tagit upp att detta är ett problem för hela sektorn och dess medlemmar. Jag tog alltså upp det med rikspolischefen, och han redogjorde för hur polisen ser på detta.

Polisen ser allvarligt på den här typen av brottslighet. Man redogjorde också för att man i Västsverige, där den högsta koncentrationen av den här typen av brottslighet finns, har organiserat arbetet på ett nytt sätt. Man uppfattar att det nya sättet är bra och leder till både bättre utredningar och högre kunskapsnivå. Man har också ett arbete där man försöker att få in ett system nationellt så att motiven och kopplingarna verkligen anges när brotten anmäls. Det handlar om att polisen ska få koll på om det finns saker och ting som hänger ihop med brottsligheten.

Det polisen dessutom sa till mig - jag är ju lite ny i den här frågan - är att det är ett fåtal individer som utgör de mest brottsaktiva djurrättsaktivisterna. De är dock väldigt organiserade. Det är alltså inte så att det är enorma mängder personer som styr verksamheten, utan lite grann är det så att denna brottslighet går ned när dessa personer sitter i fängelse - vilket de har gjort i olika omgångar. När personerna sedan kommer ut verkar det som att brottsligheten ökar. Detta är någonting som både polisen och Säkerhetspolisen är medvetna om, det vill säga att det finns individer som verkar ha större förmåga än andra att organisera den här typen av verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill gärna fortsätta ha en dialog med er som är engagerade och med de organisationer som företräder inte minst lantbrukare, så att vi gör det vi kan för att komma till rätta med denna - som jag ser det - allvarliga form av brottslighet.

Fru talman! Tack för en viktig diskussion, interpellanterna med flera!

Jag är lika upprörd över och engagerad i den här frågan som interpellanterna. Jag ser nämligen detta som ett uttryck för politiskt motiverad brottslighet i den meningen att man har en politisk uppfattning som man på något sätt låter gå ut över enskilda människors trygghet, i värsta fall i form av skadegörelse eller genom att det fysiskt drabbar någon som bedriver verksamhet - laglig verksamhet som vi behöver för att leva i Sverige, såsom matproduktion. Det är alltså viktigt att vi tar detta på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar också bilden att det är bekymmersamt att detta blandas ihop. Det finns ju djurrättsaktivism som är helt laglig och politiskt motiverad och som jag har stor respekt för. Där diskuterar man djurs rättigheter och hur man vill uppnå ett högre djurskydd med demokratiska metoder. När det däremot gäller dem som bedriver brottslig verksamhet är det någonting helt annat, och att dra gränsen för detta så att unga människor inte dras in någon form av låtsasradikalitet som leder till brottslighet är en otroligt viktig fråga.

Jag tror att den här typen av verksamhet riskerar att skada det arbete som Sverige har gjort när det gäller god djurhållning och ett långsiktigt arbete för de här frågorna. Det riskerar att skada både en del organisationer som inte står bakom brottslig verksamhet men också lantbrukare som känner att det inte är värt att jobba vidare eftersom de får kritik trots att de tar frågorna på allvar. Detta är alltså en farlig typ av brottslighet, ur flera aspekter.

Det ställdes flera frågor, och det finns några frågor som jag helst inte vill gå särskilt djupt in på. Jag förstår att det ganska snart kommer att hållas en interpellationsdebatt med Morgan Johansson som mer konkret kommer att handla om vilka legala hinder som finns för verksamheten framåt, liksom brottskodsrubriceringen. Det är inte regeringen som sätter brottskoderna, utan det görs av andra. Vi brukar inte vilja att politiken gör det, det vill säga går in och bestämmer exakt hur det ska definieras. Det är alltså svaret på den frågan, men det kommer man att återkomma till i debatten med Morgan Johansson.

När det däremot gäller frågan hur polisen prioriterar detta tog jag upp det under mitt första möte med rikspolischefen. Det var inte jättemånga frågor på dagordningen, men jag tog upp frågan därför att jag hade blivit medveten om den. Som nytillträdd minister hade jag blivit uppmärksam på att vi haft en dialog med inte minst LRF, som har tagit upp att detta är ett problem för hela sektorn och dess medlemmar. Jag tog alltså upp det med rikspolischefen, och han redogjorde för hur polisen ser på detta.

Polisen ser allvarligt på den här typen av brottslighet. Man redogjorde också för att man i Västsverige, där den högsta koncentrationen av den här typen av brottslighet finns, har organiserat arbetet på ett nytt sätt. Man uppfattar att det nya sättet är bra och leder till både bättre utredningar och högre kunskapsnivå. Man har också ett arbete där man försöker att få in ett system nationellt så att motiven och kopplingarna verkligen anges när brotten anmäls. Det handlar om att polisen ska få koll på om det finns saker och ting som hänger ihop med brottsligheten.

Det polisen dessutom sa till mig - jag är ju lite ny i den här frågan - är att det är ett fåtal individer som utgör de mest brottsaktiva djurrättsaktivisterna. De är dock väldigt organiserade. Det är alltså inte så att det är enorma mängder personer som styr verksamheten, utan lite grann är det så att denna brottslighet går ned när dessa personer sitter i fängelse - vilket de har gjort i olika omgångar. När personerna sedan kommer ut verkar det som att brottsligheten ökar. Detta är någonting som både polisen och Säkerhetspolisen är medvetna om, det vill säga att det finns individer som verkar ha större förmåga än andra att organisera den här typen av verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill gärna fortsätta ha en dialog med er som är engagerade och med de organisationer som företräder inte minst lantbrukare, så att vi gör det vi kan för att komma till rätta med denna - som jag ser det - allvarliga form av brottslighet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för förtydligandet.

"Man känner sig aldrig trygg", säger en bonde till Göteborgs-Posten. Michael Verdicchio, GP:s grävreporter som har gjort den granskning som resulterat i ett antal reportage, berättar att han i sin granskning har sett allt från anlagda bränder och intrång i folks bostäder till skadegörelse och framför allt trakasserier och mordhot.

Fru talman! Man måste få känna sig trygg hemma. Äganderätten är grundlagsskyddad, och den måste respekteras. Ingen ska behöva vara orolig för att det finns människor runt knuten eller på gårdsplanen när man går och lägger sig på kvällen. Om nu intrång görs på gårdar måste det dessutom få hårdare rättsliga påföljder. Gör regeringen någonting åt detta? Myndigheter och regeringen måste nämligen ta det här på allvar och slå ned hårt på det, för vår trygghets skull och för vår demokratis skull.

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Man får tycka olika, men man får inte bete sig hur som helst. Det finns många både kända och okända fall där personer har blivit utsatta, och djurrättsterroristernas metoder är i många fall horribla. Det är inte rimligt att någon ska behöva bli utsatt för detta. Den som är utsatt lägger dessutom ned oerhört mycket tid på allt från polisanmälan till att fundera på om det man håller på med är värt det.

Brotten mot djurhållare, politiker, jägare och deras familjer blir allt fler och allt grövre, men polisanmälningarna läggs ofta ned. Det exempel från Västsverige som ministern berättar om är bra, men detta behöver ju ske över hela Sverige. Vi kan exempelvis läsa i medierna om en lantbrukare som har utsatts för 78 dåd men där ingen har dömts.

Fru talman! Jag tror att detta på sikt hotar hela den svenska landsbygden. Det hotar såväl ansvarskänslan för etisk djurhållning som den ansvarskänsla för vår natur som under generationer har byggts upp runt om i vårt land. Avser statsrådet och regeringen att agera för att hantera hotens och trakasseriernas konsekvenser för de människor som blir utsatta i dag?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för förtydligandet.

"Man känner sig aldrig trygg", säger en bonde till Göteborgs-Posten. Michael Verdicchio, GP:s grävreporter som har gjort den granskning som resulterat i ett antal reportage, berättar att han i sin granskning har sett allt från anlagda bränder och intrång i folks bostäder till skadegörelse och framför allt trakasserier och mordhot.

Fru talman! Man måste få känna sig trygg hemma. Äganderätten är grundlagsskyddad, och den måste respekteras. Ingen ska behöva vara orolig för att det finns människor runt knuten eller på gårdsplanen när man går och lägger sig på kvällen. Om nu intrång görs på gårdar måste det dessutom få hårdare rättsliga påföljder. Gör regeringen någonting åt detta? Myndigheter och regeringen måste nämligen ta det här på allvar och slå ned hårt på det, för vår trygghets skull och för vår demokratis skull.

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Man får tycka olika, men man får inte bete sig hur som helst. Det finns många både kända och okända fall där personer har blivit utsatta, och djurrättsterroristernas metoder är i många fall horribla. Det är inte rimligt att någon ska behöva bli utsatt för detta. Den som är utsatt lägger dessutom ned oerhört mycket tid på allt från polisanmälan till att fundera på om det man håller på med är värt det.

Brotten mot djurhållare, politiker, jägare och deras familjer blir allt fler och allt grövre, men polisanmälningarna läggs ofta ned. Det exempel från Västsverige som ministern berättar om är bra, men detta behöver ju ske över hela Sverige. Vi kan exempelvis läsa i medierna om en lantbrukare som har utsatts för 78 dåd men där ingen har dömts.

Fru talman! Jag tror att detta på sikt hotar hela den svenska landsbygden. Det hotar såväl ansvarskänslan för etisk djurhållning som den ansvarskänsla för vår natur som under generationer har byggts upp runt om i vårt land. Avser statsrådet och regeringen att agera för att hantera hotens och trakasseriernas konsekvenser för de människor som blir utsatta i dag?

Fru talman! Tack, ministern!

Under de senaste tre åren har över 200 brott anmälts, och då vet vi att det också finns ett stort mörkertal eftersom många jordbrukare inte törs anmäla hoten. Tyvärr har anmälningar systematiskt lagts ned av polisen, för polisen säger själv att man saknar resurser för att utreda dem. I takt med att anmälningarna inte utreds ökar otryggheten på den svenska landsbygden. Flera jag har talat med säger till och med: Varför ringa polisen när de kanske ändå inte kommer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Polisens närvaro, om den finns över huvud taget, dräneras ytterligare när polisresurser alltmer fokuseras till storstadsområdena. I ett svar på en interpellation från mig i slutet av 2017 berättade justitie- och inrikesministern att regeringen skulle stärka polisen med 2 miljarder kronor för 2018. I ett svar på en annan interpellation från mig, i april 2018, berättade ministern att regeringen hade aviserat en historisk satsning på Polismyndigheten och att denna satsning skulle komma hela landet till del.

Så min fråga till ministern är: Vilket år kommer människor på landsbygden att märka av det regeringen nu har talat om i flera år, alltså fler poliser på landsbygden?

Fru talman! Tack, ministern!

Under de senaste tre åren har över 200 brott anmälts, och då vet vi att det också finns ett stort mörkertal eftersom många jordbrukare inte törs anmäla hoten. Tyvärr har anmälningar systematiskt lagts ned av polisen, för polisen säger själv att man saknar resurser för att utreda dem. I takt med att anmälningarna inte utreds ökar otryggheten på den svenska landsbygden. Flera jag har talat med säger till och med: Varför ringa polisen när de kanske ändå inte kommer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Polisens närvaro, om den finns över huvud taget, dräneras ytterligare när polisresurser alltmer fokuseras till storstadsområdena. I ett svar på en interpellation från mig i slutet av 2017 berättade justitie- och inrikesministern att regeringen skulle stärka polisen med 2 miljarder kronor för 2018. I ett svar på en annan interpellation från mig, i april 2018, berättade ministern att regeringen hade aviserat en historisk satsning på Polismyndigheten och att denna satsning skulle komma hela landet till del.

Så min fråga till ministern är: Vilket år kommer människor på landsbygden att märka av det regeringen nu har talat om i flera år, alltså fler poliser på landsbygden?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag tycker att det verkar som att vi har en ganska gemensam problembild när det gäller hur det ser ut där ute med detta. Jag känner att regeringen faktiskt har tagit ett steg framåt i att undersöka var problemen ligger och hur situationen ser ut.

Sedan tror jag tyvärr att det finns en större bild där ute som vi inte riktigt har koll på. Vi vet att det finns väldigt många djurhållare som inte vågar anmäla i dag. De vågar inte anmäla till polisen därför att det blir en offentlig handling. Då riskerar de ytterligare trakasserier och hot, inte bara mot dem själva och mot deras företag utan även mot deras anhöriga. Via den rapportering som har skett har vi bevis på att man går på släktingar till djurhållaren samt att man går på revisorer och andra som finns i närheten av företagaren. På detta sätt blir det så mycket större.

Jag tycker att det finns ett litet problem i handläggningen av dessa typer av ärenden gällande om det är en polismyndighetsfråga, en landsbygdsfråga eller en juridikfråga. Detta resulterar i att flera ministrar och departement är involverade. Här ligger ett stort ansvar på regeringen att komma tillbaka med en samlad lösning på problemet - inte för sakens skull eller för regeringens skull utan för de företagare och för de lantbrukare som befinner sig mitt ute i detta träsk av hot.

För en vecka sedan träffade jag Malin, som är ordförande för Sveriges kaninuppfödare. Hon vittnade om en situation där hon som mamma får utstå människor som hotar inne på hennes egen tomt. Jag vill att hon ska kunna känna trygghet på jobbet och i hemmet. Jag undrar om ministern tycker att man på landsbygden kan lita på att polisen kommer när man ringer.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag tycker att det verkar som att vi har en ganska gemensam problembild när det gäller hur det ser ut där ute med detta. Jag känner att regeringen faktiskt har tagit ett steg framåt i att undersöka var problemen ligger och hur situationen ser ut.

Sedan tror jag tyvärr att det finns en större bild där ute som vi inte riktigt har koll på. Vi vet att det finns väldigt många djurhållare som inte vågar anmäla i dag. De vågar inte anmäla till polisen därför att det blir en offentlig handling. Då riskerar de ytterligare trakasserier och hot, inte bara mot dem själva och mot deras företag utan även mot deras anhöriga. Via den rapportering som har skett har vi bevis på att man går på släktingar till djurhållaren samt att man går på revisorer och andra som finns i närheten av företagaren. På detta sätt blir det så mycket större.

Jag tycker att det finns ett litet problem i handläggningen av dessa typer av ärenden gällande om det är en polismyndighetsfråga, en landsbygdsfråga eller en juridikfråga. Detta resulterar i att flera ministrar och departement är involverade. Här ligger ett stort ansvar på regeringen att komma tillbaka med en samlad lösning på problemet - inte för sakens skull eller för regeringens skull utan för de företagare och för de lantbrukare som befinner sig mitt ute i detta träsk av hot.

För en vecka sedan träffade jag Malin, som är ordförande för Sveriges kaninuppfödare. Hon vittnade om en situation där hon som mamma får utstå människor som hotar inne på hennes egen tomt. Jag vill att hon ska kunna känna trygghet på jobbet och i hemmet. Jag undrar om ministern tycker att man på landsbygden kan lita på att polisen kommer när man ringer.

Fru talman! Jag börjar med diskussionen on anmälningar.

Jag tror att det är otroligt viktigt att vi gemensamt i denna kammare är väldigt tydliga med att brott ska anmälas. Det är grundförutsättningen för att polisen ska kunna göra sitt jobb och för att polisen ska kunna utreda brott och lagföra människor.

Men det är också viktigt för att få en helhetsbild. Om man inte kan se samband mellan olika aktiviteter av denna typ har vi tappat en del av verktygen för att lösa detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta förekommer i samband med olika brottsfall där det förekommer diskussioner om att människor inte vill eller vågar anmäla brott. Jag tror dock att det är otroligt viktigt att vi står upp för principen att detta är viktigt, för annars kommer såväl man själv som andra att drabbas i större utsträckning. Som så kallad polisminister är det viktigt för mig att hjälpa polisen att få det underlag som krävs för att komma till rätta med detta.

Den andra frågan handlade mer om polisnärvaro och kapacitet.

Det är ju de facto så att polisen under de senaste åren har tvingats till nästan orimliga prioriteringar därför att polisorganisationen har varit för svag. Det har funnits för få anställda, vilket har gjort att man inte har haft en tillräckligt stark närvaro i hela landet. De senaste åren har inneburit att det tillskott som nu ändå växer inom polisen i mångt och mycket har hamnat i de mest brottsutsatta områdena, inte minst kopplat till skjutningar.

Jag har full förståelse för om polisen just nu känner att man inte har sett den ökning som folk pratar om, men ökningen har skett på vissa platser som var väldigt brottsutsatta.

Jag har rest väldigt mycket som ny inrikesminister, och det har knappt funnits något område jag kommit till där man inte diskuterat hur de nya resurserna ska fördelas. Vad ger mest effekt? Var får vi mest effekt av en effektiv polisorganisation när de nya aspiranterna kommer ut i denna organisation? Samtidigt anställs också fler civilanställda som kan hjälpa till med en del av utredningsarbetet för att avlasta polisen så att den kan vara ute.

En av de främsta prioriteringar som rikspolischefen har med den nya organisationen och med den växande plan för 10 000 fler anställda som rikspolischefen jobbar med är att ha en bättre lokal närvaro över hela landet. Detta är också någonting som regeringen kommer att följa upp väldigt noga. Det är en av anledningarna till att vi nu gör historiskt stora satsningar på polisen, både i år och under de kommande åren.

Det har förekommit diskussioner om att Säkerhetspolisen inte alls är inkopplad i detta arbete, och det vill jag dementera. När jag talar med polisen får jag höra att de har samarbete med Säkerhetspolisen i de frågor där de anser att det är nödvändigt. Det handlar om kopplingen till mer politiskt motiverad verksamhet och om vissa individer eller grupperingar som de vill kunna följa i utredningsfasen.

En grundläggande förutsättning som är lite tråkig i interpellationsdebatten är att jag i första hand vill ha förtroende för att polisen och Säkerhetspolisen gör rätt bedömningar när det gäller vilka insatser som ska göras och hur arbetet ska organiseras och bedrivas. Min inställning är, i alla fall tills jag motbevisas, att jag vill ge polisen och Säkerhetspolisen chansen att göra sitt arbete utan att jag går och dirigerar deras arbete.

De har sagt att de tar detta på allvar. Jag kommer att följa frågan, men exakt hur de ska organisera arbetet tror jag faktiskt att Polismyndigheten är bättre än jag på att bestämma.

Fru talman! Jag börjar med diskussionen on anmälningar.

Jag tror att det är otroligt viktigt att vi gemensamt i denna kammare är väldigt tydliga med att brott ska anmälas. Det är grundförutsättningen för att polisen ska kunna göra sitt jobb och för att polisen ska kunna utreda brott och lagföra människor.

Men det är också viktigt för att få en helhetsbild. Om man inte kan se samband mellan olika aktiviteter av denna typ har vi tappat en del av verktygen för att lösa detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta förekommer i samband med olika brottsfall där det förekommer diskussioner om att människor inte vill eller vågar anmäla brott. Jag tror dock att det är otroligt viktigt att vi står upp för principen att detta är viktigt, för annars kommer såväl man själv som andra att drabbas i större utsträckning. Som så kallad polisminister är det viktigt för mig att hjälpa polisen att få det underlag som krävs för att komma till rätta med detta.

Den andra frågan handlade mer om polisnärvaro och kapacitet.

Det är ju de facto så att polisen under de senaste åren har tvingats till nästan orimliga prioriteringar därför att polisorganisationen har varit för svag. Det har funnits för få anställda, vilket har gjort att man inte har haft en tillräckligt stark närvaro i hela landet. De senaste åren har inneburit att det tillskott som nu ändå växer inom polisen i mångt och mycket har hamnat i de mest brottsutsatta områdena, inte minst kopplat till skjutningar.

Jag har full förståelse för om polisen just nu känner att man inte har sett den ökning som folk pratar om, men ökningen har skett på vissa platser som var väldigt brottsutsatta.

Jag har rest väldigt mycket som ny inrikesminister, och det har knappt funnits något område jag kommit till där man inte diskuterat hur de nya resurserna ska fördelas. Vad ger mest effekt? Var får vi mest effekt av en effektiv polisorganisation när de nya aspiranterna kommer ut i denna organisation? Samtidigt anställs också fler civilanställda som kan hjälpa till med en del av utredningsarbetet för att avlasta polisen så att den kan vara ute.

En av de främsta prioriteringar som rikspolischefen har med den nya organisationen och med den växande plan för 10 000 fler anställda som rikspolischefen jobbar med är att ha en bättre lokal närvaro över hela landet. Detta är också någonting som regeringen kommer att följa upp väldigt noga. Det är en av anledningarna till att vi nu gör historiskt stora satsningar på polisen, både i år och under de kommande åren.

Det har förekommit diskussioner om att Säkerhetspolisen inte alls är inkopplad i detta arbete, och det vill jag dementera. När jag talar med polisen får jag höra att de har samarbete med Säkerhetspolisen i de frågor där de anser att det är nödvändigt. Det handlar om kopplingen till mer politiskt motiverad verksamhet och om vissa individer eller grupperingar som de vill kunna följa i utredningsfasen.

En grundläggande förutsättning som är lite tråkig i interpellationsdebatten är att jag i första hand vill ha förtroende för att polisen och Säkerhetspolisen gör rätt bedömningar när det gäller vilka insatser som ska göras och hur arbetet ska organiseras och bedrivas. Min inställning är, i alla fall tills jag motbevisas, att jag vill ge polisen och Säkerhetspolisen chansen att göra sitt arbete utan att jag går och dirigerar deras arbete.

De har sagt att de tar detta på allvar. Jag kommer att följa frågan, men exakt hur de ska organisera arbetet tror jag faktiskt att Polismyndigheten är bättre än jag på att bestämma.

Fru talman! Det känns bra att få resonera om dessa frågor i dag. Vi verkar också vara överens om att detta är ett stort problem.

Min kollega Åsa Coenraads nämnde tidigare att det är bra att regeringen har gjort en del. Och visst, det är jättebra. Men jag tror faktiskt att vi behöver göra ganska mycket mer. Vi moderater vill ha fler poliser. Det är viktigt med ökad lokal närvaro och bättre nationell samordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varken företagare eller privatpersoner som är brottsutsatta ska behöva känna sig bortprioriterade.

Fru talman! Det känns bra att få resonera om dessa frågor i dag. Vi verkar också vara överens om att detta är ett stort problem.

Min kollega Åsa Coenraads nämnde tidigare att det är bra att regeringen har gjort en del. Och visst, det är jättebra. Men jag tror faktiskt att vi behöver göra ganska mycket mer. Vi moderater vill ha fler poliser. Det är viktigt med ökad lokal närvaro och bättre nationell samordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varken företagare eller privatpersoner som är brottsutsatta ska behöva känna sig bortprioriterade.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för den intressanta diskussion vi haft om detta. Jag känner, liksom statsrådet, att det är otroligt viktigt att vi diskuterar och för ett resonemang om detta.

Jag håller också med mina andra kollegor. Vi märker att regeringen tar detta på allvar, men jag vill ändå lyfta fram några saker.

Vi ser ju att den kriminella aktivismen och terrorismen ökar, vilket drabbar såväl människor som jobbar inom jordbruket som eftersöksjägare och jägare som har skyddsjakt.

Min bild, herr statsråd, är att det är bråttom med åtgärder och lagförslag. Ett förslag på åtgärd kan vara att gårdsplaner vid lantbruksbyggnader ses som inhägnade industriområden - då skulle det röra sig om olaga intrång.

Min fråga till statsrådet är: Kommer regeringen att tillföra mer resurser för att jordbrukare och jägare ska känna sig trygga där de arbetar?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för den intressanta diskussion vi haft om detta. Jag känner, liksom statsrådet, att det är otroligt viktigt att vi diskuterar och för ett resonemang om detta.

Jag håller också med mina andra kollegor. Vi märker att regeringen tar detta på allvar, men jag vill ändå lyfta fram några saker.

Vi ser ju att den kriminella aktivismen och terrorismen ökar, vilket drabbar såväl människor som jobbar inom jordbruket som eftersöksjägare och jägare som har skyddsjakt.

Min bild, herr statsråd, är att det är bråttom med åtgärder och lagförslag. Ett förslag på åtgärd kan vara att gårdsplaner vid lantbruksbyggnader ses som inhägnade industriområden - då skulle det röra sig om olaga intrång.

Min fråga till statsrådet är: Kommer regeringen att tillföra mer resurser för att jordbrukare och jägare ska känna sig trygga där de arbetar?

Fru talman! Jag vill också tacka för denna interpellationsdebatt. Den är viktig för mig, och det är viktigt för riksdagen att ha koll på dessa frågor även fortsättningsvis.

Vi såg en nedgång när det gäller djurrättsaktivism under några år, men under de senaste åren har vi åter sett en ökning. Det är otroligt viktigt att följa detta och att göra effektiva insatser.

Jag kommer att ha en fortsatt dialog med Polismyndigheten om detta, och jag kan garantera att det kommer till ökade resurser. Detta är ett av de största utgiftsområdena, och det kommer att växa. Det är i dag den största myndigheten, men målsättningen är ju 10 000 fler polisanställda. Det är en kraftig ökning som gör att polisen inte tvingas till orimliga prioriteringar mellan olika typer av brott. Jag tror att det behövs i Sverige för att öka tryggheten och för att komma åt brottslighet.

Jag kommer också att ha en fortsatt dialog med en del av de organisationer som har varit aktiva i dessa frågor för att lyssna och lära mer.

Jag tror att vi gemensamt har ett ansvar att se till att göra en väldig skillnad mellan denna typ av brottslig aktivism, som inte ska tillåtas i Sverige, och unga människors engagemang för djurrätt eller vad det nu kan vara. Det är två olika saker, och det finns en väldigt tydlig gräns mellan dem. Man ska förstå att man går över en väldigt farlig gräns när man tar detta steg och kanske engagerar sig i brottslig verksamhet. Vi har ett gemensamt ansvar att vara mycket tydliga med detta.

Jag ser fram emot att fortsätta delta i denna diskussion och bidra i arbetet. Jag ser också fram emot att polisens arbete på detta område - förhoppningsvis - kommer att bära frukt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill också tacka för denna interpellationsdebatt. Den är viktig för mig, och det är viktigt för riksdagen att ha koll på dessa frågor även fortsättningsvis.

Vi såg en nedgång när det gäller djurrättsaktivism under några år, men under de senaste åren har vi åter sett en ökning. Det är otroligt viktigt att följa detta och att göra effektiva insatser.

Jag kommer att ha en fortsatt dialog med Polismyndigheten om detta, och jag kan garantera att det kommer till ökade resurser. Detta är ett av de största utgiftsområdena, och det kommer att växa. Det är i dag den största myndigheten, men målsättningen är ju 10 000 fler polisanställda. Det är en kraftig ökning som gör att polisen inte tvingas till orimliga prioriteringar mellan olika typer av brott. Jag tror att det behövs i Sverige för att öka tryggheten och för att komma åt brottslighet.

Jag kommer också att ha en fortsatt dialog med en del av de organisationer som har varit aktiva i dessa frågor för att lyssna och lära mer.

Jag tror att vi gemensamt har ett ansvar att se till att göra en väldig skillnad mellan denna typ av brottslig aktivism, som inte ska tillåtas i Sverige, och unga människors engagemang för djurrätt eller vad det nu kan vara. Det är två olika saker, och det finns en väldigt tydlig gräns mellan dem. Man ska förstå att man går över en väldigt farlig gräns när man tar detta steg och kanske engagerar sig i brottslig verksamhet. Vi har ett gemensamt ansvar att vara mycket tydliga med detta.

Jag ser fram emot att fortsätta delta i denna diskussion och bidra i arbetet. Jag ser också fram emot att polisens arbete på detta område - förhoppningsvis - kommer att bära frukt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson har frågat mig om regeringen avser att gå längre än vad EU:s vapendirektiv kräver när det gäller regleringen av legala vapenägare och vad regeringen avser att göra för att förenkla regelverket för de legala vapenägarna.

Mikael Strandman har frågat mig på vilket sätt en betydligt strängare implementering av EU:s ändringsdirektiv till vapendirektivet än vad EU kräver kommer att minska användningen av vapen vid grov brottslighet.

Mikael Strandman har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att de regler som föreslås införas i vapenlagstiftningen verkligen är motiverade, sakligt belysta och kommer att ha avsedd effekt utan att onödigtvis försvåra för de legala vapenanvändarna att utöva sina hobbyer.

Sverige har sedan lång tid tillbaka haft en vapenlagstiftning som håller en hög internationell standard. Den uppfyller därmed redan i dag i många avseenden de krav som ställs i ändringsdirektivet.

På grund av flera stora terroristattacker som inträffade under 2015 påskyndades uppdateringen av EU:s vapendirektiv. Syftet med ändringsdirektivet är att på ett proportionellt sätt motverka att skjutvapen missbrukas för brottslig verksamhet eller vid terroristattacker. Genom ändringsdirektivet får vi en gemensam miniminivå inom EU för bland annat märkning, registrering och förvaring av skjutvapen.

Redan under förhandlingarna av direktivet arbetade regeringen aktivt för att de nya reglerna inte skulle bli onödigt betungande för jägare och målskyttar. Även vid genomförandet av direktivet i svensk lagstiftning har fokus varit att de nya reglerna i så liten utsträckning som möjligt ska medföra olägenheter för jägare och målskyttar.

Sverige är dock givetvis - i likhet med alla andra EU-länder - skyldigt att genomföra de ändringar som krävs för att möta kraven i ändringsdirektivet. Regeringens utgångspunkt i lagrådsremissen har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, det vill säga förslagen ska inte gå längre än vad direktivet kräver.

Utöver arbetet med att genomföra ändringsdirektivet pågår det ett arbete inom Justitiedepartementet med att bereda de förslag som en utredare tagit fram som ska förenkla för de legala vapenägarna. Förslagen innebär bland annat lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare och att den så kallade vapengarderoben utökas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson har frågat mig om regeringen avser att gå längre än vad EU:s vapendirektiv kräver när det gäller regleringen av legala vapenägare och vad regeringen avser att göra för att förenkla regelverket för de legala vapenägarna.

Mikael Strandman har frågat mig på vilket sätt en betydligt strängare implementering av EU:s ändringsdirektiv till vapendirektivet än vad EU kräver kommer att minska användningen av vapen vid grov brottslighet.

Mikael Strandman har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att de regler som föreslås införas i vapenlagstiftningen verkligen är motiverade, sakligt belysta och kommer att ha avsedd effekt utan att onödigtvis försvåra för de legala vapenanvändarna att utöva sina hobbyer.

Sverige har sedan lång tid tillbaka haft en vapenlagstiftning som håller en hög internationell standard. Den uppfyller därmed redan i dag i många avseenden de krav som ställs i ändringsdirektivet.

På grund av flera stora terroristattacker som inträffade under 2015 påskyndades uppdateringen av EU:s vapendirektiv. Syftet med ändringsdirektivet är att på ett proportionellt sätt motverka att skjutvapen missbrukas för brottslig verksamhet eller vid terroristattacker. Genom ändringsdirektivet får vi en gemensam miniminivå inom EU för bland annat märkning, registrering och förvaring av skjutvapen.

Redan under förhandlingarna av direktivet arbetade regeringen aktivt för att de nya reglerna inte skulle bli onödigt betungande för jägare och målskyttar. Även vid genomförandet av direktivet i svensk lagstiftning har fokus varit att de nya reglerna i så liten utsträckning som möjligt ska medföra olägenheter för jägare och målskyttar.

Sverige är dock givetvis - i likhet med alla andra EU-länder - skyldigt att genomföra de ändringar som krävs för att möta kraven i ändringsdirektivet. Regeringens utgångspunkt i lagrådsremissen har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, det vill säga förslagen ska inte gå längre än vad direktivet kräver.

Utöver arbetet med att genomföra ändringsdirektivet pågår det ett arbete inom Justitiedepartementet med att bereda de förslag som en utredare tagit fram som ska förenkla för de legala vapenägarna. Förslagen innebär bland annat lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare och att den så kallade vapengarderoben utökas.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret, även om jag inte kan känna mig helt nöjd, och det gör mig ju än mer laddad för debatten.

I den sista meningen i det näst sista stycket i det skriftliga svaret från inrikesministern står det så här: "Regeringens utgångspunkt i lagrådsremissen har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, det vill säga förslagen ska inte gå längre än vad direktivet kräver." Med tanke på hur meningen är formulerad känns det som att fortsättningen hänger i luften lite grann. Regeringens utgångspunkt har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, men om regeringen hade menat det tror jag att ordvalet hade varit annorlunda. Utgångspunkten har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, men det är någonting som hänger i luften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska läsa ur tidningen Svensk Jakt den 11 juni 2018, där statsråden Morgan Johansson och Sven-Erik Bucht sa så här: Regeringen kommer inte att införa regler som försvårar svenska jägares vapeninnehav. I stället vill vi förenkla. Lite längre ned i samma debattartikel står det: "Det har på sistone framförts påståenden från oppositionen om att regeringen avser att införa regler som försvårar för jägare och sportskyttar i onödan, trots att det inte krävs av EU:s nya vapendirektiv. Påståendet saknar helt grund. Det är snarare tvärtom - vi avser att förenkla regelverket för de legala vapenägarna."

Om det här är med sanningen överensstämmande, varför har jag då blivit kontaktad i frågan av Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, aktiva sportskyttar och innehavare av jakt- och vapenbutiker som hävdar att regeringen gör precis det motsatta. Har de alla tolkat lagrådsremissen fel? Det intressanta är att om de har gjort det har alla som har kontaktat mig, utan undantag, tolkat det på samma sätt och tolkat in samma fel. Är det verkligen rimligt?

Dessutom har en majoritet av remissinstanserna varit väldigt kritiska till de slutsatser och förslag som utredningen har kommit fram till. Det handlar till exempel om att flytta en del halvautomatiska gevär och pistoler till kategori A, som är krigsmaterielkategorin. Man jämför alltså pistoler och gevär med missiler och kryssningsrobotar.

Det handlar om tidsbegränsade vapenlicenser. EU kräver inte mer än att man kollar vapenlicensinnehavaren minst vart femte år. Men i Sverige har vi dagliga kontroller av alla vapenägare. De kollas mot brottsregister och misstankeregister varenda dag. Vi är otroligt kontrollerade som svenska vapenägare.

Det handlar om att reglera magasininnehav, alltså införa en licensplikt. Sedan låter man regeln omfatta även vapen för kantantänd ammunition, vilket inte vapendirektivet kräver.

Statsrådet tog upp bekämpningen av grova brott och terrorism, och det är jätteviktigt att vi jobbar mot detta. Men de här reglerna kommer inte att leda till att vi får mindre terrorism i vår omvärld, tyvärr, för det man går på här är laglydiga vapenägares vapenhantering. De använder ju endast de lagliga vapnen, och lagliga vapen används inte vid terrorbrott. Det är fastställt i undersökningar sedan flera år tillbaka att det används 1,2 lagliga vapen vid grova brott i Sverige per år. Det är försumbart att 1,2 legala vapen används vid terrorbrott när det finns drygt 600 000 vapenägare i Sverige och 3 miljoner vapenlicenser.

Det här är att skjuta sparv med kanoner, skulle jag vilja påstå.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret, även om jag inte kan känna mig helt nöjd, och det gör mig ju än mer laddad för debatten.

I den sista meningen i det näst sista stycket i det skriftliga svaret från inrikesministern står det så här: "Regeringens utgångspunkt i lagrådsremissen har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, det vill säga förslagen ska inte gå längre än vad direktivet kräver." Med tanke på hur meningen är formulerad känns det som att fortsättningen hänger i luften lite grann. Regeringens utgångspunkt har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, men om regeringen hade menat det tror jag att ordvalet hade varit annorlunda. Utgångspunkten har varit att ändringarna genomförs på miniminivå, men det är någonting som hänger i luften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska läsa ur tidningen Svensk Jakt den 11 juni 2018, där statsråden Morgan Johansson och Sven-Erik Bucht sa så här: Regeringen kommer inte att införa regler som försvårar svenska jägares vapeninnehav. I stället vill vi förenkla. Lite längre ned i samma debattartikel står det: "Det har på sistone framförts påståenden från oppositionen om att regeringen avser att införa regler som försvårar för jägare och sportskyttar i onödan, trots att det inte krävs av EU:s nya vapendirektiv. Påståendet saknar helt grund. Det är snarare tvärtom - vi avser att förenkla regelverket för de legala vapenägarna."

Om det här är med sanningen överensstämmande, varför har jag då blivit kontaktad i frågan av Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, aktiva sportskyttar och innehavare av jakt- och vapenbutiker som hävdar att regeringen gör precis det motsatta. Har de alla tolkat lagrådsremissen fel? Det intressanta är att om de har gjort det har alla som har kontaktat mig, utan undantag, tolkat det på samma sätt och tolkat in samma fel. Är det verkligen rimligt?

Dessutom har en majoritet av remissinstanserna varit väldigt kritiska till de slutsatser och förslag som utredningen har kommit fram till. Det handlar till exempel om att flytta en del halvautomatiska gevär och pistoler till kategori A, som är krigsmaterielkategorin. Man jämför alltså pistoler och gevär med missiler och kryssningsrobotar.

Det handlar om tidsbegränsade vapenlicenser. EU kräver inte mer än att man kollar vapenlicensinnehavaren minst vart femte år. Men i Sverige har vi dagliga kontroller av alla vapenägare. De kollas mot brottsregister och misstankeregister varenda dag. Vi är otroligt kontrollerade som svenska vapenägare.

Det handlar om att reglera magasininnehav, alltså införa en licensplikt. Sedan låter man regeln omfatta även vapen för kantantänd ammunition, vilket inte vapendirektivet kräver.

Statsrådet tog upp bekämpningen av grova brott och terrorism, och det är jätteviktigt att vi jobbar mot detta. Men de här reglerna kommer inte att leda till att vi får mindre terrorism i vår omvärld, tyvärr, för det man går på här är laglydiga vapenägares vapenhantering. De använder ju endast de lagliga vapnen, och lagliga vapen används inte vid terrorbrott. Det är fastställt i undersökningar sedan flera år tillbaka att det används 1,2 lagliga vapen vid grova brott i Sverige per år. Det är försumbart att 1,2 legala vapen används vid terrorbrott när det finns drygt 600 000 vapenägare i Sverige och 3 miljoner vapenlicenser.

Det här är att skjuta sparv med kanoner, skulle jag vilja påstå.

Fru talman! Jag skulle också rösta för den här propositionen om ni i den faktiskt tog med de hemska uppgörelserna med dödsskjutningar och allting. Men faktum är att det är precis det ni inte gör. Det är inte ens någon korrelation däremellan.

Som sagt finns det över 2 miljoner legala vapen i Sverige i dag. Ett till två av dessa används vid varje grövre brottslighet varje år. Det är med andra ord mindre än en miljondelschans att ett legalt vapen ska användas för grov brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en anledning till att kriminella inte använder legala vapen i sina uppgörelser och det som de håller på med. Det är att det finns en spårbarhet; man vill inte lämna ett visitkort på brottsplatsen. De legala jaktvapnen och sportskyttevapnen är dessutom otympliga och ineffektiva. Skulle det komma en grovt grängkriminell och vifta med en älgstudsare eller ett salongsgevär med lite extra patroner i skulle han bli utskrattad. Det handlar också om respekt i de kriminella miljöerna.

Priserna på militära höghastighetsvapen och stridsvapen har gått ned enormt. På 80-talet läste jag i Aftonbladet eller var det var att en AK4:a kostade över 100 000 i de kriminella kretsarna. Men efter EU-inträdet, hela Sovjetunionens kollaps och kriget i forna Jugoslavien har det strömmat in illegala stridsvapen till Sverige. Det kommer in lastbilar med vapen. Det gör att du i dag kan få en kalasjnikov för 20 000 i Malmö. Betalar du lite till kan du få en låda handgranater också. Varför skulle man då som kriminell vilja använda legala vapen när man till nästan samma pris kan få ett högeffektivt stridsvapen? En kalasjnikov, som skrämmer allt och alla, går igenom vad som helst. Den går igenom bilar och väggar - du kan inte gömma dig någonstans. Det är därför de kriminella kommer att välja den här typen av vapen.

Jag tror att ni vill göra det här för att ni vill verka handlingskraftiga, för skjutningarna är ju ett jätteproblem i samhället i dag. Men jag tror inte att svenskarna är så dumma att de går på det här. Vi vet alla vad som händer. Vi vet att det är illegala vapen från Östeuropa som skapar de här problemen.

Vill ni vara ärliga och göra något för medborgarna och de drabbade familjerna, för det är många tragedier som har utspelat sig, så inför mycket hårdare straff för innehav och smuggling av illegala vapen och lägg mycket mer resurser på gränskontrollerna vid Öresundsbron och våra färjelägen. Då gör ni något som kommer att ge effekt.

Fru talman! Jag skulle också rösta för den här propositionen om ni i den faktiskt tog med de hemska uppgörelserna med dödsskjutningar och allting. Men faktum är att det är precis det ni inte gör. Det är inte ens någon korrelation däremellan.

Som sagt finns det över 2 miljoner legala vapen i Sverige i dag. Ett till två av dessa används vid varje grövre brottslighet varje år. Det är med andra ord mindre än en miljondelschans att ett legalt vapen ska användas för grov brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en anledning till att kriminella inte använder legala vapen i sina uppgörelser och det som de håller på med. Det är att det finns en spårbarhet; man vill inte lämna ett visitkort på brottsplatsen. De legala jaktvapnen och sportskyttevapnen är dessutom otympliga och ineffektiva. Skulle det komma en grovt grängkriminell och vifta med en älgstudsare eller ett salongsgevär med lite extra patroner i skulle han bli utskrattad. Det handlar också om respekt i de kriminella miljöerna.

Priserna på militära höghastighetsvapen och stridsvapen har gått ned enormt. På 80-talet läste jag i Aftonbladet eller var det var att en AK4:a kostade över 100 000 i de kriminella kretsarna. Men efter EU-inträdet, hela Sovjetunionens kollaps och kriget i forna Jugoslavien har det strömmat in illegala stridsvapen till Sverige. Det kommer in lastbilar med vapen. Det gör att du i dag kan få en kalasjnikov för 20 000 i Malmö. Betalar du lite till kan du få en låda handgranater också. Varför skulle man då som kriminell vilja använda legala vapen när man till nästan samma pris kan få ett högeffektivt stridsvapen? En kalasjnikov, som skrämmer allt och alla, går igenom vad som helst. Den går igenom bilar och väggar - du kan inte gömma dig någonstans. Det är därför de kriminella kommer att välja den här typen av vapen.

Jag tror att ni vill göra det här för att ni vill verka handlingskraftiga, för skjutningarna är ju ett jätteproblem i samhället i dag. Men jag tror inte att svenskarna är så dumma att de går på det här. Vi vet alla vad som händer. Vi vet att det är illegala vapen från Östeuropa som skapar de här problemen.

Vill ni vara ärliga och göra något för medborgarna och de drabbade familjerna, för det är många tragedier som har utspelat sig, så inför mycket hårdare straff för innehav och smuggling av illegala vapen och lägg mycket mer resurser på gränskontrollerna vid Öresundsbron och våra färjelägen. Då gör ni något som kommer att ge effekt.

Fru talman! Jag går in i denna debatt med ett annat perspektiv. För ungefär sex år sedan började jag jaga. Jag har inte roat mig med det tidigare, trots att jag har släktingar som har varit på mig i många herrans år och tyckt att jag borde börja jaga. Den jakt som jag har fastnat mest för är vildsvinsjakt. Det hänger bland annat ihop med att vi i min hembygd Bohuslän har ganska stora problem med grisar som förstör mark.

När det kommer till vapendirektivet uppstår här en intressekonflikt. Självfallet ska vi försöka bekämpa kriminella vapen så mycket vi bara kan, och det tror jag att alla i kammaren är överens om. Men den oro som finns bland många av oss som är aktiva jägare är att det nu kommer ett regelverk som krockar med intresset. Ett av de tydliga intressen som regering, jägarförbund och många andra varit överens om är att vi måste öka avskjutningen av vildsvin.

Jag jagar som sagt vildsvin och tycker att det är ett spännande vilt att jaga eftersom nattjakt är en helt annan typ av jakt än mycket annan jakt. Det finns en del positivt i det som nu kommer, till exempel att man får ha ljuddämpare, vilket underlättar. Vapengarderoben har jag personligen ingen större synpunkt på, men givetvis underlättar det om jag kan ha olika vapen att byta mellan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när det gäller fast belysning får jag inte sätta på mitt gröna ljus när jag går ut på jakt. Däremot får jag sätta på det gröna ljuset när jag har skadskjutit ett djur. Jag ska alltså inte undvika att skadskjuta det, utan jag får skadskjuta det först och sedan använda grönbelysning. Som jägare upplever man såklart det som lite konstigt.

Annan teknik som finns i dag är olika former av mörkersikte utan militär klass men med tillräckligt hög klass för att man ska kunna jaga på ett tryggt sätt i och med att grisen är ett nattvandrande djur. Detta får jag inte heller använda hur som helst, trots att jag skulle vilja göra det.

Mer bekymmersamt är det faktum att man ger sig på de halvautomatiska vapnen. För egen del har jag tidigare jagat med en klassisk bössa, som ska laddas om. Det tar lång tid. En gris som gör ett utfall kan komma upp i mycket höga hastigheter på kort tid. Då är ett halvautomatiskt vapen en livförsäkring. Jag vet inte hur många som läste om den stackars mannen i Skaraborg som fick låret uppfläkt för inte så länge sedan.

Det finns ett antal skydd som en jägare kan ha: halvautomatiskt vapen, rätt byxa, fast grönbelysning och vettigt nattsikte. Men användningen av flera av dessa försvåras, och en del är inte tillåtna förrän i efterjakt.

När det gäller lagstiftningen skulle jag vilja att regeringen lite grann bestämmer sig. Vill man öka jakten på vildsvin måste vi jägare få ha vettiga redskap. Mig veterligen har det inte skett några rån med halvautomatiska jaktvapen.

Fru talman! Låt mig avsluta mitt inlägg med att hälsa statsrådet varmt välkommen till Bohuslän. Jag tar gärna med honom ut på nattjakt. Har vi tur kanske vi tar en sådan galt som jag tog för ett tag sedan: Den var lika stor som jag, vägde 130 kilo och hade en decimeter långa betar. Då tror jag att statsrådet förstår varför man vill ha en halvautomat när galten gör ett utfall.

Jag och många med mig känner en oro för att regeringen försvårar vår möjlighet att skydda oss och även vår möjlighet att leva upp till riksdagens vilja att öka avskjutningen av gris.

Fru talman! Jag går in i denna debatt med ett annat perspektiv. För ungefär sex år sedan började jag jaga. Jag har inte roat mig med det tidigare, trots att jag har släktingar som har varit på mig i många herrans år och tyckt att jag borde börja jaga. Den jakt som jag har fastnat mest för är vildsvinsjakt. Det hänger bland annat ihop med att vi i min hembygd Bohuslän har ganska stora problem med grisar som förstör mark.

När det kommer till vapendirektivet uppstår här en intressekonflikt. Självfallet ska vi försöka bekämpa kriminella vapen så mycket vi bara kan, och det tror jag att alla i kammaren är överens om. Men den oro som finns bland många av oss som är aktiva jägare är att det nu kommer ett regelverk som krockar med intresset. Ett av de tydliga intressen som regering, jägarförbund och många andra varit överens om är att vi måste öka avskjutningen av vildsvin.

Jag jagar som sagt vildsvin och tycker att det är ett spännande vilt att jaga eftersom nattjakt är en helt annan typ av jakt än mycket annan jakt. Det finns en del positivt i det som nu kommer, till exempel att man får ha ljuddämpare, vilket underlättar. Vapengarderoben har jag personligen ingen större synpunkt på, men givetvis underlättar det om jag kan ha olika vapen att byta mellan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när det gäller fast belysning får jag inte sätta på mitt gröna ljus när jag går ut på jakt. Däremot får jag sätta på det gröna ljuset när jag har skadskjutit ett djur. Jag ska alltså inte undvika att skadskjuta det, utan jag får skadskjuta det först och sedan använda grönbelysning. Som jägare upplever man såklart det som lite konstigt.

Annan teknik som finns i dag är olika former av mörkersikte utan militär klass men med tillräckligt hög klass för att man ska kunna jaga på ett tryggt sätt i och med att grisen är ett nattvandrande djur. Detta får jag inte heller använda hur som helst, trots att jag skulle vilja göra det.

Mer bekymmersamt är det faktum att man ger sig på de halvautomatiska vapnen. För egen del har jag tidigare jagat med en klassisk bössa, som ska laddas om. Det tar lång tid. En gris som gör ett utfall kan komma upp i mycket höga hastigheter på kort tid. Då är ett halvautomatiskt vapen en livförsäkring. Jag vet inte hur många som läste om den stackars mannen i Skaraborg som fick låret uppfläkt för inte så länge sedan.

Det finns ett antal skydd som en jägare kan ha: halvautomatiskt vapen, rätt byxa, fast grönbelysning och vettigt nattsikte. Men användningen av flera av dessa försvåras, och en del är inte tillåtna förrän i efterjakt.

När det gäller lagstiftningen skulle jag vilja att regeringen lite grann bestämmer sig. Vill man öka jakten på vildsvin måste vi jägare få ha vettiga redskap. Mig veterligen har det inte skett några rån med halvautomatiska jaktvapen.

Fru talman! Låt mig avsluta mitt inlägg med att hälsa statsrådet varmt välkommen till Bohuslän. Jag tar gärna med honom ut på nattjakt. Har vi tur kanske vi tar en sådan galt som jag tog för ett tag sedan: Den var lika stor som jag, vägde 130 kilo och hade en decimeter långa betar. Då tror jag att statsrådet förstår varför man vill ha en halvautomat när galten gör ett utfall.

Jag och många med mig känner en oro för att regeringen försvårar vår möjlighet att skydda oss och även vår möjlighet att leva upp till riksdagens vilja att öka avskjutningen av gris.

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för en bra och viktig interpellation och statsrådet för svaret. Jag undrar dock också över statsrådets svar att förslaget inte skulle gå längre än vad direktivet kräver.

Jag har blivit kontaktad av hundratals jägare och sportskyttar - vanliga, hederliga människor som gillar sin sport och sitt fritidsintresse. De flesta synpunkter som har inkommit gäller klassificering av halvautomatiska kulvapen och licensbeläggning av magasin och kantantänd ammunition.

Jag har en enkel fråga: Hur förklarar statsrådet att man tolkar lagrådsremissen så olika, och finns det då inte anledning att förtydliga den?

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för en bra och viktig interpellation och statsrådet för svaret. Jag undrar dock också över statsrådets svar att förslaget inte skulle gå längre än vad direktivet kräver.

Jag har blivit kontaktad av hundratals jägare och sportskyttar - vanliga, hederliga människor som gillar sin sport och sitt fritidsintresse. De flesta synpunkter som har inkommit gäller klassificering av halvautomatiska kulvapen och licensbeläggning av magasin och kantantänd ammunition.

Jag har en enkel fråga: Hur förklarar statsrådet att man tolkar lagrådsremissen så olika, och finns det då inte anledning att förtydliga den?

Fru talman! Det är inte en helt enkel fråga att som ny minister komma in och ta ansvar för. Det är så många detaljer i detta som kräver en del inläsning, och jag har verkligen försökt läsa på så att vi ska ha en bra debatt.

Det finns flera olika frågor, och här blandas jaktfrågor med implementeringen av direktivet. Min och regeringens ambition är att göra detta direktiv så smalt som möjligt och inte hantera alla frågor utan bara dem vi måste hantera i och med detta EU-direktiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig gå tillbaka lite i tiden. I april 2017 gav vi hovrättsrådet Åberg, en av Sveriges främsta vapenjurister, i uppdrag att analysera vilka förändringar som behövde göras i svensk lagstiftning för att implementera direktivet. Ni vet ju att vi hade jobbat med direktivet och försökt lobba så att det skulle bli så bra som möjligt för Sverige och samtidigt möta kraven. Vi gav uttryckliga instruktioner till utredaren att endast lämna förslag som var nödvändiga på grund av direktivet.

När utredaren kom med sitt förslag skickade vi ut det på remiss i tre månader, och alla hade synpunkter. Vi och juristerna upptäckte att det gick att göra några små justeringar och ändå möta kraven i direktivet, bland annat att inte alla vapenmagasin som utredaren föreslog behövde vara med. Vi hittade alltså en lucka där vi kunde skruva på förslaget.

Problemet för regeringen och, i förlängningen, riksdagen är att detta direktiv skulle ha varit genomfört den 14 september 2018. Detta datum har vi dock passerat. På grund av övergångsregeringen och annat har vi inte kunnat agera. Det betyder att kommissionen kan återkomma till oss i ett överträdelseärende. Man har redan notifierat oss och sagt att man vill veta hur det går, och kommer vi inte med ett tillräckligt bra svar kan vi snabbt få höga böter. Det rör sig om ett engångsbelopp på 40 miljoner kronor och sedan ett löpande vite på 16 miljoner kronor i månaden om vi inte genomför det som direktivet kräver.

Jag är fullkomligt ärlig när jag säger att vi inte vill överimplementera direktivet, men det är juridiskt ganska känslig hur man ska göra.

Jag hoppas att ni som har synpunkter inte bara sprider oro. Det är många jägare som känner att de inte kan tolka lagtext och sedan hör något och tror att det är så, och då skapas oro. Vi har haft kontakt med till exempel Jägareförbundet, och de har haft någon synpunkt men tycker att vi genomför detta i enlighet med vad direktivet kräver. Det finns sådant som påverkar jägarna men inte jättemycket.

Däremot hamnar sportskyttarna i lite sämre läge på grund av hur direktivet är utformat. Det är en ganska objektiv sanning.

Är ni konkreta med något som ni vill förändra så vill jag förstå det. Jag är angelägen om att möta direktivets krav för att vi ska kunna genomföra detta så fort som möjligt. Annars kommer vi att behöva betala, och det kommer att drabba utgiftsområden för rättssäkerhet och trygghet. Det vill vi inte, för dessa pengar behövs hos polisen, Säkerhetspolisen med mera. Detta är min ärliga utgångspunkt.

Så till några felaktigheter i debatten. Ibland påstås det att vapenmagasin förbjuds. Nej, det gör de inte. Ibland sägs det att regeringen har omklassificerat vapen. I bilagan till direktivet står det att EU omklassificerar vapen, så regeringen har inte omklassificerat något vapen. Det är alltså EU som tvingar oss att omklassificera vapen. Direktivet ställer krav på omprövning. Men vi har ju vårt eget system, räcker inte det? Nej, tyvärr inte, för vapendirektivet kräver en omprövning av alla krav efter tillståndet, även ändamålet.

Fru talman! Det är inte en helt enkel fråga att som ny minister komma in och ta ansvar för. Det är så många detaljer i detta som kräver en del inläsning, och jag har verkligen försökt läsa på så att vi ska ha en bra debatt.

Det finns flera olika frågor, och här blandas jaktfrågor med implementeringen av direktivet. Min och regeringens ambition är att göra detta direktiv så smalt som möjligt och inte hantera alla frågor utan bara dem vi måste hantera i och med detta EU-direktiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig gå tillbaka lite i tiden. I april 2017 gav vi hovrättsrådet Åberg, en av Sveriges främsta vapenjurister, i uppdrag att analysera vilka förändringar som behövde göras i svensk lagstiftning för att implementera direktivet. Ni vet ju att vi hade jobbat med direktivet och försökt lobba så att det skulle bli så bra som möjligt för Sverige och samtidigt möta kraven. Vi gav uttryckliga instruktioner till utredaren att endast lämna förslag som var nödvändiga på grund av direktivet.

När utredaren kom med sitt förslag skickade vi ut det på remiss i tre månader, och alla hade synpunkter. Vi och juristerna upptäckte att det gick att göra några små justeringar och ändå möta kraven i direktivet, bland annat att inte alla vapenmagasin som utredaren föreslog behövde vara med. Vi hittade alltså en lucka där vi kunde skruva på förslaget.

Problemet för regeringen och, i förlängningen, riksdagen är att detta direktiv skulle ha varit genomfört den 14 september 2018. Detta datum har vi dock passerat. På grund av övergångsregeringen och annat har vi inte kunnat agera. Det betyder att kommissionen kan återkomma till oss i ett överträdelseärende. Man har redan notifierat oss och sagt att man vill veta hur det går, och kommer vi inte med ett tillräckligt bra svar kan vi snabbt få höga böter. Det rör sig om ett engångsbelopp på 40 miljoner kronor och sedan ett löpande vite på 16 miljoner kronor i månaden om vi inte genomför det som direktivet kräver.

Jag är fullkomligt ärlig när jag säger att vi inte vill överimplementera direktivet, men det är juridiskt ganska känslig hur man ska göra.

Jag hoppas att ni som har synpunkter inte bara sprider oro. Det är många jägare som känner att de inte kan tolka lagtext och sedan hör något och tror att det är så, och då skapas oro. Vi har haft kontakt med till exempel Jägareförbundet, och de har haft någon synpunkt men tycker att vi genomför detta i enlighet med vad direktivet kräver. Det finns sådant som påverkar jägarna men inte jättemycket.

Däremot hamnar sportskyttarna i lite sämre läge på grund av hur direktivet är utformat. Det är en ganska objektiv sanning.

Är ni konkreta med något som ni vill förändra så vill jag förstå det. Jag är angelägen om att möta direktivets krav för att vi ska kunna genomföra detta så fort som möjligt. Annars kommer vi att behöva betala, och det kommer att drabba utgiftsområden för rättssäkerhet och trygghet. Det vill vi inte, för dessa pengar behövs hos polisen, Säkerhetspolisen med mera. Detta är min ärliga utgångspunkt.

Så till några felaktigheter i debatten. Ibland påstås det att vapenmagasin förbjuds. Nej, det gör de inte. Ibland sägs det att regeringen har omklassificerat vapen. I bilagan till direktivet står det att EU omklassificerar vapen, så regeringen har inte omklassificerat något vapen. Det är alltså EU som tvingar oss att omklassificera vapen. Direktivet ställer krav på omprövning. Men vi har ju vårt eget system, räcker inte det? Nej, tyvärr inte, för vapendirektivet kräver en omprövning av alla krav efter tillståndet, även ändamålet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har varit i kontakt med jurister i denna fråga. Vissa av dem säger att vi, utifrån hur direktivet såg ut när det kom från EU, inte skulle ha behövt ändra på någonting, så som vår lagstiftning ser ut nu. Det är vad vi har fått höra av jurister.

Som statsrådet sa fanns en del synpunkter innan det gick på remiss till Lagrådet, och det fick rättas till. Det fanns rätt och slätt en hel del dumheter som nu är borta. Det är sant.

När det gäller till exempel omklassificering handlar det om vilken typ av magasin som sitter i vapnet. Det blir väldigt tekniskt. Om jag har förstått det hela rätt ska beslut fattas och lagen träda i kraft den 1 augusti. Den 3-10 augusti planeras VM i dynamiskt skytte i Sverige. Om vi genomför detta innebär det att de tävlingsskyttar som kommer hit kan vara med den 1-2 augusti, men den 3 augusti är de helt plötsligt brottslingar eftersom de har "krigsmateriel" med sig, alltså sådant som omklassificerats till kategori A. I praktiken innebär detta att det blir omöjligt att ha världsmästerskapet här.

När det gäller magasin vill man inte förbjuda men licensbelägga dem. Magasin är en lös del i vapen, ibland av plast och ibland av metall, och det finns en fjäder och en plast- eller metallbit. I och med att magasinet är en lös del till vapnet kan vapenägaren riskera att tappa det. Att mista en licenspliktig del av ett vapen ger i dag påföljder som är extremt hårda mot vapenägare och som i stort sett innebär att de förlorar sina vapen. Om man gör magasinet till en licenspliktig del försvårar man absolut för jägare och sportskyttar. Dessutom ser vi att det är långa väntetider för att få licens i dag, och de lär bli ännu längre.

Ministern nämnde Åbergs utredning. Enligt EU:s ändringsdirektiv ska vapen som nyttjar kantantänd ammunition undantas från ytterligare begränsningar. Dock har man valt att ta bort undantaget i lagrådsremissen, men det var inte regeringens utredares tolkning dessförinnan. Åberg hade alltså en tolkning, medan ministerns medarbetare hade en annan. Detta kommer att påverka bland annat sportskyttar och jägare.

Jag hoppas att vi när betänkandet presenteras kan se att regeringen står upp för det som sas i debattartikeln från juni 2018, även om det inte var Mikael Damberg utan Morgan Johansson och Sven-Erik Bucht som skrev under den. De skrev att regeringen inte kommer att införa regler som försvårar svenska jägares vapeninnehav och att de i stället vill förenkla.

Jag hävdar fortfarande att regeringen går längre än vad direktivet kräver. Jag hoppas och ber att regeringen tar sitt förnuft till fånga och ändrar på dessa saker så att vi kan komma i mål med detta och blir nöjda och glada allihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har varit i kontakt med jurister i denna fråga. Vissa av dem säger att vi, utifrån hur direktivet såg ut när det kom från EU, inte skulle ha behövt ändra på någonting, så som vår lagstiftning ser ut nu. Det är vad vi har fått höra av jurister.

Som statsrådet sa fanns en del synpunkter innan det gick på remiss till Lagrådet, och det fick rättas till. Det fanns rätt och slätt en hel del dumheter som nu är borta. Det är sant.

När det gäller till exempel omklassificering handlar det om vilken typ av magasin som sitter i vapnet. Det blir väldigt tekniskt. Om jag har förstått det hela rätt ska beslut fattas och lagen träda i kraft den 1 augusti. Den 3-10 augusti planeras VM i dynamiskt skytte i Sverige. Om vi genomför detta innebär det att de tävlingsskyttar som kommer hit kan vara med den 1-2 augusti, men den 3 augusti är de helt plötsligt brottslingar eftersom de har "krigsmateriel" med sig, alltså sådant som omklassificerats till kategori A. I praktiken innebär detta att det blir omöjligt att ha världsmästerskapet här.

När det gäller magasin vill man inte förbjuda men licensbelägga dem. Magasin är en lös del i vapen, ibland av plast och ibland av metall, och det finns en fjäder och en plast- eller metallbit. I och med att magasinet är en lös del till vapnet kan vapenägaren riskera att tappa det. Att mista en licenspliktig del av ett vapen ger i dag påföljder som är extremt hårda mot vapenägare och som i stort sett innebär att de förlorar sina vapen. Om man gör magasinet till en licenspliktig del försvårar man absolut för jägare och sportskyttar. Dessutom ser vi att det är långa väntetider för att få licens i dag, och de lär bli ännu längre.

Ministern nämnde Åbergs utredning. Enligt EU:s ändringsdirektiv ska vapen som nyttjar kantantänd ammunition undantas från ytterligare begränsningar. Dock har man valt att ta bort undantaget i lagrådsremissen, men det var inte regeringens utredares tolkning dessförinnan. Åberg hade alltså en tolkning, medan ministerns medarbetare hade en annan. Detta kommer att påverka bland annat sportskyttar och jägare.

Jag hoppas att vi när betänkandet presenteras kan se att regeringen står upp för det som sas i debattartikeln från juni 2018, även om det inte var Mikael Damberg utan Morgan Johansson och Sven-Erik Bucht som skrev under den. De skrev att regeringen inte kommer att införa regler som försvårar svenska jägares vapeninnehav och att de i stället vill förenkla.

Jag hävdar fortfarande att regeringen går längre än vad direktivet kräver. Jag hoppas och ber att regeringen tar sitt förnuft till fånga och ändrar på dessa saker så att vi kan komma i mål med detta och blir nöjda och glada allihop.

Fru talman! Statsrådet Mikael Damberg undrade om lite konstruktiva grejer som vi skulle komma med. Utomlands har detta lösts. De som drabbas mest av direktivet är sportskyttarna - de som håller på med dynamiskt sportskytte och som har ett ansenligt antal patroner i sina magasin - för det är dessa vapen som kommer att omklassificeras till klass A-vapen.

I Sverige är det så här: Om man har licens för ett vapen som kan ta till exempel 25 patroner i magasinet är det ett klass A-vapen. Flera länder i Europa har i stället löst det så här: Först i det ögonblick då magasinet sätts i vapnet blir det ett klass A-vapen. Man kan alltså resa med det över landgränserna som med ett vanligt gevär, och sedan blir det ett klass A-vapen när man befinner sig på sportskyttebanan och magasinet sätts i geväret. Då har man en personlig licens för att ha ett klass A-vapen och kunna utöva sin verksamhet på sportskyttebanan. Så fort man är klar med sitt sportskytte eller sin tävling tar man ur magasinet, och då är det inte längre ett klass A-vapen. Detta är en lösning som EU-direktivet går med på och som ni skulle kunna ha gjort, Mikael Damberg. Då hade ni inte slagit undan benen på betydande delar av den stora rörelse som dynamiskt sportskytte i Sverige är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller EU:s undantag för kantantänd ammunition är det konstigt att ni inte har utnyttjat det. Kantantänd ammunition är egentligen salongsgevärsammunition, 22 long rifle. Det är sådant som man knappt kan skjuta kråkor med - det är till för övningsskytte. Om ett sådant gevär har ett magasin som rymmer fler än tio patroner klassificeras det till ett kategori A-vapen, samma kategori som luftvärnskanoner, missiler och sådant tillhör. Detta blir jättekonstigt. Vilka kriminella skulle vilja använda ett vapen med salongsammunition och stå och vifta med det? Det är samma sak där - de skulle bli utskrattade.

Jag tycker att ni borde ta en vända till, tänka till och försöka titta på hur de andra europeiska länderna har gjort. Det är viktigt med sportskytte. Det är en stor idrottsgren, och vårt totalförsvar i dag bygger mer och mer på hemvärn och frivilligorganisationer. Det är en del av hela den rörelsen också. I stället för att på sätt och vis kränka denna grupp genom att vilja sätta dit dem kanske ni kan försöka titta på hur de andra europeiska länderna har gjort för att mildra detta och hamna på den miniminivå som EU-direktivet föreskriver.

(forts.)

Fru talman! Statsrådet Mikael Damberg undrade om lite konstruktiva grejer som vi skulle komma med. Utomlands har detta lösts. De som drabbas mest av direktivet är sportskyttarna - de som håller på med dynamiskt sportskytte och som har ett ansenligt antal patroner i sina magasin - för det är dessa vapen som kommer att omklassificeras till klass A-vapen.

I Sverige är det så här: Om man har licens för ett vapen som kan ta till exempel 25 patroner i magasinet är det ett klass A-vapen. Flera länder i Europa har i stället löst det så här: Först i det ögonblick då magasinet sätts i vapnet blir det ett klass A-vapen. Man kan alltså resa med det över landgränserna som med ett vanligt gevär, och sedan blir det ett klass A-vapen när man befinner sig på sportskyttebanan och magasinet sätts i geväret. Då har man en personlig licens för att ha ett klass A-vapen och kunna utöva sin verksamhet på sportskyttebanan. Så fort man är klar med sitt sportskytte eller sin tävling tar man ur magasinet, och då är det inte längre ett klass A-vapen. Detta är en lösning som EU-direktivet går med på och som ni skulle kunna ha gjort, Mikael Damberg. Då hade ni inte slagit undan benen på betydande delar av den stora rörelse som dynamiskt sportskytte i Sverige är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller EU:s undantag för kantantänd ammunition är det konstigt att ni inte har utnyttjat det. Kantantänd ammunition är egentligen salongsgevärsammunition, 22 long rifle. Det är sådant som man knappt kan skjuta kråkor med - det är till för övningsskytte. Om ett sådant gevär har ett magasin som rymmer fler än tio patroner klassificeras det till ett kategori A-vapen, samma kategori som luftvärnskanoner, missiler och sådant tillhör. Detta blir jättekonstigt. Vilka kriminella skulle vilja använda ett vapen med salongsammunition och stå och vifta med det? Det är samma sak där - de skulle bli utskrattade.

Jag tycker att ni borde ta en vända till, tänka till och försöka titta på hur de andra europeiska länderna har gjort. Det är viktigt med sportskytte. Det är en stor idrottsgren, och vårt totalförsvar i dag bygger mer och mer på hemvärn och frivilligorganisationer. Det är en del av hela den rörelsen också. I stället för att på sätt och vis kränka denna grupp genom att vilja sätta dit dem kanske ni kan försöka titta på hur de andra europeiska länderna har gjort för att mildra detta och hamna på den miniminivå som EU-direktivet föreskriver.

(forts.)

Fru talman! Det är helt korrekt som statsrådet påpekar, att jag rätt mycket betonar känslan, upplevelsen och den oro som jag hör bland mina jägarkollegor. Men det är inte bara en känsla och en upplevelse. Det kommer att bli en situation där det ska göras en ny licensprövning för dem som har halvautomatiska vapen. Då har vi i Sverige redan i dag ändå en starkare prövning, och polisen har koll på oss om vi gör någonting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det är inte med detta som vi kommer åt kriminella vapen, utan nu försvårar vi för jägarkåren. De jägare som jobbar med att försöka hålla nere vildsvinsstammen rekommenderar varandra att köpa halvautomatiska vapen av rena trygghetsskäl och säkerhetsskäl.

Jägarna eftersträvar att göra det som regeringen och riksdagen önskar, nämligen att minska andelen vildsvin i skogen eftersom de skadar mark. För det får vi en försvårad process. Enligt dem som jag har samtalat med är detta ett krav där Sverige går längre än vad vi behöver göra. Jag har talat med jaktbutiker, andra jägare och jägarorganisationer och fått signalen att vi här går längre än vi behöver. Jag anser att det är djupt beklagligt. Vi behöver i stället egentligen underlätta för att kunna öka jakttrycket.

Jag noterar också att statsrådet i interpellationssvaret hänvisar till att det pågår ett arbete om förenklingar. Jag kan tycka att det är synd att de inte kommer samtidigt. Det blir nu lätt så att man upplever att det bara går i en riktning. Hade man sett båda dokumenten samtidigt hade det kunnat vara så att exempelvis tillstånd hade getts att sätta på belysning och jobba med annan teknik som gör att man får lättare att hålla efter vildsvinen. Jag beklagar att dessa dokument kommer vid olika tidpunkter och vidhåller fortfarande min uppfattning. Och statsrådet är välkommen på jakt.

Fru talman! Det är helt korrekt som statsrådet påpekar, att jag rätt mycket betonar känslan, upplevelsen och den oro som jag hör bland mina jägarkollegor. Men det är inte bara en känsla och en upplevelse. Det kommer att bli en situation där det ska göras en ny licensprövning för dem som har halvautomatiska vapen. Då har vi i Sverige redan i dag ändå en starkare prövning, och polisen har koll på oss om vi gör någonting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det är inte med detta som vi kommer åt kriminella vapen, utan nu försvårar vi för jägarkåren. De jägare som jobbar med att försöka hålla nere vildsvinsstammen rekommenderar varandra att köpa halvautomatiska vapen av rena trygghetsskäl och säkerhetsskäl.

Jägarna eftersträvar att göra det som regeringen och riksdagen önskar, nämligen att minska andelen vildsvin i skogen eftersom de skadar mark. För det får vi en försvårad process. Enligt dem som jag har samtalat med är detta ett krav där Sverige går längre än vad vi behöver göra. Jag har talat med jaktbutiker, andra jägare och jägarorganisationer och fått signalen att vi här går längre än vi behöver. Jag anser att det är djupt beklagligt. Vi behöver i stället egentligen underlätta för att kunna öka jakttrycket.

Jag noterar också att statsrådet i interpellationssvaret hänvisar till att det pågår ett arbete om förenklingar. Jag kan tycka att det är synd att de inte kommer samtidigt. Det blir nu lätt så att man upplever att det bara går i en riktning. Hade man sett båda dokumenten samtidigt hade det kunnat vara så att exempelvis tillstånd hade getts att sätta på belysning och jobba med annan teknik som gör att man får lättare att hålla efter vildsvinen. Jag beklagar att dessa dokument kommer vid olika tidpunkter och vidhåller fortfarande min uppfattning. Och statsrådet är välkommen på jakt.

Fru talman! Jag tackar ministern för alla svar. Men jag är fortsatt förbryllad, och jag tror att fler än jag är det.

Om regeringen inte har för avsikt att överimplementera måste de synpunkter som vi har tagit upp här i dag, och säkert en hel del andra, tas på allvar. Jag tänker främst på frågorna om kantantänd ammunition, halvautomatiska gevär och licensgivning för magasin.

Herr statsråd! Vi har tidigare i dag talat om polisens resurser och prioriteringar, till exempel i debatten om djurrättsterrorister. Redan i dag är det så att polisens resurser inte räcker till. Då känns det mycket märkligt att vi ska införa ett licenskrav på magasin. Det är som att införa licens på bikarbonat, för att det skulle vara en ingrediens till något annat.

Jag ordnar gärna ett möte på min skytteklubb, eller någon annan klubb här i Stockholm så att statsrådet inte behöver resa så långt. Då kan han få träffa engagerade, duktiga och laglydiga skyttar som kan berätta hur detta skulle trassla till det för dem. Vi vill ju inte att VM i dynamiskt gevär i augusti blir någon form av VM i krigsmateriel. För vilket flygbolag vill ens flyga krigsmateriel?

Herr statsråd! Kan vi i dag få ett löfte om att ingen överimplementering ska ske och att statsrådet inför propositionen ska se över de frågor som vi har talat om i dag?

I detta anförande instämde David Josefsson (M).

Fru talman! Jag tackar ministern för alla svar. Men jag är fortsatt förbryllad, och jag tror att fler än jag är det.

Om regeringen inte har för avsikt att överimplementera måste de synpunkter som vi har tagit upp här i dag, och säkert en hel del andra, tas på allvar. Jag tänker främst på frågorna om kantantänd ammunition, halvautomatiska gevär och licensgivning för magasin.

Herr statsråd! Vi har tidigare i dag talat om polisens resurser och prioriteringar, till exempel i debatten om djurrättsterrorister. Redan i dag är det så att polisens resurser inte räcker till. Då känns det mycket märkligt att vi ska införa ett licenskrav på magasin. Det är som att införa licens på bikarbonat, för att det skulle vara en ingrediens till något annat.

Jag ordnar gärna ett möte på min skytteklubb, eller någon annan klubb här i Stockholm så att statsrådet inte behöver resa så långt. Då kan han få träffa engagerade, duktiga och laglydiga skyttar som kan berätta hur detta skulle trassla till det för dem. Vi vill ju inte att VM i dynamiskt gevär i augusti blir någon form av VM i krigsmateriel. För vilket flygbolag vill ens flyga krigsmateriel?

Herr statsråd! Kan vi i dag få ett löfte om att ingen överimplementering ska ske och att statsrådet inför propositionen ska se över de frågor som vi har talat om i dag?

I detta anförande instämde David Josefsson (M).

Fru talman! Jag tackar för en konstruktiv debatt och diskussion. Jag hoppas att den fortsätter. Det är viktigt att Sverige implementerar EU-direktivet av flera skäl och inte bara av det skäl som vi talade om i början - att det annars börjar kosta pengar för Sverige, pengar som vi kunde ha använt till roligare saker - utan också för att det är en viktig princip att vi har en gemensam miniminivå i Europa som hålls också av andra länder. Vi vet nämligen sedan gammalt att Sverige har en i grunden bra ordning. Men inte minst polisens stora oro är att flera andra EU-länder inte har denna ordning och kontroll. Därför är det viktigt att Sverige inte hamnar i klubben med dem som inte implementerar ett direktiv som sätter en gemensam miniminivå när vi har sådana problem med vapen generellt sett i Sverige, inte med de svenska vapnen utan med vapen som kommer utifrån. Därför är detta viktigt för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också viktigt att vi har klarat ut några oklarheter i debatten, både att vapenmagasin inte förbjuds och att regeringen inte omklassificerar vapen utan att all klassificering sker i direktivet. Det är inte vi som gör det.

Det var också en diskussion om kravet på omprövning och hur den ska göras. Det togs tidigare upp i debatten. Vår och juristernas bestämda bild är att det som görs i dag tyvärr inte räcker, det vill säga att vapeninnehavarregister regelmässigt samkörs med misstanke- och belastningsregistret, vilket görs i dag och fungerar bra. Problemet är att det nya direktivet kräver att omprövning även ska omfatta ändamålet och behovet av vapnen. Det täcker inte belastningsregistret. Så oavsett vad vi tycker är det detta som ska kontrolleras. Förstår ni? Därav blir det en förändring i denna del.

Det var en klok poäng från Magnus Jacobsson om pedagogiken i detta. Jag skulle också gärna ha velat ha allt i ett och samma sjok om det hade varit möjligt. Men vi har begränsade resurser också på Justitiedepartementet. Det är ungefär samma personer som jobbar med detta som jobbar med den andra frågan, vilket gör att vi måste ta dessa saker i tur och ordning så att vi klarar av det. Här har vi ett direktiv som kommer att börja kosta pengar för Sverige om vi inte får det genom riksdagen och fattar beslut om det. Därav måste vi ta dessa saker lite grann i tur och ordning.

Men jag vill verkligen understryka att det är en mycket viktig och prioriterad fråga för oss att bereda dessa förslag som handlar om förenklingar för de legala vapenägarna. De handlar om tillståndsplikten för ljuddämpare och om de så kallade vapengarderoberna men också om att fortsätta jobba med myndighetens tillståndsgivning, så att den inte drar ut på tiden. Alla dessa frågor är viktiga för oss, och jag återkommer gärna till det.

I mitt sista inlägg vill jag nog också säga någonting om de illegala vapnen. Dessa saker blandas nämligen ihop lite grann. Vi har ingen tro om att detta är en uppsjö av vapen som används illegalt. Däremot har vi ett intresse av att vi har en gemensam miniminivå i Europa för reglering av vapen, eftersom vi har problem i en del andra medlemsstater.

Innan debatten är slut vill jag säga någonting om vad vi vill göra också för att bekämpa illegala vapen, eftersom det är en jätteviktig fråga där det kommer att behöva göras mer. Vi har skjutningar och gängkriminalitet som ställer till med väldigt mycket oreda i samhället.

Jag ska avslutningsvis säga ytterligare något. Om det, efter denna diskussion, går att begränsa synpunkterna och komma med konkretion i fråga om vad man vill ändra inom ramen för direktivet tror jag att det är enormt viktigt att alla partier är konstruktiva när det gäller detta. Någonstans har vi nämligen en gemensam uppgift att få denna lagstiftning genom riksdagen.

Fru talman! Jag tackar för en konstruktiv debatt och diskussion. Jag hoppas att den fortsätter. Det är viktigt att Sverige implementerar EU-direktivet av flera skäl och inte bara av det skäl som vi talade om i början - att det annars börjar kosta pengar för Sverige, pengar som vi kunde ha använt till roligare saker - utan också för att det är en viktig princip att vi har en gemensam miniminivå i Europa som hålls också av andra länder. Vi vet nämligen sedan gammalt att Sverige har en i grunden bra ordning. Men inte minst polisens stora oro är att flera andra EU-länder inte har denna ordning och kontroll. Därför är det viktigt att Sverige inte hamnar i klubben med dem som inte implementerar ett direktiv som sätter en gemensam miniminivå när vi har sådana problem med vapen generellt sett i Sverige, inte med de svenska vapnen utan med vapen som kommer utifrån. Därför är detta viktigt för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också viktigt att vi har klarat ut några oklarheter i debatten, både att vapenmagasin inte förbjuds och att regeringen inte omklassificerar vapen utan att all klassificering sker i direktivet. Det är inte vi som gör det.

Det var också en diskussion om kravet på omprövning och hur den ska göras. Det togs tidigare upp i debatten. Vår och juristernas bestämda bild är att det som görs i dag tyvärr inte räcker, det vill säga att vapeninnehavarregister regelmässigt samkörs med misstanke- och belastningsregistret, vilket görs i dag och fungerar bra. Problemet är att det nya direktivet kräver att omprövning även ska omfatta ändamålet och behovet av vapnen. Det täcker inte belastningsregistret. Så oavsett vad vi tycker är det detta som ska kontrolleras. Förstår ni? Därav blir det en förändring i denna del.

Det var en klok poäng från Magnus Jacobsson om pedagogiken i detta. Jag skulle också gärna ha velat ha allt i ett och samma sjok om det hade varit möjligt. Men vi har begränsade resurser också på Justitiedepartementet. Det är ungefär samma personer som jobbar med detta som jobbar med den andra frågan, vilket gör att vi måste ta dessa saker i tur och ordning så att vi klarar av det. Här har vi ett direktiv som kommer att börja kosta pengar för Sverige om vi inte får det genom riksdagen och fattar beslut om det. Därav måste vi ta dessa saker lite grann i tur och ordning.

Men jag vill verkligen understryka att det är en mycket viktig och prioriterad fråga för oss att bereda dessa förslag som handlar om förenklingar för de legala vapenägarna. De handlar om tillståndsplikten för ljuddämpare och om de så kallade vapengarderoberna men också om att fortsätta jobba med myndighetens tillståndsgivning, så att den inte drar ut på tiden. Alla dessa frågor är viktiga för oss, och jag återkommer gärna till det.

I mitt sista inlägg vill jag nog också säga någonting om de illegala vapnen. Dessa saker blandas nämligen ihop lite grann. Vi har ingen tro om att detta är en uppsjö av vapen som används illegalt. Däremot har vi ett intresse av att vi har en gemensam miniminivå i Europa för reglering av vapen, eftersom vi har problem i en del andra medlemsstater.

Innan debatten är slut vill jag säga någonting om vad vi vill göra också för att bekämpa illegala vapen, eftersom det är en jätteviktig fråga där det kommer att behöva göras mer. Vi har skjutningar och gängkriminalitet som ställer till med väldigt mycket oreda i samhället.

Jag ska avslutningsvis säga ytterligare något. Om det, efter denna diskussion, går att begränsa synpunkterna och komma med konkretion i fråga om vad man vill ändra inom ramen för direktivet tror jag att det är enormt viktigt att alla partier är konstruktiva när det gäller detta. Någonstans har vi nämligen en gemensam uppgift att få denna lagstiftning genom riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kommer mot slutet att landa i min första fråga som jag ställde. Men innan det ska jag säga att jag reagerade på att det i det tredje stycket i ministerns svar stod ordet hobby. Det förminskar enligt mig de män och kvinnor som tävlar på hög nivå i olika skyttesporter. Jag har svårt att se att någon anser att Charlotte Kalla eller mycket dagsaktuella Hanna Öberg, som har tagit VM-guld under tiden som vi har haft gruppmöte, skulle ägna sig åt en hobby. De ägnar sig onekligen åt en sport. Det blir tydligt att synen på vapenägande och skyttesport är just att det är fråga om en hobby och att detta därmed utan större besvär kan inskränkas. Jag tolkar det i alla fall så.

Det gläder mig att ministern ändå räcker ut en hand och vill försöka få till en så bra lösning som möjligt. Men under pausen har jag kollat upp ytterligare med en del av mina källor. De vidhåller sin åsikt.

Därför måste jag som avslutning fråga ministern: Anser ministern att Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, de aktiva sportskyttar och de jakt och vapenbutiker som varit i kontakt med mig, som alla har precis samma synpunkter och pekar på precis samma frågor, alla har tolkat lagrådsremissen fel?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kommer mot slutet att landa i min första fråga som jag ställde. Men innan det ska jag säga att jag reagerade på att det i det tredje stycket i ministerns svar stod ordet hobby. Det förminskar enligt mig de män och kvinnor som tävlar på hög nivå i olika skyttesporter. Jag har svårt att se att någon anser att Charlotte Kalla eller mycket dagsaktuella Hanna Öberg, som har tagit VM-guld under tiden som vi har haft gruppmöte, skulle ägna sig åt en hobby. De ägnar sig onekligen åt en sport. Det blir tydligt att synen på vapenägande och skyttesport är just att det är fråga om en hobby och att detta därmed utan större besvär kan inskränkas. Jag tolkar det i alla fall så.

Det gläder mig att ministern ändå räcker ut en hand och vill försöka få till en så bra lösning som möjligt. Men under pausen har jag kollat upp ytterligare med en del av mina källor. De vidhåller sin åsikt.

Därför måste jag som avslutning fråga ministern: Anser ministern att Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, de aktiva sportskyttar och de jakt och vapenbutiker som varit i kontakt med mig, som alla har precis samma synpunkter och pekar på precis samma frågor, alla har tolkat lagrådsremissen fel?

Fru talman! Ministern ville att vi skulle komma med konstruktiva förslag. Det vill vi naturligtvis göra, för detta måste ju implementeras så att vi inte får böter och sådant. Här är huvudpunkterna.

Låt undantaget som EU har för kantantänd ammunition gälla även i Sverige så att man inte någonsin klassar salongsgevärsammunition som klass A-vapen, för det är helt orimligt.

Lägg inte licensplikt på magasin. Gör som många andra EU-länder har gjort i stället - att i det ögonblick som magasinet stoppas i geväret blir det ett klass A-vapen. Lösningen i många andra EU-länder är att man har en personlig licens. Man får använda klass A-vapnet, som det blir i det ögonblick man stoppar i magasinet om det överstiger tio patroner, på skjutbanan. När man sedan är klar med sin tävling eller sitt träningsskytte tar man ut magasinet, och då är det inte längre ett klass A-vapen.

Det tror jag är de viktigaste grejerna. Tack ska du ha, Mikael Damberg, för en bra interpellationsdebatt!

Fru talman! Ministern ville att vi skulle komma med konstruktiva förslag. Det vill vi naturligtvis göra, för detta måste ju implementeras så att vi inte får böter och sådant. Här är huvudpunkterna.

Låt undantaget som EU har för kantantänd ammunition gälla även i Sverige så att man inte någonsin klassar salongsgevärsammunition som klass A-vapen, för det är helt orimligt.

Lägg inte licensplikt på magasin. Gör som många andra EU-länder har gjort i stället - att i det ögonblick som magasinet stoppas i geväret blir det ett klass A-vapen. Lösningen i många andra EU-länder är att man har en personlig licens. Man får använda klass A-vapnet, som det blir i det ögonblick man stoppar i magasinet om det överstiger tio patroner, på skjutbanan. När man sedan är klar med sin tävling eller sitt träningsskytte tar man ut magasinet, och då är det inte längre ett klass A-vapen.

Det tror jag är de viktigaste grejerna. Tack ska du ha, Mikael Damberg, för en bra interpellationsdebatt!

Fru talman! Tack för en konstruktiv diskussion om en viktig fråga som engagerar många!

När det gäller det vi talade om förut vill jag förtydliga att i ordet hobby ligger inte en värdering. Vi vet att det finns många som tävlar, också professionellt, kopplat till detta. Däremot har vi en stor grupp människor som ser detta som ett av sina stora fritidsintressen, och ett fritidsintresse brukar i vanligt tal också kallas en hobby. Det ligger alltså ingen negativ värdering i detta. Dessutom är många av de människor som utövar både sporten och fritidsintresset också aktiva i annat, till exempel i frivilliga delar av vårt försvar. Det är alltså en viktig del av Sveriges samhälle.

Jag vill bara säga någonting mer om regeringens arbete för att minska antalet illegala vapen eftersom det blandas ihop som att det här är samma sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Straffen för vapenbrott har nu skärpts; det vet ni. Det innebär att vi tar många fler vapen. Jag tror att det är fem gånger fler häktade för grova vapenbrott i år jämfört med förra året, så detta är verkligen en av de mest framgångsrika lagskärpningar vi gjort de senaste åren. Den kommer åt väldigt mycket grov kriminell verksamhet.

En kraftig satsning har gjorts på Tullverket med många internationella avtal för att försöka samarbeta mer med polismyndigheter runt omkring för att komma åt grov brottslighet.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska lämna förslag på åtgärder kopplade till just illegal vapenhantering.

Polismyndigheten arbetar också med att korta handläggningstiderna, som vi talade om förut. Nästa steg i det arbetet är digitalisering. Det skulle kunna korta tiderna ganska ordentligt och förenkla för många människor. Jag hoppas att det också kan bli ett svar på frågan vad vi gör som förenklar och underlättar för människor.

Jag vill tacka för diskussionen, och jag hoppas på en fortsatt konstruktiv dialog när vi går framåt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack för en konstruktiv diskussion om en viktig fråga som engagerar många!

När det gäller det vi talade om förut vill jag förtydliga att i ordet hobby ligger inte en värdering. Vi vet att det finns många som tävlar, också professionellt, kopplat till detta. Däremot har vi en stor grupp människor som ser detta som ett av sina stora fritidsintressen, och ett fritidsintresse brukar i vanligt tal också kallas en hobby. Det ligger alltså ingen negativ värdering i detta. Dessutom är många av de människor som utövar både sporten och fritidsintresset också aktiva i annat, till exempel i frivilliga delar av vårt försvar. Det är alltså en viktig del av Sveriges samhälle.

Jag vill bara säga någonting mer om regeringens arbete för att minska antalet illegala vapen eftersom det blandas ihop som att det här är samma sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Straffen för vapenbrott har nu skärpts; det vet ni. Det innebär att vi tar många fler vapen. Jag tror att det är fem gånger fler häktade för grova vapenbrott i år jämfört med förra året, så detta är verkligen en av de mest framgångsrika lagskärpningar vi gjort de senaste åren. Den kommer åt väldigt mycket grov kriminell verksamhet.

En kraftig satsning har gjorts på Tullverket med många internationella avtal för att försöka samarbeta mer med polismyndigheter runt omkring för att komma åt grov brottslighet.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska lämna förslag på åtgärder kopplade till just illegal vapenhantering.

Polismyndigheten arbetar också med att korta handläggningstiderna, som vi talade om förut. Nästa steg i det arbetet är digitalisering. Det skulle kunna korta tiderna ganska ordentligt och förenkla för många människor. Jag hoppas att det också kan bli ett svar på frågan vad vi gör som förenklar och underlättar för människor.

Jag vill tacka för diskussionen, och jag hoppas på en fortsatt konstruktiv dialog när vi går framåt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! har frågat justitie- och migrationsministern om han avser att ta några generella initiativ för att kränkningar av mänskliga rättigheter eller diskriminering inte ska förekomma vid hantering av viseringsärenden.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Att diskriminering och kränkningar inte ska förekomma vid hantering av viseringsärenden eller vid någon annan form av myndighetsutövning är en självklarhet. De villkor och kriterier som ska vara uppfyllda för att man som tredjelandsmedborgare ska beviljas visering och därefter tillåtas resa in i Schengenområdet regleras dock tydligt i EU:s viseringskodex och i kodex om Schengengränserna. Båda är förordningar och därför direkt tillämpliga som lag. Som medlemsstat i EU och som deltagare i Schengensamarbetet har Sverige och svenska myndigheter att tillämpa den lagstiftning som vi genom vårt medlemskap har åtagit oss att upprätthålla och följa.

I de här förordningarna anges mycket klart vilka kriterier som gäller för att beviljas visering och inresa. Man ska till exempel kunna styrka syftet med sin vistelse, och man ska kunna stå för sin försörjning. De uppgifter man lämnar vid en kontroll ska också överensstämma med dem man lämnade för att beviljas viseringen. Precis lika klart anges att diskriminering på grund av till exempel etniskt ursprung inte får förekomma.

Beslut om nekad eller upphävd visering, nekad inresa och förvar kan överklagas. Den som anser sig felaktigt behandlad av svenska myndigheter kan oavsett nationalitet eller etniskt ursprung vända sig till riksdagens ombudsmän Justitieombudsmannen, JO.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förbuden i lag mot diskriminering, rätten till flerinstansprövning och den tillsyn som sker genom JO som en del av riksdagens kontrollmakt är en fungerande ordning som värnar rättssäkerheten och den enskilde. Frågor som rör diskriminering är något regeringen följer noga, men avseende den nu aktuella frågan om viseringsärenden avser jag för närvarande inte att vidta några åtgärder eller att ta generella initiativ.

Fru talman! Jag har ställt denna interpellation framför allt med anledning av ett fall som varit uppe. Jag vill säga på en gång att jag är mycket medveten om att vi inte kan diskutera fallet i detalj. Det är inte heller det jag begär eller önskar av statsrådet, utan jag kommer att prata lite om det för att det tjänar som ett exempel. Det är ju tyvärr inte det enda fall som rör viseringar som uppvisar denna problematik.

Sommaren 2018 var bröderna Ibra Lo och Pape Matar i Europa för att besöka sin pappa, som bor i Nederländerna. De är egentligen från Senegal. De hade Schengenvisum och passade på att besöka sin kusin, som bor i Sverige. De har varit i Europa ett stort antal gånger, och de har alltid fullföljt sin visering på ett föredömligt sätt och återvänt.

Men vid den svenska gränsen vid Öresund tog resan slut den 24 juni. Bröderna stoppades, förhördes och togs omedelbart i förvar, där de hölls i över två månader. Deras visum och övriga handlingar var i sin ordning innan den svenska gränspolisen bestämde sig för att förstöra handlingarna. Det gjorde att ärendet blev väldigt svårt att hantera.

Brödernas ärende har fått stor medial uppmärksamhet i både Sverige och Nederländerna eftersom det de har utsatts för framstår som ett uppenbart brott mot EU:s regelverk och de grundläggande rättigheter som slagits fast i de europeiska fördragen och i unionens stadgar.

Det är inte enda gången detta har hänt. Det finns ett flertal exempel från forskningssamarbeten, där doktorander bosatta i till exempel afrikanska länder inte beviljas visum till Sverige, där de är doktorander, därför att man tror att de som är ensamstående inte kommer att återvända. Svenska ungdomsorganisationer bjuder på regeringens uppdrag in samarbetspartner från afrikanska länder som inte beviljas visum, vilket blir lite märkligt när det är just regeringen som har bett ungdomsorganisationerna att bjuda in dessa gäster.

Detta tjänar alltså som ett exempel, och det är ett ganska allvarligt sådant. De flesta nekas visering. Men i det här fallet har bröderna suttit i förvar i nio veckor, vilket är ett allvarligt ingrepp i en människas integritet.

Bröderna har nu efter hemkomsten till Senegal omedelbart beviljats ett nytt visum till Nederländerna, vilket borde vara ett tecken på att man i unionen inte alls ser den problematik som man ser i Sverige. Det gör att jag blir väldigt orolig.

Min fråga till statsrådet här i dag är: Känner statsrådet sig trygg med att den behandling som bröderna råkade ut för även hade drabbat någon som ser ut som statsrådet eller som jag, det vill säga att rasism inte har spelat in i detta? Det gör faktiskt inte jag.

Fru talman! Tack för interpellationen! Den är svår att diskutera eftersom den ändå kretsar kring ett enskilt fall. Vi är båda väl medvetna om att det inte är upp till regeringen eller ett enskilt statsråd att ingripa, utreda eller göra bedömningar i enskilda fall, så därför försöker vi göra detta lite mer principiellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är viktigt att säga att man när det gäller inresa från tredje land gör kontroll av alla. Det kan bli en diskussion om att man väljer ut vissa, men här handlar det om människor som man kontrollerar vid inresa från tredje land.

I det här fallet blir det ännu mer komplicerat eftersom det vad jag förstår har överklagats och gjorts en anmälan. Man har haft en process. Det har överklagats i domstol, och man har haft tillgång till offentliga biträden. Domstolen fann inte skäl att ändra myndighetens beslut. I ett fall som har prövats och där man funnit att saken inte var felaktigt hanterad blir det knepigt för mig att med hänvisning till det ändra alltihop.

Om vi breddar diskussionen är det klart att det finns risk för att människor gör fel i sin myndighetsutövning. Vi har haft diskussioner om poliser i andra sammanhang och om ordningsvakter. Det är klart att det finns ett samhällsproblem. Vi kan inte sticka under stol med att rasism eller främlingsfientlighet ibland finns också vid offentliga myndigheter.

Men jag har väldigt svårt att se vilket initiativ jag ska ta för att ändra något sådant, annat än att säga att det är otroligt viktigt att man anmäler. Jag vet att myndigheterna jobbar för att absolut inte använda etnisk diskriminering eller någonting sådant som en grund för sina beslut. Men jag har som sagt väldigt svårt att se vad man ska göra i detta fall, när man har prövat frågan i domstol och kommit fram till att myndigheten inte gjort fel.

Fru talman! Tack igen, statsrådet, för svaret!

Det fanns problem som att man inte anser att Nederländerna eller ambassaden kontaktats; detta är belagt. Det faktum att viseringarna har tagits och förstörts har också inneburit en del problem i hanteringen. Jag och Vänsterpartiet menar därför att det finns goda skäl att titta noga på detta fall - inte bara fallet i sig, även om jag tycker att bröderna har all rätt att förvänta sig upprättelse. Detta kan också tjäna som ett exempel på om vi verkligen är säkra på att vi gör rätt.

Det är precis som med patriarkatet, fru talman: Vi är alla väl medvetna om att det inte tar slut här utanför riksdagens dörrar så att vi slipper det här inne. Detsamma gäller faktiskt rasismen. Den finns överallt i samhället: här inne och också vid myndigheter. Det gör att vi egentligen skulle behöva ett lite större metoo-uppvaknande kring rasismen och hur den faktiskt drabbar människor i vardagen.

Detta exempel gör mig väldigt orolig. Man har här egentligen två olika barriärer. Redan när människor från andra länder söker visum och man anser att det finns en risk för att de skulle vilja stanna kvar sker det en gallring. Vi ser att ensamstående människor, som inte har familj i hemlandet, har mycket svårare att få ett visum. Är det verkligen rimligt att en doktorand från Uganda utan familj ska ha svårare att få en visering än en som har familj? Vi använder viseringen som en väldigt svår barriär, och jag anser, fru talman, att det ibland blir mycket svårgenomskådligt var de rasistiska fördomarna slår till och var de inte gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förväntar mig att regeringen, på samma sätt som att den säger sig vara tydligt feministisk, också är tydligt antirasistisk. Det kräver att man gör genomlysningar av denna typ av ärenden, där det finns väldigt många frågetecken kvar.

Fru talman! Frågan är lite större än så. Sverige har haft en del synpunkter inte minst på hur EU:s yttre gräns har fungerat i ett antal länder, vilket har föranlett en diskussion om att vi också måste ha en bättre egen kontroll över vilka som kommer till Sverige och på vilka grunder.

Den internationella brottsligheten blir också en del av denna diskussion eftersom polisen ser mönster: Från vissa länder kommer en viss typ av kriminalitet. Det påverkar, tror jag, hur benägen man är att kontrollera inresa från de regionerna eller länderna. Det är ett brottsbekämpande och inte ett rasistiskt perspektiv om man vet att det från en viss flygplats ofta förekommer problem med pass, eller vad det nu kan vara.

Vi måste alltså också förstå polisen i detta. De har ett uppdrag att vara brottsbekämpande, att kontrollera. Det kan leda till att man gör bedömningen att man måste kontrollera människor från vissa platser eller i vissa sammanhang noggrannare än andra. Detta behöver inte vara en rasistisk diskussion. Det kan naturligtvis finnas människor som har en rasistisk agenda, men det kan också finnas fullt legitima brottsbekämpningsorsaker till att man är noga.

För att problematisera lite mer tror jag att flera hundra personer varje månad med nuvarande lagstiftning nekas inresa i Sverige därför att de inte kan svara upp mot de gemensamma krav vi har. Besluten motiveras, registreras och är möjliga att överklaga. Det finns alltså över tid möjlighet att följa detta.

Jag tycker definitivt - och det tror jag är en viktig fråga - att man om man upplever sig diskriminerad, kränkt eller rasistiskt bemött ska anmäla det. Det är det enda sättet att få ljus på detta men också att se till att vi som har en kontrollmakt kan motverka en utveckling som vi inte vill ha i våra myndigheter. Det är alltså otroligt viktigt att man överklagar om man känner sig felaktigt bemött.

Fru talman! Det kom 2017 en rapport från Civil Rights Defenders, som heter Slumpvis utvald. Den belägger att en hel del människor i vårt samhälle väljs ut slumpmässigt, mycket oftare än statsrådet eller jag, bara för att de ser ut på ett visst sätt eller uppfattas på ett visst sätt. Det gäller romer, och det gäller absolut afrosvenskar.

Detta är samhällsskadligt på ett väldigt allvarligt sätt. Om det faktiskt är så att folk konsekvent och hela tiden väljs ut slumpmässigt på grund av sitt ursprung betyder det att det inte är allas gränspolis. Det är inte vår gemensamma, utan man upplever det som något som riktas mot några av oss i samhället. Det är väldigt dåligt och väldigt allvarligt.

Människor hör gång på gång av sig till mig, från universiteten och från fotbollslag som har bjudit in andra fotbollslag, och säger: Vi ska bjuda in de här människorna, men de får inte visering. När jag sedan hör detta, att personer får sitta nio veckor i förvar, vilket är en väldigt allvarlig åtgärd, och sedan tvångsutvisas med chartrat plan trots att de faktiskt hade biljetter hem, känner jag mig inte trygg med att detta verkligen saknar rasistiska dimensioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag önskar mig ett mycket tydligare ställningstagande. Jag önskar mig en regering som säger att den är antirasistisk och som konsekvent följer upp dessa saker. Det är förfärligt för de människor det drabbar, men det är också farligt för vår gemenskap.

Fru talman! Återigen - rasism eller diskriminering är inte tillåtet vid myndigheter och får inte ligga till grund för deras beslut. Det är otroligt viktigt. Känner man sig diskriminerad eller utsatt ska man anmäla, för det är det enda sättet att uppmärksamma frågor och få till stånd en förändring.

När det gäller svensk lagstiftning och vilka regler och krav som gäller för att komma in i Sverige är det EU-gemensamma krav. Det är alltså inte några särskilda krav i Sverige, utan de gäller alla. Det är upp till den inresande att kunna möta de krav som finns och konsekvent och tydligt kunna redogöra för sina skäl att resa in i Sverige, så att man uppfyller inresevillkoren.

Den sista frågan handlar om förvar. Detta är väldigt ovanligt, och kraven för att ett sådant beslut ska kunna fattas är ganska högt ställda. Det ska vara en sista utväg om det är nödvändigt för att personen på något sätt visat att man inte tänker följa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller för hur hemresan går till.

Utan att gå in i detalj kan man konstatera att även denna fråga är prövad. Därför tror jag inte att jag ska kommentera utan bara säga att det i detta fall är prövat, och man har inte funnit att myndigheten gjorde fel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig om jag ser det som en säkerhetsrisk att Huaweiutrustning byggs in i det svenska 5G-nätet, vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller kommer att vidta för att förhindra dessa potentiella säkerhetsrisker samt om jag kommer att arbeta för en uppdatering av cybersäkerhetsdirektivet för att begränsa Huaweis tillgång till utbyggnaden av 5G-nät i Europa.

Regeringen är medveten om de utmaningar som finns kopplat till utrustning som används vid utbyggnad av nät för elektronisk kommunikation, och regeringen ser därför över problematiken och överväger om ytterligare åtgärder behövs.

Under den föregående mandatperioden vidtogs flera åtgärder som innebär en ambitionshöjning avseende säkerhetsskyddet, däribland initiativ till en ny säkerhetsskyddslag. Regeringen tillsatte också en statlig utredning, som bland annat har föreslagit skärpta krav på verksamhetsutövare som vill genomföra en överlåtelse, upplåtelse eller utkontraktering av säkerhetskänslig verksamhet och utökade möjligheter för tillsynsmyndigheterna att ingripa mot sådana åtgärder: Kompletteringar till den nya säkerhetsskyddslagen, SOU 2018:82. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation regleras att operatörerna ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa att uppgifter som behandlas i samband med tillhandahållandet av tjänsten skyddas. EU-ramverket för elektronisk kommunikation har nyligen moderniserats, bland annat rörande driftssäkerhet och incidentrapportering. Regeringen arbetar för närvarande med genomförandet av det nya ramverket i svensk rätt.

Europaparlamentet och rådet har under hösten 2018 nått en politisk överenskommelse kring förslaget om Enisa, EU:s cybersäkerhetsbyrå, och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik, den så kallade cybersäkerhetsakten. Då lagstiftningen ännu inte trätt i kraft är det för tidigt att avgöra behovet av eventuella uppdateringar.

Fru talman! Starka indikationer talar för att Kina är inställt på konfrontation snarare än på fredlig samverkan med västvärlden, och den inställningen måste ses mot bakgrund av landets historia. Vi glömmer ofta bort opiumkrigen, kolonialiseringspolitiken efter första världskriget och det faktum att Kina förlorade ungefär lika många människor som Sovjetunionen under andra världskriget.

Som utlänning boende i Kina är det omöjligt att inte märka den missaktning som både myndigheter och människor där känner mot utlänningar generellt och att Kina är inställt på revansch mot oss.

Kinas nuvarande strategi gentemot västvärlden fokuserar inte på stridsvagnar eller kärnvapen utan på information. Det moderna Kina agerar utifrån ett uråldrigt ordspråk - zhi bi zhi ji, bai zhan bu dai - vilket ungefär betyder att den som har information om fienden klarar hundra krig.

Möjligheten att röja, förvanska eller sälja känsliga uppgifter och störa känslig infrastruktur är en strategisk målsättning, och spjutspetsen för den kapaciteten heter Huawei. Huawei grundades av en ingenjör vid Kinas informationsteknologiska forskningsanstalt och har mycket nära band till regimen. Bolaget har pekats ut för att överföra övervakningsteknologi till Nordkorea. Bolagets CFO greps nyligen i Kanada misstänkt för brott relaterade till sanktionerna mot Iran, och flera personer med koppling till bolaget har gripits i Europa för misstanke om spioneri.

Eftersom Huaweiutrustning i det nya 5G-nätet ger Kina enorma möjligheter till informationsinhämtning har bland andra USA, Storbritannien och Japan beslutat att utestänga bolaget. Flera andra länder utreder just nu frågan, men Sverige är tyvärr inte ett av dessa. Anders Ygeman uppgav för inte så länge sedan i tidningen Ny teknik att han inte ens diskuterat frågan på regeringsnivå, vilket är helt obegripligt.

Fru talman! Jag blir ledsen när jag läser det här interpellationssvaret. Jag har aldrig sett så många svaga bortförklaringar förut.

Ygeman lyfter fram den nya säkerhetsskyddslagen från i fjol, en lag som handlar om att stärka skyddet för vissa typer av uppgifter. Den har dock ingenting med det här att göra.

Han lyfter fram EU:s kodex för elektronisk kommunikation, som handlar om att säkra snabb och tillförlitlig internetanslutning i unionen, vilket också är en helt annan fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till sist nämner Ygeman EU:s nya cybersäkerhetsförordning, som inte heller kommer att kunna användas för att stoppa Huawei. Detta är Ygeman själv väl medveten om. Hans eget parti står nämligen bakom en ny resolution i Europaparlamentet som handlar om just Huawei. Jag läser ur resolutionen här:

"Calls on the Commission to assess the robustness of the Union''s legal framework in order to address concerns about the presence of vulnerable equipment in strategic sectors, (.) urges the Commission to present initiatives, including legislative proposals."

Ygemans eget parti drar alltså slutsatsen att ny lagstiftning behövs, men Ygeman själv hänvisar till den lagstiftning som finns.

Fru talman! Inget av det som statsrådet tar upp i interpellationssvaret kan användas för att stoppa Huawei. Den fråga som jag vill ha svar på är därför: Varför i hela friden har den här regeringen inte förberett svensk lagstiftning för att ordna detta?

Jag vill också påminna om att Anders Ygeman fick sparken från sin förra statsrådstjänst eftersom han ansvarat för det största informationssäkerhetshaveriet i Sveriges historia. Nu är samme Anders Ygeman på väg att servera nycklarna till hela den svenska it-infrastrukturen på ett silverfat till ett bolag med väldokumenterade kopplingar till kinesisk underrättelsetjänst. Det ser med andra ord ut som om historien håller på att upprepa sig.

Fru talman! Ludvig Aspling ondgör sig över att jag tar upp EU:s cybersäkerhetsdirektiv och undrar varför jag kan göra det i ett svar på hans interpellation. Ja, Ludvig Aspling, det enkla skälet är att du har frågat om just det direktivet. Det är väl inte för mycket begärt att du ändå ska ha läst igenom din egen fråga?

När det gäller Transportstyrelsen var jag ansvarig för den myndighet som avslöjade missförhållandena. Det var min roll i det. Det var väl för väl.

När det gäller frågan om telekommunikation och 5G-nätet vill jag understryka att vi behöver höja säkerhetsnivån inför den kommande 5G-auktioneringen. Men jag tror att det är ett misstag att i detta peka ut ett enskilt bolag eller en enskild nation. Det viktiga är ju att säkerställa att den teknik som används och att de operatörer som kommer att få licenser håller den säkerhetsnivå som Sverige har rätt att kräva.

Fru talman! Jag tror att Anders Ygeman inte riktigt har läst min interpellation. Den fråga jag ställer är varför inte Anders Ygeman eller någon annan i regeringen har föreslagit ett tillägg till cybersäkerhetsdirektivet för att lösa just den här frågan. Cybersäkerhetsdirektivet antogs i dag och börjar gälla från i dag. Men som det ser ut just nu finns det inga bestämmelser i det som kan användas för att lösa det här problemet.

Frågan jag ställde i interpellationen är varför regeringen inte har föreslagit något tillägg för att hantera det här problemet. Det är detta som är min fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller detta med att peka ut enskilda bolag eller enskilda länder ska jag medge att Anders Ygeman har en poäng. Det är naturligtvis sant att man inte ska peka ut enskilda bolag och enskilda länder. Men lagstiftning fungerar ju inte på det sättet. En bestämmelse för att hantera det här problemet skulle utformas så att till exempel företag som bygger upp 5G-nätet inte ska använda utrustning från företag som kan antas ha nära band till andra länders säkerhetstjänster. Det är på det sättet lagstiftningen byggs upp, naturligtvis.

Vi ska inte stifta lag om att ett visst företag eller produkter från ett visst land inte ska få förekomma i nätet. Detta är fullständigt uppenbart. Jag tycker att det är en svag invändning, faktiskt.

När det gäller lagstiftning är det också viktigt att påpeka att den tar tid, vilket vi har sett under dagens aktuella debatt. Detta gör mig upprörd. Den här regeringen har haft lång tid på sig att hantera det här problemet.

Problemet med Huawei har varit känt under fyra fem år, sedan man började planera för 5G-nätet. Men Sverige har inte föreslagit någon lagstiftning alls förrän i dag.

Nu säger regeringen att man överväger att vidta åtgärder, men det är för sent. Den här frågan måste lösas under det här året, för det är under detta år som utrustningen kommer att installeras. Efter att den har installerats blir det mycket svårare att byta ut den.

Låt mig dra en kort parallell till hur britterna har löst den här frågan. Britterna hade, som jag har förstått saken, lagstiftning på plats sedan många år. De kunde fatta beslutet om Huawei som ett myndighetsbeslut. Då går det fort och är enkelt.

Det är sådan lagstiftning som Sverige borde ha haft på plats, och vi borde ha börjat förbereda för detta för kanske fyra fem år sedan.

Fru talman! Låt oss börja med det vi är överens om. Vi är överens om att vi ska ha en lagstiftning som säkerställer högt ställda krav på operatörer och på utrustning vid det kommande 5G-nätet. Det förefaller vi vara helt överens om.

Vi verkar också, trots den lite stormiga inledningen, vara överens om att vi i lagstiftningen inte ska peka ut ett enskilt land eller en enskild leverantör av komponenter. Det välkomnar jag.

Sedan blir det lite konstigare, när Ludvig Aspling säger: Det är för sent, eftersom det är komponenter som ska vara installerade under det här året. Vad bygger Ludvig Aspling det på? 5G-auktionen kommer att hållas i december i år. Det är knappast några som kommer att installera master och stjärnnätverk innan de vet om de kommer att få en licens eller inte. Vad bygger Ludvig Aspling detta påstående på?

Fru talman! Är vi verkligen överens om detta? Jag hävdar med emfas att denna regering har försuttit möjligheten att i tid lösa frågan. Det som Anders Ygeman säger på slutet stämmer. Det är antagligen under nästa år som utbyggnaden kommer att pågå, och det är innan dess som lagstiftning måste vara på plats. Men som både Anders Ygeman och jag vet tar lagstiftning när det gäller sådana här saker lång tid att lösa. Om man inte sätter igång nu kommer man med stor sannolikhet inte att ha lagstiftning på plats. Men det är någonting som framtiden får utvisa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att detta är någonting som Anders Ygeman kan ta med sig härifrån, så att han sätter en eller två tjänstemän att börja utreda frågan redan i dag.

Fru talman! Vi är alltså överens, Ludvig Aspling, om att du hade fel om tidtabellen. Det hedrar dig att du erkänner det. Låt oss också vara ärliga och säga att det krävs en hög hastighet när det gäller att få på plats de skyddsåtgärder som vi förefaller vara överens om. Jag hoppas att jag inom kort kommer att kunna visa detta på ett sådant sätt att även Ludvig Aspling och Sverigedemokraterna är nöjda med det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson har ställt två frågor till mig avseende leveranssäkerhet för el och pekar på minskande marginaler i effektbalansen vintertid. Den första frågan är om jag är orolig över den utveckling vi nu ser. Den andra frågan gäller om jag och regeringen är beredda att ompröva vår uppfattning kring ett mål för leveranssäkerhet.

Jag vill börja med att konstatera att en robust elförsörjning är en grundläggande förutsättning för ett modernt och väl fungerande samhälle. Detta blir allt tydligare i en digitaliserad värld, där fler och fler områden blir beroende av en säker tillgång på el.

Så till den första frågan, om jag är orolig över utvecklingen. För ett år sedan fick den dåvarande energiministern samma fråga av Mattias Bäckström Johansson. Jag står helt bakom det svar som Mattias Bäckström Johansson då fick, nämligen att Sverige i dag har stabila förutsättningar för energisektorn tack vare den unika överenskommelse som fem partier slöt om Sveriges långsiktiga energipolitik i juni 2016. Överenskommelsen innehåller en lång rad insatser som ska säkra att Sverige ska ha ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet, en låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser.

Samtidigt kan jag hålla med om att effektfrågan är en av de utmaningar vi behöver hålla ögonen på de kommande åren när vi ställer om till ett förnybart elsystem. Trots att vi på årsbasis har ett överskott av el kommer det att finnas tillfällen då vi behöver importera. I det sammanhanget vill jag poängtera att import av el inte är något konstigt i sig. Tvärtom är elhandel en huvudpoäng med EU:s inre elmarknad. Det skulle få miljömässiga konsekvenser och även bli dyrt för industri och konsumenter om alla länder skulle subventionera in elproduktion så att de i alla lägen är självförsörjande på el.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svenska kraftnät har nyligen publicerat sin långsiktiga marknadsanalys, som även tar hänsyn till Sveriges importmöjligheter. I den nyanseras bilden - risken för effektbrist är mycket liten på kort och medellång sikt.

Så till den andra frågan, om ett mål för leveranssäkerhet. Jag kan konstatera att leveranssäkerhetsmål är ett vitt begrepp. När det gäller elnäten finns redan ett sådant på plats i Sverige. Elnätsföretagen ansvarar för att elavbrotten är så få och kortvariga som möjligt, och ett elavbrott får enligt ellagen inte vara längre än 24 timmar.

Under våren träder en ny EU-förordning i kraft som ställer krav på att alla medlemsstater med kapacitetsbevarande mekanismer ska fastställa en önskad nivå på effekttillräckligheten, det vill säga en typ av leveranssäkerhetsmål. Så länge Sverige har en effektreserv kommer vi att behöva anpassa oss till de nya kraven.

Avslutningsvis vill jag också understryka att debatten ofta ganska ensidigt fokuserar på elproduktion. Jag vill påminna om att det finns en förbrukarsida med stor potential som jag är övertygad om kan bidra till lösningen på effektfrågan genom ökad flexibilitet och smarta lösningar. Förutom att förbrukningstoppar då kan kapas kommer industri och konsumenter att kunna spara pengar på att deras elanvändning flyttas till tidpunkter då elen är billigare.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen! Sveriges näringsliv och hushåll är mer beroende av el än någonsin. Tilltagande digitalisering, automation och innovationer kräver en ständig tillgång på el med hög leveranssäkerhet och med en god kvalitet.

Bakgrunden till interpellationen är just den utveckling som vi kan se i effektbalansen under det senaste decenniet. Vi har gått från vidlyftiga marginaler på nästan 5 000 megawatt till att nu, under den gångna vintern, ligga på minusvärden i dessa analyser.

Man kan dra ut denna tidslinje och titta på den lutning som kurvan har, och man kan även se två år framåt i tiden. Det är nästan en 45-graderslutning nedåt. Åtminstone jag tycker att det finns anledning att känna någon form av oro inför den utveckling som vår myndighet Svenska kraftnät prognostiserar. Detta inger kanske inget förtroende i fråga om att vi har koll på det här.

För att hitta motsvarande situation i Sverige får vi gå decennier tillbaka i tiden. Man kan kanske hitta en situation i början av 70-talet då det var motsvarande utsatta läge. I dessa sammanhang ska vi komma ihåg att man i de här analyserna har tillgodogjort sig effektreserven och kommer att köra de oljeeldade kondenskraftverken för fullt.

I närtid väntar som bekant även stängningen av Ringhals 1 och 2. Det innebär att ytterligare 1 700 megawatt försvinner. Det kommer att bli mindre stabilt framöver när stora synkrongeneratorer försvinner, som bidrar inte bara med aktiv effekt utan även med reaktiv effekt och med svängmassa till kraftsystemet.

Historiskt har tillgång till energi varit synonymt med välstånd och god ekonomisk tillväxt. Det som hushållen och näringslivet har varit duktiga på under de senaste decennierna är att jobba med energieffektivisering och med att bryta det mönster som har funnits. Det har inneburit att vi har kunnat bygga på det ekonomiska välståndet med samma energimängd. Vi har alltså minskat vår energiintensitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men just nu är det kanske inte mycket som talar för att den utvecklingen ska fortsätta. Snarare kommer elförbrukningen att öka. Vi kan se att när industrin energieffektiviserar minskar energianvändningen, men elförbrukningen ökar. Vi har nya energiintensiva verksamheter som är på väg att etablera sig i Sverige. Serverhallarna är kanske det tydligaste exemplet. Sveriges befolkning har ökat, och vi kan se en transportsektor där elektrifieringen tilltar.

Men den förda politiken har aktivt bidragit till att minska marginalerna i effektbalansen. De kraftslag som regeringen och partierna bakom energiöverenskommelsen väljer att subventionera in är främst väderberoende och intermittenta kraftslag som har en avsevärt lägre kapacitet än de kraftslag som försvinner ur kraftsystemet. Det innebär att nätkapaciteten måste höjas. Vi kan se att exempelvis nätinvesteringarna hos Svenska kraftnät har ökat med över 1 000 procent under de senaste åren. De har tiofaldigats, vilket innebär att underliggande nät måste betala för de förstärkningarna. Det leder till slut till att det är jag, hushållen och industrin som får betala för detta.

Även jag kan läsa det som står i energiöverenskommelsen som statsrådet hänvisar till. Där står det att "Sverige ska ha ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet". Men att man skriver det innebär inte att man kommer att få det. Någonstans måste man kunna peka på vad det är för reformer som i så fall kommer att leda fram till och göra troligt att vi kommer att ha ett kraftsystem som präglas av samma höga leveranssäkerhet som hittills. Det finns det nämligen inget som pekar på i de effektbalansrapporter som Svenska kraftnät tar fram. Det är snarare tvärtom: Det kommer att fortsätta nedåt de närmaste åren, och vi kommer att bli ännu mer utsatta.

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson nämner bara den ena sidan, vilket är symtomatiskt. Han nämner inte att vi har sänkt skatten på vattenkraft och kärnkraft. Han nämner inte att vi har förlängt effektreserven till 2025. Han nämner inte att elcertifikatssystemet har förlängts och utökats med 18 terawattimmar förnybar elproduktion, och han nämner bara delvis att överföringskapaciteten i stamnätet har förstärkts både inom landet och till omvärlden.

I motsats till Mattias Bäckström Johansson välkomnar jag den nätutbyggnad som har skett, både för att öka leveranssäkerheten och för att få en bättre överföring mellan landsändar.

Vi ska noga följa effektutvecklingen, och vi är ju i den meningen i en förändringens tid när vi går över till alltmer förnybar energi. Jag uppfattade inte om Mattias Bäckström Johansson tyckte att det var en positiv eller en negativ utveckling, men jag skulle nog ändå säga att det i grunden är positivt att vi går mot alltmer av förnybar energi i Sverige. Där är Sveriges vattenkraft en unik resurs som utgör en av hörnstenarna i vår fossilfria och förnybara energiproduktion.

I takt med att folks konsumtionsmönster förändras måste också elnätet förändras. Vi måste investera mer i våra elnät, framför allt i våra mer befolkningstäta regioner. Vi måste stärka vår överföringskapacitet, och vi måste underlätta för energiinvesteringar i närheten av våra befolkningscentrum eftersom det kommer att vara avgörande för att klara de utmaningar vi har i systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I motsats till många andra länder har vi ju en enorm tillgång i den energiöverenskommelse som slöts och som 75 procent av riksdagens ledamöter står bakom, där vi kan klara både konkurrenskraftiga elpriser för svensk industri och höga mål när det gäller förnybar energi. Det är en utveckling som regeringen är positiv till och bejakar.

Fru talman! Kortsiktigt gjorde förslagen exempelvis kring den sänkta fastighetsskatten för vattenkraft och borttagandet av effektskatten nytta genom att vidmakthålla den tacksamma situation som Sverige har befunnit sig i och fortsatt rör sig inom men som man är på väg ur. Det är någonting som Sverigedemokraterna står bakom såväl i Energikommissionen som här i kammaren.

Vår ingång är inte att fokusera på exakt vilka kraftslag man ska ha i energisystemet utan snarare på vad vi vill uppnå. Det handlar om att minska vårt fossila beroende. Vi vill ha en fossilfri kraftsektor, men i energiöverenskommelsen har man i stället valt att göra en snävare bestämning av vilka fossilfria kraftslag vi ska ha i stället för att välkomna alla fossilfria kraftslag.

De lösningar som statsrådet sätter sin tilltro till existerar i många fall inte i dag, och i de fall de existerar är de långt ifrån kommersiella. Regeringen har kortsiktigt försökt att medelst bidrag och subventioner få upp investeringsviljan kring utrustning kopplat till lagring eller att styra lagstiftning mot att främst kunna lösa skattetekniska frågor i stället för att fokusera på fysikaliska och tekniska problem som finns eller som den förda politiken har medfört.

Det finns absolut en potential kopplat till efterfrågeflexibilitet. Det är någonting som delvis nyttjas i dag inom ramen för effektreserven eller av teknikintresserade entusiaster. Det är dock sådant som bidrar på marginalen. Vi kan se att marknaden och intresset för detta är högst begränsat. Nyligen lade exempelvis Vattenfall, som ägs av staten, ned sin försäljning och satsningar på smarta-hem-lösningar, då endast ett fåtal tusen av deras drygt 800 000 kunder var intresserade av detta.

I den mån man kan automatisera och det inte inkräktar på vardagsrutinerna finns det givetvis såväl en potential som en vilja att bidra - det är jag högst övertygad om själv - men där måste finnas någon form av rimliga ekonomiska incitament. Sedan tidigare har det från liknande experiment varit tämligen klarlagt att hushållen inte har något direkt intresse av att göra den typ av frånsteg som handlar om att anpassa sig och konsumera mer el om det blåser mycket eller om det är soligare dagar. Där räcker de ekonomiska incitamenten inte till.

I den mån intresset finns är det ett problem att med den marknadsmodell vi har i dag som bara fokuserar på energi kommer vi inte heller att kunna uttömma potentialen kopplat till effektfrågan. Ju fler som ägnar sig åt detta, desto lägre kommer ju det ekonomiska incitamentet att bli när man har flyttat efterfrågan.

Det är intressant att statsrådet i svaret lyfter upp just avbrottsersättningen. Elleveranserna består helt korrekt av två delar: dels själva elproduktionen, dels distributionen. Det är två delar som måste fungera tillsammans om någon el ska kunna nå ut. I de flesta fall kompenseras kunden, men när bortkopplingen är kopplad till leveranssäkerhet utgår ingen kompensation alls till kunderna. För den enskilda kunden spelar det dock mindre roll om problemet har funnits i produktions- eller distributionsledet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med statsrådet om att man inte ensidigt ska fokusera på produktionssidan eller på vilka kraftslag det ska vara, utan det handlar om att kunna nå en rimlig leveranssäkerhet, vilket även kan innebära åtgärder på användar- och förbrukarsidan. Men varför är man så rädd för att ha en marknad för det här för att se till att politiken sätter upp ett ramverk för en acceptabel leveranssäkerhet och sedan låta det vara en konkurrens mellan produktionssidan och förbrukarsidan för att få de mest kostnadseffektiva lösningarna?

Fru talman! Tack, Mattias Bäckström Johansson, för de kompletterande frågeställningarna! Jag noterar ändå att vi i stora drag är överens, både om att vi måste hålla ögonen på effektutmaningen och att vi måste jobba på båda sidor. Vi är överens om vikten av att ha en hög leveranssäkerhet, även om Mattias Bäckström Johansson kallar den för "rimlig". Jag tror att en rimlig leveranssäkerhet är att man kan lita på att man får el när man behöver elen. Det måste vara grunden.

Vi är faktiskt också överens om att marknaden är en bra och flexibel mekanism för att hjälpa oss att uppnå de politiskt uppställda målen. Det är därför som vi med bred marginal klarar toppbelastningen även under de kalla dagar vi har haft, detta trots att marknaden har valt att stänga ned ett antal reaktorer.

Mattias Bäckström Johansson nämnde hushållen, men framför allt handlar det om att de stora elkonsumenterna på företagssidan väljer att lägga sin produktion så att de drar ned på energibehovet vid toppbelastning. Det är naturligtvis bra för industrin i och med att de då kan hålla sina elpriser betydligt lägre än annars, och det är också bra för möjligheten att leverera el eftersom det gör att efterfrågan går ned när elpriset blir högre.

På samma sätt kommer de kablar som byggs och har byggts att få till följd att vi i större utsträckning kommer att importera el om efterfrågan stiger i Sverige. I dag producerar Sverige ett stort överskott på el, och vi är stora nettoexportörer av el. Det tycker jag är bra. Det bidrar till att pressa ned utsläpp av koldioxid i andra länder. Samtidigt är det naturligtvis också bra om vi kan importera el om och när vi behöver. Det tror jag att alla vinner på.

Sedan förde Mattias Bäckström Johansson ett resonemang om förnybar versus fossilfri; vilket som var mest eller minst begränsande. Motsatsen till förnybar är ändlig. Det betyder att vi i den meningen bygger ett kortsiktigare energisystem än annars.

Även om vi har satt upp ett mål om förnybar energi är det till syvende och sist marknaden som avgör vilket energislag den tror på och vilket energislag den är beredd att investera i. Det förefaller vara så att marknaden har en hög tilltro till de förnybara energikällorna. Det är dem vi ser växa, inte bara i Sverige utan runt om på vår kontinent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I svaret sa statsrådet att det är marknaden som avgör vad som ska byggas. Det byggs för mer förnybar energi. Det är inte så lustigt när det finns ett subventionssystem för förnybar energi i Sverige. Det är riktat till dem som bygger, och det finns även skattelättnader. Det är inte så märkligt vad som kommer att byggas när man från politiskt håll prioriterar vissa energislag. Man väljer inte att vara kostnadseffektiv bland de fossilfria alternativ som står till buds. I vissa fall hade det varit mer rationellt att inte tillföra ytterligare produktion utan att jobba på förbrukningssidan.

Det finns ingen marknad för leverans av kapacitet eller någon form av effektmarknad. Det finns enbart en energimarknad, och sedan finns en elcertifikatsmarknad där man politiskt har beslutat att det ska vara fråga om förnybart. Det är detta vi vänder oss mot. Det har skapat en utveckling där det blir en allt mindre marginal i effektbalanserna, och vi anser att det kommer att vara svårt att upprätthålla den befintliga marknadsmodell som finns i dag över tid.

Politiken borde fundera över vad vi vill att vårt kraftsystem ska präglas av i framtiden. En given ingång vore ett mål för leveranssäkerhet och att koppla en marknad och ett ramverk till det. Sedan ska aktörer för produktion och användare delta för att hjälpa till och bidra till att upprätthålla leveranssäkerheten över tid. Den politiken finns inte i dag. Frågan är varför man är så rädd.

Statsrådet framhåller själv att man från politiskt håll försöker plocka ut vissa delar. Det har inte gått särskilt väl. Lutningen på kurvan de senaste tio åren är 45 grader nedåt, och så kommer den att fortsätta de två närmaste åren också.

Vad ska vända den utvecklingen så att vi kommer i en mer tacksam situation under de kommande åren? Jag har svårt att se vad det kan vara, och jag konstaterar att statsrådet inte heller framhållit något i sitt interpellationssvar eller i debatten.

Fru talman! Jag nämnde ett antal åtgärder för att förbättra situationen framöver. Regeringen och de partier som ingår i energiöverenskommelsen kommer naturligtvis att bevaka situationen noggrant för att se till att vi har en god och säker tillgång till energi i vårt land till konkurrenskraftiga priser och att vi klarar omställningen till förnybar energi. Det är en process som i princip hela EU, förutom ett fåtal östländer, är upptaget med.

Det finns ett leveranssäkerhetsmål. Det är möjligt att det leveranssäkerhetsmålet ska förändras. Det får vi göra i samband med att EU fattar sina beslut. Om EU fattar ett sådant beslut måste vi leva upp till de målen. Det är inte rimligt att vi gör det övervägandet skilt från den övriga EU-processen.

Jag noterar ändå att vi i allt väsentligt är överens med Mattias Bäckström Johansson, även om hans parti står utanför energiöverenskommelsen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig hur jag kommer att agera för att det ska bli tydligt i hela Skolsverige hur skrivningar i skollagen ska tolkas för att skoldagen ska fungera för alla. Robert Stenkvist har frågat mig om jag anser att det finns problem med otrygghet vid ett betydande antal skolor i dag och om vi kan lämna över dessa allvarliga problem enbart till skolhuvudmännen. Robert Stenkvist har också frågat mig om jag har några kommande förslag för att öka tryggheten i skolan samt om jag anser att skollagen är tillräckligt tydlig när det gäller lärarnas befogenheter att skapa lugn och ro i klassrummet - detta efter att en skola betalat ut skadestånd trots att läraren följt skollagen.

Jag vill börja med att understryka vikten av ordning och studiero i klassrummet samt att alla flickor och pojkar liksom all personal är trygga i skolan. Utbildningen i skolan ska enligt skollagen (2010:800) utformas så att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. I juli 2019 träder också ändringar i läroplanen för bland annat grundskolan i kraft som tydliggör rektorns särskilda ansvar för detta. Även elevernas ansvar för att visa respekt för skolans personal och andra elever markeras med dessa läroplansändringar. Ordning och reda i klassrummet är en förutsättning för elevers lärande och utveckling. En trygg arbetsmiljö främjar också attraktionskraften i läraryrket. Skolans arbete för att uppnå trygghet och studiero innehåller såväl disciplinära åtgärder som pedagogiskt ledarskap och att motverka kränkande behandling. Som med mycket annat i skolan behövs både tydliga bestämmelser och ett systematiskt utvecklingsarbete för att nå de resultat vi eftersträvar.

Jag har den senaste tiden svarat på liknande frågor om trygghet och studiero i skolan. Det gläder mig att vi är många som engagerar oss i dessa frågor som har betydelse för både elevernas kunskapsresultat och för arbetsmiljön för alla som verkar i skolan.

Mina besked är fortfarande entydiga. I enlighet med januariavtalet ska Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna under mandatperioden gemensamt ta fram en nationell plan för studiero och trygghet i skolan. I det arbetet ingår att se över de möjligheter som finns för disciplinära åtgärder och att säkerställa ett fungerande regelverk för ett bra arbete med trygghet och studiero i skolan. Elever som hotat eller utsatt andra för våld bör lättare kunna stängas av eller omplaceras. Skollagens disciplinära åtgärder ska kunna användas av lärare och rektor. Lärarna ska kunna utföra sitt arbete med trygghet i sin yrkesutövning och med stöd från rektor och skolhuvudman. I vilken mån vårt gemensamma arbete kommer att leda till att det är just skollagen som bör ändras kan jag av förklarliga skäl inte säga i dag. Det får visa sig.

Andre vice talmannen konstaterade att Ann-Charlotte Hammar Johnsson, som framställt en av interpellationerna, inte var närvarande i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig hur jag kommer att agera för att det ska bli tydligt i hela Skolsverige hur skrivningar i skollagen ska tolkas för att skoldagen ska fungera för alla. Robert Stenkvist har frågat mig om jag anser att det finns problem med otrygghet vid ett betydande antal skolor i dag och om vi kan lämna över dessa allvarliga problem enbart till skolhuvudmännen. Robert Stenkvist har också frågat mig om jag har några kommande förslag för att öka tryggheten i skolan samt om jag anser att skollagen är tillräckligt tydlig när det gäller lärarnas befogenheter att skapa lugn och ro i klassrummet - detta efter att en skola betalat ut skadestånd trots att läraren följt skollagen.

Jag vill börja med att understryka vikten av ordning och studiero i klassrummet samt att alla flickor och pojkar liksom all personal är trygga i skolan. Utbildningen i skolan ska enligt skollagen (2010:800) utformas så att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. I juli 2019 träder också ändringar i läroplanen för bland annat grundskolan i kraft som tydliggör rektorns särskilda ansvar för detta. Även elevernas ansvar för att visa respekt för skolans personal och andra elever markeras med dessa läroplansändringar. Ordning och reda i klassrummet är en förutsättning för elevers lärande och utveckling. En trygg arbetsmiljö främjar också attraktionskraften i läraryrket. Skolans arbete för att uppnå trygghet och studiero innehåller såväl disciplinära åtgärder som pedagogiskt ledarskap och att motverka kränkande behandling. Som med mycket annat i skolan behövs både tydliga bestämmelser och ett systematiskt utvecklingsarbete för att nå de resultat vi eftersträvar.

Jag har den senaste tiden svarat på liknande frågor om trygghet och studiero i skolan. Det gläder mig att vi är många som engagerar oss i dessa frågor som har betydelse för både elevernas kunskapsresultat och för arbetsmiljön för alla som verkar i skolan.

Mina besked är fortfarande entydiga. I enlighet med januariavtalet ska Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna under mandatperioden gemensamt ta fram en nationell plan för studiero och trygghet i skolan. I det arbetet ingår att se över de möjligheter som finns för disciplinära åtgärder och att säkerställa ett fungerande regelverk för ett bra arbete med trygghet och studiero i skolan. Elever som hotat eller utsatt andra för våld bör lättare kunna stängas av eller omplaceras. Skollagens disciplinära åtgärder ska kunna användas av lärare och rektor. Lärarna ska kunna utföra sitt arbete med trygghet i sin yrkesutövning och med stöd från rektor och skolhuvudman. I vilken mån vårt gemensamma arbete kommer att leda till att det är just skollagen som bör ändras kan jag av förklarliga skäl inte säga i dag. Det får visa sig.

Andre vice talmannen konstaterade att Ann-Charlotte Hammar Johnsson, som framställt en av interpellationerna, inte var närvarande i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet - denna sena timme! Jag tackar speciellt för det skriftliga svaret.

Jag håller med statsrådet om att en trygg arbetsmiljö för lärarna ökar attraktionskraften i läraryrket. Det har jag varit den första att säga här i kammaren.

En otrygg arbetsmiljö gör att läraryrket faller i attraktionskraft. Det är en jätteviktig fråga, och det kan vara en av förklaringarna till lärarbristen. Jag har pratat med många lärare som har slutat på grund av allt stök i skolor och klassrum. Därför är det en så jätteviktig fråga.

Frågan är om man inte ska förtydliga lärarnas befogenheter och elevernas ansvar. En annan fråga är om skollagen ska användas i stället för läroplanen. Till och med skollagen, som är tydlig i dag, misstolkas ändå, speciellt av Barn- och elevombudet. Den frågan har också varit uppe till debatt.

I det skriftliga svaret lade jag främst märke till att statsrådet tar upp att en trygg skolmiljö och skolresultat är viktiga och stora frågor och hänger samman med ett tryggt och lugnt klassrum. Hjärnforskaren Martin Ingvar har skrivit ett mycket intressant och adekvat kapitel om hur förödande det är med otrygga skolmiljöer och stökiga klassrum. Det förhindrar all inlärning direkt eftersom den mänskliga hjärnan fungerar så.

Den här interpellationen skrevs före Ekströms debatt i Aktuellt den 4 mars. Hade jag skrivit den efter den 4 mars hade jag kanske kunnat ta den lite vidare. Jag tycker att det var en väldigt bra debatt i Aktuellt. Statsrådet debatterade med en lärare, och jag kände igen mig i mycket av det läraren sa. Jag har ju själv jobbat i skolan, och han kom med väldigt viktiga synpunkter.

I Hjulstaskolan använder man så kallat lågaffektivt bemötande. Det är en metod som, rätt använd, kan fungera för föräldrar och vissa institutioner. Men att använda den i skolan på det sätt som beskrevs i medierna är ju direkt förödande för tryggheten och studieron i klassrummet. Hur kan en rektor inte förstå det? Det är för mig obegripligt.

Det yttersta ansvaret för elevernas trygghet i skolan har faktiskt vi politiker i regering och riksdag. Vi har alla ansvar för detta, trots att kommunerna är huvudmän.

En annan fråga som statsrådet var inne på i tv-debatten var den om det ökande antalet anmälningar mot lärare av elever och föräldrar. Vi har alltså en situation där lärare måste agera mot störande elever, gör så i enlighet med skollagen och ändå i hög grad blir anmälda. Vi har fall där lärare blir frikända av Skolinspektionen och andra instanser men där skolan ändå betalar ut skadestånd. Då undrar jag: Vilken signal ger detta till andra lärare?

Framför allt undrar jag: Om lärare blir rädda för att agera och ingripa mot störande elever, vilket faktiskt är fallet i dag, vilken effekt får det på tryggheten och studieron i många skolor? Det måste ju ytterligare försämra möjligheterna att skapa en trygg klassrumsmiljö, i alla fall enligt min logik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet - denna sena timme! Jag tackar speciellt för det skriftliga svaret.

Jag håller med statsrådet om att en trygg arbetsmiljö för lärarna ökar attraktionskraften i läraryrket. Det har jag varit den första att säga här i kammaren.

En otrygg arbetsmiljö gör att läraryrket faller i attraktionskraft. Det är en jätteviktig fråga, och det kan vara en av förklaringarna till lärarbristen. Jag har pratat med många lärare som har slutat på grund av allt stök i skolor och klassrum. Därför är det en så jätteviktig fråga.

Frågan är om man inte ska förtydliga lärarnas befogenheter och elevernas ansvar. En annan fråga är om skollagen ska användas i stället för läroplanen. Till och med skollagen, som är tydlig i dag, misstolkas ändå, speciellt av Barn- och elevombudet. Den frågan har också varit uppe till debatt.

I det skriftliga svaret lade jag främst märke till att statsrådet tar upp att en trygg skolmiljö och skolresultat är viktiga och stora frågor och hänger samman med ett tryggt och lugnt klassrum. Hjärnforskaren Martin Ingvar har skrivit ett mycket intressant och adekvat kapitel om hur förödande det är med otrygga skolmiljöer och stökiga klassrum. Det förhindrar all inlärning direkt eftersom den mänskliga hjärnan fungerar så.

Den här interpellationen skrevs före Ekströms debatt i Aktuellt den 4 mars. Hade jag skrivit den efter den 4 mars hade jag kanske kunnat ta den lite vidare. Jag tycker att det var en väldigt bra debatt i Aktuellt. Statsrådet debatterade med en lärare, och jag kände igen mig i mycket av det läraren sa. Jag har ju själv jobbat i skolan, och han kom med väldigt viktiga synpunkter.

I Hjulstaskolan använder man så kallat lågaffektivt bemötande. Det är en metod som, rätt använd, kan fungera för föräldrar och vissa institutioner. Men att använda den i skolan på det sätt som beskrevs i medierna är ju direkt förödande för tryggheten och studieron i klassrummet. Hur kan en rektor inte förstå det? Det är för mig obegripligt.

Det yttersta ansvaret för elevernas trygghet i skolan har faktiskt vi politiker i regering och riksdag. Vi har alla ansvar för detta, trots att kommunerna är huvudmän.

En annan fråga som statsrådet var inne på i tv-debatten var den om det ökande antalet anmälningar mot lärare av elever och föräldrar. Vi har alltså en situation där lärare måste agera mot störande elever, gör så i enlighet med skollagen och ändå i hög grad blir anmälda. Vi har fall där lärare blir frikända av Skolinspektionen och andra instanser men där skolan ändå betalar ut skadestånd. Då undrar jag: Vilken signal ger detta till andra lärare?

Framför allt undrar jag: Om lärare blir rädda för att agera och ingripa mot störande elever, vilket faktiskt är fallet i dag, vilken effekt får det på tryggheten och studieron i många skolor? Det måste ju ytterligare försämra möjligheterna att skapa en trygg klassrumsmiljö, i alla fall enligt min logik.

Fru talman! Tack för din närvaro här i kammaren när vi diskuterar dessa viktiga frågor, Robert Stenkvist!

Jag vill vara väldigt tydlig: Den lärare som utför sitt arbete enligt skollagen ska känna samhällets fulla stöd. Den lärare som utför sitt arbete enligt skollagen och tar sitt ansvar för att säkerställa att det råder trygghet och studiero i klassrummet ska inte behöva vara rädd för konsekvenser - så länge man håller sig inom lagens ramar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att detta är en uppgift för oss politiker, men jag tycker också att det är en uppgift för skolans huvudmän, rektorer, kollegor och eleverna i skolan. Vi har markerat det extra tydligt i en ny läroplansskrivning, som träder i kraft i sommar. Det är dessutom en uppgift för landets föräldrar. Ibland är det som att vi glömmer bort föräldrarnas viktiga roll i skolan. Föräldrarna har en viktig roll i att säkerställa att det barnen gör i skolan ligger i barnens eget intresse, nämligen har ett fokus på elevens kunskap och bildning.

Jag kan bli väldigt orolig över att det ibland smyger sig in en kundmentalitet i föräldrarollen - och ibland även i elevrollen. Att vara elev eller förälder är faktiskt att vara med och ta ansvar för något av det viktigaste i ett barns uppväxt, nämligen att lära sig mycket i skolan och få den kunskap och bildning som behövs för att man ska kunna försörja sig, plugga vidare och vara en ansvarstagande vuxen. Det är också viktigt med tanke på att eleverna faktiskt ska vara med och bygga vårt framtida samhälle. Det kan inte vara så att utbildning och bildning är en vara, en tjänst, på en marknad.

I stället är det något som innebär ett stort arbete för elever och ibland även för föräldrar, även jag är mån om att alla elever ska få det stöd de behöver i skolan oavsett om föräldrarna stöttar dem hemma eller ej. Trygghet och studiero är därför viktigt. Det är viktigt för att vi ska kunna säkerställa att alla elever får utveckla sin fulla potential i skolan, inte bara de som har stöd hemifrån. Är det några som verkligen förlorar på bristande trygghet och studiero i skolan - förutom de grupper som redan har nämnts här, lärare och andra elever - kanske det framför allt är de elever som inte har särskilt mycket stöttning hemifrån. Det är de som blir de största förlorarna.

I lärarrollen, som är en svår roll, ligger en skyldighet att ibland faktiskt utöva tillsyn. Man har en tillsynsplikt. Man har vårdnadsplikt när det gäller de elever som finns i klassrummet. I den rollen kan man ibland vara tvungen att agera på ett sådant sätt att det i stunden är väldigt svårt att avgöra hur man ska göra för att agera inom lagens ram. Mitt budskap är dock väldigt tydligt: Den lärare som agerar enligt skollagen ska ha samhällets stöd.

Fru talman! Tack för din närvaro här i kammaren när vi diskuterar dessa viktiga frågor, Robert Stenkvist!

Jag vill vara väldigt tydlig: Den lärare som utför sitt arbete enligt skollagen ska känna samhällets fulla stöd. Den lärare som utför sitt arbete enligt skollagen och tar sitt ansvar för att säkerställa att det råder trygghet och studiero i klassrummet ska inte behöva vara rädd för konsekvenser - så länge man håller sig inom lagens ramar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att detta är en uppgift för oss politiker, men jag tycker också att det är en uppgift för skolans huvudmän, rektorer, kollegor och eleverna i skolan. Vi har markerat det extra tydligt i en ny läroplansskrivning, som träder i kraft i sommar. Det är dessutom en uppgift för landets föräldrar. Ibland är det som att vi glömmer bort föräldrarnas viktiga roll i skolan. Föräldrarna har en viktig roll i att säkerställa att det barnen gör i skolan ligger i barnens eget intresse, nämligen har ett fokus på elevens kunskap och bildning.

Jag kan bli väldigt orolig över att det ibland smyger sig in en kundmentalitet i föräldrarollen - och ibland även i elevrollen. Att vara elev eller förälder är faktiskt att vara med och ta ansvar för något av det viktigaste i ett barns uppväxt, nämligen att lära sig mycket i skolan och få den kunskap och bildning som behövs för att man ska kunna försörja sig, plugga vidare och vara en ansvarstagande vuxen. Det är också viktigt med tanke på att eleverna faktiskt ska vara med och bygga vårt framtida samhälle. Det kan inte vara så att utbildning och bildning är en vara, en tjänst, på en marknad.

I stället är det något som innebär ett stort arbete för elever och ibland även för föräldrar, även jag är mån om att alla elever ska få det stöd de behöver i skolan oavsett om föräldrarna stöttar dem hemma eller ej. Trygghet och studiero är därför viktigt. Det är viktigt för att vi ska kunna säkerställa att alla elever får utveckla sin fulla potential i skolan, inte bara de som har stöd hemifrån. Är det några som verkligen förlorar på bristande trygghet och studiero i skolan - förutom de grupper som redan har nämnts här, lärare och andra elever - kanske det framför allt är de elever som inte har särskilt mycket stöttning hemifrån. Det är de som blir de största förlorarna.

I lärarrollen, som är en svår roll, ligger en skyldighet att ibland faktiskt utöva tillsyn. Man har en tillsynsplikt. Man har vårdnadsplikt när det gäller de elever som finns i klassrummet. I den rollen kan man ibland vara tvungen att agera på ett sådant sätt att det i stunden är väldigt svårt att avgöra hur man ska göra för att agera inom lagens ram. Mitt budskap är dock väldigt tydligt: Den lärare som agerar enligt skollagen ska ha samhällets stöd.

Fru talman! Statsrådet och jag är faktiskt ganska ense om problembilden, och det gläder mig. Jag vill dock påstå att lärare som agerar enligt skollagen inte har samhällets fulla stöd i dag. Jag har själv jobbat inom skolan och suttit i samtal med rektor och föräldrar när jag har ingripit mot väldigt bråkiga elever. Statsrådet har rätt i att kundsystemet kanske är en bov i detta. Föräldrarna hotar nämligen: Gör ni inte som mitt barn vill flyttar vi barnet till en annan skola, och då - underförstått - förlorar ni skolpengen!

Detta är olyckligt. När jag jobbade i skolan sa jag och många lärare med mig ofta att vi inte hade haft några problem om vi hade haft föräldrarna med oss. Har man föräldrar som jobbar ihop med skolan får man koll på deras barn - på eleverna. Men vi har ju inte det, utan det har skett en kraftig förflyttning jämfört med när jag gick i skolan. Då stod föräldrarna alltid på lärarnas och skolans sida, och nu gör de aldrig det. Jag har läst artiklar om en lärare som blev misshandlad för att han gav en elev ett B i stället för ett A i betyg. Vi har alltså en helt annan situation, och vi måste försöka vända den här utvecklingen. Det är inte lätt, för det har väl även med samhällets utveckling att göra. Det är kanske mer än vad vi mäktar med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill även ta upp BEO, alltså Barn- och elevombudet. Barn- och elevombudet tar i princip alltid ställning för att svårt störande elever som har skickats ut av lärare har kränkts. Det spelar ingen roll hur läraren har agerat eller hur svårt eleven har stört i klassrummet; det är alltid läraren som är elak och har kränkt ett barn. I vissa fall kan det ju vara så.

Jag läste igenom några artiklar före den här debatten och läste då om läraren Carina, som lyfte ut en störande elev ur klassrummet. Hon blev anmäld och friades i alla instanser, men BEO tyckte att hon hade kränkt eleven därför att andra elever såg på. Om man plockar ut en störande elev ur klassrummet är det ganska naturligt att andra elever ser på. Förstår inte Barn- och elevombudet det? Det är någonting som inte fungerar här.

I går fanns det en artikel i Svenska Dagbladet där det också beskrevs att lärarna inte känner trygghet att agera för att skapa lugn i klassrummen och skolorna. Det finns även ett fall från Linköping år 2017. Där var läraren tvungen att fysiskt flytta på en elev, och det är samma sak där: Alla instanser ansåg att läraren gjorde rätt, inklusive tingsrätten, men BEO var såklart av en annan uppfattning.

Jag konstaterar också, med viss förvåning, att BEO är en del av Skolinspektionen. Det är alltså samma skolinspektion som friar de lärare som BEO anser har kränkt störande elever. Detta är märkligt. Det är en märklig utveckling och en märklig hållning.

Jag undrar också om Barn- och elevombudet någonsin tänker på de tysta elever som räcker upp handen och vill lära sig något i skolan. Det är ändå majoriteten i de flesta klassrum. Det sitter tysta elever där som vill få bra betyg och lära sig och som i stort sett gör som läraren säger. Det är de som blir drabbade, förutom lärarnas arbetsmiljö.

Fru talman! Statsrådet och jag är faktiskt ganska ense om problembilden, och det gläder mig. Jag vill dock påstå att lärare som agerar enligt skollagen inte har samhällets fulla stöd i dag. Jag har själv jobbat inom skolan och suttit i samtal med rektor och föräldrar när jag har ingripit mot väldigt bråkiga elever. Statsrådet har rätt i att kundsystemet kanske är en bov i detta. Föräldrarna hotar nämligen: Gör ni inte som mitt barn vill flyttar vi barnet till en annan skola, och då - underförstått - förlorar ni skolpengen!

Detta är olyckligt. När jag jobbade i skolan sa jag och många lärare med mig ofta att vi inte hade haft några problem om vi hade haft föräldrarna med oss. Har man föräldrar som jobbar ihop med skolan får man koll på deras barn - på eleverna. Men vi har ju inte det, utan det har skett en kraftig förflyttning jämfört med när jag gick i skolan. Då stod föräldrarna alltid på lärarnas och skolans sida, och nu gör de aldrig det. Jag har läst artiklar om en lärare som blev misshandlad för att han gav en elev ett B i stället för ett A i betyg. Vi har alltså en helt annan situation, och vi måste försöka vända den här utvecklingen. Det är inte lätt, för det har väl även med samhällets utveckling att göra. Det är kanske mer än vad vi mäktar med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill även ta upp BEO, alltså Barn- och elevombudet. Barn- och elevombudet tar i princip alltid ställning för att svårt störande elever som har skickats ut av lärare har kränkts. Det spelar ingen roll hur läraren har agerat eller hur svårt eleven har stört i klassrummet; det är alltid läraren som är elak och har kränkt ett barn. I vissa fall kan det ju vara så.

Jag läste igenom några artiklar före den här debatten och läste då om läraren Carina, som lyfte ut en störande elev ur klassrummet. Hon blev anmäld och friades i alla instanser, men BEO tyckte att hon hade kränkt eleven därför att andra elever såg på. Om man plockar ut en störande elev ur klassrummet är det ganska naturligt att andra elever ser på. Förstår inte Barn- och elevombudet det? Det är någonting som inte fungerar här.

I går fanns det en artikel i Svenska Dagbladet där det också beskrevs att lärarna inte känner trygghet att agera för att skapa lugn i klassrummen och skolorna. Det finns även ett fall från Linköping år 2017. Där var läraren tvungen att fysiskt flytta på en elev, och det är samma sak där: Alla instanser ansåg att läraren gjorde rätt, inklusive tingsrätten, men BEO var såklart av en annan uppfattning.

Jag konstaterar också, med viss förvåning, att BEO är en del av Skolinspektionen. Det är alltså samma skolinspektion som friar de lärare som BEO anser har kränkt störande elever. Detta är märkligt. Det är en märklig utveckling och en märklig hållning.

Jag undrar också om Barn- och elevombudet någonsin tänker på de tysta elever som räcker upp handen och vill lära sig något i skolan. Det är ändå majoriteten i de flesta klassrum. Det sitter tysta elever där som vill få bra betyg och lära sig och som i stort sett gör som läraren säger. Det är de som blir drabbade, förutom lärarnas arbetsmiljö.

Fru talman! Jag är förhindrad att uttala mig om enskilda fall, och även om jag inte vore det skulle jag nog iaktta viss försiktighet när det gäller att fälla tvärsäkra domar i fall som jag inte har haft någon som helst möjlighet att sätta mig in i.

Vi ska vara tydliga med att samhället står bakom de lärare och rektorer som inom lagens ram upprätthåller ordning och studiero. Men vi ska också vara tydliga med att inga elever ska behöva utstå kränkningar i skolan, och de elever som utsätts för kränkningar av olika slag ska naturligtvis ha någonstans att vända sig.

I dag fick jag ta emot Bris, Barnens rätt i samhällets, årsrapport om barns livsvillkor. En uppgift i den rapporten som gjorde stort intryck på mig var uppgiften att eleverna anger att mobbningen har ökat i våra skolor under senare år. Här är vi helt beroende av att det finns goda möjligheter för elever att göra sin röst hörd och att eleverna har en vuxen att vända sig till, i skolan eller inom ramen för myndigheternas arbete.

Jag är också väldigt angelägen om att det ska finnas en möjlighet för elever att vända sig till vuxna i skolan och tala om när någonting är på väg att gå fel. Jag vill till exempel inte ta ifrån eleverna någon som helst möjlighet att anmäla misstankar om hedersproblematik eller misstankar om mobbning - misstankar om ett beteende som inte är acceptabelt. Det är också en del av elevernas trygghet och studiero.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De exempel som jag nu lämnar visar hur viktigt det är att vi när vi ser över de bestämmelser som gäller kring trygghet och studiero tar det stora ansvar vi har som vuxna på stort allvar och verkligen säkerställer att tryggheten och studieron kan fungera på skolan. Men då är det förstås helt nödvändigt att de vuxna som finns i skolan har de verktyg som de behöver för att kunna säkerställa detta.

Nej, fru talman, jag kan inte se att det råder så väldigt stora skillnader i åsikter om den grundläggande frågan, nämligen att det är viktigt att se till att skolan präglas av trygghet och studiero. Jag kommer att ägna den mandatperiod som ligger framför oss åt att säkerställa att det är kunskap och bildning som står i fokus i klassrummen, att elevernas kunskapsresultat kan stiga, att vi kan stärka likvärdigheten i skolan och att skolan är den demokratiska bildningsinstitution som jag vill ha och inte en tjänst som andra på marknaden.

Jag vill också arbeta väldigt hårt för lärarnas arbetsmiljö och för att lärarnas trivsel i skolan ska vara så hög att vi får en bättre tillgång på utbildade och erfarna legitimerade lärare i skolan än vad vi har i dag.

De regler som vi nu diskuterar är ju viktiga, men de är kanske framför allt viktiga därför att de ger en god grund för att lärare ska kunna utöva ett tryggt och säkert ledarskap i klassrummet. Hur god skollagen än är kommer det hela ändå att vara helt beroende av att läraren kan utöva ett ledarskap i klassrummet som är tryggt och som skapar en stämning i klassrummet som gör att eleverna med glädje följer de regler som gäller och samarbetar.

Jag är väldigt stolt över den läroplansförändring som vi har gjort och som verkligen tydliggör att detta är ett ansvar också för eleverna, inte minst därför att det ligger så väl i linje med min syn på skolan - att skolan ska fostra elever till ansvarig frihet.

Fru talman! Jag är förhindrad att uttala mig om enskilda fall, och även om jag inte vore det skulle jag nog iaktta viss försiktighet när det gäller att fälla tvärsäkra domar i fall som jag inte har haft någon som helst möjlighet att sätta mig in i.

Vi ska vara tydliga med att samhället står bakom de lärare och rektorer som inom lagens ram upprätthåller ordning och studiero. Men vi ska också vara tydliga med att inga elever ska behöva utstå kränkningar i skolan, och de elever som utsätts för kränkningar av olika slag ska naturligtvis ha någonstans att vända sig.

I dag fick jag ta emot Bris, Barnens rätt i samhällets, årsrapport om barns livsvillkor. En uppgift i den rapporten som gjorde stort intryck på mig var uppgiften att eleverna anger att mobbningen har ökat i våra skolor under senare år. Här är vi helt beroende av att det finns goda möjligheter för elever att göra sin röst hörd och att eleverna har en vuxen att vända sig till, i skolan eller inom ramen för myndigheternas arbete.

Jag är också väldigt angelägen om att det ska finnas en möjlighet för elever att vända sig till vuxna i skolan och tala om när någonting är på väg att gå fel. Jag vill till exempel inte ta ifrån eleverna någon som helst möjlighet att anmäla misstankar om hedersproblematik eller misstankar om mobbning - misstankar om ett beteende som inte är acceptabelt. Det är också en del av elevernas trygghet och studiero.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De exempel som jag nu lämnar visar hur viktigt det är att vi när vi ser över de bestämmelser som gäller kring trygghet och studiero tar det stora ansvar vi har som vuxna på stort allvar och verkligen säkerställer att tryggheten och studieron kan fungera på skolan. Men då är det förstås helt nödvändigt att de vuxna som finns i skolan har de verktyg som de behöver för att kunna säkerställa detta.

Nej, fru talman, jag kan inte se att det råder så väldigt stora skillnader i åsikter om den grundläggande frågan, nämligen att det är viktigt att se till att skolan präglas av trygghet och studiero. Jag kommer att ägna den mandatperiod som ligger framför oss åt att säkerställa att det är kunskap och bildning som står i fokus i klassrummen, att elevernas kunskapsresultat kan stiga, att vi kan stärka likvärdigheten i skolan och att skolan är den demokratiska bildningsinstitution som jag vill ha och inte en tjänst som andra på marknaden.

Jag vill också arbeta väldigt hårt för lärarnas arbetsmiljö och för att lärarnas trivsel i skolan ska vara så hög att vi får en bättre tillgång på utbildade och erfarna legitimerade lärare i skolan än vad vi har i dag.

De regler som vi nu diskuterar är ju viktiga, men de är kanske framför allt viktiga därför att de ger en god grund för att lärare ska kunna utöva ett tryggt och säkert ledarskap i klassrummet. Hur god skollagen än är kommer det hela ändå att vara helt beroende av att läraren kan utöva ett ledarskap i klassrummet som är tryggt och som skapar en stämning i klassrummet som gör att eleverna med glädje följer de regler som gäller och samarbetar.

Jag är väldigt stolt över den läroplansförändring som vi har gjort och som verkligen tydliggör att detta är ett ansvar också för eleverna, inte minst därför att det ligger så väl i linje med min syn på skolan - att skolan ska fostra elever till ansvarig frihet.

Fru talman! När det gäller likvärdighet är problemen störst i de så kallade utanförskapsområdena. Jag bor själv i Botkyrka, där det finns vissa utanförskapsområden. Där är problemen värst, och där drabbas eleverna allra hårdast av stökiga och oroliga klassrum. Jag har hört förfärliga historier, även om jag inte vet hur mycket som är sant.

Om vi skulle få lugna och trygga klassrum i dessa områden skulle vi verkligen göra en jättestor insats för eleverna som går i skolan där. Jag tror inte att problemen är störst i Danderyd, utan det är i Norra Botkyrka de är störst.

BEO fäller ju lärares agerande i fall där Skolinspektionen och andra instanser säger att det är okej. Jag vidhåller att det finns något som inte är bra med BEO.

Statsrådet nämnde att mobbningen ökar; det gör den säkert också. Min erfarenhet är att mobbningen ökar med stökiga skolor och stökiga klassrum. Då tappas kontrollen. Barnen, eller eleverna, känner inte trygghet och får inte några fasta ramar. Både barn och elever vill ha fasta ramar, även om de inte alltid ger uttryck för det. Alla barn som växer upp vill ha fasta ramar och vill veta vad som gäller, även om de säger någonting annat. När dessa ramar försvinner ökar trakasserierna eleverna emellan - tyvärr är det så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här kommer vi in på lärarnas bristande auktoritet. Det är en utveckling som har skett över tid att lärarnas auktoritet har minskat, vilket naturligtvis kan bero på flera saker.

Jag hade mer att säga, men jag hinner inte med mer.

Fru talman! När det gäller likvärdighet är problemen störst i de så kallade utanförskapsområdena. Jag bor själv i Botkyrka, där det finns vissa utanförskapsområden. Där är problemen värst, och där drabbas eleverna allra hårdast av stökiga och oroliga klassrum. Jag har hört förfärliga historier, även om jag inte vet hur mycket som är sant.

Om vi skulle få lugna och trygga klassrum i dessa områden skulle vi verkligen göra en jättestor insats för eleverna som går i skolan där. Jag tror inte att problemen är störst i Danderyd, utan det är i Norra Botkyrka de är störst.

BEO fäller ju lärares agerande i fall där Skolinspektionen och andra instanser säger att det är okej. Jag vidhåller att det finns något som inte är bra med BEO.

Statsrådet nämnde att mobbningen ökar; det gör den säkert också. Min erfarenhet är att mobbningen ökar med stökiga skolor och stökiga klassrum. Då tappas kontrollen. Barnen, eller eleverna, känner inte trygghet och får inte några fasta ramar. Både barn och elever vill ha fasta ramar, även om de inte alltid ger uttryck för det. Alla barn som växer upp vill ha fasta ramar och vill veta vad som gäller, även om de säger någonting annat. När dessa ramar försvinner ökar trakasserierna eleverna emellan - tyvärr är det så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här kommer vi in på lärarnas bristande auktoritet. Det är en utveckling som har skett över tid att lärarnas auktoritet har minskat, vilket naturligtvis kan bero på flera saker.

Jag hade mer att säga, men jag hinner inte med mer.

Fru talman! Denna debatt har ju handlat mycket om skollagens olika regler. Vi är överens om att skollagen är viktig. Vi är också överens om att det är viktigt att lärarna känner samhällets stöd. Men det finns också viktiga delar av vår skolpolitik där enigheten inte är lika stor.

Under den förra mandatperioden tillförde regeringen resurser så att 28 000 fler vuxna kan finnas i skolan. Jag tycker att det är väldigt bra, och jag tycker att det är oerhört viktigt. Närvaron av vuxna, och att vi säkerställer att lärare inte måste göra allt som ska göras i skolan, är helt avgörande för att skolan ska vara en trygg och säker miljö såväl för eleverna som för de vuxna.

Vi har höjt lärarlönerna, och vi har genomlevt en period när vi för första gången på mycket länge har sett höjda kunskapsresultat i den svenska skolan.

Samtidigt har vi stora utmaningar och stora problem. Jag tänker framför allt på den bristande likvärdigheten och den stora lärarbristen. Om en del av detta är vi överens, men om en del är vi inte överens.

Jag kommer att fortsätta att kämpa för att skollagen och lärarnas förutsättningar att utöva sitt arbete ska hänga ihop på ett bra sätt. Här tror jag att jag kommer att ha stöd, i enlighet med vad som har sagts i denna debatt.

Men jag kommer också att fortsätta att kämpa i frågor där jag inte kommer att ha samma starka stöd. Till exempel kommer jag att kämpa för mer resurser till skolan. Jag kommer även att fortsätta att arbeta för att skolan ska styras som en demokratisk bildningsinstitution och inte som vilken tjänst på marknaden som helst. Här återstår också att se hur starkt Sverigedemokraternas stöd kommer att vara framöver.

Vi kommer att arbeta med en nationell plan för trygghet och studiero, och vi kommer att göra det tillsammans med Centern, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna. Jag ser fram emot detta arbete. Det kommer att vara ett viktigt arbete under min tid som utbildningsminister och ett arbete som jag kommer att finna stor glädje i och känner stor stolthet över.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.